UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

BÖRANDE

SVERIGES OFFENTLIGA KARTVERK,

AFGIFVET DEN 6 MAJ 1878.

STOCKHOLM, 1878.

KONGL. BOKTRYCKERIET,
P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Rättelser och tryckfel,

A. Betänkandet.

Sid. 6	rad. 13	upp.	står:	aflönandet	läs: aflönande
» 10	» 5	))	»	stadsmedel	» statsmedel
» 15	» 6	ned.	»	ortsbestämmelser	>i ortbestämmelser
» 21	» 5	))	))	behandhandling	» behandling
» 26	» 2	»	))	utlåtande	» utlåtanden
» 27	» 21	upp.	))	utgör	» utgjorde
ce (M	» 7	»	»	återstå	» återstodo
« 29	« 20	»	))	1 .50000	>» 1 : 50000
» 46	» 8	ned.	))	parallelogramform	» rektangelform
)) ))	» ))	»	))	15 X 20 tum	» 20 X 15 tum
rf*- OO	» 18	upp.	))	hvar	» hvarje
)) ))	» 11	ned.	))	obetydliga	a obetydlig
» 55	» 16	upp.		lappmarker	» lappmarkerna
» 57	» 11	ned.	»	vi	» vid
» 82	» 5	)>	>)	ekonomisk-geologisk	i> geologisk-ekonomisk-1
Bil. IV	anmärkning 2	))	1861 1863	» 1861—1863
» XYIsid. 10 rad. 5 upp. »	fyldt	» fyld
» »	» 14 »	5 ned	. ))	i allmänhet riklig	» i allmänhet är riklig
			B.	Reservationerna.
Sid. 10	rad. 11	upp.	står:	jordbruksstatiska	läs: jordbruksstatistiska
» 11	» 4	))	n	Statiska	» Statistiska
» 20	» 6	ned.	>>	skalorna	» skalan
» 70	» 10	upp.	»	benämnas	» benämnes

Några korrekturfel, hvilka icke ansetts förvillande, hafva lemnats oanmärkta.

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 18 Maj 1877 behagat utse undertecknade
att bilda en komité för afgifvande af underdånigt utlåtande i fråga om ordnande
af de allmänna kartarbetena i riket, sammanträdde denne komité den 26 i samma
månad i Stockholm och utsåg till sin sekreterare kaptenen vid generalstaben J. W.

Kartverkskomiténs Bet.

Schartau. Efter att hafva öfverenskommit om arbetssättet och anordnat några förberedande
arbetens utförande, åtskildes komitén den 28 i sistnämnde månad.

Komitén har sedan gång efter annan varit samlad, och har den under mellantiderna
dels låtit anställa geologisk-agronomiska undersökningar i trakten strax söder
om Stockholm, för att bilda sig ett omdöme om den arbetstid och kostnad, som sådana
för kännedomen om vårt land särdeles nyttiga undersökningars allmänna införande
skulle förorsaka, dels äfven låtit anställa försök med olika reproduktionsmetoder för
att medelst fotografiens tillhjelp så mycket som möjligt minska kostnaden för de olika
kartornas utgifvande.

Det nådiga brefvet den 18 Maj 1877 anbefaller komiterade att ej mindre afgifva
utlåtande, huruvida nu gällande bestämmelser angående de ekonomiska kartarbetena
i ”mellersta och södra delarne af riket äro i allo ändamålsenliga eller böra
i ett eller annat hänseende ändras, samt om och på hvad sätt de för dessa kartarbetens
fullbordande beräknade kostnader må kunna minskas, än äfven i öfrigt göra de framställningar
angående så väl de topografiska och ekonomiska kartverken som ock geologiska
och sjökartverket, hvilka möjligen kunna finnas vara af behofvet påkallade
och kunna leda till lättnad vid de olika arbetenas utförande.” Det är sålunda de ekonomiska
kartarbetena i södra och mellersta delarne af riket, som komiterades arbete i första
hand gäller.

Ekonomiska kartverket. Dessa kartarbeten leda sitt ursprung från det fordna
läns- och sockenkartverket, som det ålåg general-landtmäterikontoret att öfvervaka. I
äldre tider borde alla dessa kartor öfver Sveriges land och vatten upprättas af landtmätare.
1783 års förordning om landtmäteriet upptager ock skyldigheten för alla landtmätare
i länen att jemväl verkställa geografiska mätningar, och 1827 års instruktion bestämmer,
att general-landtmäterikontoret ”skulle hafva tillsyn öfver rikets geografiska
kartverk och dess fullkomnande”, att geografiska kartor med beskrifningar skulle utarbetas
öfver alla socknar inom hvarje län, samt att sammandrag af dessa kartor och
beskrifningar skulle länsvis verkställas inom general-landtmäterikontoret. Dessa föreskrifter
visade sig dock alldeles overkställbara. Men under tiden hade den förre Fältmätningskåren
år 1831 blifvit reorganiserad under namn af den Topografiska kåren
och bland annat 1832 erhållit befallning att, som de Hermelinska länskartorna icke
längre voro tidsenliga, i skalan 1 : 200 000 utarbeta nya kartor öfver alla de svenska
länen, jemte åtföljande beskrifningar. Till följd häraf ingick chefen för topografiska
kåren till Kongl. Maj:t med anhållan, att det Hermelinska kartverket med tillhörande
kopparplåtar m. m., som år 1823 blifvit inköpt för statens räkning och öfverlemnadt
åt general-landtmäterikontoret måtte blifva utlemnadt till topografiska kårens disposition,
och anförde såsom skäl härför följande:*)

”General-landtmäterikontoret har väl af ålder haft sig uppdraget att författa
och utgifva geografiska kartor öfver riket och, till följd af sin senaste instruktion,

*) Stafnings- och skrifsätt äro i citaten ändrade till likhet med det öfriga betänkandet, dock utan att ordställning
eller mening derigenom förändrats.

ännu bibehållit ett sådant åliggande; men detta åliggande är nu mera endast nominelt
och kontoret, som på en tid af 40 år, således före epoken af det Hermelinska kartverket,
icke utgifvit några geografiska kartor öfver riket, har de facto längesedan upphört
att vara en geografisk inrättning. Det omfattar nu, och måste enligt sakens natur
omfatta, helt andra föremål, högst vigtiga för säkerheten i både allmän ocli enskild
eganderätt och tillräckligt vidsträckta för att sysselsätta dess, för andra befattningar
otillräckliga personal. Hvarken ändamålet eller beskaffenheten af de arbeten, som
åligga landtmäteri-staten, eller rigtningen af de kunskaper, man af densamme i officiel
väg äskar, sätta den i tillfälle, att ensamt af egna tillgångar åstadkomma ett fullständigt
kartverk öfver riket. Under det landtmäteri-personalens bildning och verksamhet
bort och äfven blifvit uteslutande rigtade åt ekonomiska inrättningar, skiftesverk,
skattläggningar in. in. samt dertill hörande delar af kamerallagfarenheten, har,
efter andra länders exempel, i Sverige uppstått eu särskild kår med föremål, att i
fredstid börja rikets geografiska uppmätning och på grund deraf upprätta ett fullständigt
kartverk. Detta har också vunnit eu betydlig omfattning, fortsättas årligen
med all noggrannhet samt grundas på trigonometriska och astronomiska bestämmelser
hvilkas vetenskapliga fullkomlighet icke eftergifver, hvad andra länder i den vä<^en
kunna uppvisa. Topografiska kåren har sålunda, i följd af sitt ändamål, sin sammansättning
och sina tjensteförbindelser, öfvertagit de åligganden, som, i afseende på rikets
geografi och allmänna kartverk, fordom tillhört general-landtinäterikontoret. Det
ligger i sakens natur och är en följd af vetenskapernas förkofran, att de yrken, som
på dem grundas, måste under sin utveckling sönderfalla i särskilde delar och upplåtas
åt särskilde idkare. Så har äfven tillgått med den praktiska vetenskap, som förr odelad
tiHhörde landtmäteriet, och emellan de, sedan mer än 20 år skilda befattningarna, finnes
nu en tydligt utstakad råskilnad”.

På de grunder Chefens för Topografiska kåren af General-Adjutanten för armén
understödda framställning innehöll, fann Kongl. Maj:t mest ändamålsenligt och tjenst,
att Hermelinska kartverket öfverlemnades till krigsarkivet, och meddelade derom nådig
befallning den 23 November 1833.

Sockenkartverket. tillhörde dock fortfarande general-landtmäterikontoret och
landtmätarne, men dertill hörande arbeten öfverensstämde så litet med kontorets och
landtinätarnes öfriga sysselsättningar, att ännu 1849 icke flera än 18 sockenkartor till
dels af tvifvelaktigt värde, blifvit utarbetade, oaktadt sådana kartor enligt landtmäterimstruktionen
1827 borde upprättas af vice kommisionslandtmätarne för att kunna vinna
befordran till kommisionslandtmätare och ehuru särskildt anslag till sockenkartverkets
befrämjande blifvit af riksdagen beviljadt från och med 1845, då formulär till efterrättelse
vid sockenbeskrifningars författande af Kongl. Maj:t faststäldes. Af anslaget
för 1846—1849, hvilket uppgick till 12 000 Rdr B:co, hade mer än 7 000 Rdr B:co icke
kunnat användas.

Från denna tid har general-landtmäterikontoret på grund af den vunna erfarenheten
oaflåtligen sökt frigöra sig från all befattning med denna för dess öfriga

verksamhet alldeles främmande sysselsättning. 1850 och 1852 föreslog sålunda ofverdirektören
sockenkartverkets öfvertagande af topografiska kåren, men detta afstyrktes
då af kårens chef, af fruktan för rubbning och hinder i kårens egentliga arbeten.
Med anledning häraf föreslogs 1853 och 1856 af öfverdirektören uppsättandet af eu
särskild rekognosörkår för sockenkartverkets bearbetande samt i sammanhang dermed
förhöjning i ”anslaget för detsamma. Eu sådan förhöjning till 21 750 riksdaler beviljades
äfven af riksdagen 1858, hvarefter Kongl. Maj:t infordrade icke mindre öfverdirektörens
än chefens för topografiska kåren och chefens för statistiska, centralbyrån
utlåtanden öfver huru kartverket lämpligast borde bearbetas och organiseras.

Chefen för statistiska centralbyrån yttrade*) då, bland mycket annat, att.eu åt.
orsakerna till de svenska statskartverkens ringa framgång ”läge i oklar uppfattning af
det vidt omfattande företagets ändamål och dertill behöfliga medel, med deraf beroende
splittring af redan allt för ringa arbetskrafter och anslag, felaktig anordning och fördelning
af arbetet” in. in.; — att rekognosörkåren, för sina kartarbeten, behof de från
topografiska kåren förskaffa sig samma geodetiska material, triangelnät och dylikt som
denne för sitt kartverk begagnade; - att den först nämnde kåren derigenom b ef ve
stäld i ett ganska stort beroende af den sist nämnde; — att general-landtmatenkon
toret antagligen icke kunde anskaffa eu både tillräckligt stor samt med.erforderlig
kunskap och skicklighet utrustad personal, för att, såsom stam för den ifragastalde
rekoo-nosörkåren, ”öfvertaga dess bildande och öfvervaka dess arbeten, hvithet dock
vore ett oundgängligt vilkor för att förebygga mindre noggrannhet och tillförlitlighet”-
— att om deremot nämnde kår ”kunde anslutas till topografiska karen såsom
stam”, så skulle deruti ligga ”den högsta säkerhet för företagets utförande med största
skicklighet, skyndsamhet och besparing i kostnaderna”, — samt att ”nödig kunskap
och färdighet då kunde lätt meddelas af topografiska kårens utmärkta stam af lärare
och officerare, nödig tillsyn och ordning städse handhafvas af de senare , koimekterandet
af landtmätar-kartorna för topografiska kårens egna stamkartor uppfylla pa
en gång behofven för båda kartverken, rekognoseringarna å fältet i väsentlig man
för båda ändamålen understödja hvarandra, kontrollerna för kartverkens öfverensstämmelse
blifva vida större, utförandet i litografi å en gemensam atelier blifva mycket
underlättadt och kostnaderna utan allt tvifvel i längden betydligt förminskade . Med
stöd af dessa och åtskilliga andra skäl hemstälde chefen för statistiska centralbyrån
”om antagandet af den grundsats, att rikets geografiska kartverk måtte komma att ensamt
af topografiska kåren utföras”. Han föreslog äfven, att benämningen Sockenkartverket
borde utbytas emot ”det Ekonomiska kartverket''’, samt att kartorna icke borde upprättas
socken- eller häradsvis, utan i blad, likasom topografiska kårens karta öfver Sverige.

Chefen för topografiska kåren yttrade, bland annat:

att han ansett sig af sin pligt manad, att göra denna fråga till föremål för allvarlig
begrundning samt att utan fördom pröfva, huruvida några nya åtaganden af eu

*) Hetta yttrande, tillika med flera både föregående oeh efterföljande, är lånadt från den sakrika reservation,
som chefen för landtmiiteriet, generaldirektör Falkman, bilade 1871 ars kartverkskomites underdåniga utlåtande.

så stor och allmän civil vigt, som de ifrågastälda, kunde göras af topografiska kåren,
utan att dess militäriska ändamål skulle deraf lida;

att ”det vore obestridligt, att socken-kartarbetena hade det gemensamt med de
topografiska, att, då dessa sednare bearbetades af från general-landtmäterikontoret
lånade hemmanskartor, hvilka, reducerade i den för kåren behöfliga måttstock, sammansattes
efter vetenskapligt geografiska grunder, kompletterades efter de i provinslandtmäterikontoren
förvarade kartor, befintliga luckor genom mätningar på fältet fyldes
samt derigenom den stomkarta uppkomme, med hvilken i hand topografofficeren på
fältet intecknade de föremål af så kallad topografisk natur, som å kartan skulle upptagas,
så vore det just denna stomkarta som efter den föreslagna planen skulle, hemtad
i sitt första ursprungliga material från landtmäteriet, nu till den nya rekognosör-kåren
aflemnas, för att derå på fältet inteckna föremål af ekonomisk natur”;

att ”tanken, att båda dessa arbeten skulle kunna ske i mera samband med hvarandra
och under samma ledning, ligger här nära”;

att ”det är gifvet samt af all erfarenhet besannadt, att alla arbeten ske med mera
skyndsamhet, drift och under mera tillsyn, liksom för mindre kostnad, då de utföras
under militäriska lydnadsförhållanden”;

att ”han således nödgades medgifva, att, ehuru förslaget att öfverlåta sockenkartverkets
utförande åt topografiska kåren vore för densamma förknippadt med icke
ringa svårigheter, mötte åtskilliga hinder samt toge kårens omtanke och verksamhet
på mångfaldiga sätt i anspråk, så vore dock mot sjelfva principen icke lätt att göra
någon invändning”;

att, då detta förslag år 1852 framstäldes och af dåvarande chefen för topofiska
kåren afstyrktes samt icke tillvann sig Kongl. Maj:ts nådiga bifall, så ”kunde
detta förklaras deraf, att kåren då hade en fåtalig personal, icke ens tillräcklig till
dess egna arbeten, samt endast bestående af officerare”;

att ett annat förhållande sedermera inträdt genom antagande af ”8 underofficerare,
hvilka erhållit den förberedande undervisning i ritrurn och på fält”, att de ”visat
sig fullt ut lika dugliga”, som de från armén, kåren till biträde, kommenderade officerare
;

att ”sanningen aftvingade honom den bekännelsen, att, för den händelse Kongl.
Maj:t skulle anse det nödvändigt att ålägga topografiska kåren det ifrågastälda nya
och ansvarsfulla uppdraget, så ansåge han sig förpligtad, i känslan af det stora, allmänna
gagn, som kåren derigenom skulle göra och som möjligen på annan väg icke
kunde vinnas, att icke undandraga sig detsamma och söka vara betänkt på att förebygga
de hinder af mångfaldiga slag, som kunde möta dess utförande, allt naturligtvis
under förutsättning, att de af Rikets Ständer anslagna medel finge genast för ändamålet
användas, och främst att småningom utvidga den under hans befäl varande underofficerskåren
från 8 till 24 med högst den aflöning, som skulle tillkomma de i förslaget
upptagne rekognosörer, hvartill anslaget lemnade full tillgång”;

att, om sockenkartverket förflyttades till topografiska kåren, den högst vigtiga
utvidgningen af planen för detsamma icke vore omöjlig, nemligen att upprätta kartorna
i skalan och i denna gorå nya kartstommar i stället för topografiska kå rens

gamla kartstommar i 3touu> hvilka, då de icke i och för det ifrågavarande ändamålet
uppgjorts, icke heller hade önskvärd fullständighet;

att ”hela kartverket skulle härigenom ojemförligt vinna i användbarhet”; samt
att han vore beredd att afgifva ett fullständigt förslag i den syftning, att topografiska
kåren skulle öfvertaga sockenkartverket eller det ekonomiska kartverket, så
vida han derom erhölle nådig befallning.

Chefen för topografiska kåren erhöll också genast en sådan befallning och fullgjorde
densamma i underdånigt memorial af den 14 December 1858, uti hvilket han
dels visade, att det af Rikets Ständer beviljade årliga anslaget, 21 750 Rdr, om den
ifrågastälda föreningen sattes i verket, var tillräckligt till aflönandet af 2 afdelningschefer,
tagne bland kårens officerare, och 10 underofficerare, samt till dagtraktamenten,
skjutsersättningar, handtlangning, flitpenningar, hushyra, ved och uppassning m. ni.,
samt dels yttrade: att den ifrågastälda föreningen ej fordrade annat, än ganska enkla
organisationsåtgärder, hvilka i detalj uppgåfvos; — ”att det läge i de topografiska arbetenas
intresse, att möjligast påskynda de ekonomiska, såsom utgörande de förras föregående
grundläggning”; — att ”båda kartverken borde utföras i samband”, dertill fullständig
plan uppgafs, — samt att ”det för landets geografiska kartverk vore af största
vigt, att kunna draga fördel af den stora noggrannhet och fullständighet, soin detta kartverk
vunne, då det såsom grundläggning föreginges af det ekonomiska.”

Dessa yttranden remitterades till chefen för landtmäteriet, som den 31 December
1858 afgaf underdånigt utlåtande, hvari han visade dels att förenämnde sakkunnige mäns
utlåtande öfverensstämde med hans egna förut uttryckta åsigter i ämnet, dels frarnstälde
nya skäl för desamma.

Emellertid hade Landshöfdingen i Norrbottens län P. H. Widmark till Chefen för
Kongl. Civil-departementet ingifvit ett yttrande i samma fråga af hufvudsaklig! innehåll,
”att det vore mindre väl betänkt och misshushållning med statens medel” att i rikets
södra och mellersta län utarbeta sockenkartor annorlunda, än att topografiska kåren
å sina specialkartor insatte ekonomiska och statistiska detaljer; ”att landtmäterikårens
verksamhet med sockenkartors och beskrifningars upprättande inom mellersta och södra
Sverige borde tills vidare inställas”, men att deremot nämnde kår borde upprätta sådana
kartor och beskrifningar i de 6 nordligaste länen, och detta arbete ställas under
inseende af länsstyrelserna samt afvittrings-styresmännen, eller ock ”af en enda särskild!
tillförordnad, sakkunnig person”.

Äfven häröfver hördes chefen för topografiska kåren, som i utlåtande af den
6 Februari 1859 visade, att han och landshöfding Widmark voro i många hänseenden
af lika åsigter, men i andra icke, och slutade sålunda: ”min oförgripliga och fullkomligt
oväldiga tanke är, att, om saken skall ske, hvilket beror på regeringens pröfning,

så saknar landtmäteriet icke blott personal, utan äfven traditionela arbetsmetoder vid
dennas bildande samt organiserad tillsyn vid dessas handläggning.”

Saligen hördes jemväl Kongl. Vetenskaps-Akademiens Astronom, Professorn
vid topografiska kåren N. H. Selander. Han antog, dels att de insigter saknades
mom landtmäterikåren, hvilka åro erforderliga för att astronomiskt eller geodetiskt
(genom tnangelmätnmgar) bestämma sådana punkter, på hvilka hvarje större kartverk,
för att hafva fullt värde, nödvändigt måste grundas, och dels att nämnde kårs medemmar
ej kunde upprätta stomkartor ”med den noggrannhet eller på ett sätt, som tillfredsställer
topografi fordringar”. Han visade, åt t ”äfven vid detaljmätningarna åtskilligt
skulle komma att utföras dubbelt, om de topografiska och ekonomiska arbetena
staldes under olika ledning”, hvarigenom ”både kostnad och tid skulle utan ändamål
förslösas . Och han yttrade slutligen: ”Enligt den plan för arbetet, som chefen för
topografiska kåren framstäf borde så väl den ekonomiska, som topografiska undersökningen,
sa vidt möjligt är, verkställas af samme personal. Detta är ett godt förS
a®'' hot är klart, att den lokalkännedom, som under den ene sommaren'' vinnes,

skulle särdeles verksamt bidraga till fortskyndandet af den senare sommarens arbeten!
dag bör härvid tillägga, att den arbetsskicklighet, som finnes inom topografiska kåren
och den kontroll, som der utöfvas öfver utförandets samvetsgranna noggrannhet äro en
borgen för arbetenas tillförlitlighet”.

i „• <'')a!!ra Widmark för de 6 nordligaste länen - förordat sockenkartverkets förenklamed
topografiska kåren, beslöt dock Kongl. Magt den 19 April 1859 att detta förs
ag enligt hvilket utförandet af ifrågavarande väsentliga del af rikets civila kartverk
skulle åt topografiska kåren uppdragas och derför beviljade medel sålunda dragas från
den hufvudtitel, till hvilken de blifvit af Rikets Ständer anslagna, borde under närvarande
omständigheter förfalla. Deremot inrättades i stället för det förfina sockenkartverket
Rikets Ekonomiska kartverk, hvilket erhöll denna benämning till följd af dess
liufvudsakhga ändamål, som angafs vara ”att åstadkomma säker kännedom om rikets
areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt hänseende”. Kartverket,
som i allmänhet skulle bearbetas i skalan 1 : 50 000, men äfven i 1 : 20 000 i
starkt befolkade och 1:100 000 i glest bebodda län, stäldes under öfverdirektören för
landtmäteriet, hvilken erhöll till biträde öfveringeniören och ingeniörerne vid generallandtmäfenkontoret.
På samma gång upprättades Norrkottens läns Ekonomiska kartverk
och staldes under landshöfding Widmarks öfverinseende och ledning. Anslaget
delades i ungefär lika delar mellan Norrbottens län och det öfriga riket b

Emellertid entledigades redan den 16 December samma år öfverdirektören vid
landtmäteriet tills vidare från all befattning med det ekonomiska kartverket hvilket
staldes under öfveringeniörens styrelse och ledning.

Bristen på samband mellan de ekonomiska och topografiska kartverken måste
dock inom kort blifva uppenbar. Sålunda anmärkte riksdagens revisorer redan 1864
att det funnes endast ringa samband mellan de topografiska, ekonomiska och geo -

loo-iska kartverken, att de stodo under olika förvaltning, att särskilda stomkartor upprättades
för hvarje verk, att kartorna utgåfvos efter olika plan, samt att härigenom
otvifvelaktigt uppstode betydliga kostnader för staten jemte en långsamhet vid utgifvandet,
som genom åstadkommande af större gemensamhet mellan dessa kartverk borde
kunna undvikas. Visserligen afstyrkte kartverkens chefer bifall till revisorernas framställning
och Kong! Maj:t lät dervid bero, men chefen för topografiska kåren kunde
dock icke undgå att till viss grad erkänna rigtigheten af revisorernes anmärkning, ty
1867 föreslog han sjelf ett närmande mellan de båda kartverken, enligt hvilket det ekonomiska
kartverket skulle af det topografiska erhålla fullständig triangelmätning af de
trakter, der topografiska kartverket icke redan framgått och dit det ekonomiska kartverket
ännu icke "hunnit, hvaremot den ekonomiska kartan i skalan 1 : 20 000 skulle begagnas
såsom stomme för den topografiska.

I fråga om det ekonomiska kartverkets ställning och förhållande till det topografiska
måliär äfven omnämnas ett förslag, framstäldt vid krigsvetenskapsakademiens
sammankomst den 26 April 1867 af föredraganden i topografi, hvaruti han säger, att
de topografiska och ekonomiska kartverken borde hafva en gemensam styrelse, förutan
hvilken & ingen fullkomlig och enig samverkan kunde vara att för framtiden påräkna
samt att ur teoretisk synpunkt rättast vore att af landets skickligaste geodeter, landtmätare
och topografer bilda en civil topografisk kår, som skulle verkställa alla geodetiska,
kartografiska och topografiska arbeten, hvilka på allmän bekostnad skulle utföras
i landet, under det att generalstaben för militära ändamål bearbetade det sålunda erhållna
materialet till en militärkarta, men att man, då detta förslag måhända skulle
mota allt för mycket motstånd och förkastas, borde med den nuvarande topografiska
kåren införlifva eu civil afdelning af skicklige och erfarne landtmätare, hvilka finge
sig uppdraget ledningen och utförandet af de förrättningar, för hvilka erfordras sådana
kunskaper och sådan erfarenhet, som endast hos landtmätare äro att förutsätta..

Af förestående utredning framgår, att det ekonomiska kartverkets ställning och
ändamål varit allt annat än klara och tydliga. Sockenkartverket, likasom det länskartverk,
som deraf skulle sammandragas, voro i instruktionen för general-landtmätenkontoret
uttryckligen uppgifna såsom ett geografiskt kartverk öfver riket. Dess efterföljare,
det ekonomiska kartverket, hade deremot ännu endast till hufvudsakligt ändamål
att lemna ”en säker kännedom om rikets areal och dennas olika beskaffenhet och
fördelning i ekonomiskt hänseende”, och härigenom uppstod inom kort fråga, om hela
kartverket verkligen var behöfligt eller om ej dess nyss uppgifna hufvudsakliga ändamål
kunde vinnas på annat sätt, än genom upprättande och utgifvande af ett kartverk.
Sålunda uttryckte statsutskottet vid 1868 års riksdag, i sitt utlåtande n:o 30 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, tvifvelsmål, huruvida det
ekonomiska kartverket motsvarade de betydliga kostnader, hvilka för dess bearbetande
erfordrades, samt i allmänhet kunde uppfylla det dermed afsedda hufvudåndamålet,
som var att skaffa kännedom om rikets areal. Hvad kartarbetet i Norrbottens län beträffade,
ansåg utskottet det endast afse eu geografisk karta, och tillstyrkte anslaget,

men föreslog på samma gång, att riksdagen till de ekonomiska kartarbetena i södra
och mellersta delarne af riket icke skulle bevilja mera än som erfordrades för att tillgodogöra
redan verkstälda arbeten. Riksdagen afslog visserligen denna hemställan
och beviljade det af Kongl. Maj:t äskade anslaget, men samme tanke har den ene
gången efter den andre åter väckts till lif, derföre att man alltför ensidigt endast tagit
kartverkets statistiska uppgift i betraktande, under det man lemnat den geografiska helt
och hållet å sido. Sålunda inkom en komité inom ”Sveriges Eandtmätaref Groning”
den 12 Oktober 1868 till Kongl. Maj:t med ett förslag till allmänna grunder för landtmäterikårens
ombildning ocli upptog deri äfven, såsom ett medel till förbättrande af
landtmätarnes ställning och vilkor, bland annat, att ekonomiska kartverket, med undantag
af upprättandet af stomkarta och kartutgifningen, hvilka två slags arbeten komiterade
med sin uppfattning af kartverkets hufvudändamål icke ansågo vara nödvändiga,
skulle öfverlemnas åt landtmätarne i orterna, hvarjemte desse äfven borde öfvertaga
hushållningssällskapens bestyr med insamlande af uppgifter för jordbruksstatistiken;
att förste landtmätarne hvar för sitt län skulle hafva öfverinseendet ocli ledningen
uf de från ekonomiska kartverket och hushållningssällskapen på landtmätarne öfverflyttade
arbetena för jordbruksstatistiken; att i hvarje af de 200 landtmätaredistrikt, i
hvilka riket enligt komiterades förslag skulle delas, en på stat aflönad landtmätare
skulle tillsättas, hvilken bland annat skulle verkställa arealafmätningar för jordbruksstatistikens
behof, hvarmed äfven andra på eget ansvar arbetande landtmätare, som
icke kunde erhålla distrikt, jemväl borde sysselsättas efter taxa o. s. v. Hela detta
förslag var måhända väl beräknadt med afseende på upphjelpande af landtmätarnes
ställning och aflöningsförhållanden, men det visar dock otvetydigt, att komiterade icke
både någon som helst uppfattning af den nytta och betydelse kartverket såsom sådant
kunde ega. Komiterades förslag kunde derför ej heller vinna Kongl. Maj:ts nådiga
bifall.

Genom nådigt bref den 14 December 1869 stäldes ekonomiska kartverket åter
under öfverinseende och ledning af generaldirektören vid landtmäteriet. Den skefva
ställning, i hvilken det ekonomiska kartverket allt jemt befann sig, föranledde emellertid
riskdagen att den 9 Maj 1870 i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga under pröfning, i hvad mån de topografiska, ekonomiska och geologiska kartverken
kunde med hvarandra ställas i närmare samband, efter hvilken plan i afseende på
skalor, omfattning och utgifning dessa kartverk framgent borde fortgå samt i hvad mån
kostnaderna derför kunde inskränkas. Eders Kongl. Maj:t behagade till följd häraf
den 13 Juli 1870 tillsätta eu komité, bestående af f. d. statsrådet, generalmajor C. M.
Thulstrup, chefen för topografiska kåren geralmajor J. A. Hazelius, chefen för landtmäteriet,
generaldirektören L. B. Falkman, chefen för statistiska centralbyrån, medicinalrådet
F. Th. Berg samt t. f. chefen för Sveriges geologiska undersökning Å. E.
Törnebohm, hvilka äfven den 6 Februari 1871 inkommo med underdånigt utlåtande.

I detta utlåtande, ur hvilket mycket af hvad som här ofvan anförts, blifvit hemtadt,
redogöra komiterade för frågans behandling inom komitén. En ledamot af denKartverkskomiténs
Bet. 2

samme, chefen för topografiska kåren, hade sålunda i viss mån omfattat det af landtmäteriföreningens
komiterade framstälda och här ofvan anförda förslaget, och såsom
det enklaste och minst kostsamma sättet att erhålla för jordbruksstatistiken nödiga arealuppgifter
föreslagit, att hushållningssällskapen borde erhålla uppdrag att med understöd
af stadsmedel insamla sådana arealuppgifter. Men komiterade godkände icke de
af honom uttalade åsigterna och anförde såsom stöd för sin motsatta mening, att på detta
sätt insamlade arealuppgifter skulle blifva skäligen otillförlitliga och sannolikt äfven
erfordra både längre tid och betydligare kostnad, än som blifvit förutsatt. Komiterade
ansågo sig dessutom icke kunna tillstyrka inställande af de arbeten, hvilka hittills under
offentlig kontroll och ledning fortgått för det ändamål, som med det ekonomiska
kartverket vore afsedt, alldenstund en fullständig och säker kännedom om rikets areal
och dennas olika beskaffenhet i ekonomiskt hänseende endast torde kunna vinnas genom
rådfrågande! af tillförlitliga geometriska kartor och, der sådana icke vore att tillgå,
genom företagna mätningar, samt alldenstund det vore vida bättre och fördelaktigare
att erhålla de ifrågavarande arealuppgifterna säkra för eu landsdel i sender, vid
bestämd tid, och sedan efter hand anskaffa sådana för öfriga landsorter, än att erhålla
samtidiga uppgifter, till hvilkas noggrannhet icke tillräckligt förtroende kunde sättas. —
En, af komitéledamöterne, chefen för statistiska centralbyrån, föreslog äfven att de reviderade
karttransporterna eller gjorda nymätningarna icke skulle sammansättas till eu
sammanhängande karta, utan arealuträkningen verkställas på dessa hvar för sig, men
detta förslag funno kommiterade alldeles oantagligt och deruti förenade sig äfven chefen
för topografiska kåren, dels emedan betydliga fel vid arealuträkningarna derigenom
ovilkorligen skulle uppkomma och dels derföre, att ett så dyrbart geografiskt material
som de omnämnda karttransporterna äfven borde begagnas till sammansättning af ett
fullständigt kartverk, om deraf skulle kunna dragas allt det gagn, som det onekligen
erbjuder. Komiterade tillstyrkte derför, att det dittills brukliga förfaringssättet i afseende
på ekonomiska kartans sammansättning och arealens beräkning måtte fortfarande
tillämpas.

I afseende på de ekonomiska kartornas och beskrifningarnas utgifvande hade
riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 9 Maj 1870 ansett omständigheterna påkalla,
att från ekonomiska kartverket afskildes de kostsamma och för det egentliga
kartverket hinderliga arbetena med kartornas utgifning, helst försäljningen af kartor
ej på långt när inbragte den summa, hvartill deras mångfaldigande uppginge. Då
staten bekostade det dyrbaraste och väsentligaste, nemligen den ritade kartan, syntes
det vara billigt att hushållningssällskap, landsting och kommuner, hvilka önskade
komma i besittning af en dylik karta, äfven bekostade dess utgifning. Riksdagen beviljade
derföre ej de till utgifning af det allmänna ekonomiska kartverket af Eders
Kongl. Maj:t begärda medel, samt anhöll att utgifningen på statens bekostnad af
ekonomiska kartor, utom öfver Norbottens län, måtte tills vidare inställas. Eders
Kongl. Maj:t hade redan den 16 April samma år derom förordna!, och då frågan behandlades
i komitén, fann den denna åtgärd fullkomligt rigtig, alldenstund dessa kar -

tors verkliga ändamål och nytta icke äro så lätta att uppfatta, då en ekonomisk karta
i skalan 1 : 50 000 är för liten för att lemna kännedom om något enskildt egoområde,
under det den är för stor att vara en öfversigtskarta. Komitén tillstyrkte derföre enhälligt,
att ekonomiska häradskartor i skalan 1 : 50 000 ej vidare skulle utgifvas på statsverkets
bekostnad. Deremot ansåg flertalet inom komitén, att ekonomiska kartor skulle
utgifvas i skalan 1 : 100 000 med begagnande af de topografiska kartorna i samma skala
som underlag, Cheferne för statistiska centralbyrån och Sveriges geologiska undersökning,
hvilka inom komitén bestämdt påyrkade, att topografiska konseptkartan i
skalan 1 : 50 000 skulle i samma skala utgifvas, ville att de ekonomiska beteckningarna
skulle på denna insättas, och chefen för Sveriges geologiska undersökning framstälde
dessutom i sin reservation förslag om utgifvande af ekonomiska konseptkartor i 1:20 000
för de mer odlade trakterna.

Redan flere gånger under denna redogörelse för det ekonomiska kartverkets
utveckling, har äfven det topografiska blifvit omnämndt samt de förslag anförda, enligt
hvilka det påyrkades, att det ekonomiska kartverket redan vid sin första upkomst
skulle bearbetas af topografiska kåren och derigenom ett nära samband uppstå mellan
de topografiska och ekonomiska kartverken. Det torde derföre vara lämpligt att här
äfven i korthet redogöra för det topografiska kartverkets utveckling. Den förre kartverkskomitén
säger derom i sitt underdåniga betänkande: ”Ett fullständigt kartverk
öfver hela riket på statens bekostnad kom först till stånd med det

Topografiska kartverket, ”hvars bearbetande från dess begynnelse varit ett
åliggande för den 1805 upprättade Fältmätningskåren, hvilken 1831 erhöll benämning
af Topografiska kåren. Genom Kongl. Brefvet den 16 April 1805 och instruktionen
den 10 December 1806 förklarades denne kårs ändamål i fredstid vara: att författa
fullständiga, på trigonometriska och astronomiska bestämmelser grundade militärkartor
öfver landet, åtföljda af topografiska, statistiska och militäriska beskrifningar, och meddelades
nödiga föreskrifter för dessa arbetens utförande, hvaribland stadgades, att
skalan för fältmätningen eller konseptkartan skulle vara 1 :20 000 och för den så
kallade specialkartan, som härefter borde sammandragas, 1 :100 000.

Sedan personalen efter hand blifvit fulltalig, erhållit nödig utbildning för sitt
yrke och deltagit i 1807—1809 årens krig, började fältmätningen 1810 i Vesterbotten,
der den äfven det följande året fortsattes. Arbetet i denne del af landet upphörde nu,
för att i stället företagas i Skåne, der mätningarna började 1812 och, efter det genom
1813 och 1814 årens krig förorsakade uppehåll, åter fortsattes åren 1815—1820, under
hvilken tid 80 qvadratmil i skalan 1 : 20 000 affattades.

På grund af den erfarenhet, som de föregående åren lemnat, kunde emellertid
beräknas, att för kartverkets fullbordande i nyssnämnda utförliga skala öfver den återstående
delen af landet skulle — äfven om betydliga, i militäriskt hänseende mindre
vigtiga delar uteslötos — erfordras århundraden och er, vida betydligare kostnad, än
den större utförligheten syntes förtjena. Med anledning häraf anbefaldes, genom
general-order den 27 Mars 1821, att skalan för fältmätningen skulle minskas från

1: 20 000 till 1 : 100 000, och att den förra för framtiden endast skulle användas vid
affattning af sådana delar af landet, om hvilkas beskaffenhet en noggrannare militärisk
kännedom vore behöflig. Uti den sålunda för fältmätningen bestämda skalan
1:100 000 affattades, under loppet afåren 1821—1843, kustlandet af Norbottens, Vesternorrlands
och Gefleborgs län samt hela Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Örebro
samt största delen af Kalmar län.

