Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
1
N:o 17.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Mars 1881, kl. 3 e. in.
Kongl. Maj tis nådiga Proposition till Riksdagen, angående täckande
af en ä anslaget till Marinregementet uppkommen brist;
Gifven Stockholms Slott den 8 Mars 1881.
Uti skrifvelse den 10 sistlidne December har Arméförvaltningen
hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om ersättande af en å
det under fjerde hufvudtiteln till Marinregementet uppförda anslag
uppkommen brist; öfver hvilken framställning Statskontoret afgifvit
underdånigt utlåtande.
Kongh Maj:t har detta ärende, med hvad dervid förekommit, i nåder
låtit Sig föredragas och vill, under åberopande af de skäl och den
utredning i frågan, som innefattas i bifogade utdrag af det öfver landtförsvarsärenden
denna dag inför Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll,
härmed föreslå Riksdagen,
att, för täckande af den brist i Marinregementets
anslag, som vid 1879 års slut förefunnits, måtte få
dels användas den behållning, som å anslaget under
år 1880 uppkommit, dels från statsverkets fond för
reserverade medel utgå ett belopp af Etthundratrettionio
tusen kronor.
Bill. till Riksd. Brok 1881. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd
och ynnest städse val bevågen.
O S C A R.
Otto F. Taube.
Kongl. M«j:ts Nåd. Proposition N:o 17.
3
Utdrag’ af protokollet öfver Landtförsvarsärenden, hållet
inför Hans Maj: t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 8 Mars 1881.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes ärendena Friherre
Hochsciiild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet Statsrådet Taube yttrade:
Uti underdånig skrifvelse af den 10 sistlidne December liar Arméförvaltningen
å civila departementet anfört,
att, enligt hvad ett skrifvelsen bifogadt räkenskapsutdrag öfver det
under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda anslaget till Marinregementet
utvisade, hade utaf de utgifter, som år 1879 bort af anslaget bestridas,
ett belopp af 226,638 kronor 58 öre i anseende till bristande
tillgångar icke kunnat af samma års anslag betäckas. Orsaken till
nämnda förhållande vore att söka hufvudsakligen i den förändrade natur,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17,
berörda anslag med 1875 års ingång erhållit, i det att anslaget då förvandlades
från s. k. allmänt anslag till »förslagsanslag, högst». De af
Arméförvaltningens artilleri- och intendents-departement för nyssnämnda
år förskjutna utgifter för Marinregementet och garnisonskommenderingen
i Karlskrona hade nemligen ej kunnat hos Förvaltningens civila
departement, under hvars förvaltning anslaget i sin helhet vore stäldt,
anmälas till ersättande från anslagets medel förr, än under det påföljande
året, sedan 1875 års räkenskaper blifvit afslutade; och då, i anseende
till anslagets förändrade natur, den vid 1875 års utgång befintliga
behållning, 122,735 kronor 48 öro, hvarmed sagda års återstående
utgifter bort bestridas, icke, i likhet med hvad förut egt rum, kunnat
få för nämnda ändamål reserveras, utan mast till statsverket återlevereras,
hade häraf blifvit eu nödvändig följd, att de för år 1875 oersatta
kostnaderna måst betäckas af 1876 års anslag, af hvilket för öfrigt jemväl
ett belopp af 16,273 kronor 41 öre till statsverket återlevererats.
På enahanda sätt hade sedermera, till följd af nu omförmälda, med tillhopa
139,008 kronor 89 öre utaf anslaget för åren 1875 och 1876 verkstälda
återlevereringar, större delen af utgifterna för garnisonskommenderingen
i Karlskrona för hvarje år måst gäldas af nästföljande årets
anslag. Härtill komrne dessutom, att intendentsdepartementet under år
1879 begärt ersättning för slitning af kapotter samt remtygs- och personella
utredningspersedlar, som af sistnämnda departement tillhandahållits
garnisonskommenderingen för åren 1872—1878, hvilken ersättning
funnes uti ofvanberörda räkenskapsutdrag upptagen med 41,125
kronor 45 öre. De kostnader, som af 1879 års anslag icke kunnat betäckas,
uppginge, enligt hvad räkenskapsutdraget utvisade,
till....................................................................................... Kr. 226,638: 58.
Med hänseende till skedd minskning i garnisonskommenderingens
styrka, ansåge civila departementet,
på grund af redan inkomna handlingar och gjorda
approximativa beräkningar, utgifterna för år 1880 icke
komma att öfverstiga 165,000 kronor, hvarigenom en
behållning å anslaget för samma år skulle uppstå af » 35,000: —
och skulle således den verkliga bristen vid sistnämnda
års slut komma att utgöra................................................ » 191,638: 58.
