Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873.
Med anledning af 1880 års Riksdags hos Kongl. Maj:t gjorda
underdåniga framställning om pregling af guldmynt å fem kronor har
Kongl. Maj:t uti en den 26 Mars innevarande år till Riksdagen afbiten
nådig proposition, N:o 27, meddelat, att, sedan med hänsyn till den
mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonvention underhandlingar
inledts med norska och danska regeringarne om ett sådant
tillägg till nämnda myntkonvention, att guldmynt å fem kronor blefve
lagligt betalningsmedel i de tre rikena, dessa underhandlingar ledt
dertill, att en tilläggsartikel till myntkonventionen af den lydelse, som
i den Kongl. propositionen finnes intagen, blifvit ofvanberörda dag afslutad,
hvarjemte Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett den Kongl.
propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden, föreslagit Riksdagen
att, med godkännande af nyssberörda tilläggsartikel till myntkonventionen,
besluta vissa deraf påkallade och i den nådiga propositionen
likaledes vidtagna ändringar i §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets
mynt den 30 Maj 1873.
Denna af Riksdagens båda Kamrar till Banko-Utskottet hänvisade
Kongl. proposition har, med stöd af 47 § Riksdagsordningen, blifvit
behandlad af deputerade från nämnda Utskott och Lag-Utskottet;
och enär Riksdagen redan i sin nästlidna år till Kongl. Maj:t aflåtna
underdåniga skrifvelse i ämnet förklarat önskvärdt, att guldmynt å fem
Bill. till Riksd. Prof. 1881. 6 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 1
2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
kronor blefve preglade efter samma grunder i fråga om halt och vigt,
som gälla för tio- och tjuge-kronestyckena samt till sådan storlek, att
de blefve på samma gång lätt handterliga och väl kunde skiljas från
närmast högre guldmyntvalör, samt de nu af Kongl. Maj:t föreslagna
bestämmelser i myntkonventionen och myntlagen hufvudsakligen äro sådana,
som Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t förklarat sig
åstunda, har det Sammansatta Utskottet, som uti den omständighet, att
ifrågavarande mynt genom den af Kongl. Majrt föreslagna tilläggsartikeln
till myntkonventionen skulle komma att blifva ett hufvudmynt i
alla tre länderna, funnit ett ytterligare skäl för detta mynts pregling
och som icke haft något att erinra mot vare sig de i tilläggsartikeln
föreslagna stadganden eller de ändringar i myntlagen, hvilka af Kongl.
Maj:t ifrågasatts, skolat tillstyrka:
i:o.
att Riksdagen för sin del godkänner den af
Kongl. Maj:t föreslagna tilläggsartikel till myntkonventionen,
så lydande:
l:o) Det skall -vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att för
sin räkning låta pregla guldmynt å fem kronor, hvilka skola vara lagligt
betalningsmedel efter det värde, hvarå de lyda, i alla tre rikena,
utan hänsyn till i hvilket af rikena de äro preglade, så snart de blott
ej blifvit vanstälda eller på olagligt sätt skadade.
2:o) Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496 stycken
innehålla ett kilogram fint guld, och att hvarje myntstycke väger
2,24015 gram. Fem-krouestyckets diameter skall vara 16 millimeter.
3:o) För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och
finhet ej kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i vigt ej
öfverstiga tre tusendelar öfver eller under rätta vigten, och vid utmyntningen
iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart parti af tio kilogram
myntguld ej får öfverstiga fem gram. Afvikelsen i finhet får ej
öfverskrida femton tiotusendelar af hvarje myntstyckes bruttovigt öfver
eller under den rätta finheteu.
4:o) Fem-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan
skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till alla andra,
när de förlorat mer än sex tiondedel procent af sin rätta vigt.
5:o) I öfrigt gälla i afseende å fem-kronestyckena i tillämpliga
delar de uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna bestämmelser.
3
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
6:o) Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år
förflutit från den dag, då något af rikena uppsagt densamma, dock så
att den i sista stycket af Art. 11 uti myntkonventionen af den 27 Maj
1873 gifna bestämmelse fortfar att gälla under en tid af två år efter
konventionens upphörande.
7:o) Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande
representationers samtycke blifvit, meddeladt, och ratifikationer utvexlas
i Stockholm, så snart ske kan;
och
2:o
att Riksdagen, under förutsättning att berörda
tilläggsartikel varder i behörig ordning ratificerad,
måtte besluta, a
kets mynt den
Kongl. Maj:ts pr
lydelse:
Nuvarande lydelse:
§
Af guld skola tvänne hufvudmynt
präglas, det ena å tio och
det andra å tjugu kronor. Af ett
tusen gram eller ett kilogram fint
guld utmyntas:
Tvåhundrafyratioåtta tio-kronestycken
eller etthundratjugofyra
tj ugo-krone-sty ck en.
Guldmynten präglas af myntguld,
som är en legering af niohundra
vigtdelar fint guld och etthundra
vigtdelar koppar.
Alltså skall hvarje
tio-krone-stycke väga 4,4803
gram och hålla 4,032258 gram fint
guld
tjugo-krone-stycke väga 8,9606
gram och hålla 8,064516 gram fint
guld.
dt §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om ri30
Maj 1873 skola i enlighet med
(»position erhålla följande förändrade
Föreslagen lydelse:
4.
Af guld preglas tre hufvudmynt,
ett å fem, ett å tio och ett
å tjugo kronor. Af ett tusen gram
eller ett kilogram fint guld utmyntas:
Fyr ahundr anittio sex Fem-kronestycken
eller Tvåhundrafyratioåtta
Tio-kronestycken eller Etthundratjugofyra.
Tjugo-kronestycken.
