Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.
17
i>i;o 40.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1880.
» » » » Andra Kammaren den 12 » »
Riksdagens underdåniga Skrifvelse angående post- och telegrafverkens
förening.
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. Andra Kammarens Tillfälliga
Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 26).
S. A. K.
På grund af den omständighet, att i en senare tid inkomsten af
postutvexlingen och telegrambefordringen icke lemnat tillgång till bestridande
af post- och telegrafverkens utgifter, hvarföre till den årliga
bristens betäckande befunnits nödigt att anlita bidrag af andra statsmedel,
har hos Riksdagen förslag blifvit väckt, det Riksdagen måtte hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla dels om åstadkommande af
en utredning, huru, derest post- och telegrafverken komme att under en
styrelse förenas, inkomster och utgifter för dessa verk kunde komma att
ställa sig, dels ock att, om af en sådan utredning framginge, att en förening
af omförmälda slag blefve med statens fördel öfverensstämmande,
Eders Kongl. Maj:t, måtte till näst sammanträdande Riksdag göra framställning
om de båda verkens förenande under en gemensam styrelse.
Frågan om post- och telegrafverkens förening har förut vid särskilda
tillfällen utgjort föremål för Riksdagens pröfning. Med anledning
af en utaf Riksdagens revisorer gjord framställning, anhöll nemligen
Riksdagen i skrifvelse den 13 Maj 1868, att, efter förutgången utredning
af de fördelar och olägenheter, som kunde härflyta af post- och tele
Bih.
till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.
grafverkens förening under en gemensam styrelse, Eders Kongl. Maj:t
måtte för Riksdagen framlägga förslag till en normalstat för postverket,
hvilken stat, för den händelse att en förening af de båda inrättningarne
befunnes fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket.
Sedan emellertid vid föredragning af detta ärende den 12 December
1869 Eders Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande funnit någon
annan åtgärd i anledning af Riksdagens framställning icke då böra
ifrågakomma, än meddelande af det nådiga förklarande, att å de orter,
der båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör
och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet finge
hos samma person förenas, blef år 1871 vid regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel frågan om post- och telegrafverkens
förening under en gemensam förvaltning ånyo till behandling upptagen
af Riksdagen, som i skrifvelse den 10 Maj samma år hemstälde, att frågan
om post- och telegrafverkens förening måtte komma under förnyad
ompröfning, på det att, om föreningen af de båda verken vunne godkännande,
ett organisationsförslag i sådant syfte måtte varda utarbetadt.
Efter det att med anledning häraf ett yttrande i ämnet till Finansdepartementet
afgifvits af dåvarande chefen för telegrafverket, fann likväl
under åberopande af omständigheter utaf mera tillfällig art, såsom
att frågan om post- och telegrafverkens förening icke lång tid förut
varit understäld Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, att sedan dess
icke några förändrade förhållanden inträdt och att icke ens vid något
af verken chefsplatsen vore för tillfället ledig, Eders Kongl. Maj:t den 3
November 1871 skäligt förklara, att någon åtgärd i anledning af Riksdagens
ifrågavarande framställning icke påkallades.
Sedan emellertid genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 12
December 1869 tillåtelse lemnats att förena befattningarna såsom postexpeditör
och telegrafstationsföreståndare, blefvo i nådig skrifvelse den 6
Juni 1873 bestämmelser meddelade, åsyftande att så mycket som möjligt
befrämja en dylik förening.
Det mål, som med förenämnda bestämmelser afsetts, synes dock endast
i mycket ringa mån hafva blifvit uppnådt; enligt hvad Riksdagen
haft tillfälle inhemta, uppgår nemligen för närvarande antalet förenade
postexpeditioner och telegrafstationer endast till fem; hvarjemte styrelserna
för post- och telegrafverken fattat beslut, som dock ännu ej blifvit
verkstäldt, om förening af ytterligare två post- och telegrafanstalter.
Då, redan vid tidpunkten för uppgörande af underdåniga förslag
till lönereglering för Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen, här ofvan
omförmälda förhållanden gestaltade sig föga mindre ofördelaktigt,
19
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.
