Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:0 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Jan. 1881, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående sammanförande
af Stamholländeri- och Stamschäfer ifonder na
till en gemensam fond under benämning Fonden för
svenska hornboskaps- och fårafvelns förädlingi
Gifven Stockholms slott den. 5 November 1880.

På grund af nådig proposition i ämnet anvisade vid 1844—1845
årens riksdag Rikets Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse den 1 Mars
sistnämnda år, ett anslag för en gång af 70,000 riksdaler banko till
Kongl. Maj:ts förfogande för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln
i riket, så väl genom stamholländeriers bildande, hvartill äfven
kor af inhemska racer Unge användas, samt ädla racedjurs införskrifning
och framdeles utdelning af premier, som genom de åtgärder i
öfrigt, Kongl. Maj:t kunde finna lämpliga för befordrandet af denna
vigtiga angelägenhet. För organisering af stamholländerier och vidtagande
af dermed gemenskap egande åtgärder förordnade Kongl.
Maj:t, med anledning häraf, den 13 Juni 1845 en interimskomité, genom
hvars försorg under åren 1846 och 1847 från England och Tyskland
inköptes 8 olika stamhjordar, hvardera om 2 tjurar och 20 kor, hvilka
hjordar uppstäldes inom olika delar af landet och hvartill åtgick 48,873
riksdaler 3 sk. 3 rst. banko; hvarefter, i fråga om återstoden af anslaget,
21,126 riksdaler 44 sk. 9 rst. banko, Kongl. Maj:t, enligt nådigt
bref till den under tiden inrättade stamholländeristyrelsen af den 20
Oktober 1848, förklarade, att densamma borde användas till successivt
Bill. till Eilcsd. Prof. 1881. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Höft. 1

2 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

bildande af nya stamholländerier samt andra för ändamålet tjenliga
åtgärder, samt tillät, att förenämnda behållning finge, i den mån densamma
för häraf föranledda utgifter icke under tiden erfordrades, göras
fruktbärande medelst inlösen af räntebärande obligationer. Uppå Kongl.
Mapts sedermera gjorda framställningar beviljade ej mindre Rikets
Ständer dels vid 1859—1860 årens riksdag till underhållande och förädling
af kronans redan inrättade stamholländerier samt till uppsättande
af nya, i den män sådant kunde lämpligen verkställas, 10,000
riksdaler för hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, dels vid 1862
—1863 årens riksdag för statsregleringsperioden 1864—1866 ett extra
anslag af 10,000 riksdaler årligen för införskaffande af goda afvelsdjur
af utmärktare boskapsracer, att spridas till olika delar af landet genom
uppställande antingen vid stamholländerierna eller hos enskilde; dels
ock vid 1865—1866 års riksdag enahanda belopp 10,000 riksdaler för
år 1866 till bildande af lämpliga holländerier i de norrländska länen
samt till andra för stamholländeristyrelsens verksamhet nödiga utgifter;
än äfven 1867 års Riksdag likaledes 10,000 riksdaler för att sätta stamholländeristyrelsen
i tillfälle att fullfölja sina åtgärder till bildande af
lämpliga holländerier i de norrländska länen.

Som emellertid redan år 1862 vid förrättad besigtning å stamholländerierna
iakttagits talrika fall af den elakartade peri- eller tuberkelsjukan,
och denna under de följande åren uppträdt allt mera allmän
inom samtliga stamholländerier, bemyndigades stamholländeristyrelsen,
jemlikt nådigt bref den 26 April 1867, att ur statens stamhjordar utmönstra
och till slagt afyttra ett antal djur, och vidare, genom nådigt
bref den 30 november 1869, att låta på angifna vilkor försälja statens
samtliga stamhjordar; hvarefter, och sedan till följd häraf antalet af
djur i samtliga stamholländerier vid 1870 års utgång nedgått till 11
tjurar och 109 kor, Kongl. Maj:t i nådigt bref den 7 Januari 1871, förklarade
att stamholländeristyrelsen skulle indragas, samt inseendet
öfver stamholländerierna och förvaltningen af dertill anvisade medel
uppdragas åt Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som skulle ega
utse lämplig person bland sina ledamöter för öfvervakande af hithörande
ämnen mot ett årligt arfvode af 750 kronor, att från anslaget
till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar utgå.

