Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

1

N:o 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1880
— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till förordning om jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund med. flere dermed
sammanhängande förordningar.

(Lag-Utskottets Utlåtanden och Memorial N:is 12, 24, 43 och 56.)

S. A. K.

Uti nådig proposition af den 31 sistlidne December har Eders
Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Riksdagens antagande
i ett sammanhang öfverlemnat förslag till

Förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund;
Förordning om allmän flottled;

Förordning om allmän farled;

Förordning om tillägg till Förordningen den 14 April 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, samt

Förordning om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Bih. till Rilcsd, Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Vid behandling af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
har Riksdagen, under gillande af de flesta utaf hufvudgrunderna för
förslagen, dock uti desamma funnit åtskilliga förändringar nödiga,
hvilka Riksdagen nu går att under de särskilda förordningsförslagen
och dessas olika §§, enligt nummerföljden i Eders Kongl. Maj:ts förslag,
närmare angifva.

Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

4 §•

Redigeringen af denna §:s andra stycke har Riksdagen funnit i
det afseendet mindre tillfredsställande, att derutaf skulle kunna framgå,
det äfven för det fall, att för mark till damfäste å annan strandegares
område årlig ersättning bestämts, sådan redan uppburen ersättning
borde återgäldas, när denne strandegare började nyttja den uppförda,
å jemväl hans grund förlagda dammen, hvadan Riksdagen ansett
nämnda stycke böra erhålla den lydelse, att om godtgörelse uppburits
för mark till damfäste eller för olägenhet af dambyggnaden,
denna godtgörelse bör, der den icke såsom årlig afgift utgått, återgäldas
af den, som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja.

6 §•

Enligt denna paragraf, sådan den lyder i Eders Kongl. Maj:ts
proposition, skulle uppdämning å annans jord i och för vattenverk
icke i något fall vara tillåten utan jordegarens medgifvande.

Riksdagen har tunnit sig icke kunna godkänna ett sådant stadgande,
hvilket icke synes Riksdagen hvila på den fullt billiga grunden
af likställighet emellan jordbruket och industrien vid deras konkurrens
i vattenrättsliga förhållanden. Ett dylikt absolut förbud mot uppdämning
torde minst vara lämpligt för ett land, hvilket, såsom vårt, i sina
rinnande vatten besitter för industriella anläggningar en naturlig drifkraft
af så öfvervägande värde, att lagstiftningen icke bör bidraga till
ett gagnlöst förspillande deraf. Enligt Riksdagens tanke bör derföre
till 6 § i Eders Kongl. Maj:ts förslag fogas det stadgande, att, om
jord, som genom uppdämning sättes under vatten eller deraf skadas,
är af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå skeende
skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen vinnes,
uppdämning må kunna ske mot ersättning, motsvarande fulla
värdet och hälften derutöfver.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 70.

3

7 och 25 §§.

Då stadgande om skyldighet att i vattendrag, der kungsådra ej
finnes, lemna vattenled, som för fiskens gång finnas bör, fri från byggnad
och stängsel hittills icke varit i allmän civillag infördt, har Riksdagen
ansett bestämmelsen om den så kallade mindre kungsådran,
hvilken, först omförmäld i 1766 års fiskeristadga, ännu qvarstår i gällande
fiskeristadga af den 29 Juni 1852, icke böra i förevarande förordning
ingå, hvarför stadgandet härom i 7 § och hänvisningen i 25
§ enligt Riksdagens mening böra utelemnas.

8 §■

Uti denna paragraf stadgas, att kungsådra skall beräknas till en
tredjedel af vattendragets bredd efter de sista tio årens medelvattenstånd.
Då det emellertid vill synas, som skulle detta stadgande kunna
föranleda åtskillig tvekan om dess rätta betydelse samt svårigheter
vid tillämpningen, men denna tvekan och dessa svårigheter torde
kunna i väsentlig mån förekommas, derest stadgandet så affättades,
att kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses
framgå i djivpaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd, har Riksdagen
för sin del funnit bestämmelsen böra erhålla denna lydelse.

10-12 §§.

Riksdagen har funnit sig icke kunna bifalla hvad Eders Kongl.
Maj:t i ofvannämnda paragrafer föreslagit. Riksdagen har nemligen
ansett hittills gällande stadganden för anläggande eller förändring af
damverk böra hufvudsakligen bibehållas, allenast med några nödiga
ansedda tillägg. Härigenom blifver uppdämningsfrågan före eller vid
anläggningens början definitivt afgjord och damverksanläggaren befrias
från den oroande belägenhet, hvari han annars under obegränsad
tid komme att hållas, i det att tid efter annan än den ene och än
den andre af ofvan eller nedan liggande jords eller verks innehafvare
skulle kunna med vexlande framgång väcka anspråk å damverkets
rifning eller förändring. I enlighet med dessa åsigter har Riksdagen
i stället för 10, 11 och 12 paragraferna i Eders Kongl. Maj:ts förslag
antagit en enda § (10), innefattande stadganden i ofvan antydd rigtning.