Af hvarje till kartverket hörande blad funnos ännu blott två exemplar, nemligen
konseptbladet och den härefter renritade kartan, en ofullständighet, som vid inträffande
krig, då många exemplar skulle blifva behöfliga, ej kunde afhjelpas genom kopiering,
hvartill hvarken tid eller personal då skulle blifva tillräckliga. Med anledning häraf
blef genom general-order den 19 April 1826, anbefaldt, att det topografiska kartverket
skulle graveras i koppar, hvarvid, till besparing af tid och kostnad, s. k. etsning
borde användas. Då kartverket, hvars ändamål ansågs uteslutande vara militäriskt,
skulle, enligt då gällande föreskrift, hållas hemligt, verkstäldes gravyren af kårens
officerare, hvarefter kopparplåtarne, under chefens försegling, till krigs-arkivet inlemnades,
för att der förvaras. På detta sätt hafva 31 blad af kartverket blifvit
graverade.

Under fältmätningen i skalan 1 : 100 000 hade en mångårig erfarenhet ådagalagt
svårigheten att öfver ett land, med så i smått sönderstyckade ytformer som Sverige,
tillvägabringa en tillräckligt noggrann och fullständig karta i denna skala, då affattningen
på fältet ej verkstäldes i något större måttstock. För att afhjelpa denna svårighet,
förändrades 1844 arbetsskalan, eller skalan för fältmätningen, till 1: 50 000, som
alltsedan varit för detta ändamål begagnad och uti hvilken blifvit kartlagda Vesterås,
Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Kristianstads, Kronobergs, största delen af Jönköpings
samt delar af Stockholms och Kalmar län. Genom dessa utförliga konseptkartors
sammandragning till 1:100 000 erhålles en specialkarta, som i afseende på enskildheterna
är mera noggrann och tillika sannare återgifver landets allmänna skaplynne,
än om den omedelbarligen upprättades i skalan 1 : 100 000.

Ett annat kartverk hade under tiden blifvit föremål för topografiska kårens
verksamhet. De af framlidne friherre Hermelin utgifna kartorna öfver rikets län voro,
ehuru för sin tid högst förstj en stfulla, likväl, i följd af de talrika förändringar, som
landet sedermera undergått, numera ofullständiga och föråldrade. Med anledning häraf
anbefaldes 1832, att ett fullständigt kartverk i skalan 1 : 200 000 öfver Sveriges län,
åtföljdt af statistiska beskrifningar, skulle af topografiska kåren genom sammandrag
af det militära kartverket utarbetas, och genom dess försorg graveras och utgifvas.
Början skulle göras med de län, hvaröfver det militära kartarbetet redan var fullbordadt,
och derefter fullföljas i mån af detta arbetes fortgång. Af detta kartverk har
under tiden sedan 1841 utgifvits kartor med beskrifningar öfver Vesterås, Örebro,
Skaraborgs, Hallands, Blekinge, Uppsala, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Södermanlands
län”.

"Så länge det topografiska kartverket i skalan 1 : 100 000 hölls hemligt, gingo
de vigtiga upplysningar om landets beskaffenhet, som det innehöll, förlorade för samhällsverksamhetens
olika grenar, för enskild företagsamhet och för vetenskaplig forskning.
Kårchefen framstälde derföre 1857 inför Kongl. Maj:t den åsigt, att detta kartverk
icke borde anses vara uteslutande militäriskt, enär det äfven vore af stor vigt
i statsekonomi och vetenskapligt hänseende; att ett strängt hemlighållande under
krig, då en mängd kartor måste utdelas, vore omöjligt; att en fiende i allt fall af de
utgifna länekartorna skulle ega en väsentlig strategisk ledning, och att man således,
genom de topografiska kartornas fortsatta hemlighållande, skulle, utan att vinna det
dermed i militäriskt hänseende afsedda ändamålet, uppoffra de fördelar, som tillskyndades
det allmänna genom utbredande af landets kännedom till den utförlighet, som
cn god topografkarta lemnar. Sedan på grund af dessa skäl det topografiska kartverkets
utgifvande i skalan 1 : 100 000 blifvit genom Kong], Brefvet den 3 November 1857 anbefaldt,
har detta kårens nya åliggande blifvit fullgjordt med all den skyndsamhet,
som tillgängliga medel och arbetets beskaffenhet medgifvit. Af de redan graverade
kartbladen ansågos 20, som i följd af konseptkartornas ålder icke voro tillräckligt noggranna
och väl utförda, icke böra offentliggöras, hvaremot 11, efter förutgången granskning
och berigtigande på fältet, blefve utgifna. Graveringen af de nyare bladen har
blifvit anförtrodd åt så skickliga kopparstickare, att dessa kartor i alla hänseenden äro
jemförliga med de bästa utländska arbeten af samma slag. Samtidigt med beslutet
om kartverkets utgifvande bestämdes, att den förut begagnade benämningen, svenska
militär-kartverket, skulle utbytas emot den egentligare af ”topografiska kårens karta
öfver Sverige”.

Till fullständigande af de uppgifter, som de topografiska kartorna böra innehålla,
har fältmätningen ifrån och med 1857 varit förenad med höjdmätning genom afvägn
in gar, Indika blifvit till den utsträckning vcrkstälda, att i allmänhet omkring 30 till
40 punkter inom hvarje qvadratmil blifvit till deras höjd öfver hålrot å kartan angifna.
Inom de områden, der höjdmätningar blifvit af geologiska kartverkets personal men
icke af topografiska kåren verkstälda, hafva de härigenom bestämda höjdsiffrorna blifvit
för de topografiska kartorna begagnade.

De för det topografiska kartverkets säkra grundläggning och sammansättning
erforderliga triangelmätningarna hafva alltsedan 1815 årligen blifvit verkstälda inom
de delai af landet, der sådant varit för de efterföljande kartsammansättningarna nödvändigt.
Ett för dessa mätningars beräkning behöflig! antal baslinier har äfven blifvit
uppmätt, samt inom de trakter, der triangelmätning icke utan allt för stor svårighet
eller kostnad kunnat utföras, de nödiga ortbestämmelserna blifvit genom astronomiska
observationer verkstälda. I ändamål att för embetsverk och enskilda personer lätta
tillgången till resultaten af kårens geodetiska arbeten, hafva tabeller blifvit tryckte och
utdelade, som angifva de före 1850 trigonometriskt eller astronomiskt bestämde punkters
lägen”.

T afseende på det topografiska kartverket ansåg 1871 års kartverkskoinité inga
förändringar behöfliga, utan tillstyrkte, så väl att konseptskalan 1 : 50 000, som oek att
ucgifningsskalan 1: 100 000 fortfarande skulle begagnas. I det senare hänseendet skilde
sig dock cheferne för statistiska centralbyrån och Sveriges geologiska undersökning
från de öfrige ledamöterne, i det de ansågo den topografiska konseptkartan böra utgifvas
i oförminskad skala 1 : 50 000. De ansågo, att då så mycken omsorg egnas affattningen
i 1 : 50 000:s skalan, borde dessa dyrbara bidrag till en noggrann kännedom
om landet icke blifva arkivlagda, utan komma till mera allmän kännedom och nytta,
hvarjemte de uttalade den öfvertygelsen, att en ökad utgifningskostnad icke behöfdc
vara förenad med utgifningsskalans förstoring, då kartans ökade utrymme borde medgifva
ett billigare graveringssätt.

I afseende på de topografiska kartornas gravering föreslog generaldirektören
för landtmäteriet, att man borde frångå koppargravyr och införa gravyr på sten såsom
varande vida billigare, hastigare att utföra och lättare att begagna vid sjelfva
tryckningen. Men de öfrige ledamöterne visade att stengravyren äfven har stora olägenheter
— förnämligast det stora utrymme stenarne upptaga och svårigheten att göra
rättelser —, hvarför de funno den alldeles olämplig för ett sådant kartverk som det
topografiska. De ansågo dock koppargravyren alltför kostsam, men då chefen för
topografiska kåren, i afsigt att förminska reproduktionskostnaden, redan låtit anställa
försök med gravyr på sten, med etsning samt derjemte egnat särskild uppmärksamhet
åt heliogravyren såsom det på en gång skyndsammaste och minst kostsamma förfaringssättet,
så inskränkte sig komitén att uttala den åsigten, att koppargravyren ej borde
vidare användas utöfver hvad som redan var under arbete, utan denne metod utbytas
mot någon annan mindre kostsam, dock endast under förutsättning att sjelfva hufvudändamålet
på samma gång kunde på ett fullt tillfredsställande sätt ernås.

Topografiska och Ekonomiska Kartverken. Såsom det framgår af förestående
utredning, hade frågan om topografiska och ekonomiska kartverkens förening
eller ställande under gemensam ledning redan länge varit föremål för behandling. Sedan
20 år tillbaka hade chefen för landtmäteriet den ene gången efter den andra
framhållit lämpligheten deraf, att först sockenkartverket och sedan det ekonomiska
kartverket förenades med topografiska kåren. Såsom ofvan blifvit nämndt hade riksdagens
revisorer 1864 och riksdagen 1870 funnit sambandet mellan de båda kartverken
vara alltför lösligt. Det var äfven till följd af sistnämnde riksdags skrifvelse, som
1870 års kartverkskoinité blifvit tillsatt. ”Vid pröfning af denna fråga”, säga komitorade,
”hafva vi, i öfverensstämmelse med livad i det föregående blifvit antydt, såsom
grundsats antagit, att om för de ifrågavarande kartverkens behof lika beskaffade arbeten
förekomma, blott ett sådant bör utföras af den personal, som dertill är skickligast”.
Med iakttagande af ofvannämnde grundsats både komiterade tagit de olika arbeten,
som båda kartverken både att utföra, i betraktande och dervid funnit att ett
samband mellan dessa kartverk borde och kunde åvägabringas. För upprättande af
de stomkartor, som begge kartverken behöfde, begagnades samma material. Samman -

sättning af stomkarta borde derför blott ske en gång. Äfven i trakter, der det topografiska
kartverket vore afslutadt borde de ortbestämmelser, som för den ekonomiska
stomkartans sammansättning vore nödvändiga, utföras af topografiska kåren, på det ej
en geodetisk afdelning skulle behöfva upprättas äfven vid det ekonomiska kartverket.
Detta folie af sig sjelf, om kartverken vore förenade. Dessutom vore en förening nödvändig,
på det ej de styrandes olika åsigter om hvar och när gemensamma arbeten
borde utföras skulle draga dem i olika rigtningar. De kunskapsprof och den föregående
tjenstgöring vid kartarbeten, som för anställning såsom officer vid topografiska
kåren fordrades, vore äfven en borgen för att skicklige och erfarne arbetschefer inom
denne kår icke skulle komma att saknas. — Chefen för topografiska kåren ansåg för
sin del att förvärfvandet af kännedom om rikets areal icke behöfde föranleda upprättandet
af en karta, men gjorde tillika den erinran, att, om Kongl. Maj:t skulle anse
en sådan fullständig, på triangelmätning stödd karta vara nödvändig, den föreslagna
föreningen mellan de topografiska och ekonomiska kartverken, icke skulle för den topografiska
kårens verksamhet blifva skadlig. Komiterade tillstyrkte derför enhälligt,
”att rikets ekonomiska kartverk måtte ställas under styrelse och ledning af chefen för
topografiska kåren, på sätt Eders Kongl. Maj:t kunde finna fö]'' godt närmare bestämma
och att det på riksstatens 6:e hufvudtitel uppförda anslaget till berörda kartverk måtte
till 4:de hufvudtiteln öfverföras”.

Då kongl. brefvet. rörande komiténs tillsättande äfven ålade den att yttra sig
öfver den frågan, i hvad mån det geologiska kartverket kunde sättas i samband med
de båda förut nämnda, så granskade komiterade äfven denna fråga och kommo till det
resultat, att de arbeten, som af det geologiska kartverkets personal utföras, fordra hos
denne särskilda, icke snart förvärfvade insigter och erfarenhet, hvaraf följer att arbetets
och personalens ledare och öfvervakare ''oundgängligen måste i öfvervägande grad
vara i besittning af dessa egenskaper, hvilka icke kunna förutsättas såsom befintliga
hos de öfriga kartverkens chefer. Komiterade ansågo derför ingen fördel kunna deraf
vinnas, att det geologiska kartverket stäldes under gemensam ledare med de öfriga,
utan tillstyrkte enhälligt, ”att det geologiska kartverket fortfarande måtte vara stäldt
under egen chef eller styrelse”.

Den 15 December 1871 föredrog Chefen för Civildepartementet, efter gemensam
beredning med Cheferne för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen, inför Eders Kong].
Maj:t kartverkskomiténs ofvan nämnda utlåtande. I fråga om det ekonomiska kartverkets
fortsatta bearbetande i skalan 1 : 20 000 var han af samme tanke som komiterade
och tillstyrkte derför, att det påbörjade allmänna ekonomiska stomkartverket i
skalan 1:20 000, hvilket såsom grundadt på vetenskapligt verkstälda orts bestämmelser
jemväl är ett geografiskt kartverk, bör så vidt det angår de till Svea land räknade och
söder derom belägna delarne af riket fortsättas och afslutas. Derigenom beredes också
en möjlighet, att om det i en framtid skulle finnas lämpligt och ensidigt att stomkartorna
utgåfvos i oförmiskad skala, vidtaga sådan utgifning, under förutsättning dock,
att de genom försäljning af utgifua kartor inflytande belopp betäckte utgifningskost -

naderna. Konsten att medelst fotografiens tillhjelp mångfaldiga kartor fullkomnas alltjemt
och torde snart nog göra det möjligt att försälja kartor till ett så lågt pris, att
de erhålla en utomordentligt stor spridning.” Hvad kartornas utgifning beträffade, biträdde
departementschefen i allo komiterades förslag, med undantag af de ekonomiska
förhållandenas återgifvande på de topografiska kartbladen i skalan 1:100 000, hvilket
departementschefen åtminstone för den närmaste framtiden icke ansåg sig kunna tillstyrka.
Särskildt fäste departementschefen stor vigt vid de försök, som blifvit gjorda ^

med heliogravyr och albertotypi. För den händelse kunskapen om heliogravyrmetoden
inköptes för statens räkning och försök dermed här hemma företoges, vore det äfven
alldeles olämpligt att redan nu öfvergå från koppargravyr till gravering i sten.

I afseende på sambandet mellan de ekonomiska och topografiska kartverken redogör
departementschefen för kartverkskomiténs åsigter i denna fråga, likasom för
andra förslag, som i samma afseende blifvit framstälda, samt säger: ”Så väl det ena
som det andra af nu omförmälda förslag ådagalägger emellertid det af de sakkunnige
klart insedda och öppet erkända behofvet att för ekonomiska och topografiska kartverken
tillvägabringa gemensamhet icke blott i arbetsplan, utan äfven i styrelse, eller
med andra ord, åstadkomma en fullständig förening mellan de båda kartverken.” Föredraganden
visar sedan, huru ganska mycket dubbelarbete blifvit af de båda kartverken
utfördt på grund af deras af hvarandra oberoende ställning. Departementschefen hade
äfven efter derom framstäld anhållan låtit de* vid det ekonomiska kartverket anstälde
kartografer yttra sig öfver denna fråga, och hade 8 af 9 omfattat tanken om en sådan
förening, hvilken de ansågo nödvändig, sedan de båda kartverken under sin tillvaro
och utveckling förts in på sådana vägar, som vid kartverkens inrättande icke voro bestämde
eller ens förutsedde. De ansågo att de båda kartverken borde sammanföras
till ett enda, ”rikets allmänna kartverk”, som borde bearbetas på 2:ne afdelningar, en
topografisk och en statistisk. Den 9:de kartografen ansåg frågan ännu outredd, men
föreslog tillika, att om denna hans uppfattning ej godkändes, alla kartverk i riket med
undantag'' af det topografiska borde sammanslås och ställas under civil styrelse. Slutligen
föreslog öfveringeniören vid general-landtmäterikontoret, som hade närmaste tillsyn
öfver det ekonomiska kartverket, att detta skulle förblifva under landtmäteristyrelsen.

Härtill yttrar departementschefen: ”De under ärendets behandling förebragta
upplysningar och anförda skäl ådagalägga enligt min åsigt fullständigt, att de ekonomiska
och topografiska kartarbetena höra förenas under gemensam styrelse, och att sådant
under närvarande förhållanden, innan frågan om generalstabens framtida organisation
blifvit slutligen afgjord, icke lämpligen kan och bör ske annorlunda, än att på \

sätt komiterade enhälligt tillstyrkt, rikets ekonomiska kartverk, så väl i hvad det afser
södra och mellersta delarne af riket, som ock rörande Norrbottens län, ställes under
styrelse och ledning af chefen för topografiska kåren”.

Det för ekonomiska kartverket på 6:te hufvudtiteln uppförda anslagets öfverflyttande
till 4:de hufvudtiteln ansåg sig departementschefen deremot icke kunna

tillstyrka, alldenstund ekonomiska kartverkets ställning icke kunde anses fullt definitiv,
så länge frågan om generalstabens organisation ännu icke blifvit afgjord. Skulle den
topografiska afdelningen inom generalstaben framdeles få sig anvisadt att uteslutande
verka för militära ändamål, så komme sådant att föranleda ändring uti ifrågavarande
anordning. Ändringen komme antagligen då att gå derpå ut, att under civildepartementet
anstäldes en särskild kår för bearbetande af rikets allmänna geografiska och
ekonomiska kartverk, och ansåg departementschefen intet hinder möta att ställa en sådan
kår under militära lydnadsförhållanden.

I afseende på de af kartverken utgifna beskrifningarna ansåg departementschefen,
att föreningen af de topografiska och ekonomiska kartverken äfven påkallade en förening
af de hittills särskildt för hvarje kartverk upprättade beskrifningarna, hvarvid
han förestälde sig, att de nya beskrifningarna borde redogöra för så väl do kamerala
och ekonomiska förhållanden, om hvilka de ekonomiska häradsbeskrifningarna hittills
lemnat upplysning, som ock för öfriga hithörande förhållanden, hvilka utgjort föremål
för bearbetning af topografiska kåren.

På grund af departementschefens gjorda framställning beslöt Eders Kong!. Maj:t
den 15 December 1871:

att det påbörjade allmänna ekonomiska stomkartverket i skalan 1 :20 000 skulle,
så vidt det anginge de till Svea land räknade och söder derom belägne delarno af riket,
fortsättas och afslutas;

att deremot utgifning på statsverkets bekostnad af ekonomiska häradskartor i
skalan 1 : 50 000 icke, på sätt förut skett, vidare skulle ega rum, sedan de kartor af
nämnda beskaffenhet, för hvilkas fullbordande Eders Kongl. Maj:t särskildt anslagit
medel, utkommit; men att det skulle vara vederbörande landsting, hushållningssällskap
och kommuner öppet lemnadt att på egen bekostnad föranstalta om utgifning af ifrågavarande
kartor;

att det ekonomiskt-geografiska kartverket öfver Norrbottens län skulle fortfarande
bearbetas efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills samt utgifningen af dertill
hörande kartor i skalan 1:100 000 på statsverkets bekostnad fortsättas och afslutas;

att det ekonomiska kartverket med hvad dertill hörde, såväl i hvad det afsåge
södra och mellersta delarna af riket, som ock i fråga om Norrbottens län, skulle vid
ingången af år 1873 ställas under styrelse och ledning af chefen för topografiska
kåren, på sätt och under vilkor, som Eders Kongl. Maj:t i afseende å verkställigheten
af beslutet härom kunde finna lämpligt närmare bestämma;

att hos riksdagen skulle göras nådig framställning, att, oansedt ekonomiska kartverket
komme att vid 1873 års ingång förläggas under chefens för topografiska kåren
styrelse och ledning, riksdagen likväl måtte vid riksstatens 6:te hufvudtitel bibehålla
det derå uppförda ordinarie reservationsanslag 6 000 K:dr samt å samma hufvudtitel
uppföra de extra-ordinarie eller ordinarie anslag, hvilka för år 1873 och framgent
kunde varda för bemälda kartverk äskade och beviljade;

Kartverkskomiténs Bet.

att tillsvidare och så länge de genom andre-landtmätaretjensternas indragning
redan uppkomna och framdeles uppkommande lönebesparingar finge användas till landtmätares
sysselsättande vid ekonomiska kartverket, skulle såsom kompetensvilkor för
anställning och användande såsom ekonomisk kartograf, så vidt omförmälda lönebesparingar
lemnade tillgång till aflönande af nye kartografer och bestridande af deras
resekostnader, fordras att vara landtmätare;

att, till följd af ekonomiska kartverkets förläggande under chefens för topografiska
kåren styrelse och ledning, alla de frågor, hvilka rörde topografiska kårens ekonomiska
och topografiska kartarbeten jemte civilt statistiska beskrifningar och vore af
beskaffenhet att böra för Eders Kongl. Maj:t föredragas, skulle dertill gemensamt af
cheferne för landtförsvars- och civil-departementen beredas;

att statistiska länsbeskrifningar, utarbetade enligt föreslagna grunder och uppstäda
i den form, som Eders Kongl. Maj:t framdeles, sedan vederbörande blifvit hörde
och dertill afgifvit förslag, kunde finna lämpligt bestämma, skulle fortfarande på statsverkets
bekostnad utgifvas;

att den för det topografiska kartverkets bearbetande faststälda allmänna rekognoserings-
och fältmätningsskala 1 : 50 000 skulle, såvidt angår de till Svea land räknade
och söder derom belägne delarne af riket, bibehållas;

att de topografiska kartbladen öfver sist omförmälde delar af riket skulle fortfarande
utgifvas i skalan 1 : 100 000;

att utgifvande af topografiska kartblad i skalan 1 : 100 000, med derå anbragt
färgtryck för betecknande af ekonomiska förhållanden, icke skulle på statsverkets bekostnad
ega rum, med mindre visshet förefunnes, att kostnaderna blefve genom försäljning
af dylika kartblad till fullo betäckta;

att arbete för sammandragning och utgifning af länskartor icke skulle af topografiska
kåren företagas, med mindre Eders Kongl. Maj:t dertill i hvarje särskild! fall
uppå vederbörandes framställning lemnat nådigt tillstånd;

att vid hittills tillämpade sätt för gravering och utgifning af topografiska kårens
kartblad öfver mellersta och södra delarne af Sverige skulle tillsvidare förblifva;

att chefen för topografiska kåren, jemväl i sin egenskap af styresman och ledare
af det ekonomiska kartverket, samt cheferne för sjökartekontoret och Sveriges geologiska
undersökning skulle innan de hvar för sig uppgjorde arbetsplan för året, att
Edei-s Kongl. Maj:ts pröfning underställas, sammanträda till gemensamma öfverläggningar
och rådplägningar, hvarvid protokoll skulle föras.

Och vidare gaf Eders Kongl. Maj:t, i nådig skrifvelse den 1 November 1872,
till befälhafvaren för topografiska kåren, sedan denne den 9 April samma år inkommit
med underdåniga utlåtanden och förslag i ämnet, närmare föreskrifter i fråga om det
ekonomiska kartverkets ställande under styrelse och ledning af chefen för topografiska
kåren, hvarur här må anföras:

I de trakter, hvarest af topografiska kåren i skalan 1:100 000 verkstälda al dre
mätningar äro af beskaffenhet, att icke göra nya kartors upprättande öfverflödigt, skall
topografiska kåren med sitt arbetsanlag och sin arbetspersonal förrätta triangelmätningar
jemväl af 2. och 3. ordningen till den utsträckning, att ekonomiska kartverket med
sitt arbetsanslag och sin arbetspersonal må kunna sammansätta ekonomiska stomkartor i
skalan 1:20 000, att af topografiska kåren såsom grund för dess kartarbeten begagnas;
dock med rättighet för kårchefen att, på sätt förut varit brukligt, låta nämnde kår
omedelbart i skalan 1 : 50 000 sammansätta stomkartor öfver mindre trakter, derest sådant
för det topografiska kartverkets fortgång finnes oundgängligen nödigt. — — —

En officer vid topografiska kåren, hvilken kårchefen eger att dertill utse, skall,
jemte det han, i den mån sådant låter sig göra, sköter sina vanliga göromål, inför
kårchefen föredraga samtliga ekonomiska kartverket rörande ärenden, ehvad de afse
Norrbottens län eller öfriga delar af riket, — —. — vara redogörare för kartverkets
penningmedel, äfvensom öfver kartverkets bearbetande i allmänhet samt mätningar, rekognoseringar
och stomkartornas sammansättning isynnerhet utöfva den närmare tillsynen.

Såsom förman för arbetena i Norrbottens län bibehålies den person, åt hvilken
nämnda befattning för närvarande är uppdragen.----— — ----— —. --—

Beträffande derefter de statistiska länsbeskrifningarna förordnas, att formatet för
dessa, då de i tryck utgifvas, skall blifva lika med det som begagnas vid utgifvande
af ”bidrag till Sveriges officiella statistik” och de utaf ekonomiska kartverket upprättade
häradsbeskrifningarna; att dylika häradsbeskrifningar jemväl hädanefter skola, i enlighet
med derför faststäldt formulär, af de ekonomiska kartograferne upprättas samt

----åtföljda af det vanliga sammandraget, till trycket befordras, för att, när den

topografiska och statistiska länsbeskrifningen, hvars utarbetande åligger topografiska
kåren, blifvit färdigtryckt, med denna sammanfogas, jemte ett sammandrag för hela

länet;----att de nya länsbeskrifningarna jemväl skola åtföljas af de vanliga tabellerna

öfver länens indelning i afseende på lagskipning, styrelse och uppbörd samt kyrkovärd,
men att ur dessa tabeller må uteslutas uppgifterna om hemmantal och arealvidd,
i alla de fall, då dessa förhållanden i häradsbeskrifningarna redovisas; — — —

samt att, med nedan stadgade undantag, beskrifning öfver ett län icke må
utgifvas förr, än detsamma i sin helhet varit föremål,icke allenast för topografiska,
utan äfven för ekonomiska kartarbeten.

”Som topografiska kårens karta öfver Sverige i skalan 1 : 100 000 redan, hvad
angår Malmöhus och Kristianstads län, blifvit utarbetad och utgifven, samt en längre
tid torde förflyta, innan dessa båda län blifva föremål för ekonomisk kartläggning”,
anbefalles att, ”med hufvudsaklig ledning af hittills följda föreskrifter angående länsbeskrifningar,
låta utarbeta och i förr vanliga formatet utgifva topografiska och statis -

tiska beskrifningar öfver nämnda tvenne län.” — I den mån nya topografiska kartblad,
omfattande ett helt län, utkommit, vill Kongl. Maj:t, uppå särskild framställning af
befälhafvaren för topografiska'' kåren, besluta, huruvida beskrifning öfver det kartlagda
länet jemväl må utgifvas, ändå att samma län icke varit föremål för ekonomisk kart Bland

andra uttalanden i förevarande ämnen må här äfven i korthet framställas en
motion väckt i andra kammaren vid 1876 års riksdag af herr A. Helander om förändrad
organisation af de allmänna kartverken, med angifvet syfte att få ett närmare
samband emellan dem och derigenom minska både tiden och kostnaden för kartarbetenas
fullbordande. De ”missgynnande omständigheter”, under hvilka dessa kartverk
arbeta sammanfattar motionären i följande punkter;

”l;o att, oaktadt visserligen i senare tid gemensamhet i viss mån föreskrifvits
emellan ekonomiska och topografiska (geografiska) kartarbetena, tillräckligt samband
mellan kartverken likväl icke ännu finnes, som kunde förebygga dubbelarbeten;

2:o att icke alla de personer, som bearbeta kartverken, vid dem hafva fast anställning,
så att de kunna uteslutande åt kartarbetena egna sin tid, hvarförutan det är
omöjligt att vinna erfarenhet, skicklighet och drift i arbetet;

3:o att topografiska afdelningen af generalstaben, som antagligen har tillräcklig
sysselsättning med det militära kartarbetet, blifvit ålagd att jemväl utföra det tidsödande
och mödosamma geografiska kartarbetet, som omöjligen af densamma kan medhinnas
utan äfventyr för kartornas säkerhet, i följd af de många tillfälliga biträdena,
som för arbetet måste begagnas;

4:o att nu icke fästes tillräckligt afseende vid att särskilde delar af kartarbetena
utföras af personer, hvilka dermed äro mest förtrogna, så att militärer må företrädesvis
sysselsättas med det militära, sjömän med undersökning af vattendjup och sjöbottnens
beskaffenhet o. s. v., samt

5:o att det ej finnes enhet i ledningen af samtliga kartarbetena, i följd hvaraf
planlöshet nödvändigt måste uppkomma.”

Till afhjelpande af-dessa brister föreslår motionären en sammanslagning af alla
de offentliga kartverken till ett enda, som han vill kalla JiikskartverJcet och ställa under
en chef. Detta kartverk skulle först och främst upprätta en stomkarta, som skulle
ligga till grund för alla kartarbeten för särskilda ändamål och i öfrigt arbeta på ett
visst antal afdelningar, ungefär motsvarande de förut varande, sjelfständiga kartverken,
samt hvar och en under sin särskilde afdelningschef, som borde vara en fackman. Antalet
afdelningar föreslås till 5, nemligen:

”l:o. Afdelningen för ortbestämmelser, hvars uppgift skulle blifva att verkställa alla
erforderliga triangelmätningar och, der så erfordras, astronomiska observationer.

2:o. Stornkartafdelningen, hvilken, efter föregången triangelmätning, sammanfattar
stomkartan samt utför så väl det åt ekonomiska kartverket anförtrodda arbete, som
ock från stomkartan transporterar och sammansätter geografiska kartor.

3:o. Geologiska af delningen, som utför de arbete!), hvilku äro åt geologiska undersökningen
uppdragna.

4:o. MilitärIcartafdelningeu, som från landstomkartan sammandrager och eljest sysselsätter
sig med rent militära och militäriskt topografiska kartor; samt

5:o. Sjökartafdelningen, hvilken likaledes från sjöstomkartan sammandrager sjökort
och eljest med sjökartor sig sysselsätter, derå utmärkande vattendjup och segelleder,
med flera för sjöfarten vigtiga föremål.”

De tre första afdelningarna skulle vara rent civila, de två senare militära och
framställas kompetensvilkor för tjenstemäns antagande vid dem, börande vid de olika
afdelningarna anställas sådana personer, som kunde antagas vara mest förtrogna med
eller mest passande till de olika arbeten, hvilka derinom skulle utföras, såsom landtmätare
och, under vissa vilkor, generalstabsofficerare vid de två första afdelningarna
och vid de tre senare samma slags folk, som nu arbeta vid Sveriges geologiska undersökning
samt vid det topografiska och sjökartverket.

Fördelarne af denna anordning skulle vara:

”l:o att alla kartarbeten skulle få gemensam ledning och sålunda kunna utföras
efter en plan;

2:o att personalen vid hela det egentliga civila kartverket — de tre första afdelningarna
— skulle komma att egna hela sin tid uteslutande åt kartarbetena, hvarigenom
större säkerhet, skicklighet och drift i arbetet skulle befordras, än om detta till stor
del utfördes af tillfälliga biträden;

3:o att vid stomkart- och geografiska arbetena skulle användas personer, som
vid mätningar och kartsammansättningar hade största vana och färdighet, samt likaledes,
vid militär- och sjökartornas kompletterande, med begagnande af stomkartorna,
de vid sådana arbeten mest erfarne; och

4:o att dubbelarbeten ovilkorligen skulle undvikas, emedan all triangelmätning
skulle komma att verkställas af samma afdelning, och således icke, såsom nu, af personalen
vid två särskilda kartverk, och emedan allt stomkartarbete skulle verkställas
inom en och samma afdelning o. s. v.”

Slutligen ansåg motionären, att man borde försöka att påskynda kartarbetena,
så att den egentliga kartläggningen af landet måtte blifva fullbordad inom en tid af
högst 50 år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslogs, att riksdagen ville i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt till näst instundande riksdag, i
nåder framlägga förslag till alla de allmänna kartverkens omorganisation i enlighet med
här ofvan framstälde grunder samt en plan för kartarbetenas afsilande inom 50 år.

Riksdagens andra kammare tillsatte ett tillfälligt utskott för behandhandling af
denna fråga. Detta uttalade som sin åsigt, att ”alla astronomiska och geodetiska arbeten,
den allmänna höjdmätningen, landets uppmätning och kartläggning för geografiskt
behof samt författandet och utgifvandet af ekonomiska och geografiska kartor
borde lemnas åt ett och samma kartverk, — landkartverket, — i uppdrag att omhänder -

hafva”. Utskottet ansåg vidare, ”att en god och med höjdbeteckning försedd geografisk
karta, upprättad i en för strategiska och taktiska ändamål passande skala, tillika
är den bästa militärkarta” och att på denne tillika med andra grunder ”bibehållandet
af ett särskild! militärkartverk bredvid ett fullständigt geografiskt icke vore behöfligt”,
generalstaben naturligtvis obetaget att, utan vidare samband med det stora landkartverket
än att den fick begagna dess kartor m. in., förrätta alla öfriga militärtopografiska
arbeten. Äfven ville utskottet på anförde grunder, icke förorda de af motionären
föreslagna geologiska och sjökartafdelningarnas sammanförande med det allmänna
landkartverket.

I fråga om organisation af de allmänna kartverken, ansåg utskottet, att geologiska
undersökningen och sjökartverket fortfarande borde rekryteras och bestå af samma
slags personer som hittills. Deremot höll det före, att man borde af de vid generalstabens
topografiska afdelning anstälde officerare, civile tjensteman och biträden, jemte
personalen vid rikets ekonomiska kartverk, bilda en särskild kår, åt hvilken, under benämning
rikskartverket, eller något dylikt, borde uppdragas utförandet af alla de arbeten,
hvilka här ofvan angifvits såsom tillhörande ett allmänt landkartverk för riket.

Detta rikskartverk skulle arbeta på 5 afdelningar:

l:o. Afdelningen för de astronomiska och geodetiska arbetena samt allmänna
höjdmätningen.

2:o. Afdelningen för sjelfva uppmätningen och kartläggningen.

3:o. Afdelningen för utarbetande af geografiska kartor i jemförelsevis mindre skalor.

4:o. Afdelningen för mångfaldigandet (gravyr, fotografi in. m.).

5:o. Afdelningen för vård af instrumentsamlingen, kartarkivet och biblioteket,
hvilken afdelning tillika skulle besörja verkets penningredogörelse och kartdistributioner.

Utskottet föreslår vidare tillsättandet af en ”öfverstyrelse”, sammansatt af kartverkscheferne
samt delegerade från andra myndigheter, hvilka kunna vara intresserade
i planen för kartarbetena, såsom civil-departementet i och för allmänna arbeten, sjöförsvars-departementet,
statistiska centralbyrån, ecklesiastik-departementct i och för
undervisningsväsendet samt chefen för generalstaben såsom det sjelfskrifna ombudet för
bevakande af landförsvarets intressen i frågan. Denne öfverstyrelse skulle hafva till
uppgift att yttra sig öfver arbetsplanen, frågor rörande förändring i mätnings- och
utgifningsskalor, användning af nya sätt för kartornas mångfaldigande m. m. äfvensom
öfver andra vigtiga frågor, hvilka Kongl. Maj:t kunde önska underställa dess pröfning.
Ofverstyrelsen borde äfven sjelf kunna taga initiativ i dessa frågor.

Slutligen instämde utskottet i motionärens önskan, att de förslag, hvilka kunde
komma att uppgöras för kartarbetenas fortsättande, måtte komma att afse fullbordandet
af landets kartläggning snarast möjligt och senast inom en tid af 50 år.

I enlighet med desse grunder hemstälde äfven utskottet, att riksdagen skulle i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t yttra sig öfver denna fråga, hvarjemte utskottets
ordförande i en särskild bifogad reservation framstälde sin åsigt, att det föreslagna
landkartverket borde organiseras under militära lydnadsförhållanden.

Dessa förslag ledde icke till någon åtgärd från riksdagens sida, som lät bero
vid den utredning af hithörande förhållanden, som var att vänta såsom en följd af de
befallningar, Eders Kong]. Maj:t redan utfärdat till vederbörande chefer och för hvilka
bär nedan skall redogöras.

Redan den 10 Januari samma år hade nemligen Eders Kong]. Maj:t anbcfalt
afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning, i egenskap af chef för rikets
allmänna och Norrbottens läns ekonomiska kartverk, att så fort ske kunde och
före den 1 Oktober samma år till Eders Kong!. Maj:t inkomma med,

"dels utlåtande och utredning i fråga om den tid, som kunde anses åtgå för fullbordande
af såväl det allmänna ekonomiska stomkartverket med tillhörande beskrifningar,
så vidt angår de till Svea land räknade och söder derom belägne delarne af riket,
som ock de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens län, allt i enlighet med
derom nu gällande bestämmelser, äfvensom angående de sannolika kostnaderna härför,
dds ock i sammanhang dermed förslag rörande de förändringar i bestämmelserna
angående det allmänna ekonomiska stomkartarbetet, som möjligen kunde finnas erforderliga,
på det att fullbordandet af detta arbete må kunna påskyndas.”

Hvad sålunda blifvit afdelningschefen anbefaldt fullgjorde han uti underdåniga
memorial den 2 och 4 September 1876, ur hvilka, — med förbigående af inledningarim,
hvilka omfatta en redogörelse för såväl dessa kartverks uppkomst och de hufvudsakliga
föreskrifter, hvilka för dem i ett eller annat afseende varit eller äro gällande, som ock

föi de albeten, hvilka blifvit utförda intill 1875 års slut samt kostnaderna derför__

här må anföras:

1- Allmänna ekonomiska stomkartverket. Hvad först angår den tid, som

kunde anses åtgå för fullbordandet af det allmänna ekonomiska stomkartverket med tillhörande
be skrifning ar, allt i enlighet med gällande bestämmelser, så beräknades den på följande
sätt:

Hela det område, med frånräknande af de stora sjöarna Mälaren, Hjelmaren,
Vettern och Venern, som från och med år 1876 skulle återstå för detta kartverk att bearbeta,
utgjorde omkring 1299 qv.-mil. Om de närmast föregående årens erfarenhet i
fråga om den årliga arbetsprodukten af ett visst antal (14) kartografer lägges till grund för
beräkningen, så kommer man till det resultat, att till detta arbete skulle erfordras en tid
af omkring 90 åi\ Men åtskilliga omständigheter, bland hvilka särskildt framhållas med
säkerhet påräknehga, bättre underlag för stomkartan, samt större inkomster, sedan till kartverket
blifvit an slagne alla andre-landtmätarelöner i mån af deras indragning, skola verka
td], dels eu större arbetsprodukt af hvarje kartograf, dels ett ökadt antal kartografer
och således en förminskning i sagde tid. Afdelningschefen antager derföre, att hvarje
kartograf framdeles bör kunna uppmäta 1,3 qv.-mil om året samt att kartografernes

antal vid*51885 års slut skall vara 19 i stället för som hittills 14. Tiden för arbetets
utförande blifver härigenom reducerad till 53 år.

