Kongl. Moj. ts Nåd. Proposition No 19.
1
N:o 19-
Ank. till Eiksd. Kansli den 16 Mars 1881, kl. 12 midd.
Kongl. Majits nådiga Proposition till Riksdagen, angående åtskilliga
de Kongl. teatrarne rörande ärenden; Gifven Stockholms
Slott den 8 Mars 1881.
Med anledning deraf att de Ivongl. teatrarnes inkomster under de senare
åren ej räckt till att bestrida utgifterna, utan räkenskaperna vid spelårets
slut den 1 Juli 1880 utvisat brist till belopp af 227,673 kronor 88
öre, tiar Kongl. Maj:t den 20 Augusti 1880 uppdragit åt en komité af
tre personer att efter utredning af hit hörande omständigheter och de förhållanden,
som föranledt det tillstånd, hvari de Kongl. teatrarnes ekonomi
sålunda befunne sig, öfverlägga om botemedel deremot samt afgifva förslag,
huru för framtiden lämpligen borde ordnas och ställas med teatrarnes styrelse,
personal och förvaltning såväl i estetiskt som ekonomiskt hänseende.
Sedan komiterade den 21 December 1880 afgifvit utlåtande i berörda
hänseende, samt direktionen öfver Kongl. Ma j ds hofkapell och teatrar
i ämnet sig yttrat, har Riksmarskalksembetet i underdånigt memorial den 10
sistlidne Januari, med öfverlemnande af komiterades utlåtande och Direktionens
yttranden, framstält förslag till ordnande af ifrågavarande angelägenheter;
dervid Riksmarskalksembetet bland annat, under förmälan att teatrarnes
skuld under tiden från den 1 Juli 1880 till den 1 Januari 1881 ökats
med 64,000 kronor, förklarat sig anse de båda scenernas sammanslagning
och den dramatiska teaterns försäljning vara en oundviklig åtgärd för afbördande
af skulden.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna
dag vill Kongl. Maj it härmed föreslå Riksdagen:
Bih. till Rihsd. Prof. 1881. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
dels att den dramatiska teaterns fasta egendom jemte de lösa inventarier,
som teaterdirektionen pröfvar vara obeliöfliga i följd af scenernas sammanslagning,
må vid innevarande spelärs sint den 1 nästkommande Juli öfverlåta
å Hans Maj:t Konungen, mot det att Hans Maj:t åtager sig att åt
egna medel, utan statsverkets betungande, betala den skuld, hvari teatrarne
då häfta;
dels ock att Riksdagen, med förklarande att det å riksstatens sjunde
hufvudtitel nu uppförda anslag å 60,000 kronor ej varder nedsatt eller indraget,
så länge Hans Maj:t Konungen understödjer teatern med enahanda
belopp’ måtte medgifva att, der omständigheterna må sådant föranleda, Kong!.
Maj:t eger rätt att till enskild person eller bolag under visst antal år till
begagnande upplåta stora teaterns fasta och lösa egendom med rätt att uppbära
alla teaterns inkomster, nyss nämnda anslag deri inbegripet, mot skyldighet
för den enskilde personen eller bolaget att underkasta sig de vilkor
och förpligtelse!'', som finnas i ofvannämnda protokoll omförmälda.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAE.
Arvicl Fr.son Posse.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 19.
3
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 8 Mars 1881.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Fosse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Riehert och
Themptander.
l:o.
Hans Excellens Herr Statsministern, Chefen för Finansdepartementet
Grefve Posse erinrade, att med anledning deraf, att de Kong!, teatrarnes
inkomster under de senare åren icke räckt till att bestrida utgifterna, utan
räkenskaperna vid spelårets slut den 1 Juli 1880 utvisat brist till betydligt
belopp, Kongl. Maj:t den 20 Augusti 1880 uppdragit åt en komité, bestående
af Öfverståthållaren Herr Friherre G. af Ugglas, Chefen för Hofförvaltningen,
Hofmarskalken Friherre K. Åkerhjelm och Professoren, Doktor C. R. Nyblom,
att, efter utredning af hithörande omständigheter och de förhållanden, som
föranledt det tillstånd, hvari de Kongl. teatrarnes ekonomi sålunda befunne
sig, öfverlägga om botemedel deremot samt afgifva förslag, huru för framtiden
lämpligen borde ordnas och ställas med teatrarnes styrelse, personal
och förvaltning så väl i estetiskt som ekonomiskt hänseende; hvarefter Herr
Statsministern föredrog: dels hemälde komiterades den 21 December 1880 i
berörda hänseende afgifna utlåtande, dels Direktionens öfver hofkapell och
teatrarne i ämnet meddelade yttranden, och dels Riksmarskalksembetets
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.
memorial den 10 sistlidne Januari, deri Riksmarskalksembetet öfverlemnat
komiterades utlåtande och direktionens yttranden, äfvensom framstäf förslag
till ordnande af ifrågavarande angelägenheter.