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

13 §.

Denna paragraf har Riksdagen ansett böra erhålla en lydelse,
utmärkande, att damlucka, när sådant tarfvas till förekommande af
skada icke allenast för dem, som ofvan, utan ock för dem, som
nedan ega jord, vattenverk eller annan egendom, alltid skall hållas
öppen utom i de undantagsfall, paragrafen omförmäler.

18 §.

Då bestämmelsen i andra punkten af denna paragraf, att “varder
genom vattnets återförande skada tillskyndad egare af jord, hvarifrån
vattnet afvikit, eller annan, som genom byggnad eller annorledes
gjort sig vattnet i dess nya lopp eller läge till godo; njute han ersättning
derför14, synts Riksdagen otydlig i afseende på hvad som till
begreppet skada skulle hänföras, och jemväl skulle föranleda dertill,
att kostnad, nedlagd under den allra första tiden efter förändringens
inträdande, skulle ersättas, hvilket torde vara mindre lämpligt, har
Riksdagen ansett punkten böra erhålla en förändrad lydelse, utmärkande,
att, om inom ett år från det förändringen inträdt, åtgärd för
vattnets återförande icke varder vidtagen och derefter utan oskäligt
dröjsmål fullföljd, den, som vill vattnet återföra, är skyldig ersätta
allenast den kostnad, som efter ofvannämnda tid antingen blifvit nedlagd
å jord, hvarifrån vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande af
vattnet i dess nya lopp eller läge, och som genom vattnets återförande
skulle blifva utan nytta.

27 §.

I. denna paragraf hafva några uteslutningar synts Riksdagen
böra vidtagas, dels så, att orden 44 skattlag da qvarnar och fiskeverk44
utbytas mot allenast “qvarnar och fiskeverk44, dels ock i stället för
“annan lagligen tillkommen rättighet44 sättes “annan rättighet44, det
senare på det att ingen tvekan må kunna uppstå, att icke till här afsedd
rättighet skall hänföras äfven den, som grundas å urminnes häfd;
och har derjemte i paragrafens slut orden: “annorledes än med ofvan
gifna stadganden öfverensstämmer44 ansetts kunna helt och hållet utelemnas.

Då Riksdagen i stället för 10, 11 och 12 §§ i Eders Kong!.
Maj:ts förslag antagit en enda § (10), har såsom följd häraf numereringen
af efterföljande paragrafer bort ändras, äfvensom nödig rättelse
ske vid åtskilliga i förordningen förekommande hänvisningar.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

o

Förordningen om allmän flottled.

2 §•

Denna paragraf liar Riksdagen ansett böra till vinnande af större
tydlighet erhålla en något förändrad lydelse derhän, att i vattendrag,
der vid den tid, då förordningen träder i kraft, flottning på grund af
hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter allmänneligen idkas
eller tillåten är, allmän flottled jemväl framgent skall bibehållas.

5 §•

Uti denna paragraf har Riksdagen funnit orden i sista stycket:
“utan väsentligt hinder eller uppehåll41 böra utgå.

6 §•

Denna paragraf handlar enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition
endast om ersättning för skada, som genom anläggning eller åtgärd
för flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest genom
flottningen vållas, men har Riksdagen funnit att, jemte det orden
''•''‘genom flottningen44 torde böra utbytas mot de mera omfattande utill
följd af flottningen44 här ock bör stadgas ersättning för kostnad, som
på något af ofvan anförda sätt för annan än de flottande uppstår; och
har paragrafen ansetts böra i sådant syfte något omredigeras.

? §•

Då’ uti denna § fråga är om expropriation af jord eller lägenhet,
har Riksdagen i enlighet med det i förordningen om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 April 1866, § 1, för sådan
händelse begagnade uttryck, ansett orden »upplåta» och »upplåtelse» i
samma § böra utbytas mot »afstå» och »afstående», hvilka uttryck torde
vara jemväl tillämpliga, då, såsom här, fråga tillika är om bortledande
af vatten; i öfverensstämmelse hvarmed ordet »skadeersättning» bort
ändras till »ersättning».

