Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 61.
1
N:o 61.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 12 raidd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition om afsättande af
räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre millioner
kronor till en garantifond för aktiebolaget Sågverksegarnes
garanti förening.
(II. Ä).
Sedan 1879 års Riksdag beslutat att genom Riksgäldskontoret ställa till
Kongl Maj:ts förfogande räntebärande obligationer till nominelt belopp af tre
millioner kronor af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna
hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade, för att utgöra reservfond för en
»Sågverksegares garantiförening», samt Kongl. Maj:t den 6 Juni nämnda år,
uppå derom gjord ansökning, faststält reglemente och bolagsordning för en dylik
förening, afsedd att under benämning aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening
bereda förlag åt idkare af sågverksrörelse inom landet, så har styrelsen
för nämnda bolag, hvars verksamhet enligt reglementet blifvit begränsad till
April månad år 1882, i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, jemte förmälan att
under bolagets tillvaro den åsigt mer och mer stadgat sig, att en permanent
kreditinrättning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bolagets organisation,
icke blott vid tillfälliga störande fluktuationer på trämarknaden utan jemväl i
öfrigt skulle vara af synnerligt gagn för den svenska sågverksrörelsens lugna
och betryggade verksamhet samt, med bifogande af ett vid bolagsstämma med
Bill. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
delegarne i bolaget den 15 December 1880 hållet protokoll, utvisande att för
fortsättande af bolagets verksamhet efter den nuvarande oktroj tidens slut visst
aktiekapital blifvit tecknadt, å aktietecknarnes vägnar och enligt uppdrag af
bolaget, dels understält Kongl. Maj:ts pröfning ett af bolaget antaget förslag
till förändradt reglemente och bolagsordning för bolaget, dels ock anhållit, att
proposition måtte till Riksdagen aflåtas derom, att omförmälda reservfond fortfarande
måtte komma bolaget till godo.
Efter inhemtande af såväl fullmäktiges i Biksgäldskontoret som ock Skogsstyrelsens
yttranden i ämnet har Kongl. Maj:t i en till Stats-Utskottets behandling
remitterad nådig proposition af den 26 sistlidne Mars (N:o 26), under åberopande
af ett den nådiga propositionen bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för nämnda dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att de af Riksgäldskontoret
utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor,
hvilka nu vore lemnade såsom reservfond till aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening,
måtte, för att bereda bolaget tillfälle att fortsätta sin verksamhet
under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda tiden, fortfarande afsättas
att utgöra en garantifond för bolaget under vilkor, att bolaget ordnades i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de uti det ingifna förslaget till förändradt
reglemente och bolagsordning angifna grunder med de jemkningar och tillägg
deri, som i statsrådsprotokollet funnes omförmälda.
Såsom af omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, innehåller nyssnämnda
förslag till reglemente och bolagsordning, beträffande grunderna för bolagets
organisation och verksamhet, hufvudsakligen:
att bolagets aktiekapital skall utgöra minst eu million och högst tre
millioner kronor samt fördelas i aktier, lydande å 5,000 kronor;
att delegarne i bolaget, senast två månader efter det styrelsen blifvit tillsatt,
skola, på anfordran af styrelsen, inbetala tjugu procent af aktiekapitalet
och afgifva förbindelser att betala återstoden tre månader efter uppsägning,
samt att styrelsen egen att i den mån, styrelsen finner bolagets ställning det
kräfva, infordra återstående aktiebeloppet;
att bolaget skall träda i verksamhet så snart tjugu procent af aktiebeloppet
blifvit inbetaldt och delegarne aflemnat förbindelser å återstående beloppet;
att bolaget eger anskaffa för rörelsen erforderliga medel, antingen genom
direkt upplåning eller genom utfärdande af obligationer, samt att de sålunda
upplånade beloppen må uppgå till högst tio gånger aktiekapitalet och icke i något
fall öfverstiga femton millioner kronor;
att bolaget utlemnar lån mot pant af trävaror, upplagda å plats, hvaröfver
bolaget ensamt har disposition;
att lån ej får lemnas till högre belopp än två tredjedelar af den lemnade
pantens försäljningsvärde, och ej heller på längre tid än ett år;
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 61
3
