Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

1

N.O 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1881, kl. 3 e. m.

Memorial, i fråga om rätt för särskilda statsmyndigheter att utställa
anvisningar på statsverkets folioräkning vid Riksbankens
hufvudkontor och få dessa anvisningar vid anfordran
i af delning skontor inlösta.

Enligt skrifvelse från fullmäktige i Riksbanken till Banko-Utskottet
har Kongl. Statskontoret, med anledning af erhållen befallning att till
Kongl. Maj:t afgifva utlåtande i fråga om förändrad anordning af sättet
för utbetalningar af statsmedel från landtränterierna i de städer, der
Riksbanken har afdelningskontor, begärt upplysning af fullmäktige om
och under hvilka vilkor eller bestämmelser fullmäktige ville medgifva,
att anvisningar, utstälda på Statskontoret af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda orter och öfverstigande någon viss mindre summa,
finge af Riksbankens afdelningskontor inlösas till fulla beloppet för att
sedermera vid Riksbankens hufvudkontor i räkning påföras Statskontoret;
och då den sålunda gjorda framställningen synts fullmäktige gå
ut på en ändring af hittills varande förhållanden, enligt hvilka statsverket
hos länsstyrelserna håller medel i beredskap för bestridande af
derstädes väntade utgifter, och att i stället verkställa länsstyrelsernas
utbetalningar medelst anvisningar på statsverkets i Riksbankens hufvudkontor
innestående behållning, samt en dylik förändring vore, efter
fullmäktiges mening, en särdeles gagnelig förbättring, hafva fullmäktige
ansett Riksbanken böra, så vidt möjligt, bidraga till densammas genomförande.
Med afseende å frågans beskaffenhet hafva emellertid fullBih.
till Riksd. Prot. 1881. 6 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 1

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

2

mäktige icke ansett dem tillkomma att ingå på Statskontorets framställning
och vid sådant förhållande hos Utskottet hemstält om densammas
hänskjutande till Riksdagens afgörande.

Fullmäktiges framställning i ämnet är,: med uteslutande af det
redan anförda, så lydande:

“För bifall till den gjorda framställningen möter hufvudsakligen
det hinder att, derest anvisningar å större belopp skola inom kort tid
inlösas, det kan, särdeles vid de mindre afdelningskontoren, inträffa, att
medel dertill icke finnas tillgängliga eller ock utbetalningarna komma
att ofördelaktigt inverka på lånerörelsens jemna gång. ^ Men då dylika
större utbetalningar väl städse kunna af länsstyrelsen någon kortare tid
förut beräknas och mestadels i någon mån lämpas till läglig tid, gäller
det endast att bereda vederbörande kontor sådant rådrum, att penningar
kunna från hufvudkontoret begäras och erhållas. Fullmäktige föreställa
sig derföre, att om med länsstyrelsen vore öfverenskommet att något
visst belopp städse hölles tillgängligt att t. ex. under en kalendervecka
utbetalas, men derjemte länsstyrelsen åtoge sig att, när större belopp
komme att för en vecka utanordnas, derom underrätta kontoret någon
dag i senare hälften af nästföregående vecka, eller för Luleå och understundom
kanske för Visby ännu tidigare, skulle på detta sätt svårigheterna
vara afhjelpta. Genom ett sadant förfarande sattes nemligen
kontoret i tillfälle att från hufvudkontoret erhålla kassaförstärkning, och
med ömsesidig godvilja torde på detta sätt utbetalningarnas verkställande
kunna obehindradt fortgå.

Genom det ifrågasatta förfarandet torde väl åtskilliga utgifter
ådragas Riksbanken, hvilka egentligen borde af statsverket ersättas.
Dessa komme väl hufvudsakligen att bestå i kostnad för en del sedelremissor
till afdelningskontoren och möjligen någon ökad brefvexling
mellan dem och hufvudkontoret. Men då det ofta torde möta svårighet
att bestämma, till hvad belopp eller vigt en afsändning af sedlar
skett för statsverkets räkning eller för kontorets öfriga affärer, eller
hvart bref, som afhandlat olika ämnen, skola hänföras, hemställa fullmäktige
om icke skäl vore att Riksbanken vidkändes dessa kostnader.