Den sannolika kostnaden för det återstående ekonomiska kartarbetet beräknas,
med stöd af hittills tillgängliga siffror samt antagliga, framtida förhöjningar i arfvoden
för kartografer in. in., till en summa af 4 277 000 kronor.

”Men om detta kartverk skall kunna uppfylla sin hufvudsakliga bestämmelse,
som är att åstadkomma säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet
och fördelning i ekonomiskt hänseende, så måste, efter vissa bestämda mellantider, genomgående
granskning på fältet utföras, för att å de ekonomiska konseptbladen i skalan
1: 20 000 införa de sedan den första kartläggningen timade förändringar å alla de föremål
och förhållanden, för Indika dessa kartor redovisa, ny arealuträkning delvis företagas
och kanske nya beskrifningar upprättas”. Afdelningschefen söker bevisa nödvändigheten
af ofta återkommande dylika granskningar genom eu hänvisning till hushållningssällskapens
berättelser från de län, i hvilka ekonomiska kartarbeten utförts, af
Indika tydligen synes huru hastigt jordbruksstatistiska siffror föråldras. Styresmannen
för kartverket yttrar år 1869 som sin åsigt att dessa granskningar böra återkomma
hvart 20 år; under det att statistiska centralbyrån på förfrågan svarar, ”att man torde
få åtnöjas, äfven om man ej oftare än hvart 10 år kunde genom företagen granskning
åvägabringa förnyad arealberäkning”. Denna sednare siffra antager afdelningschefen
som god och utgår derifrån vid beräkningen af behöflig personal och kostnad för detta
arbete. Vidare antager han, att en person kan på fältet granska kartorna öfver och delvis
ånyo ytberäkna 5 qv.-mil om året och man kan naturligtvis då lätt beräkna, med
kännedom om hvad som hittills kartlagts och framdeles årligen kommer att kartläggas,
huru mycket arbetskrafterna så småningom böra ökas, för att oupphörligen kunna granska
de färdiga kartorna hvart 10 år. Härigenom kommer afdelningschefen till det resultat,
att vid den tidpunkt då kartverket öfver hela mellersta och södra Sverige skulle
vara afslutadt, eller år 1928, skulle för den dittills behöfliga granskningen vara tillsatte
SO kartografer och skulle desse äfven sedermera allt framgent för samma ändamål bibehållas
vid kartverket. Således bör till den förut beräknade slutsumman för hela kartverket,
4 277 000 kronor, läggas en summa af omkr. 3 000 000 kronor, hvartill kostnaden
för denne granskning uppgått intill 1928 års slut. Efter denne tidpunkt beräknas den årliga
kostnaden för detta arbete, utfördt af 30 granskande kartografer, till 110 000 kronor.

Med anledning af befallningen att afgifva förslag ”rörande de förändringar i bestämmelserna
angående detta kartverk, hvilka möjligen kunde finnas erforderliga, på
det att fullbordandet af ifrågavarande arbete må kunna påskyndas” har afdelningschefen
för sin del icke ansett någon annan åtgärd kunna eller böra vidtagas, än den
att öka de till kartverket årligen utgående anslagen. Men äfven under antagande, att
så förhöjda anslag kunna erhållas, att arbetet betydligt hastigare skulle kunna bedrifvas,
får dock tagas i betraktande, om det äfven kan blifva möjligt att anskaffa duglige
arbetare i tillräckligt antal. Som kompetensvilkor för desse har nemligen alltid framstälts
egenskapen af landtmätare, men desses antal är redan nu så ringa, med utsigt

att framdeles blifva ännu mindre, att ”svårigheter sannolikt skulle komma att uppstå
vid ett rigtigt användande af alltför stora statsanslag.”

I det föregående har endast tagits hänsyn till det ekonomiska kartverkets ursprungliga
ändamål, som var att åstadkomma säker kännedom om rikets areal samt
dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt hänseende. Afdelningschefen
berör nu äfven kartverkets andra, uppgifna ändamål, det nemligen att tjena som underlag
(stomkarta) för den topografiska kartläggningen och beräknar huru mycket af
den förut uppgifna kostnaden för den ekonomiska kartan bör läggas på den topografiska.

Efter medeltalsberäkning för de fyra åren 1872—1875 kostade den ekonomiska
kartläggningen af en qvadratmil, med arealuträkning och beskrifnings upprättande, i det
närmaste 3 630 kronor, hvilka afdelningschefen dock ansåg för framtiden kunna nedsättas
till 3 300 kronor. Efter en på medeltalsberäkning grundad noggrann uppskattning
af kostnaden för en under åren 1863—1874 af topografiska kåren och generalstabens
topografiska afdelning i skalan 1 : 50 000 sammansatt stomkarta, uppgick denna kostnad
till omkring 270 kronor för hvar och en af de 167 qvadratmil, som under denne tid
blifvit utarbetade. I begge siffrorna ingå de fasta lönerna för dem som användts vid
arbetet, så att dessa siffror blifva fullkomligt jemförbara, och uttalar afdelningschefen
till yttermera visso som sin bestämda åsigt, att den topografiska kartan i skalan 1 : 100 000,
som ju är slutresultatet af uppmätningen i skalan 1 : 50 000, icke i något hänseende blifver
bättre, om som underlag användes den ena eller andra stomkartan. ”Vore det ekonomiska
kartverket icke behöfligt för jordbruksstatistiskt ändamål, så vore det sannerligen
icke skäl att bearbeta en så i alla afseenden utmärkt god och fullständig, men
äfven allt för kostsam stomme i skalan 1 : 20 000, såsom underlag för en karta, som
utgifves i skalan 1 : 100 000. Det förra är ovilkorligen det ekonomiska kartverkets hufvudändamål,
det senare är en bisak af alldeles underordnad vigt.”

Med anledning af detta afdelningschefens vid generalstabens topografiska afdelning
underdåniga utlåtande infordrades ett yttrande af landtbruks-akademiens förvaltningskomité
öfver frågan, om och i så fall på hvad sätt det ekonomiska kartverket bäst
skulle kunna uppfylla sin jordbruksstatistiska bestämmelse. Svar härpå afgafs den 14
Oktober 1876. Förvaltningskomitén, som icke vore i tillfälle att ingå i granskning af
de beräkningar och antaganden, hvilka afdelningschefen gjort, ansåg likväl det ekonomiska
kartverket vara af den allra största vigt icke allenast för jordbruksstatistiken,
utan äfven för den enskilde jordbrukaren, så att det vore särdeles önskvärd!, om det
snart kunde bringas till fulländning. Komitén tillstyrkte derföre, ”att det ekonomiska
kartverket icke allenast fortsattes, utan äfven påskyndades, så att det inom en kortare
tid kunde fullbordas, samt att arbetskrafterna således i förhållande härtill blefve förstärkta.
” För vinnande af detta mål borde alla tillgängliga krafter användas, hvadan
den föreslagna revisionen af de redan fullbordade kartorna syntes böra inställas, intill
dess hela kartverket blifvit fulländad!; och antoge komitén, att den erforderliga revisionen
borde framdeles kunna åvägabringas på ett mindre kostsamt sätt, än genom sär -

Kartverkskomiténs Bet.

skildt anstälde och afiönade reviderande kartografer, enär förste-landtmätarne, hvar
inom sitt län, mot härtill af hushållningssällskapen eller staten anslaget arfvode, borde
kunna verkställa denna revision, delvis år för år, utan att omkostnaderna härför behöfde
blifva afskräckande.

2. Norrbottens läns ekonomiskt-geografiska kartverk. Rörande Norrbottens
läns ekonomiska kartverk anförde afdelningschefen:

Hela länet omfattar en areal af nära 920 qv.-mil. Af dessa återstodo den 1 Januari
1876 omkring 255 qv.-mil att uppmäta inom lappmarkerna, utom det att rekognoseringar
för aftecknande af landets höjdbildning skulle företagas öfver en yta af omkring
559 qv.-mil inom såväl kustlandet som lappmarkerna. Arbetet med kartläggning
inom lappmarkerna är beroende af afvittringarnas fortgång, ”enär de särskilda egoområdena
och deras gränslinier först genom afvittring blifva bestämda och utstakade.
Såvida man derför anser att dessa gränslinier böra återfinnas på den ekonomiska kartan
och såvida beskrifningarna anses böra redogöra för dessa förhållanden, så kan arbetet
icke afslutas förr än afvittringarna först blifvit verkstälda.

Enligt uppgift, lemnad af landshöfdingen i Norrbottens län, böra afvittringarna
inom länets lappmarker vara afslutade år 1893. Samtliga återstående arbeten på fältet
af kartverket kunna vara afslutade år 1887, så att då endast skulle återstå komplettering
medelst inläggning af egogränser m. m., beskrifningars upprättande samt utgifning
af kartor öfver några lappmarkshärad, hvilka alla arbeten skulle kunna vara afslutade
år 1894, då kartverket kunde upplösas. Hela kostnaden för detta återstående arbete
beräknas, i enlighet med nu gällande bestämmelser, till omkring 389 000 kronor, hvaraf
erforderligt statsanslag 383 000 kronor.

Äfven här måste naturligtvis en ständigt fortgående revision af de färdiga kartorna
företagas. Afdelningschefen anser dock, hufvudsakligen på grund af de små förändringar,
hvilka i detta hänseende tima i denne landsdel, att granskningen kan och
bör uppskjutas till tidpunkten för kartverkets fullbordande, då detsamma öfverlemnas
till generalstabens topografiska afdelning, hvilken ålägges att för framtiden hålla det i
fullständigt skick och ombesörja utgifningen deraf. Afdelningschefen anser nemligen
af många skäl att detta kartverk är vida mera topografiskt eller geografiskt än ekonomiskt-statistiskt
och att det följaktligen icke kan vara skäl att här på bestämda
mellantider anordna sådana utförliga granskningsarbeten, som i de tätt befolkade och rikt
odlade trakterna inom mellersta och södra Sverige. Han föreslår derföre att dessa
kartor behandlas på samma sätt som öfriga topografiska kartor, hvilka granskas, när
omständigheterna så kräfva, utan att några bestämda tider härför anbefallas.

3. Topografiska kartverket. Samma dag, eller den 10 Januari 1876, som Eders
Kongl. Maj:t befalde afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning att
afgifva ofvanstående utlåtande angående de ekonomiska kartverken, behagade Eders
Kongl. Maja äfven anbefalla chefen för generalstaben att,

dels låta uppgöra beräkningar öfver den tid och de kostnader, som ansågos behöfliga
för att med de krafter, som dertill kunna blifva disponibla, fullända den topografiska
kartläggningen af landet;

dels äfven, enär samma mätnings- och utgifningsskalor, hvilka inom mellersta
och södra delarna af landet begagnas, icke synas vara för de nordliga landskapen erforderliga,
afgifva förslag, när en öfvergång bör ega rum från de nu i allmänhet begagnade
skalorna;

dels slutligen, i samband med nu anbefalda utrednings och förslags afgifvande,
göra framställning angående de förändringar i de topografiska arbetenas bedrifvande,
hvilka kunna leda till påskyndande af arbetets gång.

I anledning häraf inkom chefen för generalstaben den 30 September 1876 med
såväl eget utlåtande, som ock ett af honom infordradt, af afdelningschefen för generalstabens
topografiska afdelning afgifvet yttrande i ämnet och skall här först anföras det
sist nämndas hufvudsakliga innehåll. Afdelningschefen yttrar, bland annat:

De delar af landet, hvilka vid 1876 års början återstodo att topografiskt kartlägga,
utgjorde, med undantag af Norrbottens län, 1 952 qv.-mil. Årliga arbetskvantiteten
med då varande årsinkomst, 65 500 kronor, och gällande bestämmelser för mätnings-
och utgifningsskalor m. m., beräknas till 24 qv.-mil och sammanlagda kostnaden
för fältmätning af 1 qv.-mil i skalan 1 : 50 000, utgifning medelst koppargravyr i skalan
1 :100 000 och beskrifning till 2 600 kronor. Sammanställas dessa siffror, finner
man att den tid, som skulle åtgå för hela kartverkets fullbordande, utgör 81 år. Från
och med 1876 års början höjdes det till dessa arbeten beviljade anslaget till 75 000
kronor och dermed årliga arbetsprodukten till 30 qv.-mil, på samma gång arbetstiden
minskades till 65 år. Totalkostnaden för de ännu återstående kartarbetena skulle i
öfverensstämmelse härmed komma att utgöra 5 075 000 kronor, hvaraf behöfligt statsanslag
4 880 000 kronor.

För att förminska den här ofvan beräknade tiden är naturligtvis den enklaste
utvägen att öka de årliga anslagen, hvarigenom likväl icke slutsumman växer. Vill
man återigen minska både tid och kostnad, så finnes intet annat medel att tillgripa än
förminskning af de skalor, i hvilka så väl kartläggning som utgifning sker. Detta
senare förordas och till grund för de förslag, hvilka i denna rigtning göras, lägges
den olika grad af odling, som förefinnes i olika landsdelar eller hvaraf de äro mägtiga,
förhållanden, som bäst utrönas genom beaktande af befolkningsstatistiken.

I detta hänseende visar sig, att alla de nordligaste länen, t. o. m. Gefleborgs och
St. Kopparbergs, hafva en folkmängdstäthet som i allmänhet uppgår till endast några
få hundra på qvadratmilen och icke öfverstiger 1 035 (Gefleborgs län), under det att i
mellersta och sydliga Sverige folkm ängdssiffran i intet län understiger 2 000 menniskor
på qvadratmilen, men i de tätast befolkade uppgår till öfver 8 000. När härtill lägges,
att. äfven för de delar af landet, der befolkningen är tätast, arbetsskalan 1 : 50 000 och
utgifningsskalan 1 : 100 000 visat sig vara fullkomligt tillräckliga för alla ändamål, och
då dessutom terrängformerna i de nordliga provinserna i allmänhet blifva betydligt

större än i mellersta och södra delarne af riket, till följd hvaraf de fullkomligt lägligt
kunna återgifvas i en mindre skala, så synes det afdelningsohefen att alla skäl äro för
handen att utgifva de topografiska kartorna öfver Västerbottens, Jemtlands och Vesternorrlands
län, norra och mellersta delarne af Gefleborgs och St. Kopparbergs län samt
nordligaste delen af Vcrmlands län i skalan 1:200 000. Arbetsskalan kan härigenom
utan olägenhet minskas till 1 : 100 000.

Enligt denne plan skulle alltså af de 1 952 qv.-mil, som ännu återstå att topografiskt
kartlägga, 410 qv.-mil uppmätas i skalan 1 : 50 000 och 1 542 qv.-mil i 1 : 100 000.
Öfver de förra skulle kartorna utgifvas i skalan 1: 100 000 och öfver de senare i J : 200 000.

När man, med ett årligt anslag af 75 000 kronor, kan kartlägga 30 qv.-mil om
året i skalan 1:50 000, så skulle nyss omförmälte 410 qv.-mil taga i anspråk en arbetstid
af 14 år. De återstående 1 542 qv.-milen skulle kunna fullständigt topografiskt bearbetas
i nyss nämnda skalor under en tid af ungefär 21 år, till hvilken senare siffra
man kommer på grund af det kända sakförhållandet, att mätning i skalan 1 : 100 000
och gravyr i skalan 1 : 200 000 fordra endast 2/ä af den tid, som åtgår för samma arbeten
i skalorna 1 : 50 000 och 1 : 100 000. Således skulle det återstående topografiska
kartarbetet fordra en tid för sitt fullbordande af omkring; 35 år, hvilket med ett årlio-t
anslag af 15 000 kronor, gifver eu slutlig kostnad af omkring 2 630 000 kronor.

Denna tid af 35 år anser afdelningschefen vara alldeles för lång, emedan behofvet
af sådana kartor är särdeles stort. Han försöker derför beräkna den kortaste
tid, inom hvilken nämnda arbete skulle kunna afslutas med hänsyn tagen till alla de
svårigheter, Indika resa sig mot arbetets påskyndande samt med beräkning af en rimlig
tillökning i de årliga arbetsanslagen. Han kommer härigenom till sitt förslag, att de
topografiska arbetena måtte så bedrifvas, att de kunna vara afslutade om 25 år, till
hvilket ändamål det årliga arbetsanslaget måste ökas till omkring 107 000 kronor.

Med detta större anslag skulle man utan olägenhet kunna fördela sina arbetskrafter
något mera än hittills skett, så att man kunde arbeta på en gång i norra och
mellersta Sverige och föreslår afdelningschefen fördenskull att Vesternorrlands, Jemtlands
och Vesterbottens län måtte få i eu grupp för sig topografiskt kartläggas, till
en del oberoende af, men samtidigt med de sydligare delarne af landet. En särskild
afdelning skulle förläggas i dessa trakter, med hufvudstation efter hvart annat i städerna
Hernösand, Östersund och Umeå, att der arbeta både vinter och sommar. Skälet härtill
angifves vara den ofta förekommande nödvändigheten i dessa trakter att utföra
fältarbeten under vintern, till följd hvaraf det är fördelaktigt att redan på förhand icke
vara alltför långt aflägsnad från arbetsorten, äfvensom nyttan för såväl ledare som arbetare
att närmare "lefva sig in i undantagsförhållandena” i dessa nordliga trakter, och
derigenom kunna på lämpligaste sätt begagna sig af de hjelpkällor till arbetets underlättande,
som landet möjligen kan erbjuda.

Men så val för en sådan fördelning af arbetet, som ock för påskyndandet af
kartläggningen i dess helhet, fordras derjemte, att triangelmätningarna bedrifvas med
större skyndsamhet, Om sålunda hela det återstående topografiska kartarbetet skulle

vara afslutadt inom eu tid af omkring 25 år, så borde all triangelmätning vara afslutad
senast efter 18 års förlopp. Den yta, som i så fall årligen skulle komma att tri an guleras,
skulle utgöra omkring 86
professor anses behöflige.

Emellertid åro icke alla arbeten för den topografiska kartläggningen i det föregående
angifna, ty dels äro eu del äldre kartor öfver vigtiga områden af mellersta och södra
Sverige — förslagsvis omkring 220
behöfva omarbetas, dels återstå alltid ganska vidlyftiga granskningsarbeten att, med
vissa tiders mellanrum, företaga öfver alla kartlagda områden.

Chefen för generalstaben börjar sitt underdåniga utlåtande med att framhålla,
”att det topografiska kartverket är ett militäriskt kartverk och att det under alla förhållanden
bör uppfylla de fordringar, som i militäriskt hänseende måste ställas på detsamma”.
Sedan han uppvisat, Indika dessa fordringar äro, tillägger han, att de enligt
all erfarenhet bäst uppfyllas af kartor i skalan 1 : 100 000, hvilken skala förklaras icke
allenast ”lämplig”, utan ”behöflig och nödvändig”. Skalan 1 :200 000 gifver en utmärkt
öfversigtskarta, men är för liten att tillåta bedömandet efter kartan af olika
fältställningars militära värde.

”Men skall utgifningsskalan erhålla hela denna tydlighet, behöfves i de flesta fall
samma uppmätningsskala som den, hvilken för närvarande af den topografiska afdelningen
begagnas, eller 1 . 50 000". Blott om man, af ett eller annat skäl, anser mindre
noggrannhet vara af nöden på mindre vigtiga ställen, kan man antingen nöja sig med
samma skala föi både rckognoseringen och utgifningen, eller ock reducera den i skalan
I : 100 000 uppmätta kartan till I : 200 000 för att i denna senare skala utgifvas. En
sådan mindre noggrannhet kan också anses tillräcklig för stora delar af norra Sverige,
hvarför chefen för generalstaben föreslår att, genom användande af mindre skalor inom
vissa områden af denne landsdel, förminska såväl tiden som kostnaden för kartarbetenas
fullständiga afstötande.

Vid 1876 års början återstodo att topografiskt kartlägga, med undantag af Norrbottens
län, 1 952 qv.-mil. Söder om Gefle skulle, i enlighet med förut faststäld plan,
hela landet uppmätas i skalan 1 : 50 000 och kartorna utgifvas i 1 : 100 000, men längre
norrut skulle begge dessa skalor begagnas på fältet, allt efter olika landsdelars olika
militäriska betydelse. Det säges härom: ”Utan tvifvel kan hela kustlandet från Gefle
till Norrbotten och ända upp till Haparanda blifva skådeplatsen för ganska vigtiga
krigsoperationer. Men icke blott kustlandet, utan ock alla de större floddalarne och
kommunikationslederna, synnerligen de till Jemtland ledande vägarne, äro vigtiga i
militäriskt hänseende” och påyrkas för den skull uppmätningsskalan 1 : 50 000 vid utarbetandet
af topografiska kartor öfver dessa områden. Hela det öfriga Norrland anser
chefen för generalstaben böra uppmätas i skalan 1 : 100 000 och kartor öfver det hela
utgifvas i sistnämnda skala, med undantag för Vesterbottens läns lappmarker, hvilka,
i likhet med Norrbottens läns, böra uppmätas i skalan 1: 100 000, men kartorna utgifvas
i 1: 200 000. Hela den del af landet, som bör uppmätas uteslutande i skalan

1 :50 000 beräknas till omkring 410 qv.-mil, (len åter som bör uppmätas dels i

1 : 50 000 och dels i 1 :100 000 till 1 240 qv.-mil, hvartill komma Vesterbottens lappmarker,
omkring 302 qv.-mil. Utaf nämnde 1 240 qv.-mil beräknas omkring 340 qv.-mil
böra uppmätas i 1 : 50 000 och 900 qv.-mil i 1 : 100 000.

Som reproduktionsmedel för mångfaldigandet af alla dessa kartor föreslås heliogravyr,
hvars användbarhet, genom en mängd försök verkstälde både här och i främmande
land, är fullt bevisad. Skälet till den hittills begagnade koppargravyrens utbytande
mot heliogravyr är den senares prisbillighet, samt den större hastighet, hvarmed
kartors mångfaldigande enligt sistnämnde metod kan ske. Genom användande af
heliogravyr reduceras nemligen reproduktionskostnaden till mindre än hälften och
tiden för arbetets utförande ända till \ af hvad gravyr med stickel krafvel-.

Enligt denne plan skulle emellertid på en del kartblad vissa delar blifva uppmätte
i skalan 1 : 50 000 och andra i 1 : 100 000, men de olika stilar, hvilka härigenom
måste uppkomma på samma konseptblad anses icke komma att synas på den utgifna
kartan, emedan enligt förslaget konseptkartorna i begge skalorna skulle renritas i eu
och samma, 1 : 75 000, och sedan på heliografisk väg mångfaldigas i 1:100 000.

Chefen för generalstaben anmärker härvid särskildt, ”att de militäriskt vigtiga
delarna af landet sjelfskrifvet sammanfalla med de ekonomiskt vigtigaste, hvarför äfven
landets fredliga värf på detta sätt bäst tillgodoses”.

Kostnaderna för hela denna kartläggning med utgifning beräknas, med stöd af
siffror erhållna af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning, till

2 755 400 kronor och anses arbetet kunna afslutas under en tidrymd af 25 år.

I afseende på planen för arbetet framställes såsom önskligt om Gefleborgs och
Vesternorrlands län jemte kustlandet af Vesterbotten kunde, ju förr dess hellre, af en
särskild afdelning i en följd kartläggas, hvarefter man borde öfvergå till Jemtlands
län, under det att en annan afdelning fortsatte arbetet i de sydligare länen och småningom
droge sig mot norden, så att arbetena komme att afslutas i St. Kopparbergs
län, eller i de trakter, der den för stomkartsammansättningen så vigtiga afvittringen,
enligt hvad upplyst blifvit, senast blifver färdig. Chefen för generalstaben förutsätter,
att detta möjligen icke passar tillsammans med planen för bearbetning af rikets ekonomiska
kartverk, hvilket, som bekant, skall lemna den för den topografiska kartläggningen
behöfliga stomkartan och icke lyder under generalstaben, men uttalar härvid
den öfvertygelsen, att, om de topografiska och ekonomiska kartverken bragtes i
närmare förening med hvarandra än de nu äro, så att såväl personal som anslag för
båda kartverken voro gemensamma, intet hinder skulle möta för det föreslagna till—
vägagåendet, och arbetet i sin helhet både skyndsammare och billigare kunna utföras.
Denna sammanslagning af de begge kartverken motiveras än ytterligare genom nödvändigheten
af en ständigt fortgående granskning af färdiga kartor, såväl topografiska
som ekonomiska, hvilken billigast och bäst torde kunna och böra verkställas på en och
samme gång, af eu och samme personal.

Slutligen föreslås att Vesterbottens läns lappmarker, Indika såväl i anseende till
naturbeskaffenhet och folkmängd som i militäriskt hänseende äro af ungefär samma
betydelse, som Norbottens läns lappmarker, måtte få kartläggas i sammanhang med
dessa af det kartverk, som nu benämnes Norbottens läns ekonomiska kartverk och för
närvarande står under ledning af en generalstabsofficer. Härigenom beräknas att äfven
denne del af landet skall hinna blifva kartlagd samtidigt med fullbordandet af det
topografiska kartverket öfver den öfriga delen af riket.

Chefen för generalstaben har inom komitén närmare redogjort för sina åsigter om
ändamålsenligheten af de ekonomiska och topografiska kartverkens förening så väl till
personal som anslag. Han har dervid fäst uppmärksamheten dels derpå, att, då arbetena
vid det topografiska kartverket till större delen utföras genom koinmenderingar
mot endast dagaflöning, detta kartverk eger billigare arbetskrafter till sitt förfogande
än det ekonomiska och dels derpå, att mycket onödigt arbete och många onödiga utgifter
förorsakas deraf, att kartverken bearbetas hvart för sig. — För närvarande upprättar
sålunda generalstabens topografiska afdelning triangelnätet öfver riket och bestämmer
dervid under senare åren ungefär tre triangelpunkter på hvarje qvadratmil. Dessa
triangelpunkter hafva under sistnämnda tid äfven blifvit höjdmätte. Personalen i rikets
ekonomiska kartverk hopsamlar sedan för eu trakt i sender ego- och skifteskartor från
generallandtmäterikontoret, landtmäterikontoren i länen och enskilde personer samt nedtransporterar
dem till skalan 1 : 20 000. Sedan hvarje kartograf erhållit ett visst antal
karttransporter, begifver han sig till sitt rekognoseringsområde, hvarest han under sommarens
lopp på fältet kontrollmäter och rättar hvar och en af de medförda karttransporterna,
så att de till alla delar öfverensstämma med terrängen och passa till hvarandra.
Är iiågon karttransport särdeles otillförlitlig eller saknas karta helt och hållet
för någon del af'' trakten, så verkställas nymätningar på dessa ställen. — Sedan kartograferne
om hösten återkommit till Stockholm, sammansättas de olika karttransporterna
med stöd af de från generalstabens topografiska afdelning erhållna triangelpunkterna
till en ekonomisk plankarta öfver den rekognoserade trakten. Om de olika karttransporterna
och nymätningårna, hvilka af de olika kartograferne aflemnas till denna kartsammansättning,
icke passa till hvarandra, så sammanjemkas de — och spåren efter
denna sammanjemkning återfinnas nästan på hvarje ekonomiskt kartblad — dels derigenom
att en karttransport med sin sida får öfverskjuta och täcka någon del af en annan
karttransport, dels derigenom att luckor mellan 2:ne karttransporter ifyllas med
hvitt papper och slutligen äfven derigenom att en eller annan karttransport, som icke
räcker till att fylla den plats, som den är afsedd att upptaga, på lämpligt eller lämpliga
ställen sönderklippes och tillökas med hvitt papper. Till denna karta, sådan
den blifvit sammansatt, göras arealuträkningar häradsvis. Härvid må ytterligare till -

läggas, att de ofvan antydda felen vid kartsammansättningen i allmänhet icke få infalla
på den odlade jorden, utan på utmarken, men felen äro dock fel, som icke kunna helt
och hållet afhjelpas, så länge den nuvarande arbetsmetoden bibehålies. — Generalstabens
topografiska afdelning begagnar sedermera den ekonomiska plankartan i skalan
1 :20 000, för att medelst pantograf nedtransportera den till en stomkarta i skalan
1 :50 000 för de topografiska arbetena. Från denna stomkarta, som fullständigt uppritas,
afkalkeras de stommar, som begagnas vid den topografiska fältmätningen i skalan
1:50 000. Sedan denna mätning är fullbordad samt jordhöjder och berg inlagda, renritas
och textas kartkonsepten med tusch och sammansättas i blad, hvart och ett lika
stort som ett vanligt topografiskt kartblad i skalan 1 : 100 000 och utgörande ’/4:del af
detsamma. Vid denna sammansättning möter icke någon som helst svårighet, då alla
kartkonsepten förut passa till hvarandra, såsom utgörande delar af samma geodetiskt
bestämda stomkarta. Härefter tagas fotografier af konseptkartan i skalan 1 : 50 000, och
med tillhjelp af dessa sker afvägning af den senast rekognoserade trakten genom särskildt
för detta ändamål ditsända personer, s. k. nivellörer. ■—■ Höjdsiffror utsättas på
konseptkartan och fotografierna. Dessa siffror begagnas sedan, för att, vid konseptkartans
reduktion till och omritning i skalan 1:100 000 göra de rättelser i den redan gjorda
höjdbeteckningen, som kunna vara behöfliga. Till denna sistnämnda skala nedtransporteras
nemligen de renritade konseptbladen i skalan 1 : 50 000, hvarvid 4 af dessa sammansättas
till ett nytt konseptblad, hvilket äfven renritas, i skalan 1 : 100 000, hvarefter
detsamma eller en fotografi deraf begagnas såsom mönster vid den gravering i koppar
af detta blad, som verkställes af topografiska afdelningens gravörer.

Genom ofvan beskrifna operationer erhållas:
triangulering med 3 punkter på qvadratmilen;

en ekonomisk plankarta i skalan 1 : 20 000 i konsept, sammansatt af karttransporter,
hvilka före denna sammansättning blifvit. kontrollmätta på fältet, samt arealuträkningar
af denna konseptkarta, utgifna häradsvis;
eu stomkarta i skalan 1:50 000;

en topografisk renritad konseptkarta i skalan 1:50 000;
en topografisk renritad konseptkarta i skalan 1:100 000;
en graverad kopparplåt motsvarande sist nämnda konseptkarta.

Härvid är dock att märka, att det ekonomiska kartverket icke hinner så fort undan
med sitt arbete som den topografiska afdelningen, hvarför det är nödvändigt för
den senare att äfven sjelf sammansätta stomkartor utaf karttransporter från landtmätarkartor.
Dessa stomkartor i skalan 1 : 50 000 äro icke till någon nytta för ekonomiska
kartverket och förminskar ej i någon mån dess arbete.

I stället för ofvanstående sätt att gå till väga borde de af de båda kartverkens
personaler utförda arbetena för framtiden ordnas på följande sätt:

Trianguleringen skulle såsom hittills verkställas af generalstabens topografiska
afdelning till en utsträckning af 3 punkter på qvadratmilen. På samma gång skulle
äfven den första afvägningen af terrängen göras på sådant sätt, att ett tillräckligt antal

höjdbestämda utgångs- och kontrollpunkter för den öfriga detaljafvägningen skulle finnas
att tillgå inom hvarje mätningsområde. Topografiska afdelningen skulle sedan från
general-landtmäterikontoret, landtmäterikontoren i länen och enskilda personer, hopsamla
ego- och skifteskartor för en trakt i sender, nedtransportera dom i skalan 1 : 20 000 samt
deraf och med tillhjelp af nymätningar, der sådana äro behöfiiga, sammansätta eu stornkarta
i sist nämnda skala. Denna sto mkarta skulle kontrollmåtas och fullständigas på
marken. Alla konturer ocli ekonomiska detaljer skulle uppritas, textning utföras och
höjdbildningen återgifvas enligt det faststälda topografiska maneret. Plan- och höjdmätning
skulle utföras under samme mätningsperiod och af samma personer, Indika äfven
skulle insamla behöfiiga uppgifter för arealuträkningarna och för beskrifningarnas upprättande.
Konseptkartan skulle renritas och derefter mångfaldigas i samma skala medelst
fotolitografi samt färgtryck för vatten och de ekonomiska detaljerna. Ilon skulle
sedan på fotografisk väg förminskas till skalan 1:50 000, i hvilken den åter skulle renritas,
utan ekonomiska detaljer, men med bibehållande af beteckning för höjdförhållandena
och på sådant sätt, att en heliogravyrplåt i skalan 1:100 000 derutaf kunde tagas.
Genom dessa operationer skulle man sålunda erhålla:
triangulering med 3 punkter på qvadratmilen;
cn stomkarta i skalan 1:20 000;

en renritad karta i skalan 1:20 000 jemte konsept, upptagande allt som för närvarande
finnes upptaget på den ekonomiska kartan samt dessutom höjdbildningen;

fotolitografiska aftryck af denna karta i samma skala, med färgtryck för vatten
och ekonomiska detaljer, samt arealuträkningar utgifna härads vis;
eu renritad konseptkarta i skalan 1 :50 000; samt
en heliogravyrplåt i skalan 1:100 000.

Enligt detta förslag skulle en fullständig sammansmältning af de båda kartverken
ega rum ; fältmätning af samma trakt skulle endast en enda gång ifrågakomma; sjelfva
handarbetet vid kartornas förfärdigande skulle i betydlig grad förminskas och i stället
fotografiens medverkan så mycket som möjligt tagas i anspråk.

Komiterade, som i hufvudsakliga delar ansluta sig till det framstälda förslaget,
hafva funnit lämpligt att beteckna de sålunda förenade kartverken med ett gemensamt namn

L andkartverket.

a. Landkartverkets uppgift.

Innan skälen framställas för en fullständig förening af de ekonomiska och topografiska
kartverken till ett landkartverk, måste komiterade först afhandla den frågan
hvarför det s. k. ekonomiska kartverket i skalan 1 :20 000 fortfarande bör bearbetas och
hvarför de ändamål, som med detta kartverk afses, icke på annat sätt lämpligare kunna
ernås. De utdrag, som ofvan blifvit lemnade af såväl olika myndigheters som af chefens
för sagda kartverk yttranden göra det till en pligt för oss att härom yttra vår mening.

Kartverkskomiténs Bet. 5

En ekonomisk
plankarta i
skalan
1 : 20000 bör
fortfarande
utarbetas.

Vi äro också öfvertygade, att kartverkets oklara ställning, som yttrat sig i mycken meningsskiijaktighet
om och täta förändringar i sättet för arbetenas ordnande och utförande,
i hufvudsaklig mån berott af det sväfvande i ändamalet eller mahända rättare af
det mindre rigtiga begrepp man i allmänhet gjort sig derom och vi hafva häri funnit
ett ytterligare skäl att söka utreda denna fråga, som besvaras just genom ett noggrant
afvägande mot hvarandra af medel och ändamål.

Då ekonomiska kartverket 1859 inrättades, angafs dess hufvudändamål vara att
till jordbruksstatistikens tjenst anskaffa säker kännedom om rikets areal samt dennes
olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt hänseende. Det var dock ej först med
kartverkets upprättande som denne tanke uppstod, ty den är gammal i vårt land, der
man under århundraden arbetat för dess förverkligande. Ur denne synpunkt sedt är
ekonomiska kartverket blott en naturlig utveckling af förhållanden, hvilka ett länge
kändt behof med nödvändighet framkallat. Alla statistiker erkänna också nyttan och
nödvändigheten af arbeten i denna rigtning och kunna vi till stöd härför åberopa statistiska
komiténs utlåtande den 18 Juni 1856, der det säges bland annat: noggrann kän nedom

af en stats område, af dess arealinnehåll såväl i dess helhet som för hvarje dess
olika administrativa fördelningar, förhållandet mellan land och vatten, fjelltrakt och
lågland, utsträckningen af kärr och mossar, hedar och skogar, jemte de förändringar,
som denna fördelning genom odlingens fortgång är underkastad, är i allmänhet ett
oundgängligt vilkor för en mängd administrativa och statistiska frågors fullständiga utredning.
Isynnerhet är denna noggranna kännedom om arealen för jordbruksstatistiken
af sådan vigt, att utan densamma alla beräkningar af åkerbrukets afkastning måste
blifva högst otillförlitliga”. Härmed öfverensstämmer äfven ett muntligt yttrande, hvithet
en fackman afgifvit inför komiterade, att nemligen hvarje statistisk siffra rörande
jordbruksförhållanden — t. ex. utsäde, korntal, kreatursantal o. s. v. ytterst hvit ar
på arealuppgifterna öfver området och af dessa erhåller sin betydelse, så att, om man
eger de senare sjelfva siffran alltid kan till en viss grad bedömas eller åtminstone kontrolleras.
Jordbruksstatistik utan tillförlitliga arealuppgifter torde derföre få anses vara,
om icke omöjlig, åtminstone föga tillfredsställande samt icke ledande till det dermed
afsedda ändamålet.