att den, som panten bjuder, alltid skall hafva densamma för eldskada försäkrad
i brandstodsbolag, med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning, och vid
pantsättningen öfverlåta försäkringsbrefvet å långifvaren;
att utaf den vinst, som uppkommer af bolagets rörelse, skall bildas
en garantifond, hvartill årligen afsättes tjugu procent af behållna inkomstbeloppet;
att
nyssnämnda medel skola göras räntebärande genom insättning i allmän
bankinrättning, eller genom köp eller belåning af obligationer, af viss uppgifven
beskaffenhet;
att denna garantifond, så länge bolagets verksamhet fortfar, ej får anlitas
förr än sådant till gäldande af bolagets skulder finnes erforderligt;
att, derest Riksdagen medgifver bolaget rätt att till reservfond disponera
ett belopp af tre millioner kronor i statsobligationer, dessa obligationer ej
må pantsättas eller försäljas till betäckande af bolagets skuld, förr än full betalning
för aktieegarnes förbindelser blifvit erlagd eller, om full inbetalning af
någon utaf dessa förbindelser oaktadt uppsägning underlåtits, exekutiva åtgärder
för indrifvande deraf af styrelsen påkallats och bolaget, efter användande af
garantifonden, ändock befunnes sakna tillgångar till fullgörande af sina förbindelser
mot långifvarne;
att dessa obligationer icke i någon händelse få användas till anskaffande
af medel för bolagets utlåningar;
att bolaget, derest, genom inträffade förluster eller af annan orsak, icke
blott hela garantifonden utan äfven tjugu procent af det tecknade aktiekapitalet
blifva medtagna, skall upplösas, så vida icke inom tre månader aktiekapitalet
blifvit återstäldt till sitt förra belopp;
att bolaget likaledes skall upplösas, derest någon del af reservfonden
blifvit använd, utan att inom tre månader derefter antingen de använda obligationerna
åter blifvit af bolaget deponerade eller full betalning för desamma till
Riksgäldskontoret erlagts;
att, innan bolaget upplöses, alla förbindelser till bolagets långifvare skola
infrias, samt de af Riksdagen anvisade statsobligationer till Riksgäldskontoret
återställas;
att, derest dessa obligationer i sin helhet eller till någon del:blifvit försålda,
bolaget skall för dem till Riksgäldskontoret erlägga betalning för såväl
kapital som ränta, så långt bolagets tillgångar dertill förslå;
att någon utdelning till bolagsmännen, vare sig af ränta, vinst eller inbetaldt
kapital, ej må ega rum, derest bolaget häftar i skuld för användande
af reservfonden och ej heller, utom vid bolagets upplösning, förr än afsättning
skett till garantifonden;
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
att ordförande och vice ordförande i bolagets styrelse skola utnämnas af
Kongl. Maj:t;
att af de tre revisorer, Indika årligen i Mars månad skola granska bolagets
räkenskaper och förvaltning, fullmäktige i Riksgäldskontoret skola utse
en, som är ordförande i revisionen;
att bolagets styrelse skall dels genast efter hvarje qvartals slut i närvaro
af den utaf fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedde revisor upprätta och
ofördröjligen till Finansdepartementet insända en öfversigt af bolagets ställning,
dels jemväl i öfrigt meddela chefen för nämnda departement alla de upplysningar
rörande bolaget, som af honom äskas, dels ock efter verkstäld revision
till Finansdepartementet och fullmäktige i Riksgäldskontoret insända exemplar
af revisionsberättelsen äfvensom efter bolagsstämmas hållande styrelsens dervid
afgifna berättelse jemte bolagsstämmoprotokollet;
samt att, derest afvikelse sker från Kong!, förordningen om aktiebolag
den 6 Oktober 1848 eller från bolagsordningen, och afvikelsen är af beskaffenhet
att reservfonden eller någon del deraf derigenom äfventyras, Kongl. Maj:t egen
att förordna om bolagets utredning.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande emot
det föreslagna reglementet anmärkt, bland annat, att det af delegarne tillskjutna
belopp, hvaraf bolagets kontanta grundfond konime att bestå, skulle, derest
aktiebeloppet utgjordes af det föreslagna minimum af en million kronor, uppgå
till endast 200,000 kronor, hvilket belopp fullmäktige ansåge allt för ringa i
förhållande till bolagets antagligen blifvande rörelse, hvarföre helst hela aktiekapitalet
syntes böra inom viss på förhand bestämd tid inbetalas, hvarjemte,
och då bolagets upplåning enligt förslaget kunde uppgå till tio millioner kronor,
mot ett kontant inbetaldt aktiekapital af endast 200,000 kronor, fullmäktige
velat fästa uppmärksamheten derpå, huruvida icke den bolaget medgifna upplåning
borde ställas i lämpligt förhållande, icke till det tecknade utan till det
verkligen inbetalda aktiebeloppet.
Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande vitsordat behofvet för sågverksindustrien
af en permanent penningeanstalt, afsedd att meddela lån på trävaror;
hvilken anordning, genom den större trygghet den beredde hela denna näringsgren,
ofelbart skulle fördelaktigt inverka på prisen å svenskt virke i utlandet
och dymedelst äfven på skogsvärdet inom landet — förhållanden, som, jemte
sågverksegarnes af lättad tillgång på kapital ökade förmåga att köpa äfven
kronans virke, icke finge förbises af staten, såsom varande den störste skogsegaren
i landet och i sågverken egande sina betydligaste virkesafnämare, hvarföre
staten icke heller borde vara likgiltig med afseende å åtgärder för att bereda
denna industri en tryggad affärsställning. Beträffande de föreslagna grunderna
för bolagets verksamhet, yttrar Skogsstyrelsen vidare, att, då bolaget
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.
5
tydligen icke hade till syfte att bereda delegarne omedelbar vinst och således
hvarken torde vilja eller, jemlikt det föreslagna reglementet, kunna inlåta sig
på affärer, som vore förenade med risk, utan tvärtom uti de panter, emot hvilka
utlåning skulle ske, komme att ega realsäkerhet, som i värde med en tredjedel
öfverstege det utlånade kapitalet, Skogsstyrelsen, med hänsyn jemväl till öfriga
i förslaget upptagna, ofvan anförda bestämmelser, ansåge någon farhåga icke
skäligen kunna hysas för förlust af den reservfond utaf tre millioner kronor i
statsobligationer, om hvars bibehållande ansökan blifvit gjord.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet anfört, hurusom det icke torde kunna bestridas, att eu
särskild kreditanstalt, afsedd att bereda förlag åt sågverksindustrien, skulle
för dennas idkare vara af ett väsentligt gagn, och att den ställning, staten såsom
den störste skogsegaren i landet intoge till denna industri, kunde ur statens
eget intresse påkalla eller åtminstone rättfärdiga dess medverkan till åstadkommande
af en dylik anstalt. Visserligen förefunnes anledning till en viss betänklighet
dels derutinnan att det kunde ifrågasättas, huruvida ifrågavarande
omfattande industris betydliga förlagsbehof kunde genom den föreslagna anstalten
komma att tillgodoses i den utsträckning, som borde vara förutsättningen
för att staten skulle finna sig uppfordrad att genom direkt medverkan främja
en dylik kreditanstalt, dels ock i skilnaden mellan ifrågavarande anstalts och den
likaledes med eu fond af statsobligationer understödda Allmänna hypoteksbankens
rörelse, en skilnad, som vore allt för väsentlig för att man af förhållandena
med hypoteksbanken skulle vara berättigad draga någon slutsats med
afseende å utvecklingen af ifrågavarande anstalt. Likväl vore det så mycket
mindre Departementschefens mening att afstyrka en nådig framställning till
Riksdagen i det af sökandena angifna syftet, som denna anstalt vore tillkommen
genom Riksdagens initiativ och vid sådant förhållande Riksdagen med allt skäl
torde böra lemnas tillfälle att pröfva den framställning, som från anstaltens egen
sida blifvit gjord för att åt densamma bereda en fortsatt verksamhet utöfver den
vid anstaltens tillkomst bestämda tid.
