Siats- Utskottets Utlåtande N:o 24
3
N:o 24.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1881, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift och lindring
i fra9a om återbetalningen af oguldna återstoden af det
till sänkning utaf sjöarne Kalfven och Fegen beviljade
statslån. <
(R. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 93) hafva Herrar Äng. Börjeson och S. F. Norén
hemstält, att Riksdagen måtte för sin del bevilja bolaget för sänkning
af sjöarne Kalfven och Fegen eftergift af halfva återstoden af dess
undfångna statslån samt någon lämplig lindring i betalningsvilkoren
för den återstående hälften af samma lån.
Till stöd för denna hemställan anföres i motionen, hufvudsakligen,
att, sedan ett bolag, bestående af sex personer, år 1857 bildats
för att. genom sänkning af vattenytan i nämnda sjöar, Kalfven och
Fegen, jemte dermed sammanhängande vattendrag, enligt vederbörande
förrättningsmäns uppmätning och afvägning torrlägga 897 tunnland
vattendränkt och vinna omkring 600 tunnland förut af vatten helt och
hållet öfvers värn mad mark, hade bolaget hemsökts af åtskilliga svårigheter
och rättegångar dels med anledning deraf att ett såg- och qvarnverk
jemte ålfiske måst utdömas och af bolaget inlösas, mot hvilken
inlösen egarne genom rättegångar och på mångahanda vis trädt hinderlig!
i vägen, dels derigenom att flere af de strandegare, som från
början önskat arbetets företagande och undertecknat ansökan till rege
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
ringen om tillåtelse dertill, sedan förenat sig med motståndare till företaget
för att bereda bolaget svårigheter; att lösen för nämnda vattenverk
och förberedande processer kostat bolaget omkring 33,000 kronor,
redan innan det egentliga arbetet kunnat påbörjas; att det statslån
å 34,700 kronor, som år 1868 beviljades, räckt föga utöfver de
kostnader, bolaget då redan ådragit sig; att, när arbetet skulle börja,
en ny svårighet mött, i det att arbetslönerna under årens lopp stegrats,
hufvudsakligen derigenom att tjenare och daglönare i massa begåfvo
sig till de orter, der jernbanebyggnader pågingo; att arbetet till följd
häraf under åratal dels lamt bedrifvits och dels af brist på medel
legat alldeles nere; att likväl efter de otroligaste ansträngningar det
af olyckan hemsökta bolaget, hvars delegare redan från företagets början
saknade andra tillgångar än de små hemmansdelar de bebodde,
med ett skuldbelopp af öfver 96,000 kronor år 1878 bragt det förut
knappt mer än påbörjade företaget till slut; hvarefter arbetet samma
år blef af vederbörande afsynadt och godkändt; men att strandegarne
derefter nekat icke blott att öfvertaga den förbättrade och vunna jorden
till det pris, hvartill den belöpte sig enligt kostnaderna, utan
äfven att öfverlåta åt bolaget såväl egande- som nyttjanderätten till
den del deraf, som vederbörande förrättningsman tilldömt detsamma,
hvarigenom nya rättegångar och tvister uppstått, hvilka ännu icke
vore afskräde; samt att det lilla bolaget, som nu trycktes af en skuld
för arbetets utförande och dermed förenade kostnader, öfverstigande
100,000 kronor, hvilket belopp ingalunda kunde betäckas af värdet på
den del af den torrlagda och vunna marken, som lagenligt skulle bolaget
tillfalla, genom sin sträfvan att utföra det allmännyttiga företag,
som det åtagit sig, råkat i en högst brydsam ekonomisk förlägenhet,
och, efter att fyra år hafva afbetalt amortering och räntan på statslånet,
nu, för att räddas från fullständig undergång, anropat Kongl.
Maj:t om afskrifning af hälften af den återstående skulden till statsverket
och om lindring i betalningsvilkoren för den andra hälften;
hvarom dock icke nådig framställning till Riksdagen gjorts.
Beträffande ifrågavarande lån får Utskottet upplysa, att lånet,
med bifall till en af Kongl. Maj:t derom afräte n nådig proposition, till
belopp af 34,700 kronor blef af 1868 års Riksdag beviljadt till sänkning
af sjöarne Kalfven och Fegen i Kalfs socken och Kinds härad af
Elfsborgs län, för hvilket företag kostnaden ursprungligen beräknats
till 69,418 kronor, men, enligt uppgift af Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader, i verkligheten uppgått till 96,387 kronor 17 öre;
att, enligt de vid lånets beviljande gällande vilkoren, efter tre års förlopp
från slutet af det år, hvarunder lånemedlen utbekommits, åtta
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 24.
5
procent af hela den lyftade lånesmnman borde årligen erläggas, af hvilken
annuitet ränta skulle godtgöras efter fem för hundra å obetalda
kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå; att, efter det
lånet den 24 September 1868 utbetalts, detsamma i öfverensstämmelse
med nämnda bestämmelse fått räntefritt innehafvas under åren 1869,
1870 och 1871; att derefter 1873 års Riksdag, med bifall till eu af
Kongl. Maj:t aflåten nådig proposition, medgifvit det försträckningen
finge af delegarne i företaget räntefritt innehafvas intill slutet af år
1875 och således tiden, då stadgad annuitet å berörda försträckning
första gången skulle erläggas, framflyttas till den 31 December 1876;
att lånets oguldna kapitalåterstod för närvarande utgör 31,320 kronor
72 öre; samt att ränta å lånet är betald för tiden till och med den 20
Juli 1880.