Men arealuppgifter äro omöjliga att erhålla utan mätning åt jorden och, om man
också icke kan säga att denna mätning nödvändigt måste vara förenad med kartläggning,
så är det i alla fall visst att säkra och tillförlitliga arealuppgifter endast genom
beräkning af ytvidderna - på goda kartor kunna erhållas. Man har också, snart sagdt
öfver hela den civiliserade vcrlden, förenat dessa begge ändamål, hvilket torde få anses
vara bevis nog för att ett dylikt tillvägagående är praktiskt rigtigt, äfven om det icke
skulle ligga för öppen dag, att det skulle vara ett slöseri med medel att verkställa det
större arbetet, mätningen, hvars hela resultat är en siffra, och icke det mindre, kartläggningen,
hvarigenom likväl erhålles möjlighet, dels att rätta denna siffra, allt efter
odlingens vexlingar, dels att tillgodose en mängd andra intressen. De fleste europeiska
stater hafva sålunda under de senaste 4—5 årtiondena bl i f vit fullständigt mätte och

kartlagde, med en'' noggrannhet, som man i vårt land icke kunnat tänka på att efterfölja
och som måhända äfven här skulle varit till en stor del obehöflig. Tilläggas bör
likväl, att en ny uppskattning af jorden nästan allestädes varit förenad med uppmätningen,
men en följd häraf har äfven varit, att såväl mätningsskalor som kostnader vida
öfverstigit hvad som behöfts för uppnående af det rent statistiska målet. I Sverige,
der man hufvudsakligen afsett det senare, har äfven mätningen kunnat verkställas i
den jemförelsevis lilla skalan 1 : 20 000 och för en ringa kostnad, under det att man i
främmande land verkstält sina kadastermätningar i skalorna 1 :1 000—1 : 5 000 samt
med uppoffring af ofantliga penningsummor.*)

I frå»a om det ekonomiska kartverkets fortsatta bearbetande skulle man således

kunna säga, att om jordbruksstatistiken är nyttig och nödvändig, så äro äfven mätningar
och kartor nödvändiga och frågan skulle då mindre gälla, om ekonomiska kartverkets
tillvaro är berättigad eller icke, än om det, sådant det är, uppfyller sin bestämmelse
samt huru arbetena böra ordnas för att med säkerhet leda till det med dem
afsedda målet. Men detta är en fråga, till hvilken vi längre fram skola återkomma, nu
endast viljande framhålla vår åsigt, att ett dylikt kartverk, ur statistisk synpunkt sedt,
är nödvändigt och icke utan förbiseende af landets sanna intresse, kan indragas, med
mindre någonting annat, bättre, sättes i stället. En nödvändighet blifver det äfven att
någorlunda samtidigt kunna bearbeta större delar af landet, såsom hela län, ty statistiken,
som sjelf måste lemna samtidiga uppgifter, kan icke vara tillfredsstäld med primäruppgifter,
hvilka erhållas under så lång tidrymd, att deras inbördes värden, sedan
alla blifvit samlade, knappast längre äro jemförbara. Den ekonomiska vinsten af att
hvarje arbete verkställes på möjligast korta tid är i öfrigt allt för uppenbar, att bär
behöfva särskildt påpekas, någonting som också varit klarligen insedt i alla land, der
dylika arbeten på senare tider blifvit utförda.

I sammanhang härmed tillåta sig komiterade att återgifva ett yttrande af chefen för
civildepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet den 15 Dec. 1871, med anledning
af 1870—1871 års kartverkskomites underdåniga utlåtande. Departementschefen
säger deri bland annat: ”Vigten och betydelsen af en tillförlitlig jordbruksstatistik för

vårt lands materiella utveckling och förkofran äro så allmänt insedde och erkände, att jag
icke lärer behöfva inlåta mig på försök att bevisa behofvet, ja! nödvändigheten af en
fortsatt bearbetning af denne del af den officiella statistiken. Men skall en sådan bearbetning
med någon utsigt till framgång ske, så måste man vara betänkt på att, om än
småningom, dock så fort ske kan, i afseende å den produktiva jorden åstadkomma så
säkra och tillförlitliga arealuppgifter, som utan allt för stora kostnader och landets betungande
möjligen kunna ernås. För min del anser jag de under komiterades öfverläggningar
meddelade upplysningar och uppgifter uppenbarligen ådagalägga, att säkra
och tillförlitliga arealuppgifter endast genom beräkning af ytvidder å kartor kunna be -

*) Frankrikes kadaster påbörjades 1807 och fullbordades 1858 samt beräknas i sin helhet hafva kostat omkr.
150 millioner fres. I Preussen började man upprättandet af en kadaster år 1861 och fullbordade den på mindre
än 3 år med eu kostnad af omkr. 30 millioner fres.

redas; äfvensom att kartor, som vid sådan beräkning användas, böra vara upprättade i
eu skala, som icke understiger 1: 20 000, om nemligen arealen af de olika egoslao-en
skall kunna bestämmas utan allt för stor afvikelse från rätta förhållandet. I detta afseende
tillåter jag mig hänvisa till de af generaldirektören för landtmäteriet i afgifna
reservationen lemnade upplysningar, att längden å sidan i eu qvadrat af ett tunnlands
innehål], afbildad å en karta i skala icke utgör mera än eller icke fullt f

linie; att derföre, om t. ex. en tomt, en åker eller en äng innehåller till och med ett
tunnland, men formen är långsträckt, icke ens en så stor tomt, åker eller äng kan å kartan
utmärkas, än mindre dylika lägenheter, hvilkas areal understiger ett tunnland; att å en
karta i nyssnämnda skala TV, linie motsvarar 50 fot af naturliga längden, så att till och med
ett ganska fint streck å en dylik karta i bredd motsvarar 20 fot; samt att till följd deraf
de i skalan 1: 50 000 utgifna häradskartor icke upptaga gränser för hvarje jordegares
innehaf af mark, utan endast gränser för byar, äfven om hemmanen inom dessa
äro från hvarandra skilda genom gränser, bestämda genom faststäldt skifte, hvilket icke
utan alla delegarnes i byn åsämjande kan rubbas; likasom de till häradskartorna hörande
tryckta beskrifningar icke heller uti ifrågavarande afseende innehålla utförligare
uppgifter. Å en karta i skalan 1 : 100 000 varda de afbildade föremålen så förminskade,
att längden å sidan i eu qvadrat af ett tunnlands innehåll icke utgör mera än
linie och sjelfva ytvidden ej synes större än hålet efter en knappnål, stucken genom
papperet. Huru ömkligt det än vid sådant förhållande vore, att stomkartan bearbetades
i ännu större skala än 1 : 20 000, förbjuda dock vårt lands inskränkta tillgångar
all tanke derpå; men omsorgen att erhålla någorlunda säkra och tillförlitliga arealuppgifter
bjuder å andra sidan att icke öfvergifva nämnda skala, hvilken, på sätt jag
nyss an tydt, synes mig vara den för ifrågavarande ändamål minsta möjliga.

Det från och med 1867 vidtagna förfarandet att med rättelse efter ortbestämmelser,
som topografiska kåren verkstält, upprätta ekonomiska stomkartor, de der
sedermera utgöra grundläggning för bearbetandet af det allmänna topografiska och geografiska
kartverket öfver Sverige, är, enligt min åsigt, särdeles lämpligt och torde böra
fortsättas så länge ske kan d. v. s. så länge inom mellersta och södra delarna af vårt
land finnas trakter, Indika ännu icke blifvit å topografiska kårens kartor affattade och
hvarest icke heller ekonomiska kartarbeten ännu företagits. Genom berörda förfarande
befrias topografiska kåren från nedtransportering af befintliga geometriska kartor och
transporternas sammansättning till en stomkarta, äfvensom från uppmätning af förut icke
geometriskt kartlagda hemman och lägenheter.”

Komiterade anse dock icke att det jordbruks-statistiska ändamålet är det enda
eller ens det vigtigaste för ekonomiska kartverket. Visserligen upprättades det på grund
af öfvertygelsen att man på detta sätt lämpligast kunde och borde bearbeta jordbruksstatistiken,
men sådant det nu föreligger, efter snart 20 års arbete, har det fått en betydelse,
som är vida större och som gör, att jordbruksstatistiken nu mera endast är ett
af de många ändamål, hvilka genom det ekonomiska kartverkets bearbetande befrämjas.

Redan i det föregående har omnämnts dess egenskap af ett stomkartverk för den
topografiska uppmätningen af landet och i allmänhet för allt kartarbete på land, något
som vi tillmäta stc~ vigt, då derigenom, i och för andra kartarbeten, så väl offentliga
som enskilda, icke a.-jnast kostnad besparas, utan äfven en säkerhet vinnes, som svårligen
på något annat sätt skulle uti vårt land stå att erhålla. Med en sådan grundval
färdig låta sig sedermera alla slags kartläggningsarbeten, för ekonomiska, agronomiska,
topografiska, geologiska m. fl. ändamål, äfven af enskilda personer för enskilda ändamål,
med jemförelsevis lätthet verkställa, hvarigenom sannolikt mången undersökning för olika
syften både redan gjorts och än mera framdeles skall komma att göras.

Inom komitén har äfven den åsigten allmänt uttalats, att det ekonomiska kartverket
kan göra mycket gagn vid beskattning af jorden. Det är visserligen sant, att
man icke af den ekonomiska kartan eller beskrifningen kan se hvarje mindre jordegares
område och ännu mindre detta områdes värde, men en god ledning för omdömet och
framför allt en kontroll ligger dock uti den bild man får af de olika hemmanens förhållande
till hvarandra, af hvarje särskild! hemmans storlek och belägenhet, af jordstyckningen
och den odlade jordens utseende på kartan, af inegornas förhållande till
den öfriga jorden, af deras belägenhet i sammanhängande egofigurer eller splittring i
många mindre delar, hvilket måste försvåra och fördyra skötseln, af traktens allmänna
karakter af bördighet, af lättheten eller svårigheten att erhålla goda förbindelsevägar,
så väl inom ett eller annat område, som mellan detta område och de stora stråkvägarne
för den allmänna samfärdseln, af lättheten eller svårigheten att torrlägga jorden in. m.
Denna ledning kan ingen annan karta lemna i så hög grad som den ekonomiska.
Denna samma ledning för omdömet kan naturligtvis äfven mången gång vara af värde
i det enskildas intresse, såsom vid bedömande af jordvärden i och för köp m. in.

Slutligen få komiterade fästa uppmärksamheten på det allmänna kulturintresse,
som är fäst vid detta kartverk och som vid bedömandet af dess värde icke får förbises.
Denna karta förökar kännedomen om vårt land och gifver en bild af dess kulturståndpunkt,
som ingen annan kan lemna och som man hittills icke egt. Också torde det

icke kunna bestridas, att förvärfvandet af en noggrann kännedom om det land, man

odlar och bebor, för hvilket man stiftar lagar, och hvars hjelpkällors ändamålsenliga
utveckling är grundvilkor för befolkningens förkofran och välstånd, är en af de vigtigaste
länkarne i den kulturutveckling, som för närvarande pågår. Den är dessutom
en nödvändighet för den ekonomiska utveckligen, och utgifterna derför tillhöra deras
antal, som dagligen och stundligen så väl i studerkammaren som på åkerfälten mångdubbelt
återgäldas genom-det allmänna gagn, som af goda och fullständiga kartor i stor
skala kan hemtas. Komiterade anse sig derjemte böra erinra, att de största kostnaderna
för våra kartverk redan äro utgifna och det största arbetet redan undanajordt. Denna
kostnad ligger i de många millioner kronor, som våra afvittrings- och skifteskartor hafva
kostat, och detta arbete i all den tid och möda, som på dessa kartarbeten blifvit använda.
Nu gäller frågan hufvudsakligast att göra sig detta utomordentliga geografiska

material till godo, hvarvid det måste vara statens och ej den enskildes pligt att göra

de derför ännu erforderliga uppoffringarna, Indika, huru stora de än äro, dock kunna
kallas obetydliga i jemförelse med den nytta man kan draga af en sådan förökad kännedom,
synnerligast i ett land, der så stora områden finnas, Indika äro för dess egna innebyggare
mera obekanta än månget som ligger långt utanför dess egna gränser, men
Indika kunna innehålla källor till rikedomar, nog stora att många gånger ersätta de på
deras upptäckande nedlagde kostnaderna.

Med ett ord, det skulle enligt komiterades åsigt vara ett stort och bedröfligt steg
tillbaka, om man öfvergåfve detta arbete i sitt nu varande ofärdiga skick, då det helt
naturligt ännu icke kunnat bära den frukt, hvaraf det, en gång bragt till slut, utan
tvifvel är mägtigt. 20 års sträfvanden mot ett fosterländskt mål vore dermed tillintetgjorda,
en för våra förhållanden stor penningsumma till nästan ingen nytta bortkastad
och en skada tillfogad vårt land, som blott med svårighet och stora kostnader skulle
kunna godtgöras, ifall man en gång i framtiden skulle vilja återupptaga arbetet. Må
man äfven ihågkomma att det är för framtiden man arbetar, här som så ofta eljest; man
bör derföre försöka att so med dess ögon. Åtminstone tro vi, att man icke får betrakta
en sådan sak som denne uteslutande från en synpunkt och det är derföre, som vi här
sökt belysa den från olika håll. Det resultat, till hvilket vi härigenom kommit, är, att
ett kartverk, motsvarande det nu varande ekonomiska, bör fortfarande bearbetas, samt att
hvarje förändring, som skall vidtagas dermed, bör gå i rigtnimjen att utvidga det, eller åtminstone
påskynda dess fullbordan.

Skalan för kartverket bör enligt vår åsigt fortfarande bibehållas vid 1 : 20 000,
emedan denna är den minsta, i hvilken det ännu blifver möjligt att med noggrannhet
uträkna arealerne för olika liemmansnummer och egoslag och emedan komiterade anse
det för vårt land, med dess ringa befolkning i förhållande till arealen, icke vara välbetänkt
att använda större skala till ett allmänt kartverk. Gränsen mot norr för kartläggningen
i denna skala hafva vi för vår del ansett för närvarande böra sättas vid
norra kanten af 29:de bladvåden i det topografiska kartverket i skalan 1 : 100 000, med
fäst afseende på att alla de delar af landet, Indika genom sin odling kunna anses förtjena
det, härigenom skola blifva noggrant undersökte. Norr om denne gräns, som
skår öfver sjön Siljan och går norr om Gefle, vidtaga andra förhållanden, Indika, såsom
komiterade längre fram skola närmare utreda, måste anses rättfärdiga en öfvergång
till mindre skalor, härifrån likväl undantaget det lilla hörn af Vermland, som ligger
norr om nämnde gräns och hvilket vi tänkt skulle tillsammas med den öfriga delen af
provinsen anses höra till mellersta Sverige och kartläggas i skalan 1:20 000. Se öfversigtskartan
bilaga VII.

Landkartver- Det bär emellertid icke kunnat undgå komiterades uppmärksamhet, att det eko let

lör mm nomiska kartverket hittills arbetat långsamt och till följd deraf äfven dyrt, ett förhåloch
lande som torde böra tillskrifvas en mindre god organisation, under hvilken arbetet
topografiskt, bedrifvits med för dyra krafter. Årliga arbetsprodukten har vexlat emellan 11 och 20
qv.mil
qv.mil.

mellersta Sverige kräfva 60—70 år, hvilken tid är alldeles för lång. Komiterade anse
derföre att tiden för kartverkets fullbordande bör reduceras till ungefär hälften af hvad
ofvan är angifvet och hafva tänkt sig att detta skulle kunna ske åtminstone till en
stor del genom en förändrad organisation af kartverket, hvarigenom billigare och talrikare
arbetskrafter skulle kunna användas och således för samma kostnad en större
arbetsqvantitet erhållas. Men detta kan icke, så vidt vi förstå, på mera än en enda
väg åstadkommas, eller i samband med en förändrad organisation af äfven det topografiska
kartverket och vi skola derföre först vidröra några förhållanden vid detta.

Det topografiska kartverket arbetar för närvarande på fältet i skalan 1 : 50 000,
för att från den sålunda erhållna konseptkartan sammandraga en karta i skalan 1 : 100 000,
som sedan utgifves. Ärliga arbetsprodukten med nuvarande anslag är omkring 30 qv.-mil. Stomkartan skulle enligt regeln lemnas af ekonomiska kartverket, hvilket emellertid,
såsom framgår af en jemförelse emellan de begge kartverkens årliga arbetsprodukter,
blott till en del är möjligt. Följden häraf är tydlig; en mängd omvägar och
dubbelarbeten blifva nemligen härigenom nödvändiga. Om t. ex. ekonomiska kartverket
en sommar mätt 20
under derpå följande vinter reduceras till skalan 1 : 50 000 för att tjena som stomme
för det topografiska kartverket. Men detta behöfver ytterligare en stomkarta öfver 10
qv.mil
Sommaren derpå gå de topografiska fältmätarne ut och rekognosera för sitt ändamål
samma 20
till nya 10
ekonomiska kartarbetena, utan under något följande års sommar för detta ändamål å
nyo måste ommätas. Slutligen, sedan allt detta är undangjordt, gå nivellörer öfver det
hela och anskaffa de behöfliga höjdsiffrorna. Nu är det alldeles uppenbart, att en stor
tidsvinst skulle uppstå, om samma person på samma gång förrättade alla dessa arbeten,
då härigenom skulle inbesparas en mängd resor af olika personer och framför allt en
icke obetydlig del af den tid, som samtlige fältmätarne behöfva för att orientera sig
på samme platser inom mätområdet, eftersom den tid, som den förste fältmätaren härtill
använder icke blifver så synnerligen mycket mindre för hvar och en af de följande.
Blott en resa till arbetsorten och en enda orientering på hvarje plats skulle vara nog
för hela kartläggningsarbetetet, n. b. sedan man verkstält den geodetiska mätningen,
som alltid måste föregå.

Under förutsättning, att samma person har skicklighet nog att förrätta alla de
olika slagen af fältmätningsarbeten — och vi skola framdeles visa att detta utan svårighet
låter sig göra —, kunna och böra dessa på följande sätt anordnas: Först ut föras

de geodetiska mätningsarbetena, så att ett tillräckligt antal rättelsepunkter erhållas
för stomkartans sammansättning. Detta antal har på senare tider, om det i medeltal
beräknas för ett större område, varit omkring 3 på qv.milen, men, som det är af
vigt att kartan grundlägges med så många geodetiska punkter som möjligt, så torde
det vara skäl att bestämma denna siffra som ett minimum, men att hon ökas till vid

Arbetssätt.

pass dubbelt i trakter der stomkartans säkra sammansättning så krafvel'', samt der landets
beskaffenhet icke lägger betydande hinder i vägen derför. Samtidigt och af samma
personer utföres den första afvägningen af terrängen, till den utsträckning, att ett
tillräckligt antal utgångs- och rättelsepunkter må finnas för den senare kommande
detaljhöjdmätningen. Derefter sammansättes stomkartan af ego- och skiftes-kartor,
hvilka hopsamlas från landtmäterikontoren och från enskilda personer, samt nedtransporteras
till skalan 1 : 20 000, på sätt som redan förut liera gånger blifvit omnämndt.
Öfver trakter der endast föråldrade eller alldeles inga landtmätarkartor finnas att tillgå,
verkställas nymätningar. Slutligen kontrollmätes och fullständigas stomkartan på
marken, ekonomiska detaljer inläggas, höjdmätningar utföras, höjdsiffror insättas, höjdbildninaen
aftecknas och alla andra arbeten för kartans sammanfattande och beskrifningens
upprättande utföras på en gång af samma personer och under samma inätningsperiod.
Konseptskalan för såväl den ekonomiska som den topografiska kartläggningen
skulle alltså blifva 1 : 20 000 och intet annat kartläggningsarbete i södra och
mellersta Sverige skulle för landkartverkets personal i frågakomma. Alla kartor i mindre
skalor skulle helt enkelt erhållas genom reduktion af konseptkartorna i skalan 1: 20 000.
Vi skola i det följande söka särskild! motivera de vigtigaste punkterna i detta förslag,
för så vidt de innebära olikheter mot de nu bestående förhållandena.

En första afvägning af terrängen samtidigt med den geodetiska mätningen Häfver
alldeles nödvändig, ifall den sedermera kommande detaljhöjdmätningen skall utföras
samtidigt med fältmätningen, emedan hvarje fältmätare, endast genom att inom sitt
område ega några förut höjdbestämde punkter, kan hänföra sina siffror till den för
all höjdmätning gemensamma utgångspunkten eller till hafvet, likasom det är nödvändigt
att på detta sätt medel till kontroll finnas, såväl för fältmätaren sjelf som för dem,
hvilka skola granska hans arbete. Hvarför denna förberedande afvägning förlagts till
de geodetiska arbetena beror derpå, att redan nu en höjdmätning af triangelpunkterna
sker, hvilken vidare kan utsträckas, sedan en del geodetiska arbeten utföras med det
s. k. Stampfers universalinstrument, som är ett fullständigt såväl vinkelmätnings- som afvägningsinstrument.
För närvarande sker, såsom redan är nämndt, all höjdmätning efter
den topografiska fältmätningen hvilket från början tillkommit derigenom, att en stor
del af det nu varande topografiska kartverket redan var färdigt, innan man ansåg sig
hafva råd att företaga några höjdmätningar. Men ingen har någonsin förnekat, att det
icke är bättre att vara i besittning af dessa höjduppgifter redan vid mätningen af konseptkartan
och då, enligt vår plan, allt fältarbete skall utföras samtidigt och af samma
person blifver ett sådant tillvägagående äfven alldeles nödvändigt.

Men om den ekonomiska kartan i skalan 1 : 20 000 äfven skall blifva en fullständig
topografisk terrängkarta, blifver det också nödvändigt, att stomkartan sammansättes i
enlighet med vårt förslag, eller före fältmätningen.

Såsom redan är nämd! sker sammansättningen för närvarande först sedan de
olika karttransporterna blifvit på fältet kontrollmätta. Fältmätningen sker således före
sammansättningen af kartan, hvilket låter sig göra, då kartan endast är en plankarta,

ehuru vi anse, att metoden föranleder både fel och dubbelarbeten. Ty klart är, att
om fel äro begångna eller förbisedda under den på de lösa kartlapparna företagna
fältmätningen, så kunna de icke mera rättas utan uppoffring af mycken tid och dryga
kostnader, eller ock måste betydande s. k. konnektionsfel uppkomma. Är deremot
stomkartan förut sammansatt, så skall hvarje sådant fel ovilkorligen både upptäckas
och rättas. Klart är äfven att på ömse sidor om gränsen mellan två hemman mycket
arbete kan från ^samma stationer och med samma syftningar utföras, ifall karttransporterna
sitta bredvid hvarandra på en redan sammansatt karta, men att deremot samma
arbete ofta måste göras två gånger, ifall man mäter på hvardera karttransporten vid
olika tider. Men sammansättning af stomkartan före fältmätningen blifver dessutom
i förevarande fall alldeles nödvändig, emedan hvarken höjdmätning eller terränginläggning
är möjlig på de lösa karttransporterna, såsom bäst bevisas af de många topografiska
fältmätningar i skalan 1 :20 000, hvilka alltid utförts på förut sammansatt
stomkarta och af hvilka äfven bevisas att vårt förslag till sammansättning af stomkarta
är möjligt, ifall någon skulle finnas, som skulle betvifla detta. Här må dessutom
omnämnas, att det icke finnes något enda land i hela Europa, der icke stomkarta
först sammansättes utaf nedtransporterade kadaster- eller landtmätar-kartor,
innan sjelfva fältmätningen börjar. Finnas ej sådana att tillgå, så upptager stomkartan
— om vi så få kalla den — endast de bestämda triangelpunkterna och med dessa
till utgångspunkter sker ny mätning, hvaremot i vårt land denna utföres först, för att
sedan inpassas efter triangelpunkterna. I utlandet verkställes också hela höjdmätningen
på hvarje särskild trakt af samma person, med samma instrument och på samma
gång som planmätningen.

Såsom en följd af det föregående hafva komiterade äfven föreslagit, att den Äfven den totopografiska
kartläggningen af södra och mellersta Sverige måtte ske i skalan 1 :20 000 P09faJ!s}:a

i o1 ° * ! ° kartlag gmn och

att sålunda konseptskalan 1 : 50 000 skulle upphöra att begagnas. Som detta må- gen bär uthända
kan synas mången vara bevis för ett mindre noggrant aktgifvande å vår sida
på det topografiska kartverkets historia och de lärdomar man kan hemta deraf, må
det tillåtas komiterade att något dröja vid detta inkast, för hvars besvarande vi nödgas
gå tillbaka i tiden, för att utreda hurudana förhållandena i detta afseende i sjelfva verket
varit.

När det topografiska militärkartverket först påbörjades, hvilket skedde i och
med fältmätningskårens upprättande 1805, bestämdes, att skalan för fältmätningen skulle
vara 1 :20 000. Detta ändrades först år 1821 till 1 : 100 000, sedan man kommit till
den öfvertygelsen, att förstnämnda skala var för stor och för kostbar för våra dåvarande
förhållanden, och för det ändamål, som då för tiden afsågs med kartverket — att nemligen
uteslutande vara ett militäriskt kartverk, som för allmänheten skulle hemlighållas
och som icke ens inom krigsstyrelsen var tillgängligt i mer än ett konsept och ett
renritadt exemplar. I skalan 1 :100 000 arbetades sedermera — likväl redan tidigt
med smärre afvikelser till 1 : 50 000 — ända till 1844, då man slutligen bestämde sig
för sist nämnda skala, sedan en mångårig erfarenhet visat, att skalan 1 : 100 000 var
KartverkskomMns Bet. 6

för liten för att, med vårt lands i allmänhet sönderstyckade former, redigt och sannt
kunna afbilda terrängytans höjningar och sänkningar.

Då man sålunda stadnat vid skalan 1 : 50 000, efter att under nära ett hälft sekel
hafva försökt både en större och en mindre samt funnit båda behäftade med olägenheter,
skulle man vara böjd att häraf draga den slutsatsen, att den först nämnda skalan
skulle vara den för topografisk fältmätning lämpligaste. Man må likväl härvid erinra
sig, att karverket, då skalan 1 : 20 000 öfvergafs, arbetade med mycket små medel (omkring
4 000 Edil- B:co om året). *) Man tänkte sig icke heller då möjligheten att erhålla
större anslag för kartarbetenas hastigare utförande och härigenom blifver förklarligt
att man skulle misströsta om att med fältmätningskårens dåvarande fåtalige personal
kunna inom en icke allt för aflägsen framtid bringa arbetet till sitt slut.

Man förändrade alltså skalan med ens till 1 : 100 000, ehuru man ganska väl insåg
dennas otillräcklighet, hvilket bevisas af de arbeten i skalan 1 : 50 000, hvilka redan
under åren 1828—1831 företogos i Yestmanlands och Östergötlands län.

Af brist på medel vågade man emellertid, såsom redan är nämndt, icke använda
en större skala. Först år 1844, då de vigtigaste delarne af landet voro kartlagde och
det första behofvet af militärkartor ansågs vara tillgodosedt, öfvergick man ändtligen
till arbetsskalan 1 : 50 000, som sedan alltjemt begagnats. Det torde derföre icke vara
förhastadt att påstå, att man endast i bristen på penningar samt i kartverkets egenskap
af militärkartverk, hvilken kräfde skyndsamhet, har att söka skälet, hvarför icke
den vid kartverkets upprättande bestämda arbetsskalan kunnat bibehållas.

Emellertid arbetade det ekonomiska kartverket sedan 1859 återigen i skalan
1 : 20 000, ty det visade sig genast, att skalan 1 : 50 000, som i det kongl. brefvet om
kartverkets upprättande antogs såsom den vanligast förekommande arbetsskalan, var
alldeles för liten för ändamålet, och Eders Kongl. Maj:t lät vid anmälan derom bero.
Man hade sålunda återkommit till utgångspunkten, ehuru frågan numera gälde endast
en plankarta. Denna plankarta innehåller gränserna mellan olika slags mark, rågångarna
emellan byar och hemman samt vägar, vattendrag m. fl. konturer. Hon utvisar således
äfven, eller bör åtminstone utvisa, konturerna af i dagen liggande berg, hvartill bör
läggas, att man på senare tider äfven insatt på henne ett antal höjdsiffror. På grundlag
af denna plankarta upprättas nu förut nämnda topografiska karta i skalan 1: 50 000, hvars
hufvuduppgift är att medelst lämpliga beteckningar åskådliggöra terrängens ytformer.

Å ena sidan tyckes man alltså vara till hälften på väg mot en ekonomisk-topografisk
karta i skalan 1:20 000, å andra sidan upprättas en särskild topografisk karta
i skalan 1 : 50 000. Det vill derföre synas komiterade som en förenkling i arbetet, men
framför allt som en naturlig följd af förhållandena sådana de af sig sjelfva utvecklat sig,
om man toge steget fullt ut och utvidgade den ekonomiska kartan till en på samma
gång verkligt topografisk eller, med andra ord, fullständigade henne medelst inteckning
af terrängformerna, på samma sätt som nu sker på den topografiska kartan i skalan
1:50 000, hvilken senare naturligtvis i så fall skulle alldeles öfvergifvas. I sjelfva

*) Under åren 1815—1832 var medeltalet af årskostnad för det topografiska kartverket 6 804 Rdlr B:co.

verket kan man säga, att kela frågan inskränker sig till att på den ekonomiska kartan
inteckna äfven jordhöjderna, ty allt det öfriga som en fullständig topografisk karta

skall innehålla, finnes redan der. Nu är visserligen detta icke eu så obetydlig sak,

som det vid.en ytlig betraktelse måhända kan synas, men det torde i alla fall vara skäl
att undersöka huru stor tid och kostnad upprättandet af en dylik karta skulle kräfva, och,
om det då skulle visa sig, att man med nutidens förbättrade arbetsmetoder och en
billigare samt mera planmessig organisation, skulle kunna få en fullständig ekonomisktopografisk
karta i skalan 1 : 20 000 öfver landet för ungefär samma pris, eller måhända
ännu billigare, än man nu får en ekonomisk plankarta i skalan 1 : 20 000 och en topografisk
i skalan 1 : 50 000, så torde det berättigade i den föreslagna förändringen icke

kunna bestridas, såvida man i öfrigt fortfarande vill tillgodose alla de ändamål, som

genom de båda kartverken för närvarande uppfyllas. Komiterade, hvilka för sin del
äro öfvertygade att det nya kartverket, som sålunda komme att arbeta i skalan 1 : 20 000,
både kan och bör tillgodose alla dessa ändamål samt derutöfver blifva till mycken
både allmän och enskild nytta, anhålla likväl att få erinra derom, att en dylik återgång
till äldre bestämmelser icke får anses vara ett bevis på förut begångna misstag,
utan endast som en naturlig utveckling, hvilken förr eller senare måste komma, en
följd af bättre tillgångar och lugnare förhållanden, under hvilkas skydd medlen att nå
ett aflägset mål kunnat säkrare beräknas, men framför allt en följd deraf, att kartverket
icke längre hemlighålles, utan genom sitt offentliggörande blifvit allmännyttigt och såsom
sådant erkändt.

Då vi sålunda föreslagit en utvidgning af den ekonomiska kartan till på samma
gång topografisk, har det skett hufvudsakligen på.grund af vår öfvertygelse, att tid och
kostnad derigenom skulle kunna besparas, men vi äro äfven öfvertygade, att en sådan
karta skulle kunna göra så mycken verkligt praktisk nytta, att, om denna kunde värderas
i penningar, kostnaderna för kartans upprättande skulle flera gånger uppvägas.
Den ekonomisk-topografiska kartan skulle nemligen besitta alla den rent ekonomiska
kartans egenskaper, hvilka redan omnämnts, men dessutom, genom sitt noggranna återgifvande
af terrängens ytformer, tillika med den mängd utmärkta höjdbestämmelser den
komme att innehålla, blifva oskattbar såsom specialkarta för en mängd praktiska ändamål,
såsom vid anläggningar af kommunikationsleder af alla slag, vattenafledningar, geologiska
och agronomiska undersökningar, krigsrörelse!'' m. m.

Inom komitén har särskilt afhandlats den frågan, huruvida höj dbildningen på
den topografisk-ekonomiska kartan i skalan 1 : 20 000 borde utmärkas med kurvor, såsom
förhållandet vanligen är med motsvarande kartverk, som i utlandet utgifvas i denna
skala. Eu fullständig kurvkarta med utsatta höjdsiffror är för den, som förstår att begagna
henne, obestridligt den utmärktaste karta man kan erhålla, men för allmänheten
är den deremot svårläslig och skulle dessutom i vårt småbrutna land blifva särdeles
invecklad. Komiterade tro dessutom, att kostnaderna för densammas utarbetande
skulle blifva så stora, att de icke kunde anses motsvara ändamålet med dess utförande.
Komiterade hafva i detta hänseende rådfrågat sakkunniga personer, som haft i

Höj dbildningens
återgifvande.

Kartornas

mångfaldi gande.

uppdrag att utföra både kartor efter backstrecksmaneret, hvilket komiterade vilja föreslå
såsom det lämpligaste, och kurvkartor, och hafva härvid erhållit den upplysningen, att
en kartläggning med kurvor är allra minst dubbelt och antagligen 4 gånger så dyr, som
en kartläggning efter backstrecksmaneret, hvarjemte den fordrar en ungefär lika många
gånger längre tid att utföra. Då härtill kommer den stora svårigheten att öfver flere
af våra skogs- och bergstrakter åstadkomma kurvkartor, hafva komiterade öfvergifvit
hvarje tanke på en sådan, åtminstone för större delar af landet, under det att de till
fullo uppskatta dessa kartors värde för särskilda ändamål.

I sammanhang härmed hafva komiterade äfven afhandlat frågan om det eller de
sätt, hvarpå höjdmätningarna böra verkställas, hvarvid utgångspunkten naturligtvis varit,
att för billigaste pris få höjdsiffror, Indika väl fylla sitt ändamål. Vi hafva dervid
kommit till det resultat, att någon del af detta arbete bör utföras medelst barometer,
den billigaste af alla höjdmätningsmetoder och hvilken med fördel kan användas
i starkt kuperad och föga öfverskådlig terräng samt när fråga är att höjdbestämma
från den odlade bygden aflägsna terrängföremål, för indika fel i höjd af ett
par fot icke äro af någon betydelse. I öppen och öfverskådlig, men kuperad terräng
bör användas vertikal vinkelmätning, hvaremot afvägning medelst tub bör utföras i
skogstrakter och småkuperad terräng, äfvensom öfverallt der stor noggrannhet är af nöden,
såsom vid höjdmätning af odlade bygder, vattendrag och större vägar.

Vi hafva i det föregående utförligt redogjort för all den nytta, som ett topografiskt-ekonomiskt
kartverk i skalan 1 : 20 000 kan medföra; men om en sådan nytta skall
kunna till fullo vinnas samt erkännas, så måste kartverket äfven utgifvas och sättas i allmänhetens
händer i samma skala, som clet bearbetas, d. v. s. i skalan 1 : 20 000. Som
bekant utgifves nu mera icke den ekonomiska kartan på statens bekostnad, utan är det
enskilde personer och korporationer tillåtet att en sådan utgifning på egen bekostnad
föranstalta. Före år 1870 utgåfvos af allmänna medel ekonomiska häradskartor, mångfaldigade
medelst stengravyr, i skalan 1 : 50 000, men, såsom redan blifvit nämndt, instäldes
från och med detta år all utgifning på statens bekostnad. Komiterade hafva
också redan framhållit, att detta till väsentlig grad berodde derpå, att skalan 1 : 50 000
var för liten att lemna upplysning om enskilda egoområden och för stor att tjena såsom
öfversigtskarta. Chefen för civildepartementet antyder äfven, i sitt yttrande om 1871
års kartverkskomites utlåtande, sin förhoppning, att man genom fotografiens tillhjelp i
en framtid skulle kunna utgifva stomkartorna i oförminskad skala (1 : 20 000), hvilket
skulle tillförsäkra dem stor spridning och öka deras betydelse, då de vid många tillfällen,
t. ex. vid vattenafledningsföretag, skulle blifva af särdeles stor nytta. *) Man
ser emellertid här framtidstanken, som en mindre utvecklad teknik då ännu icke tillät
att förverkliga, men som utan tvifvel skulle hafva godkänts af alla, om den då varit
fullt utterbär, den tanken nemligen att sätta i allmänhetens hand sjelfva konseptkartan
med alla de upplysningar den för olika ändamål kan lemna. De skäl, hvilka fram *)

sagde komités ledamöter, t. f. chefen för Sveriges geologiska undersökning, hade till komiténs be tänkande

bilagt en ekonomisk karta, utförd i fotozinkografi i skalan 1 : 20000.

stäldes mot utgifning af ekonomiska kartor i skalan 1 : 50 000 synas nemligen alla vara
samlade i följande begge, olämplig skala och för stora reproduktionskostnader, hvarför
vi ansett oss hafva skäl att återupptaga frågan nu, då man verkligen kommit derhän,
att, såsom vi strax skola visa, för en ringa kostnad kunna utgifva en fullt duglig
karta i originalskalan 1 : 20 000.

Innan vi likväl gå att utreda kostnaden för utgifning af den ekonomisk-topo- Projektion och
grafiska kartan i skalan 1 : 20 000 torde det vara skäl att bestämma den form, i hvilken bladmdelmng.
kartorna böra framträda inför allmänheten, hvarmed äfven sammanhänger frågan om
den projektionsmetod, som bör begagnas. All kartläggning har nemligen till uppgift
att i förminskad måttstock öfverflytta på ett plan bilden af större eller mindre delar
af den sferoidiska jordytan. Gäller frågan ett mycket litet område, så kan man utan
någon olägenhet eller märkbart fel anse den bugtiga yta, som skall kartläggas, vara
plan och således underlåta att iakttaga någon korrektion för bugtigheten, men ju större
i fråga varande del af jordytan är, desto mera nödvändigt blifver ock att genom beräkning
bestämma hvarje punkts på den bugtiga jordytan läge på kartplanet. Detta
anses då vara utsträckt antingen öfver eller under jordytan och punkterna tänkas förflyttade
dit på olika sätt allt efter olika projektionsmetoder. Flere sådana finnas, af.
hvilka här endast två må omnämnas, den cylindriska och koniska, af hvilka hvardera
två underafdelningar bemärkas, en tangerande och en skärande. Enligt den cylindriska
projektionsmetoden tänker man sig att en cylinder, enligt den koniska att en kon tangerar
eller skär jordytan längs en eller två paralleler, samt att punkterna på jordytan
öfverflyttas på cylindern eller konen genom projektionslinier, hvilka utgå från punkter
på jordaxeln. Vidare tänker man sig att cylindern eller konen nppskäres längs någon
meridian och utvecklas i plan. Den cylindriska projektionen begagnas vid upprättande
af sjökartor, emedan det för vägledning på sjön, der kompassen utgör rättesnöret, anses
vara af största vigt att väderstrecken på kartan betecknas med räta linier, hvilket endast
genom denne metod blifver förhållandet; den koniska projektionen begagnas vanligen
för landkartor, när frågan är om någon mindre del af jordytan, såsom ett land.