8 §''

Riksdagen har funnit denna § böra erhålla hufvudsakligen den
lydelse, Nya Lagberedningen föreslagit, och får, såsom stöd för denna
åsigt åberopa de af Beredningen anförda skäl. Dock hafva de till lättnad
för vederbörande syftande ändringar funnits böra ske, att i stället
för att uti det i paragrafen förutsatta fall åt »underrätten i orten» upp -

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

dragits att lika med Konungens Befallningshafvande eller utmätningsman,
efter sökandens val, förordna tredje skiljeman, sådant lemnas åt
»Rätten i stad och domaren å landet», samt att i stället för att åt domaren
eller Konungens Befallningshafvande lemnats att inställa verkställighet
å skiljemännens beslut, såsom i Riksdagens tanke både mera
pricipenligt och mera praktiskt lämpligt, sådan rätt lemnas åt domaren
eller öfver exekutor, äfvensom tydligen bort utmärkas, att, derest till ersättning
dömes, den ersättningsskyldige ock skall förpligtas att gälda
ej endast deri egentliga »synekostnaden», utan ock i öfrigt motpartens
utgifter å saken.

10 §•

Uti denna § har Riksdagen ansett ett tillägg erforderligt, uttryckligen
angifvande, att den der stadgade solidariska ansvarighet för de
under året flottande omfattar ej blott skada, som genom sjelfva flottn
i ngen omedelbarligen vållas, utan ock den skada, som till följd af
flottningen medelbart uppstår.

Tillika har Riksdagen funnit förevarande § böra gifvas en sådan
lydelse, att den, som gitter visa, att hans flottgods framgått på sådant
sätt eller å sådan tid, att det ej kunnat till skadan medverka, ej derigenom
kan undandraga sig den solidariska ansvarigheten, utan blott
får rätt att söka sitt åter af öfrige vederbörande.

13 §■

Denna § har Riksdagen ansett böra omredigeras i syfte, att den
endast måtte innefatta en hänvisning till de närmare föreskrifter i fråga
om flottleds inrättande och begagnande, hvilka af Konungen komma
att meddelas, men icke må kunna tydas derhän, som genom samma
§ något uttalande skulle vara gifvet i fråga om gränsen uti nu förevarande
ämne mellan allmän civillag samt den ekonomiska lagstiftning,
som på grund af 89 § Regeringsformen tillkommer Konungen ensam.

14 §.

Dels för att undvika det i Riksdagens tanke mindre egentliga
uttrycket: »sjöfart med sammanlagda flottar», dels ock för att från förordningens
tillämplighet tydligen undantaga äfven den i rikets nordligaste
län förekommande flottning af sammanbundna tjärtunnor, har
paragrafen ansetts böra något omredigeras.

Förordningen om allmän farled.

Beträffande de ändringar, Riksdagen funnit nödiga uti 1, 4 och
6 §§ af detta förordningsförslag, får Riksdagen hänvisa till hvad Riks -

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

dagen anfört i fråga om motsvarande ändringar i 7, 13 och 14 §§ af
förslaget till förordning om allmän flottled.

Förordningen om tillägg till förordningen den 14 April 18(56 om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof

har Riksdagen lemnat utan anmärkning.

Förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Enligt Riksdagens tanke bör något stadgande icke lemnas, hvarigenom
möjliggöres föreskrift om viss tid, då damlucka skall hållas
öppen vid stadgadt äfventyr, så vida icke dervid fogas, tydligt uttalad,
förutsättning, att genom underlåtenhet uti ifrågavarande afseende skada
vållas.

Den nu af Eders Kongl. Maj:t föreslagna förordning om ansvar
för underlåtenhet att öppna damlucka, innebär emellertid i, förenämnda
hänseende en skärpning i gällande lag, hvilken Riksdagen anser vara
för jordbrukets skäliga tillgodoseende obehöflig och för vattenverks
uppkomst och bestånd hinderlig.

Enligt Riksdagens åsigt är den ofvanbotnde behörigen tryggad
mot uppdämning, om bötesansvar stadgas, hvartill, utom skadeersättning,
vattenverksegaren gör sig förfallen, om han uraktlåter att hålla
sin damlucka öppen, då vattnet stiger öfver faststäldt märke. Hvad
åter nedanliggande verks rätt att erhålla sitt skäliga behof af vatten
beträffar, så har hos Riksdagen uppstått tvifvel, huruvida något bötesansvar
skulle enligt den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna förordningkunna
ådömas den, som emot stadgandet i hittills gällande 20 kapitlet
6 § Byggningabalken håller upp vatten för nedanliggande verk å tid,
hvilken den om damluckas öppenhållande möjligen lemnade föreskrift
icke omfattar, och då ej heller vattenhöjden vid den förstnämndes dam
stiger öfver faststäldt märke. De »särskilda föreskrifter angående vattnets
framsläppande», som i 12 § af Eders Kongl. Maj:ts förslag till förordning
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund ifrågasättas,
synas dock afse äfven dessa förhållanden, och ett öfverträdande af
dylika föreskrifter torde vara lika värdt att beläggas med straff, som
en oloflig uppdämning öfver faststäldt vattenmärke.

I enlighet härmed har Riksdagen ansett förordningen om ansvar
för underlåtenhet att öppna damlucka böra affattas.

