Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

lf:o SO.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Kungörelsen
den 24 Maj 1878, angående öfverlåtelse af åbooch
skatterätt till under bruk skatteköpta hemman.

(I. A.)

Uti en af C. F. Wcern inom Riksdagens Första Kammare väckt och
till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 7) omförmäles, hurusom genom
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 24 Maj 1878 angående öfverlåtelse
af åbo- och skatterätt till under bruk skatteköpta hemman blifvit förordnadt,
bland annat, att den, som innehade »lagligen befästad åborätt» å under
bruk skatteköp hemman, skulle ega rätt att till vederbörande bruksegare
öfverlåta sin åborätt, men att tillämpningen af denna förordningmött
stora och i många, kanske i alla förekommande fall oöfverstigliga
hinder. Såsom af de citerade ordalagen syntes, måste nemligen åborätten,
för att kunna ^ till bruksegaren öfverlåtas, vara »lagligen befästad», men,
då nya åboer a under bruk skatteköpta hemman icke blifvit af någon embetsmyndighet
antagna eller ens hos någon sådan anmälda, utan besittningen
af dessa hemman berott på öfverenskommelse med en afgående
åbo eller vid dödsfall med eller mellan hans arfvingar, så funnes icke
numera någon lagligen befästad åborätt till dylika hemman. I anledning
häraf och da något annat sätt borde utfinnas till förekommande deraf,
att icke tredje mans rätt genom försäljningen kunde skadas, hade motioBih.
till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Åfd. 19 Haft. 1

2

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o SO.

nären ansett, att Konungens Befallningshafvande, hos hvilken det enligt
förenämnda nådiga kungörelse, jemförd med Kongl. kungörelsen den 8
Maj 1863, nådiga brefvet den 5 Februari 1808 och Kammarkollegii derpå
grundade kungörelse den 29 i samma manad, aläge den, till hvilken
åborätten blifvit öfverlåten, att derom göra anmälan, borde i kungörelse
om öfverlåtelsen förelägga den eller dem, som kunde anse sig hafva företrädesrätt
till åboskapet, att inom natt och år vid behörig domstol göra
denna sin förmenta rätt gällande vid påföljd att försäljningen eljest blefve
beståndande äfven i det fall, att sådan rätt sedermera kunde bevisas. ° Ett
sådant stadgande skulle enligt motionärens åsigt icke innebära någon
obillighet emot den, som möjligen kunde hafva bättre rätt till besittningen
än åbon, ty först och främst borde han, om han velat af sådan rätt
sig begagna, hafva utan afseende pa försäljningen instämt abon, och för
det andra, så skulle han derigenom ingalunda förlora sin talan emot åbon,
utan endast sin rätt att förhindra försäljningen af det, om hvars besittning
han icke vinnlagt sig; och då det stadgande, i hvilket ändring åsyftades,
tillkommit på grund af Kongl. Maj:ts och Riksdagens samfälda beslut,
har motionären nu hemstält, _ o

att Riksdagen ville för sin del besluta att bestämmelsen, i fråga om
öfverlåtelse af åbo- och skatterätt till under bruk skatteköpta hemman,
att åborätten för att kunna öfverlåtas skulle vara lagligen befästad, måtte
upphäfvas och i dess ställe förordnas, att Konungens Befallningshafvande,
vid skeende anmälning om gjord öfverlåtelse, skulle i derom utfärdad
kungörelse förelägga den eller dem, som ansåge sig hafva. bättre rätt till
besittning af ifrågavarande hemman, att inom natt och ar instämma abon,
som gjort öfverlåtelsen, och sin talan derefter fullfölja, vid påföljd att
öfverlåtelsen, utan afseende på senare instämd talan, blefve beståndande;
och att Riksdagen måtte med anmälan om detta sitt beslut i underdånighet
anhålla om Kongl. Maj:ts nådiga bifall dertill och deraf följande föiändring
i Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1878.

