Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

X:<>

Ånk. till Eiksd. Kansli den 4 April 1881, kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående medgifvande för Strömsholms nya kanalbolag
att medelst årliga afbetalningar gälda återstoden af eu
bolagets skuld till staten.

(Il, A.)

I 3:dje punkten inom. c) af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4, angående
Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan
början af 1880 års riksdag, anmälde Utskottet, att Utskottet framdeles
under riksdagens lopp komme att afgifva särskildt utlåtande om hvad
Riksdagens år 1880 församlade Revisorer i sin berättelse anfört beträffande
fullgörande af Strömsholms nya kanalbolags betalningsskyldighet
till Riksgäldskontoret, äfvensom om en i samma ämne väckt, till Utskottet
remitterad enskild motion.

Revisorernes yttrande i förevarande ämne återfinnes å sid. 95—99 af
deras senast afgifna berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, till bvilket yttrande, äfvensom till kanalbolagets
styrelses å sid. 220—224 af berättelsen intagna förklaring, Utskottet tillåter
sig hänvisa.

I ofvanberörda enskilda motion, väckt inom Första Kammaren af
Herr II. R. W. Galm (Nio 3), hemställes, att Riksdagen måtte besluta,

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

det Riksgäldskontorets återstående fordran hos Strömsholms nya kanalbolag,
som oberäknad! räntor skulle utgöra 4-7,697 kronor 84 öre, måtte
eftergifvas och i räkenskaperna afskrifvas.

Emellertid har, sedan Utskottets ofvannämnda Utlåtande N:o 4 afgafs,
till Riksdagen ankommit samt till Utskottet remitterats en i samma
ämne den 11 sistlidne Februari af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten nådig
proposition (N:o 16); och har Utskottet i ett sammanhang till behandling
förehaft hvad rörande Strömsholms nya kanalbolags betalningsskyldighet
sålunda blifvit af dels Kongl. Maj:t, dels Riksdagens Revisorer och
dels ofvannämnde enskilde motionär bragt under Riksdagens pröfning.

I nyssnämnda nådiga proposition, till hvilken Utskottet, beträffande
åtskilliga närmare detaljer, får hänvisa, anföres hufvudsakligen,

att Rikets Ständer vid 1840—1841 års riksdag afsatt eu summa af
600,000 Rdr banko att, förräntad af Riksgäldskontorets fullmäktige enligt
stadgade grunder, användas, jemte upplöpande räntor, till utbetalning
under femton års tid af 50,000 Rdr banko årligen för ombyggnad af
Strömsholms kanal och slussverk;

att det den 28 April 1842 utaf Kongl. Maj:t utfärdade privilegium
för det nya bolag, som under benämning Strömsholms nya kanalbolag
för ombyggnadens utförande bildats, bland annat innehaller, i § 5, att
efter arbetets fullbordan borde af kanalinkomsterna afsättas 5,000 Rdr
banko om året till samlande af en fond för framtida större reparationer,
intill dess denna fond, med derå upplupna och till kapitalet lagda räntor,
uppginge till 200,000 Rdr banko, hvarefter räntan komme att inberäknas
bland kanalverkets inkomster; att utlåningarne af dessa medel samt
bevakningen af låne- och säkerhetshandlingarne derför skulle besörjas af
bolaget, men handlingarne blifva under Riksgäldskontorets vard, samt att,
om fondens kapital antingen helt och hållet eller till någon del medtoges
för större reparationer, räntan åter borde läggas till kapitalet och af
kanalinkomsterna ånyo afsättas 5,000 Rdr årligen, intill dess fonden
åter uppgått till 200,000 Rdr banko, samt i § (i, att från och med det
år, då kanalen vore fullt färdig och farbar,'' skulle, sedan af kanalverkets
inkomster blifvit afdragna och godtgjorda kostnaderna för kanalens och
slussverkets samt kanalfartens ändamålsenliga vidmakthållande, aflöningar
och arfvoden, bevillning samt allt hvad till årlig kostnad för kanalverket
kunde hänföras och således äfven den i § 5 omförmälda afsättning till
reparationsfonden, äfvensom den enligt § 10 i privilegium aktieegarne tillkommande
utdelning af högst 15,000 Rdr banko om aret, all öfrig in -