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Då det synts Riksdagen föga sannolikt, att allt det, som, derest
Riksdagens förordningsförslag skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
bör föregå deras trädande i kraft, skall kunna medhinnas
till den i Eders Kongl. Maj:ts proposition föreslagna tidpunkt eller den
1 Januari 1881, har Riksdagen funnit lämpligt att till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemna bestämmandet af tiden för förordningarnes trädande
i kraft; dock med det undantag, beträffande förordningen om jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund, att, på sätt Eders Kongl. Maj:t ock
föreslagit, hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent
intill den 1 Januari 1886 skola ega tillämplighet i så måtto, att
den deri föreskrifna tid, då damlucka bör vara öppen, skall iakttagas,
så framt ej i laga ordning annan viss tid derför varder bestämd eller
vattenmärke sättes eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets
framsläppande meddelas.

På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har
Riksdagen funnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag till förordning
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med flere dermed sammanhängande
förordningar icke kunna bifallas i oförändradt skick, men
deremot för sin del i ett sammanhang beslutat

I.

Förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund;

II.

F örordning
om allmän flottled;

III.

Förordning
om allmän farled;

IV.

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller
lägenhets afstående för allmämt behof;

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

9

V.

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka;

af den lydelse, Bil. A. till denna underdåniga skrifvelse utvisar.

Med underdånig anmälan härom framhärdar Riksdagen o. s. v.

Stockholm den 14 Maj 1880.

Bdi. till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. IfJ Haft.

2

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Bil. A.

I.

Förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å lians grund.

Med upphäfvande af 17 kap. 4 § samt 20 kap. Byggningabalken;
Förordningarna den 3 September 1755 angående rätt dag till damluckas
öppnande och den 23 Augusti 1851 angående ändring för vissa orter
af stadgandet om tiden, då damlucka skall vara öppnad; Kongl. kungörelsen
den 6 Augusti 1815 angående tiden för vattendämning om
hösten m. m.; hvad i Kongl. kungörelsen den 30 December 1863 angående
ändring i föreskrifterna rörande vilkoren för mjöl- och sågqvarnars
anläggande m. m. så ock i andra författningar stadgas derom
att vid inrättande af vattenverk skall genom föregående undersökning
utrönas, huruvida medelst uppdämning eller vattnets begagnande i
öfrigt skada tillskyndas annan; samt Kongl. brefven den 17 April 1828
om mjöl- och sågqvarnars anläggning i Lappmarkerne, och den 1 Juni
1849 angående anläggning och utrifning af anstalter för ängsvattning;
äfvensom med ändring af hvad andra lagens rum och författningar
innehålla mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §''

En hvar eger att det vatten, som å hans grund finnes, sig tillgodogöra,
så vidt ej här nedan eller eljest i lag annorledes stadgas.

2 §.

Går vattendrag emellan byar, hemman eller andra jordlägenheter,
må ej ene strandegaren qvarn eller annat vattenverk å sin grund så
bygga att den andre i sin rätt öfver vattnet lider förfång.

3 §•

År strömfall så beskaffad! att för dess tillgodogörande strandegarne
å ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar å den andres
grund, bjude då den, som bygga vill, den andre att gemensamt dam -

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

men bygga och nyttja; vill ej denne i byggnaden deltaga, vare ändock
pligtig nödigt damfäste lemna, der Rätten pröfvar sådant kunna ske
utan synnerligt men och ersättning till fulla värdet gifves för mark,
som af damfästet upptages, så ock för olägenhet, som eljest af byggnaden
komma må.

Fästes dam sålunda å ömse sidor af vattendraget, njute hvardera
strandegaren lika lott i det vatten, som vid dammen samlas; och bestämme,
i brist af åsämjande, Rätten, efter ty skäligt pröfvas, huru
dammen byggas och hvarderas lott i vattnet uttagas må.

Bygger endera ensam dammen, må honom ej förmenas att den
andres lott i vattnet nyttja intill dess denne, såsom nedan sägs, sin
rätt gällande gör.

4 §-

Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene strandegaren byggd
jemväl å den andres grund: vill denne sedan sjelf vattenverk bygga
och dertill dammen för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom
öppet; säge dock derom till minst två år innan han vill dammen begagna
och vare, efter ty å hans hälft belöper, skyldig ersätta dammens
värde i det skick, hvari den befinnes, samt i framtida underhållet taga
del. Pröfvas dammen större än för hans verk är nödigt eller nyttigt,
må ersättnings- och underhållsskyldigheten i mån deraf jemkas; tarfvas
åter för hans verk att dammen tillökas eller annorledes förändras, skall
han ensam vidkännas kostnaden derför äfvensom den tillökning i underhållskostnad,
hvartill ändringen må föranleda.

Har godtgörelse uppburits för mark till damfäste eller för olägenhet
af dambyggnaden, den bör ock, der den icke såsom årlig afgift
utgått, återgäldas af den, som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja.

