Bevillnings-XJtskottets Betänkande N:o 8.
1
8.
Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1881, kl. 12 raidd.
Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin.
l:o.
Af de till Utskottets handläggning hänvisade motioner, hvilka angå
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, afser en af Herr N. S.
von Kock inom Första Kammaren väckt motion (K:o 22) eu omfattande förändring
af gällande lagstiftning uti ifrågavarande ämne. I densamma hemställer
motionären »om antagande af allt hvad som vid 1880 års riksmöte
i hans motion Ko 9 blifvit anfördt från och med orden: »l:a Afdelningen»
på motionens första sida till och med motionens slut å sista sidan
af förordningsförslaget.»
Herr von Kochs berörda motion var i hithörande delar af folkande
lydelse:
»l:sta Af delningen.
Hvad först angår komiterades »förslag till förordning angående vilkoren
för tillverkning af bränvin», så upptager jag detta förslag, fattadt såsom det
synes af komiterade, utan annan skiljaktighet, än angående 11 och 40 §§,
såsom min egen motion och yrkar vördsamt att detsamma må af Riksdagen
i allo godkännas och antagas, dock så, att den uti 11 § af komiterades
förslag utsatta skatteaiSm höjes från 1 krona 20 öre till 1 krona 40 öre,
derest mitt förslag till ny förordning angående försäljningen af bränvin, eller
Bill. till Biksd. Prot. 1881. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1
2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
ett annat dermed hufvudsakligen öfverensstämmande, varder antaget, och derest
statens behof sådan förhöjning krafvel1, för att undgå så kallad tilläggsbevillning,
samt för att kunna borttaga den, senaste riksdag, skedda tullförhöjning
å socker och kaffe, hvarom jag nu äfven väcker förslag, under
förutsättning, att så stor förhöjning i skatten och naturligtvis då ock i tullen
å bränvin sker.
Angående förändringarne i tillverkning slagen åberopar jag komiterades
motiv. Jag tillåter mig endast påminna, att denna lag nu, om förslaget
bifalles, skulle blifva i det närmaste lika med hvad som yrkades uti motion
den 31 December 1853 af Friherre Anders Cederström, den Friherre A. K.
Baal), Herr A. von Hartmansdorff och jag understödde vid 1853—1854 årens
riksdag, och hvilken motion lades till grund för det nya beskattningssätt, som
vid den riksdagen antogs, i stället för det förut gällande och det som af
Kong!. Maj:t då framstäldes.
2:dra Af delning en.
Beträffande derefter »,för ordning en angående vilkoren för försäljning af
bränvin och'' andra brända och destillerade spirituösa drycker», så vågar jag
härmed ödmjukt tillstyrka Biksdagen att antaga det i bilagan Litt. A af
mig upprättade förslag.
Detta förslag är till största delen, uti dess detaljer, grundadt på det,
hvilket blifvit afgifvet utaf 4 reservanter inom komitén, nemligen Herrar
Friherre Fock, Hammarhjelm, Nilsson och Hederstjerna; men afviker derifrån
i vissa hufvud gr lind er, deruti jag, väsentligen, slutit mig, såsom förut antydt
är, till de grunder komiténs ordförande Herr de Maré, uti sin reservation,
korteligen angifvit. Vidkommande särskilt nuvarande minuterings- och utskänknings-afgifter,
eller den så kallade förbruknings-afgiften och dess fördelning,
så öfverensstämmer mitt nu framlagda förslag, i de flesta delar, med
hvad jag förut under flera riksdagar och senast 1879 i motionen N:o 10
har tillstyrkt.
Såsom häraf lätt synes, innefattar denna 2: dra afdelning af motionen
ett försök att sammanjemka de många olika meningarne inom komitén angående
bränvins-/orsö7jww#s-lagen, äfvensom dem, hvilka under flera förflutna
riksdagar blifvit framstälda i detta ämne. Vid detta förhållande och efter
de fullständiga utredningar, komiterades betänkande och Biksdagens tryckta
protokoll i detta ämne innefatta, anser jag mig icke höra eller behöfva att
här vidlyftigare motivera det af mig framstälda förslaget. Jag vill derföre
nu endast förklara, att hvad jag åsyftar är främst befordrande af nykterhet
och dernäst beredande af rättvisa för landet emot städerna, i afseende å för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
3
delningssättet af försäljningsafgifterna. Härvid bör dock efter min tanke
öfvergången till fullkomlig jemlikhet i rättigheter förmedlas och ske småningom
och på det sätt, att sämjan icke vidare må störas emellan lands- och stadsbefolkningen
åtminstone af denna orsak. Förändringarne hafva ock blifvit
föreslagna sådana, att jag föreställer mig, att man för desamma skulle kunna
vinna en majoritet, utaf de mera försigtigt och moderata, emot de ytterliga
å båda sidor. Radikala åsigter, i motsatt rigtning, i afseende å försäljningslagen
synas mig hafva fått så mycket stöd uti båda de, inom komité!! utarbetade
fullständiga förslagen, att jag för min del måste bestämdt motsätta
mig antagandet af någotdera i sin helhet, och att jag tror intetdera kunna
hafva den ringaste utsigt att för närvarande vinna det för varsamma reformer,
men icke häftiga omstörtningar benägna svenska folkets eller dess representanters
bifall.
3:dje Afdelningen.
Vidkommande slutligen det af komiterade enhälligt framstälda »förslag
till kungörelse om verkställande af undersökning i afseende å bränvins renhet
från finkelolja», så tillstyrker jag Riksdagen att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, att en så beskaffad kungörelse i nåder må utfärdas.
Bilaga.
Förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända och destillerade spirituösa drycker.
§ 1-
1. Handeln med bränvin fördelas i partihandel, minuthandel och
utskänkning.
2. Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 100 kannor
samt vid minuthandel en fjerdedels kanna, och får hvad såld! blifvit icke i
mindre belopp än det minsta, som i hvardera fallet må säljas, utlemnas;
ej heller må något af det sålda å försäljningsstället förtäras.
3. Vid utskänkning må bränvin till huru ringa belopp som helst försäljas,
vare sig till afhemtning eller förtäring på stället, hvarvid varm, lagad
inåt alltid skall finnas att tillgå.
4
Bevillnings-Utskottets BetänJcande N:o 8.
§ 2.
För rättighet till partihandel med bränvin gäller i öfrigt hvad Kongl.
Förordningen af den 18 Juni 1864 om utvidgad näringsfrihet föreskrifver
om annan handel.
§ 3.
1. För erhållande af rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin fordras: att råda öfver sig och sitt gods, hafva god frejd,
hafva gjort sig känd för ordentlighet, kunna försvarligt skrifva och räkna,
att hafva under de tre sist förflutna åren varit och fortfarande vara röstberättigad
medlem af den kommun, der rättigheten skall utöfvas, samt att
antingen sjelf vara egare till den egendom, der handeln eller utskänkningen
skall idkas, eller ock hafva till dess utöfvande derstädes erhållit egarens
tillstånd.