Guldmynten preglas af myntguld,
som är en legering af Niohundra
vigtdelar fint guld och Etthundra
vigtdelar koppar.
Alltså skall hvarje
Fem-kronestycke väga 2,24015
gram och hålla 2,016129 gram fint guld.
Tio-kronestycke väga 4,4803
gram och hålla 4,032258 gram fint
guld.
Tjugo-kronestycke väga 8,9606
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
gram och hålla 8,064516 gram fint
guld.
§ 8-
Afvikelserna öfver eller under
här ofvan stadgade halt få högst
utgöra:
å guldmynten: femton tiotusendelar
fint guld,
å silfvermynten: tretio tiotusendelar
fint silfver af hvarje myntstyckes
bruttovigt.
Afvikelserna öfver eller under
här ofvan stadgade vigt få högst
utgöra:
för hvarje tjugo-kronestycke: femton
tiotusendelar,
„ „ tio-kronest.ycke: tjugo
tiotusendelar,
„ ,, två-kronestycke: tretio
tiotusendelar,
,, en-kronestycke: femtio
tiotusendelar,
för hvarje kilogram af femtio-örestycken:
sextio
tiotusendelar,
„ „ „ tjugofem-öre
stycken:
ett
hundra tiotusendelar,
,, „ ,, tio-örestycken:
etthundrafemtio
tiotusendelar,
allt af hvarje myntstyckes rätta
vigt.
Vid utmyntning af guld må
dock iakttagas, att afvikelsen i vigt
för hvart parti af tio kilogram
myntguld ej får öfverskrida fem
gram.
Afvikelserna öfver eller under
här ofvan stadgade halt få högst
utgöra
å Guldmynten: Femton tiotusendelar
fint guld.
å Silfvermynten: Trettio tiotusendelar
fint silfver af hvarje
myntstyckes bruttovigt.
Afvikelserna öfver eller under
här ofvan stadgade vigt få högst
utgöra:
för hvarje Tjugo-kronestycke: femton
tiotusendelar,
„ „ Tio-kronestycke: Tjugo
tiotusendelar,
„ ,, Fem-kronestycke: Trettio
tiotusendelar,
„ „ Två-kronestycke: Trettio
tiotusendelar,
„ „ En-kronestycke: Femtio
tiotusendelar,
för hvarje kilogram af Femtio-örestycken:
Sextio
tiotusendelar,
„ „ „ Tjugufem-öre
stycken:
Ett
hundra
tiotusendelar,
,, „ „ Tio-örestycken:
Etthundrafemtio
tiotusendelar,
allt af hvarje myntstyckes rätta
vigt.
Vid utmyntning af guld må
dock iakttagas, att afvikelsen i vigt
5
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
för hvart parti af tio kilogram myntguld
ej får öfverskrida fem gram.
En hvar, som vid rikets myntverk
till myntning inlemnar guld,
eger att derför erhålla guldmynt,
dock mot erläggande, till myntningskostnadens
betäckande, för
tjugo-kronestycken af -f procent och
för tio-kronestycken af | procent
af det utmyntade beloppets värde.
§
Guldmynt upphör att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när det genom
nötning förlorat mer än två procent,
men till alla andra, när det
förlorat mer än en half procent af
den vigt, som det enligt § 4 af
denna lag skall eg a.
Skiljemynt upphör att vara
lagligt betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när det
är så nött, att ej med säkerhet kan
skönjas, huruvida det för rikets
räkning är prägladt, men till alla
andra, när prägeln genom nötning
blifvit otydlig.
En hvar, som vid rikets myntverk
till myntning inlemnar guld,
eger att derför erhålla Tjugo-kronestycken
eller Tio-kronestycken, dock
mot erläggande, till myntningskostnadens
betäckande, för Tjugokronestycken
af 4 procent och för
Tio-kronestycken af | procent af det
utmyntade beloppets värde.
Fem-kronestycken utmyntas endast
för statsverkets och Riksbankens
räkning; i senare fallet mot erläggande
till myntningskostnadens betäckande
af % procent af det utmyntade
beloppets värde.
14.
Tjugo-kronestycken och Tiokronestycken
upphöra att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när de genom
nötning förlorat mer än två procent,
men till alla andra, när de
förlorat mer än en half procent af
den vigt, som de enligt § 4 af
denna lag skola eg a. Fem-kronestycket
upphör att vara lagligt betalningsmedel
i förhållande till statens
kassor, när det är så nött, att
ej med säkerhet kan skönjas, huruvida
det för rikets räkning är pr eg -ladt, men till alla andra, när det
förlorat mer än sex tiondels procent
af nyssnämnda vigt.
Skiljemynt upphör att vara
lagligt betalningsmedel i förhållande
6
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.
till statens kassor, när det är så
nött, att ej med säkerhet kan skönjas,
huruvida det för rikets räkning
är pregladt, men till alla andra,
när pregeln genom nötning blifvit
otydlig.
Stockholm den 8 April 1881.
På Utskottets vägnar:
G. LAGERSTRÅLE.
N:o 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om höjande af Riksbankens
grundfond,
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Banko-Utskottet
hänvisad och jemlikt 47 § Riksdagsordningen af Sammansatt
Banko- och Lag-Utskott behandlad motion, N:o 156, har Herr I. Lyttkens
hemstält, »att Riksdagen af Riksbankens reserverade medel öfverflyttar
fem millioner kronor till grundfonden, så att densamma höjes
från trettio millioner till trettiofem millioner kronor».
I anledning af denna motion får det Sammansatta Utskottet till
en början meddela, dels att Bankofullmäktige, i ärendet hörde, förklarat
sig instämma i motionens syfte, men derjemte erinrat att Riksbankens
reserverade medel för närvarande icke medgåfve en sådan