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

7

kemist tillfalla staten såsom godtgörelse för dess förskott till kanalbyggnaden; att

Kongl. Maj:t den 22 December 1851, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers beslut, medgifvit, utom annat, att bolaget, såsom understöd
för kanalarbetets utförande, finge från handels- och sjöfartsfonden
under nio år utbekomma ett belopp af högst 75,000 kronor årligen under
vilkor, bland andra: att 225,000 kronor af understödsbeloppet vore anslag
utan återbetalningsskyldighet, men återstoden 450,000 kronor utgjorde ett
räntefritt förskott, hvilket från och med år 1860 borde med 9,000 kronor
årligen -till dess full liqvid skett återgäldas till nämnda fond; att dessa
9,000 kronor borde af kanalinkomsterna utgå, innan någon utdelning å
aktierna enligt § 10 i privilegiet finge åtnjutas, hvaremot den summa,
som efter ombyggnadsarbetets fullbordande skulle, enligt § 5 i privilegiet,
årligen afsättas till reparationsfond, finge minskas från 7,500 till 4,500
kronor under så lång tid, som å,tginge för amortering af det nämnda statsbidraget;
samt

att, sedan bolaget ytterligare mot obligationer af den 31 December
1857 upptagit ett lån å 250,000 kronor att genom amortering gäldas på
36 år, kanalarbetet omsider blifvit fullbordadt samt år 1860 behörigen
afsynadt och godkändt, efter att hafva medtagit, utöfver den beräknade,
en kostnad af 880,000 kronor.

I den nådiga propositionen förmäles vidare, att, sedan Riksdagens år
1847 församlade Revisorer frarnstält anmärkningar mot vissa kanalbolagets
åtgöranden, samt Riksdagen, i anledning häraf, åt fullmäktige i Riksgäldskontoret
uppdragit att vidtaga de åtgärder, som kunde finnas af behofvet
påkallade dels för att af Strömsholms nya kanalbolag utkräfva fullgörandet
för den förflutna tiden af de bolaget mot staten åliggande skyldigheter,
för så vidt dessa ej ännu blifvit af bolaget behörigen fullgjorda,
(dier statens rätt blifvit genom af bolaget fattade beslut eller vidtagna
åtgärder för nära trädd, och dels för att förmå samma bolag att för
framtiden noggrant iakttaga de bolaget åliggande förbindelser till staten,
så hade fullmäktige anhängiggjort rättegång mot kanalbolaget
med yrkande af rättelser i vissa anmärkta bokföringsåtgärder och
återbäring till Riksgäldskontor af hvad orätt tillgodoförts aktieegarne;
och hade bolaget genom Kongl. Maj:ts dom den 30 Juni 1878
förpligtats dels att till Riksgäldskontoret inbetala den afkastning af bolagets
egendomar Skantzen, Norrtunbo och Finntorp, af en bolaget tillhörig
bro vid Borgåsund samt hamn- och lastageplats derstädes och af en kanal -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

