Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1881, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ändring
i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873; Gifven Stockholms
Slott den 26 Mars 1881.

I underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 tillkännagaf Riksdagen, att
Riksdagen för sin del funne önskvärd! att guldmynt å fem kronor för
statens och Riksbankens räkning blefve preglade efter samma grunder
i fråga om balt och vigt, som gälla för tio- och tjugo-kronestyckena samt
till sådan storlek, att de blefve på samma gång lätt handterliga och
väl kunde skiljas från närmast högre guldmyntvalör; och anhöll Riksdagen
tillika, att Kongl. Maj:t måtte, så snart lämpligt funnes, gå i
författning om ^reglande af guldmynt å fem kronor att genom Myntverket
och Riksbanken hållas den mindre rörelsen till hända.

Med hänsyn till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande
myntkonventionen inhemtade Kongl. Maj:t Kongl. Norska och Danska
regeringarnes yttrande, huruvida från deras sida något hinder mötte för
pregling och utgifvande inom Sverige af ifrågavarande guldmynt å fem
kronor, på hvilken framställning nämnda regeringar förklarade sig villiga
att träda i underhandling om ett sådant tillägg till gällande myntkonvention,
att guldmynt å fem kronor blefve lagligt betalningsmedel
i de tre rikena.

Sedan myntdirektören afgifvit infordradt yttrande angående de
ifrågavarande myntstyckenas storlek, halt, vigt och remedium, blef, i
öfverensstämmelse med hvad myntdirektören härutinnan föreslagit, inom
Kongl. Finansdepartementet upprättadt förslag till tilläggsartikel till den
mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonventionen, hvilket
förslag delgafs Norska och Danska regeringarne.

Bill. till lliksd. Prat. 1881. 1 Sami. 1 Afd. 16 Iläft.

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

På framställning af dessa regeringar och sedan myntdirektören i
ärendet sig vidare yttrat, beslöt Kongl. Maj:t vissa ändringar i det framlagda
.förslaget., hvarefter under denna dag afslutats en tilläggsartikel
till myntkonventionen, innefattande följande bestämmelser:

l:o.

Det skall vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning
låta pregla guldmynt å fem kronor, hvilka skola vara lagligt betalningsmedel
efter det värde, hvarå de lyda, i alla tre rikena, utan
hänsyn till i hvilket, af rikena de äro preglade, så snart de blott ej
blifvit vanstälda eller på olagligt s''ätt skadade.

2:o.

Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496 stycken innehålla
ett kilogram fint guld, och att hvarje myntstycke väger 2,24015
gram. Fem-kronestyckets diameter skall vara 16 millimeter.

3:o.

För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och finhet ej
kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i vigt ej öfverstiga
tre tusendelar öfver eller under rätta vigten, och vid utmyntningen
iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart parti af tio kilogram myntguld
ej får öfverstiga fem gram. Afvikelsen i finhet får ej öfverskrida femton
tiotusendelar af hvarje myntstyckes bruttovigt öfver eller under den rätta
finheten.

4:o.

Fem-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel till
statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas,
för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till alla andra, när de
förlorat mer än sex tiondedels procent af sin rätta vigt.

5:o.

1 öfrigt gälla i afseende å fem-kronestyckena i tillämpliga delar de
uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna bestämmelser.

6:o.

Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år förflutit
från den dag, då något af rikena uppsagt densamma, dock så att den

3

Konal. MajUs Nåd. Proposition N:o 27.

i Bistå stycket af Art, 11 uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873
gifna bestämmelse fortfar att gälla under en tid af två år efter konventionens
upphörande.

7:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blifvit meddeladt, och ratifikationerna utvexlas i
Stockholm, så snart ske kan.

Under hänvisning till bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att med godkännande
af nämnda tilläggsartikel till myntkonventionen besluta, att
§§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873 skola,
under förutsättning att berörda tilläggsartikel varder i behörig ordning
ratificerad, erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4‘

Af guld preglas tre hufvudmynt, ett å fem, ett å tio och ett å
tjugo kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld utmyntas:

Fyrahundranittiosex Fem-kronestycken eller Tvåhundrafyratioåtta
Tio-krones:tycken eller Etthundratjugofyra Tjugo-kronestycken.

Guldmynten preglas af myntguld, som är en legering af Niohundra
vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Fem-kronestycke väga 2,24015 gram och hålla 2,016129 gram fint guld.
Tio-kronestycke » 4,4803 » » » 4,032258 » » »

Tjugo-kronestycke » 8,9606 ''» » )) 8,064516 » >< »

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få högst
utgöra

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld.