5 §•

Delegare i oskift by eller annan samfäld mark hafve rätt
till vattnet efter som lian i samfälligheten eger del. Lag samma vare,
der vid skifte af samfällighet vattendraget ej i skiftet ingått. Kan vattnet
ej utan delegares förfång skiftas, och vill någon af dem qvarn eller
annat vattenverk bygga, bjude de andre att deri taga del; vilja de ej,
och pröfvar Rätten det kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge
då honom på hvad sätt, vilkor och tid han verket bygga och
nyttja må.

6 §.

Ej må i vattendrag så byggas att genom uppdämning eller annorledes
men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vatten -

12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

verk eller annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder i
vattnets lopp kan lända till men för annan, vara så inrättadt, att genom
lucka å dammen eller annan dylik anstalt tillräckligt aflopp kan för
vattnet beredas, när sådant är af nöden.

Ar jord, som kan genom uppdämning sättas under vatten eller
deraf skadas, af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå
skeende skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen
vinnes, må dock uppdämning kunna ske mot ersättning motsvarande
fulla värdet och hälften derutöfver.

7 §•

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må
eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas,
hvarigenom samfärdseln hindras eller leden kan försämras.

I allmän flottled må ej så byggas att flottningen hindras.

8 §.

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen
för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat
allmänt ändamål sa ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran är
beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd,
anses framgå i djupaste vattnet och beräknas''till en tredjedel af vattendragets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.

9 §.

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 och 8 §§ förmäles,
finnes i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd
ankomme på domstols pröfning.

10 §.

Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam, göre
anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och den
fastighet, å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och härad,
hvartill fastigheten hörer. Domaren begäre hos Konungens Befallningshafvande
förordnande för lämplig person att i afseende å företaget bevaka
talan, till betryggande af det allmännas rätt, och förfare i öfrigt
på sätt i 19 och 20 §§ stadgas angående utsättande af syn på stället,
kungörelse om tiden för Häradsrättens sammanträde samt tillkallande
af sakkunnig man för afvägning eller annan undersökning af vattendrag
med dess af- och tillopp, ofvan eller nedan.

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Efter det frågan sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande
omständigheter, bestämme Rätten, om och under hvilka vilkor
byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas,
huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider
den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga
vattenhöjden bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg,
jordfast sten eller annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt
föreskrifva.

11 §•

Damlucka skall hållas öppen, när sådant tarfvas till förekommande
af skada för dem, som ofvan eller nedan ega jord, vattenverk eller
annan egendom.

År för damluckas öppnande viss tid i laga ordning bestämd, eller
eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande gifven, lände det
till efterrättelse.

Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets egare att i hvad på
hans åtgärd ankommer så förfara, att vattnet ej må stiga öfver märket.

12 §.

Der sågqvarn är, ligge å egarens vårdnad att alfallet ej utsläppes
i vattnet. Lag samma vare, der vid annat verk eller inrättning affall
uppkommer, hvaraf uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas.

Vidtager ej egaren nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande,
ege Konungens Befallningshafvande föreskrifva hvad i sådant
hänseende iakttagas bör, så ock förelägga den tredskande vite, der ansvar
å försummelsen ej finnes särskildt stadgadt.

Sker ändock skada, njute den, som skadan lider, ersättning efter
Rättens bepröfvande.

13 §.

Hvad i denna förordning sägs om vattenverk gälle ock om annan
med dylikt verk jemförlig inrättning till vattens nyttjande, hvarför
byggnad i vattnet tarfvas.

14 §.

Ej må någon genom upptagande af ny rännil från sjö eller annat
vattendrag eller annorledes vattnet till djup eller läge så förändra att
derigenom led eller ådra, hvarom ofvan skils, försämras eller men annan
tillskyndas. Kan utan sådan olägenhet vattnet afledas för att annorstädes
nyttjas, skall det dock till vattendraget återledas, i den mån sådant
erfordras till förekommande af olägenhet för den, som nedanför ligger.

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

15 §.

Rensning, som för vattendrags bibehållande är af nöden, hafve
den, som af uppgrundningen kan lida men, lof att verkställa, ändå att
gräfning inom annans område tarfvas; dock skall i ty fall denne förut
derom tillsägas. Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må
på närmaste strand uppläggas eller ock föras till annat lämpligt ställe
i närheten, dock emot ersättning till markens egare, om skada vållas.