2. Embets- och tjensteman, vare sig statens eller kommunens, prest,
lärare, läkare samt ordförande och ledamot i kommunalnämnd må icke deltaga i
minuthandel med eller utskänkning af bränvin, ej heller den, som under senast
förflutna eller löpande tillverkningsår utöfvat eller utöfvar bränvinstillverkning;
och ej heller må sådan handel utöfvas å allmänt boställe eller å annan
kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes. Med undantag för uteslutande
vinhandel må minuthandel med eller utskänkning af bränvin ej vara
förenad med annat näringsyrke, för hvars utöfvande fordras särskild anmälan
enligt § 9 af Kongl. Förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18
Juni 1864.
§ 4-
1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin
i mindre belopp än han sjelf egen försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar,
till köparen utlemna bränvin i mindre belopp än 100 kannor.
§ 5.
1. Försäljningsåret räknas, för stad, från den 1 Oktober, och för
landet, från den 1 November. Rättighet till minuthandel med eller utskänk
-
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 8. 5
ning af bränvin erhålles endast till förSäljningsårets slut och sålunda för högst
ett år i sänder.
2. Ansökning om utöfvande af sådan rättighet skall till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inlemnas, åtföljd af intyg, i stad, af magistraten, och på
landet, af kommunalnämnden, att de i § 3 föreskrifna vilkor för rättighetens
erhållande hos den sökande förefinnas, besigtningsinstrument öfver den tillämnade
försäljningslokalens läge och beskaffenhet enligt § 7, pant eller borgen
af minst tvenne inom kommunen boende fastighetsegare, hvilka ej sjelfve
handla med bränvin, för utgörande af de böter, som kunna rättighetsinnehafvaren
ådömas, samt bevis derom att, med minst 1 2 3|4 af de närvarandes egande
röster, uti stad, stadsfullmäktige, eller, der sådane icke finnas, allmän rådstufvas
ledamöter, och på landet, kommunalstämman tillstyrkt bifall å ansökningen.
3. Derest den sökande styrkt sig hafva uppfylt de vilkor, denna förordning
föreskrifver, och den aflenmacle panten eller borgen finnes antaglig,
kan Kongl. Majds Befallningshafvande utfärda tillståndsbevis, livilket skall,
förr än handeln eller utskänkningen får börja, uppvisas för och påtecknas af
magistraten i stad och kommunalnämnden på landet.
§ 6.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin får ej
öfverlåtas på annan person, ej heller utöfvas på annan plats eller i annan
lokal, än tillståndsbeviset medgifver.
1. Minuterings- eller utskänkningsställe skall vara beläget vid öppen
gata, torg eller allmän väg, men får ej finnas i närheten af kyrka, offentlig
skola, kasern, större fabrik, bruk, sågverk eller plats, der större allmänt arbete
bedrifves, eller utanför stad eller köping på mindre afstånd derifrån än
0,5 mil, utan att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter särskild pröfning
och vederbörande stadsfullmäktiges, allmän rådstufvas eller kommunalstämmas
hörande det medgifvit och bestämt vilkoren derför.
2. Den lokal, der utskänkning idkas, skall vara ljus, luftig, försedd
med snygga möbler och öfriga inventarier samt hafva en i förhållande till
rörelsens omfattning tillräcklig storlek.
3. Innan ansökan om utöfvande af rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin inlemnas, skall den för rörelsen afsedda lokalen besigtigas
i stad af stadsfiskal och på landet af kronobetjent jemte tvenne kommunens
röstberättigade medlemmar, utsedde i stad af magistraten och på lan
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
det af kommunal-stämman; och skall »det af dem upprättade besigtningsinstrument
innehålla uppgift, om belägenheten är i öfverensstämmelse med denna
förordnings föreskrifter samt, i händelse iskänkning skall ega rum, om föreskrifterna
för lokalens beskaffenhet äro iakttagna.
§ 8.
o
1. A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden
på eller inom 0,2 mil från ställe, der häradsting, auktion, marknad,
torgdag, mönstring, läger eller möte för vapenöfning, uppbördsstämma eller
annan till folksamling föranledande förrättning hålles.
2. I stad ege vederbörande polismyndighet att, om anledning skulle
förekomma, att minuthandel med eller utskänkning af bränvin bör förbjudas
vid något af de i föregående moment nämnda tillfällen, derom meddela
föreskrift.
§ 9.
1. Minuthandel med bränvin må i allmänhet ega rum endast från kl.
8 f. m. till kl. 8 e. in., men ej från kl. 6 e. in. dagen före sön- eller helgdag
till kl. 8 f. m. första derpå följande söknedag.
2. Utskänkning af bränvin får ej börja förr än kl. 6 f. m. och skall
i allmänhet upphöra å landet vintertiden kl. 6 e. in. och sommartiden kl. 8
e. in. samtri stad hela året kl. 9 e. in.
3. A sön- eller helgdag får utskänkning af bränvin ega ruin och utskänkningsställe
hållas öppet endast två timmar på morgonen, tre timmar vid
middagen och två timmar på eftermiddagen å tider, som af Kong! Maj:ts
Befallningshafvande vid rättighetens meddelande bestämmas, men aldrig under
tiden för allmän gudstjenst.
4. Kong! Maj:ts Befallningshafvande kan efter vederbörande stadsfullmäktiges,
allmän rådstufvas eller kom
förordna om inskränkning i eller utsträckning af den i denna § bestämda
försäljningstid, der särskilda omständigheter dertill föranleda,
5. Under de tider, då minuthandel med eller utskänkning af bränvin
ej är tillåten, får bränvin icke heller utlemnas eller å utskänkningsställe
förtäras.
§ io.
1. Vid helsobrunn, eller badort, på passagerarfartyg eller der värdshusrörelse
af annan orsak kan komma i fråga att under endast någon del af
året utöfvas, må för kortare tid rättighet till bränvinsutskänkning af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande efter alla vederbörandes hörande och gemensamma
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
7
tillstyrkande meddelas. Sådan iskänkning må (i allmänhet) endast ske till
förtäring på stället; och ege Kong! Maj:ts Befallningshafvande att jemväl i
öfrigt dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.
2. Rättighet till iskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Majs Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt hufvudsäte.
§ 11-
1. Polismyndighet i stad samt kronobetjent och kommunalnämnd å
landet åligge tillse, att å minuthandels- och utskänkningsställe allmän ordningsamt
de i denna förordning meddelade föreskrifter noga iakttagas; och ega
dessa myndigheter anbefalla stängning af minuthandels- eller utskänkningslokal
och bränvinshandelns eller utskänkningens upphörande, när störande oordningförekommer
eller anledning'' finnes att sådan befara.
2. Förekomma å minuthandels- eller utskänkningsställe oordningar af
den art, att innehafvaren af rättigheten icke kan anses fortfarande ega den
för densammas utöfvande erforderliga frejd eller ordentlighet, eller har någon
af de enligt § 10 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig föranleda
störande oordningar, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan i
stad af magistraten eller stadsfullmäktige, och på landet af socknens eller angränsande
socknars kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning ega att
rättigheten inskränka eller indraga.
§ 12.
1. A apotek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes
utlemnas utom för medicinskt ändamål på behörig läkares recept, för tekniskt
behof, då detsamma behörigen styrkes medelst intyg af magistratsledamot,
kronobetjent, kommunalstämmas eller kommunalnämnds ordförande
eller vice ordförande, och för vetenskapligt ändamål på reqvisition af känd
vetenskapsidkare; börande alla sådana recept, intyg- och reqvisitioner å apoteken
qvarhållas och der förvaras.