Då det emellertid vore angeläget, att anslaget snarast möjligt återbringades
i en normal ställning, så att anslagets summa för hvarje särskilt
år blefve för dermed afsedda utgifters bestridande tillräcklig,
har Arméförvaltningens civila departement ansett sig böra till en början
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas att, till bristens min
-
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 17. 5
skande, meddela Statskontoret nådig föreskrift att till Arméförvaltningen
utbetala de belopp, som för åren 1875 och 1876 blifvit utaf anslaget
återlevererade till statsverket, eller tillhopa 139,008 kronor SO
öre; och anhölle departementet att i sammanhang med den underdåniga
berättelse om fjerde hufvudtiteln för år 1880, som det ålåge departementet
att före den 1 Maj 1881 till Eders Kongl. Maj:t afgifva, få göra
den ytterligare framställning i ämnet, hvartill omständigheterna då kunde
föranleda.
Uti häröfver den 29 sistlidne December ingifvet underdånigt utlåtande
har Statskontoret anfört, att omförmälda för åren 1875 och 1876
såsom besparingar till statsverket levererade medel af förslagsanslaget
till Marinregementet _ blifvit, i likhet med besparingarne å öfriga förslagsanslag,
^ stälda till Riksdagens förfogande samt jemväl vore af
Riksdagen för andra ändamål disponerade, i följd hvaraf återbetalning
åt samma medel icke vidare kunde ifrågakomma, Då emellertid statsverket
sålunda origtigt kommit i åtnjutande af medel, Indika varit behöfliga
för det med deras beviljande afsedda ändamål, och sådant ledt
till det oegentliga förhållande, att år efter år brist i anslaget uppstått,
hvilken måst betäckas af följande års anslagsmedel, vore det angeläget,
att åtgärd för vinnande af rättelse härutinnan vidtoges; och om befintliga
tillgångar å statsverkets fond för reserverade medel, dit sagda besparingar
ingått, icke kunde, såsom stående under Riksdagens disposition,
för ändamålet anlitas, ansåge Statskontoret, att, derest Eders
Kong], Maj:t icke skulle finna för godt att i ämnet direkt göra framställning
till Riksdagen, den äskade ersättningen skulle kunna på det
sätt beredas, att Statskontoret erhölle nådigt bemyndingande att af under
händer varande medel till Arméförvaltningen utbetala ifrågavarande
belopp, 139,008 kronor 89 öre, såsom förskott att hos Riksdagen till
ersättande anmälas.
Hvad nu först angår den af intendentsdepartementet med 41,125
kronor 45 öre ingifna efterräkning å ersättning för garnisonskommenderingens
slitning under åren 1872—1878 af kapotter samt remtygsoch
personella utredningspersedlar, så torde detta först år 1879 framkomna
fordringsanspråk icke böra föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts
åtgärd.
Hvad derefter beträffar anslagets allmänna öfverskridande och den
deraf och till följd af origtig återleverering till statsverket å anslaget
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
uppkomna brist, lärer förklaringen till densamma böra sökas i den intill
innevarande års början för Arméförvaltningen stadgade räkenskapsform
samt det sätt, hvarpå ärendena hittills blifvit handlagda de särskilda
departementen emellan. De öfver de olika anslagen förda räkenskaper
hafva utgjort endast en löpande kassaräkning öfver de anslagen
tillflutna medel och på anslagen gjorda utanordningar, hvarföre ock, då
frågan, såsom nu, gäller ett förslagsanslag, allt hvad ej under året
blifvit utanordnadt, måst till statsverket åter]evereras, äfven om kostnader,
som bort drabba årets anslag, varit vid dess slut obetalda. Så
har, i nu förevarande fall, såsom af det åberopade räkenskapsutdraget
utvisas, det belopp, som af Marinregementets anslag ej under år 18/5
utanordnats, blifvit med 122,735 kronor 48 öre till statsverket återlevereradt,
ehuru nästan, hela årskostnaden för garnisonskommendermgen i
Karlskrona qvarstod ogulden. Om deremot, såsom hädanefter, jemlikt
nådiga brefvet den 7 November 1879 angående förändring i bokföringssättet
hos Arméförvaltningen, kommer att ske, ett verkligt bokslut för
år 1875 hade kunnat ega rum, skulle, såsom sig bort, endast det af
bokslutet utvisade, till äfventyrs befintliga, verkliga öfverskottet utöfver
de kostnader, som för år 1875 bort, fastän de först ett följande år blifvit
betalda, drabba anslaget, kommit statsverket till godo. För att nu