En nådig proposition i ämnet till Riksdagen förutsatte emellertid en pröfning
af grunderna för anstaltens verksamhet i syfte att tillse, det så betryggande
garantier, som skäligen kunde ifrågasättas, blefve beredda för den af
statsobligationer bestående reservfonden. Dessa garantier vore naturligtvis företrädesvis
att finna dels i anstaltens egenskap af ett aktiebolag, hvars delegare
inbetalt en del af aktiekapitalet och vore förbundna att, när bolagets ställning
det kräfde, efter kort uppsägningstid inbetala återstoden, dels i de bestämmelser,
som begränsade bolagets rörelse till belåning af trävaror inom två tredjedelar
af pantens försäljningsvärde, dels i den andel staten skulle ega i anstaltens
förvaltning och i den offentliga kontroll, den vore underkastad, dels ock i före
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
skrifterna rörande afsättning af en del af vinsten till en s. k. garantifond och
om vilkoren för utdelning samt för användande af garanti- och reservfonderna.
Toge man å ena sidan hänsyn till arten af bolagets verksamhet, som icke medgåfve
detsamma att använda sina disponibla medel på annat sätt än i nyssnämnda
utlåningsrörelse, och å andra sidan gjorde afseende derå, att bolaget
icke vore bildadt i syfte att bereda delegarne någon vinst, vid hvilket förhållande
sjelfva aktiekapitalet i viss mening kunde anses ega karakteren af en reservfond,
kunde det efter Departementschefens förmenande försvaras, att inbetalningen
å aktierna blifvit enligt det föreslagna reglementet inskränkt till 20
procent, så länge bolagets ställning icke kräfde större tillskott, och att bolagets
rätt att upplåna medel i allt fall blifvit, på sätt förslaget innehölle, stöld
i förhållande till det tecknade aktiekapitalet. Deremot, och då det icke allenast
vore tänkbart, utan kunde, enligt hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret ock i
sitt ofvan omförmälda utlåtande erinrat/ vara ganska sannolikt, att aktieegarne
i många fall tillika vore bolagets gäldenärer på grund af från bolaget erhållna
förlagslån, borde, för att göra den garanti, hvilken läge i aktieteckningen, effektiv,
den fordran uppställas, att aktieegarne skulle för de förbindelser, de afgåfve
för oguldet aktiebelopp, ställa säkerhet, som af bolagets styrelse godkändes.
Blefve eu sådan bestämmelse meddelad och gjordes tillika, på sätt
fullmäktige erinrat, ett tillägg derom, att den ifrågasatta garantifonden i intet
fall finge anlitas till gäldande af bolagets skulder, förr än hela det tecknade
aktiekapitalet blifvit infordradt, syntes förslaget i öfrigt erbjuda betryggande
säkerhet derför, att den af staten lemnade fonden icke behöfde löpa någon egentlig
fara att gå förlorad.
Skulle eri ombildning af denna kreditanstalt komma till stånd, syntes
jemväl tiden, under hvilken den skulle utan å nyo företagen pröfning af grunderna
för anstaltens verksamhet få bedrifva sin rörelse, böra begränsas till
tio år. Med fullmäktige instämde ock Departementschefen deri, att den af de
begärda statsobligationerna å tre millioner kronor bestående fond, som i reglementet
kallades reservfond, borde, såsom fullmäktige i sitt utlåtande erinrat,
erhålla den mera egentliga benämningen garantifond, och att den genom afsättning
af vinsten bildade fonden vore att anse såsom bolagets reservfond och
borde så benämnas. Detaljbestämmelserna i reglementet ansåg Departementschefen
icke böra blifva föremål för nådig pröfning, förr än sig visat, om Riksdagen
lemnade sitt bifall till garantifondens fortsatta verksamhet.