2. I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, hvilka innehålla
bränvin eller sprit, gälle hvad medicinalförfattningarna föreskrifva.
§ 13-
Bränvin må icke utlemnas till den, som är drucken eller berusad, ej
heller till person, som icke fylt 18—21 år. Den, som är berusad, får ej
utdrifvas från utskänkningsställe eller lemnas utan vård.
8
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 8.
§ 14.
Då minuthandel med eller iskänkning af bränvin sker, får dörren till
försäljningslokalen ej vara låst.
§ 15.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom vid
auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.
§ 16.
Ej vare någon berättigad till utsökning af betalning för bränvin, som
blifvit vid iskänkning utborgadt. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid
minuthandel till mindre belopp än en kanna utborgadt.
§ 17-
Byteshandel med bränvin vare ansedd lika med bränvinsförsäljning.
§ 18.
1. Bränvin, som vid minuthandel eller utskänkning hålles till salu,
skall i styrka uppgå till 46 procent och vara så renadt från finkelolja, att
det håller det af Kong!. Maj:t särskildt föreskrifna prof, eller af så renad
råvara beredt.
2. Det får ej heller försättas med finkelolja eller annat för helsan
skadligt ämne.
§ 19-
Hvad i denna förordning är stadgadt om handel med bränvin skall,
med undantag af bestämmelserna i § 18 mom. 1, äfven gälla för alla andra
brända eller destillerade in- eller utländska spirituösa drycker, äfvensom för
drycker, hvilka äro dermed tillagade; och vare vid beräkning af myckenhet,
som minst må säljas, icke någon skilnad, om det sålda utgör ett eller flera slag.
§ 20.
1. Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid befares,
skall det vara underkastadt försegling och, på sätt i tullstadgan föreskrifves,
förpassning.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8. 9
2. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning
icke ruin; skolande dock bränvin, när det i större myckenhet än
femton kannor forslas landsvägen inom en mil från kusten mellan norska
gränsen och gränsen emellan Blekinge och Kalmar län, åtföljas af tillverkarens
eller säljarens på tro och heder senast inom en vecka före uppvisandet
afgifna bevis, att bränvin et icke blifvit i riket olofligen infördt.
§ 21.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, skall vara
anbragt skylt, som utvisar rörelsen.
§ 22. ''
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller utskänkning
af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsmmmet
anslaget.
8 23.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan
att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som mot föreskriften
i § 4 mom. 1 tillhandagå!’ med anskaffande af bränvin eller öfverträder
det i § 12 gifna förbud, böte första gången från och med 50 till och
med 100 kronor, andra gången från 100 till och med 200 kronor samt tredje
gången från 200 till och med 400 kronor. Den, som fjerde gången eller
oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två
månader till och med ett år. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga
bränvin till och med 100 kannor tillika med kärl, som för dess afhemtning
äro tjenlig^, underkastade beslag och förbrutna.
§ 24.
1. Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid
tillfälle, då försäljningsrätten ej får utöfvas, eller å annat ställe, än tillstandsbeviset
medgifver, eller begagnar någon, mot hvad i § 4 mom. 2 är stadgadt,
ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt
utöfvar, eller bryter någon mot § 9 mom. 5 eller mot § 15 eller
underlåter någon att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas
enligt § 11, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad, att
Bill. till Biksd. Prot. 1881. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 2
10 Bevillnings- Utskottets Betänkande 2V:o 8.
något af det sålda å försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre belopp,
än han är berättigad föryttra, böte första gången från och med 50
till och med 100 kronor samt följande gånger från 100 till och med 200
kronor. Lag samma vare, om den, som enligt § 10 erhållit rättighet till
ntskänkning för kortare tid, utöfvar densamma utan att iakttaga de inskränkningar
dervid, som kunna blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreskrifna.
2. Begår någon förbrytelse mot § 18, böte första gången från och
med 100 till och med 200 kronor samt följande gånger från 200 till och
med 500 kronor.
3. Är den, som andra resan begått någon af de i denna § uppräknade
förbrytelser, innehafvare af rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, vare lian tillika förlustig rättigheten.
§ 25.
Uraktlåtenhet att iakttaga föreskriften i § 1, att varm, lagad mat
alltid skall vid ntskänkning af bränvin finnas att tillgå, samt förbrytelse
mot föreskriften i § 5 att, till påteckning uppvisa tillståndsbeviset, eller mot
§§ 13, 14, 21 eller 22 straffas med böter från och med 25 till och med
100 kronor.
§ 26.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelse mot denna förordning åtala,
sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare lian förfallen till dubbla
böter och miste tjensten.
§ 27.
flen, som under tid, då lian för förbrytelse mot denna förordning är
stäld under tilltal, fortsätter samma förbrytelse, skall för hvarje gång, han
efter derom utfärdad och delgifven stämning härtill varder lagligen förvunnen,
fällas till de böter eller det fängelsestraff, som är för sådan förbrytelse
stadgadt, dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.
§ 28.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som begås mot denna förordning,
antingen af person, hvilken i hans ställe besörjer bränmnshandel, eller, med
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 11
husbondes vetskap, af hans hustru, hustolk eller i hans arbete antagen person,
lika som vore förbrytelsen af husbonden sjelf föröfvad.
§ 29.
Underlåtes vid landsväga transport af bränvin föreskrift, som i § 20
är gifven, dömes varan förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af
inhemsk tillverkning eller blifvit vederbörligen förtullad.
§ 30.
Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 31.
Af de böter, som enligt denna förordning ådömas, samt värde af bränvin
och kärl, som anses förbrutna, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en
tredjedel den kommuns fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
§ 32.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande liålle allvarlig band öfver iakttagande
af hvad i denna förordning är stadgadt.
§ 33.
1. Lands- och stadstiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt de
personer, hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad,
äligge att förbrytelser mot densamma åtala.
2. I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot hvarandra, ej
heller annan skyldeman mot den, bos hvilken lian njuter kost eller underhåll,
ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjenare mot husbondefolk undei
den tid, de äro i tj ensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i monn
i, gifve han sin klagan allmän åklagare tillkänna sa tidigt, att denne må
kunna öfvervara målets utförande.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
§ 34.
1. A landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet
egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser mot denna
förordning varda angifna till åtal.
2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 33 mom. 1 omförmälde
allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
§ 35.
Rj vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning bära
vittne endast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller
förtärt.
§ 36.
b Öl brytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna åtalas
och afdömas med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de
städer, der poliskammare finnes, uti Indika dylika frågor skola i hittills vanlig
ordning behandlas.
''§ 37.
1. J sammanhang med tillverkning sskatten å bränvin och tullen å alla
från utrikes ort införda brända eller destillerade spirituösa drycker, upptages
eu för kommunala behof afsedd särskild afgift, under namn af >>förbrukningsafgift''>
med (40) fyratio öre för hvarje kanna af normalstyrka, som förbrukas
inom landet, från den clag beslutet träd t i kraft, dock med bibehållande af det
i ($ 26 mom. 3 af nu gällande) § 22 inom. 1 af förordningen om tillverkning
af bränvin, medgifna afdrag.
