Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

JJT:© 8.

Ant. till Eiksd. Kansli den 22 Mars 1881, kl. 6 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om införande
af öppen omröstning inom Riksdagens Kamrar och
Utskott.

Från Första Kammaren tiar Utskottet fatt emottaga en af Herr Wallenherg
väckt motion, N:o 42, med förslag till sådan ändring i Riksdagsordningen,
att omröstning inom Riksdagens Kamrar och Utskott må verkställas
öppet. Motionären framhåller till en början, hurusom riksdagsmannakallet
vore det mest maktpåliggande uppdrag, enskild man kunde
erhålla genom sina valmäns förtroende. Men då detta förtroendeuppdrags
karakter vore offentlighet, vore det af vigt, att valmännen erhölle kännedom
om den rigtning, i hvilken deras representant inverkade på riksdagsfrågornas
afgörande. Det vore den sjelfskrifne riksdagsledamotens rätt att
hålla förtegadt, huru han röstade vid förekommande fall i Riksdagen, men
den valde representanten vore icke berättigad att undanhålla sina komitenter
kännedom om, huru han begagnat förtroendeuppdraget. De väljande
hade ingen annan utväg att lära känna och med säkerhet bedöma
sin representants tillvägagående än genom den öppna omröstningen. Riksdagsordningen
bestämde viss tid för hvarje riksdagsmans mandat, och afsigten
dermed, att riksdagsmän ej valdes för lifstid, utan vore efter flera
Bill. till Riksd. Brok 1881. 3 Samt. S Käft.

o

Konstitutions-Utskotiets Utlåtande N:o 8.

eller färre år underkastade omval, vore tydligen den, att valmännen måtte
sättas i tillfälle att ånyo bedöma, huruvida de ville förnya en riksdagsmans
mandat. Men för att med någon säkerhet kunna afgöra detta, erfordrades
den öppna omröstningens införande.

Sedan motionären erinrat derom, att öppen omröstning vore föreskrifven
för stads- och landskommunernas beslutande församlingar, anföres
vidare, att uti några bland Riksdagens Utskott, särdeles Stats-Utskottet,
begagnades den öppna omröstningen, och enhvar röstade fördenskull der
i full öfverensstämmelse med sin uttalade mening. Motsatsen kunde inträffa,
så länge det vore tillåtet att begagna den slutna röstsedeln, och
den riksdagsman, som icke vågade öppet uttala sin mening, gjorde både
för sin egen och landets skull bäst, om han stannade hemma. Det nya
statsskicket hade gifvit Riksdagen en fastare ställning gent emot den främsta
statsmakten. När öppen omröstning blefve införd, så tillädes derigenom
Riksdagen en värdigare hållning, ty makten behöfde icke medelst
den slutna voteringssedel!! smyga fram sina beslut. Ett af de vigtigaste
vilkoren för möjligheten af ett sundt representativt statsskick läge deri,
att de begge statsmakterna skulle samverka, och lika obestridligt vore,
att denna samverkan, om den skulle vara lojal, bättre betryggades genom
den öppna omröstningen, än genom mer eller mindre pålitliga aftal.

Efter att hafva uppgifvit åtskilliga europeiska stater, uti hvilkas
riksförsamlingar det nyssnämnda omröstningssättet vore brukligt, anmärker
motionären, att användandet af förseglade sedlar vore en nödfallsåtgärd,
som icke behöfde anlitas, om öppen omröstning blefve införd, enär det
kunde bestämmas, att, då ej något af omtvistade förslag tillvunnit sig ett
flertal röster vid afgörandet, det finge anses vara afslaget, äfvensom att,
om afslag ingått såsom den ena af de propositioner, hvarom voterats, frågan,
i händelse af lika röstetal, skulle anses hafva förfallit, hvaremot vid
sådana omröstningar, der afslag icke ingått i omröstningspropositionen, det
borde öfverlexnnas åt talmannen att afgifva utslagsrösten, dervid den förmån,
som nu vid gemensamma omröstningar tdlkomme Första Kammaren,
borde bibehållas derigenom, att, då rösterna utfölle lika, dess talman
erhölle utslagsrösten.