Beträffande aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförenings hittills utöfvade
verksamhet har dess styrelse i sin underdåniga ansökning andragit, att
garantiföreningens tillkomst och grundande på en reserv af den mest betryggande
beskaffenhet redan i och för sig ingifvit ett förtroende, som icke blott
hos näringens idkare verkade lugnande och återhållande vid utbjudande af dess
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
7
tillverkningar, utan ock på den utländska marknaden omstämde de förväntningar
af nödtvungen försäljning, som under den nyss föregående tiden visserligen
icke varit utan inflytande på spekulationen; ty förnekas kunde icke, att
svenska trävaror på den utländska marknaden nu mera intoge ett ganska betydande
rum. Genom den större köplust för trävaror till högre pris, som
vid tiden för garantiföreningens trädande i verksamhet gaf sig till känna och
snart derefter ganska mycket tillväxte, samt genom den lyckliga förändring i
penningeställningen inom landet, hvilken också samtidigt inträdde, minskades
naturligen behofvet att anlita de förlagskapital, som garantiföreningen kunde
tillhandahålla, och genom den begränsade tiden för garantiföreningens tillvaro
saknades den utsigt för framtida förlag från samma förening, hvarförutan äldre
affärsförbindelser, hvilka kunde förväntas att fortfarande, om ock på tyngre
vilkor, bereda nödiga kapital, icke gerna afbrötos. I de sålunda antydda förhållanden
och synnerligen i den sist anförda ansåge styrelsen, utan äfventyr
för misstag, rätta grunden vara att finna dertill, att garantiföreningen hittills
icke kunnat utveckla hela den gagnande verksamhet, hvaraf den eljest varit
mäktig. Såsom bidrag dertill kunde ock räknas, att hvarje ny form för kreditväsendet,
synnerligen då dermed måste förenas förut icke bepröfvade och derför
besvärliga formaliteter, belxöfde sin tid för att vinna allmännare erkännande.
Vidare har bolagsstyrelsen i sin ifrågavarande irnderdåniga ansökning
fästat uppmärksamheten derå, att hvarje tillfällig anordning till hjelp vid ofta
rätt plötsligt inträffande kriser alltid komme, om icke för sent, åtminstone så
sent, att stora och understundom ruinerande förluster redan inträffat, men att
en permanent och stark kreditinrättning, som hade till speciel uppgift att tillgodose
eu viss närings behof, borde i väsentlig mån kunna förmildra det störande
inflytandet af vexlande konjunkturer.
Efter det styrelsen vidare erinrat, att af landets tre hufvudnäringar jordbruket
och bergsbruket blifvit tillgodosedda, det förra genom statsunderstöd för
hypoteksbanken och genom denna för hypoteksföreningarne, samt bergsbruket genom
belåningsrätt för metaller i Riksbanken, och genom de allmänna understöd,
som kommit Jernkontoret till del, men att den tredje och med hänsyn till exportens
värde mest betydande hufvudnäringen, sågverksrörelsen, endast genom
omförmälda reservfond fått röna något dylikt understöd från det allmännas
sida, har styrelsen redogjort för de förhållanden, hvilka fortfarande påkallade
detta understöd; och har styrelsen i sådant afseende anfört, att sågverksrörelsen
vore i behof af synnerligen stort förlag och vida långvarigare kredit, än de inhemska
bankerna, enligt grunderna för deras rörelse, kunde ständigt tillhandahålla,
hvarjemte bankerna vanligen saknade nödiga betingelser för bedömande
och öfvervakande af de realsäkerheter, sågverken hade att erbjuda; att vid sådant
förhållande sågverksrörelsens idkare vore hänvisade till utländskt förlags
-
8
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 61.
kapital med deraf följande dryga omkostnader och den ofta ännu mer tryckande
förbindelsen att till förläggaren konsignera sin tillverkning; att icke blott sågverksegarnes
titan äfven det allmännas intresse fordrade att, savidt möjligt,
frigöra den svenska sågverksrörelsen från dessa främmande förläggare och öfverflytta
förmedlingen emellan de främmande kapitalen och de inhemska förlagsbehofven
på en stark och väl ordnad särskild kreditanstalt; samt att, då arealen
af de kronans skogar, från hvilka virkesförsäljning för statens räkning egde
rum, enligt Skogsstyrelsens årsberättelse, uppginge till 39,299,900 qvadratref
eller i det närmaste 10 procent af hela landets utmark och årliga utsyningen
till 16,500,000 å 18,300,000 kubikfot, statens egen fördel bjöde att en betryggad
verksamhet bereddes den störste virkesafnämaren, sågverksrörelsens idkare.