16 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt
lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om
rensning i 15 § är sagdt. Varder ej inom ett år från det förändringen
inträdt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och derefter utan oskäligt
dröjsmål fullföljd, vare den, som vill vattnet återföra, skyldig ersätta
kostnad, som efter nämnde tid antingen blifvit nedlagd å jord,
hvarifrån vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande af vattnet i dess
nya lopp eller läge, och som genom vattnets återförande skulle blifva
utan nytta. Har någon i tio år varit i besittning af förmån, som skulle
genom återförandet gå förlorad, må dylik åtgärd ej emot hans bestridande
vidtagas.

u §•

T fråga om vattens bortledande eller annan åtgärd till vattendrags
förändring till djup eller läge och om vattendrags återställande lände
i tillämplige delar till efterrättelse hvad i 10 § sägs om byggnad i
vattendrag; och vare i afseende å anstalt för jords bevattning jemväl
i öfrigt gällande hvad om vattenverk i denna förordning skils.

18 §.

Angående vattenafledning för jords odling eller förbättring så ock
om strömrensning eller vattens bortledande för allmänt behof är särskildt
stadgadt.

19 §.

När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd
varder, ege i stad Rätten och å landet domaren att i stämningen utsätta
saken till syn å stället, der sådant af käranden äskas eller eljest
för frågans pröfning finnes erforderligt; föranstalte ock i de fall, der
9 eller 10 § är tillämplig, att tiden och stället för målets företagande
varder minst fjorton dagar före den utsatta tiden kungjord i kyrkan

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

för den församling, der den del af vattendraget, hvarom fråga är, framgår,
så ock i angränsande, intill vattendraget belägna församlingars kyrkor.

20 §.

Då afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess
af- och tillopp, ofvan eller nedan, är nödig eller särskild utredning erfordras
huru vattenbyggnad göras och nyttjas må eller i andra frågor,
hvarom i denna förordning handlas, ege i stad Rätten och å landet
domaren till biträde kalla sakkunnig man eller ock, om sådant finnes
lämpligare, föreskrifva att undersökningen skall förrättas af dertill behörig
tjensteman eller annan sakkunnig, som uppå ansökning af käranden
förordnas af Konungens Befallningshafvande och derefter har att
utlåtande i målet afgifva i de delar, som till honom blifvit hänskjutne.

21 §.

Der någon olagligen i vattendrag bygger eller dämning gör, ege
öfverexekutor att, till rättelse i hvad olagligen skett, handräckning
gifva, när skäl dertill äro; och vare derom gällande enahanda bestämmelser,
som för det i 157 § Utsökningslagen afsedda fall äro stadgade.

Visar någon sannolika skäl att påbörjad byggnad kan lända honom
till men, ege ock öfverexekutor byggnadens fortsättande förbjuda intill
dess tvisten blifvit i laga ordning pröfvad.

Hvad här är sagdt om byggnad i vattendrag gälle ock om vattens
bortledande eller annan åtgärd till vattendrags förändring.

22 §.

Dämmes vatten upp öfver faststäldt märke eller varder, der viss
tid för damluckas uppdragande föreskrifven är eller annan särskild bestämmelse
angående damluckas skötande blifvit meddelad, hvad sålunda
iakttagas bör ej fullgjordt, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse
skett; då ege på ansökan af den, som men lider, utmätningsmannen
i orten och å landet jemväl länsmannen, äfven om han ej är
satt till utmätningsman, att, sedan han med ojäfvigt vittne syn å stället
hållit, nödig handräckning på den försumliges bekostnad meddela.

Tillstänger någon led eller ådra, hvarom i denna förordning stadgas,
må ock till borttagande af stängsel, som uppenbarligen finnes emot
lag stridande, handräckning gifvas såsom nyss är sagdt.

23 §.

Angående allmän farled och flottled vare, utöfver hvad denna förordning
derom innehåller, gällande hvad särskild! föreskrifves.

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Om handläggning af frågor angående väg eller bro öfver vattendrag
är särskildt förordnadt.

24 §.

Hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 7, 8, 16, 21 och 22 §§
om vattenbyggnad i allmänhet, skall i tillämplige delar lända till efterrättelse
jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt
stadgadt.

25 §.

Genom denna förordning göres ej rubbning i den rätt och frihet,
som bergverk, qvarnar och fiskeverk förunnad är, ej heller i annan
rättighet att vattendrag stänga eller uppdämma eller i öfrigt öfver
vattnet förfoga.

Denna förordning skall träda i kraft den — — — — —; dock
skola hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent
intill den 1 Januari 1886 ega tillämplighet i så måtto, att den deri
föreskrifna tid, då damlucka bör vara öppen, skall iakttagas, så framt
ej i laga ordning annan viss tid derför varder bestämd eller vattenmärke
sättes eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets
framsläppande meddelas.

II.

Förordning

om allmän flottled.

Med upphäfvande af Kongl. brefvet angående flottning den 8
April 1811 stadgas som följer:

1 §•

I allmän flottled stånde en hvar öppet att, efter ty här nedan
närmare skils, låta flottgods löst framflyta.

17

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

2 §.

I vattendrag, der vid den tid, då denna förordning träder i kraft,
flottning på grund af hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter
allmänneligen idkas eller tillåten är, skall allmän flottled jemväl framgent
bibehållas.