2. Sedan, med afseende på för brukning saf gifter nas belopp vid jemförelse
med då gällande tillverkningsafgift, proportionerligt afdrag för uppbördskostnaden
skett, bildas en särskild fond litaf förstnämnda afgifter, som utan sammanblandning
of statsmedel tillsvidare förvaltas af (Statskontoret) (Mksgäldskmtoret)
den myndighet Kongl. Maj:t bestämmer.
§ 38.
• /• nBelÖr<le för^ulmif^c,éWter fördelas, efter folkmängden alltid beräknad,
i jullt hundratal, det år sista allmänna folkräkning skett emellan rikets sär
-
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
13
skilda landstingsområden och så att, sedan landsting och hushållningssällskap
hvardera, der så nu sker, fått (l/&) en femtedel, återstoden skiftas efter nämnde
års folkmängd emellan alla områdets lands- och stadskommuner, att användas
främst för fattigvård, säkerhetspolis, folk- och slöjdskolor.
Öfvergående stadgande!!.
§ 39.
1. Källarmästare, vinskänkare, kikare af schweitzerirörelse, traktörer
och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, bibehållas vid
den rätt till minuthandel med eller iskänkning af bränvin, som dem på grund
deraf tillkommer, äfvensom de näringsidkare, som erhållit sådan rätt för bestämd
tid, hvilken icke tilländagå!1 före ingången af det''försäljningsår, då
denna förordning träder i gällande kraft.
2. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då Kong!. Förordningen
af den 18 Januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller destillerade spirituösa drycker blef till efterlefnad gällande,
utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört, då må samma
rättighet, så framt den icke varder uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas,
dock endast af den, som, då Kong!. Förordningen af den 26
Augusti 1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef till efterlefnad
gällande, var egare af sådant gästgifveri, och af hans hustru, så länge
någon af dem lefver och gästgifverihållningen på samma ställe sjelf besörjer
eller på sitt eget ansvar låter den genom annan behörig person besörja.
3. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet, då må
rättigheten till utskakning af bränvin under förestående vilkor tillgodonjutas
under loppet af tjugo år, räknade från den tid, denna förordning träder i
gällande kraft.
§ 40.
Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere äbor fördelad, skall en af
kronobetjent påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är till bränvinsutskänkning
berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället utöfvar försäljningsrätten,
och hos honom under samma tid jemväl skylt vara anbragt,
på sätt i § 21 föreskrifves.
§ 41.
De näringsidkare, som enligt § 39 innehafva rätt till minuthandel med
eller iskänkning af bränvin, skola före ingången af hvarje försäljningsår
14
Bevillnings-TJtsliottets Betänkande N:o 8.
hos Kong! Maj:ts Befallningshafvande anmäla, om och i hvilken lokal de
ämna utöfva denna rätt, och äro skyldige ställa sig denna förordnings föreskrifter
till efterrättelse med undantag af dem, som röra vilkoren och sättet
för rättigheters erhållande.
§ 42.
I stad, hvarest minuthandel med eller utskärning af bränvin jemlikt
hittills gällande stadganden hlifvit öfverlåten åt bolag, hvithet åt staden afstår
all den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader hlifvit afdragna,
enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit af all den bränvinshandel
bolaget idkat, får samma bolag dermed fortfara, eller annat dylikt
bildas, samt sålunda vidare och intilldess annorlunda af Kongl. Maj:t förordnas
minuthandel och utskärning af bränvin på sådant sätt utöfvas; dock
med vilkor, att, så länge detta förhållande fortfar, den andel staden jemlikt
§ 38 bort erhålla af förbrukning saf giften skall tillfalla statskassan,
§ 43.
Skulle landsting, hushållssällskap eller kommun vid den fördelning af
förbrukning safgifterna, som, efter det denna författning trädt i kraft, först
bör verkställas, jemlikt § 38 erhålla mindre än hvad det eller den visar sig
under de 5 åren 18 . . .—18 ... i medeltal, utaf af gif ter (genom inkomster?)
för utminutering och utskärning af bränvin, lagligen hafva åtnjutit, då skall
först ett mot minskningen, för alla dessa, svarande belopp afdragas, för att
under 5 (10) år, såsom ersättning för dylik minskning utgå, samt derefter
återstoden, på sätt i sistnämnde § sägs, varda utskiftad.
§ 44.
Denna förordning träder i kraft för stad från den 1 Oktober och för
landet från den 1 November 18 .. .
Denna motion vann icke Riksdagens bifall. Då densamma förevar tf 1
behandling inom Bevillnings-Utskottet, anförde Utskottet till stöd för sitt afstyrkande
utlåtande, att Riksdagen den 17 Maj 1877 i underdånig skrifvelse
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o S.
15
hos Kong!. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män
låta öfverse gällande författningar angående tillverkning och försäljning af
bränvin, i syfte att genom lagstiftningen måtte kunna åstadkommas ett kraftigare
motverkande af rusdryckers missbruk, samt derefter i ämnet till Riksdagen
afgifva förslag. Sedan i anledning af denna Riksdagens anhållan en
komité blifvit af Kongl. Maj: t den 24 derpå följande Augusti för det af
Riksdagen uppgifna ändamål tillsatt, hade denna komité den 20 December
1878 afgifvit underdånigt betänkande med förslag till författningar angående
tillverkning och försäljning af bränvin, hvarefter öfver dessa förslag infordrats
utlåtanden från samtlig^ Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Då Riksdagens ofvanberörda, i ämnet allåtna underdåniga skrifvelse
sålunda innefattade en anhållan att från Kong], Maj:t få mottaga förslag till
ny bränvinslagstiftning, hade Utskottet ansett det mindre välbetänkt, om
Rikdagen genom att nu taga frågan i hela dess vidd under ompröfning gånge
den af Riksdagen sjelf begärda utredning i förväg; och hade något skäl för
ett sådant till vägagående så mycket mindre synts vara för handen, som Kongl.
Maj:t säkert skulle låta sig angeläget vara. att så skyndsamt, som ärendets
vigt och omfattande natur det tillstadde, afgifva den begärda framställningen.
Genom att sålunda icke ingå i pröfning af de utaf motionären framstälda förslag
hade Utskottet jemväl trott sig bäst befordra det syftemål, som både
Riksdagen i sin ofvan omförmälda skrifvelse och motionären med sina föreliggande
förslag i främsta rummet åsyftat, eller ett kraftigt motverkande af
rusdryckers missbruk. Det hade nemligen synts Utskottet uppenbart, att,
derest, till grund för de blifvande öfverläggningarne i den vigtiga frågan
kunde läggas ett af Kongl. Maj:t, efter omsorgsfull pröfning ej mindre af
bränvin sia gstiftningskomiténs förslag än äfven af de utaf minoriteten inom komitén
framstälda, från majoritetens i väsentlig mån afvikande åsigter, äfvensom
efter inhemtande af alla de upplysningar, som kunde stå Kongl. Maj: t
till buds, afgifvet förslag i ämnet, större utsigter att förena de på detta område
af gammalt vidt skilda meningarne skulle förefinnas, än om de olika
förslagen omedelbart droges inför Riksdagens pröfning.