Härefter yttrade Herr Statsministern:
»I omförmälda utlåtande hafva komiterade till en början anfört: att
teatrarnes skuld den 1 Juli 1870 uppgått till 468,140 kronor, deraf 30,000
kronor förskrifna till sjuk- och begrafningskassan för de vid teatrarne anstälde
arbetare och betjente; att Kongl. Maj:t för liqviderande af denna gäld
i proposition till 1871 års Riksdag föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett
belopp af 270,000 kronor till inlösande för statsverkets räkning af det så
kallade dramatiska teaterhuset, mot det att Hans Maj:t Konungen personligen
åtog sig att betala teaterns skuld i den mån densamma öfversteg det
af Riksdagen äskade beloppet, dock med undantag af förskrifningen till nyss
nämnda kassa; att Riksdagen på det sätt biföll propositionen, att ett extra
1869—1870. |
1870-1871. |
1871—1872. |
1872—1873. |
1873—1874. |
1874—1875. |
|
Kongl. Teatrarnes inkomster |
522,581: 15 |
508,693: 5 2 |
555,238: 8 3 |
612,496: 2 3 |
664,288: 3i |
631,873:3 2 |
» » utgifter . |
501,993: 3 2 |
492,909: 15 |
511,576:74 |
558,276:4 9 |
650,462:0 5 |
642,638: 9 9 |
Behållning för spelåret...... |
20,587: ss |
15,784:3 7 |
43,662: o 9 |
54,219: 7 4 |
13,826: 2 6 |
|
Brist för spelåret............... |
— |
10,765:6 7 |
||||
Behållning från föregående |
__ |
2,805: 6 5 |
57,025: 3 9 |
70,851:6 5 |
||
Brist från föregående spelår |
— |
— |
||||
Summa behållning.............. |
— |
57,025:3 9 |
70,851: 6 5 |
60,085: 9 8 |
||
Summa brist........................ |
— |
— |
Anm. Med anledning af den reglering af Kongl. teaterns affärer, som vid tiden för statsverkets inköp
med början af spelåret 1872—1873.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
5
anslag af 270,000 kronor beviljades till liqviderande af teatrarnes gäld,
mot vilkor att så val den dramatiska teaterns fasta egendom som ock all
de båda teatrarne tillhörig lös egendom tillfölle statsverket; att genom köpebref
den 31 Oktober 1871 det dramatiska teaterhuset med tillhörigheter af
Hans Maj:t Konung Carl XY öfverläts till statsverket för en köpeskilling
af 270,000 kronor, hvarjemte i särskilt nådigt bref förordnades, att teatrarnes
samtliga lösegendom skulle å statsverkets vägnar af Kammarkollegium
mottagas, men fortfarande stå under teaterdirektionens disposition; samt att
teaterdirektionen genom köpebref den 29 December 1873 för 12,000 kronor
inköpt en från dramatiska teaterns tomt afstyckad del om 733,75 qvadratfot,
å hvilken laga fasta blifvit Kongl. Maj:t och kronan beviljad.
Angående teatrarnes ekonomiska ställning under de senaste elfva åren
hafva komiterade upprättat följande tabell:
1875—1876. |
18*6-1877. |
'' 1877—1878. |
1878—1879. |
1879—1880. |
I medeltal de fem första åren. |
I medeltal de sex sista åren. |
I medeltal |
660,163: 15 |
690,713: 6 3 |
639,057: 9 6 |
595,551: 19 |
579,319: 29 |
572,659: 61 |
632,779: 75 |
605,452:4 2 |
709,949: 16 |
698,900: 7 8 |
691,646: 6 5 |
694,499: 29 |
657,569: 20 |
543,043: 55 |
682,534:oi |
619,129:2 5 |
— |
29,616: 0 6 |
— |
— |
||||
49,786: o i |
8,187: it, |
52,588: 6 9 |
98,948: 10 |
78,249:91 |
49,754: 25 |
13,676: 93 |
|
60,085: 9 8 |
10,299:9 7 |
2,112: 82 |
— |
— |
|||
— |
50,475: 8 7 |
149,423: 97 |
|||||
10,299: 9 7 |
2,112:8 2 |
— |
|||||
50,475: 8 7 |
149,423: 97 |
227,673:8 8 |
— |
f Dramatiska teatern egde rum, hafva under de 4 sista rubrikerna uppgifter lemnats endast för tiden från och
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.