erhålla ett svar på den naturligen sig framställande frågan, hvarför
kostnaderna för garnisonskommendermgen under år 1875 ej förr än år
1876 anmälts till betalning från anslaget, maste man ega kännedom
derom, att — under det Arméförvaltningens civila departement handhade
sjelfva anslagets förvaltning och redovisning och derifrån _ sjelft
bestred utgifterna för Marinregementet underhållet af garnisonskommenderingen
tillhörde i allra största delen mtendentsdepaitementet
och i någon mindre del de båda öfriga militära departementen. Då dessa
tre sistnämnda departement först efter ett gifvet års utgång kunde med
säkerhet känna alla de kostnader, sagda kommendering för året medfört,
hafva de, som under tiden förskjutit de nödvändiga utbetalnmgarne,
först följande år anmält det samiade beloppet till ersättning hos
civila departementet. Så länge anslaget hade natur af allmänt ordinarie
anslag, hade ett sådant förfarande, äfven med Arméförvaltningens
dåvarande räkenskapssätt, ingen verklig betydelse på anslagets ställning,
enär civila departementet, som i April månad hvarje år afgifver
underdånig berättelse om hufvudtitelns allmänna anslagsställning genom
att i novo*" conto upptaga de öfriga departementens förskotterade utgifter
för garnisonskommendermgen, hvilka utgifter då blifvit till ersättande
hos civila departementet anmälda, för desamma reserverade
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
nödiga medel å deri vid årets slut i räkenskapen synliga behållningen
å anslaget och således angaf endast det verkliga öfverskottet såsom
en besparing till Kongl. Maj:ts disposition. Sedan anslaget förvandlats
till förslagsanslag, lärer deremot Arméförvaltningen, hvilken ju, enligt
hvad förut blifvit sagdt, icke egde att uppgöra verkligt bokslut öfver
årets verkliga utgifter, icke kunnat undandraga sig att till statsverket
återleverera den vid årets slut synliga A:assa-behållningen. Det torde
vid sådant förhållande icke kunna nekas, att vid 1875 års slut kommit
statsverket origtigt till godo ett belopp, som motsvarar största delen
af kostnaderna för garnisonskommenderingen under år 1875. Detta
belopp kan ej utan en på den äldre räkenskapsformen beroende synnerlig
svårighet på siffran utredas, men torde rimligen kunna antagas
motsvara de vid 1875 års slut till statsverket återlevererade medlen.
Hvad nu om denna återleverering blifvit yttradt, torde hafva tilllämplighet
jemväl på den, som egde rum vid 1876 års slut och som
uppgick till 16,273 kronor 41 öre. Hvad statsverket sålunda för mycket
tillgodokommit, lärer således i rundt tal belöpa sig till 139,000 kronor.
Beträffande den brist, som derutöfver, och utöfver intendentsdepartementets
förenämnda fordringsanspråk, på anslaget uppstått, och som
lärer, äfven den, hafva sin förklaring i dåvarande räkenskapsform och
skyldigheten för anslaget att bestrida utgifter under alla fyra Arméförvaltningens
departement, så torde frågan om de medel till betäckande
af denna brist ■—• uppgående, efter Arméförvaltningens räkning, till omkring
46,000 kronor, hvaraf dock 35,000 kronor skulle kunna gäldas af
ett å 1880 års anslag till Marinregementet förväntadt öfverskott — och
hvars förnyade uppkomst torde vara genom det nya bokföringssättet
förekommen, få, såsom Arméförvaltningen föreslagit, längre fram blifva
föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvaremot Eders Kongl.
Maj:t torde vilja af Riksdagen utverka, till bringande af jemvigt i Marinregementets
anslagsställning, ej mindre disposition för ändamålet öfver
sistnämnda öfverskott än äfven ett återbärande af hvad till statsverket
blifvit genom ofvan angifna säregna förhållanden för mycket återlevereradt.
Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att för täckande af den brist i Marinregementets
anslag, som vid 1879 års slut förefunnits, måtte få dels användas
den behållning, som å anslaget under år 1880 uppkommit, dels
från statsverkets fond för reserverade medel utgå ett belopp af 139,000
kronor.
8 Kongl. Mot)ds Nåd. Proposition N:o 17.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan behagade Hans Maj:t Konungen härtill
lemna nådigt bifall samt förordna att proposition i ämnet,
sådan den finnes här vid protokollet fogad, skulle
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Emil Hallgren.