å Silfvermynten: Trettio tiotusendelar fint silfver af hvarje myntstyckes
bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få högst
utgöra:

för hvarje Tjugo-kronestycke: Femton tiotusendelar,

» y> Tio-kronestycke: Tjugo tiotusendelar,

» » Fem-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » Två-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » En-kronestycke: Femtio tiotusendelar,

4

Konffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

för hvarje kilogram af Femtio-örestycken: Sextio tiotusendelar,

)) j) )> )) Tjugufem-örestycken: Etthundra tiotusendelar,

3) » » » Tio-örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt. _ ...

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt
för hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9.

En hvar, som vid rikets myntverk till myntning inlemnar guld,
eger att derför erhålla Tjugo-kronestycken eller Tio-kronestycken, dock
mot erläggande, till myntningskostnadens betäckande, för Tjugo-kronestycken
af V4 procent och för Tio-kronestycken af Vs procent af det
utmyntade beloppets värde.

Fem-kronestycken utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens
räkning; i senare fallet mot erläggande till myntningskostnadens
betäckande af Vs procent af det utmyntade beloppets värde.

§ 14.

Tjugo-kronestycken och Tio-kronestycken upphöra .att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när de genom nötning
förlorat mer än två procent, men till alla andra, när de förlorat mer än
en half procent af den vigt, som de enligt § 4 af denna lag skola ega,
Fem-kronestycket upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas,
huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när
det förlorat mer än sex tiondels procent af nyssnämnda vigt.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas,
huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när
pregeln genom nötning blifvit otydlig.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

(HJSTÅF.

O. R. Themptander.

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 27.

5

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans .
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
Slott den 26 Mars 1881.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steg em,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskj öld,

Richert och
Themptander.

Departementschefen, Statsrådet Themptander erinrade, att med anledning''
af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 gjorda
framställning om preglimg af guldmynt å fem kronor underhandlingar
inledts med Kongl. Norska och Danska regeringarne om en tilläggsartikel
till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande rnyntkonventionen,
samt att Kongl. Maj:t den 21 i denna månad med godkännande
af ett i detta hänseende upprättadt förslag förordnat, att
handlingarne i ärendet skulle öfverlemnas till Utrikes-departementet för
vidtagande af de ytterligare åtgärder, som erfordrades; och anmälde
Departementschefen tillika, att Hans Excellens Herr Ministern för utrikes
ärendena för honom tillkännagifvit, att Herr Ministern denna dag med
härvarande Kongl. Danske Minister undertecknat omförmälda tilläggsartikel,
hvarjemte Herr Ministern öfverlemnat tilläggsartikeln i afskrift.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Sedan Departementschefen redogjort för innehållet af nämnda
tilläggsartikel, som finnes detta protokoll bilagd under litt. C, anförde
Departementschefen:

»I sin förut nämnda skrifvelse har Riksdagen förklarat sig anse,
dels att fem-kronestvcket borde utmyntas efter samma grunder med afseende
å vigt och halt, som gälla för tio-och tjugo-kronestyckena, endast
att med afseende å remediet någon större frihet syntes böra medgifvas,
samt att fem-kronestycket skulle upphöra att vara lagligt betalningsmedel
under enahanda förhållanden, som rörande nuvarande guldmynt är
bestämdt, dels ock att myntet borde bekomma en lämplig storlek, hvilket
Riksdagen förestälde sig kunna vinnas, derest det erhölle ungefärligen
samma diameter som det i Frankrike senast preglade femfrancsstycket
om 16Vi millimeter, hvarigenom det nya myntet såväl i afseende
å omfång som tjocklek blefve skildt från tjugofem-örestycket och tiokronestycket,
hvilka hade en genomskärningslinie af respektive 17 och
18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt större än tio-örestycket,
hvars diameter af 15 millimeter syntes Riksdagen vara för ett
guldmynt väl ringa.