I fråga särskildt om betydelsen af den i reglementsförslagét intagna bestämmelse
om förbud mot utlemnande af lån till högre belopp är tva tredjedelar
af den lemnade pantens försäljningsvärde, har styrelsen anfört, att, enligt
hvad erfarenheten gåfve vid handen, trävaruprisen i det hela hade en tendens
till stigande, samt att under de sist förflutna tjugufem åren prisfallet å virke
från ett år till det nästföljande icke någon enda gång nppgatt till sa betydligt
belopp som en tredjedel af virkets värde. Vid sådant förhållande hade styrelsen
ansett giltigt skäl förefinnas för det antagande, att den belånade panten
komme att lemna fullt betryggande säkerhet emot förlust, helst bolagets intresse
ovilkorligen bjöde att hädanefter som hittills, dels genom antagna ombud vid de
belånade träupplagen och genom resande inspekterande ombud ständigt halla
hand deröfver, att panterna väl vårdades, dels ock vid hvarje utlåning förbehålla
sig rätt att, om säkerheten genom prisfall eller annorledes underginge försämring,
i mån deraf infordra afbetalning före den ursprungligen bestämda förfallotiden.
Utskottet tillåter sig erinra derom att, då 1879 års Riksdag fattade sitt
beslut att med eu reservfond af statsobligationer å 3,000,000 kronor befrämja
bildandet af aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening, sådant skedde med
anledning af det förhållande, att exportvärdet af bräder, plank och bjelkar nedgått
från omkring 99 millioner år 1877 till omkring 56 millioner ar 1878, samt
att skilnaden mellan de år 1879 rådande pris och 1878 års uppginge till omkring
36 kronor per standard, motsvarande å hela trävaruexporten en kapitalförlust
af omkring25,400,000 kronor; och fästes i den vid punkten 2:o mom. b) af 1879
års Stats-Utskotts utlåtande N:o 46 fogade, af Riksdagens båda Kamrar bifallna
reservation Riksdagens uppmärksamhet derå. att omförmälda prisfall syntes
till hufvudsaklig del skola hafva undvikits, om ej åtskilliga sågverksegare
sett sig nödsakade att, för penningars anskaffande, till hvad pris som helst
sälja sin vara; att, om deremot innehafvare af trävaror sattes i tillfälle att erhålla
lån på längre tid, den naturliga följden deraf blefve, att betydliga qvarn
Stats-Utskottds Utlåtande N:o 61.
9
titeter trävaror, som under ett motsatt förhållande måste kastas in på den redan
öfverfylda marknaden, kunde hållas tillbaka i afvaktan på stigande konjunkturer;
samt att den uppgift, sågverksegarnes garantiförening sig förelagt,
att skydda en af landets hufvudsakliga näringar för betydliga förluster, som
genom föreningens verksamhet kunde förebyggas, syntes vara af den för
landet gagnande beskaffenhet, att giltig anledning till statens medverkan förefunnes.
Den verkan, ifrågavarande år 1879 bildade garantiförenings uppträdande
utöfvat på prisens för svenska exporterade trävaror höjande till och bibehållande
vid ett skäligt belopp, har, enligt hvad Utskottet inhemtat, varit väsentlig och
till fullo motsvarat hvad Riksdagen vid sitt besluts fattande förväntade. Gagnet
af föreningens tillvaro har af erfarenheten vitsordats, och de omständigheter,
hvilka föranledde föreningens bildande, synas Utskottet innebära ett det
kraftigaste skäl för den önskan, att föreningen fortfarande må ega bestånd. Staten
sjelf torde häri ega ett stort intresse, ej blott med anledning deraf att sågverksrörelsen
lemnar det största bidraget till landets export i dess helhet, utan
äfven med hänsyn dertill att trävaruprisens, af föreningen befrämjade bibehållande
vid ett jemnt och skäligt värde måste för staten, såsom den största skogsegaren
i landet, vara synnerligen afsevärdt och af omedelbart gagn för tillgodogörandet
af kronoskogarnes rika tillgångar.