Med hänvisning till förestående tabell anföra komiterade vidare: att
de ekonomiska resultaten varit gynsamma under den första femårsperioden
1869—1874, i det att hvarje spelår gifvit större eller mindre öfverskott af
inkomster, under det att hvart och ett af de sista sex aren lemnat en brist,
som, med undantag af spelåret 1876—1877, visat en tydlig benägenhet att
stiga; att spelåret 1872—1873 lemnat det gynsammaste resultatet med en
behållning af 54,219 kronor 74 öre, hvaremot spelåret 1878—1879 stälde
sig ofördelaktigast med en brist af ända till 98,948 kronor 10 öre; att om
än teatrarnes ekonomi under det förflutna årtiondet sålunda i det hela kunde
sägas bilda en motsvarighet mot den allmänna ekonomiska ställningen inom
landet, det dock förtjente anmärkas, att teatrarnes årsinkomster fortforo att
stiga till och med" spelåret 1876—1877, och således efter det att förebud
redan börjat visa sig till den ekonomiska kris, som inträdde mot slutet af
årtiondet; att inkomsterna under spelåret 1876—1877 uppgingo till ett belopp,
som med nära 170,000 kronor öfversköte inkomsterna under året 1869—1870,
hvaremot utgifterna samtidigt stigit, och det i ännu starkare progression, så
att skilnaden mellan utgifterna under spelåren 1869—1870 och 1875—1876
belöpte sig till icke mindre än omkring 208,000 kronor; att under de senaste
åren såväl inkomster, som utgifter visat benägenhet att falla, inkomsterna
dock i ojemförligt högre grad än utgifterna; att, hvad inkomststaten beträffar,
dess utseende i främsta rummet berodde på det rörligaste elementet inom
densamma, eller recettmedlen, Indika under spelåret 1879—1880 uppgingo
å stora teatern till 255,804 kronor 35 öre och å dramatiska teatern till
164,566 kronor 25 öre emot respektive 328,465 kronor 85 öre och 187,543
kronor under spelåret 1876—1877; att under de sista åren betydliga besparingar
gjorts inom vissa poster å utgiftsstaten, såsom »tjenstgöringspenningar
och arfvoden > in. m., under det att andra utgiftsposter deremot något ökats,
och en ny utgiftspost tillkommit, nemligen »räntor och amorteringar», hvilka
i budgeten för spelåret 1879—1880 upptogos till 5,479 kronor 24 öre; att
under de 11 år, förestående tabell omfattade, teatrarnes sammanlagda inkomster
utgjorde 6,659,976 kronor 38 öre, eller i medeltal 605,452 kronor
42 öre, medan utgifterna samtidigt uppgingo till 6,810,421 kronor 82 öre,
eller i medeltal 619,129 kronor 25 öre, i hvilken utgiftsumma dock ingingo
räntor och amortering af skuld till belopp af 84,224 kronor 11 öre, samt att,
om detta för teaterns egentliga driftkostnader främmande belopp afdroges,
återstode utgifter för ifrågavarande 11 år till belopp af 6,726,197 kronor
67 öre, eller i medeltal....................................................... kronor 611,472: 51,
hvilket efter afdrag af medelinkomsten ............................. » 605,452: 42
visade en årlig brist af kronor 6,020: 09.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
7
Hvad åter angår orsakerna till det ekonomiska betryck, hvari teatrarne
sålunda befinna sig, har teaterdirektionen i sitt den 30 Augusti 1880 afgifna
underdåniga betänkande ansett dessa orsaker böra sökas dels i de svåra ekonomiska
konjunkturerna i allmänhet, af Indika teatrarne ej kunnat förblifva
oberörda, dels i teatrarnes tunga och föråldrade maskineri, hvars handhafvande
erfordrade en talrik, i sina göromål särskild! inöfvad skara arbetare,
dels i den lyx i afseende å dekorationer, kostymer och belysning, utan hvilken
en teater numera knappast kunde påräkna någon större framgång, dels i
den löneförhöjning, som under de goda åren beviljats teatrarnes artister och
under sedermera förändrade förhållanden icke kunnat plötsligen beröfvas dem,
helst ökad konkurrens åstadkommit eu allmän förhöjning i skådespelares
aflöning, dels i en nödvändig reform och utgallring af körpersonalen, som
medfört ej blott direkta utan äfven indirekta utgifter genom att belasta teaterkassan
med eu särskild expektansstat, dels och slutligen i den omständigheten,
att under de senaste åren inom hufvudstaden uppstått teatrar och förlustelseställen
till ett antal, som icke stode i rimligt förhållande till folkmängden.
Under erkännande att de sålunda angifna förhållandena äro bland de
vigtigare orsakerna till det nuvarande finansiella betrycket, hafva komiterade
såsom medverkande orsaker härtill äfven påpekat åtskilligt teaterdirektionens
görande och låtande i estetiskt och ekonomiskt hänseende, hvarjemte komiterade
äfven velat finna eu anledning till teatrarnes nuvarande brydsamma
belägenhet dels i den stora teatersalongens inskränkta utrymme, som icke
lemnar plats för mer än ett tusental åskådare, och dels i teaterlokalernas
föga tidsenliga inrättning i öfrigt, de obeqväma sittplatserna, de trånga och
vid en eldsolycka lifsfarliga korridorerna samt frånvaron af en rymlig foyer,
ventilationsapparater med mera.
I fråga om de åtgärder, som böra vidtagas för gäldande af teatrarnes
nuvarande skuld, hafva teaterdirektionen och komiterade framstält olika
förslag. Direktionen föreslår, att den förut omnämnda sjuk- och begrafningskassans
samtliga värdepapper, utvisande vid slutet af räkenskapsåret 1879—
1880 ett kapitalvärde af 70,194 kronor 14 öre, må försäljas för att med de
inflytande medlen betäcka motsvarande belopp af teatrarnes skuld, med skyldighet
för direktionen att under Eders Kongl. Maj:ts höga garanti af för
händer varande medel utbetala de pensioner eller understöd, hvartill kassan
sig förbundit och livilka för närvarande utgjorde 1,595 kronor årligen. Af
den skuld, som förefans vid slutet af spelåret 1879—1880, skulle efter vidtagande
af denna åtgärd återstå vid pass 157,000 kronor, af hvilket belopp
största delen, eller 155,000 kronor voro förskrifna till hofförvaltningen, och
hemställer direktionen, att denna del af skulden måtte tills vidare få förblifva
bestående såsom en teatrarnes skuld till hofförvaltningen, med skyldighet för
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
teatrarne att erlägga ränta derå och amortera densamma, der omständigheterna
sådant tilläte.