De skäl, som sålunda vid sistlidne riksdag blifvit anförda emot lämpligheten
af att då ingå i närmare pröfning af motionärens förslag att i sin
helhet företaga en omarbetning af gällande bränvinslagstiftning, innan den
väntade utredningen med derpå grundade förslag från Kongl. Maj:t emottagits,
synas Utskottet jemväl för det närvarande qvarstå i oförminskad kraft.
Utskottet hemställer derföre,
att Herr von Koclis ifrågavarande motion icke för närvarande
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
in
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:n 8.
2:o.
§§ / och 4t. Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (Nio 99) anför
Herr G. Herslow, att, i trots af gällande bränvinsförsäljningslags stadgande
att bränvin icke finge afyttras till mindre belopp än etthundra kannor af
annan än den, som i laga ordning förvärfvat rätt till mindre partihandel eller
minuthandel med eller utsköljning af bränvin, idkades i de flesta trakter af
landet utaf utländska handelshus eu betydande detaljhandel med bränvin, företrädesvis
fransk konjak. Denna handel tillginge i allmänhet på det sätt, att
resande agenter för bemälda handelshus af ett stort antal personer upptog^
order å smärre qvantiteter spirituösa, ofta icke öfverstigande 1 */, å 33/7 kannor
(6 å 12 buteljer), hvarefter dessa beställningar, hvar för sig, expedierades
från utlandet samt af köparne utfinges från vederbörande packhus mot erläggande
af stadgad tullafgift. Då ifrågavarande handel till en del försigginge
utom landets gränser, i det att varan å utrikes ort för köparens räkning
utlemnades åt vederbörande fartygsbefälhafvare, folie den icke inom svensk
strafflags giltighetsområde, hvadan gällande bränvinsförsäljningsförordning icke
innebure hinder deremot. Emellertid vore det obestridligt, att dylik handel
stode i strid mot nämnda lags anda och mening samt derjemte vållade de
inhemske spritvaruhandlandena stor skada i deras näringsfång. Dessa, Indika
hade att till kommunerna erlägga stadgad utminuteringsafgift, 25 öre för
hvarje i detalj försåld kanna bränvin, kunde nemligen icke bestå i konkurrensen
med de utländska handelshusen, Indika icke nödgades vidkännas sådan
afgift. Då emellertid 7:de artikeln af den emellan de förenade rikena och
Frankrike den 14 Februari 1865 ingångna handelstraktat, enligt motionärens
åsigt, lade hinder i vägen för att undanrödja detta missförhållande medelst
höjande af införselafgifterna å sådana mindre partier spirituösa, så syntes
detta icke kunna afhjelpas, med mindre man i gällande bränvinsförsäljningslag
förbjöde utöfvandet af den förmedlande verksamhet vid berörda bränvinshandel,
som utöfvades af de utländska handelshusens agenter. Motionären
hemställer i sådant syfte, »att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till
Kong!. Maj:t anhålla om nedanstående tillägg -och ändring i §§ 1 och 41 af
Kongl. förordningen om vilkoren för bränvinsförsäljning:
§ 1: Bränvin må ej till mindre belopp än 100 kannor säljas eller
till salu utbjudas af annan — — etc.
§ 41: Den, som i mindre partier än 100 kannor föryttra!- eller fal
bjuder
bränvin utan att, — — etc.»
1 sammanhang med denna motion har Utskottet jemväl till behandling
företagit trenne särskilda, af åtskillige vin- och spirituosahandlande i Stock
-
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 8.
17
bolin, Göteborg och Norrköping, under 3 Januari, den 20 Februari och den
26 Oktober, allt 1880, till Kong! Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om
vidtagande af lagstiftningsåtgärder i fråga om den handel med spritvaror, som
af utländingar här i landet idkades, hvilka ansökningar genom nådig remiss
den 11 Februari 1881 blifvit till Utskottet öfverlemnade.
Utskottet kan icke annat än vitsorda tillvaron af eu sådan minuthandel
och försändning från främmande länder af spirituösa, som den motionären
och petitionärerne omförmält. Icke heller anser Utskottet det kunna
förnekas, att denna handel står i strid mot de principer, som ligga till grund
för vår lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande. Onekligen utsätter
den derjemte i vissa fall inhemske spritvaruhandlande för en genom olika
vilkor försvårad konkurrens från utländske medtäflare, i det att desse icke
behöfva vidkännas de för minuthandel med bränvin här stadgade afgifter.
Det, vill dock synas, som skulle i en talrik klass af fall gällande tullsatser
å spirituösa bereda landets sprithandlande ett skydd, som borde sätta dem i stånd
att med framgång möta ifrågavarande konkurrens. För att tydliggöra detta
anser Utskottet sig böra i korthet redogöra för tillkomsten och beskaffenheten
af dessa tullsatser. Innan handelstraktaten med Frankrike afslöts, utgick införseltullen
å bränvin och sprit af alla slag med lika belopp i förhållande till
varans alkoliolhalt, ehvad införseln skedde på fastager eller på buteljer eller
krus ; och var denna tull bestämd till 50 öre per kanna om 50 procents alko -holhalt utöfver den här stadgade tillverkningsafgift. Genom berörda traktat,
Artikel 7, betingade sig Frankrike den förmån, att derstädes af vindrufvor
tillverkadt och derifrån sjövägen direkte infördt bränvin på fat skulle vidkännas
en surtaxe af allenast 30 öre per kanna ren alkohol, hvilken afgift
skulle minskas med en hundradedel för hvarje procent, hvarmed bränvinet funnes
understiga 100 procents styrka. Denna t illäggs afgift utgjorde alltså 15 öre
per kanna om 50 procents alkoliolhalt. Deremot skulle dylikt bränvin, som
infördes på buteljer eller krus, beskattas såsom ren alkohol, samt sålunda beläggas
med en tullafgift, motsvarande dubbla tillverkningsafgiften för bränvin
af normalstyrka, jemte en surtaxe af 30 öre per kanna. Då utländskt bränvin
sålunda, i alla andra fall än då varan var tillverkad i Frankrike af vindrufvor
samt derifrån sjöledes direkte infördes, drabbades af enahanda tull,
ehvad den inkom på fastager eller på buteljer eller krus, kunde utländska
handelshus, till de inhemska sprithandlandenas förfång, direkt tillsända härvarande
konsumenter smärre partier spirituösa, utan att för denna minuthandel
behöfva vidkännas någon emot utminuteringsafgiften svarande tullförhöjning.
Jemväl med fransk konjak egde en sådan handel rum, enär importören endast
behöfde undvika något af de vilkor, som skulle föranleda tillämpning af traktatbestämmelsen,
för att få varan tullbehandlad såsom annat utländskt bränvin,
Bih. till Bilcsd. Frat. 1881. 5 Sami. 1 A/d. 7 Raft. 3
18 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
samt sålunda undgå den högre afgift, som eljest betingades af varans införsel
å buteljer eller krus.