Hufvudsakligen af dessa skäl hemställer motionären, dels

»att i stället för sista stycket i § 60 Riksdagsordningen må införas:

Omröstning skall ske öppet efter namnupprop.

Befinnas rösterna lika delade, anses frågan förfallen,

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

derest proposition om af slag af den väckta frågan ingått
i samma omröstning, eljest afgöre talmannen;
att i sammanhang dermed § 75 Riksdagsordningen erhåller följande
lydelse:

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna
sedlar, iakttages, etc. etc. likasom förut;

samt att § 65 senare delen, »för att vid sådan omröstning---

genast förstöras — — —» må ändras och erhålla följande lydelse:

»Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna
dessa befinnas lika delade, afgöre talmannen i Första
Kammaren»;

dels och att § 48 Riksdagsordningen måtte ändras derhän, att den
öppna omröstningen blefve regel i Utskotten, för hvilket ändamål berörda
paragraf borde erhålla följande lydelse:

»Då inom Utskott omröstning företages, hvilket
alltid bör ske öppet, och meningarne dervid blifva
lika delade, så afgöre ordföranden»;
hvarförutan motionären anhåller, att Konstitutions-Utskottet, derest i
någon annan paragraf af Riksdagsordningen någon jemkning skulle befinnas
erforderlig, derom ville göra förslag, så att icke något måtte hindra
den öppna omröstningens införande såsom grundsats.

Frågan om införande af öppen omröstning inom Riksdagen har efter
den nya representationsordningens antagande vid fyra särskilda riksdagar
varit föremål för behandling, nemligen åren 1867, 1873, 1875 och 1879.
De förslag, som i ämnet blifvit väckta, hafva emellertid utan undantag
blifvit af Konstitutions-Utskottet afstyrkta och af Riksdagen förkastade.
Vid sådant förhållande, och då det icke lärer få antagas, att Riksdagens
vid så många tillfällen och senast icke längre tillbaka än 1879 uttalade
åsigter i ämnet undergått någon förändring, synes Utskottet sakna anledning
att inlåta sig i någon granskning af de utaf motionären för den
ifrågasatta förändringen anförda, här ofvan i det hufvudsakliga återgifna
skäl, eller att anställa en jemförelse emellan fördelarne eller olägenheterna
af den öppna eller slutna omröstningen, eller att söka utreda, om
och huru vidt de af motionären från åtskilliga utländska nationalrepre -

4

Konstitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 8.

sentationer hemtade exempel i berörda hänseende må anses vara på våra
förhållanden tillämpliga och böra verka till upphäfvande! af den vid riksdagsförhandlingarne
här i landet under århundraden följda plägsed för
omröstning. På grund häraf, och jemte det Utskottet, i likhet med Konstitutions-Utskottet
vid sist nämnda riksdag, anser sig böra erinra, att, beträffande
omröstning inom Riksdagens Utskott, lydelsen af § 48 Riksdagsordningen
synes innebära en tyst förutsättning, att omröstning inom Utskott
kan och får anställas på annat sätt än det, för hvilket, då det kommer
i fråga, sagda paragraf meddelar särskilda föreskrifter, samt enär
motionärens förslag, att i de fall, då rösterna inom Ivamrarne befinnas
lika delade, afgörandet skulle tillkomma talmännen, eller vid samfälda
voteringar talmannen i Första Kammaren, icke torde böra komma under
öfvervägande, i betraktande deraf att Kamrarnes talmän och vice talmän
utnämnas af den andra statsmakten, får Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

O O

Stockholm den 22 Mars 1881.

t

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTR AL-TRYCKERIET, 1881.