Då emellertid förutnämnda kassa i någon mån tillkommit genom tillfälliga
gåfvor och sålunda ej lämpligen borde användas till ändamål, som
säkerligen icke ingått i gifvarnes föreställning eller syfte, samt de vid teatrarne
anstälde betjente och arbetare i den för dem den 1 September 1852
utfärdade nådiga instruktion tillförsäkrats understöd i händelse af sjukdom
äfvensom begrafningshjelp att under vissa förutsättningar utgå från denna
kassa, och det ej syntes komiterade vara med billighet öfverensstämmande,
att bemälde arbetare utan eget förvållande skulle gå i mistning om en dem
eventuel! tillförsäkrad förmån, hvarpå de haft grundad anledning att gorå
vakning och i förhoppning hvarom de till äfventyra inträdt i teatrarnes tjenst,
hafva komiterade ej ansett sig kunna biträda direktionens förslag att för
afhjelpande af en tillfällig förlägenhet använda en kassa, som från början
städse varit afsedd att i någon mån betrygga teatrarnes betj entes och arbetares
ålderdom. Komiterade hafva ej heller understöd! direktionens förslag
att söka amortera skulden, enär, enligt komiterades åsigt, åtminstone för den
närmaste framtiden, föga utsigt förefunnes att teatrarne med sin årsinkomst
skulle kunna förränta, än mindre amortera sin skuld.
Komiterade hafva deremot, såsom eu utväg att i tid hejda en skuldsättning,
som enligt deras åsigt hotar att inom kort undergräfva teaterns
ekonomiska ställning, föreslagit en åtgärd, som teaterdirektionen å sin sida
af styrkt, eller att båda teatrarnes personal sammanföres för att spela endast
å störa teatern, der såväl lyriska som dramatiska föreställningar skulle gifvas,
samt att dramatiska teaterns fasta egendom jemte de lösa inventarier, som
icke behöfde öfverflyttas till stora teatern för uppförande derstädes af dramatiska
pjeser, må försäljas till skuldens liqviderande.
Teaterdirektionen har såsom skäl mot dramatiska teaterns försäljning
hufvudsakligen anfört: att det allt ifrån stora teaterns tillkomst varit en oomtvistad
sak, att densamma icke rätt väl lämpade sig för komedien och det
mindre skådespelet, en omständighet som föranledt först inrättandet af den
mindre, dramatiska teatern, som år 1825 genom brand förstördes, och sedermera
inköpet af nuvarande dramatiska teatern; att dennas verksamhet sedan
sjutton år tillbaka varit af så stor betydelse, att genom dess upphörande
den inhemska dramatiska konstens vigtigaste intressen skulle sättas på spel;
att äfven ur ekonomisk synpunkt en dylik åtgärd icke vore tillrådlig, utan
skulle medföra eu ganska betydlig förlust, då dramatiska teatern, långt ifrån
att taga i anspråk någon del af de från Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
tillflytande understöd, fast hellre genom sin recettinkomst, utgörande i medeltal
aren 1863—1879 162,864 kronor 61 öre brutto, skulle betäckt utgifterna
9
Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 19.
ej blott för den dramatiska, utan äfven till någon del för den lyriska scenen;
att äfven om vid de dramatiska representationernas öfverflyttande till stora
teatern någon minskning i personal möjligen knnde ske, den deraf uppkommande
behållningen i allt fall skulle i betydlig grad motvägas af ökad dagkostnad
å den större scenen; samt att dramatiska teatern, om den skulle
begagnas till enskild boning, till sin grund och inredning vore sådan, att
dess saluvärde deraf måste betydligt sänkas, under det att densamma, efter
försäljning fortfarande använd till teater, skulle blifva platsen för en konkurrens,
som redan för sjutton år sedan, då hufvudstadens teatrar ej voro
så talrika som nu, ansågs betänklig.