3 §-

Kan vattendrag, hvarest allmän flottled ej finnes, dertill användas;
ege Konungens Befallningshafvande, der sådant pröfvas vara af
nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända
till nytta för det allmänna, förordna att i vattendraget allmän flottled
vara skall.

4 §•

År för allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande
någon anläggning eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiskeeller
vattenverksegares eller annans rätt inverka, och har han ej dertill
samtyckt; då ankomme på Konungens Befallningshafvande att,
med den inskränkning, hvartill 7 § föranleder, till anläggningen eller
åtgärden lof gifva; bestämme ock dervid, äfvensom då fråga eljest
uppstår om skydd för enskild rätt, huru vid flottleds ordnande och
begagnande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet må utan oskälig
kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, hvars rätt är i fråga.

5 §.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbetet, eg a
tillträde till stränderna vid flottleden, der sådant för skadas afvärjande
eller flottgodsets framförande i vattendraget är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller
andra egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde
till stranden annorledes kan beredas.

6 §■

För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för
flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af
flottningen vållas, skall gäldas ersättning, för skada med högsta belopp,
hvartill den skäligen skattas må, samt för kostnad med det belopp,
hvartill den uppgår.

7 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör,
för flottleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattenBih.
till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Iiäft. 3

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

drag bortledes; då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan
om skyldigheten att afstå hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma,
efter ty angående sådant afstående för allmänt behof stadgas;
och lände i dessa fall jemväl om sättet för ersättningens bestämmande
så ock i allt öfrigt de för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till
efterrättelse.

8 §.

Fordrar någon i andra fall, än de i 7 § nämnda, ersättning för
skada och kostnad; varde, der han det äskar, frågan efter syn och
uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses
af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje; tredskas
den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman eller kunna de
utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege Konungens Befallningshafvande
eller Rätten i stad och domaren å landet eller utmätningsmannen
i orten att på ansökan af den, som anspråket väckt,
om valet förordna. Varder till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige
ock förpligtas att gälda kostnaden för syneförrättningen samt
motpartens utgifter å saken; sättes ersättningen ej högre än den ersättningsskyldige
före synen bjudit, stånde hvar sina kostnader och
gälde hvardera halfva synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej
nöjes, dock ej förment att tvisten under Rättens pröfning draga, så
framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens
beslut honom tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning
lemnas om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens
dragande under Rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än
skiljemän till, stånde det honom öppet.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan föres,
vid Rätten i den ort, der skadan skett eller är att förvänta.

9 §•

Ar skada, som i 8 § afses, så stadigvarande att värdet derå kan
genom uppskattning på förhand utrönas; då skall, om ersättningstagande
det påstår, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare
sig i årlig afgift under hela den tid skadan kommer att fortfara eller
under vissa år eller ock på en gång, allt efter ty skäligt pröfvas.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

19

10 §.

Låta två eller flere flottgods framflyta i allmän flottled och sker
derigenom skada, som ej blifvit på förhand uppskattad och ersatt; då
skola de, hvilka under året deltagit i flottningen å det ställe, der skadan
timat, en för alla och alla för en ansvara för ersättningens gäldande
till den, som skadan lidit. Lag samma vare om annan sådan
skada, som genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen
vållas. Gitter någon visa att hans flottgods framgått på sådant
sätt eller å sådan tid att det ej kunnat till skadan medverka, eller har
någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit mer än
hvad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, och är han
icke till skadan särskildt vållande, söke hos de andre flottande sitt åter
efter befogenhet.

Hvad i denna § är stadgadt må ej tillämpas, der enligt särskild
bestämmelse af vederbörande myndighet någon utöfvar uteslutande rätt
att ombesörja flottningen mot afgift af flottgodsets egare.

n §■

Hvad strandegare, som i allmän flottled bygga vill, har att iakttaga,
derom är särskildt stadgadt. År ej i laga ordning bestämdt i
hvad mån vattendraget skall för flottningens behof lemnas från byggnad
eller stängsel fritt; förordne derom Konungens Befallningshafvande,
der någon, som bygga vill, det äskar. Bygger någon annorledes än
med lag eller gifna föreskrifter öfverensstämmer, stånde sjelf den
skada, som å byggnaden må genom flottningen vållas.

Nu vill någon göra byggnad hvaraf flottningen ej hindras: menar
han att till skydd emot skada å byggnaden särskild anläggning eller
åtgärd bör af de flottande bekostas; anmäle det hos Konungens Befallningshafvande,
som eger att derom jemlikt de i 4 § stadgade grunder
bestämma som skäligt pröfvas. Bygger han utan sådan anmälan
eller utan att Konungens Befallningshafvandes bestämmelse afbida,
stånde under tiden sjelf skadan.