För att undanrödja denna oegentlighet samt derjemte bereda någon
emot här stadgade utminuteringsafgift svarande förhöjning i tullafgifterna å
bränvin och sprit, som i mindre partier från utlandet tillsändes härvarande
konsumenter, beslöt 1874 års Riksdag, på grund af i ämnet väckt motion,
att bränvin och sprit af alla slag, som på buteljer eller krus hit infördes,
skulle draga enahanda tull, som dittills varit bestämd för franskt drufbränvin å
slika kärl; och blef denna föreskrift intagen i den af Kong! Maj:t den 22
Juli 1875 i nåder faststälda tulltaxa.
Med tillämpning af ofvan angifna föreskrifter, som fortfarande ligga
till grund för tulltaxans bestämmelser i ämnet, och då tillverkningsafgiften å
svenskt bränvin för närvarande är 1 krona för hvarje kanna af 50 procents
alkoholhalt, eller 2 kronor per kanna ren alkohol, draga artiklarne bränvin
och sprit på fastager följande tullsatser, nemligen, då varan är tillverkad i
Frankrike af vindrufvor och derifrån sjövägen direkte införes, 1 krona 15
öre, och i alla andra fall 1 krona 50 öre, allt per kanna af 50 procents
alkoholhalt; och reduceras den, såvida den är af annan alkoholhalt, till nyssnämnda
normalstyrka. Alla slag af bränvin och sprit på buteljer eller krus
äro deremot, oberoende af alkoholhalten, underkastade en in försel tull af 2
kronor 30 öre per kanna.
Enligt nu förevarande framställningar är det emellertid hufvudsakligen
fransk konjak, som af utländingar härstädes föryttras i smärre partier,
och tillgår denna handel, efter hvad motionären anfört, ofta på det sätt,
att berörda spritpartier tillsändas konsumenterne i lådor om flera eller färre
buteljer. De beskattas i följd häraf såsom ren alkohol med 2 kronor 30
öre per kanna. Den konjak, som af inhemske vin- och spritvaruhandlande i
handelsändamål hit införes, inkommer deremot, enligt hvad importtabellerna
utvisa, till större delen på fat, samt beskattas alltså, enligt ofvan angifna
grunder, efter dess alkoholhalt. Då denna emellertid sällan torde öfverstiga
60 procent, drager nämnda vara en införseltull af allenast 1 krona 38 öre
per kanna. Skilnaden till våra handlandes förmån uppgår alltså till 92 öre
för hvarje kanna, ett belopp, som väl torde märkbart öfverstiga de afgifter,
de måste vidkännas för rättigheten att idka minuthandel med bränvin.
Detta förhållande eger dock rum endast under förutsättning, att den
genom agenternes ° förmedling inköpta spritvaran inkommer på buteljer eller
krus och icke, såsom äfven lärer förekomma, på mindre fät. I detta sistnämnda
fall kommer onekligen den utländske importören i en gynsammare
ställning än den svenske sprithandlanden.
Det torde emellertid möta icke ringa svårighet att utfinna något verk -
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. 19
samt medel att förekomma de utländska handelshusens ifrågavarande rörelse
eller underkasta densamma en beskattning, som kunde bilda en lämplig motvigt
mot friheten från erläggandet af stadgad utminuteringsafgift.
Uti de framställningar, som blifvit till Utskottet öfverlemnade, hafva
företrädesvis tvenne olika utvägar för lösandet af denna uppgift blifvit föreslagna.
Den ena innebär, att lagstiftaren skulle med en särskild, högt tillmätt
beskattning belägga den förmedlande verksamhet, som vid ifrågavarande
handel utöfvas af de utländska handelshusens agenter. Angående detta förslag
anser sig Utskottet till en början höra påpeka, att det torde möta någon
betänklighet att med allt för höga afgifter besvära härstädes resande utländske
handelsagenters verksamhet. En sådan åtgärd kunde nemligen lätt framkalla
motsvarande stadgande!! i afseende på de ombud, som för svenska handelshus
äro anstälda i utlandet, samt sålunda vålla vår exporthandel stort
afbräck. Det kan dessutom med visshet antagas, att, derest användandet af
agenter på detta sätt fördyrades, de utländska handelshusen komme att tillgripa
andra utvägar för inledande af handel af ifrågavarande slag. De tyska
och danska lotterikollektöremes välbekanta sed att genom posten sända prospekter
och reqvisitionssedlar till hvar och en, som rimligen kan antagas
vara villig att blifva deras kund, må anföras såsom exempel uppå de medel,
som i dylika fall stå en företagsam affärsman till buds.
En annan utväg för hämmande af ifrågavarande minuthandel med
spritvaror vore att vända sig emot varan, innan densamma blifvit af vederbörande
tullkammare utlemnad, samt i sådant syfte stadga, att den, som
icke vore berättigad till minuthandel med eller iskänkning af bränvin, antingen
alldeles icke, eller ock endast emot erläggande af en emot utminuteringsafgiften
svarande tilläggsafgift finge tullbehandla mindre qväll ti teter spirituösa.
En sådan åtgärd vore dock helt och hållet stridande emot de principer,
uppå Indika den svenska tullagstiftningen hvital’. Denna är nemligen, i motsats
emot åtskilliga utländska lagstiftningar, byggd på den grundsats, att
det står enhvar fritt att, emot erläggande af faststäld införselafgift och med
iakttagande af i lag stadgade formaliteter, från utlandet införa hvarje vara,
med undantag af apoteksvaror och vissa gifter, i så stora eller så små
qvantiteter som han sjelf kan finna för godt. Vidare må erinras derom, att
en dylik föreskrift väl måste anses komma i strid mot de förpligtelse^ som
åligga landet enligt den franska handelstraktaten. Genom 7:de artikeln af
nämnda fördrag äro nemligen införselafgifterna för franskt drufbränvin faststälda;
och det lärer väl icke kunna anses öfverensstämmande härmed att
vare sig förbjuda import af smärre partier utaf denna vara eller betunga densamma
med ytterligare umgälder under ett eller annat namn. Ett stadgande
af ifrågavarande innehåll vore dessutom synnerligen lätt att kringgå.
§ 12.
20 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
I)et erfordrades endast, att den angifningsinlaga, emottagaren hade att ingifva
till tullkammaren, försåges med underskrift af en person, som i laga
ordning förvärfvat rätt till utminutering eller utskänkning af bränvin. Och
det skulle säkert i allmänhet möta ringa svårighet att förskaffa sig en dylik
underskrift, äfven om icke, såsom dock vore antagligt, de utländska handelshusen
in gånge aftal med någon behörig person att på detta sätt tillhandagå
deras kunder.
Då Utskottet sålunda icke kunnat biträda något af dessa förslag, har
Utskottet emellertid ansett sig böra i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på den föreskrift, som redan förefinnes i 4 § 1 mom. af gällande
försäljningslag. Berörda lagrum har följande lydelse:
»Bj ma någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i
mindre belopp än han sjelf egen försälja».