Projektion af ena eller andra slaget iakttages emellertid icke för hvarje särskild punkt,
som på kartan skall inmätas, utan endast vid bestämmandet af det grundläggande geodetiska
nätet, som innefattar utkonstruerandet på kartan af meridianer och paralleler
samt triangelpunkter. Det område som ligger emellan tre triangelpunkter anses sedermera
under fältmätningen vara plant, så att ingen hänsyn tages till dess i sjelfva verket
buktiga form.

O O

När man vill kartlägga ett helt land blifver det nödvändigt att dela kartan i blad
af den storlek, att de i det praktiska lifvet kunna utan svårighet användas. Dessa få
oftast form af en rektangel, af hvilken två sidor göras parallela med någon meridian,
vanligen landets medelmeridian. Triangelpunkternas lägen och det geografiska
nätet uträknas för hvarje blad, så att man efter hvartannat kan ^konstruera dessa hvart
och ett för sig, utan att taga hänsyn till bredvid liggande.

Emellertid finnes det ett sätt att upprätta ett geografiskt kartverk, med undvikande
af all projektion, och det är att betrakta området emellan två meridianer och
två paralleler som ett plan, låta detta utgöra ett blad och kartlägga hvarje sådant särskildt
för sig. Paralleler och meridianer inom ett blad blifva derigenom räta linier,
alla bladen inom samme breddzon blifva lika och endast ett blad behöfver utkonstrueras
inom hvarje zon. Man kallar sådana kartor ”gradkartor”. Ju mindre området
inom ett blad är, desto sannare blifver bilden och derutaf blifver förklarligt, att detta
förfarande låter använda sig endast i stora skalor, der ett blad af lämplig storlek omfattar
eu så liten yta, att den ännu kan betraktas som ett plan. I mycket små skalor
måste man slutligen tillgripa någon projektion. Kartytan i sin helhet blifver emellertid
på detta sätt icke plan, utan en facetterad, bugtig yta, der hvarje facett utgör ett blad.
Flera blad kunna naturligtvis icke heller sammansättas till ett helt. Men beräkningarna,
likasom konstruktionen, lättas genom i fråga varande metod och alla blad blifva
orienterade efter rutkanterna, hvilka föreställa de rätta väderstrecken.

I Sverige, med undantag af Norrbottens län, har man hittills begagnat en skärande
konisk projektion, den s. k. Spens’ska, för både den topografiska och ekonomiska
kartläggningen. Bladen utgöra rektanglar af storleken 20l X 15‘, konen skär jordytan
längs parallelerna 65° 50'' 20",4 och 55° 21'' 19",4 nordlig bredd och medelmeridianen,
som är tagen för hela den skandinaviska halfön, ligger 5° v. om Stockholm.
Det har inom komitén varit ifrågasatt att förändra detta och för det föreslagna elronomiskt-topografiska
kartverket antaga systemet med gradkartor. Komiterade hafva emellertid
icke kunnat godkänna detta förslag, för det första derför att triangelmätningen
med tillhörande beräkningar till stor del redan är afslutad inom landet, till följd hvaraf
en ganska vidlyftig omräkning skulle blifva nödvändig. Vidare skulle hela det nu varande
kartverket ingenstädes kunna sammanställas med det nya, så att t. o. m. det redan
färdiga kartverket i skalan 1 : 20 000 skulle behöfva omarbetas, hvartill kommer att projektion
i alla fall måste användas för öfversigts- och generalkartor. Slutligen hafva
komiterade icke heller ansett fördelarne af en sådan förändring i allmänhet vara af den
vigt, att de förtjena, det en dylik tid- och penningödande förändring vidtages. Komitén
får derföre för sin del förorda bibehållandet af nuvarande projektionsmetod och
bladindelning inom hela Sverige, med undantag af Norrbottens län.

Reproduk- Vi skola nu öfvergå till en beräkning af kostnaderna för utgifning af kartorna i

tiomkostnad. j . 20 000 under förutsättning, att denna utgifning sker bladvis samt att bladen hafva
parallelogramform och storleken 15 X 20 tum. Ett blad i skalan 1 : 20 000 kommer derigenom
att innehålla 0,9260
anställa flera försök att på olika sätt mångfaldiga kartor i originalskalorna och slutligen
för sin del enat sig om den åsigten, att detta bör ske medelst någon fotografisk metod
förenad med öfvertryck från sten, hvarmed de naturligtvis icke velat uttala någon bestämd
åsigt, om hvilken metod bör anses såsom den lämpligaste att under all framtid
användas. Uppfinningar på den tillämpade fotografiens område göras ständigt och gamla
metoder förbättras, tillföljd hvaraf det synes bäst att icke binda sig vid någon viss me -

tod. Detta är också fullkomligt onödigt, då prisskilnaden mellan den ene eller andre
i hvarje fall måste blifva eu ren obetydlighet, blott man fasthåller vid den ofvan uttalade
bufvudprincipen, att kartorna böra mångfaldigas med fotografiens tillhjelp. Skälen
hvarför komiterade utan tvekan omfattat denne princip äro flera. Sålunda äro de
fotografiska metoderna ojemförligt mycket snabbare än t. ex. stengravyr eller litografi,
hvilka dock lemna vackrare kartor; vidare må framhållas att de äro billigare, att de i
ganska vidsträckt mån medgifva en ständigt behöflig korrektur, att man undviker förvarandet
af talrika dyrbara stenar och slutligen att man icke blifver beroende af mer
eller mindre skicklige biografer, hvilkas arbete i sjelfva verket öfverflyttas till kartverkets
ritbyrå, der nödig kontroll ständigt kan utöfvas. Man undviker äfven den vidlyftiga
och tidsödande korrekturläsning, som alltid blifver nödvändig på hvarje för hand
reproducerad karta. Öfverflyttningen på sten blifver deremot nödvändig, emedan kartan
skall tryckas i färger.

Efter verkstäld pröfning af olika metoder för kartors mångfaldigande hafva komiterade
för sin del stadnat vid den fotolitografi,ska såsom den för närvarande snabbaste,
billigaste och i flera afseenden bäste. För att visa huru billig denne metod i sjelfva
verket är, anse komiterade lämpligt att här bifoga ett från föreståndaren från generalstabens
litografiska anstalt infordradt kostnadsförslag:

O O

Fotolitografering af ett kartblad...................................................................... Kronor 35

Litografering af färgstenar för blått, gult och rödt ...................................... » 40

Tryckning af 300 ex., 4 ggr......................................... » 72

Papper till 300 ex............................................................................................ » 30

Summa Kronor 177

Enligt komiterades beräkning skulle sjelfva mätningskostnaden samt öfriga utgifter
i och för originalkartans utarbetande komma att uppgå till omkring 5 000 kronor
för en qvadratmil. Jemföres denna siffra med den nyss förut anförda, måste den senare
anses temligen obetydlig och tager man dessutom hänsyn till den mycket större
nytta eu mångfaldigad karta kan göra i jemförelse med en arkivlagd, så torde det få
anses obestridligt, att kartorna böra icke blott utarbetas, utan äfven utgifvas, ja, att det
nästan skulle vara ett slöseri med statens medel att underlåta det senare. Mångfaldigandet
försvaras i öfrigt ensamt af faran, att den dyrbara originalkartan möjligen kan förkomma
eller förstöras, om den blott förefinnes i ett enda exemplar. Komiterade vilja
dessutom fästa uppmärksamheten vid den omständigheten, att alla de kartblad, som
under sommarens lopp blifvit rekognoserade, redan följande vår kunna med denne metods
användande lenmas i allmänhetens händer, fullt färdiga och med alla ekonomiska
detaljer utförda i färgtryck, en fördel af icke ringa betydelse.

Bilagorna VIII och IX visa utseendet af konsept och fotolitografisk kopia till
en ekonomisk-topografisk karta sådan komitön tänkt sig henne. Komiterade äro icke
i tillfälle att kunna visa ett helt kartblad af samma utseende och innehåll som detta
lilla prof, men hafva likväl låtit renrita och sedan medelst fotolitografi och färgtryck
återgifva ett vanligt ekonomiskt kartblad — bladet Finspong —, livilket här bilägges

Utgifning af
kartor i
1 : 50 000 och
1: 100 000.

tillika med ett ekonomiskt kartblad i skalan 1 : 50 000 öfver samma trakt, graveradt i
sten, för att visa huru desse begge reproduktionsmetoder taga sig ut gent emot hvarandra
(Bil. X, XI och XII). Det ena bladet kostar mindre än af det andra och
kan göras färdigt på lika många dagar som det andra fordrar veckor. Hade höjdbildningen
varit intecknad på dessa blad, likasom på bilagorna VIII och IX, så hade
fotolitografien icke derför kostat mera tid och penningar, men gravyren hade då blifvit
flera gånger dyrare och tagit i anspråk en flerdubbelt längre tid.

Den nuvarande topografiska kartan i skalan 1: 100 000 blifver emellertid icke härigenom
öfverflödig, utan måste fortfarande som hittills utgifvas. Denna skala anses nemligen
vara den lämpligaste för en manöverkarta, emedan den är tillräckligt stor att ännu
tillåta bedömande af stridsställningar och tillräckligt liten att medgifva öfversigt af ett
större manöverområde, under det att skalan 1:20 000 visserligen »ifver en förträfflig

3 O O O

militärkarta för alla taktiska ändamål, eller när det gäller strid på en viss plats, men
är obeqväm, när fråga är om ledandet eller ordnandet af större trupprörelser. Användningen
af den topografiska kartan i skalan 1:100 000 är dock icke inskränkt till
uteslutande militära ändamål. Denna förträffliga karta är äfven till nytta för alla
myndigheter, hvilka jemte en öfversigt af vissa trakter behöfva känna läget af hvarje
särskild gård, väg eller gångstig inom desamma, samt för hvar enskild person, som
vill skaffa sig upplysning om den trakt i hvilken han är bosatt eller uppehåller sig.
Det stora erkännande denna karta tillvunnit sig hos allmänheten, bevisas bäst deraf,
att då Eders Kong!. Maj:t för ett par år sedan på chefens för generalstaben förslag
tillät, att denna karta fick i öfvertyck hållas allmänheten till banda, blefvo på ett enda
år icke mindre än 150 000 kartblad försålda. Vi hafva derföre tänkt oss att man i skalan
1 : 20 000 skulle sammandraga en karta i skalan 1 : 50 000, ritad på ett sådant sätt,
att hon kunde medelst heliogravyr mångfaldigas i skalan 1:100 000. Det renritade
exemplar man sålunda erhåller i skalan 1 : 50 000 skulle man äfven kunna reproducera
i samma skala medelst fotolitografi, eller någon annan lämplig fotografisk metod,
emedan topografiska kartor i denna skala visat sig. vara särdeles användbara för åtskilliga
tekniska ändamål och derför mycket eftersökta. Xär härtill kommer att de för
en obetydliga penningsumma kunna anskaffas, så hafva komiterade ansett att man äfven
borde ombesörja en sådan utgifning. Kostnaden härför i svarttryck skulle nemligen

uppgå till:

Fotolitografering af ett blad ............................................................................. Kronor 35

Tryckning af 300 exemplar................................................................................ » 18

Papper till d:o ............................................................................... » 30

Summa Kronor 83.

Då hvarje blad i skalan 1 : 50 000 innehåller i det närmaste 6 qvadratmil, skulle denna
utgift sålunda motsvara omkring 12 kronor för hvarje qvadratmil. Skall kartan reproduceras
i svarttryck, men med blått för sjöar och vattendrag, kommer denna kostnad
att något förökas.

För mångfaldigande af den topografiska kartan i skalan 1 : 100 000 har man
hittills, som bekant, begagnat sig af gravyr i koppar. Lämpligheten af en öfvergång
härifrån till heliogravyr torde nu mera icke längre med fog kunna ifrågasättas, sedan
man förbättrat sistnämnde metod så mycket, att den förmår framalstra bilder, hvilka
komma de genom gravyr frambragta mycket nära och fullkomligt motsvara det praktiska
behofvet. Komiterade förorda här denne och icke någon annan fotografisk metod, dels
emedan den af alla kända fotografiska metoder gifver de finaste bilderna, hvilket för en
topografisk karta i denna lilla skala, som skall återgifva vårt lands i allmänhet små
ytformer, blifver högst vigtig!, dels till följd af kopparns mottaglighet för allt slags
korrektur, lämplighet för galvanoplastik behandling, hållfasthet och lätthet att förvara.

Bilagorna XIII och XIV visa dels en i skalan 1 : 50 000 renritad karta, dels den heliografiska
kopian i skalan 1: 100 000.

Till hvarje karta bör i regeln höra en beskrifning, som förklarar det mindre Beshnfningar.
tydliga hos kartan eller sådant som icke i teckning kan återgifvas, men likväl är af
vigt att känna för det med kartan åsyftade ändamålet. Sålunda gör den ekonomiska
beskrifningen reda för ytinnehållet af olika hemman, jordslag in. m., hvilket visserligen
står att läsa på kartan, men först framgår af en i detta syfte gjord särskild beräkning;
den militäriska beskrifningen redogör för markens gångbarhet, vägars beskaffenhet,
naturliga och konstgjorda hinder för trupprörelser o. s. v. samt gifver en del militärstatistiska
uppgifter för truppers inqvartering och underhåll; den geografiska beskrifningen
upplyser om större landsdelars allmänna beskaffenhet i fråga om ytbildning,
flodsystem, växtlighet, odling, innebyggare o. s. v.; den geologiska beskrifningen har
till sin hufvudsakliga uppgift att redogöra för berg- och jordarternas beskaffenhet och
bildningshistoria samt lemna svar på alla andra vetenskapliga frågor, som äro förknippade
med dessa. Karta och beskrifning fullständiga hvarandra och äro begge
nödvändiga. I fråga särskilt om de ekonomiska häradsbeskrifningarna, hvilka ur Ekonomiska
statistisk synpunkt utgöra kartläggningens vigtigaste resultat, så har det synts komiterade
alldeles tydligt att, så länge det statistiska skälet för kartverkets bibehållande
eger gällande kraft, äfven statistiska beskrifningar böra upprättas och utgifvas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad nu sker. Formen och innehållet af en dylik häradsbeskrifning,
sådan komitén tänkt sig den, synes af formuläret bil. Yl. Arealerne äro
här uttryckte i metermått, af skäl som antagligen icke behöfva förklaras och anse vi
att noggrannheten i detta hänseende icke behöfver sträcka sig öfver tiondedelar af en
hektar. Som det är af vigt att af beskrifningarna få kännedom om hemmansklyfningen,
hafva kommiterade tänkt sig, att beskrifningen i allmänhet alltid bör redovisa för arealerne
af hvarje särskildt hemman eller hemmansnummer, när detta icke är styckadt
och icke heller består af mycket spridda och små stycken, hvilka varit svåra att till
sina gränser å kartan utmärka. För styckade hemman eller hemmansnummer skulle
beskrifningen deremot redogöra endast i de fall, då detta utan svårighet kan ske. I
öfrigt visa noterna till formuläret komiterades åsigter om hvad som under de olika
rubrikerna bör förstås. Vi få härtill blott lägga, att, der jordeboks- och kyrkosockens

KartverJcsJcomiténs Bet.

Länsbeskrifning
ar.

Militäriska beskrifning
ar.

områden icke sammanfalla, bör, under slutsumman för hvarje jordebokssocken redovisas
för huru denna summa fördelas på de olika kyrkosocknarne, en upplysning, som äfven
häradssammandraget rätteligen torde böra lemna.

Länsbeskrifningar hafva här i landet utgifvits först af topografiska kåren, i samband
med det forna länskartverket i skalan 1:200 000, och sedermera af dels topografiska
kåren, dels generalstabens topografiska afdelning, i mån af de topografiska
kartarbetenas afslutande inom ett län, sedan Eders Kongl. Maj:t för hvarje särskild
gång dertill lemnat nådigt tillstånd. Under erkännande af dessa beskrifningars värde
och förtjenstfulla utförande kunna komiterade likväl icke numera, sedan Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser alltmera tilltagit i utförlighet och rikhaltigt
innehåll, anse behöfligt att de ur någon af dessa berättelser lemna ett sammandrag, som
icke på långt när är så fullständigt som berättelsen sjelf och som inom några år genom
en på nytt utgifven femårsberättelse visar sig vara i flere hänseenden origtigt. Komiterade
anse dessutom att geologiska byrån sjelf och på eget ansvar bör utgifva geologiska
beskrifningar öfver landet, hvarför äfven denna afdelning bör uteslutas ur de
ifrågavarande länsbeskrifningarna, hvilka icke böra innehålla något annat än det, som
landkartverkets personal sjelf kan utröna och sammanfatta. Komiterade få derföre
föreslå, att af häradsbeskrifningen ett sammandrag för länet göres, men helt kort och
af hufvudsakligen följande innehåll:

a) en geografisk beskrifning af ungefär samma innehåll och omfattning som
den, hvilken inleder den af topografiska kåren utarbetade bcskrifningen öfver
Malmöhus län;

b) en förteckning och beskrifning öfver afvägde fixpunkter inom länet;

c) en tabell utvisande länets indelning i afseende på lagskipning, styrelse, uppbörd
och kyrkovärd samt innehållande ett sammandrag af arealbeskrifningarna
härads- och socken vis;

tf) eu höjdkarta 1 i enlighet med nämnda beskrifning öfver Malmöhus

e) en folkmängdskarta j län.

Alla för dessa beskrifningars affattande nödiga, på stället tillgängliga upplysningar
insamlas under fältmätningen.

Som emellertid kartverket, sådant det enligt komiterades förslag skulle blifva,
äfven kommc att utgöra vårt enda militärkartverk, så blifver det nödvändigt att fortfarande
som hittills, i sammanhang med denna kartläggning, upprätta militäriska beskrifningar
af innehåll, som redan i det föregående angifvits. Upplysningar härför
måste då naturligtvis insamlas under fältmältningen, i enlighet med den grundsats, som
genomgår hela föreliggande förslag, att nemligen samma personer under samme mätningsperiod
så vidt möjligt böra utföra allt fältarbete. Dessa upplysningar, hvilka röra
markens gångbarhet samt truppers inqvartering och underhåll, insamlas efter vissa bestämda
schema och införas så vidt möjligt på kalker af stomkartan bredvid föremålen
i fråga. Härtill fordras, enligt fackmäns utsago, inga särskilda militäriska förstudier.
Dessa beskrifningar utgifvas icke.

En ekonomisk-topografisk karta sådan landkartverket skulle komma att utarbeta
henne är fullkomligt sann endast i det ögonblick hon lomnar fältmätarens band, men
föga längre, emedan snart sagdt allt hvad hon innehåller är underkastadt ständiga förändringar,
måhända omärkliga för en kortare tid, men i längden af den betydenhet,
att kartan måste iakttaga dem, såvida hon fortfarande skall kunna uppfylla de olika
ändamål, för hvilka hon tillkommit. De föremål en sådan karta innehåller kunna delas
i två grupper, ekonomiska och topografiska, då man till de förra äfven räknar stomkartans
konturer och med de senare endast menar höjdbildningen. Af dessa föremål
är det egentligen endast de ekonomiska, hvilka på kort tid undergå mera betydande
förändringar och, om de topografiska äfven någon gång göra det, så är det vanligen
under påverkan af eller som en följd af odlingens vexlingar. Kartan måste emellertid
till följd häraf tid efter annan granskas på fältet, hvarvid naturligtvis efterses, att alla
de föremål, som å henne afbildas, blifva rättade till likhet med hvad som vid granskningstillfället
är verkliga förhållandet.

Det har varit omtvistadt huru ofta dylika granskningar böra företagas, hvilket
naturligtvis måste blifva olika allt eftersom det ena eller andra ändamålet hufvudsakligen
skall tillgodoses. Afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning har
i underdånigt memorial den 2 September 1876, för hvars hufvudinnehåll vi förut redogjort,
bland annat äfven behandlat detta ämne och afgifvit förslag till huru enligt hans
åsigt en ständigt fortgående revision af de ekonomiska kartorna borde tillgå, hvarvid
han ser saken uteslutande ur jordbruksstatistisk synpunkt, hvilket äfven torde vara
rigtigt, då intet annat ändamål, så vidt vi kunna förstå, kan kräfva granskning af kartorna
med kortare tids mellanrum. Han utgår i öfrigt i sina beräkningar från två förutsättningar,
den ena att alla kartorna böra undergå en grundlig revision på marken
hvart 10:de år, den andra att en person härvid icke kan hinna granska mera än 5 qvadratmil
om året och kommer derigenom till det slutresultatet, att, när ekonomiska kartverket
eu gång blifvit fullbordadt i södra och mellersta Sverige, dess granskning allt
framgent skall kräfva en arbetspersonal af 30 kartografer samt en årlig kostnad af
110 000 kronor.

Hvad den första af ofvan nämnda förutsättningar angår, så grundar den sig på
ett från statistiska centralbyrån afgifvet utlåtande i ämnet, af innehåll, ”att man torde få
åtnöjas, äfven om man ej oftare än hvart 10:de år kunde genom företagen granskning
åvägabringa förnyad arealberäkning”, ett yttrande som synes nog mycket sväfvande
och särskilt tidssiffran temligen godtyckligt vald. Onskningsmålet är naturligtvis att
erhålla nya arealuppgifter hvarje år, men först genom att sammanställa denna önskan
med hvad som är möjligt att åstadkomma, kan man slutligen komma till hvad som
verkligen bär ske, hvarmed så väl den ene som den andre får låta sig nöja. Arealuppgifterna
behöfva icke heller, för hvarje gång de insamlas, grunda sig på förnyad
uppmätning af den odlade jorden, utan kunna äfven på annat sätt anskaffas. Att en
sådan uppmätnings förnyande hvart 10:de år åtminstone ytterst sällan kan blifva behöflig
framgår af styresmannens för ekonomiska kartverket till Eders Kongl. Maj:t af -

Kartornas
granskning på
fältet.

gifna årsberättelse (lön .‘51 December 1869 eller det enda år, under hvilket en revision
af någon del af det ekonomiska kartverket blifvit företagen. Han säger nemligen:
”Vid företagandet af den revision å de för 10 år sedan författade kartor öfver Uppsala
län, som innevarande års arbetsplan upptager, befanns visserligen eu och annan
förändring i kultur- och gränsförhållanden hafva egt rum under de 10 sist förflutna
åren, men enär dessa förändringar voro i allmänhet af mindre betydelsefull beskaffenhet,
ansågs i fråga varande revision så väl för tidigt företagen, som ock att det med den
samma, såsom ännu varande öfverflödig och endast medförande onödig kostnad, bör
tills vidare anstå, äfvensom att sådana periodiskt återkommande revisioner åtminstone
icke förr än hvarje 20:de år böra förekomma hvad södra och mellersta Sverige beträffar.
” Frågan om kartverkens revision är en ren penningfråga, och ju oftare dessa
revisioner kunna företagas, desto bättre, men vi tro å ena sidan, att tiderna emellan
dem böra tagas olika för olika landsorter, emedan sådana antagligen finnas, hvilka
kunna kräfva granskning hvart 10:de år, men äfven andra, för hvilka hvart 50:de ålitan
vara alldeles nog, å andra sidan att det från landkartverkets sida icke blifver möjligt
att åtaga sig dylika granskningar oftare än i medeltal hvart 30:de, högst hvart 20:de
år, om kartverket för öfrigt skall hafva denna skyldighet att alltjemt förse statistiska
centralbyrån med nya arealuppgifter. Under mellantiderna få dessa anskaffas genom hushållningssällskapen
likasom nu, genom landtmätare i orterna o. s. v., på grundval af de en
gång genom kartverket erhållna rigtiga siffrorna, hvilket allt bör vara en uppgift för statistiska
centralbyrån, icke för landkartverket, som i alla fall icke kan anskaffa nya
siffror hvarje år, hvilket ovilkorligen vore det enda fullt tillfredsställande. Vi anse
dock, i enlighet med det underdåniga yttrande af landtbruksakademiens förvaltningskomité,
förut af oss anfördt, som afgafs den 14 Oktober 1876, med anledning af nyss
nämnda utredning och förslag af kartverkschefen, att i första rummet alla tillgängliga
krafter böra användas till kartverkets förande till slut på möjligast korta tid, samt att
all revision af kartorna bör inställas, till dess hela kartverket blifvit fullbordadt. Huru
dessa revisioner sedermera böra verkställas, anse vi, på grund af hvad här ofvan blifvit
anfördt, för närvarande icke vara nödvändigt att bestämma.

Den andra förutsättningen, hvarifrån afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning utgått vid uppgörandet af sin plan för granskning af de ekonomiska
kartorna var, att en granskande kartograf icke skulle hinna granska och arealberäkna
mera än 5 qvadratmil om året. Vi få härvid först och främst fästa uppmärksamheten på,
att man här i landet saknar erfarenhet, huru härmed förhåller sig och att således sist
nämnda siffra är alldeles godtycklig. Den kan också omöjligt gälla för hela landet,
ty äfven om det skulle finnas orter, der en person icke kan medhinna att granska mer
än 5 qvadratmil om året, hvilket nog torde vara möjligt, så skall det helt visst äfven
finnas andra — och de skola sannolikt utgöra det stora flertalet — der han skall
hinna granska 10, kanske 20 qvadratmil om året. Dessa siffror skola äfven komma
att vexla under olika tidsperioder. — Afdelningschefen erkänner äfven sjelf, att hans
båda förutsättningar — 10 år mellan de förnyade granskningarna och 5 qvadratmil om

året för hvarje granskare — äro ”svaga punkter” i hans utredning angående granskningsarbetets
kostnad och dertill behöflig personal och anser det icke omöjligt, ”att de
tio åren kunna förbytas till tjugo och de fem qvadratmilen till åtta eller mera”.

Man må emellertid besluta huru man vill i fråga om de åtgärder, som böra vidtagas
för att på lämpliga tider erhålla tillförlitliga arealuppgifter, hvilket, på grundval
af ett kartverk, kan ske på många sätt, vid. olika tider o. s. v., så återstår dock alltid
att för kartans egen skull granska henne på fältet och å henne efter hand införa timade
förändringar. Detta senare måste i alla händelser verkställas af landkartverkets egen
personal och kan icke anförtros åt personer utanför kartverket, landtmätare eller andra.
Det torde derföre vara skäl att sammanföra dessa begge ändamål, så att, när man för
kartans skull behöfver göra en granskning, man då äfven samtidigt reviderar siffrorna.

Sammanställa vi hvad som ofvan blifvit sagdt, så framgår deraf, att, vid en
medeltalsberäkning, tiden mellan revisionerna torde böra antagas till ungefärligen 25
år, hvilket utgör 2 1/2 gånger så lång tid som kartverkschefen antagit, under det att
antalet qvadratmil, som en person under loppet af ett år kan hinna revidera i de flesta
trakter torde uppgå till mer än dubbelt af det likaledes af honom antagna antalet qvadratmil.
Härigenom torde revisionskostnaderna kunna inskränkas till Vs eller möjligen
V6 af de beräknade, på samma gång som svårigheterna af hela revisionsarbetet i förhållande
derefter komma att förminskas.

Hvad norra Sverige beträffar, eller landet norr om 29:de bladvåden i det nu varande
topografiska kartverket, så är, som bekant, Norrbottens län allt sedan år 1859
föremål för kartläggning af ett särskildt kartverk, Norrbottens läns ekonomiska kartverk,
som anses afsluta. sina arbeten omkring år 1888. Komiterade hafva icke funnit
skäl att föreslå någon förändring i de bestämmelser, Indika nu äro gällande för detta
kartverk, af hvilket alla blad, som äro afsedda att utgifvas i skalan 1 : 100 000, antingen
redan äro utgifna eller under gravyr. Till följd häraf, samt för att icke förorsaka
onödiga kostnader, kunna komiterade icke godkänna ett förslag af kartverkets
chef att antaga samme projektionsmetod och bladindelning för detta kartverk som för
det topografiska samt att mångfaldiga kartorna medelst heliogravyr, hvarigenom en omritning
af dem alla skulle blifva nödvändig. Denna förändring skulle, enligt verkstäld
utredning, kosta omkring 100 000 kronor mera än som är beräknadt för kartutgifningen
enligt nu gällande plan, men då både penningar och arbetskrafter för den närmaste framtiden
i fullt mått böra tagas i anspråk för kartarbetenas skyndsammare bedrifvande, anse
vi ej nyttan af en sådan förändring för närvarande motsvaras af de dermed förenade
uppoffringar och måste derföre afstyrka den, ehuru vi icke vilja förneka det tilltalande
i planen, att söka erhålla ett sammanhängande, likformigt kartverk öfver hela landet.

Återstående delar af norra Sverige utgöra tillsammans omkring 1 337 qvadratmil
land med en sammanlagd folkmängd af omkring 500 000 invånare, under det att södra
och mellersta Sverige till förutnämnde gräns omfattar en yta af omkring 1 356 qvadratmil
med eu befolkning af omkring 3 850 000 invånare. Man finner således att på samma
yta har det senare nära 8 gånger så stor folkmängd som det förra, ett förhållande, soni

Norrbottens
läns kartverk.

Kartläggning
af norra
Sverige söder
om Norrbottens
län,

Skalor.

redan i och för sig tillräckligt visar, huru mycket de båda landsdelarne i odling äro
hvarandra olika. Man kan emellertid äfven i norra Sverige urskilja områden, som i
det i fråga varande hänseendet äro hvarandra mycket olika. Hela kustlandet genom
Norrland, till eu bredd af en eller ett par mil, är i allmänhet ganska tätt befolkadt och
väl odladt. Det samma är förhållandet med de nedre floddalarne, synnerligast. Ångerman-
och Indalselfvarnes, samt Ljungans och Ljusne elfs. Inuti landet är det egentligen
endast ett område, der en fruktbar jordmån och ett i förhållande till polhöjd och
höjd öfver hafvet synnerligen gynnsamt klimat inbjudit en mera talrik befolkning att
bryta bygd och det är i trakten omkring Storsjön (Indalselfven) och Gimåns (Ljungan)
källgrenar. Yesterbottens lappmarker, som omfatta en yta af omkring 337 qvadratmil,
hafva deremot en folkmängd af endast 19 000 invånare. Nordliga och vestliga Jemtland
innefatta stora ödebygder, hvilket bäst bevisas deraf, att lappar med sina renar
ännu strufva omkring här, likasom på gränsen mellan Herjedalen och Norge. I hela
Herjedalen, omkring 125 qvadratmil, bo endast 10 000 invånare, hufvudsakligen samlade
längs Ljusnans dalgång. Hela nordliga Dalarne, med undantag af Dalelfvens
floddalar, och hela området emellan Ljusnan och Dalelfven, norr om en linie VoxnaMora,
äro likaledes nästan fullkomliga ödebygder. När härtill lägges, att skogsavverkning
och boskapsskötsel äro hufvudnäringarna inom hela denne del af landet och jordbruket
städse af underordnad betydelse, äfvensom att detta förhållande tyckes vara
fullt enligt med naturens ordning, sådan denna utstakats af klimat, jordmån och höjd
öfver hafvet, så har det icke synts oss lämpligt att i dessa trakter, på samma sätt som
i södra Sverige, framgå med kartläggning i den stora skalan 1 : 20 000, som har till
hufvudsakligt ändamål att gagna jordbruket.

Hvad beträffar öfriga ändamål, som eu kartläggning i denne del af landet kan
anses böra uppfylla, så finnes intet, så vidt vi kunna förstå, som skulle kunna kräfva
skalan 1 : 20 000, om icke det militäriska. Men då skalan 1 : 50 000 hittills kunnat anses
vara en lämplig konseptskala för militärkartverket öfver södra Sverige, så finnes
intet skäl att för detta ändamål använda en större i norra Sverige. Det har äfven
i fråga satts att uppmäta hela norra Sverige i skalan 1 : 100 000 och utgifva alla kartorna
i 1 : 200 000, men få vi härvid hänvisa till chefens för generalstaben underdåniga
memorial den 30 September 1876, der denna fråga blifvit utredd på ett sätt, som vi
uti hufvudsak gilla. Det yttras häri bland annat:

”Härvid måste jag i främsta rummet taga i betraktande, att det topografiska
kartverket är ett militäriskt kartverk och att det under alla förhållanden bör uppfylla
de fordringar, som i militäriskt hänseende måste ställas på detsamma. Dessa fordringar
bestå deruti, att kartan öfver allt, der krigföring gerna kan ifrågakomma, skall
lemna cn fullt tydlig bild af trakten med alla dess olika höjder, vattendrag, vägar och
stigar. Erfarenheten har visat, att skalan 1 : 100 000 härtill är icke allenast lämplig
utan äfven behöflig, och att en karta i skalan 1 : 200 000 visserligen är en utmärkt
öfversigtskarta, men i allmänhet utan något värde, då det gäller att efter kartan bedöma
olika fältställningars militära värde. Den visar icke ens framkomligheten, i det

deri uti tätt bebygda trakter svårligen kan upptaga alla backstugor och lägenheter
eller mindre vägar och gångstigar, hvilka dock mången gång kunna vara af vigt att
känna och hvilkas utmärkande på kartan i väsendtlig mån bidrager att lemna upplysning
om framkomligheten i olika mark. Särskilt bär under de fältöfningar, generalstaben
senare år utfört, skilnaden mellan kartan i 1 : 100 000 och 1 : 200 000 uti militärisk
brukbarhet visat sig vara så betydlig, att jag måste förklara utgifningsskalan
1 : 100 000 vara alldeles nödvändig, om någon tydlig bild af en trakt eller ställning
för militära ändamål skall kunna återgifvas. Men skall utgifningsskalan erhålla hela
denna tydlighet, behöfves i de flesta fall samma uppmätaingsskala som den, hvilken
för närvarande af den topografiska afdelningen begagnas, eller 1 : 50 000.

Man har ofta antagit, att för de Norrländska länen en annan uppmätnings- ocli
utgifningsskala skulle kunna fastställas än den, som för det öfriga riket blifvit använd,
och det är just med afseende härpå, som ofvanståendc betraktelser blifvit gjorda.

Utan tvifvel kan hela kustlandet från Gefle till Norrbotten och ända upp till
Haparanda blifva skådeplatsen för ganska vigtiga krigsoperationer. Inom Norrbottens
län kartlägges äfven landet med undantag af lappmarker och Paj ala socken i olika
skalor från 1 : 20 000 till 1 : 50 000 och kartorna deröfver utgifvas äfven enligt Eders
Kong! Maj:ts beslut både ekonomiskt och topografiskt uti skalan 1 : 100 000. Endast
lappmarkerna och Pajala socken inom Norrbottens län skola utgifvas i skalan 1 : 200 000.
Söder om Gefle har aldrig varit ifrågasatt en annan utgifningsskala än 1 : 100 000. Förkela
det Norrländska kustlandet måste jag äfven påyrka en uppmätningsslutla af 1:50 000
och en utgifningsskala af 1:100000, för den händelse generalstabens karta öfver Sverige
skall erhålla den militäriska brukbarhet, som med densamma är afsedd. Det skulle
ock vara högst egendomligt, om det topografiska kartarbetet till Gefle fortginge i skalan
1 : 100 000 och sedan afbröts och utgåfves i en vida mindre skala, t. ex. 1 : 200 000,
för att åter strax söder om Piteå vid 65:e breddgraden utgifvas i samma skala 1 : 100 000
som för det sydliga Sverige. Hela kustlandet är vigtigt i militäriskt hänseende. Men
icke blott kustlandet, utan ock alla de större floddalarne och kommunikationslederna.
Tager man Norrland i närmare betraktande, finner man, att det är i kustlandet och
floddalarne, som befolkningen hufvudsakligen är grupperad, under det att inuti landet
på sidan om dessa floddalar ofta flera qvadratmil äro så godt som obebodda, i det att
derstädes endast finnas några fäbodar och ett och annat nybygge. Sådana floddalar
liksom kommunikationslederna till Jernband äro i militäriskt hänseende vigtiga och böra
derför vid utarbetandet och utgifvandet af generalstabens karta öfver Sverige egnas all
den uppmärksamhet, som deras vigt krafvel-, hvarför äfven dessa trakter böra rekognoseras
och utgifvas i samma skalor som kustlandet.”

”Jag anhåller härvid att särskildt få anmärka, att de militäriskt vigtiga delarne
af landet på detta sätt sjelfskrifvet sammanfalla med de ekonomiskt vigtigastc, hvarför
äfven landets fredliga värf på detta sätt bäst tillgodoses.”

I öfverensstämmelse med detta förslag anse komiterade, att de bäst odlade och
befolkade trakterna i norra Sverige, eller hela kustlandet jemte ett område omkring de

Ordningsföljden
i kartläggningsarbetena.

