Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

W:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1881, kl. 2 e. in.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om ändring
af § 109 Regeringsformen samt §§ 5 och 23 Riksdagsordningen.

. Utl en inom Första Kammaren vackt, till Utskottet öfverlemna!!
motion, N:o 41, har Herr Wallenberg föreslagit:

»att Riksdagen behagade för sin del besluta sådan ändring i § 109
Regeringsformen och § 5 Riksdagsordningen, att tiden för lagtima Riksdags
sammanvaro bestämmes till tre månader i stället för nu stadgade
fyra månader; samt att § 23 Riksdagsordningen underkastas den granskning,
som af den föreslagna förändringen påkallas.»

Utter att hafva förmält, att med motionen icke afsåges någon förändring
'' det arfvode af tolfhundra kronor, som för ledamot af Andra
Kammaren enligt §28 Riksdagsordningen vore bestämdt för hvarje lagtnna
riksdag, framhåller motionären, hurusom den årliga riksdagens förkortande
skulle medföra flere ögonskenliga fördelar, i det Regeringen er.
1 le en månad om året mer än förut till förberedande af sina framställningar
. till Riksdagen, samt dennas samtliga ledamöter besparade en månads
tid uti frånvaron från sina hem och sina öfriga sysselsättningar, en
omständighet, som, enligt motionärens förmenande, skulle leda dertill, att
Bill. till Riksd. Prof.. 1881. :i Sami. 7 Haft.

Konstitutions-ZJtskottets Utlåtande N:o 7.

ett större antal kunnige och duglige
välja sig till riksdagsmän. Med den

män skulle finnas benägne att låta

antagna

progressiva tillökningen
utan gräns uti riksdagsmännens antal, som Riksdagsordningen medgåfver
vore det derför af ej ringa vigt att införa en förändring i den årliga
riksdagens längd.

På sätt motionären erinrar, väcktes af honom vid 1873 års riksdag
enahanda förslag som det nu föreliggande. Konstitntions-Utskottet, som förmälde
sig ej kunna förneka, att riksdagstidens förkortande från fyra till
tre månader skulle innebära en önskvärd tidsvinst för Regeringen och för Riksdagens
ledamöter, och ej heller vilja bestrida, att någon tidsbesparing skulle
kunna åstadkommas genom borttagande eller förminskning af en eller annan
formalitet, som för närvarande inkräktade på det egentliga riksdagsarbetets
tid, ansåg sig likväl böra anmärka, att, i fall genom sådane utvägar
ärendenas behandling blefve fortskyndad och underlättad derhän, att såväl
statsregleringens uppgörande som lagstiftningsärendenas slutbehandling
kunde medhinnas på eu tid af tre månader, riksdagens afslutande da icke
skulle möta något hinder af grundlagen, hvilken blott tillförsäkrade Kiksdao-en
att icke utan egen begäran blifva upplöst förr, än den varit fyra
månader tillsammans, och antagligen ej heller vare sig af Riksdagens ledamöter
eller af Regeringen, hviska ej kunde antagas vara benägna att
utan sysselsättning bortslösa en dyrbar tid. Men att vid det af erfarenheten
bestyrkta förhållande, att den sedvanliga tiden af fyra månader,
knappt vore tillräcklig för ärendenas behandling, och innan genom formernas
förenklande utsigt blifvit öppnad till ett snabbare arbetssätt inom
Riksdagen, utan vidare förkorta tiden för Representationens sammanvaro
med en månad, syntes Utskottet icke vara förenligt med intresset för
riksdagsarbetets ordnade fortgång och omsorgsfulla utförande. Med anledning
häraf och då förslaget innebure en verklig minskning i Riksdagens
rätt, hvilken vore utsträckt derhän, att Riksdagen ej utan egen begäran
kunde upplösas förr, än den varit fyra manader tillsammans, fann Utskottet
sig förhindrad t.''att förorda bifall till förslaget.

Under den tid, som derefter förflutit, förmenar nu motionären den
erfarenhet hafva vunnits, att genom riksdagsarbetets bättre ordnande och
till följd af de förarbeten, som i allt fall måste på Regeringens föranstaltande
åstadkommas, den årliga riksdagens längd skulle kunna afkortas
med en månad, helst Konung och Riksdag vore berättigade att, derest
någon ovanlig organisationsfråga skulle förekomma, besluta Riksdagens
fortfarande sammanvaro utöfver tre månader.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

I detta hänseende hyser emellertid Utskottet en motsatt åsigt. Ty
ehuru till följd af mångårig tillämpning af de för ärendenas behandling
gifna föreskrifter Riksdagen nu torde kunna anses arbeta med all den
skyndsamhet, som med gällande former är möjlig samt med ärendenas
utredande och handläggande låter sig förena, och fastän under de senare
åren Riksdagen ej kan sägas hafva varit öfver höfvan betungad med organisa
tion sförslag af beskaffenhet, att deras behandling hvart för sig kraft
någon anmärkningsvärd! lång tid, har dock, såvidt Utskottet kunnat finna,
erfarenheten från de senare riksdagarne ingalunda jäfvat det vittnesbörd,
de första riksdagarne under nuvarande statsskick lemnat derom, att den
för riksdagsarbetet bestämda tid af fyra månader snarare är för knappt
tillmätt än motsatsen, ett förhållande, som visat sig i den ansträngda och
för en eller annan frågas tillfredsställande behandling icke gynsamma
verksamhet, Riksdagen under de sista veckorna af sin sammanvaro i allmänhet
nödgats utveckla.

Nämnda omständighet anser Utskottet tillräckligt ådagalägga det
olämpliga i motionärens förslag. Om härjemte tages i betraktande, att, på
sätt ofvan blifvit framhållet, grundlagen för närvarande icke lägger hinder
i vägen för riksdagens afsilande, när helst före fyra månader dess
sammanvaro till följd af ärendenas slutbehandling icke längre är af nöden,
har Utskottet, som ej heller i öfrig! funnit anledning att förorda en
förändring, hvarigenom eu Riksdagen af grundlagen medgifven rätt skulle
inskränkas, ansett sig böra hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Mars 1881.

På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.