Det vill synas, som om de utländske handelsagenternes af motionären
omförmälda tillvägagående vid spritvarors föryttrande inom landet icke kunde
vara fullt öfverensstämmande med syftet i detta stadgande. Då emellertid
den uppfattning lärer hafva gjort sig gällande, att nämnda föreskrift icke
kan anses öfverträdd, med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen
aftalet och låtit aflemna varan till köparen, så torde ett förtydligande
af denna paragraf i den åt motionären åsyftade rigtning kunna bidraga till
att det öfverklagade missförhållandet motverkas, i den mån sådant utan en
mera genomgripande ändring af gällande bränvinslagstiftning är möjligt.
Utskottet hemställer derföre,
att 4 § 1 mom. i gällande bränvinsförsäljningslag måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten
vid anskaffande af bränvin i mindre belopp än
han sjelf eger försälja.»
3:o.
Genom Kongl. förordningen den 26 Augusti 1873, angående vilkoren
för försäljning af bränvin, har den vissa gästgifverier på landet tillerkända
utskänkningsrätt blifvit inskränkt derhän, att densamma får tillgodonjutas
endast af dåvarande egare till sådant gästgifveri och hans hustru, så
länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri
sjelf ellei genom annan behörig person besörjer. Härigenom har man velat
ernå, att ifrågavarande särskilda utskänkningsrättigheter mom en icke allt
för aflägsen framtid skola upphöra.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
21
Utskottets uppmärksamhet har emedlertid hlifvit fäst deruppå, att
det lärer förekomma, att kommuner och andra menigheter äfvensom bolag
eget dylika gästgifveri’. Då dessa rättssubjekt, i motsats emot fysiska personer,
kunna ega eu till tiden obegränsad tillvaro, möter det svårigheter att
på dem tillämpa ofvan anförda föreskrift. A ena sidan kan det icke vara
billigt att beröfva ifrågavarande menigheter och bolag denna af dem förvärfvade
rätt, så snart förvaltningen af gästgifveri lem nas åt annan person,
än den som dittills förestått detsamma. Men å andra sidan är det ej lämpligt
att, genom att låta dylika rättigheter gälla för obegränsad tid, inskränka
den kommunernas beslutanderätt i fråga om bränvinshandelns ordnande, hvilken
såsom grundsats genomgår den nyare lagstiftningen om bränvins försäljning.
Utskottet har derföre ansett det böra stadgas, att sådan rätt får af menighet
eller bolag besittas under någon viss tid, hvilken Utskottet ansett lämpligen
kunna bestämmas till tjugo år ifrån den dag, då nådiga förordningen
den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för försäljning af bränvin, blef till
efterlefnad gällande. Det ligger emellertid i öppen dag, att detta stadgande
icke i något fall bör få leda till utsträckning af den rätt, som, i enlighet
med bestämmelserna i 10 § 2 mom. bränvinsförsäljningsförordningen, kan
vara upplåten åt utskänkningsbolag, äfven om sådant bolag undantagsvis
kunde vara bildadt å landsbygden.
Utskottet hemställer,
att efter lista punkten af § 12 i gällande bränvinsförsäljningslag
må införas ett nytt moment af följande lydelse
:
»Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet
eller af bolag, å hvilket de i 10 § 2 mom. befintliga
föreskrifter icke äro tillämpliga, då må rättigheten till
utskänkning af bränvin af samma kommun, menighet eller
bolag under förestående vilkor tillgodonjutas under loppet
af tjugo år, räknade från den dag, då nådiga förordningen
den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för försäljning
af bränvin, blef till efterlefnad gällande».
4:o.
23 § 1 mom. af Kong! förordningen den 24 Augusti 1877, angående
vilkoren för försäljning af bränvin m. in., har följande lydelse:
»Vid läger eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,
i? 23.
22 Bevillnings- lltskottrisfBetänkande N:o 8.
vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse
af annan anledning kan komma i fråga att under endast någon del af året
utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas
af Vår Befallningshafvande, när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef
och, i öfriga fall, andre vederbörande derom gjort anmälan.»
Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (Ko 106)
anför Hen- Hedlund, att ofvan intagna stadgande, hvilket utgjorde ett undantag
från den rätt till sjelfstyrelse i afseende på ordnandet af bränvinshandeln,
som hlifvit kommunerna tillförsäkrad genom 7 och 14 §§ af ofvannämnda
författning, uppenbarligen afsåge allenast att bereda eu möjlighet
att, oberoende af kommunernas medgifvande, anordna tillfällig utskänkning
åt bränvin, der sådan ansåges erforderlig för att tillgodose sådana personers
kraf, Indika, utan att tillhöra en kommuns stadigvarande medlemmar, uppehöllo
sig inom densamma. Eu sådan uppfattning af ifrågavarande lagrum
både emellertid icke alltid gjort sig gällande hos Konungens Befallningshafvande,
utan hade fall förekommit, då bemälda myndighet, utan att ett
dylikt undantagsförhållande kunnat åberopas, medgifvit sådan utskänkning,
allenast med iakttagande deraf, att densamma upplåtits på kortare tid än år.
För att emot en sådan användning af ifrågavarande föreskrift bereda kommunerna
det skydd, som andan i gällande lagstiftning angående försäljning
af bränvin fordrade, hemstälde Herr Hedlund, att lista punkten af ofvan
anförda paragraf måtte erhålla följande lydelse:
»Vid läger eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen,
vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg eller i sådan trakt afstadsområde
eller landtkommun, der värdshusrörelse icke förut utöfvas, men kan för
någon del af året af tillfällig anledning ifrågakomma, må för kortare tid än
år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Vår Befallningshafvande,
när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och i öfriga fall andre vederbörande
derom gjort ansökan.»
Den föreskrift, i hvilken motionären föreslår ändring, afser att, vid
sidan af den bränvinsutskänkning, som under vanliga förhållanden kan anses
erforderlig inom en kommun, och hvilken fördenskull kan för eu längre tidrymd
ordnas genom Konungens Befallningshafvandes och de kommunala myndigheternas
samfälda beslut, bereda möjlighet att tillgodose sådana behof af
försäljning utaf spirituösa drycker, som betingas af tillfälliga omständigheter
och äro af kortare varaktighet. Tillfredsställas icke dessa behof på lagligväg,
löper man nemligen fara att framkalla en demoraliserande smyghandel
med bränvin. Men då i dylika fall det vidlyftigare tillvägagående, som betingas
af de kommunala myndigheternas medverkan, ofta skulle leda till allt
för stor tidsutdrägt, samt ifrågavarande behof dessutom bero på förhållanden,
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
23
som äro främmande för kommunens sedvanliga tillstånd, har befogenheten att
medgifva sådana tillfälliga utskänkningsrättigheter blifvit lagd i Kong! Maj:ts
Heta llningshafvandes hand.
Häraf framgår emellertid, att de lagliga förntsättningarne för utöfvandet
af denna befogenhet äro dels, att de förhållanden, som påkalla medgifvandet
af utskänkning under kortare tid än år, icke äro af den beskaffenhet,
att de kunna anses vara för handen jemväl under den öfriga delen af året,
dels och att behofvet af en dylik tillfällig hränvinsförsäljning ej kan lämpligen
tillgodoses af för handen varande försäljningsrättiglieter.
Nu anser väl Utskottet, att 23 § af gällande hränvinsförsäljningslag
redan i sin nuvarande form föranleder till den åsigt angående vilkoren för
utöfvandet af Kong! Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande rättighet, som
här ofvan blifvit utvecklad. Men för att förekomma hvarje missuppfattning
härutinnan har Utskottet emellertid ansett berörda stadgande böra något
förtydligas.