Härå genmäla komiterade, att direktionens påstående, att dramatiska
teatern lemnat en recettinkomst, som förmått att betacka utgifterna ej blott
för den dramatiska, utan äfven till någon del för den lyriska scenen, ej
kunde undgå att väcka en viss förvåning, då man funne, att räkenskaperna
för begge teatrarne vore sammanförda på sådant sätt att, såsom komiterade
varit i tillfälle att sj elfva förvissa sig, det i fråga om en mängd utgiftsposter
vore så godt som omöjligt att tillförlitligen utreda, huru stor andel
deraf folie på hvardera teatern. De beräkningar komiterade i detta hänseende
anstalt, med ledning af räkenskaperna, så vidt sådan ledning stått
att ur dessa vinna, syntes emellertid tyda på ett annat förhållande, än direktionen
antagit. Redan den omständigheten att, med en bruttoinkomst af omkring
175,000 kronor, ensamt, kontot för aflöningar och tjenstgöringspenningar
för den vid talscenen anstälda artistpersonalen under spelåret 1879—1880
uppgick till icke mindre än 124,000 kronor vore af beskaffenhet att väcka
tvifvel om hållbarheten af direktionens antagande. Komiterade hade visserligen
icke förbisett, att, jemte recettinkomsten å dramatiska teatern, genom
dramatiska föreställningar å stora teaterns scen inspelats en summa, som
under spelåret uppgick i rundt tal till 30,000 krojior; men härvid borde, när
man sökte bilda sig en föreställning om de ekonomiska resultaten af begge
scenernas verksamhet, hvardera scenen för sig betraktad, icke förgätas, att
merendels samtidigt föreställningar gifvits å dramatiska scenen, att de aftnar,
då dramatiska stycken uppförts å den större scenen, derstädes i stället kunnat
gifvas lyriska föreställningar, livilkas behållning ej läte sig beräkna, samt
att från bruttoinkomsten borde afräknas dagkostnaderna, af hvilka den betydligaste
andelen utan tvifvel återfunnes i stora teaterns utgiftsstat. Komiterade
anse det icke kunna betviflas, att en sammanslagning af begge scenerna
skulle i vissa afseenden medföra säkra besparingar. Derigenom skulle
nemligen, såsom direktionen ock medgåfve, en inskränkning i personalen kunna
ega rum; de nu rätt betydliga slitningskostnaderna skulle minskas; åtskillig
materiel, hvilken under nuvarande förhållanden måste anskaffas särskildt för
Bill. till Bilcsd. Prot. 1881. 1 Sami. 1 AJd. 10 Käft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
hvardera scenen, skalle kunna användas gemensamt för begge o. s. v.
Komiterade hafva ej heller ansett de ur estetisk synpunkt framställa betänkligheterna
vid den ifrågasatta åtgärden böra tillmätas någon afgörande vigt.
Visserligen vore det i allmänhet en fördel att för komedier och konversationsstycken
hafva tillgång till en scen af något mera inskränkta dimensioner. Att
emellertid dylika dramatiska alster kunde med framgång gifvas äfven på
större scener visade ej så få exempel från främmande länder, deribland komiterade
särskilt erinrade om Danmark, hvars Kongl. teater hade en scen
af ej obetydligt större dimensioner än den härvarande stora teatern. Hos
oss uppfördes emellanåt å störa teatern större dramer, i Indika en snabbare
replikvexling förekomme, utan att, så vidt komiterade försport, några egentliga
olägenheter deraf yppats, hvilket tvifvelsutan i ej ringa mån berodde
på stora teaterns goda konstruktion i akustiskt hänseende. Hvarjemte borde
anmärkas, att i de fall, då scenens storlek verkligen kunde medföra olägenhet,
en inskränkning af densamma till lämpliga dimensioner ofta nog kunde
åvägabringas genom ändamålsenliga dekorationsanordningar. Komiterade framhålla
såsom eu bestämd fördel af scenernas förening den större lättheten att
inom ramen af en aftons föreställning sammanföra lättare lyriska stycken,
operetter och vådeviller med talpjeser och dymedelst bereda en säkerligen för
många kärkommen omvexling i programmet, utom det att minskningen i antalet
föreställningar vore egnad att förebygga faran för en alltför stark nötning
af repertoire!!. Mot den af direktionen uttalade betänkligheten, att
dramatiska teatern i främmande händer skulle komma att erbjuda en oläglig
konkurrens, erinra komiterade, att derest verkligen förhållandena skulle inbjuda
till nya teaterföretag inom hufvudstaden, det icke vore svårt att härför
finna lokaler lika passande som dramatiska teatern, hvars salong lede af
svåra olägenheter, som ej kunde utan dryga kostnader aflijelpas, hvarförutom
det icke saknades afväg att vid en blifvande försäljning träffa sådant
aftal, hvarigenom den befarade konkurrensen åtminstone från första egarens
sida förebyggdes.
Beträffande derefter frågan huru för framtiden bör ordnas och ställas
med teatrarnes styrelse, personal och förvaltning hafva komiterade, under
förutsättning af begge scenernas förening, med ledning af nuvarande förhållanden
uppgjort förslag till inkomst- och utgiftsstat för teatrarne, hvarvid
komiterade jemväl i åtskilliga delar tagit hänsyn till förhållandena vid
Kongl. teatern i Köpenhamn. I fråga om inkomststaten hafva komiterade,
under erinran att dess utseende i främsta rummet berodde på recetten, upplyst,
att denna under spelåret 1879—1880, då å begge teatrarne gifvits
sammanlagd! 429 representationer, utgjorde i medeltal å stora teatern 1,353
kronor 16 öre och å dramatiska teatern 685 kronor 69 öre, eller för begge
11
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition. N:o 19.