än livad för närvarande kan anses vara fallet, samt sålunda omständigheterna
syntes gifva ökadt stöd åt det i Riksdagens åberopade skrifvelse
den 10 Maj 1871 uttalade antagande, att, så länge öfverstyrelsen för
post- och telegrafverken icke vore gemensam, en mera omfattande förening
af post- och telegrafanstalter svårligen skulle varda åvägabragt,
hade af den för dessa ärendens behandling nedsatta komité blifvit i underdånighet
heinstäldt, att, derest en sådan förening fortfarande ansåges
önsklig, äfven till innehafvare af tjenster inom de begge styrelseverken
måtte utsträckas föreskriften om skyldighet att underkasta sig den utvidgade
och förändrade tjenstgöring, som af post- och telegrafverkens
möjligen ifrågakommande förening under en gemensam styrelse kunde
komma att härflyta; och blef denna framställning såväl af Eders Kongl.
Maj:t som af Riksdagen bifallen.
Sammanstäldt med hvad genom nådiga Brefvet den 6 Juni 1873
blifvit stadgadt rörande åliggande för tjenstemännen vid postanstalt eller
telegrafstation att åtaga sig tjenstgöring äfven vid förenad post- och
telegrafanstalt, synes åberopade beslut knappt gifva anledning till annat
antagande, än att, i ena som i andra fallet, deri åsigt redan gjort sig
gällande, att en verklig och fullständig förening af post- och telegrafverken
bör genomföras. Riksdagen anser sig emellertid icke böra underlåta
att här nedan i ett sammanhang redogöra för de skäl, som under
frågans föregående behandling blifvit vid olika tillfällen för och
emot en dylik förening anförda.
Såsom skäl mot föreningen har blifvit åberopad den omständigheten,
att mellan göromålen inom de begge embetsverken icke skulle finnas
någon sådan likhet, att deraf kunde hemtas skäl till verkens förenande
under samma styrelse; men, utom det att i många andra länder en mot
denna uppfattning stridande åsigt gjort sig gällande, kan emellertid med
fog anmärkas, att skriftliga meddelandens fortskaffande med telegraf
eller post icke innefatta så olikartade bestyr, att ej åtskilliga andra förrättningar,
som under de senare åren åt detta verk uppdragits, såsom
att medelst postanvisning och postförskott bedrifva en mycket vidsträckt
bankrörelse, besörja reqvisition af tidningar och tidskrifter med skyldighet
att uppbära och redovisa prenumerationsafgifter med mera måste
anses mera främmande för den verksamhet, som ursprungligen tillhört
postverket.
Vidare har under frågans tidigare behandling blifvit anmärkt, att
från förhållandena i främmande länder icke kunde hemtas något stöd
för yrkandet på post- och telegrafverkens förening. Sålunda hade de
fleste andra länder, bland hvilka särskildt omförmälts Frankrike, öster
-
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, Nto 49.
rike, Spanien och Portugal, telegrafärendenas handläggning varit och
vore fortfarande öfverlemnad ät en särskild administration, utan all sammanblandning
med postverket. 1 Preussen, der ett försök gjorts med
de begge verkens förening, hade desamma sedermera blifvit från hvarandra
helt och hållet skilda, och i Norge egde icke något samband rum
i behandlingen af post- och telegrafverkens angelägenheter. Deremot
bör likväl erinras, att under de senare åren en förening af post- och
telegrafverken egt rum icke allenast i Frankrike, Österrike och Spanien,
utan äfven i Storbritannien, likasom en dylik förening linnes genomförd
i Belgien, Schweiz, Rumänien och Serbien, hvarförutom äfven för kamrarne
i Portugal lärer framlagts förslag i enahanda syfte; att äfven i
Tyskland under de senare åren post- och telegrafverken blifvit ånyo och
fullständigt förenade; samt att i Norge regeringen nyligen föreslagit vidtagande
af anordningar, som afse att vidga kretsen af de ärenden, hvilka
böra af den för post- och telegrafförvaltningen gemensamma personal
handläggas.
