Stats-Utskottets Utlåtande N:o På.
1
N:o 36.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 188], kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
täckande af en ä anslaget till Marinregementet
uppkommen brist.
(l:a U. A.)
Uti en den 8 innevarande Mars till Riksdagen aflåten nådig
proposition (N:o 17) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för
täckande af den brist i Marinregementets anslag, som vid 1879 års
slut förefunnits, måtte få dels användas den behållning, som å anslaget
under år 1880 uppkommit, dels från statsverkets fond för reserverade
medel utgå ett belopp af 139,000 kronor.
Utaf det den nådiga propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas,
hurusom Arméförvaltningen uti skrifvelse af den 10 December
nästlidna år hos Kongl. Maj:t anmält, att, enligt hvad ett skrifvelsen
bifogadt räkenskapsutdrag öfver det under riksstatens fjerde hufvudtitel
uppförda anslaget till Marinregementet utvisade, utaf de utgifter,
som år 1879 bort af anslaget bestridas, ett belopp af 226,638 kronor
58 öre i anseende till bristande tillgångar icke kunnat af samma års
anslag betäckas. Orsaken till nämnda förhållande vore att söka hufvudsakligen
i den förändrade natur, berörda anslag med 1875 års ingång
erhållit, i det att anslaget då förvandlats från s. k. allmänt anslag till
»förslagsanslag, högst». De af Arméförvaltningens artilleri- och intendents-departement
för nyssnämnda år förskjutna utgifter för MarinBih.
till Biksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 36.
regementet och garnisonskommenderingen i Karlskrona både nemligen
ej kunnat hos Förvaltningens civila departement, under hvars förvaltning
anslaget i sin helhet vore stäldt, anmälas till ersättande från anslagets
medel förr, än under det påföljande året, sedan 1875 års räkenskaper
blifvit afslutade; och då, i anseende till anslagets förändrade
natur, den vid 1875 års utgång befintliga behållning, 122,735 kronor
48 öre, hvarmed sagda års återstående utgifter bort bestridas, icke, i
likhet med hvad förut egt rum, kunnat få för nämnda ändamål reserveras,
utan måst till statsverket återlevereras, hade häraf blifvit en
nödvändig följd, att de för år 1875 oersatta kostnaderna måst betäckas
af 1876 års anslag, af hvilket för öfrigt jemväl ett belopp af 16,273
kronor 41 öre till statsverket återlevererats. På enahanda sätt hade
sedermera, till följd af nu omförmälda, med tillhopa 139,008 kronor
89 öre utaf anslaget för åren 1875 och 1876 verkstälda återlevereringar,
större delen af utgifterna för garnisonskommenderingen i Karlskrona
för hvarje år måst gäldas af nästföljande årets anslag. Härtill
komme dessutom, att intendents-departementet under, år 1879 begärt
ersättning för slitning af kapotter samt remtygs- och personella utredningspersedlar,
som af sistnämnda departement tillhandahållits garnisonskommenderingen
för åren 1872—1878, hvilken ersättning funnes
uti ofvanberörda räkenskapsutdrag upptagen med 41,125 kronor 45 öre.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t hade vederbörande
departementschef, hvad först anginge den af intendents-departementet
med 41,125 kronor 45 öre ingifna efterräkning å ersättning för garnisonskommenderingens
slitning under åren 1872—1878 af kapotter samt
remtygs- och personella utredningspersedlar, ansett detta först år 1879
framkomna fordringsanspråk icke böra föranleda någon Kongl. Maj:ts
åtgärd.
Hvad derefter beträffade anslagets allmänna öfverskridande och
den deraf och till följd af ovigtig återleverering till statsverket å anslaget
uppkomna brist borde förklaringen till densamma sökas i den
intill innevarande års början för Arméförvaltningen stadgade räkenskapsform
samt det sätt, hvarpå ärendena hittills blifvit handlagda de
särskilda departementen emellan. De öfver de olika anslagen förda
räkenskaper hade utgjort endast en löpande kassaräkning öfver de anslagen
tillflutna medel och på anslagen gjorda utanordningar, hvarför ock,
då frågan, såsom nu, gälde ett förslagsanslag, allt hvad ej under året
blifvit utanordnadt, måst till statsverket återlevereras, äfven om kostnader,
som bort drabba årets anslag, varit vid dess slut obetalda. Så
hade i nu förevarande fall, såsom af det åberopade räkenskapsutdraget
utvisades, det belopp, som af Marinregementets anslag ej under år 1875
Stuts-Utskottds Utlåtande N:o 30.