Ehuru Utskottet således finner sig ega giltiga skäl att tillstyrka Riksdagen
föreningens fortsatta understödjande medelst en fond af statsobligationer,
har Utskottet likväl ansett vilkoren härför kunna och böra något skärpas utöfver
hvad i den Kongl. propositionen ifrågasättes.
Visserligen förefinnes mellan ifrågavarande förening, som utlemnar lån
endast mot pant till visst begränsadt belåningsvärde, och vanliga bankinrättningar
en skilnad, som må lända derhän att aktiekapitalet i dess helhet ej torde
behöfva, annat än i vissa fall, kontant inbetalas. För det ej inbetalta beloppet
har i statsrådsprotokollet ifrågasatts att säkerhet skulle ställas. Denna utvägsynes
visserligen ändamålsenlig, men Utskottet har ansett sig böra alternativt
ifrågasätta det inbetalta beloppets höjande till halfva det tecknade beloppet, i
hvilket fall, om halfva aktiekapitalet redan då bolaget träder i verksamhet kontant
erlägges, någon säkerhet för återstående hälften ej synts Utskottet erforderlig.
För den händelse att säkerhet för tecknadt aktiebelopp kommer att ställas,
har Utskottet ansett sådana säkerhetshandlingar böra förvaras på enahanda sätt
som nu är stadgadt om de såsom reservfond aflemnade obligationerna, nemligen
hos Ofverståthållare-embetet eller i annat allmänt förvar, i en kassakista, försedd
med särskilda lås, hvartill styrelsen och ett af fullmäktige i Riksgäldskontoret
utsédt ombud utom styrelsen hafva hvar sin nyckel.
Bill. till Rilcsd. Prat. 1881. 4 Sand. 1 Afl, 88 Raft.
2
10
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
Beträffande belåningsvärdet, bar Utskottet funnit detsamma utan olägenhet
kunna, till vinnande af ökad trygghet vid utlåningen, till halfva försäljningsvärdet
nedsättas.
Slutligen har Utskottet ansett förbehåll böra göras derom att Kongl.
Maj:t må ega rätt att, äfven före oktrojtidens utgång, när helst Han finner statens
säkerhet för de lemnade statsobligationerna sådant fordra, förordna om bolagets
utredning; hvarjemte Utskottet, med afseende å de nu lemnade obligationernas
särskildt på 1879 års riksdagsbeslut och Kongl. kungörelsen den 6
Juni 1879 grundade lydelse, ej ansett föreskrift böra lemnas derom, att just samma
obligationer som de år 1879 utfärdade skola för ändamålet användas.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition må på
det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af Riksgälds''
kontoret utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre
millioner kronor må, för att bereda aktiebolaget Sågverksegarnes
garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet
under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda
tiden, fortfarande afsättas att utgöra en garantifond för bolaget
under vilkor, att bolaget ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de uti det till Kongl. Maj:t ingifna förslaget
till förändradt reglemente och bolagsordning angifna
grunder med följande jemkningar och tillägg, nemligen:
a) att antingen halfva det tecknade aktiekapitalet skall,
då bolaget träder i verksamhet, vara kontant inbetaldt, eller
ock aktieegarne för de förbindelser, de afgifva för oguldet
aktiebelopp, ställa säkerhet, som af bolagets styrelse godkännes
; börande i sistnämnda fall säkerhetshandlingarne förvaras
hos Öfverståthållare-embetet eller i annat allmänt
förvar, i kassakista, försedd med särskilda lås, hvartill styrelsen
och ett af fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedt ombud
utom styrelsen hafva hvar sin nyckel;
b) att den genom afsättning af viss andel utaf bolagets
vinst bildade fonden i intet fall får anlitas till gäldande af
bolagets skulder, förr än hela det tecknade aktiekapitalet
blifvit infordradt;
c) att lån ej får utlemnas till högre belopp än hälften
af den lemnade pantens försäljningsvärde; samt
Siats-Utskottets Utlåtande N:o Öl.
11
d) att Kong].. Maj:t må ega rätt att äfven före oktrojtidens
utgång, när helst Han finner statens säkerhet för de
såsom garantifond lemnade statsobligationerna sådant fordra,
förordna om bolagets utredning.
Stockholm den 8 April 1881.
På Stats-Utskottets vägnar:
E. Key.