Sedan under början af detta århundrade islandsfår blifvit till fårafvelns
förbättrande införda i riket, men enligt nådigt bref den 30

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

November 1825 förordnats, att upphandling af dylika djur skulle med
år 1826 upphöra, blefvo i stället under slutet af 1820-talet och under
1830-talet finulliga eller så kallade elektoralfår inköpta för medel, som
anvisades från ulldiskontfonden. Sedermera har Kongl. Maj:t af besparingarne
på sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och
näringarne anvisat dels enligt nådiga brefven den 16 November 1860
och den 11 Oktober 1864 till inköp af två springgumsar för Riseberga
schäferi tillhopa 1,150 riksdaler, och dels enligt nådigt bref den 2
April 1869 för inköp af får utaf Rambouillet-race 2,000 riksdaler, hvarförutom
Rikets Ständer, som, jemlikt underdåniga skrivelser den 6
Februari 1858 och den 3 November 1863, afslagit Kongl. Maj:ts då
gjorda nådiga framställningar om anvisande af medel till anskaffande
af utländska får af utmärktare racer vid 1865—1866 års riksdag
beviljat, på förslag af enskild motionär, ett särskildt extra anslag af
2,500 riksdaler för fårafvelns inom Jemtland förbättrande.

Uti underdånigt memorial den 7 Juni 1871 föreslog emellertid,
på grund af den förändrade rigtning fårskötseln under senaste tiden
tagit, i det landtmännen dåmera ansåge företräde böra lemnas åt får
med stora kroppar och rik ull, på hvars finhet gjordes mindre afseende,
sedan genom förbättrade maskiner klädestillverkningen kunde med
fördel bedrifvas, genom förarbetning af medelfin eller gröfre ull, och
då statens schäferier af finullig eller så kallad elektoralrace förty icke
längre motsvarade det med dem afsedda ändamål, Landtbruksakademiens
förvaltningskomité på anförda skäl i öfrigt, att komitén måtte
bemyndigas att försälja stamschäferidjuren samt att använda de inflytande
medlen tillika med de 2,000 riksdaler, som den 2 April 1869
beviljats till inköp af får utaf Rambouillet-race men ännu icke dertill
användts, till inköp och utstationering af nya fårstammar; och blef denna
framställning af Kongl. Maj:t bifallen jemlikt nådigt bref den 15 nästpåföljde
September.

Jemte förmälan, att statens stamholländeridjur blifvit efter hand
försålda och stamholländerierna upplösta med undantag af stamholländeriet
af korthornsrace vid Alnarp; att några nya stamholländerier
derefter icke blifvit uppsatta, utan endast afvelsdjur inköpts och till
enskilda landtbrukare öfverlåtits emot amortering på fem år af inköpskostnaden;
att af de genom försäljningen influtna medlen bildats en
särskild fond, stamholländerifonden, som vid 1878 års slut utgjorde

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2-

51,852 kronor 46 öre; samt att samtliga stamschäferierna blifvit uppsagda
och försålda, hvarför influtit en summa, som med upplupna räntor
vid nyssnämnda tidpunkt uppgick till 20,670 kronor 80 öre, har
Landtbruksakademiens förvaltningskomité uti underdånigt memorial
den 2 Oktober 1879 vidare anfört: att, då erfarenheten ådagalagt det
hushållningssällskapen med de medel, hvaröfver de nu förfogade, vore
i tillfälle att lemna understöd för uppköp och spridning af utländska
racer af nötboskap och får, der sådana för upphjelpande af boskapsoch
fårskötseln kunde anses önskliga, det väl endast undantagsvis kunde
komma i fråga, att understöd från stamholländeri- och schäferifonderna
blefve erforderliga för inköp af utländska racedjur till boskaps- och fårafvelns
förbättring inom landet; att, med den utveckling, som jordbruket
och boskapsskötseln inom riket redan vunnit, det borde få antagas,
att uppmuntringar till vidare förkofran af landthushållningen medelst
inköp af utlänska boskaps- och fårracer hädanefter vida mindre än förr
skulle ifrågasättas; att deremot hufvudsyftet vid den svenska husdjursskötseln
borde blifva att med det material, som redan funnes inom
landet, åstadkomma härutinnan vidare förkofran, så att genom ett noggrant
urval af påläggsdjur samt eu omsorgsfull uppfödning och vård
af dessa måtte bildas djurstammar, hvilka, födda och uppfödda inom
landet och sålunda vanda vid klimatet och den föda, som här kunde
dem bestås, skulle befinnas friskare och för våra förhållanden i allo
lämpligare än från utlandet inköpta djur, hvilka mindre väl trifdes
och snart urartade, då de nödgades lefva på annat sätt än det, som
varit dem forunnadt i deras hemland; samt att derför de medel, som
funnes afsedda för hornsboskaps- och fårafvelns förbättring inom landet,
borde för framtiden på det sätt användas, att medelst dem lemnades
uppmuntringar och understöd till spridning inom landet af här
uppfödda afvelsdjur af redan förefintliga goda stammar utaf hornboskap
och får, men för hvilkas ytterligai’e förädling utländskt blod väl någon
gång kunde finnas behöfiigt och derföre äfven borde, der omständigheterna
så kräfde, kunna erhållas; och har af dessa skäl förvaltningskomitén
hemstält, att stamholländeri- och schäferifonderna, hvilka båda
vore stälda under komiténs vård, måtte få sammanslås till en fond
under benämning: Fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling
samt användas till följande ändamål:

l:o till understöd och uppmuntran åt personer, som egnade sig
åt uppfödning och spridning inom landet af stammar utaf hornboskap
och får, som voro för landets förhållanden lämpliga;