jakt, äfvensom den ränta å bokförd innestående aktieutdelning och å tillfälligtvis
deponerade medel, som från och med 1865 års början influtit
och, med iakttagande af privilegiets bestämmelser, skolat statsverket tillfalla,
likasom att till statsverket återgälda ett belopp, som motsvarade
den under åren 1868 med 1873 behållna afkastningen af telegrafstationen
vid Strömsholm, hvilka alla belopp skulle bestämmas genom vidräkning
af fem personer, af hvilka parterna hvardera nämnde två och den femte
utsåges af dessa fyra eller, der desse ej om valet enades, af Rådstufvurätten
i Stockholm; dels att å det belopp, som sålunda blefve bestämdt,
gälda fem procent ränta från stämningsdagen, den 1 September 1875, tills
betalning skedde; dels ock att för framtiden bland bolagets tillgångar upptaga
och redovisa nämnde egendomar, bro, hamn- och lastageplats samt
kanaljakt, men deremot ur räkenskaperna afskrifva ett aktieegarne till
godo uppfördt belopp af 77,616 kronor; parterna öppet lemnadt att, derest
de ej åtnöjdes med vidräkningsmännens beslut, derom i laga ordning tvista.

Uti en till Kongl. Maj:t under nästlidet år ingifven skrift har derefter
Strömsholms nya kanalbolag genom sin direktion andragit, bland annat:
att det belopp, kanalbolaget skulle till statsverket inbetala, blifvit af vidräkningsmännen
bestämdt till 80,838 kronor 47 öre jemte ränta derå från
den 1 September 1875;. att bolaget visserligen sökt någon jemkning i
vidräkningsmännens beslut, men dock till Riksgäldskontoret i afräkning å
sin skuld inbetalt tillsammans 27,822 kronor 32 öre; att, efter det 1879
års afbetalningar blifvit fullgjorda, återstoden å lånet från handels- och
sjöfartsfonden utgjorde 297,000 kronor och å bolagets obligationslån
136,500 kronor; att kanalinkomsterna, som år 1873 bestigit sig till 143,176
kronor 23 öre, sedermera år efter år så nedgått, att de år 1879 utgjort
allenast 59,463 kronor 12 öre, och hvarken under sistnämnda eller näst
föregående år 1878 lemnat tillgång till någon utdelning åt aktieegarne;
att denna minskning i kanalens intrader kunde, utom ogynsainma konjunkturer
för jern- och trävaruindustrien, tillskrifvas de många under senare
åren anlagda jernvägar, som täflade med kanalen och fråndroge den
inkomster, nemligen Norbergs, Stockholm—Vesterås—Bergslagens, Oxelösund
—Flen—Vestmanlands och Bergslagernas, bland hvilka Oxelösund—Flen
—Vestmanlands-banan framdragits öfver en del af kanalbolagets hamnoch
lastageplats vid Borgåsund; att under sådana förhållanden bolaget
såge sig ur stånd att fullgöra den detsamma ålagda betalningsskyldighet,
derest icke någon lättnad dervid bereddes bolaget; att, om ock de svårigheter,
bolaget utan eget förvållande iråkat, icke innefattade tillräckligt

Stats-Uiskottets Utlåtande N:o 52.

9

skäl till bolagets frikallande från vissa dess förbindelser, de dock från
statens sida torde förtjena behjertande; samt att, på grund häraf och i
ändamål att förekomma de olägenheter, hvilka äfven för staten skulle
följa af bolagets tvungna upplösning och realisation, bolaget anhölle, att
Kongl. Maj:t måtte bereda bolaget eftergift för återstoden af den detsamma
ådömda skuld till statsverket, eller ock, om hinder för bifall härtill
skulle möta, att, till förekommande af utmätning, statens fordran med
ränta måtte få utgå af bolagets hos Riksgäldskontoret förvarade reparationsfond,
vid 1880 års början utgörande 159,570 kronor 8 öre, mot förpligtelse
för bolaget att genom fortsatta inbetalningar fylla densamma till
bestämdt belopp af 300,000 kronor.