Utskottet har funnit sådana omständigheter beträffande ifrågavarande
bolag och det af detsamma utförda arbete förefinnas, att någon
ytterligare lindring i de faststälda betalningsvilkoren, utöfver den år
1873 medgifna, torde vara af billighet påkallad. Kostnaden för sjösänkningen
beräknades, såsom ofvan nämnts, till 69,418 kronor, men
uppgick i verkligheten till 96,387 kronor 17 öre, genom hvilken ökade
utgift bolaget naturligtvis kommit i en helt annan ställning än vid
statslånets beviljande förutsattes.
Ett annat för bolaget synnerligen menligt förhållande består deri,
att, ehuru arbetet ursprungligen påräknades att blifva färdigt den 1
Oktober 1870, har arbetstiden blifvit så utsträckt att, efter flera särskilda,
af Kongl. Maj:t medgifna förlängningar af densamma, sjösänkningen
fullbordats först i Augusti månad år 1878, således nära tre år
efter utgången af den tid, 1875 års slut, till hvilken räntefrihet bolaget
beviljats, under hvilken tidrymd af nära tre år bolaget alltså, utan
afkastning af sin egendom, haft att vidkännas ränta å sin skuld.
Med hänsyn härtill och i betraktande af det gagn, som, på sätt
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i afgifvet- underdånigt
utlåtande vitsordat, genom sjösänkningen åstadkommits i afseende å
frostens förminskande i orten och den torrlagda markens vinnande
för odling, samt af de stora svårigheter, bolaget vid arbetets utförande
varit underkastadt och hvilka till ej ringa dei synts bero på förhållanden,
som vid andra enahanda arbeten ej förefunnits, har Utskottet ansett
sig ega skäl förorda någon ytterligare eftergift i betalningsvilkoren,
om ock en sådan eftergift ej torde böra lemnas i det omfång,
motionärerue begärt, och ej heller på något sådant sätt, som kunde
för staten medföra nämnvärd uppoffring.
Enligt de nu gällande vilkoren, hvilka bär ofvan angifvits, utgör
6
Stats-Utskottets Utlånande N;o M.
annuiteten å lånet åtta procent aflånesumman 34,700 kronor, af hvilken
annuitet fem procent ränta å obetalda kapitalbeloppet först beräknas,
och återstoden utgör afbetalning å kapitalet. Utskottet har ansett det
tillmötesgående billigtvis kunna bolaget beviljas, att erläggandet af
denna, till 2,776 kronor om året uppgående annuitet något uppskötes
till dess medelst uppodling af den genom sjösänkningen vanna jorden
bolagets ställning kunnat förbättras och afkastning^!! af dess egendom
höjas. Den tidrymd, för hvilken ett sådant anstånd borde beviljas,
har synts Utskottet lämpligen kunna till fem år bestämmas; och har
Utskottet ansett ränta böra af bolaget staten godtgöras äfven för den
tid, hvarför anstånd med annuitetens erläggande sålunda beviljats, vid
hvilket förhållande statens uppoffring kom me att inskränkas till räntan
å de obetydliga räntebelopp, som eljest skolat under samma tid erläggas,
äfvensom till en något framflyttad återbetalning af kapitalet.
Utskottet hemställer alltså,
att Herrar Börjesons och Noréns ifrågavarande
motion må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,
att bolaget för sänkning af sjöar ne Kalfven
och Fegen må befrias från skyldigheten att under
de fem åren från och med 1881 till och med 1885
erlägga föreskrifven rånte- och kapitalbetalning å det
till belopp af ursprungligen 34,700 kronor bolaget
beviljade lån, med skyldighet för bolaget att efter
omförmälda fem års förlopp vid hvarje års slut erlägga
den vid lånets beviljande bestämda annuitet af
åtta procent å ursprungliga lånesumman, af hvilken
annuitet först skall beräknas och afgå fem procent
ränta å återstående kapitalskulden, i den mån sådan
ränta är ogulden och, med iakttagande af 1868 och
1873 års Riksdags beslut om viss tids räntefrihet, bör
utgå, samt återstoden utgöra kapitalafbetalning.
Stockholm den 3 Mars 1881.
På Stats-Utskottets vägnar:
E. KEY.
Stats-Utskottets Memorial N:o 25.
7
Res elevation:
af Herrar Sven Nilsson och Ola Andersson.
Herr L. M. Nordenfelt har begärt fä antecknadt, att han hos
Utskottet icke deltagit i behandlingen af förevarande ärende.
N:0 25.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1881, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Statskontorets
angående undsättnings fonden.
underdåniga berättelse
(R- A.)
Kong], Maj:t har, på sätt vid flera föregående riksdagar egt rum,
till Stats-Utskottet öfverlemnat den af Statskontoret senast afgifna
underdåniga berättelse angående undsättningsfonden; utvisande denna
berättelse med tillhörande bilagor:
att nämnda, fonds tillgångar, efter afdrag af skulderna, utgjort
vid 1878 års början 1,076,514 kronor 11 öre och vid samma års slut
1,072,590 kronor 59 öre;
att under åren 1874-—1880 till Riksgäldskontor levererats för
hvardera af åren 1873 1879 ett belopp af 1,120 kronor, utgörande
rånte- och kapitalafbetalningar å de låneunderstöd till allmänna arbeten,
som med tillhopa 14,000 kronor anvisats till utgående från det
vid 1869 års riksdag beviljade extra anslag å 340,000 kronor till lindrande
af den nöd, som i åtskilliga delar af riket var rådande till
följd af derstädes under år 1868 inträffad missväxt;
att, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 17 Oktober 1879, till