Mot en likaledes yttrad tvekan, huruvida någon väsentlig besparing
skulle vinnas genom den ifrågasatta föreningen, torde kunna erinras, att,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, en dylik besparing kan åstadkommas
genom förening af fullständig postanstalt med telegrafstation, och
detta utan att i någon mån åsidosättes hvad af postanstalt eller telegrafstation
kan och bör fordras. En mycket väsentlig förmån är också
den, att sålunda minskas antalet af svagt, i många fall otillräckligt afiönade
tjensteman. En annan fördel särskildt för postutvexlingen torde
ligga deruti, att å orter, der det finnes nödigt att bibehålla tvenne tjenstemän
för den gemensamma post- och telegrafanstalten, således beredes
ett i många fall förut saknadt tillfälle att, åtminstone vid större och
vigtigare posters afsändande och mottagande, påkalla närvaro af tvenne
tjensteman, en förmån af så mycket större betydelse, som utan tvifvel
en bland de största olägenheterna af det i allmänhet ringa antalet tjensteman,
som finnas vid postanstalterna i landsorten anstälde, är att söka
i den omständigheten att, då innehållet af en ankommen post uppgifves
icke hafva öfverensstämt med den posten åtföljande karta, någon bevisning
icke alltid kan åstadkommas, huruvida de felande försändelserna
antingen aldrig afgått från inlemningsorten eller blifvit under vägen förskingrade
eller möjligen gått förlorade först efter ankomsten till adresspostanstalten;
hvadan, och då stora penningeremisser ofta åtfölja posterna,
det måste vara i hög grad angeläget, att kontrollerna härvid så mycket
som möjligt fullständiggöras.
Vidare torde med anledning af ytterligare anmärkningar mot för -
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.
slaget böra erinras att, oberoende af förening med postanstalt, det redan
före 1875 års utgång befunnits med telegrafverkets fördel öfverensstämmande
att till statstelegrafstationer förändra alla förut varande
så kallade privattelegrafstationer, samt att den erfarenhet, som hittills vunnits
i afseende å förenade post- och telegrafstationer, visserligen icke
gifver anledning antaga, att en eller annan kommun skulle söka motsätta
sig postens expedierande i lägenhet, som åt telegrafverket upplåtits;
men att emellertid om, mot hvad rimligtvis kan antagas, någonstädes
ett liknande yrkande skulle komma att framställas, något hinder
icke synes böra möta derför, att — med samma rätt, som hittills stationslokals
tillhandahållande gjorts till vilkor för att en ort skulle beredas
tillfälle till telegramvexling — äfven medgifvande att samma lokal må
användas jemväl för postgöromålens bestridande fordras för fortsatt tillgodonjutande
af omförmälda förmån; att den erfarenhet, som vunnits
under mer än ett årtionde, väl torde få anses tillräckligt ådagalägga,
att någon mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter icke är
att påräkna ensamt på grund deraf, att post- och telegrafverken lyda
under samma statsdepartement, ett samband som icke synes vara egnadt
att utöfva något synnerligt inflytande på sättet för användande af de begge
verkens personal, helst det torde böra erkännas, att endast en för begge
styrelserna gemensam chef kan ega sådan kännedom om ifrågavarande
personal, som erfordras för att kunna bedöma, när genom förflyttningar,
som af författningarna medgifvas, samt, genom vidtagande i öfrigt af
lämpliga åtgärder, utväg kan beredas att genom samma person — vare
sig han användes som föreståndare eller som biträdande tjensteman —■
få såväl post- som telegraftjenstgöringen bestridd; samt att, äfven om
icke bibehållandet af särskilda styrelser för post- och telegrafverken
skulle verka hinderligt för en mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter,
väl kunde uppstå någon tvekan om det lämpliga uti att i
synnerlig mån befrämja upprättandet af gemensamma post- och telegrafanstalter,
hvilka till en del skulle lyda under en styrelse och till en
annan del under en annan styrelse, då, såsom äfven Riksdagen i skrifvelse
den 10 Maj 1871 erinrat, kontrollen öfver två olika verks kassor
hos en och samma tjensteman måste blifva ofullständig, såvida icke båda
dessa verk hafva gemensam öfverstyrelse och bokföring.
Då de skäl, hvilka sålunda och i öfrigt blifvit anförda mot en sådan
anordning, som förslaget afser, dels, till följd af flere i en senare tid
inträffade förändringar, förlorat sin betydelse, dels icke synas vara af
beskaffenhet att förringa vigten af de omständigheter, hvilka tala för
genomförande äfven inom vårt land af en reform, som redan blifvit vid
Bih.
till Riksd. Frat. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 4
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.
tagen inom de fleste andra länder med mera utbildadt kommunikationsväsen,
får Riksdagen härmed i underdånighet anhålla om utarbetande
och framläggande för näst sammanträdande Riksdag af ett sådant på
post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse grundad!,
organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den 10 Maj 1871
omförmäles.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 12 Maj 1880.
Stockholm, Ivar Hneggströms Boktryckeri, 1880.