Förslag.

vigtigaste kommunikationslederna genom Jernband samt omkring Storsjön (se öfversigtskartan
bil. VII), i allt en yta af 300—320 qvadratmil, böra uppmätas i skalan 1 : 50 000,
men hela återstoden af Norrland, något mer än 1 000 qvadratmil, i skalan 1:100 000. Alla
kartorna, med undantag'' af dem öfver Yesterbottens lappmarker, böra mångfaldigas medelst
heliogravyr i skalan 1 :100 000 samt dessutom konseptkartorna i skalan 1:50 000 direkte
i originalskalan medelst fotolitografi eller någon annan billig och ändamålsenlig fotografisk
metod. Renritning för heliogravyr bör ske i skalan 1 : 75 000, hvarigenom enhet
i utseende erhålles, ifall kartor öfver trakter, mätte i olika skalor, måste sammanställas.
Kartorna böra utgifvas i blad och i afseende på beteckningssätt m. m. samma
bestämmelser följas, som nu äro gällande för topografiska fältmätningar i samma skala.
Kartorna öfver Yesterbottens lappmarker böra utgifvas endast i skalan 1 : 200 000 och
på alldeles samma sätt (litografiskt färgtryck), som nu är bestämdt för Norrbottens läns
lappmarker. Norrbottens och Vesterbottens lappmarker sammanhänga med hvarandra
och omfatta tillsammans icke mindre än omkring 1 000
helarikets areal. Ätt för denne landsdel göra ett undantag från den för det öfriga riket
föreslagna minsta utgifningsskalan 1 :100 000 hafva kommiterade icke dragit i betänkande,
då alla geografiska, administrativa och statistiska behof för dessa trakter tillgodoses
med denna utgifningsskala, och för särskilda ekonomiska behof fotolitografier utaf
de i större skalor utförda konseptkartorna kunna erhållas. Komiterade anse sig äfven
här böra särskildt nämna, att i vårt broderland Norge, der man öfver hela det öfriga
landet utgifver en topografisk karta i skalan 1 :100 000, man ansett sig böra göra ett
undantag för det intill Norrbottens lappmarker gränsande Finnmarken, som endast utgifves
i skalan 1 : 200 000. Genom att för de ifrågavande trakterna inskränka sig till
den mindre skalan skall äfven eu icke obetydlig besparing uppstå.

Yi få vidare föreslå, att kartläggningsarbetena inom landet företagas i följande
ordning: I skalan 1: 20 000 uppmätas först de delar af södra och mellersta Sverige,
öfver Indika kartor i 1 : 100 000 eller större skalor icke redan äro utarbetade. Samtidigt
bearbetas Norrbottens län af en mätafdelning, motsvarande det nu varande ekonomiska
kartverket derstädes, hvilken, efter arbetenas afslutande inom länet, fortsätter
söderut i Norrlands kustland. Sedan förenämnda kartläggningsarbeten i södra och
mellersta Sverige till 29 bladvådens norra kant blifvit utförda, sändes en mätafdelning
från hufvudstationen i Stockholm att arbeta tillsammans med förutnämnda Norrbottens
afdelning i Norrlands kustland och Jernband, under det att öfriga mätafdelningar ommäta
de delar af södra och mellersta Sverige, öfver hvilka visserligen topografiska
kartor i skalan 1 : 100 000 finnas utgifna, men endast sådana, som blifvit mätta i
samma skala. Sist bearbetas det inre af Norrland tillika med norra och vestra Dalarne
äfvensom öfrige delar af södra och mellersta Sverige.

I ordningen skulle nu komma att redogöra för huru landkartverket enligt komiterades
åsigt bör organiseras, samt att uppgöra kostnadsförslag för detsammas arbeten,
men innan vi öfvergå till denne del af vår uppgift vilja vi redan nu göra en samman -

fattning af de resultat, hvartill vi i det föregående hafva kommit och få sålunda i
und erdånigh et föreslå:

1) att kartläggningen i skalan 1 : 20 000 af södra och mellersta delarne af riket
fortsattes intill 29. bladvådens norra kant af generalstabens karta öfver Sverige
i skalan 1 : 100 000, samt att i denna kartläggning inräknas äfven det hörn
af Vermland, som ligger norr om nämnde gräns;

2) att kartan i skalan 1 :20 000 skall innehålla, utom detsamma som den nu
varande ekonomiska kartan i samma skala, allt hvad en fullständig topografisk
karta bör upptaga, således äfven de topografiska beteckningarna för markens
höjningar och sänkningar samt höjdsifiror på sjöar, längs vattendrag, dalgångar
och vigtigare vägar samt på större höjder; äfvensom att mossar och
kärr i allmänhet utmärkas, ehuru endast större sådana, när fråga är om nymätningar
i skogsmark och obygd;

3) att beteckning af jordhöjder och berg skall ske enligt det s. k. backstrecksmaneret
eller detsamma, som nu användes för generalstabens konseptkarta
i skalan 1 :50 000, samt att utmark betecknas enligt nu gällande föreskrifter;

4) att hittills begagnade projektionsmetoder och bladindelning bibehållas;

5) att kartan grundlägges med i medeltal minst 3 triangel- eller på annat lämpligt
sätt geodetiskt inmätte punkter på qvadratmilen; men att i trakter, der
hemmanens arealer äro mycket små, så att stomkartan måste sammansättas
af ett ovanligt stort antal reducerade landtmätarkartor (s. k. karttransporter),
samt der landets beskaffenhet icke lägger betydande hinder i vägen derför,
triangelpunkternas antal bör, på grafiskt eller annat sätt, ökas till vid pass 6;

6) att den första afvägningen af terrängen må ske i samband med de geodetiska
mätningarna, till den utsträckning, att ett tillräckligt antal utgångs- och
rättelsepunkter må finnas att tillgå för den samtidigt med fältmätningen skeende
detalj höjdmätningen;

7) att stomkartan sammansättes före fältmätningen, på samma sätt som alltid
skett och fortfarande sker vi det topografiska kartverket: ego- och skifteskartor
öfver den trakt, som skall kartläggas, hopsamlas dels från generallandtmäterikontoret,
dels från landtmäterikontoren i länen och enskilda personer,
samt nedtransporteras till skalan 1 : 20 000; öfver trakter, der endast
föråldrade eller alldeles inga landtmätarkartor finnas att tillgå, verkställas
nymätningar; derefter sammansättes stomkartan med stöd af de förut bestämde
triangelpunkterne; denna stomkarta kontrollmätes och fullständigas
på marken; ekonomiska detaljer inläggas med färger och höjdbildniugen
återgifves enligt det faststälda topografiska maneret; plan- och höjdmätning,
terränginläggning och alla andra för kartans sammanfattande erforderliga
arbeten på fältet utföras af samma personer och under samme mätnings KartverJcshomitdns

Bet. 3

period; en renritning i tusch af konseptkartan påbörjas under fältarbetet —
under regndagar in. m. — och fullbordas efter dettas slut;
att kartorna i skalan 1 :20 000 mångfaldigas medelst någon fotografisk reproduktionsmetod
och utgifvas bladvis i samma skala, genom öfvertryck från
sten och medelst färgtryck, på ett sådant sätt, att åker, äng och vatten på
kartorna återgifvas med sina respektive färger, gult, grönt och blått, gränser
tecknas röda och allt det öfriga svart;

att arealuträkningar göras på dessa kartor och häradsbeskrifningar utgifvas

fortfarande som hittills, hvarvid formuläret bil. VI följes; att ytinnehållet ut tryckes

i hela och tiondedels hektarer; samt att alla för dessa beskrifningars

affattande nödiga upplysningar insamlas under fältmätningen;

att af häradsbeskrifningarna sammandragas korta länsbeskrifningar af följande

innehåll:

a) en geografisk beskrifning af ungefär samma innehåll och omfattning,
som den, hvilken inleder den af topografiska kåren utarbetade beskrifningen
öfver Malmöhus län;

b) en förteckning och beskrifning öfver afvägde fixpunker inom länet;

c) eu tabell, utvisande länets indelning i afseende på lagskipning, styrelse,
uppbörd och kyrkovärd samt innehållande ett sammandrag af arealbeskrifningarna
härads- och sockenvis;

d) en höjdkarta 1 i enlighet med nämnda beskrifning öfver Malmö er

en folkmängdskarta J hus län;

att uppgifter äfven för den militäriska beskrifningen insamlas under fältmätningen; att

en topografisk karta i skalan 1 :100 000 sammandrages från den ekonomisktopografiska
kartan i 1:20 000 och mångfaldigas medelst heliogravyr; samt
att ritningen till heliogravyr utförcs i skalan 1 : 50 000, i hvilken den äfven
kan mångfaldigas medelst någon billig fotografisk metod;
att den delen af det norrländska kustlandet, hvilken ligger mellan den norra
gränsen för kartverket i 1 :20 000 samt Norrbottens läns södra gräns, äfvensom
ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna genom Jerntland
samt omkring Storsjön, i allt 300—320 qvadratmil, uppmätas i skalan
1 : 50 000; att hela återstoden af Norrland inom nämnde gränser uppmätes i
skalan 1:100 000; samt att kartläggningen inom Norrbottens län fortsattes
enligt nu faststäld plan;

att kartan öfver Norrland, med undantag af Norrbottens län och Vesterbottens
lappmarker, utgifves bladvis i skalan 1:100 000 medelst heliogravyr;
att kartan öfver Norrbottens kustland utgifves enligt nu faststäld plan; samt
att hela lappmarkskartan, inom såväl Norr- som Vesterbotten, utgifves i
skalan 1 :200 000, eller samma skala som nu är bestämd för kartan öfver
Norrbottens läns lappmarker;

15) att nu gällande bestämmelser i afseende på inteckning af terrängens ytformer
på den ekonomisk-geografiska kartan öfver Norrbottens län äfven framdeles
må följas; samt att inom det öfriga Norrland må begagnas samma arbetsoch
beteckningssätt, som hittills användts vid den topografiska kartläggningen
i motsvarande skalor i södra och mellersta delarne af riket;

16) att kartläggningsarbetena inom riket företagas i följande ordning: Först uppmätas
de delar af södra och mellersta Sverige, öfver hvilka kartor i 1:100 000
eller större skalor icke redan äro utarbetade. Samtidigt bearbetas Norrbottens
län af en mätafdelning, motsvarande det nu varande ekonomiska
kartverket derstädes, hvilken, efter arbetenas afslutande inom länet, fortsätter
söderut i Norrlands kustland. Sedan förenämnda kartläggningsarbeten i
södra och mellersta Sverige, intill 29. bladvådens norra kant, blifvit utförda,
sändes en mätafdelning från hufvudstationen i Stockholm att arbeta tillsammans
med förutnämnda Norrbottens afdelning i Norrlands kustland och
Jernband, under det att öfriga mätafdelningar ommäta de delar af södra och
mellersta Sverige, öfver hvilka visserligen topografiska kartor i skalan 1:100 000
finnas utgifna, men endast sådana som blifvit fältmätta i samma skala. Sist
bearbetas det inre af Norrland tillika med norra och vestra Dalarne äfvensom
öfrige delar af södra och mellersta Sverige.

b. Landkartverkets organisation.

Komiterade skola nu öfvergå till frågan om landkartverkets organisation samt
gorå ett försök att utreda de sannolika kostnaderna för landets kartläggning enligt den
plan, som i det föregående framstälts. Eedan uti denne ligger tydligen uttalad den
åsigten, att de nu varande ekonomiska och topografiska kartverken böra sammanslås
till ett enda, under en och samma styrelse. Hvad komiterade således ännu hafva att i
detta afseende yttra sig öfver är, hvilken denna styrelse bör vara, samt huru kartverkets
personal bör sammansättas och aflönas, för att med största säkerhet kunna verka
till det åsyftade målets uppnående. Två sätt finnas att lösa detta problem, i det nemligen
landkartverkets organisation kan grundas, antingen på det nu varande ekonomiska
kartverket, eller på det topografiska. Skilnaden är tydligen ganska väsentlig, och vi
skola i det följande undersöka hvilketdera som erbjuder de största garantierna för ett
på en gång godt och billigt arbete, det enda som varit bestämmande för vårt beslut
i förevarande fråga.

Ekonomiska kartverket arbetar med en civil personal, bestående af dels landtmätare
dels andra civila personer; det topografiska kartverket åter är organiseradt på
militär fot och dess fältarbeten utföras hufvudsakligen af ur armén kommenderade officerare
och underofficerare jemte en mindre civil personal. Aflöningarna vid det ekonomiska
kartverket utgå till alla fältmätare med dels fasta arfvoden, dels dagaflöningar och
reseersättningar. Medeltalet af årsarfvodena för samtlige ordinarie och extra ordinarie

Arbets personalen.

En fältmätares
uppgift.

kartografer utgjorde år 1876 icke mindre än 2 300 kronor och kommer från och med
1880 att utgöra 2 500 kronor. Eeskostnadsersättningar utgå med en bestämd summa
af 300 kronor om året för hvarje kartograf och dagaflöningen under fältarbetena utgör
3 kronor om dagen. Årliga medelkostnaden för hvarje kartograf utgör således
3 250 kronor. Vid det topografiska kartverket aflönas endast de fast anstälda, civila
s. k. ”extra biträdena”, till ett sammanlagdt antal af 8, med årsarfvoden, vexlande mellan
1 000 och 3 000 kronor*''), under det att ur armén kommenderade — under årets
lopp uppgående till 15—30 stycken — endast aflönas medelst dagaflöning, vexlande
från 3 till 5 kronor om dagen, samt resersättningar efter resreglementet. Det är derföre
intet tvifvel underkastadt hvilkendera personalen är den billigaste och skulle således
frågan, endast ur denne synpunkt sedd, vara lätt afgjord. Man måste likväl äfven
taga i betraktande om denne den billigaste personalen tillika gifver ett tillräckligt
godt arbete, samt om man alltid kan räkna på, att den skall i tillräcklig mängd finnas
att tillgå.

Komiterade hafva tänkt sig att allt fältarbete, med undantag af de geodetiska arbetena,
skulle verkställas af samma personer under samme mätningsperiod. En fältmätare
skulle således vara på en gång ekonomisk kartograf och topograf, och första
frågan blifver således den, om detta öfverhufvud är möjligt. Vi få härvid hänvisa till
de många fältmätningsarbeten i skalorna 1 : 5 000, 1 : 10 000 och 1 : 20 000, hvilka blifva
utförda af den forna topografiska kåren och nu varande generalstabens topografiska
afdelning, och af hvilka flera i noggrannhet, utförlighet och rikhaltigt innehåll,
ekonomiskt och topografiskt, vida öfverträffa allt hvad i den vägen hittills utförts vid
ekonomiska kartverket. Samtliga dessa arbeten hafva blifvit utförda af officerare och
underofficerare. Om vid dessa kartläggningsarbeten någon ekonomisk detalj utelemnats,
vanligen rågångar emellan hemman, så har detta uteslutande berott på den omständigheten,
att desse detaljer varit obeböflige för kartans speciela ändamål. Det torde
för öfrigt vara sjelfklart, att en sådan linie icke kan vara svårare att uppmäta och
på kartan inlägga, än hvilken annan som helst som kartan innehåller, t. ex. vägar m. in.
Att inga kamerala eller andra särskilda kunskaper erfordras för att verkställa den rent
ekonomiska kartläggningen med tillhörande arealuträkningar, bör vara uppenbart, då
man erinrar sig, att i detta arbete icke ingår någon gradering af jorden, någon egodelning
eller dylikt, utan endast en ren mätning, hvarvid allt sammans går derpå ut,
att man dels icke förbiser något, som kan vara ekonomiskt vigtigt, samt dels tillser,
att hvarje särskild jordlapp föres till den by eller det hemman, dit den rätteligen hör,
för hvilket ändamål studium af jordbok och mantalslängd samt tillgängliga landtmätarkartor,
tillika med den vana och den öfning, som hvarje kartläggningsarbete kräfver,
är alldeles tillräckligt. Samma är naturligtvis förhållandet med arealuträkningarna,
hvilka utgöra en mycket enkel operation. I öfrigt få vi hänvisa till ett yttrande i ämnet
af en fackman, nemligen af chefen för landtmäteriet, generaldirektör Falkman, som i

*) Blott ett enda arfvode af sist nämnda storlek linnes ocli innehafves af ett extra biträde, som är anstäldt
vid de geodetiska arbetena.

sin reservation till 1871 års kartverkskomités underdåniga utlåtande bland annat
yttrar: *)

”En landtmätares tjensteåligganden äro noggrant bestämda i 26 §:n af nådiga
landtrnäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864 och enligt detta författningsrum tillhör det
honom: att ”verkställa mätningar, graderingar och delningar af jord, skog, vägar, häpnader
och fiskvatten, med allt hvad dertill liörer; uppgå och utstaka rågångar; förrätta
egoutbyten; deltaga i skattläggningar, byten och förmedlingar; anställa afvägningar;
uppgöra förslag till vatten-aftappningar och vägars anläggning samt vid egödelningslättei
och andra domstolar biträda äfvensom ’ verkställa brandförsäkrings-värderingar
och tillhandagå med de åtgärder, som af jordegare påkallas för ansökning om lån
mot pant af jord, samt utgifva bestyrkta kopior eller utdrag ur de kartor och handlingar,
som landtmätaren författat och har hos sig förvarade”. Men af allt detta fordras
i och för upprättandet af ekonomiska kartor endast att kunna verkställa mätningar
af mark och vatten samt detta blott i jemförelsevis ringa mån, emedan nämnda kartor i
de allra flesta fall grundas på redan författade landtmätarkartor, som reduceras eller
transpoiteias till en mindre skala än den, i hvilken de äro författade, hvarefter de derigenom
erhållna, förminskade kartorna eller transporterna begagnas under rekognosering,
eller jemförelse med marken, hvarvid sådana nya förhållanden, som efter landtmätarkartornas
författande tillkommit, utmärkas å transporterna.

Redan denna rekognosering innefattar ett för landtmäteritjensten nästan främmande
och obehöfligt, men för topograf en vanligt och oundgängligt arbete, hvilket, för att kunna
väl utföras, fordrar både uppöfvad vana af rekognosörerne och noggrann tillsyn af deras
förmän. Rigtigheten af denna åsigt anser jag mig böra styrka med följande utdrag af
dels den lärobok i topografi, som begagnas vid båda våra militär-läroverk: ”På°re kognosörens

omdöme och rigtiga uppfattning beror, under arbetets utförande, att ingenting
väsentligt försummas, men att alla onödiga detaljer undvikas, .så att kartan blifver
lagom utförlig och användbar för det af sedda ändamålet", samt dels 11 §:n i topografiska
kårens instruktion: ”Rekognoseringar förrättas i afdelningar, hvilka, i förhållande till

markens mci eller mindre omvexlande beskaffenhet och personalens större eller mindre
öfning, bestå af 4, 6 till 8 rekognosörer, under befäl af en topograf officer, som för arbetets
noggrannhet ansvarar. De officerare af arméen, som första gången tjenstgöra vid
denna rekognosering och således icke haft tillfälle att deruti förvärfva nödig färdighet och
nog säkert ögonmått, skola utgöra en särskild, så kallad öfning saf delning, under ''befäl af
eu topograf officer''. Sådant är äfven förfarandet härutinnan vid topografiska kåren, ehuru
både teoretisk och praktisk undervisning i rekognosering samt i allt annat, som tillhör topografien,
meddelas vid våra båda militär-läroverk. Landtmätarne deremot erhålla endast
under beredelsen till sin examen någon kännedom i ämnet, men ingen öfning. Härtill kommer,
dels att landtmätare verkställa sina egomätningar i större skalor — ^riW’ Tillra eller
sotu af naturliga längden — dervid de måste upptaga en mängd små föremål, som icke
kunna eller böra inrymmas å ekonomiska kartor i ^ira skala, samt att de för den skull
under rekognosering i sist nämnda skala städse nödgas kämpa emot vanans betydliga

*) Kursiveringen är gjord af Falkman.

En ekonomisk
kartograf behof
v er icke
vara landtmätare.

magt, för att icke göra sig skyldiga till det felet, att upptaga nyss berörda små föremål
i den lilla skalan, och dels att ekonomiska kartverkets kartografer rekognosera hvar
för sig, utan annan tillsyn af förman, än den, som öfveringeniören kan verkställa under två
till tre resor årligen till alla kartografernes skilda arbetsdistrikt, under det arbetena på fältet
i dem pågå och hvilken tillsyn, lindrigast sagdt, omöjligen kan blifva så tillräcklig, som
den, hvilken lemnas utaf flere, för arbetets noggrannhet ansvarige, rekognosörerne städse
följaktige afdelningscliefer.

Men äfven om det skulle, oaktadt de nu meddelade upplysningarna, af någon
förmenas, att rekognosering i liten skala utgör ett vanligt landtmäteriarbete -- i större
skala, bör ett slags rekognosering ega rum, enligt 38 § i nådiga skiftesstadgan — så
lärer väl ingen vilja påstå, att en landtmätare, såsom sådan samt i och för sin tjenst,
någonsin sysselsätter sig med stornkartors upprättande. Det är visserligen sannt, att landtmäterieleverne
derom få underrättelse under beredelsen till sin examen, men det är
äfven sannt, att de aldrig, hvarken förr eller senare, öfvas i upprättandet af stomkartor.
Detta arbete är i högsta grad grannlaga. För att en stomkarta må blifva sammansatt på
ett fullt tillfredsställande sätt, fordras icke allenast nästan mer än menskligt tålamod och
mycken tid — Indika knappt kunna billigtvis förväntas blifva använda af kartografer, som,
tyvärr, allt för ofta, enskildt och offentligt, orättvist beskyllas för att icke arbeta fort
nog — utan äfven ett, qenom flerårig handläggning af sådant arbete väl utbildadt omdöme,
så vida de fel, som ovilkorligen alltid uppkomma vid de många små kartlapparnas eller
transporternas sammansättning till en enda karta, skola blifva — hvilket är af högsta
vigt _ öfver allt lika fördelade. Man besinne blott, att den ekonomiska stomkaitan öf ver

Uppsala län är sammansatt af 2 509 transporter.”

I fråga om de ekonomiska beskrifningarnas upprättande yttras af chefen för
landtmäteriet på samma ställe:

”De skola upprättas härads- och sockenvis samt efter gifvet formulär i form af
tabeller, hvilka böra innehålla 25 särskilda kolumner.

I de 6 första kolumnerna skola ”hemmans och lägenheters oförmedlade mantal;
nu varande mantal och natur af krono, skatte, frälse; nummer och namn upptagas,
hvilket naturligtvis måste ske noggrant efter vederbörande jordeböcker, hvarvid erfordras
knappt annat, än ordentlighet och renskrifvaregenskaper. Undantagsvis kan man visserligen
vid rekognosering finna eu och annan lägenhet, som ej är nämnd i jordeboken;
men då en sådan upptäckes, så får man i orten underrättelse om dess beskaffenhet,
hvarom en enkel anteckning i beskrifningen fordras.

I 7 och 8 kolumnerna bör uppgifvas ”antal af de a hemman befintliga ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp och öfriga bebyggda lägenheter , — hvilket antal en och
hvar kan uppdaga och anteckna under rekognosering på marken.

I 9 till och med 22 kolumnerna skall uppgifvas ”egovidd i qvadratref räknadt
för byggnadstomter; trädgårdar; åker och annan jord under plog: naturlig äng, skoglös
och skogbeväxt; annan duglig skogbeväxt mark; annan duglig skoglös mark; ofruktbara
mossar; vägar; kala berg och andra dylika, jordfasta impedimenter samt sjöar och

vattendrag”. För att bestämma ”egovidden i qvadratref”, fordras lätt förvärfvad kännedom
och vana i den enkla, rent mekaniska konsten att med passande instrument uträkna
en karta, och för att bedöma jordens fördelning i åker, äng o. d. fordras endast
öga, utom hvad beträffar ”ofruktbara mossar”. Dessa tilltro sig icke ekonomiska kartverkets
kartografer att kunna säkert urskilja, ehuru de skola vara hemmastadda i landtmäteri
och skiftesverket. I slutet af ”beskrifningen till kartan öfver Grythytte och
Hellefors härad af åren 1865—1868, upprättad i Rikets Ekonomiska Karteverk”, förekommer
nemligen en så lydande anmärkning: ”Enär åsigten om hvad som bör hänföras
såsom ”ofruktbara mossar”, är beroende af olika omdömen, om hvilka kartverket för
sin bestämmelse icke kan ingå i pröfning, har uti denne kolumn ingen areal blifvit införd,
utan så beskaffad mark, der icke annorlunda förekommit, betraktats såsom ”annan
duglig skoglös mark” och i kolumnen för detta egoslag inräknad”.

I 23 kolumnen uppgifvas ”år då skifte blifvit faststälclt samt egomätnings ändamål”,
derom eu och hvar finner upplysning vid påseende af de landtmätarlcartor, som
transporteras för stomkartans bildande.

I 24 kolumnen uppgifves ”antal ställen, hvarå egorna äro belägna”, derom upplysning
fås af nyssnämnda kartor och jemväl vid rekognosering å marken.

I 25 kolumnen införas ”särskilda anteckningar” om antalet åtskilliga ”verk och
inrättningar”, såsom bruk, masugnar, grufvefält, qvarnar, sågar in. m. d. och åtskilligt
annat, som inhemtas af jordeböckerna, landtmätarkartorna eller under rekognosering
på marken.

Af hvad jag nu anfört torde det visserligen vara uppenbart, att upprättandet af
de ifrågavarande beskrifningarna icke betingar de kunskaper och den erfarenhet, som
finnas endast hos landtmätare; men jag anser mig likväl böra anföra ännu ett bevis för
denna sanning och detta så mycket hellre, som jag derigenom blifver i tillfälle att
ådagalägga, dels att topografiska kåren upprättar beskrifningar, hvilka i åtskilligt äro
fullständigare och mera upplysande, än de, som författas af det ekonomiska kartverkets
personal, och dels att, emedan de begge verken icke åro förenade, det allmänna får bekosta
insamlandet af flera statistiska uppgifter två gånger.

Det åligger nemligen topografiska kåren, enligt 12 och 14 §§ uti instruktionen
för densamma, att författa icke blott militära, utan äfven statistiska beskrifningar, socknevis,
länsvis och öfver lida riket, i öfverensstämmelse med särskilda formulär och föreskrifter.
Uti denna instruktion säges allenast, att de statistiska beskrifningarna med
tabeller skola innehålla uppgifter om ”folkmängd och befolkning, hemmantal, industri,
produktion, beskattning in. m.”; att, ”under det en nejd på karta affattas, skola de rekognoserande
officerarne samla och anteckna de uppgifter, som fordras till författande af
speciella beskrifningar deröfver, och dessa uppgifter socknevis, efter ledning af foimuläret,
sammanfatta”, samt att ”afdelningschefen skall af dessa speciella beskrifningar
samt efter den kännedom om orten, han så väl vid arbetets inspekterande under resor
inhemtat, som genom uppgifter, meddelade af vederbörande, auktoriteter,''författa eu allmän
beskrifning öfver länet. Men detta allt är närmare bestämdt uti dels en ”instruk -

Komitén förordar
en militärisk
arbetspersonal.

Arbetspersonal
vid utländska
kartverk.

tion för rekognosörer” ocli dels eu dertill hörande vidlyftig ”promemoria”, af hvilka
handlingar inhemtas, att beskrifningarna skola innehålla detaljerade upplysningar om:
luftstreck; folkmängd och dennas så väl fördelning i olika yrken som ock välmåga
eller fattigdom samt orsakerna dertill; hemmans och lägenheters namn och förmedlade
mantal af frälse, krono och skatte, hvar för sig; antal herregårdar, hushåll samt jord-,
stat-, soldat- och båtsmanstorp; antal bebyggda eller obebyggda jordlägenheter; tingsställen;
marknadsplatser; utsäde; afkastning; foder- och betestillgång; antal hästar, oxar,
kor, ungboskap, får, getter och svin; försäljning af jordbruksalster; antal grufvor,
hyttor, hammarverk, alun- och svafvelbruk, kalk- och andra stenbrott; jagt; fiske;
skogsprodukter; väfnader; afsättningsorter; handelsbodar; forslings- och fraktförtjenster
samt antal, slag och bärighet af fartyg”.

Äfven inom komitén har den åsigten sökt göra sig gällande, att för de ekonomiska
kartarbetenas utförande skulle erfordras att vara landtmätare. Denna uppfattning
vederlägga likväl fullständigt af det faktum, att af de 17 ordinarie och extra
ordinarie kartografer, hvilka för närvarande äro anstälde vid det allmänna ekonomiska
kartverket, endast 8 tagit landtmäteriexamen och att bland dem finnas flere, hvilka aldrig
gjort något slags tjenst som landtmätare. Liknande är förhållandet vid Norrbottens läns
ekonomiska kartverk. Endast en af de der anstälde 6 kartograferne har nemligen aflagt
landtmäteriexamen.

Att det å andra sidan icke bör vara omöjligt för de ekonomiske kartograferne
att utföra sådana arbeten, som tillhöra den topografiska kartläggningen, ehuru de för närvarande
sakna öfning deri, framgår redan deraf, att skicklighet i dylikt arbetes utförande
kunnat inläras af en mängd personer, hvilka, när de började att lägga hand vid kartarbeten,
saknade alla speciela förkunskaper, teoretiska såväl som praktiska. Med ett
ord, för att kunna verkställa ekonomiskt-topografiska fält mätnings arbeten i skalan
1 :20 000 behöfves, enligt komiterades åsigt, ingenting annat än anlag och lust för
samt öfning och vana vid dylika arbeten och icke större teoretiska förstudier, än som
finnas hos arméns underbefäl, bland hvilka vi således tro att man, utan tvekan, kan
söka en del af de behöfliga arbetskrafterna. I underbefälsskolan lemnas nemligen
undervisning i topografisk fältmätning, såväl teoretisk som praktisk. Detsamma är förhållandet
vid krigsskolan, der officerare utbildas. I båda dessa skolor är den topografiska
undervisningen tillräckligt omfattande, för att göra det möjligt att upptäcka
hvar lust och fallenhet för de ifrågarande arbetena förefinnas. Sjelfva den praktiska
utbildningen i yrket måste hädanefter som hittills meddelas vid särskilda, årligen sammandragna
undervisningsafdelningar. Först efter 1—-2 års öfning anses en topografisk
fältmätare vara fullt utbildad.

Komiterade kunna i förevarande fråga äfven åberopa erfarenheten i land, som
ligga oss ganska nära, som i afseende på sina kartverks bearbetande stå på fullt ut
lika hög ståndpunkt som vi sjelfve, ja, som måhända t. o. in. kunna i flera afseenden
tjena oss som föresyn. Dessa land äro Danmark och Preussen. I Danmark bearbetas
hela kartverket af underofficerare. Endast så många officerare äro anstälde vid det

samma, som behöfvas för de geodetiska arbetena, för att tjenstgöra såsom afdelningschefer,
eller för att utbilda sig till denna befattning. Komiterade hafva särsldldt gjort
sig underrättade om förhållandena vid det danska kartverket och om de förträffliga
kartor i konscptskalan 1 : 20 000, som af detsamma utföras. Dessa kartor sammandragas
efter landtmätarkartor, hvilka sammansättas till en stomkarta och kontrollmätas
på fältet på samma sätt som komiterade föreslagit för landkartverket. De innehålla
allt hvad våra ekonomiska och topografiska kartor upptaga, med undantag af gränser
mellan olika hemman, men deremot äro de i andra afseenden vida fullständigare samt
ojemförligt svårare och mödosammare att utföra, i det terrängens ytformer på dem återgifvas
med nivåkurvor, med ett afstånd af endast 5 fot mellan kurvorna. Personalen vid
generalstabens topografiska afdelning i Danmark består af 1 öfverste såsom chef, 8 till 9
öfrige officerare, 33 underofficerare eller s. k. guider, fast anstälde vid generalstaben, 1
arkivarie, 1 kalkografist, 1 fotograf, 3 till 4 gravörer, 1 koppartryckare samt en del
betingsarbetare. Dessutom anställas till tjenstgöring vid den topografiska afdelningen
eu del underofficerare (för närvarande 14), hvilka qvarstå i nummer vid de truppafdelningar
de tillhöra, till dess vakanser uppstå på generalstabens stat, då de dit öfverflyttas.
I Preussen bearbetas kartverket i skalan 1 : 25 000, med kurvor på 15 fots afstånd,
uteslutande af kommenderade officerare samt s. k. ”Topographen” och ”Hilfstopographen’,
hvilka nästan alla utgå ur artilleriregementenas underofficerskårer och
af hvilka en stor del der qvarstå. Gå vi till den tredje af våra grannstater, Ryssland,
så finna vi der nästan ett helt regemente underofficerare och korporaler sysselsatte med
landets kartverk, som så väl i noggrannhet som prydlighet kan mäta sig med hvilket
annat som helst. Med sådana förebilder för ögonen kunna vi ej förorda bibehållandet
af en personal, sådan som den hvilken för närvarande användes vid det svenska ekonomiska
kartverket, och hvilken är vida dyrbarare än den behöfver vara.

Vid uppgörande af ofvan anförda förslag hafva komiterade låtit leda sig af den
fanken, att man för kartarbetenas påskyndande bör försöka att erhålla eu billigare arbetspersonal,
så att man för samma penningsumma må kunna använda flera arbetare.
Komiterade hafva i det föregående sökt visa att en personal hufvudsakligen hemtad
från armén både är den billigaste och kan eller bör kunna nöjaktigt verkställa arbetena.
Återstår att so till om på denne väg äfven en jemn tillgång på dugligt folk
kan beredas.

Att duglige fältmätare i tillräcklig mängd med lätthet skola kunna erhållas från
armén torde vara satt utom allt tvifvel, när man besinnar, att man hvarje år kan välja
bland underbefälsskolornas 500—600 elever och bland eu officerskår, som räknar 300—
400 underlöjtnanter, hvilka alla äro i eu passande ålder och alla fått såväl den nödiga
teoretiska underbyggnaden, som äfven någon praktisk öfning och af hvilka, tilläggom
det, en mängd med största beredvillighet taga emot kommenderingar till topografiska
arbeten, dels för inkomstens skull, dels af kunskapsbegär. All erfarenhet visar också
att någon svårighet att på detta sätt erhålla topografiska fältmätare icke förefinnes,
hvaremot man, oaktadt en öppet uttalad önskan att till kartografer vid ekonomiska
Kartverkskomiténs Bet. 9

Tillgången på
duglige fältmätare
inom
armén.

Landkartv erhet
bör ställas
under styrelse
och ledning af
chefen för
generalstaben.

kartverket endast använda landtmätare, likväl icke lyckats anställa flere än 8 af 17 vid
det allmänna ekonomiska kartverket och vid Norrbottens läns endast en. Men en olägenhet
finnes vid antagande af militära arbetare, den nemligen, att de genom sin tjenst
vid armén, der de lönas och i sinom tid äfven skola pensioneras, äro hindrade att odeladt
egna sig åt kartarbetena. Till följd häraf stadna de vanligen endast en kort tid
vid denna sysselsättning och tvingas understundom — synnerligast under de årliga vapenöfningstiderna
— att afbryta densamma, ett förhållande, hvaröfver å kartverkscliefens
sida ofta klagats och som man flera gånger sökt afhjelpa genom anställande af
fäste fältmätare och s. k. ”extra biträden”. Kommenderingarna ur armén till generalstabens
topografiska afdelning regleras nemligen ensamt genom frivillig öfverenskommelse
emellan kartverkschefen och regementscheferna, af hvilka hvar och en söker verka för
sitt särskilda intresse, under det likväl endast de senare hafva en chefs rättigheter,
hvaraf blifver en naturlig följd, att i tvistiga fall den förres önskningar måste stå
tillbaka.

Så länge emellertid förhållandet i detta fall är sådant som det nu varande, kan
man visserligen säga att vid det topografiska kartverket tillgången på duglige fältmätare
från armén är stor, men den är icke jemn, hvilket likväl är ett oundgängligt
vilkor för kartarbetenas planmessiga och lugna bedrifvande. Komiterade föreställa sig,
att detta lätteligen skall kunna ändras derigenom, att äfven kartverkschefen erhåller
vissa, noga bestämda rättigheter i fråga om anskaffandet af behöfliga arbetskrafter,
så att han icke må vara alldeles beroende af regementschefernes vilja, att dugliga och
dertill villiga personer ur armén erhålla rättighet att mottaga dylika kommenderingar
för någon längre tid, t. ex. 5 år, hvarunder de endast böra vara skyldiga att göra en
kortare tids tjenstgöring vid sina resp. regementen, att sådana kommenderingar under
vissa vilkor kunna förnyas, samt att slutligen vederbörande öfver- och underordnade
myndigheter åläggas att, i hvad på dem ankommer, söka befrämja detta för hela landet
och icke minst för armén nyttiga företag. Dertill bör äfven dagaflöningen för
dem, som till kartverket kommenderas, efter ett eller annat år höjas och slutligen tillfälle
beredas dem, som vilja egna hela sitt lif åt kartverket och dertill äro lämplige,
att lemna sina regementen och mot åtnjutande af goda löneförmåner erhålla fast anställning
vid landkartverket. Till denna senare fråga skola vi längre fram återkomma.

Komiterade anse derföre att inga nämnvärda svårigheter skulle uppkomma i fall
man ville söka det af oss föreslagna landkartverkets arbetspersonal företrädesvis inom
arméns led, der ovilkorligen det billigaste och lättast åtkomliga och likväl ett fullt dugligt
material står att finna. Vi kunna härtill lägga, att ett sådant material för närvarande
rent af icke kan från annat håll anskaffas utan betydande uppoffringar och
tidsutdrägt. Men häraf följer äfven med nödvändighet att detta kartverk bör ställas
under militärisk styrelse, d. v. s. under chefen för generalstaben, den ende hvilken
under sig eger krafter och medel tillräckliga att kunna öfvertaga ett sådant vidlyftigt
arbete. Detta blifver så mycket nödvändigare, som det lär vara satt utom allt tvifvel,

att, lika litet som man inom landtmäterikåren för det närvarande kan söka en tillräckligt
stor arbetspersonal, lika litet, eller ännu mindre, lär man der inom kunna söka
lämplige ledare för kartverket. Icke allenast att landtmätarnes verksamhet är rigtad
åt ett helt annat håll, så att de behöfliga kunskaperna och yrkesskickligheten för upprättande
af ett geografiskt kartverk saknas, utan dessutom saknas äfven vana att anordna
dylika arbeten och under sig hafva en stor arbetspersonal, synnerligast om denne
skulle bestå af den folkklass komiterade tänkt sig. Dessa egenskaper finnas deremot
hos de officerare ur generalstaben, hvilka tillhöra den topografiska afdelningen, och
hvilkas så väl teoretiska som praktiska bildning sätter dem i stånd till att icke allenast
sjelfve utföra, utan äfven ordna och leda alla de många arbeten, hvilka förekomma
vid ett stort kartverk.