Utskottet hemställer derföre,
att 23 § 1 mom. af Kong! förordningen den 24 Augusti
1877, angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m.,
må erhålla följande förändrade lydelse:
»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar
sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg,
eller der värdshusrörelse af annan anledning kan
för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna
påkallad, vak för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning
meddelas af Vår Befallningshafvande, när, i
förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga fall,
andre vederbörande derom gjort anmälan.»
5:o.
41 § i gällande bränvinsförsäljningslag föreskrifver: § 41
»Den, som genom mindre partihandel, minuthandel eller utskänkning
föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flera köpare fördelar bränvin eller, emot
föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af bränvin, böte
första gången från och med 30 till och med 60 kronor, andra gången från
60 till och med 120 kronor och tredje gången från 120 till och med 240
24 Bevillning s - Ut sko t te ts Betänkande N:o 8.
kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.
Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med
60 kannor tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade
beslag och förbrutna.
Förbrytare vare derjemte dömd att, då oloflig minuthandel eller utskänkning
egt rum, utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift för det
kannetal, som, efter hvad utredas kan, blifvit föryttradt, dock ej under det
belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade
grunder, för år minst bör utgå.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (K:o 125) anför Herr
0. Pennan, att de i ofvan intagna lagrum stadgade ansvarsbestämmelser visat
sig vara allt för lindriga för att förekomma olaglig handel med bränvin.
Vore denna handel af någorlunda betydande utsträckning, kunde nemligen
deraf påräknas eu vinst, som vida öfverstege de böter, som för förbrytelsen
kunde ådörnas. Särskild! framträdde detta missförhållande i de trakter af
landet, der, i följd af större allmänna eller enskilda arbetsföretag, skaror af löst
arbetsfolk vore samlade, samt lönkrögeri för den skull kunde drifvas i synnerligt
stor omfattning. För att om möjligt sätta en dam för detta ofog
föreslår nu Herr Perman, att Riksdagen måtte för sin del besluta, »att 41 §
1 inom. i förenämnda Kong! förordning måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Den, som genom mindre partihandel, minuthandel eller iskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flera köpare fördelar bränvin, eller,
mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagå!'' med anskaffande af bränvin, böte
första gången från och med 60 till och med 120 kronor, andra gången från
120 till och med 240 kronor och tredje gången från 240 till och med 480
kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.»
Utskottet finner väl motionärens syfte att söka hämma den olagliga
handel med bränvin, som mångenstädes inom landet bedrifves, vara synnerligen
behjertansvärdt. Hvad åter angår det medel motionären för vinnande
af detta mål förordar, så framkallar detsamma åtskilliga betänkligheter. Till
en början må erinras derom, att i bränvinsförsäljningslagen förekomma ansvarsbestämmelser
för många andra slag af förbrytelser än de, som finnas
omförmälde i ofvan intagna paragraf, samt att dessa bestämmelser måste anses
stå till hvarandra i det förhållande, som betingas af de olika öfverträdelsernas
beskaffenhet. Skulle endast nu ifrågavarande bötesbelopp höjas, komme
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 8. 25
det uti nämnda lag antagna straffsystem att på ett betänkligt sätt rubbas.
Ätt åter företaga en genomgripande förändring af alla i bränvinsförsäljningslagen
förekommande ansvarsbestämmelser synes Utskottet för det närvarande,
då förslag till ny lagstiftning i detta, ämne äro uppå Kong!. Maj:ts pröfning
beroende, vara mindre lämpligt.
Härtill kommer, att det största hindret för att på laglig väg hämma
lönkrögeriet ligger uti svårigheten att leda förbrytelser af denna art i
bevis. Invånarne i den ort, der den olagliga rörelsen bedrifves, äro i allmänhet
föga villiga att uppträda såsom vittnen emot en person, af hvilkens
lagstridiga handel de sjelfva kanhända mer än en gång begagnat sig. Denna
obenägenhet skulle antagligen ytterligare ökas, derest straffet för lönkrögeri
skärptes. Deraf kunde sålunda blifva en följd, att, i uppenbaraste motsats
emot motionärens syfte, förbrytelser emot ifrågavarande föreskrifter komme
att i ännu flera fall än för närvarande undgå det i lagen bestämda straff.
Ytterligare må märkas, att det ofta icke är den egentliga lönkrögaren,
den, för hvilkens räkning rörelsen bedrifves, som drabbas af ansvaret
derför, utan allenast dennes jemförelsevis mindre brottsliga redskap. Att
för dessa höja beloppet af böter, hvilka i alla händelser ofta icke kunna af
dem gäldas, synes Utskottet vara ändamålslöst.
Utskottet hemställer derföre,
att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 29 Mars 1881.
På Utskottets vägnar:
A. G: SOU BENYICH.
Reservationer:
vid 2:dra punkten:
af Herr Cawallin, med hvilken Herr Croneborg instämt: »Jag har
ej kunnat instämma uti det slut, hvartill Utskottets pluralitet uti denna
sak kommit, af de skäl nemligen, att genom de närvarande höga tullBih.
till Rilcsd. Prot. 1881. 5 Sami 1 Afd. 7 Häft. 4
2 G
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
satserna å utländsk spirituösa, det pris, hvari staten, i sedligt syfte, velat
halla saval denna som sådan af inländsk tillverkning, synes mig rikligen upm
hunnet; att andemeningen af bestämmelserna om minutförsäljningens ordnande
mom kommunerna rätteligen torde afse att försvåra och hålla under
helsosam kontroll tillgängen af spirituösa för dem, hvilka icke äro sig sielfva
synnerligen maktiga, när varan till omedelbart bruk står dem till buds- att
dessa bestämmelser deremot icke kunna vara skrifta i mening att genom
priset tvinga den sansade förbrukaren att köpa öfver 100 kannor, när han
encast ville hafva sa litet som till och med ''[2 kanna; samt slutligen att
den klagan, som föres af inländska minuthandlare med spirituösa, är mera än
°beJogaä ty desse hafva af fri vilja inropat eller såsom bolag erhållit sin
rättighet, vare sig till mmimikannetalet eller större sådant af den försäljning
de trött sig kunna gorå inom de gränser, som lagen tillstädja'' dem, och de
ega ej att i öfngt föra klagan öfver huru allmänheten på lagligt sätt förser
sig med varor af samma slag som deras, vare sig att detta sker från utlam
i? T™ en ain!fT1 kommuns sprithandlare, som till äfventyra sälja billigare
eller bättre varor. Denna sprithandlarnes klagan synes mig ingenting annat
vara an _ ytterligare ett försök att alldeles fullständigt erhålla monopol på
saval spritvarornas pris som qvalitet.
Jag yrkar derföre rent afslag pa Herr Herslows omförmälda motion.»
. Derjemte, hafva Herrar A. Th. Carlheim- Gyllensköld och Stjernsvetz
anmält leseivation emot Utskottets hemställan uti förenämnda punkt.
Wtockliolin, Associations-Boktryckeriet, 1881.