teatrarne tillsammans omkring- 1,000 kronor, samt vore af teaterdirektionen
för spelåret 1880—1881 beräknad å stora teatern till 1,400 kronor och å
dramatiska teatern till 700 kronor. Med beräkning af 250 föreställningar å
stora teatern för år och under antagande att på dessa 250 representationer
skulle belöpa lika många teaterbesök, som under spelåret 1879—1880 varit
fördelade på de å båda teatrarne gifna 429 föreställningarne, skulle medelrecetten
komma att uppgå till 1,680 kronor. Denna siffra synes komiterade
visserligen vara för hög, men då å andra sidan repertoirens sammanträngande
inom ett färre antal föreställningar otvifvelaktigt borde föranleda medelrecettens
stigande, anse komiterade sig på goda grunder kunna antaga,
att en medelrecett af 1,200 kronor icke ens under så tryckta konjunkturer
som de nuvarande skall befinnas vara för högt tilltagen. Utgifterna skulle
vid de begge scenernas sammanslagning, enligt komiterades förslag, belöpa
sig till 505,760 kronor, under det att inkomsterna, med antagande af en
medelrecett af 1,200 kronor för dag, beräknats uppgå till allenast 454,250
kronor, hvilket utvisade en brist af 51,510 kronor för år, och hvaraf framginge,
att teatern, under ogynsamma konjunkturer, oundgängligen vore i behof
af ökadt understöd för att upprätthålla sin verksamhet, så framt den ej
skulle nödgas åter beträda skuldsättningens bana eller tillgripa sådana utvägar,
som icke vore en nationalteater värdiga. Man torde dock med hänsyn
till förhållandena under det sista årtiondet ega rätt antaga, att konjunkturerna
skulle vexla och dåliga tider följas af bättre. Ökades medelrecetten
till 1,300 kronor med oförändrade utgifter, sjönke bristen till 26,510 kronor, och
stege recetten till 1,400 kronor, eller det belopp, hvartill teaterdirektionen
för spelåret 1880—1881 beräknat densamma för stora teatern, skulle bristen
nedgå till 1,510 kronor. Den utväg till reglering af teaterns finansiella ställning,
^ som teaterdirektionen i dess förut nämnda betänkande föreslagit, eller
att åt teatern anvisa ett årligt kreditiv, hvilket i mån af behof skulle få
användas, då teaterns inkomster icke försloge till betäckande af dess utgifter,
mot återbetalningsskyldighet sä snart omständigheterna sådant medgåfve, har
derföre synts komiterade synnerligen lämplig, och hafva komiterade föreslagit
kreditivets belopp till 50,000 kronor.
Slutligen hafva komiterade erinrat om de betydliga statsunderstöd de
större teatrarne i utlandet åtnjuta, nemligen:
Ifopéra i Paris ............................................................................. 800,000 francs
k opera comique ........... 300,000
Le theatre frangais ......................................................................... 240,000 »
l/Odéon ..................................................................................... 100,000 »
Theatre royal de la Monnaie i Bryssel....................................... 204,000 »
Kejserliga operan i Wien .......................................................... 210,000 gulden
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
Burgtheatern i Wien....................................................................... 84,000 gulden
Statsteatern i Lissabon................................................................... 100,000 kronor.
De K. K. teatrarne i Berlin, Hannover, Cassel och Wiesbaden erhölle samtliga
understöd af allmänna medel, uppgående till omkring hälften åt teatrarnes
hela inkomststat,
Kong! teatern i Köpenhamn hade under de första åren efter konstitutionens
införande varit helt och hållet en statsinstitution, som, i den mån
sådant visade sig erforderligt, underhölls af statsmedel. Sedermera hade statens
understöd begränsats till ett visst årligt bidrag, som under en lång följd
af år utgick med 100,000 kronor årligen, till dess det omsider nedsattes först
till 80,000 kronor och slutligen till 60,000 kronor. Numera hade dock teatern
åter öfvertagits af staten, som betäckte den brist, hvilken kunde uppstå
i teaterns budget, hvaremot möjligen uppkommande öfverskott skulle ingå till
statskassan.
I sitt underdåniga memorial den 10 sistlidne Januari upplyser Riksmarskalksembetet,
att teatrarnes brist under det senast förflutna halfåret ökats
med 64,000 kronor, hvadan möjligt vore att, om spelårets senare hälft visade
samma ofördelaktiga resultat, teatrarnes skuld den 1 Juli 1881 skulle komma
att uppgå till öfver 350,000 ''kronor. Vid sådant förhållande anser Riksmarskalksembetet
den dramatiska teaterns försäljning vara en oundviklig åtgärd
till afbördande af en större del af det ansenliga skuldbeloppet, och har
Riksmarskalksembetet derjemte tillkännagifvit, att då det icke vore att förmoda,
att genom denna försäljning Hela teaterskulden komme att blifva betäckt,
Riksmarskalksembetet vore bemyndigadt förklara, att Eders Kong!.
Maj:t vill af egna medel, utan statsverkets betungande, ansvara för godtgörande
af den då återstående skulden. Riksmarskalksembetet, som jemväl
biträder komiterades förslag om beredande för framtiden af ett kreditiv för
teatern till belopp af 50,000 kronor årligen, meddelar derjemte, att Eders
Kong!. Maj:t behagat i nåder förklara, att om vid den liqvid af kreditivet,
som årligen den 1 Juli bör cga ruin, skulle visa sig, att kreditivet icke blifvit
återgäldadt genom af teaterstyrelsen insatta belopp, utan större eller mindre
del deraf nämnda dag vore ogulden, Eders Kongl. Maj:t då ville af egna
medel ansvara för hälften af det sålunda oguldna beloppet.
I sammanhang härmed har Riksmarskalksembetet, under erinran att
enligt nu gällande reglemente för styrelsen och förvaltningen af de Kongl.
