4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.
N:o 36.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 April 1881.
B B B B Andra Kammaren den 13 b b
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående utredning, huruvida och
under hvitten vilkor statsmakten må kunna ikläda sig ansvar
för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsforvattning
vållas.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 7 och Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har blifvit anmärkt, att, med undantag af assurerade postförsändelser
samt till befordrande å jernväg aflemnadt gods, i fråga hvarom staten
iklädt sig ansvarighet för hvad deraf kunde genom vederbörande tjenstemäns
vårdslöshet eller försummelse blifva förskingradt eller förstördt, statsmakten,
enligt svensk rättsuppfattning, icke ålåge någon rättslig förbindelse att godtgöra
skada och förluster, som af statens organ genom felaktig embetsförvaltning kunde
enskild samhällsmedlem tillskyndas; att för åtnjutande eller bevarande af sin lagliga
rätt, t. ex. vid utmätnings sökande, köpeskillingsliqvider, inteckningsförnyelser,
anhängiggörandet af lösningsanspråk m. m., enskilda personer ofta vore enligt
gällande föreskrifter nödsakade att öfverlemna större eller mindre del af sin förmögenhet
till någon embetsman, om hvars rättrådighet och vederhäftighet de icke
5
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.
egde kännedom, ja, till och med kunde hysa berättigade tvifvelsmål, utan att dervid
någon utväg vore dem beredd att kunna skydda sig mot förlust, i händelse
det emottagna blefve af embetsmannen förskingradt och denne saknade tillgång
att godtgöra skadan; att berörda förhållande endast i lyckligtvis sällsynta undantagsfall
föranledt uppoffringar och förvecklingar för de rättssökande, kunde väl anses
innefatta ett hedrande vittnesbörd om vederbörande tjenstemäns redbarhet och
pligttrohet, men från rättssäkerhetens synpunkt torde det lemna åtskilligt öfrigt
att önska, enär det icke läte sig förena med ett ordnadt samhällstillstånd, att den
enskilde genom fullgörande af de för åtnjutande eller bevakande af hans lagliga
rätt af statsmakten anbefalda åtgärder kunde utsättas för äfventyret, att hans
rätt genom felaktigt förfarande af statsmaktens organ kunde helt och hållet tillintetgöras;
att emellertid full trygghet i nämnda hänseende syntes endast kunna
vinnas derigenom, att staten lemnade sin garanti för de medel och andra tillgångar,
som den enskilde för ofvan antydda ändamål kunde blifva nödsakad att
till vederbörande embetsman öfverlemna, och således åtoge sig ansvarighet för
hvad deraf kunde blifva genom embetsmannens förvållande förskingradt och han
ej sjelf mäktade återgälda; hvadan på dessa och i öfrigt anförda skäl föreslagits,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla att Eders Kongl. Maj:t, efter
föregående utredning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida och under
hvilka vilkor statsmakten borde, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,
kunna ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens embetsman genom
felaktig embetsförvaltning kunde blifva enskilda samhällsmedlemmar utan deras
förvållande tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den nådiga framställning
i ämnet, som af omständigheterna funnes påkallad.
Efter öfvervägande af berörda förslag har Riksdagen funnit, ätt de för
detsamma anförda skäl äro väl grundade och beaktansvärda, samt att den väckta
frågan afser ett ämne af stor betydelse, hvars lyckliga lösning skulle undanrödja
en väsentlig brist i vår lagstiftning. Om det äfven måste medgifvas, att den ansvarsskyldighet,
som sålunda skulle blifva statsverket ålagd, möjligen en eller
annan gång komme att för detsamma medföra förluster och uppoffringar, torde
dessa dock vida öfvervägas af det i berörda hänseende för samhället i dess helhet
och för hvarje dess medlem fullt betryggade rättstillståndet.
Riksdagen, som således anser högeligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas
i ändamål, att denna grannlaga fråga må erhålla all erforderlig utredning
för att sedermera i lagstiftningsväg ordnas, tror sig äfven kunna antaga, att äfventyret
för det allmänna af eu lagbestämmelse i ofvan angifna syfte skall blifva
mindre i samma mån, efter en sådan utredning, gränserna för statsverkets ansvarsskyldighet
noga utstakas och nödiga föreskrifter införas till skydd mot missbruk
eller felaktigt förfarande af tjenstemännen, å ena sidan, samt mot obefogade ersättningsanspråk
från enskilda samhällsmedlemmar å den andra; och Riksdagen
6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.
får i anledning häraf i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, efter föregående
utredning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida och under hvilka
vilkor statsmakten må till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd kunna ikläda
sig ansvar för skada och förluster, som af statens emhetsmän genom felaktig
embetsförvaltning kunna blifva enskilda samhällsmedlemmar utan deras förvållande
tillskyndade samt derefter till Riksdagen göra den nådiga framställning i ämnet,
som af omständigheterna må finnas påkallad.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 13 April 1881.