Efter inhämtande af yttrandena i ämnet ej mindre af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, än ock af fullmäktige i Riksgäldskontoret,
hvilka dervid upplyst att kanalbolaget i afräkning å det bolaget till utgifvande
ådömda belopp under den 1 Juli 1880 ytterligare inbetalt 4,868
kronor 31 öre och således af betalt tillhopa 32,690 kronor 63 öre, har
Kongl. Maj:t, som funnit direktionens för Strömsholm nya kanalbolag anhållan
om beredande af eftergift för återstoden af bolagets ifrågavarande
skuld icke böra vinna afseende, i ofvanberörda nådiga proposition föreslagit
Riksdagen att, med hänsyn till hvad i ärendet förekommit och då
ringa utsigt förefunnes för bolaget att genom inflytande kanalinkomster
vinna medel till skuldens gäldande, medgifva, att skulden finge medelst
årliga afbetalningar gäldas dels med det belopp, 4,500 kronor, som eljest
enligt Kongl. brefvet den 22 December 1851 skolat till reparationsfonden
årligen afsättas, och dels med den å nyssnämnda fond upplöpande ränta,
under vilkor likväl ej mindre att bolaget, intill dess skulden till fullo
guldits, afstode från all utdelning samt till fondens fyllande använde det
belopp, som eljest kunnat utdelas, äfvensom förbunde sig att icke begagna
sin rätt att öka amorteringen å det af bolaget emot obligationer af den
31 December 1857 upptagna-lån, än äfven att, efter det nu ifrågavarande
skuld till staten blifvit gulden, reparationsfonden skulle enligt förut bestämda
grunder åter årligen ökas, till dess den uppnådde sin i privilegiet
bestämda storlek, 300,000 kronor.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader har i sitt i den
nådiga propositionen omförmälda yttrande anfört, bland annat, att den
bildade reparationsfonden torde för någon tid vara fullt tillräcklig och
betryggande, isynnerhet som kanalen alltid väl underhållits, betydliga förbättringar
derå bekostats samt flertalet slussar blifvit med nya portar förBili.
till Biksd. Prof. 1881. 4 Samt. 1 Afd. 30 Haft. 2

10

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 52.

sedda, hvarjemte åtskilligt virke och andra materialier anskaffats i förlag
för framtida reparationer, allt utan att reparationsfonden vid något tillfälle
anlitats.

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande anfört,
bland annat, att det vid den år 1880 hållna revisionen af kanalbolagets
räkenskaper och förvaltning under besigtningsresa utefter hela kanalen
utrönts, att densamma med alla dess tillhörigheter vore väl underhållen,
samt att den till deltagande i berörda förrättning af fullmäktige
utsedde revisor, som af fullmäktige erhållit särskilda föreskrifter med anledning
af den bolaget ådömda betalningsskyldighet till Riksgäldskontoret,
såsom sin åsigt för fullmäktige tillkännagifvit, att en del af reparationsfonden
helt visst kunde till skuldens gäldande användas, utan att kanalens
bestånd äfventyrades; hvaremot den bolaget tillhöriga egendom, som
skulle kunna utan skada för kanalen afyttras för beredande af tillgång
till skuldens betalande, funnits vara af mindre värde; vid hvilket förhållande
det synts fullmäktige vara ganska naturligt och med lag öfverensstämmande
att använda en disponibel och för kanalverket umbärlig tillgång,
sådan som en del af reparationsfonden, till gäldande af förfallen
och utmätningsbar skuld.

Riksdagens Revisorer hafva visserligen i sin berättelse erinrat, att bolaget,
för att bereda sig tillgång till fullgörande af sin betalningsskyldighet,
borde från aktieegarne återfordra de af dem uppburna belopp, som
ej rätteligen bort till dem utdelas; men häremot har kanalbolagets styrelse
i sin förklaring, likasom Herr Gahn i sin motion, invända att aktierna i
bolaget vore stälda till viss man eller ordres och, med transport försedda,
gälde för innehafvaren, utan att anmälan om öfverlåtelse hos direktionen
eller bolaget varit föreskrifven eller egt rum; att utdelningskupongerna
inlöstes mot kupongens aflemnande; att under tidens lopp aktierna, med
transport försedda, flera gånger öfvergått från en till annan person, utan
att visas kunde, när sådant skett; samt att vid sådant förhållande, och
enär bevis således saknades om hvilken som uppburit utdelningen eller af
aktien vid derå skedd utdelning varit egare, bolaget ansett talan mot någon
person om återbäring icke kunna anställas.