Tankar i samma rigtning hafva för öfrigt flera gånger framstälts af myndigheter
och personel-, hvilka haft uppdraget att yttra sig öfver denna fråga. Sista gången uttalades
de af 1871 års kartverkskomité, hvilken uti det i fråga varande afseendet kom
till alldeles samma resultat som nu varande komiterade. I den reservation som
chefen för landtmäteriet, generaldirektör Falkman, bifogat 1871 års komités utlåtande,
anföras flera sådana, tidigare yttranden, dels af cheferne för statistiska centralbyrån
och topografiska kåren, dels också af vetenskaps-akademiens astronom, uttalanden,
hvilka efter nämnde reservation redan af oss återgifvits i inledningen till
detta betänkande. Komiterade kunna således till stöd för sin åsigt åberopa vårt lands
i detta hänseende erfarnaste och sakkunnigaste män; de kunna äfven åberopa erfarenheten
från alla land, inom hvilka ett ordnadt arméväsen finnes.

På grund häraf samt i öfverensstämmelse med de åsigter som i det föregående
framstälts, få komiterade föreslå:

17) att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på personal och
anslag sammanslås till ett kartverk, som ställes under styrelse och ledning
af chefen för generalstaben och benämnes Landkai tv er ket.

Enligt nu faststäld plan för generalstaben, skall dennes topografiska afdelning
bestå af 10 generalstabsofficerare och 1 professor, alla uppförde på generalstabens
stat. Detta antal är under närvarande förhållanden mer än tillräckligt, men torde för
framtiden böra ökas. Då chefen för generalstaben icke för sin del haft något att
deremot invända, så hafva komiterade tänkt sig att åtminstone ännu en officer skulle
kunna erhållas, utan någon förökad utgift, på det sättet, att antalet tj ens tehästar för
ofvan nämnde 10 generalstabsofficerare hädanefter inskränktes till en för hvarje officer,
i stället för två, som de nu äro skyldige att hålla. Härigenom skulle nemligen
kunna'' inbesparas en summa, tillräcklig för aflöning af ännu en regementsofficer.
Denna anordning skulle visserligen kunna hafva sina olägenheter, ifall krig oförmodadt
utbröte och desse officerare i hast skulle göras reglementsenligt beridne.
Under fredliga förhållanden skulle det deremot vara en fördel för dem, om de,
hvilka under loppet af många år äro fäste vid kartläggningsarbetena och under den
tiden nästan alla somrar äro förlagde i olika landsorter, dit det ofta är dem omöjligt

Personaleji vid
generalstabens
topografiska
afdelning.

Civile fältmätare
vid landkartverket.

Kartografer.
Aflöning.

att medtaga sina hästar, åtminstone till en del kunde befrias från denne omsorg, som
dessutom ofta för dem medför ganska dryga kostnader. Vi få derföre i underdånighet
föreslå:

18) att vid landkartverket skola tjenstgöra 11 officerare och 1 professor, samtlige
på generalstabens stat, nemligen:

1 chef,

3 regementsofficerare,

5 kaptener,

2 löjtnanter,

1 professor.

Hvarje af desse officerare skall vara skyldig att hafva blott eu tjenstehäst.

Den egentlige fältmätningspersonalen vid landkartverket skulle, såsom redan är
nämndt, till större delen bestå af från armén kommenderade officerare och underofficerare.
För att likväl i någon mån afhjelpa deri redan i det föregående framhållna olägenheten
af en sådan personals allt för stora rörlighet, hafva komiterade tänkt sig, att
bredvid eller öfver denne personal skulle stå eu stam af fäste, civile arbetare samt att
de tillfällige arbetarne skulle kunna erhålla fast anställning, hvarvid de naturligtvis helt
och hållet skulle ingå i landkartverkets tjenst. Detta blifver af många skäl nödvändigt»
dels för att göra kartverkschefen mera oberoende af tillfälligheter, dels ock för att på
detta sätt erbjuda en lockelse för personer både att söka tjenst vid kartverket och att
der qvarstadna, hvarigenom tillika möjlighet skulle finnas att belöna framstående skicklighet
och långvarig tjenst. Komiterade föreslå att desse fäste arbetare må kallas kartografar.
De böra vara civile, på det de må stå utanför rangförhållandena inom armén
och således kunna taga befäl, oberoende af hvilka militära grader de sjelfve innehaft
eller deras underordnade innehafva, äfvensom på det att en duglig fältmätare, oberoende
af alla grader, må kunna till kartograf befordras. Deras antal bör ej blifva stort»
på det cj en stor pensionsstat må för landkartverkets skull tillskapas, och hafva komiterade,
med fäst afseende på de olika förrättningarna inom detta kartverk, ansett 14
kartografer såsom det lämpligaste antalet och såsom på samma gång det minsta möjliga.

Hvad aflöningsförmånerna beträffar, hafva komiterade ansett, att de böra sättas
till så stora belopp, att det verkligen må löna mödan att sträfva sig upp till en kartografplats.
Då det stora flertalet af arbetarne vid landkartverket skulle vara dels tjenstgörande
om sommaren och dels tjenstgörande under hela året, mot en dagaflöning, som
i förhållande till tjenstgöringstid och duglighet så småningom skulle ökas, är det icke
antagligt, att någon i allmänhet skulle erhålla en kartografplats förr än efter ungefär
10 års tjenstgöring vid kartverket. Med fäst afseende härå hafva komiterade ansett,
att det lägsta arfvodet borde bestämmas till 2,500 kronor- Det högsta torde deremot
icke böra bestämmas till mer än 3,500 kronor, en årsinkomst, hvilken komiterade ansett
vara tillräcklig för en kartograf, som har familj, då dertill kommer så väl hans dagaflöning
om sommaren, som den extra inkomst han möjligen kan förskaffa sig utöfver
sina aflöningsförmåner vid landkartverket. Kartografernes dagaflöning har hittills utgått

med 3 kronor om dagen. Att bibehålla detta hafva komiterade funnit olämpligt, all
den stund kartograferne, enligt det här uppgjorda förslaget, under sin tjenstgöringstid
före anställningen såsom kartografer, skulle erhålla en dagaflöning, hvilken så småningom
skulle stiga till 5 kronor, och det enligt komiterades förmenande skulle vara ofördelaktigt
för deras ställning och anseende inom landkartverket, om de uppbure en mindre
dagaflöning än den som tillkomme öfrige derstädes tjenstgörande.

De vid landkartverket mot dagaflöning tjenstgörande officerare och underofficerare
hafva komiterade förestält sig böra vara skyldige att hvart tredje år bevista vapenöfningarna
vid sina regementen och hafva äfven på detta antagande grundat sina kostnadsberäkningar.
Komiterade hafva emellertid ingalunda afsett att det skulle vara kartverkschefen
förmenadt att till tjenstgöring vid kartverket antaga äfven andre än militärer.
De hafva endast velat för sin del bestämma den aflöning, som lämpligen bör till kartverkets
personal utgå samt påpeka hvarest enligt deras förmenande eu tillräcklig och
duglig personal med all säkerhet finnes att tillgå.

1 det föregående ligger uttryckt komiterades åsigt, att i allmänhet inga andra
kompetensvilkor böra bestämmas för befordran till kartograf, än att under en längre
tid hafva troget och väl tjenstgjort vid kartverket. Endast för dem som tjenstgöra vid
de geodetiska arbetena torde ett undantag härifrån böra göras, emedan de speciela
kunskaper, som fordras för dessa arbeten, göra det nödvändigt att kunna vid dem fästa
dertill skickliga personer, t. ex. akademiskt bildade, eller sådana som genomgått tekniska
högskolan, utan afseende på förutgången tjenst vid kartverket.

Inom komitén har förslag blifvit framstäldt att hufvudsakligen grunda kartarbetet
på betingsarbete. Komiterade måste dock på det bestämdaste afråda från ett sådant
tillvägagående på grund deraf, att kartarbetenas egentliga värde ligger i den noggrannhet,
med hvilken de är o utförda. Att kontrollera denna noggrannhet fordrar mycken
tid och möda och kan blifva ett arbete, nästan lika besvärligt som sjelfva kartläggningen,
för den händelse man genom betingsarbete liksom uppfordrar fältmätarne att
”raska undan” med arbetet så mycket som möjligen låter försvara sig inför den kontroll,
som utöfvas. Komiterade kunna derför icke tillstyrka ett sådant förslag, all den stund
kartverkets duglighet och värde derigenom kunde komma att lida intrång, men hafva
ingenting att invända, om en del af den utaf komiterade beräknade dagaflöningen skulle
komma att utgå i form af flitpenningar eller på annat lämpligt sätt bestämmas i förhållande
till det utförda arbetets mängd och beskaffenhet.

Utgående från följande förutsättningar, hvilka här nedan skola närmare förklaras,
nemligen: att en öfvad fältmätare under 5 sommarmånader (150 dagar) kan hinna ekonomiskt
och topografiskt, i skalan 1:20 000, kartlägga i medeltal 0,7 qvadratmil, samt att
hela Sveriges kartläggning skall vara afslutad på 36 år, hafva komiterade beräknat och
få härmed i underdånighet föreslå den behöflige personalen och årliga kostnaden för
landkartverket till:

Kompetensvilkor
för anställning
som
kartograf.

Betingsarbete.

Personal och
kostnad.

19) a. Kartografer.

4 med årliga arfvoden af 3 500 kronor-------------------- 14 000.

4 » 3 000 » ____________________ 12 000.

6 » » 2 500 » ............... 15 000. 41 000 kronor.

b. Dagordning om sommaren för

8 officerare och 1 professor af generalstaben----------- 7 000.

10 kartografer i 150 dagar ä 5 kronor om dagen — 7 500. j4 599 0

c. Dagajiöning åt ståndigt tjenstgörande fältmätare och ritare.

17 i 365 dagar ä 5 kronor om dagen--------------------- 31 025.

8 i 300 » ä 5 » » ------------------ - 12 000. 43 925 „

d. Dagajiöning åt under sommaren tjenstgörande fältmätare.

14 i 210*) dagar k 5 kronor om dagen___________________ 14 700.

6 i 130**) » ä 5 » » - ---------------- 3 900.

14 i 210*) » ä 4 » » .............----- 11 760.

6 i 130**) » ä 4 » » ---------------- - 3 120. 33 43g „

e. Resor

för 80 personer -...... .... ----- 20 000 »

f. Handräckning sbiträden--------------- 25 000 »

g. Inspektion ..______________________________________--------------------- 700 »

h. Undervisning saf delning .....- - ------- --------------------------- 9 000 »

i. Diverse....................-__________________________- ..... ........... 40 295 »

Summa 227 000

Frånräknas här beräknad inkomst för försäljning af kartor.- 7 000 »

så återstår såsom behöflig! statsanslag --------------------- 220 000 »

För närvarande finnas anslagne:

Till topografiska kartverket ............................. 90 000.

Till ekonomiska kartverket:

Ordinarie anslag_______________________________ 6 000.

Extra ordinarie anslag—------------------ 76 000.

24***) Andre landtmätarelöner--------... 21 600. 103 600. 193590

Brist att fylla------- ------- 26 400 »

Personalen fördelas för sommararbetena på ungefärligen följande sätt:
1. Geodetiska af delningen.

1 professor, afdelningschef,
l kapten af generalstaben,

*) 150 dagar beräknas för fältmätning och 60 dagar för renritning.

**) 90 dagar beräknas för fältmätning och 40 dagar för renritning.

***) Häraf äro dock för närvarande endast 18 disponible.

2 kartografer,

3 ständigt tjenstgörande.

2. En mätafdelninq i Norrland,

1 chef,

2 kartografer,

3 ständigt tjenstgörande,

5 sommar-tjenstgörande.

3. Tre mätafdelninq ar ä
1 chef,

1 kartograf,

3 ständigt tjenstgörande,

7 sommar-tjenstgörande.

4. En mätafdelning.

1 chef,

2 kartografer,

3 ständigt tjenstgörande,

7 sommar-tjenstgörande.

5. En mätafdelning,

1 chef,

1 kartograf,

4 ständigt tjenstgörande,

7 sommar-tjenstgörande.

6. En undervisning saf delning.

1 chef,

1 kartograf,

10—12 elever.

7. Vid hufvudstationen tjenstgörande.

2 generalstabsofficerare,

3 kartografer,

3 ständigt tjenstgörande.

Under vintern skulle en stomkartafdelning arbeta med sammansättning af stomkartor
och arealuträkningar i nu varande ekonomiska kartverkets lokal, under det att
renritning och alla andra arbeten för kartverkets räkning skulle verkställas i den del
af generalstabens hus, som nu upptages af generalstabens topografiska afdelning.

I samband med denna afdelning och ofvanpå vestra flygeln af generalstabens hus Fotografisk
bör en fotografisk och galvanoplastik atelier byggas, all den stund det måste vara och^galvanoolämpligt
och förenadt med onödiga kostnader att till andra personer än dem, som tillhöra
kartverket, öfverlemna utförandet af de fotografiska och galvanoplastiska arbetena,
hvilka vid det nya landkartverket komma att intaga ett så framstående rum. En sådan
åtgärd försvaras i öfrigt ensamt af den uppenbara vådan att oupphörligt transportera dyrbara
kartor och kartplåtar emellan ritbyrån och den fotografiska anstalten, ifall denne skulle

En fältmätares
årliga arbetsprodukt.

vara förlagd utanför kartverket. Komiterade måste derföre anse en fotografisk och galvanoplastik
atelier vara ett nödvändigt bihang till ett stort kartverk, såsom man äfven finner
förhållandet vara i snart sagdt alla europeiska land, Norge, Danmark, Preussen o. s. v.,
der man öfver allt inrättat sig på detta sätt. På grund häraf få komiterade i underdånighet
föreslå:

20) att en topografisk och galvanoplastik atelier inrättas inom samma lokal, som
upptages af generalstabens topografiska afdelning.

Antagandet att en öfvad fältmätare kan i skalan 1:20 000 kartlägga i medeltal
0,7 qv.-mil om året har varit omtvistadt och få komiterade derföre här framlägga
de siffror, på hvilka denna beräkning grundar sig, hvarvid de till en början vilja erinra
derom att, enligt deras plan, en fältmätare skall till mätning använda hela arbetstiden
på fältet och att i allmänhet renritningen skall verkställas på ritbyrån, efter fältmätningens
slut. Enligt uppgifter infordrade från afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning har erfarenheten här i landet gifvit vid handen, att en öfvad fältmätare,
under s. k. positionsrekognoseringar i skalan 1:20 000, kan kartlägga och
renrita 0,4—0,4 5 qvadratmil under 5 arbetsmånader eller 150 dagar. Om man antager
siffran 0,4 vara den rigtiga och man tillika vet, att fältmätaren under dessa 5 månader
arbetat på fältet högst 2/;j och ritat minst */s af tiden, är det tydligt att, om han, såsom komiterade
tänkt sig, under hela tiden endast sysselsatt sig med mätning, han skulle hafva
hunnit kartlägga minst 0,6 qvadratmil. När härtill läggas följande omständigheter, nemligen
att all vår hittills förvärfvade erfarenhet härflyter från noggranna positionsrekognoseringar
öfver enstaka mindre områden, hvilka varit i ett eller annat hänseende synnerligen
vigtiga, till följd hvaraf på deras kartläggning nedlagts en omsorg och möda,
som man icke kan och icke får förutsätta skall komma att användas vid kartläggning
af ett helt land, i synnerhet ett sådant som Sverige, der så stora trakter finnas, hvilka
i intet hänseende förtjena en sådan noggrannhet; och än vidare att topografiska fältmätningar
i ofta berörda skala här i landet alltid verkstälts som undantag, aldrig som
regel, hvilket det framdeles skulle komma att blifva, hvarför också de fältmätare, hvilka
hittills varit dermed sysselsatte, vanligen varit mer eller mindre oöfvade i dylika arbetens
utförande — tager man hänsyn till alla dessa omständigheter, kan det icke anses
för mycket vågadt, om ofvanstående siffra höjes från 0,6 till 0,7, på sätt som i det föregående
blifvit gjordt. Komiterade äro tvärtom öfvertygade, att äfven sist nämnda siffra
skulle visa sig vara alldeles för låg, i fall fråga endast vore om topografiska rekognoseringar
i skalan 1 : 20 000; men som på förevarande karta derjemte skulle komma att inläggas
en del ekonomiska detaljer, hvilka den rent topografiska kartan i allmänhet icke
behöfver och derföre icke heller upptager, så hafva vi antagit, att sist nämnda siffra uttrycker
det sanna medeltalet för hela landet. Vi hafva också hellre velat antaga för liten
än för stor arbetsqvantitet, då denne i väsentlig män har legat till grund vid beräkning
af landkartverkets kostnader och af den tid, inom hvilken detsamma kan
hinna afslutas.

7.3

Vid ekonomiska kartverket har medeltalet af arbetsprodukt för hvarje fältmätare
under 4—5 arbetsmånader varit mycket olika och ständigt nedgått, från 2,4 qv. mil under
de första åren af kartverkets tillvaro till omkring 1 qv. mil under de sista. Detta förhållande
har sin förklaring dels i med tiden stegrade fordringar på noggrannhet dels
och framför allt i flera nymätningar nu än förr. Sålunda nymätte man i lida Uppsala

län,	med en yta af	46,r,	qv	. mil, endast	omkring 2,5 qv	. mil	och inom
som	omfattar 79,8 qv.	mil,	endast	1,53	under det att man
	år 1871	på	en	yta af 15,47	qv.	mil ny mätte	1,58	qv.mil
	1872	»	»	»	» 14,5 0	))	» »	1,15	»
	1873	»	»	))	» 14,6 3	»	» »	1,37	»
	1874	»		»	» 15,12	»	» »	1,86	»
	1875	»	»	»	» 12,86	»	» »	3,88	))
	1876	»	»	»	» 14,70	))	» »	3,30	))
	1877	»	))	»	» 11,62	))	» »	3,07	»

Detta bevisar å ena sidan att befintliga landtmätarkartor inom Uppsala och Örebro län
i allmänhet voro af god beskaffenhet, men utan tvifvel äfven att man till en början
icke sofrade råmaterialet så noga som nu, hvilket också tydligen synes vid en jemförelse
mellan kartor från äldre och nyare tider. Äfven revidering af befintliga landtmätarkartor
skedde förr på ett mindre noggrant och derföre snabbare sätt än nu.
Många andra anledningar skulle kunna framdragas, men det sagda torde vara en tillräcklig
förklaring för nutidens mindre arbetsprodukt, åtminstone om man besinnar, att
nymätning i allmänhet tager i anspråk 4 ggr. så lång tid som revidering af en äldre
karta. Komiterade vilja härvid särskilt anmärka, att de genom detta sitt uttalande
icke afsett att yttra något klander hvarken mot det äldre ekonomiska kartverket, som
af mycket enkla och naturliga skäl icke kunde blifva annorlunda än det blef, icke
heller mot den eller dem, som då hade styrelsen öfver detsamma åt sig anförtrodd, så
mycket mindre som det kraftiga sätt, hvarpå det från nästan intet upprättades, sattes
i gång och bearbetades, med små hjelpmedel och att börja med icke de bästa arbetskrafter,
tvärtom torde förtjena allt beröm. Målet var uteslutande jordbruksstatistiskt
och man rättade sig derefter. För jordbruksstatistiken var arealen af åker och äng
hufvudsak; allt derutanför mer eller mindre bisak. För att få siffror gjorde man kartor,
men man tänkte mindre på att upprätta ett geografiskt kartverk. Så småningom
började man likväl finna det origtiga häri, man började inse att kartverket kunde och
rätteligen borde tjena äfven andra ändamål än det statistiska och så började förändringar
vidtagas i olika l-igtningar, tills slutligen både kartan och kartverket blef något
helt annat än hvad det från början varit eller bestämts att blifva. Derföre kunna icke
äldre och yngre perioder i kartverkets tillvaro jemföras med hvarandra och derföre få
icke den äldre periodens arbetsprodukt och kostnad läggas till grund för de beräkningar,
som skola göras för det föreslagna nya kartverket. Afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning har beräknat, att en kartograf under 5 arbetsmånader,
i skalan 1:20 000, bör hinna kartlägga 1,3 till 1,5
Kartverkskomiténs Bet. 10

Sveriges hartläggning
fullbordas
under
36 år,

Kostnad för
kartläggning
af 1

samma sätt. som det ekonomiska kartverket nu bearbetas. Antages det nu att inteckningen
af höjdbildningen skulle taga i anspråk till och med lika lång tid som allt
(ifrigt arbete på kartan, så kommer man äfven på denne väg till 0,7
arbetsprodukt, som hvarje fältmätare bör kunna åstadkomma under 5 månader.

Vid jemförelse med främmande land, der samma eller liknande arbeten utföras,
finner man att blott i ett enda den årliga arbetsprodukten är mindre än här blifva
antaget, oaktadt man öfver allt återgifver terrängens ytformer medelst eqvidistanta
nivåkurvor, hvilket system krafvel- en mångdubbelt utsträckt höjdmätning och derför
också en betydligt längre tid. Det land der, så vidt vi veta, hvarje fältmätares årliga
arbetsprodukt är lägst, är Danmark, der den, enligt uppgift, skall vara endast 0,3 qvadratmil,
kartlagde i skalan 1 :20 000. Härtill bör man likväl foga den förklaringen, att
terrängens ytformer i Danmark återgifvas medelst horizontala nivåkurvor på 5 fots
eqvidistans, samt att på hvarje svensk qvadratmil höjdmätas icke mindre än omkring
20 000 (!) punkter, under det att de höjdmätta punkternas antal i Sverige endast skulle
uppgå till några hundra på samma område. I Preussen, der man mäter i skalan 1: 25 000
och inlägger 15 fots kurvor uppnår man en arbetsprodukt af 1 svensk qvadratmil; i
Belgien, der eqvidistansen är 1 meter och 2—3 000 punkter höjdmätas på qvadratmilen,
är årliga arbetsqvantiteten i skalan 1:20 000 omkring 0,7 qvadratmil o. s. v.

Den andra förutsättningen, hvarifrån komiterade utgått vid uppgörande af sina
beräkningar, att nemligen kartverket skulle öfver hela riket vara fullbordadt på 36 år,
är grundad på jemförande beräkningar, genom hvilka man ansett sig komma till den
slutsatsen, att, med antagande af denne tid, kartverket kan fullbordas utan allt för stora
årliga utgifter för statsverket. Att i väsentlig mån förkorta denne tid skulle föra med
sig icke allenast olägenheten af ökade årliga utgifter, utan ock svårigheten att anskaffa
och använda en för kartverket fullt lämplig och behöflig personal. Att förlänga tiden
skulle deremot icke oväsentligt bidraga att fördyra kartverket, på samma gång som
det behof, som kartverket har att fylla, derigenom blefve åsidosatt längre än nödvändigt
är.

[ sammanhang med frågan om landkartverkets organisation hafva komiterade
äfven ansett sig böra beräkna kostnaden för det samma. Med den organisation, komiterade
föreslagit och under förutsättning, att eu fältmätare kan hinna kartlägga och
arealberäkna 0,7 qv. mil om året, kommer 1 qvadratmil — utgifven dels såsom ekonomisk-topografisk
karta i skalan 1 : 20 000 och dels såsom topografisk i skalan 1:100 000,
med tillfälle för allmänheten att äfven få en karta i 1 : 50 000 — att kosta omkring 5 300
kronor. Till denna siffra kan man äfven komma på många andra sätt. Om man t.
ex. frånser det i flera hänseenden ogynnsamma året 1877, som bör anses såsom
ett undantag, finner man, att under de senare åren hvarje qvadratmil, som blifvit kartlagd
af ekonomiska kartverket i skalan 1 : 20 000, i medeltal kostat, i ett för allt, 4 000
kronor. Enligt lemnad utredning af afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning kostar den topografiska rekognoseringen in. m. af en qvadratmil i samma skala,
när den ekonomiska kartan begagnas såsom stomme, omkring 3 200 kronor. Alltså

blifver under nu varande förhållanden den sammanlagda kostnaden för ekonomisk och
topografisk kartläggning af 1 qvadrat mil i skalan 1 : 20 000 omkring 7 200 kronor.
Härifrån har emellertid dragits först och främst 1 170 kronor, på den grund att eu fältmätare
vid landkartverket skall komma att kosta i medeltal endast 2 300 kronor om
året, under det att medelkostnaden för eu kartograf vid det nu varande ekonomiska
kartverket uppgår till 3 250 kronor. Men af samma skäl, som komiterade vid beräkning
af den årliga arbetsprodukten trodde sig kunna öka denne från 0,6 till 0,7 qv.-mil,
anse de äfven att kostnaden kan på ett motsvarande sätt minskas, hvarigenom i nyss
anförda slutsumma kan göras en reduktion af ytterligare af omkring 900 kronor. Då
härtill kommer den uppenbara tids- och penningvinsten af att, enligt vår plan, i motsats
till som nu plägar tillgå, samma person utför allt fältarbete på en gång, på eu
förut sammansatt stormkarta, så torde det vara fullkomligt berättigadt att sätta slutsumman
till 5 300 kronor, såsom ungefärliga totalkostnaden för hvarje af landkartverket
bearbetad qvadratmil land, äfven om häri inberäknas kostnaderna för kartornas
utgifning i skalorna 1:20 000, 1:50 000 och 1:100 000. Man kommer äfven till
ungefär samma resultat, ifall man utgår från den kostnad, som erfarenheten hittills gifvit
vid handen i fråga om ren ttopografiska mätningar i skalan 1 :20 000, utan underlag
af ekonomisk stomme. Man får nemligen då den nu varande kostnaden pr qvadratmil
att utgöra omkring 4 000 kronor, som vi, enligt förhållandet 0,7 : 0,o, reducera
till 3 430, hvarigenom nära 1 900 kronor blifva disponible till bekostande af kartans
fullständigande i ekonomiskt hänseende, beskrifningars upprättande, kartornas utgifning
o. s. v., en summa, hvilken såsom vi här nedan skola visa, för dessa utgifters bestridande
torde vara fullt tillräcklig.

Komiterade skola nu något närmare söka visa huru landkartverket med den
föreslagna organisationen skall under 36 år kunna utsluta landets kartläggning, samt
beräkna totalkostnaden hvartill det under denne tid utförda arbetet skall uppgå. Vi
anhålla då först att till förestående utredning få lägga den upplysningen, att hela
kostnaden för kartläggning m. m. af en qvadratmil land i skalorna 1 :50 000 och
1 : 100 000, enligt planen för landkartverket, skulle uppgå till 1 900 och 750 kronor,
samt att en öfvad fältmätare i dessa skalor kan hinna kartlägga om året resp. 2 och
5 qvadratmil. Dessa siffror äro helt och hållet grundade på erfarenhet.

Södra Sveriges areal, till och med 29 bladvåden — enligt bladindelningen för
det topografiska kartverket i skalan 1 : 100 000, — tillika med den del af Vcrmland,
som kommer norr om denna bladvåd, utgör omkring 1 356 qvadratmil, under det att
norra Sverige, från nämnde gräns till Norrbottens län, omfattar en yta af omkring 1 337
qvadratmil, allt endast land. Det först nämnda området skulle enligt planen kartläggas
i skalan 1:20 000, af det senare 320 qvadratmil i skalan 1:50 000 och 1017
qvadratmil i skalan 1 : 100 000. Af södra Sverige skola vid 1879 års slut i skalan
1:20 000 vara ekonomiskt kartlagde omkring 310 qvadratmil. Med stöd af dessa siffror
samt förestående uppgifter å totalkostnad för kartläggning af 1 qvadratmil i de olika
skalorna, är nu lätt att beräkna totalkostnaden för hela kartverkets fullbordande. Kartläggningen
af 1 356 qvadratmil i skalan 1 : 20 000 medför sålunda eu kostnad af 7 186 800

Landkar tv erhets
totalkostnad.

kronor, hvarifrån likväl bör dragas en summa motsvarande den minskning i kostnad,
som bör uppstå derigenom, att 310
del af landet. Uppskattas det afdrag, som sålunda bör göras, till en jemn summa af
650 000 kronor (omkring 2 000 kronor pr
Kartläggningen af 320
nor och af 1017
slutligen läggas en beräknad årlig utgift af 30 000 kronor, under loppet af 9 år, till
Norrbottens läns kartverk, hvilket gör 270 000 kronor.

Alltså summa_________________________________________________________________________ 6 536 800 kronor.

+ 608 000 »

+ 762 750 »

+ 270 000 v

8 177 550 kronor.

Men då i denna slutsumma triangelmätningen af hela landet
äfven är upptagen, så bör kostnaden för redan verkstäld triangelmätning
fråndragas, likasom den lindring i kostnad, som bör uppkomma
till följd af redan verkstäld höjdmätning. Det afdrag, som

sålunda bör göras, torde kunna uppskattas till--------------- 200 000 »

Den slutliga totalkostnaden blifver sålunda 7 977 550 kronor.

Den ungefärliga tiden för kartverkets fullbordande framgår af följande: Man har
antagit att Norrbottens län fortfarande som hittills bearbetas särskild! för sig, samt att
dessa arbeten, på sätt kartverkschefen utredt, skola vara afslutade år 1888, med undantag
af vissa kompletteringsarbeten till följd af afvittringarna samt utgifning af några
häradskartor med beskrifningar. Vidare har man antagit att landkartverket kan börja
sin verksamhet år 1880, om ock till en böljan med något mindre arbetsstyrka än organisationsplanen
upptager. Under åren 1880—1888 skulle alltså i Sverige söder om
Norrbotten 57 fältmätare vara sysselsatte med kartläggningen, af hvilka 47 skulle arbeta
på fältet i 150 dagar om året (ä 0,7
tillsammans hinna alltså att under ett år kartlägga 37, i
lan 1 : 20 000, 6,25 blad i 1 : 50 000 och 1,6 blad i 1:100 000. Under 9 år erhålles sålunda
en arbetsprodukt af 334
ökas till 67, af hvilka 55 skulle arbeta på fältet i 150 dagar (ä 0,7
dagar (å 0,42
de alla användes till fältmätning i skalan 1 : 20 000, de skulle kunna kartlägga i denna
skala hela återstoden af södra Sverige på omkring 24 år. Härvid är likväl att märka,
att vid 1880 års början omkring 310
1 : 20 000, hvilket beräknats skola åstadkomma en tidsvinst af 4 år. Kartläggningen af
södra Sverige i skalan 1 : 20 000 skulle alltså på detta sätt kunna vara fullbordad år
1908. Tänker man sig vidare, för att förenkla beräkningen, att efter södra Sveriges
kartläggning hela förenämnde personal af 67 fältmätare förlädes i norra Sverige, så
skulle den hinna att fullborda, omkring 124

qv.mil
tens södra gräns (320 +1 017
Alltså bör hela Sveriges kartläggning, enligt komiterades förslag, samt under sagde
förutsättningar, kunna vara afslutad år 1916, eller på 36 år. Jemföres detta med totalkostnaden
7 977 550 kronor, befinnes årliga kostnaden komma att utgöra 221 599 kronor,
hvilket i det närmaste öfverensstämmer med det förslag, som i det föregående blifvit
framlagdt.

Utgiftsposten ”Diverse” innefattar alla utgifter för kartornas mångfaldigande, omkostnader
för generalkartan in. fl., beskrifningars utgifning, inköp af böcker, kartor, instrument
och inventarier, expenser, ved och ljus för nu varande ekonomiska kartverks
arbetslokaler, aflöning af 1 vaktmästare, hyresersättningar m. m. Med undantag af
kostnaderna för kartornas mångfaldigande hafva alla öfriga här uppräknade utgifter för
det topografiska och begge de ekonomiska kartverken under de senare åren uppgått
till en summa af 16—17 000 kronor, som framdeles icke torde komma att minskas.
Reproduktionskostnaden är naturligtvis beroende af hvilken metod man använder för
mångfaldigandet. Under antagande af fotolitografi för skalorna 1 : 20 000 och 1:50 000
samt heliogravyr för 1:100 000 blifver, enligt förut lemnad utredning, reproduktionskostnaden
för ett års fältmätningsarbete, eller 40 kartblad i skalan 1:20 000, tryckta i
4 färger och i en upplaga af 300 exemplar, 7 080 kronor, för 6 kartblad i skalan
1 : 50 000, tryckta i två färger och i en upplaga af 300 exemplar, 756 kronor och slutligen
för heliogravyrplåtar till 2 kartblad i skalan 1 : 100 000, 300 kronor, summa 8 136
kronor. Härtill kommer dock åtskilligt rent gravyrarbete på heliogravyrplåtarne, korrekturarbeten,
galvaniska fällningar, fotograferingar, tryckning från kopparplåtar och
slutligen gravyr i koppar af omkring 9 hela blad, hvilka antingen redan äro upplagda
till gravyr eller till det nuvarande 1 : 100 000:dels kartverkets afrundande böra på detta
sätt mångfaldigas. Sist nämnde post ensam förorsakar under loppet af 6—8 år en årlig
utgift af omkring 12 000 kronor.

Till följd häraf kan man, först sedan landkartverket arbetat 6—8 år, minska det
nu varande antalet koppargravörer, ehuru sådana allt framgent icke kunna fullständigt
umbäras. Komiterade hafva beräknat att i regeln 3 sådana skola äfven framdeles vara
anstä.lde vid kartverket. Likaså behöfvas fortfarande en koppartryckare och en vaktmästare,
den senare för den del af kartverket, som kommer att i landtmäteristyrelsens
lokal vara sysselsatt med sammansättning af stomkartor. De vaktmästare, hvilka tjenstgöra
vid generalstabens topografiska afdelning äro uppförde på generalstabens stat
och torde böra der fortfarande bibehållas.

I fråga om aflöningsförhållandena för desse tjensteman, hafva komiterade ansett,
att de böra bibehållas sådana de nu äro, med undantag för de tre koppargravörerna,
hvilka böra aflönas till en del med fasta arfvoden, men i öfrigt och till största delen
medelst ersättning för verkstäldt betingsarbete, likasom nu sker. Orsaken till detta
förslag är komiterades öfvertygelse, att något måste göras för att betrygga anskaffandet
af desse sällsynte, men för kartverket oumbärlige arbetare. Förhållandet än nem -

”Diverse”

omkostnader.

Koppargravörer.
Koppartryckare.

Vaktmästare.
Ajiöningar.

ligen, att koppargravyr föga eller icke användes i vårt land utom för det topografiska
och sjökartverket och att derför koppargravörer, hvilka torde böra anses vara lika
mycket konstnärer som handtverkare, icke inom landet kunna erhållas, såvida icke personer
särskildt dertill uppfostras, såsom man äfven på senare tider sett sig tvungen att
göra. Man måste emellertid alltid göra sig beredd på en svår konkurens med utlandet,
der sådana gravörer äro mycket eftersökte och detta så mycket säkrare som det
redan inträffat, att här infödde och uppfostrade gravörer öfvergått i främmande lands
tjenst. För att icke på detta sätt se sig beröfvad frukterna af eget arbete, blifver det
derföre nödvändigt att erbjuda desse koppargravörer sådana vilkor, att man så väl i
händelse af behof skall kunna anställa utländske, som ock bibehålla infödde gravörer,
och hafva vi tänkt oss två medel att uppnå detta mål, utan några synnerligt ökade
utgifter, det ena att låta en del af aflöningen utgå i form af fast arfvode, som utbetalas
under alla förhållanden, såsom sjukdom e. d., det andra, hvartill vi här nedan
skola återkomma, att försäkra dem om något underhåll på deras ålderdom. Dessa
arfvoden föreslå vi måtte bestämmas till 1 200 kronor för hvardera af de tre äldsta
koppargravörerna.

Pensionering Utgående från den grundsatsen, att staten likasom den enskilde har en moralisk

“ick’koppar-1 förpligtelse att tillse, att en trogen och duglig tjenare, när han vid framskriden ålder
gravörer. blifvit otjenstbar, icke må hemfalla åt nöden eller sakna ett nödtorftigt lifsuppehälle,
halva vi trott, att de af landkartverkets tjensteman, hvilka skulle aflönas med fasta
arfvoden och icke redan från annat håll vore pensionsberättigade — d. v. s. kartografer
och koppargravörer — skulle tillförsäkras en sådan förmån efter vissa tjenste- och
lefnadsår. En kartograf torde i allmänhet vara otjenstbar på fältet efter fylda 55 år,
hvarför han vid denne ålder bör kunna afskeda^, men som det alltid är en fördel och
knappast kan ifrågakomma annat än att antaga dem i kartverkets tjenst redan vid unga
år, så anse vi att 30 tjenste år samtidigt böra bestämmas såsom vilkor för pensions erhållande.
Hvad åter gravörerne beträffar, så anses de i allmänhet vara tjenstbara
ända till 60 års ålder, men då det å andra sidan någon gång kan inträffa, att man önskar
eller rent af tvingas fästa vid kartverket en gravör, som redan hunnit ganska
framskriden ålder, så blifver det nödvändigt att bestämma färre tjensteår för dem än
för kartograferne och få komiterade för sin del föreslå, att minsta antal tjensteår som
*" kommer att berättiga en koppargravör till pension, fastställes till 25. Som gravyrarbete
emellertid någon gång visat sig i hög grad helsoförstörande för en och annan
individ, hvarigenom inträffat, att gravörer redan i yngre år blifvit oduglige till arbete,
så torde väg böra lemnas öppen för kartverkschefen att genom särskild framställning
till Kongl. Maj:t söka skydda eu sådan person mot oförvållad nöd. Samma förbehåll
bör naturligtvis äfven gälla andra civila tjensteman vid landkartverket, för hvilka vi
icke ansett oss böra föreslå någon pensionsstat. På grund af detta allt få komiterade
i underdånighet föreslå:

21) att kartografer och gravörer vid landkartverket pensioneras af staten på följande
grunder: Kartograf, som uppnått en lefnadsålder af 55 år och i 30

år tjenat vid kartverket, är berättigad till en årlig lifstidspension af 2 000 kronor.
Gravör erhåller, efter uppnådda 60 lefnadsår och 25 års tjenst vid kartverket,
en årlig lifstidspension af 1 200 kronor. Skulle en förtjent gravör,
innan han uppnått stadgade lefnads- och tjenstcår, blifva otjenstbar i och
genom sitt arbete som gravör, må det bero af kartverkschefen att särskildt
inkomma till Kongl. Maj:t med framställning om hans pensionering. Sammaledes
vare förhållandet med koppartryckare, som i kartverkets tjenst blifva
oduglig till arbete och är i behöfvande omständigheter, att kartverkschefen
i sådant fall må ingå till Kongl. Maj:t med hemställan om lämpligt
understöd för honom, ifall han deraf gjort sig förtjent.