Vid nästlidet års riksdag hade samme motionär uti afgifven motion
föreslagit enahanda förändring i omförmälda kungörelse af den 24 Maj
1878. I anledning deraf hade Första Kammarens Första Tillfälliga Utskott,
till hvars förberedande behandling motionen hanvisats, hemstält, ))att Riksdagen
ville för sin del besluta och hos Kongl. Maj:t anhålla om nådigt
bifall till den förändring i Kongl. Maj:ts kungörelse den 24 Maj 1878
angående öfverlåtelse af åbo- och skatterätt till under bruk skatteköpta
hemman, att deruti förekommande bestämmelse, att åborätten för att kunna

Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.

d

öfverlåtas skall vara lagligen befästad, måtte upphäfvas och i dess ställe
förordnas, att Konungens Befallningshafvande vid skeende anmälning om
gjord öfverlåtelse skall i derom utfärdad kungörelse förelägga den eller
dem, som anse sig hafva bättre rätt till besittning af ifrågavarande hemman,
att inom natt och år instämma åboen, som gjort öfverlåtelsen, och
sin talan derefter fullfölja, vid påföljd att öfverlåtelsen, utan afseende på
senare instämd talan, blifver beståndande.» Denna hemställan, som i hufvudsak
öfverensstämmer med hvad förrbemälde motionär nu föreslagit,
blef af Riksdagens Första Kammare bifallen; och i afgifvet utlåtande
(Nio 9) hade Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskott, med anförande
af Första Kammarens omförmälda beslut, dervid dock orden: »för sin del
besluta och» utelemnats, hemstält, att Andra Kammaren för sin del måtte
biträda Första Kammarens på sådant sätt angifna beslut. Då således
Riksdagens Kamrar i detta ärende icke fullt sammanstämmande beslutat,
hade Riksdagens kanslideputerade (i memorial N:o 2) anmält, att deputei’ade
funnit sig förhindrade afgifva förslag till någon Riksdagens skrifvelse
i anledning af ofvan anförda beslut. Detta memorial blef af bada Kamrarne
vid sammanträden den 12 Maj nästlidet år< lagdt till handlingarne.

Enär Riksdagens begge Kamrar sålunda sammanstämmande gillat den
af motionären åsyftade förändring uti ifrågavarande kungörelse af den 24
Maj 1878, ehuru underdånig skrifvelse i ämnet, på grund af olika ordställning
i Kamrarnes derom fattade beslut, icke blifvit expedierad, far Utskottet
hemställa,

a) att Riksdagen ville för sin del besluta att den
i fråga om öfverlåtelse af åbo- och skatterätt till under

o

bruk skatteköpta hemman meddelade bestämmelsen, att
åborätten för att kunna öfverlåtas skall vara lagligen
befästad, måtte upphäfvas, och i dess ställe förordnas,
att Konungens Befallningshafvande, vid skeende anmälning
om gjord öfverlåtelse, skall i derom utfärdad
kungörelse förelägga den eller dem, som anse sig hafva
bättre rätt till besittning af ifrågavarande hemman,
att inom natt och år instämma åbon, som gjort öfverlåtelsen,
och sin talan derefter fullfölja, vid påföljd
att öfverlåtelsen, utan afseende på senare instämd talan,
blifver beståndande; och

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.

b) att Riksdagen måtte med anmälan om detta
sitt beslut i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts
nådiga bifall dertill och deraf följande förändring i
Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1878.

Stockholm den 17 Mars 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. KEY.

UT:o 31.

Auk. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om bestämmande af viss
grund för beräkningen af köpeskillingen vid skatteköp af
Visingsö skolegodshemman.

(I. A.)

Inom Första Kammaren har Herr C. J. Pettersson i afgifven motion
(N:o 35) och inom Andra Kammaren har Herr J. Anderson i Tenhult
uti motion (N:o 103) hemstält, att Riksdagen måtte bestämma, att åboerne
å de till Visingsö skolegods hörande hemman — hvilka åboer genom
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 9 December 1871 hade beviljats rätt
att till skatte lösa sina hemman, efter det anbud å skatteköpeskillingens
belopp blifvit ingifna till konsistorium i Vexiö, som egde att samma
anbud antaga eller förkasta — skulle få skatteköpa hemmanen efter en
köpeskilling, beräknad i enlighet med hvad Kammarkollegium i sådant