12 §.

Kan uppehåll med verkställande af anläggning eller annan åtgärd,
hvarom Konungens Befallningshafvande enligt 4 § bestämmelse meddelat,
föranleda synnerlig olägenhet; ege Konungens Befallningshafvande
förordna att utan hinder af klagan öfver beslutet verkställighet
må ske, der pant eller borgen ställes för den skada, som kan genom
åtgärden uppstå.

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Konungens Befallningshafvande hafve ock i andra fall, då skada
kan af flottleds inrättande eller begagnande vållas, makt förordna det
pant eller borgen för skadeståndet ställas skall, om sådant till betryggande
af ersättningstagares rätt finnes nödigt.

13 §.

Närmare föreskrifter i fråga om flottleds inrättande och begagnande
meddelas af Konungen.

14 §.

I fråga om framförande af flottgods i sammanlagde flottar ege
stadgandena i denna förordning ej tillämpning.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

\

III.

Förordning

om allmän farled.

i §•

Der sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande af flottgods i
sammanlagde flottar allmänneligen idkas eller tillåten är vid den tid då
denna förordning träder i kraft, skall allmän farled, hvartill ock räknas
det utrymme i vattendraget, som till allmän hamn är i laga ordning
upplåtet, fortfarande finnas i det läge och till den storlek, som med
hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter öfverensstämmer.

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

2 §.

Tarfvas allmän farled i vattendrag, der sådan förut ej finnes, förordne
derom Konungens Befallningshafvande samt meddele tillika nödig
föreskrift om hvilken del af vattendraget bör för samfärdselns behof
lemnas fri från byggnad och stängsel.

3 §■

År för allmän farleds inrättande, utvidgande eller förbättrande
någon anläggning eller åtgärd nödig, som kan på annans rätt inverka,
och bar han ej dertill samtyckt; då ankomme på Konungens Befallningshafvande
att, med den inskränkning, hvartill 4 § föranleder, till
anläggningen eller åtgärden lof gifva; bestämme ock huru såväl dervid
som ock i öfrigt vid farleds ordnande och begagnande tjenligast förfaras
bör, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta
olägenhet för den, hvars rätt är i fråga.

För skada, som af dylik anläggning eller åtgärd vållas, skall ersättning
till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må, efter
Rättens bepröfvande gifvas vare sig i årlig afgift eller på en gång.

4 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör,
för farleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag
bortledes; då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan
om skyldigheten att afstå hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma,
efter ty angående sådant afstående för allmänt behof stadgas;
och lände i dessa fall jemväl om sättet för ersättningens bestämmande
så ock i allt öfrigt de för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till
efterrättelse.

5 §•

Hvad den, som vill bygga i vattendrag, der allmän farled är, har
att iakttaga, derom är särskildt stadgadt.

6 §.

Närmare föreskrifter i fråga om farleds inrättande och begagnande
meddelas af Konungen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

IV.

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.

1 §•

D.er Konungen för någon orts förseende med dess behof af vatten
eller för farled eller flottled eller för annat allmänt behof pröfvar nödigt
att vatten ur sjö, eif, å eller annat vattendrag ledes bort för att annorstädes
nyttjas, vax-e enskild man, menighet eller inrättning, som öfver
vattnet råder, pligtig att det tåla; njute dock den, som derigenom skada
lider, ersättning till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må.

2 §.

Har någon vatten- eller fiskeverk eller bevattningsanstalt eller
annan särskild lägenhet, och varder den lägenhet genom vattendragets
ändring obrukbar eller i väsentlig mån försämrad, skall lägenheten
lösas, om egaren det påstår.

3 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas om hvad, efter ty ofvan skils, i
ersättning eller lösen utgå bör, skall såväl i fråga derom som ock i allt
öfrigt i tillämplige delar gälla hvad uti förordningen den 14 April 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgadt är.
Väckes fråga, hvarom här ofvan i 2 § sägs, varde dermed förfaret på
sätt i nämnda förordning finnes bestämdt för den händelse då till afsedt
ändamål erfordras att allenast en del af lägenhet afstås, men egaren
äskar att hela lägenheten lösas skall.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

23

V.

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Med upphäfvande af Förordningen den 21 December 1857 angående
ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken i fråga om straffbestämmelsen
för underlåtenhet att i föreskrifven tid öppna damlucka stadgas
som följer:

Håller någon damlucka olofligen stängd, då vattnet stiger öfver
faststäldt märke, eller bryter någon mot andra om hushållningen med
eller framsläppandet af vatten gifna föreskrifter, och varder skada derigenom
_ vållad, höte minst tio, högst femhundra kronor.

Öfverträdelse, hvarom nu är sagdt, må ej, der den endast förnärmar
enskild persons rätt, åtalas af annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna förordning, skola tillfalla kronan
och vid bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —