Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
3
ras vistelseort är känd, efter deras tillgångars afträdande till konkurs befinna sig
i så utblottad belägenhet, att någon utsigt till utbekommande af större eller mindre
del af Riksbankens fordringar hos dem icke förefinnes, samt att å ett af förenämnda
lån borgensskriften befunnits falsk, har Utskottet ansett sig böra hos Riksdagen
tillstyrka,
att ofvanomförmälda fordringar å tillhopa 6,883 kronor
41 öre måtte få ur Riksbankens räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 21 Mars 1881.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
7V:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1881, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inrättande af en s. k. jordbruksbank:
i sammanhang med Riksbanken för tillhandahållande
af lån till nyodlingar.
Under anförande hurusom orsaken dertill, att de i alla trakter af vårt land
förefintliga odliugslägenheter icke blefve med större kraft och i större utsträckning
bearbetade, vore, synnerligast hvad den mindre jordbrukaren beträffade, att
söka i bristen på dertill erforderligt förskottskapital, har uti en inom Andra Kammaren
väckt och till Banko-Utskottet hänvisad motion, N:o 49, Herr P. G. Sandberg
i syfte att, till såväl allmän som enskild båtnad, befordra nyodlingsarbetet
i
7?anko-Utskottets Utlåtande N:0 11.
inom landet, föreslagit, “det Riksdagen måtte anslå medel till inrättande af en
jordbruksbank i sammanhang med Riksbanken i ändamål att lemna lån för nyodlingars
verkställande”.
För att komma i åtnjutande af dylikt lån borde, enligt motionärens förslag,
af vederbörande kommunalnämnd gilladt och underskrifvet kostnadsförslag å den
nyodling, för hvilkens utförande lån åstundades, upprättas, och lånesökanden derjemte
aflemna eu till vederhäftigheten styrkt, af tvenne personer ingången borgen,
hvilken skulle innefatta ej blott säkerhetslöfte om lånets inbetalande å föreskrifven
tid, utan äfven att det med lånet afsedda nyodlingsarbetet blefve ordentligen
verkstäldt, deröfver kommunalnämnden skulle hafva öfverinseende; hvarförutom
motionären uttryckt den mening, att lånebeloppet, som icke skulle få öfverstiga
1,000 eller understiga 200 kronor, borde, för att bereda åsyftadt gagn, lemnas på
fem år sålunda, att förskottsränta erlades för ett år i sender de två första åren,
hvarefter en tredjedel jemte förskottsränta å återstoden borde inbetalas under
hvarje af de tre sista åren.
Med instämmande deruti, att bristande tillgång å erforderligt förskottskapital
tvifvelsutan ofta och mångenstädes hämmande inverkar på nyodlingsarbetens
utförande inom landet, kan Utskottet dock icke understödja det af motionären för
beredande af tillgångar i omförmälda hänseende afgifna förslag, såsom enligt Utskottets
uppfattning hvarken nyttigt, behöfligt eller till det åsyftade målet ledande.
Förslaget synes Utskottet icke vara nyttigt i så måtto, att derigenom skulle ytterligare
befordras utlåning af medel mot endast namnsäkerhet. Icke heller kan Utskottet
finna behöfligt, att för tillgodoseende af ifrågavarande jemförelsevis obetydliga
lånerörelse inrätta någon särskild bankanstalt, enär redan befintliga kreditinrättningar
inom landet torde kunna för detta ändamål fullt tillräckligt betjena
ifrågavarande lånesökande. Förslaget är icke heller ändamålsenligt dels
derföre att dessa lån för att bereda det gagn och fylla det mål, som med dem
afses, böra vara stälda på vida längre återbetalningstid än motionären ansett
erforderligt, dels ock derföre att den i motionen föreslagna kontrollen mot lånemissbruk
icke skäligen lärer kunna kommunalmyndigheterna såsom sådana åläggas.
Under alla förhållanden anser Utskottet en slik utlåning icke böra genom Riksbanken
åvägabringas vare sig — hvilket af motionen icke tydligen framgår —
motionären afsett att de för lånerörelsens bedrifvande erforderliga medlen skulle
tagas af Riksbankens egna fonder eller genom särskilt anslag af Riksdagen
ställas till Riksbankens förfogande. I förra fallet får Utskottet fästa uppmärksamheten
derå, att det icke lärer kunna anses för en bank med Riksbankens,
ställning och åligganden lämpligt hvarken att för vissa ändamål afsätta särskilda
tillgångar eller att för lång tid binda utlånade medel i låntagares händer
och i det senare liksom äfven i det förra fallet anföra, att det synes Utskottet
5
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 11.
vara för Riksbanken främmande att vid sidan af Riksbankens öfriga rörelse ombesörja
en utlåning af förevarande art.
Med ^eende härå och då åtskilliga bland de inom rikets alla delar beÄrt"4?
äfvensom^ bland de särskilda länens hushållningssällskap tillåkalla
lan. för sadana lanesokande, som motionen omfattar, och derförutom
emna lanen pa vida längre återbetalningstider än motionären i sitt förslag
hörirtli tf°^n at6S Utskottet att lika med bankofullmäktige, som blifvit i ämne*
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Mars 1881.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
Bih. till Biksd. Brok 1881. 6 Sand. 1 Afä. 8 Höft.
i