Granskar man nu tilläggsartikelns bestämmelser i dessa hänseenden,
finner man att fem-kronestycket kommer att erhålla samma halt som tiooch
tjugo-kronestyckena, och att i afseende å vigten tillämpats enahanda
grunder, som gälla för sistnämnda myntstycken, endast med den förändringen,
att då vigtremediet vid justering styckevis utgör för tjugokronestycket
0,0015 och för tio-kronestycket 0,0020, det för fem-kronestycket
bestämts till 0,0030. Vid justering kilogramvis gälla samma bestämmelser
för fem-kronestyckena som för de andra guldmynten. Tjugooch
tio-kronestyckena upphöra att vara lagligt betalningsmedel man och
man emellan, när de förlorat mer än en V2 procent af sin rätta vigt. För
fem-kronestycket har denna slitningsgräns, med hänsyn dertill att detta
myntstycke till följd af sin natur är mera utsatt för nötning, blifvit bestämd
till 6/io procent af den rätta vigten. I fråga åter om denna gräns
i förhållande till statskassorna har i tilläggsartikeln uppdragits en större
skilnad mellan fem-kronestyckena och de större guldmynten. För sistnämnda
mynt är slitningsgränsen i detta fall 2 procent, hvaremot för
fem-kronestyckena stadgats, att dessa upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med
säkerhet kan skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade. Denna
bestämmelse, som äfven har sin grund i den omständigheten, att femkronestyckena
äro mera utsatta för nötning än de större guldmynten,
har tillkommit på yrkande af Norska och Danska regeringarne; och

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

myntdirektören har i afseende härå anfört, att denna bestämmelse måhända
kommer att medföra den verkan, att mynten, innan de till inlösen
allemnas till statskassorna, kunna blifva betydligt undervigtiga, men
att hvad staten sålunda kommer att förlora genom den större guldförlusten
i de inlösta mynten, ersättes genom fördelen att de mindre ofta
behöfva ommyntas, hvarjemte myntdirektören påpekar, att myntningskostnaden
för fem-kronestycken är betydligt större än för de andra guldmynten.
Fem-kronestyckets storlek är bestämd till 16 millimeters diameter.
Bestämmelserna i tilläggsartikeln äro sålunda hufvudsakligen
sådana, som Riksdagen i sin skrifvelse förklarat sig åstunda.

Riksdagen bär i nämnda skrifvelse jemväl uttalat den åsigten, att
till en början och innan sig visat, huruvida det nya myntet vunne allmänhetens
tycke och inginge i den dagliga rörelsen, borde stadgas, att
utmyntning af fem-kronestycken finge verkställas endast för statens och
Riksbankens räkning. I öfverensstämmelse härmed har också i tilläggsartikelns
l:a punkt intagits en bestämmelse, att rätten att låta pregla
fem-kronestycken är förbehållen hvarje rikes finansförvaltning. Till myntningskostnadens
betäckande erlägger Riksbanken, enligt gällande myntlag
för tjugo-kronestycken y4 procent och för tio-kronestycken V3 procent
af det utmyntade beloppets värde. I afgifven underdånig promemoria
bär myntdirektören förklarat myntningskostnaden för fem-kronestyckena
icke kunna betäckas med mindre än 1/i procent af det utmyntades
värde.

Ett godkännande af tilläggsartikeln och en bestämmelse om utmyntningsrätt
i det syfte, jag nyss omförmält, påkalla vissa ändringar
och tillägg i §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj
1873. I § 4 bör fem-kronestycket upptagas bland hufvudmynten och
bestämmelser meddelas om dess vigt och finhet, Stadgandena*angående
vigtremedium böra intagas i § 8. § 9 bör erhålla ett tillägg, att fem kronestycken

utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens räkning,
i senare fallet mot ersättning för myntningskostnaden, och i § 14 höra
intagas bestämmelser om fem-kronestyckets slitningsgräns.»

Departementschefen föredrog härefter ett förslag till förändrad lydelse
af nämnda §§, hvilket förslag finnes detta protokoll bilagdt under
litt. D; och anförde vidare:

»På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.
Maj:t i nådig proposition föreslår Riksdagen att med godkännande af
den ifrågavarande tilläggsartikeln besluta, att förut nämnda §§ i lagen
om rikets mynt skola, under förutsättning att berörda tilläggsartikel

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

varder i behörig ordning ratificerad, erhålla den förändrade lydelse, det
af mig nyss föredragna förslaget utvisar.

Framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd
och ratificerad torde jag få göra underdånig framställning om de bestämmelser,
som må erfordras dels i afseende å ifrågavarande myntstyckes
pregel, inskrift och utseende i öfrigt, dels ock angående dess
vexling och spridning.»

1 hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält
instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll i
nåder hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle proposition
i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bil. E till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Hans Wachtmeister.

Stockholm, ”tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1881.