Banko-Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

M :o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1881, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjning af det enkefru
Louise Wigström, född von Schwerin, af Riksbankens
medel tilldelade årliga understöd.

Af Banko-Utskottets vid 1856—1858 årens riksdag afgifna memorial
N:o 85 inhemtas, att sedan bankofullmäktige hos Utskottet gjort hemställan,
huruvida icke enkefru Louise Wigström, född von Schwerin, kunde
meddelas någon pension eller årligt anslag, hvilket af fullmäktige föreslagits
att utgå med tvåhundra riksdaler riksmynt årligen, Utskottet i
förenämnda memorial hemstält denna sak till Rikets Ständers behjertande,
med upplysning att denna, i nödstäld belägenhet stadda enka vore dotter
af framlidne Prosten och kyrkoherden m. m. Grefve F. B. von Schwerin,
hvarjemte Utskottet, med förklarande att det vore förvissadt att minnet
af hennes faders stora och för det allmänna, särdeles bankoverket, gagnande
verksamhet intoge det utmärkta rum, att något yttrande om hans
förtjenster och derigenom förvärfvade anspråk på erkänsla icke påkallades,
uttalat den öfvertygelse, att Rikets Ständer ej skulle tveka att, såsom den
värdigaste tacksamhetsgärd åt Grefve von Schwerins aktade minne, omfatta
tillfället att ur armod befria hans efterlemnade åldriga och hjelpsökande
dotter. På dessa grunder tillstyrkte Utskottet, att enkefru Wigström
skulle från och med början af år 1857 och så länge hon lefde
undfå ett årligt anslag af bankens medel af trehundra riksdaler riksmynt.

Denna Utskottets tillstyrkan blef af Riksdagen bifallen.

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt motion,
N:o ] 16, har Herr S. JVieselgren, med afseende derå att enkefru

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o S.

Wigström numera uppnått en ålder af mera än 83 år och således vore
alldeles ur stånd att med sitt arbete något förtjena, samt då förenämnda
pensionsbelopp för henne, som saknade alla egna tillgångar, vore alldeles
otillräckligt för äfven den tarfligaste bergning, föreslagit, att Riksdagen
behagade öka pensionsbeloppet med trehundra kronor och således bestämma,
att af Riksbankens medel skall till enkefru Louise Wigström utgå
en årlig pension af sexhundra kronor, räknadt från och med början
af innevarande år.

Jemte denna till Utskottet hänvisade motion hafva blifvit hos Utskottet
företedda dels enkefru Wigströms prestbetyg, utvisande att hon är
född den 3 September 1797, dels ett af Revisorn i Kongl. Lotsstyrelsen
G. W. Sandberg och Öfverstelöjtnanten C. F. Broström utfärdadt intyg,
att enkefru Wigström befunne sig i knappa omständigheter, dels ock ett
den 26 sistlidne Januari af Distriktsläkaren H. Strandberg utgifvet betyg,
att enkefru Wigström lede af nevralgi och i följd af sin höga ålder vore
oförmögen att försörja sig medelst arbete.

Då det icke lärer kunna bestridas, att det understöd, som för tjugufyra
år tillbaka kunde anses tillfyllestgörande, numera för enkefru Wigström
i hennes åttiondefjerde år och då hon hemsökes af sjukdom, icke
längre förslår att under nuvarande prisförhållanden uppfylla det ändamål,
Riksdagen, enligt hvad ofvan förmälts, med understödet afsett, eller
att undan nöd befria en om det allmänna och särdeles Riksbanken synnerligen
förtjent mans dotter, har Utskottet, i enlighet med cn af bankofullmäktige
nästlidna år hos Banko-Utskottet gjord framställning, hvilken Utskottet
då ansåg sig icke kunna till pröfning upptaga, nu funnit sig i anledning
af den väckta motionen böra hos Riksdagen hemställa,

att det enkefru Louise Wigström, född von Schwerin,
af Riksbankens medel tillagda årliga understöd af
trehundra kronor skall från och med början af innevarande
år utgå med ett till sexhundra kronor förliöjdt
belopp.

Stockholm den 18 Februari 1881.

På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 5.

7

Reservation:

af Herr Lyttkens, med hvilken Herrar Ola Månsson, Gunnar Eriksson och
Olof Andersson sig förenat: »Enär inom Utskottet ej blifvit upplyst, huruvida
icke enkefru Wigström har barn i den ställning, att de kunna underhålla
sin moder, och då hennes faders förtjenster om Riksbanken redan
blifvit genom Rikets Ständers åtgärd belönad, anser jag motionen böra
afslås».

Herr Friherre Åkerhielm har velat hafva här meddeladt, att han icke
närvarit vid ärendets behandling i Utskottet.