De särskilda bestämmelserna angående de belopp, som utan föregånget
meddelande kunna af hvarje afdelningskontor utbetalas, tiden,
inom hvilken tillkännagifvande om anvisning af större belopp skulle
göras m. m., torde icke böra i bankoreglementet inflyta. De kunna tid
efter annan förändras, efter som kontorsrörelse ökas, postförbindelser
förbättras och dylikt, och torde lämpligast höra bero på aftal emellan
fullmäktige och Statskontoret eller emellan styrelsen för afdelningskontor
och vederbörande länsstyrelse.

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

3

Gillas emellertid det framstälda förslaget, bör ett stadgande härom
i reglementet inflyta. Skulle det föreslagna ordnandet af statsverkets
utbetalningar befinnas nyttigt, låter det tänka sig, att tillämpningen
kan komma att utsträckas till flere af statsverkets kassor i landsorten,
än de nu ifrågasatta, och fullmäktige hafva derför ansett lämpligast, om
stadgandet så affattades, att det lemnade fullmäktige öppet att kunna
medgifva en dylik utsträckning.“

Då den sålunda ifrågastälda förändrade anordningen af sättet för
en del utbetalningar af statsmedel genom utställande af anvisningar
på statsverkets folioräkning vid Riksbankens hufvudkontor till inlösen
vid anfordran i Riksbankens afdelningskontor obestridligen skulle, i
den mån en slik anordning kunde vinna tillämpning, vara till fördel
och lättnad för statsverket och ett dylikt till vägagående enligt Utskottets
uppfattning kan åvägabringas utan att vålla Riksbanken något
men eller afsevärd kostnad, har Utskottet, förvissadt att de Riksdagens
förtroendemän, hvilka fått sig uppdragen Riksbankens förvaltning, skola
vid medgifvandet af en dylik anordning fästa sådana vilkor och bestämmelser,
som kunna befinnas för Riksbanken i allo betryggande,
funnit sig böra den ifrågavarande framställningen förorda och hemställer
derföre,

att i § 20 af reglementet för Riksbanken må intagas
ett nytt moment, så lydande

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

§ 20.

Mom. 1. Af staten samt dess
allmänna verk och kassor, bolag,
som drifva bankrörelse, och andra,
som sådant önska, skall i Riksbankens
såväl hufvud- som afdelningskontor
emottagas och å räkning
föras penningar, under förbindelse
för Riksbanken att vid anfordran
tillhandahålla räkningshafvaren

Oförändradt.

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

hvad å räkningen innestår; och]
skola, med undantag af staten samt
dess allmänna verk och kassor,
öfriga räkningshafvare erlägga den
afgift för räkningens hållande, som
af fullmäktige bestämmes.

För medel, som å dessa räkningar
innestå, erlägger Riksbanken
ej ränta.

Mom. 2. Om öppnande af
räkning göres skriftlig anmälan.

Mom. 3. Insättningar och uttagningar
få ske äfven i brutna tal.

Mom. 4. För uttagning kan
begagnas antingen handskrifven
eller tryckt anvisning eller assignation,
eller till viss man eller order
stäld vexel, hvilken icke får
in blanco transporteras; skolande
behörigen folierade och numererade
vexelblanketter räkningshafvare
tillhandahållas utan afgift.

Oförändradt.

Mom. 5. Derest från statsverkets
sida ifrågasättes att, efter
vederbörligt förordnande, särskilda
myndigheter skola eg a att utställa
anvisningar på statsverkets folioräkning
vid hufvudkontoret och få
dessa anvisningar vid anfordran i
afdelningskontor inlösta, ega fullmäktige
att sådant medgifva under
de vilkor och bestämmelser,
som fullmäktige finna för Riksbanken
behöfliga.

Stockholm den 1 April 1881.

På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.