3
utanordnats, blifvit med 122,735 kronor 48 öre till statsverket återlevereradt,
ehuru nästan hela årskostnaden för garnisonskommenderingen i
Karlskrona qvarstod ogulden. Om deremot, såsom hädanefter, jemlikt
nådiga brefvet den 7 November 1879 angående förändring i bokföringssättet
hos Arméförvaltningen komme att ske, ett verkligt bokslut för
år 1875 hade kunnat ega rum, skulle, såsom sig bort, endast det af
bokslutet utvisade, till äfventyrs befintliga, verkliga öfverskottet utöfver
de kostnader, som för år 1875 bort, fastän de först ett följande år blifvit
betalda, drabba anslaget, kommit statsverket till godo. För att nu
erhålla ett svar på den naturligen sig framställande frågan, hvarför
kostnaderna för garnisonskommenderingen under år 1875 ej förr än år
1876 anmälts till betalning från anslaget, måste man ega kännedom
derom, att — under det Arméförvaltningens civila departement handhade
sjelfva anslagets förvaltning och redovisning och derifrån sjelft
bestrede utgifterna för Marinregementet — underhållet af garnisonskommenderingen
tillhörde i allra största delen intendents-departementet
och i någon mindre del de båda öfriga militära departementen. Då dessa
tre sistnämnda departement först efter ett gifvet års utgång kunde med
säkerhet känna alla de kostnader, sagda kommendering för året medfört,
hade de, som under tiden förskjutit de nödvändiga utbetalningarne,
först följande år anmält det samlade beloppet till ersättning hos
civila departementet. Så länge anslaget haft natur af allmänt ordinarie
anslag, hade ett sådant förfarande, äfven med Arméförvaltningens
dåvarande räkenskapssätt, ingen verklig betydelse på anslagets ställning,
enär civila departementet, som i April månad hvarje år afgåfve
underdånig berättelse om hufvudtitelns allmänna anslagsställning genom
att i nevö conto upptaga de öfriga departements förskotterade
utgifter för garnisonskommenderingen, livilka utgifter då blifvit till
ersättande hos civila departementet anmälda, för desamma reserverade
nödiga medel å den vid årets slut i räkenskapen synliga behållningen
å anslaget och således angaf endast det verkliga öfverskottet såsom
en besparing till Kongl. Maj:ts disposition. Sedan anslaget förvandlats
till förslagsanslag, hade deremot Arméförvaltningen, hvilken ju, enligt
hvad förut blifvit sagdt, icke egde att uppgöra verkligt bokslut öfver
årets verkliga utgifter, ej kunnat undandraga sig att till statsverket
återleverera den vid årets slut synliga /hxssa-behållningen. Det syntes
vid sådant förhållande icke kunna nekas, att vid 1875 års slut kommit
statsverket origtigt till godo ett belopp, som motsvarade största delen
af kostnaderna för garnisonskommenderingen under år 1875. Detta
belopp kunde ej utan en på den äldre räkenskapsformen beroende synnerlig
svårighet på siffran utredas, men kunde rimligen antagas mot
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
svara de vid 1875 års slut till statsverket återlevererade medlen. Hvad
nu om denna återleverering blifvit yttradt hade tillämplighet jemväl
på den, som egde rum vid 1876 års slut och som uppgick till 16,273
kronor 41 öre. Hvad statsverket sålunda för mycket tillgodokommit
belöpte sig således i rundt tal till 139,000 kronor. Beträffande den
brist, som derutöfver och utöfver intendents-departementets förenämnda
fordringsanspråk, på anslaget uppstått, och hvilken, äfven den, hade
sin förklaring i dåvarande räkenskapsform och skyldigheten för anslaget
att bestrida utgifter under alla fyra Arméförvaltningens departement,
så hemstälde departementschefen, att frågan om medel till betäckande
af denna brist — uppgående, efter Arméförvaltningens räkning,
till omkring 46,000 kronor, hvaraf dock 35,000 kronor skulle
kunna gäldas af ett å 1880 års anslag till Marinregementet förväntadt
öfverskott — och hvars förnyade uppkomst vore genom det nya bokföringssättet
förekommen, måtte få, såsom Arméförvaltningen föreslagit,
längre fram blifva föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Utaf hvad sålunda blifvit anfördt synes Utskottet otvetydigt
framgå, att Kongl. Maj:ts nu gjorda förslag, om åtgärder till bringande
af jemvigt i Marinregementets anslagsställning, endast afser, jemte
utsträckt dispositionsrätt öfver det på 1880 års anslag uppkomna öfverskott,
återbärande af hvad till statsverket blifvit genom ofvan angifna
förhållanden för mycket återlevereradt; hvadan, och då genom
det numera förändrade bokföringssättet ett dylikt misstag bör för framtiden
kunna undvikas, Utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition
äskat och föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 23 Mars 1881.
På Stats-Utskottets vägnar:
E. KEY.