"teatrarne den 19 Februari 1863 teaterns ärenden föredragas omedelbart
af förste teaterdirektören inför Hans Maj:t Konungen, hemstält, att, då Eders
Kongl. Maj:t personligen ej bör besväras med en sådan granskning, det hädanefter
må tillkomma Finansdepartementet, såsom högsta vårdare af statens
egendom, att handlägga ocli inför Eders Kongl. Maj:t i Statsrådet till afge
-
13
Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.
rande anmäla alla sådana frågor rörande teatern, som kunna anses vara af
beskaffenhet att höra Eders Kong!. Maj:t underställas, såsom tillsättande och
afskedande af styrelsepersonal, ändringar i gällande reglementariska föreskrifter,
inköp eller försäljning af fast egendom med flera dylika ärenden.
Öfverintendentsembetet har i infordradt utlåtande förklarat sig anse
den dramatiska teaterns fasta egendom kunna betinga en köpeskilling af
290,000 kronor. Skulle likväl vid försäljningen stadgas, att egendomen ej
må af nye egaren till teater användas, anser Öfverintendentsembetet köpeskillingen
ej höra beräknas mer än till 145,000 kronor. Angående värdet af
den till försäljning ifrågasatta lösa egendomen finnes ingen närmare utredning,
men torde detsamma icke komma att uppgå till något särdeles stort belopp.
Såsom jag förut nämnt utgjorde teatrarnes skuld vid slutet af spelåret
1879—1880 227,673 kronor 88 öre. Denna skuld har under den senare
hälften af år 1880 ytterligare tillväxt och, enligt hvad Riksmarskalksembetet
antydt, kan densamma, med hänsyn till de för teatrarne fortfarande
rådande dåliga konjunkturerna, vid spelårets slut den 1 Juli 1881 komma att
uppgå till öfver 350,000 kronor. Jag anser, lika med komiterade och
Riksmarskalksemhetet, det vara en bjudande nödvändighet att befria teaterinstitutionen
från denna skuld, och vid valet af den utväg, som för detta ändamål
hör vidtagas, tvekar jag icke att biträda det framställa förslaget att sammanföra
de båda teatrarnes personal för att å stora teatern gifva såväl lyriska som
dramatiska föreställningar samt att försälja den dramatiska teaterns fasta
egendom jemte de lösa inventarier, som i följd af sammanslagningen ej vidare
blifva erforderliga, Hvad teaterdirektionen anfört mot försäljningen af den
dramatiska teatern synes mig vara af komiterade med goda skäl vederlagdt,
och äfven om, dessa skäl oaktadt, någon betänklighet mot den föreslagna
åtgärden skulle qvarstå, anser jag denna betänklighet böra förfalla, då Eders
Kong!. Maj:t genom sitt frikostiga anbud att af egna medel betala den del
af skulden, hvartill försäljningssumman ej lemnar tillgång, beredt teatern
möjlighet att med nästa spelår börja sin verksamhet under ny organisation
och utan tryck af gamla skulder. Tiden och sättet för försäljningen af den
fasta och lösa egendomen hafva naturligtvis stort inflytande på försäljningens
resultat, och synes mig derföre bestämmandet häraf böra öfverlemnas åt Eders
Kongl. Maj:ts eget afgörande.
Jag hemställer derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att den dramatiska teaterns fasta egendom jemte de lösa inventarier,
som teaterdirektionen pröfvar vara obehöfliga i följd af scenernas sammanslagning,
må vid innevarande spelårs slut den 1 nästkommande Juli öfverlåtas
å Eders Kongl. Maj:t, mot det att Eders Kongl. Maj:t, enligt sitt
14
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 19
nådiga erbjudande, åtager sig att af egna medel, utan statsverkets
betungande, betala den skuld, hvari teatrarne då häfta.
Beträffande derefter frågan, huru för framtiden och efter scenernas
sammanslagning bör ordnas med teaterns ekonomi, framgår af komiterades
förslag till inkomst- och utgiftsstater, att såsom vilkor för att teaterns
verksamhet må kunna fortgå utan skuldsättning erfordras dels, att teatern
allt framgent förblifver i åtnjutande ej mindre af det nu under riksstatens
7:de lmfvudtitel uppförda anslaget å 60,000 kronor årligen, än äfven af det
bidrag till enahanda belopp, hvarmed Eders Kongl. Maj:t af egna medel hittills
hugnat teatern, dels och att recettmedlen uppgå till så stort belopp att,
med beräkning af 250 representationer årligen, medelrecetten kommer att
utgöra något mera än 1,400 kronor. Då emellertid komiterade ansett medelrecetten
under ogynsamma konjunkturer kunna nedgå till 1,200 kronor,
då en brist för året skulle uppstå af omkring 50,000 kronor, hafva komiterade
såsom jag förut anfört, föreslagit framställning till Riksdagen om anvisande
af ett årligt kreditiv å nyss nämnda belopp att i mån af behof användas,
då teaterns inkomster icke förslå till betäckande af dess utgifter,
mot återbetalningsskyldighet så snart omständigheterna sådant medgifva.