Utskottet får upplysa, att ifrågavarande reparationsfond för närvarande
består af följande, i Riksgäldskontoret deponerade värdepapper, nemligen:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

11

Allmänna Hypoteksbankens 5 % obligationer

o

a

kronor

46,800

—

Allmänna Hypoteksbankens 41/,, % obligationer ...

o

a

»

24,400

—

Allmänna Hypoteksbankens 4 % obligationer... .

o

a

97,700

—

Mälareprovinsernas Hypoteksförenings 4 % obligation

o

a

200

—

Stora Kopparbergs Bergslags 5 % obligationer

o

a

500

—

samt Söderhamns stads 5Vä % obligationer . ..

o

a

»

2,000

—

Kronor

171,100

—

hvilket kapital, efter ofvan angifna räntefot å de olika obligationsposterna,
lemnar en årsränta af 7,464 kronor.

Det af Herr Gahn i hans motion gjorda förslag om eftergift af bolagets
betalningsskyldighet anser Utskottet, lika med Kongl. Maj:t, ej förtjena
afseende. Deremot och vid det af såväl fullmäktige i Riksgäldskontoret
som Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader vitsordade
förhållande, att kanalen är väl underhållen, samt enär således behofvet af
reparationsfondens fortsatta tillväxt för det närvarande ej synes i någon
mån trängande, anser Utskottet sig böra tillstyrka Riksdagen att medgifva
det sätt* för betalning af bolagets återstående skuld till Riksgäldskontor,
som Kongl. Maj:t föreslagit. Skulle bolaget förvägras att för
gäldens betalning använda den för kanalens skötsel och underhåll umbärliga
del af dess tillgångar, som ligger i upplöpande räntor å reparationsfonden,
samt för skuldens infriande vara hänvisadt endast till ovissa och
antagligen obetydliga öfverskott å kanalinkomsterna, torde det dröja ganska
länge, innan ifrågavarande skuld med derå upplöpande 5 % ränta
varder gulden, hvaremot en å ömse sidor önskvärd slutlig uppgörelse lärer
inom en jemförelsevis ganska kort tid kunna bringas till stånd, om
bolaget får, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till liqviderna årligen, till dess
skulden betalts, använda fondens räntor samt de 4,500 kronor, som eljest
skolat af kanalinkomsterna till fonden afsättas.

Utskottet hemställer för den skull,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga proposition, må medgifva, att Strömsholms
nya kanalbolags återstående, ifrågavarande skuld
till Riksgäldskontoret må medelst årliga afbetalningar
gäldas dels med det belopp, 4,500 kronor, som eljest
enligt Kongl. brefvet den 22 December 1851 skolat

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

till reparationsfonden årligen afsättas, och dels med den
å nyssnämnda fond upplöpande ränta, under vilkor likväl
ej mindre att bolaget, intill dess skulden till fullo
guldits, afstår från all utdelning samt till fondens fyllande
använder det belopp, som eljest kunnat utdelas,
äfvensom förbinder sig att icke begagna sin rätt att
öka amorteringen å det af bolaget emot obligationer af
den 31 December 1857 upptagna lån, än äfven att,
efter det nu ifrågavarande skuld till staten blifvit gulden,
reparationsfonden skall enligt förut bestämda grunder
åter årligen ökas, till dess den uppnår sin i privilegiet
bestämda storlek, 300,000 kronor.

I händelse af bifall härtill,

torde Utskottet få sig uppdraget att om Riksdagens
beslut meddela fullmäktige i Riksgäldskontoret
nödig underrättelse.

Stockholm den 4 April 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. KEY.

Herr O. B. Olsson har begärt få antecknadt, att han i Utskottet
icke deltagit i behandlingen i detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 81.