2:o till prisbelöningar fpr ladugårdar och schäferier, som bestode
af sins emellan likartade, inom landet uppfödda och med hänseende

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till de mål, för hvilka de underhölles, utmärkta och prisgilda nötkreaturs-
och fårracer, lämpliga att genom afkomlingar spridas till den
svenska boskaps- och fårafvelns förbättring, hornboskapen antingen
såsom mjölk- eller köttdjur, fåren förproduktion så af kött som ull; samt

3:o till inköp från utlandet af afvelsdjur, då sådana kunde finnas
behöfliga för uppfriskning af redan hit till landet införda utländska
hornboskaps- eller lårstammar, äfvensom till inköp af nya sådana stammar
eller djur, om dylika förekomme af den beskaffenhet, att det
skulle kunna lända till fördel för svenska husdjursafveln, om djur af
nya boskaps- eller fårstammar komme att till riket ytterligare införas.

I sammanhang härmed har komitén i underdånighet hemstält, att
komitén måtte få förfoga öfver afkastningen af denna fond, med skyldighet
dock för komitén att tillse, att fonden väl ökas men icke minskas,
samt att, då enligt ofvanstående mom. 3 lån mot amortering söktes
för uppköp af djur från utlandet, vederbörande hushållningssällskap
genom sitt förvaltningsutskott vitsordade behofvet af de afsedda inköpen,
till hvilka amorteringslån lemnades, sedan vederhäftigheten för
lånens återbetalning blifvit behörigen styrkt.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har Statskontoret under
den 22 nästlidne Oktober i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och
dervid, enär vederbörande embetsmyndigheter ansett de på senare tiden
inträdda förändrade förhållanden i fråga om landets hornboskapsoch
fårafvel böra föranleda ändring i hittills gällande föreskrifter i afseende
å dispositionen af de statsmedel, som till uppmuntrande af dessa
grenar af landthushållningen funnes tillgängliga, men de medel, hvaraf
stamholländerifonden bildats, hade sitt ursprung från särskilda af Riksdagen
till bestämda ändamål gjorda anvisningar, förmält sig anse ett
bifall till den af Landtbruksakademiens förvaltningskomité nu gjorda
framställning förutsätta en vida friare disposition af nämnda medel, än
som vid anslagens beviljande varit ifrågasatt, samt förty funnit ärendet
jemväl böra underställas Riksdagens pröfning.

På grund af hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t härmed
i nåder föreslå Riksdagen, att stamholländeri- och stamschäferifonderna,

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvilkas behållningar, enligt senast afskräde eller 1879 års räkenskaper,
utgöra 55,162 kronor 93 öre för den förra och 21,884 kronor 54 öre
för den senare fonden, må få sammanföras till en gemensam fond,
under benämning Fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling,
att i enlighet med de närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela för det med benämningen afsedda ändamål, användas.

De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,
till hvilket frågan varder af Riksdagen hänskjuten; och Kongl. Maj:t
förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Fredrik Hederstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

7

Utdrag af Protokoll öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 5 November
1880.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

Forssell,

Taube,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld och
Richert.

Departementschefen anmälde derefter:

29:o.

Landtbruksakademiens förvaltningskomités underdåniga memorial
af den 2 Oktober 1879, hvaruti komitén, på grund af numera inträdda
förändrade förhållanden med hänseende till rikets liolländerier och
schäferier, hemstält, att de under förvaltningskomiténs förvaltning
stälda stamholländeri- och stamschäferifonderna måtte få sammanslås

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till en enda fond under benämning »Fonden för svenska hornboskapsoch
fårafvelns förädling» samt på angifvet sätt af komitén användas
till befrämjande af boskapsskötsel och fårafvel.

På grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att stamholländeri-
och stamschäferifonderna, hvilkas behållningar, enligt senast
afskräde eller 1879 års räkenskaper, utgjorde 55,162 kronor 93 öre
för den förra och 21,884 kronor 54 öre för den senare fonden, måtte
få sammanföras till en gemensam fond, under benämning fonden för
svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling, att i enlighet med de
närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, för det
med benämningen afsedda ändamål användas.

Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och befalde, att
proposition skulle till Riksdagen aflåtas af det innehåll,
som bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Otto Sjögreen.