Af hvad i frågan förekommit synes mig uppenbart, att ett oundgängligt
vilkor för teaterns fortfarande bestånd är, att den framgent tillförsäkras
de bidrag af Eders Kongl. Maj:t personligen och af Riksdagen, som hittills
kommit densamma till del. Osäkerhet i detta hänseende verkar störande på
teaterns verksamhet och hindrar i många fall dess ordnande på ändamålsenligaste
sätt. Då härtill kommer att vid riksdagarne under senare tider
höjts röster för minskning eller indragning af det nuvarande anslaget, anser
jag i första rummet nödigt att af Riksdagen erhålla ett förklarande, att det
nuvarande anslaget å 60,000 kronor årligen ej nedsättes eller indrages, så
länge Eders Kongl. Maj:t af egna medel understödjer teatern med enahanda
belopp. Att deremot nu göra någon framställning till Riksdagen om förhöjning
i anslaget till teatern, vare sig under form af kreditiv eller annorledes,
synes mig ej lämpligt. Verkningarne af den ifrågasatta sammanslagningen
af de båda scenerna kunna icke på förhand beräknas. De kunna utfalla
förelaktigt, säd att understöd utöfver det nuvarande ej erfordras, och äfven
om de skulle komma att visa sig mindre gynsamma, så att inkomsterna ej
motsvara utgifterna, förefaller det mig, som om någon annan utväg till ställningens
förbättrande då bör försökas, innan på Riksdagen ställes anspråk på
förhöjning i anslaget. En utväg i detta fall är att öfverlåta teatern åt
enskild person eller bolag. Den enskilda personen eller bolaget skulle i sådant
fäll berättigas att under viss bestämd tid kostnadsfritt begagna stora
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
teaterns fasta och lösa egendom samt uppbära alla dess inkomster, häruti inberäknade
de årliga understöden från Eders Kongl. Maj:t och från Riksdagen,
mot skyldighet å andra sidan: att öfvertaga teaterns alla förbindelser i
afseende å aflöning och pensionering, att fortfarande ställa till Eders Kongl.
Maj:ts disposition de platser i teatersalongen, som nu begagnas af Eders
Kongl. Maj:t, den Kongl. familjen och hofvet, att årligen låta uppföra visst
antal såväl lyriska som dramatiska stycken, att hålla kapell, kör och balett
till visst minimiantal, att å den fasta egendomen verkställa sådana reparationer,
som nu bekostas af teaterkassan, att väl underhålla den lösa egendomen
och vid kontraktstidens slut återställa densamma i lika godt skick
som den mottagits, samt att vara underkastad de vilkor i öfrigt, Eders
Kongl. Maj:t kan finna af omständigheterna påkallade; hvarjemte den enskilda
personen eller bolaget bör ställa säkerhet för fullgörandet af sina
förbindelser. Blefve derjemte någon lämplig person af Eders Kongl. Maj:t
förordnad att granska de stycken, som skulle å teatern spelas, och bemyndigad
att förbjuda uppförandet af sådana, som ej vore landets förnämsta
scen. värdiga, synes mig inga betänkligheter, vara sig i ekonomiskt eller
estetiskt hänseende, böra möta mot vidtagande af en sådan anordning, jag
här ofvan antyda För att emellertid kunna, der så erfordras, genomföra
åtgärder i denna syftning, erfordras vissa medgifvanden från Riksdagens sida,
och med åberopande af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag derföre,
att Eders Kongl. Magt täcktes i proposition till Riksdagen föreslå,
att Riksdagen med förklarande, att det å riksstatens sjunde hufvudtitel
nu uppförda anslaget å 60,000 kronor ej varder nedsatt eller indraget
så länge Hans Maj:t Konungen understödjer teatern med enahanda
belopp, måtte medgifva att, der omständigheterna må sådant föranleda,
Eders Kongl. Maj:t egen rätt att till enskild person eller bolagunder
visst antal år till begagnande upplåta stora teaterns fasta och
lösa egendom med rätt att uppbära alla teaterns inkomster, nyss nämnda
anslag deri inbegripet, mot skyldighet för den enskilda personen eller
bolaget att underkasta sig de vilkor och förpligtelse^ jag här ofvan omförmält.
Beträffande slutligen Riksmarskalksembetets hemställan, att teatern
rörande ärenden hädanefter skulle föredragas inför Eders Kong! Maj:t i
Statsrådet, anser jag lika med Riksmarskalksembetet eu dylik anordning vara
öfverenstämalande med våra grundlagsenliga former, och att dessa ärenden
höra beredas och föredragas af något af statsdepartement^!. Då emellertid
Eders Kongl. Maj:ts beslut härutinnan lämpligast bör meddelas i samman
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
hårig med det ordnande af teaterns angelägenheter, som kommer att ega
rum, sedan Riksdagen fattat beslut i de ämnen, jag här ofvan omförmält,
torde denna del af frågan framdeles blifva föremål för särskild underdånig
föredragning.»
Uti hvad Herr Statsministern sålunda hemstält instämde Statsrådets
öfriga ledamöter.
Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla.
Herr Statsministern uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall
till omförmälda hemställan, i förväg uppsatt förslag till nådig proposition,
och befalde Hans Maj:t Konungen på Statsrådets tillstyrkande
att, i enlighet med berörda, detta protokoll
bilagda förslag, proposition skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Axel Ädelgren.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.