Vid de nu varande topografiska och ekonomiska kartverkens ombildning till det
föreslagna landkartverket är det naturligt, att en del svårigheter i början skola uppstå,
likasom att organisationen icke genast kan fullständigt tillämpas enligt bär föreliggande
förslag. För närvarande äro vid de ekonomiska kartverken 23 kartografer och
extra biträden samt. vid det topografiska kartverket 7 extra biträden anstälde med arfvoden
från l 000 till 3 000 kronor, under det att endast 14 kartografplatser med fasta
arfvoden skulle finnas vid landkartverket. Å andra sidan finner man icke strax hela
det för landkartverket behöfliga antalet officerare och underofficerare utbildade till
fältmätare. Det ligger derföre i statens välförstådda intresse att bibehålla alla kartografer
och extra biträden, hvilka dertill befinnas lämplige, ocli att endast småningom
låta de bär ofvan föreslagna aflöning^- och organisationsförliåUaudena träda i kraft.

Komiterade få derföre i underdånighet föreslå:

22) att nu varande kartografer vid ekonomiska kartverket och extra biträden
vid generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas dertill lämplige,
öfvergå till landkartverket och dervid tillförsäkras minst enahanda aflöningsvilkor,
som förut tillkommit dem; samt

att nu varande såväl kartografer som gravörer, hvilka öfverflyttas till landkartverket,
må, i och för rättighet till pension, räkna sig till godo den tid de
före öfverflyttningen tjentsgjort vid de ekonomiska och topografiska kartverken.

I sammanhang med landkartverkets organisation bär komitén äfven afhandlat
den frågan, under hvilket statsdepartement kartverket borde ställas, hvarvid två förslag
hafva framstälts, det ena förordande landtförsvars- det andra civil-departementet. För
det förra talar den omständigheten, att landkartverket skulle blifva en utveckling af
den nu varande topografiska afdelningen vid generalstaben, af hvilken det skulle komma
att ledas, samt att dess fleste arbetare skulle blifva militärer. Men å andra sidan
skulle likväl inom detsamma komma att finnas ett ganska starkt och mycket vigtigt,

civilt element och det skulle icke vara förenadt med någon olägenhet __ äfven chefen

för generalstaben har erkänt detta _, om man satte en skiljelinie emellan generalstaben,
som naturligtvis fortfarande måste lyda under landtförsvarsdepartementet, och det,
egentliga, kartverket samt läte det senare höra under civildepartementet. En liknande
organisation finnes i vårt broderland Norge, der den ”geografiske opmåling” hör under

Om statsdepartement.

departementet för det inre, ehuru arbetet verkställes af och genom generalstaben och
flottan. I öfrigt, äfven om arbetspersonalen vid landkartverket skulle komma att till
större delen bestå af militärer, kan man dock icke säga att sjclfva kartverket som
sådant skulle blifva uteslutande militäriskt, utan har det tvärtom ett öfvervägande civilt
ändamål, för hvilken chefen för civildepartementet synes vara rätte målsmannen. Komiterade
hafva emellertid ansett frågan vara icke blott administrativ och på den grund
icke velat framlägga något bestämdt förslag inför Eders Kong]. Maj:t, som bäst är i
tillfälle att sammanställa alla på saken inverkande omständigheter och besluta hvad
som ur alla synpunkter kan vara det rigtigaste.

Komiterades förslag rörande landkartverkets organisation äro sålunda, i korthet
sammanfattade:

17) att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på personal och
anslag böra sammanslås till ett kartverk, som ställes under styrelse och ledning
af chefen för generalstaben (sid. 67);

18) att vid landkartverket böra tjenstgöra 11 officerare och 1 professor, samtlige
på generalstabens stat (sid. 68);

19) att kartverkets fältmätnings-personal bör bestå af 14 civile kartografer och
65 från’ armén kommenderade officerare och underofficerare; att de förre
aflönas med dels fasta arfvoden dels dagaflöning, de senare endast med
dagaflöning; samt att årliga anslaget till landkartverket bestämmes till
220 000 kronor (sid. 70 och 71);

20) att en topografisk och galvanoplastisk atelier bör inrättas inom samma lokal,
som upptages af generalstabens topografiska afdelning (sid. 72);

21) att kartografer och koppar-gravörer vid landkartverket böra pensioneras af
staten (sid. 78);

22) att nu varande kartografer vid ekonomiska kartverket och extra biträden vid
generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas dertill lämplige, böra
öfvergå till landkartverket; samt att nu varande såväl kartografer som koppargravörer,
hvilka öfverflyttas till landkartverket, må, i och för rättighet till
pensioner, räkna sig till godo den tid de före öfverflyttningen tjenstgjort
vid de ekonomiska och topografiska kartverken (sid. 79).

Sveriges geologiska undersökning.

Sveriges geologiska undersökning har till uppgift att, med iakttagande af vetenskapens
fordringar och med särskildt fäst uppmärksamhet på jord- och bergarternas
vigt och inflytande i ekonomiskt hänseende, inhemta kännedom om landets allmänna
geognostiska beskaffenhet. Frukterna af denna dess verksamhet göras för allmänheten
tillgängliga dels genom geologiska kartor med tillhörande beskrifningar, dels genom afhandlingar
och uppsatser, som behandla såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt
vigtiga specialfrågor. Geologiska undersökningen är således icke ett kartverk i
vanlig mening, fastän den upprättar ett sådant, utan torde i främsta rummet böra betraktas
som en vetenskaplig institution, hvilken, i likhet med flera andra sådana, härtill
sitt yttersta mål att verka i det praktiska lifvets tjenst. Komiterade hafva på
denne grund ansett sig behörige att yttra sig öfver dess organisation och arbetssätt,
blott för så vidt dess verksamhet går ut på utarbetande af kartor, och hafva icke tagit
i betraktande, i hvad mån äfven det vetenskapliga målet under nu bestående förhållanden
på bästa sätt och kortaste väg uppnås.

Organisation och arbetssätt vid Sveriges geologiska undersökning äro i korthet
följande: Undersökningen har egen chef, under hvilken för närvarande lyda 11 fäste

tjensteman, nemligen 10 geologer och biträdande geologer samt 1 kemist, hvilken senare
icke deltager i de allmänna rekognoseringsarbetena. Bland geologerne är 1 tilllika
chefens biträde vid öfvervakandet af fältarbetena, 1 aktuarie, 1 amanuens vid museet
och 1 paleontolog. Dessa deras åligganden inkräkta naturligtvis ganska väsentligt
på deras fältarbeten i och för kartläggningen. Då härtill kommer, att åtskillig^
af tjenstemännen längre eller kortare tid af sommaren äro sysselsatte med öfversigtsresor
samt utredningar af rent vetenskaplig eller ekonomisk-geologisk art, så torde
alla 10 årligen icke kunna anses medhinna kartläggning af större areal än om 6 odeladt
häråt egnade sig. Merendels äro de biträdde af s. k. extra geologer, hvilka mot
dagaflöning anställas endast för sommarmånaderna och utföra den mera mekaniska
delen af rekognoseringen. Denna anordning medför bland annat den fördelen, att
undersökningskostnaden per
ger användes, oaktadt de senare ungefär en vecka månadtligen äro upptagne med kontroll
och revision af hvar och en af sina underordnades arbete.

Vanligtvis utgöras biträdena af lärare vid elementarläroverken, personer som genomgått
tekniska högskolan, studerande från universiteten eller andre, hvilka kunna
anses lämplige. Deras medverkan kan emellertid i allmänhet endast påräknas under
3 månader af sommaren, medan den fäste geologen har 5 månaders tjenstgöringsskyldighet
i fältet. I följd häraf sjunker medeltalet af årliga rekognoseringstiden för hvar
och en af deltagarne till omkring 4 månader.

För närvarande utgifvas geologiska kartblad i 2 olika skalor, 1 :50 000 och
1 :200 000, af hvilka den förra ända till för få år sedan uteslutande användts.

Kartverkäkomiténs Bet.

Underlaget för dessa kartor utgöres alltid, när så låter sig göra, af topografiska kartor
i skalorna 1:50 000 och 1:100 000. För mera detaljerade arbeten, såsom, undersökningar
af gruffält, ekonomisk-geologiska undersökningar in. fl. begagnas arbetsskalan
1 :20 000 eller någon ännu större, om så skulle erfordras. Enligt hvad hittills verkstälda
rekognoseringar gifvit vid handen, medhinnes under den årliga rekognoseringstiden
af en fast geolog, biträdd af 3 extra, 27,3
qv.mil
1:20 000 af 1 fast och 4 extra geologer 4,8

Emot denna organisation och detta arbetssätt hafva komiterade för sin del intet
att erinra; vi gilla dem och tillstyrka, att Sveriges geologiska undersökning fortfarande
blifver ett sjelfständigt embetsverk med egen chef. De förslag, som upprepade gånger
blifvit framstälda angående sammanförande af alla de på allmän bekostnad upprättade
kartverken, således äfven det geologiska och sjökartverket, under en chef hafva
vi lika litet kunnat biträda, som dessa förslag vid föregående tillfällen kunnat tillvinna
sig något förordande af de myndigheter, som behandlat dem. Yi anse en sådan sammanslagning
onyttig och äfven skadlig, då man icke kan förutsätta, att man någonsin
skall kunna finna en chef, som på samma gång är vetenskapsman och tillräckligt hemmastadd
i alla olika grenar af kartografisk verksamhet, för att kunna styra ett så vidlyftigt
verk, utan att låta sig i sin ordning ledas af eller mottaga sidoinflytelser från
underordnade fackmän, hvilka således blefve de egentliga cheferna, hvar och en inom
sin afdelning, hvarigenom det åsyftade målet skulle fullständigt förfelas. Den nödiga
samverkan mellan detta kartverk och de öfriga, eller mellan alla kartverken, hafva komiterade,
på sätt framdeles närmare skall utvecklas, tänkt sig kunna åstadkommas genom
upprättande af en särskild kommision, hvilken skulle inom sig ega representerade icke
allenast behöfliga specialkunskaper, utan äfven de olika intressen, i hvilkas tjenst kartverken
stå.

I sammanhang med frågan om utarbetande af en ekonomisk och topografisk
karta öfver landet i skalan 1 : 20 000 hafva komiterade tagit under öfvervägande, huruvida
man äfven borde utföra den geologiska undersökningen af landet och utgifva geologiska
kartor deröfver i samma skala *) och hafva för den skull låtit geologiskt bearbeta
trakten närmast söder om Stockholm, öfver hvilken äfven en ekonomisk-geologisk karta
med beskrifning bilägges detta betänkande (se bil. XY och XVI). **) Dessutom hafva
komiterade låtit utarbeta en geologisk-ekonomisk-topografisk karta öfver trakten söder
om Uppsala, på grundval af förut befintliga geologiska, ekonomiska och topografiska
material, hvilken karta (i original) äfvenledes här bifogas.

*) I utlandet har man på senare åren börjat utarbeta härmed jemförliga detaljkartor; så t. ei. användes numera
i Preussen och Sachsen skalan 1:25 000 för de geologiska jordartskartorna. Sistnämnda land var redan
1846 fullständigt geologiskt kartlagdt i skalan 1:120 000.

**) Till följd af de stora reproduktionskostnaderna hafva komiterade icke låtit mångfaldiga hela originalkartan,
utan blott eu del deraf, såsom prof. Beskrifningen vidrör derföre åtskilliga förhållanden, hvilka icke äro att söka
på den bilagda, medelst fotolitografi mångfaldigade kartan.

En sådan karta åskådliggör: 1) genom färgtryck, berggrundens och jordslagens
geologiska beskaffenhet, deras fördelning och inbördes förhållande, samt den på
olika punkter af kartområdet iakttagna lagerföljden för de senare genom i ramen tecknade
profiler; 2) genom tecken i svarttryck, jordmånens allmänna beskaffenhet, för så
vidt den beror af den geologiska grunden, den i agronomiskt hänseende vigtiga
skilnaden mellan humusrik och humusfattig jordmån, mellan mylla, uppkommen genom
en större halt af dytorf, och den mylla, som genom kultur och gödsling blifvit tillförd
jorden, mellan styf lera och genom inblandad sand eller humus bildad lätt lera, mellan
sådant krossgrus som är i nämnvärd grad lerblandadt och sådant som är kalkhaltigt,
samt mellan sådan jord, som lider af torka och sådan som lider af öfverflödig fuktighet;
sandens mägtighet, innan t. ex. lera vidtager, den kalkfattiga lerans mägtighet,
innan mergel möter, torfvens mägtighet samt beskaffenheten af dess underlag; befintligheten
af stenar och block, som försvåra eller omöjliggöra nyodlingar o. s. v.; 3) gränsen
mellan olika egendomar, befintligheten och fördelningen af åker, äng och skogsmark,
äfvensom åkrarnes form och läge; 4) skogens beskaffenhet med hänsyn till såväl
skilnaden mellan barrskog och löfskog, som ock den förras relativa täthet samt, såvidt
möjligt är, äfven olika växtlighet (ungskog, medelstor eller grof skog).

Ehuru vi till fullo uppskatta och erkänna nyttan af dylika kartor och äro öfvertygade,
att ett oafvisKgt behof en gång kommer att framkalla utgifvandet af sådana,
hafva vi likväl ansett en så detaljerad undersökning icke ens af södra och mellersta
delarne af riket för närvarande böra i fråga sättas. Det geologiska kartverket, hvilket
visserligen i främsta rummet har ett praktiskt syfte, bör dock bygga sina arbeten på
vetenskaplig grund, och detta syftemål tillgodoses enligt vår åsigt bättre genom att
hastigt skaffa en god geologisk karta i skalan 1 : 200 000, efter hvilken specialundersökningar
sedermera kunna göras, än genom att utgå från specialundersökningar. Yi
hafva derför ansett lämpligast, att arbetena för skalan 1: 200 000 påskyndas, så att en
geologisk karta i denna skala ju förr dess hellre må blifva färdig. Derigenom skall
icke allenast det vetenskapliga behofvet bäst tillgodoses, utan äfven det rent praktiska,
emedan det endast i den mån som de för denna karta nödvändiga rekognoseringarna
hinna fortgå, blifver möjligt att bestämma, hvar specialundersökningar i skalan 1:20 000
rätteligen böra företagas, hvarjemte de undersökningar, som göras i skalan 1 : 100 000
äfven komma att blifva till nytta för specialkartorna. Dessa senare hafva det rent
praktiska syftet att gagna åkerbruk, bergsbruk och industri, hvarföre ock undersökningar
för något eller några af dessa ändamål böra företagas på de trakter, der den
allmänna undersökningen gifvit vid handen, att något af dessa intressen genom specialundersökningar
kan på ett verksamt sätt främjas.

Komiterades åsigt är således, att den geologiska undersökningens kartläggningsarbeten
i allmänhet böra utföras i skalan 1:100 000 och kartorna utgifvas i skalan
1 : 200 000. Äfven öfver de delar af landet, som äro eller blifva kartlagde i skalan
1:50 000 böra kartor i 1:200 000 utgifvas, så att ett sammanhängande geologiskt kart -

verk öfver hela landet erhålles i denna skala. Öfversigtskartor i mindre skalor utföras
i sammanhang med dessa undersökningar, i mån som tillfälle dertill erbjuder sig.

Hvad beträffar den nu använda kartskalan 1 :50 000 vilja komiterade till en
början i underdånighet erinra, huruledes vid 1859—1860 årens riksdag Rikets Ständer,
med ändring af don af Eders Kongl. Maj:t föreslagna utgifningsskalan 1:100 000, i
underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1860 beviljade medel till bestridande af kostnaderna
för publicerandet af geologiska kartor i skalan 1 : 50 000, emedan det ansågs vara af
synnerlig vigt, att kartorna utgåfves i så stor skala, att de kunde på ett fullständigt
sätt och med tillräcklig tydlighet framställa alla de geologiska förhållanden, som kunna
tjena till upplysning för jordbrukaren och industriidkaren. Hen erfarenhet, som nu
vunnits rörande i fråga varande kartors (1 : 50 000) praktiska betydelse, gifver emellertid
vid handen, att de hos allmänheten väcka anspråk, hvilka ej kunna tillfredsställas
med användande af denna skala, som icke tillåter inrymmandet af sådana vigtiga detaljer,
som, enligt hvad nyss anförts, på en karta i 1:20 000 kunna återgifvas. Dessutom
torde af en jemförelse mellan de geologiska kartorna i skalorna 1 : 50 000 och
1 :200 000 otvetydigt framgå, att de förras företräde framför de senare i agronomiskt
och tekniskt hänseende ej står i rimligt förhållande till den ökade tid och kostnad,
deras utarbetande klöfver. Komiterade hafva derför ansett, att den nu pågående kartläggningen
i skalan 1 : 50 000 bör upphöra, ehuru först sedan ett lämpligt helt, af den
utsträckning som på bifogade öfversigtskarta (bil. XVII) åskådliggöres, bildats af de
i denna skala färdiga eller redan påbörjade arbetena. Kartläggning i skalan 1: 20 000
bör endast ske i sådana trakter, som äro af den vigt i geologiskt och ekonomiskt hänseende,
att specialkartor äro erforderliga, men blott såvida landkartverkets kartor i
samma skala finnas att tillgå såsom underlag. Äfven dessa kartor böra utgifvas. Till
samtliga kartorna i de respektive skalorna böra beskrifningar utgifvas, och all möda
nedläggas på att med görligaste första utarbeta en allmän geologisk beskrifning öfver
hela landet med dertill hörande öfversigtskarta i skalan 1 : 500 000 eller 1 : 1 000 000.

Samma bladindelning bör begagnas för geologiska undersökningens kartverk
som för landkartverket. Kartorna i 1:200 000 utgifvas nu medelst litografi, hvilken
metod torde böra bibehållas, tills någon annan, billigare, men likväl för ändamålet tillfyllestgörande
blifvit funnen, emedan det är fara värdi, att med en mindre fin reproduktionsmetod
kartorna i denna lilja skala, der allt blifver sammanträngdt inom en liten ram,
skola blifva otydliga och synas öfverlastade. Kartorna i skalan 1:20 000 kunna och
böra mångfaldigas medelst fotolitografi eller den metod, som kommer att användas vid
i an dkartverket, hvarigenom stommar för billigaste pris kunna erhållas. I denna stora
skala torde äfven denne reproduktionsmetod gifva all den tydlighet och åskådlighet, det
praktiska behofvet kan kräfva.

Som den geologiska undersökningens kartläggningsarbeten verkställas på de topografiska
kartorna såsom underlag, måste de ordnas efter tillgången på dylika kartor,
och kunna således i förevarande fall icke bedrifvas fortare än åt t landkartverket hinner
gå förut med sina arbeten. Emellertid finnas redan nu stora delar af landet topografiskt

kartlagde i skalorna 1:50 000 och 1:100 000, hvilka ännu icke blifvit geologiskt undersökte,
och här har man således att söka närmaste fältet för undersökningens verksamhet.
De arbeten, hvilka skola utföras i skalan 1 : 50 000 (i allt omkring 100 qv.-mil)
böra fullbordas först, ehuru samtidigt med undersökning i skalan 1 : 100 000, hvilken, så
långt underlag af topografiska kartor finnes att tillgå, utföres i södra och mellersta Sverige,
såväl öfver förut icke undersökta trakter, som öfver dem, hvilka redan kartlagts eller
komma att kartläggas i skalan 1 :50 000. Derefter bearbetas Norrbottens län samt det
öfriga Sverige i mån af landkartverkets fortgång.

Till och med år 1877 äro geologiskt undersökte:

i skalan 1 : 50 000 _________________________________________

» 1:200 000..___________________________

383.5 qv.-mil,

128.5 »

Summa 512 qv.-mil,

Hela Sveriges ytinnehåll (land) ______________________________ 3 555 qv.-mil.

återstå att undersöka _______________________________________ 3 043 qv.-mil, hvaraf

för skalan 1:50 000______________________________________________ 102 »

» 1 : 200 000 ________________________________________ 2 941 »

Undersökning af ett blad i skalan 1:50 000 (5,7 9 qv.-mil)

kostar------------------------------------------------------ 6 356 kr.

utgifning af karta med tillhörande beskrifning 2 184 » g ^ ^

Undersökning af ett blad i skalan 1:200 000 (23,16 qv.-mil)

kostar------------------------------------------------------ 6 022 kr.

utgifning af karta med tillhörande beskrifning 950 » ^ ^

På grund häraf blir totalkostnaden för kartläggningen i dessa skalor 1 081 017
kronor, hvartill skulle komma kostnaden för utgifning i skalan 1:200 000 af de i 1:50 000
undersökta kartbladen eller 25 660 kronor (oberäknad revisionskostnaden, som ej är
möjlig att uppgifva).

Öfriga utgifter för institutionen beräknas för år till

Löner ifefen------------------------------------------------------------ 7000

| 5 tjensteman___________________________________________________ 15 000

Desses resor (hufvudsakligen för vetenskapliga ändamål)... 4 800

Inköp och reparationer af rekognoseringseffekter______________ 700

Byråafdelningen__________________________________________________________ 1 100

Laboratorium________________________________________ 700

Museum_____________________________________________________________________________ 1 500

Bibliotek___________ 900

Värmeledning, ved och vatten______________ 1400

Utgifvande af monografier o. d. ___________________________________ 1 200

Diverse......................... 700

Summa 35 000 kr.

Den geologiska undersökningen i förenämnda skalor kan icke afslutas förr än
landkartverkets arbeten äro fullbordade, hvarigenom det behöfliga kartunderlaget blifver
tillgängligt. Landkartverket skulle, enligt vårt i det föregående framstälda förslag, vara
färdigt år 1916, och således skulle den geologiska undersökningen, för så vidt den afser
att, åstadkomma ett kartverk i skalan 1 : 200 000, kunna afslutas några år senare. Om
man antager år 1920*), så blir årliga kostnaden för denna kartläggning tillika med de
i förestående tabell specificerade öfriga utgifterna omkring 61 000 kronor. Återstående
22 000 kronor af nu varande årsanslag (83 000 kronor) skulle användas till upprättande
af öfversigtskartor i små skalor, särskildt en öfver hela landet med tillhörande beskrifning,
samt till specialundersökningar i skalan 1 : 20 000, för hvilka senare, så väl de
årliga som totala kostnaderna för närvarande äro omöjliga att beräkna. Upplysningsvis
må emellertid meddelas, att i denna skala kostar undersökning jemte utgifning medelst
fotolitografi och beskrifning af 1 qv.-mil (i det närmaste = 1 kartblad) omkring 2 255
kronor. Dessa 22 000 kronor torde till alla nu nämnda ändamål vara väl behöfliga,
hvarför nu varande årsanslags bibehållande af oss förordas.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt få komiterade i underdånighet föreslå:

23) att det nu varande anslaget till Sveriges geologiska undersökning fortfarande
må utgå;

24) att den nu pågående undersökningen och kartutgifningen i skalan 1 : 50 000
upphör, sedan ett lämpligt helt, i enlighet med bifogade öfversigtskarta (bil.
XVII), åstadkommits af de i denna skala färdiga eller redan påbörjade arbetena; 25)

att, med nyss anförda inskränkning, sådana trakter, der geologisk undersökning
ännu icke blifvit utförd, i allmänhet bearbetas i skalan 1 : 100 000 och
kartor öfver dem utgifvas i 1 : 200 000;

26) att sådana i geologiskt och ekonomiskt hänseende vigtiga trakter, för hvilka
specialkartor erfordras, och öfver hvilka landkartverkets kartor i skalan
l : 20 000 finnas att tillgå, geologiskt undersökas och kartor öfver dem utgifvas
i sist nämnda skala;

27) att kartor i skalan 1 : 200 000 utgifvas äfven öfver de delar af landet, som
blifva eller redan äro kartlagde i skalan 1 : 50 000;

28) att öfversigtskartor i lämpliga skalor utföras i sammanhang med ofvan nämnda
undersökningar;

29) att beskrifningar utgifvas till samtliga kartorna i de olika skalorna;

*) 1 sammanhang härmed må påpekas, att. då i Eders Kongl. Maj:ts nadiga proposition till Rikets Ständer,
gifven den 30 Oktober 1856, framhålles, att, enligt vetenskaps-akademiens förmodan, hela Sveriges geologiska kartläggning
skulle kunna medhinnas under loppet af 19 år, dermed uttryckligen afses eu ’ allmän geologisk karta och
ingalunda några specialkartor, allra minst i en så stor skala som 1:50 000. Af det underdåniga yttrande, som berörda
akademi den 9 April nyss nämnda år på nådig befallning afgaf, framgår derjemte, att den samma ansag, att
undersökningarna borde utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Dufrénoy och Elie de Beaumont verkstälda
geologiska kartläggningen af Frankrike, för hvilken skalan l:o00 000 användts. lör öfrigt skulle endast
för en karta i så liten måttstock erforderligt geografiskt underlag inom sagda tid kunnat beredas.

30) att de geologiska kartorna i skalan 1 : 200 000 utgifvas medelst litografi eller
någon annan, billigare, för ändamålet tillfyllestgörande metod och kartorna i
skalan 1 : 20 000 medelst fotolitografi eller annan fotografisk metod;

31) att de undersökningar, hvilka skola verkställas i skalan 1 : 50 000 fullbordas
först, ehuru samtidigt med kartläggning för skalan 1 : 200 000, som sedermera
bedrifves i södra och mellersta Sverige, så långt underlag af topografiska
kartor finnes att tillgå. Derefter bearbetas Norrbottens län samt det
öfriga Sverige i mån af landkartverkets fortgång.

Sjökartverket.

Sjökartverket har det rent praktiska syftet att gagna sjöfarten, till hvilket ändamål
sjökort upprättas i flera olika skalor. Konseptskalan är nu mera i allmänhet
1 : 20 000 och blott på enskilda vigtiga punkter upprättas kartor i ännu större skalor.
Dessa kartor utgifvas icke, men öfver i militäriskt hänseende vigtiga kustdelar, skärgårdar
och sjöar graveras likväl kartorna i skalan 1 : 50 000 i koppar, för att i händelse
af behof kunna mångfaldigas. S. k. passkartor, kustkartor och kustspecialer utgifvas
graverade i koppar, i skalor från 1 : 50 000 till 1 : 550 000. För utgifningen af
sjökartor har sjökartverket egna gravörer, tryckare och tryckeri.

Planen för arbetenas bedrifvande under den närmaste framtiden, med hänsyn
tagen till önskvärdheten att med görligaste första anskaffa dugliga sjökort öfver alla
Sveriges kuster och segelbara vattendrag, synes af medföljande öfversigtskarta, bil. XVIII
Hela Sveriges kust och alla från hafvet segelbara vattendrag äro visserligen redan kartlagde,
men en del af dessa kartor äro föråldrade och ämnade att, så fort tid och
medel sådant tillåta, omarbetas i följande ordning:

1. Bråviken—Qvädö (1878 — 1881).

2. Gamla Grisslehamn—Björn (1882—1886).

3. Falsterboudde—Varberg (1887—1891).

4. Björn—Haparanda (1892—1907).

5. Sjön Hjelmaren sedan han blifvit sänkt.

Ofrige delar af Sveriges kust och segelbara vattendrag anses nu vara sjömätte
på ett godkändt sätt.

Sjökartor hafva blott föga intresse för andra än sjöfarande, af hvilka de nästan
uteslutande begagnas och hvilka äro de ende, som äro i stånd att rätt bedöma deras
värde. De af komiténs ledamöter, som dermed förut icke tagit befattning, hafva emellertid
försökt att sätta sig in i hithörande förhållanden, och hafva dervid icke funnit
något att anmärka mot sjökartverkets nu varande organisation och arbetssätt, lika
litet som komitén kunnat utfinna något medel att minska kostnaderna för detta kartverk,
eller någon annan utväg till arbetenas påskyndande, om så skulle erfordras,

än att öka de till deras utförande beviljade årliga anslagen. Redan i det föregående
hafva komiterade sökt motivera, hvarför de icke kunna eller vilja godkänna planen att
tillsätta en gemensam chef för alla de offentliga kartverken. Särskilt i afseende på
sjökartverket, anse de att dettas förening med något af de öfriga skulle vara i hög grad
opraktiskt, emedan en person med kunskap om nautiska förhållanden alltid måste leda ,
sjökartverkets arbeten. Sjökartverkets och landkartverkets arbeten komma likväl vid
de yttre kusterna och i de segelbara insjöarne i beröring med hvarandra, men det samband,
som der bör ega rum de båda kartverken emellan, torde lämpligen kunna ordnas
af den kartverkskommission, som komiterade här nedan komma att föreslå. Blott i ett
enda fäll torde en förändring böra vidtagas med detta kartverk, nemligen i fråga om
aflöning af koppargravörer, som bör ordnas i likhet med hvad som är eller kan blifva
bestämdt för landkartverket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få komiterade i underdånighet föreslå:

32) att sjökartverkets nu varande organisation och anslag bibehållas; samt

att i fråga om aflöning och pensionering af gravörer samma bestämmelser,
hvilka äro eller komma att blifva gällande för landkartverket, äfven må tillämpas
i afseende på sjökartverket.

Sjökartverket uppfyller emellertid ännu ett ändamål, ehuru ett sekundärt, det
nemligen att lemna tillförlitliga strandkonturer för landkartverkens stomkartarbeten,
hvarvid det nödiga underlaget af triangelpunkter antingen lånas från det topografiska
kartverket, eller också anskaffas genom särskilda mätningar. Alla stora triangelmätnino-ar
längs Sveriges kuster äro redan afslutade, så att det nu mera endast återstår
att ifylla det färdiga nätet så mycket som för sjömätningarna kan finnas erforderligt.
Man ser här det samband som detta kartverk har eller bör hafva med de ekonomiska
och topografiska. I det föregående har visats i hvilket förhållande de öfriga kartverken
stå till hvarandra. Yi skola i det följande se till huru den nödiga samverkan mellan
dem alla skall kunna åstadkommas, så att de må kunna med den största kraft verka
mot sitt gemensamma mål, fäderneslandets gagn.

Sambandet mellan kartverken.

För att åstadkomma det nödiga sambandet mellan de olika kartverken och undvika
alla dubbelarbeten, anbefalde Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 15 December
1871, att kartverkscheferne hvarje år skulle sammanträda till öfverläggningar och rådplägningar,
innan arbetsplanerna för året uppgjordes och till Eders Kongl. Maj:t inlemnades.
Detta har sedermera alltjemt iakttagits och äfven ledt till det dermed afsedda
ändamålet, att nemligen alla kartarbetena måtte blifva planmessigt bedrifna, så
att de följde efter hvarandra i den rätta ordningen, att ett arbete som borde föregå i
rätt tid verkstäldes, så att ett efterföljande icke behöfde onödigtvis uppskjutas eller
ett kartverk tvingas att ingripa i ett annats verksamhet. Men alla de offentliga kart -

verken hafva det gemensamt, att de skola och böra verka i det allmännas tjenst, och
billigheten synes derföre fordra, att de intressen, hvilka kartverken skola tjena, äfven
få tillfälle att gifva sina önskningar till känna vid uppgörandet af arbetsplanerna.
Dessutom hafva komiterade trott, att det skulle vara särdeles nyttigt, om i rådslagen
öfver icke allenast arbetsplaner, utan äfven åtskilliga andra frågor rörande kartverken,
kunde få deltaga den sakkunskap, som möjligen står till att finna utanför kartverken,
hvarigenom det hela skulle komma att mera allsidigt behandlas. Komiterades plan
är derföre den, att Eders Kongl. Maj:t skulle utvälja några dertill lämplige, i kartverksfrågor
intresserade och kunnige män, hvilka, tillika med kartverkscheferne, skulle
bilda en kommission och sammanträda en eller flera gånger om året, allt efter behofvet,
och hafva till uppgift att dels uppgöra arbetsplaner för året, dels äfven inför
Eders Kongl. Maj:t yttra sig öfver andra frågor rörande kartverken, såsom behöfliga
anslag, förändringar i organisation, skalor, reproduktionsmetoder m. m. Kartverkscheferne
böra stå i det förhållande till denna kommission, att de skola vara skyldige gå
henne till hända med nödiga upplysningar och utredningar i frågor, der de äro af olika
meningar. Deremot anse vi, att kommissionen icke bör ega att omedelbart ingripa i
arbetenas utförande.

I afseende på kommissionens sammansättning anse komiterade att chefen för generalstaben
bör vara ordförande i kommissionen, hvilken dessutom skulle utgöras af de
tre kartverkscheferne samt tre af Eders Kongl. Maj:t för viss tid utsedde ledamöter.

Det synes nemligen komiterade vara nödvändigt för kontinuiteten i kartverkskommissionens
arbeten, att någon af de ständige ledamöterne blifver kommissionens
ordförande, så mycket hellre som denne i så fall alltid har tillfälle att bland sina underlydande
utse lämplig person att vara protokollsförande samt till vara taga det arkiv,
som för kommissionens räkning kan komma att samlas. Chefen för generalstaben torde
i sådant fall vara sjelfskrifven till ordförande-platsen såsom den der enligt detta förslag
skulle hafva under sin ledning och uppsigt det förnämsta af rikets kartverk, efter
hvilket de öfriga i viss mån skulle rätta sina arbeten och från hvilket de skulle erhålla
grundlaget för de samma, nemligen sjökartverket de utförda triangelmätningarna och
Sveriges geologiska undersökning de kartor, på hvilka sjelfva undersökningen företages.

I stället för tre på viss tid af Eders Kongl. Mai:! utsedde ledamöter har inom
komitén förslag blifvit väckt, att vissa myndigheter, såsom vetenskapsakademien och
landtbruksakademien, skulle för viss tid utse ledamöter, hvarjemte lotsdirektören eller
ock inspektören för rikets navigationsskolor skulle i samma egenskap ingå i kommissionen.
Komiterade hafva dock icke kunnat biträda ett sådant förslag. Kartverken
inträda nemligen under olika tidpunkter i olika skeden, hvarunder de mer eller mindre
lifligt beröra skilda intressen, hvilka det är svårt att på förhand bestämma, men hvilka
likväl böra vara inom kommissionen företrädda, och hafva komiterade derför ansett, att
Eders Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att, allt efter vexlande omständigheter, bedöma
hvilka personer eller myndigheter lämpligast inom kommissionen kunna verka eller der
böra vara representerade.

Kartverkskomitens Bet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få komiterade i underdånighet föreslå:

33) att, till åstadkommande af det nödiga sambandet de olika kartverken emellan,
en ”kommission för de allmänna kartarbetena" tillsättes, bestående af:

chefen för generalstaben, ordförande;

afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning;

chefen för sjökartverket;

chefen för Sveriges geologiska undersökning;

3 öfrige ledamöter, dertill för viss tid af Eders Kongl. Maj:t utsedde;
att kommissionens uppgift bestämmes till: att uppgöra plan för de allmänna
kartarbetena samt yttra sig öfver frågor angående förändringar i mätningsoch
utgifningsskalor, öfver nya sätt för kartornas mångfaldigande, öfver organisation
af personalen och slutligen öfver de af kartverkscheferne hvarje
år inlemnade utredningarna rörande behöfliga anslag. I händelse de af en
kartverkschef inlemnade förslag till arbetsplan och utgiftsstat icke skulle af
kommissionen godkännas, eger hon ålägga den i fråga varande kartverkschefen
att, i enlighet med kommissionens åsigt, uppgöra nya förslag, hvilka
tillika med hans särskildt uttryckta mening till Eders Kongl. Maj:t insändas;
att protokoll föres under kommissionens sammanträden, samt att kommissionens
ledamöter ega rättighet att reservera sig mot fattade beslut.

Särskilda yttranden af undertecknade, Leijonancker, v. Vegesack, Odelberg och
Helander, öfver vissa delar af detta betänkande, bifogas i underdånighet.

Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda

Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong!. Maj:ts

underdnnigste och tropligtigstc tjenare
och undersatar

F. W. E. C. LEIJONANCKER.

Hugo Raab.
Axel Odelberg.

Victor v. Vegesack.
Otto Torell.

Adolf Helander.

Trr. Arwidsson.
Stockholm den 6 Maj 1878.
Kongl. Maj:t underdånigst.

J. W. Schartau.

Förteckning på bilagor.

I. Sammandrag af topografiska kartverkets inkomster och utgifter.

II. Sammandrag af allmänna ekonomiska kartverkets inkomster och utgifter under åren

18G0—1877.

III. Sammandrag af Norbottens läns ekonomiska kartverks inkomster och utgifter under åren
1859—1877.

IV. Sammandrag af Sveriges geologiska undersöknings inkomster och utgifter under åren
1858—1876.

V. Sammandrag af sjökartverkets inkomster och utgifter.

VI. Formulär till en ekonomisk häradsbeskrifnine:.

VII. Ofversigtskarta öfver landkartverkets föreslagna arbeten.

VIII. Konsept till en ekonomisk-topografisk karta i skalan 1:20 000, ritad för mångfaldi gande

medelst fotolitografi,

IX. Ekonomisk-topografisk karta i skalan 1 : 20 000, mångfaldigad medelst fotolitografi.

X. Konsept till ekonomiska kartbladet Finspång, i skalan 1:20 000, renritadt för mångfaldigande
medelst fotolitografi.

XI. Ekonomiska kartbladet Finspång, mångfaldigadt medelst fotolitografi.

XII. En del af den ekonomiska liäradskartan öfver Risinge tingslag af Finspånga läns härad,
graverad i sten i skalan 1 : 50 000.

XIII a. Konsept till en topografisk karta i skalan 1 : 50 000, sammandragen från den ekonomisk topografiska

kartan i skalan 1 : 20 000 och ritad för mångfaldigande medelst heliogravyr

i skalan 1 : 100 000.

XIII. Topografisk karta i skalan 1 : 50 000, mångfaldigad medelst fotolitografi. Originalet
ritadt i 1 : 50 000 för heliogravering till 1 : 100 000.

XIV. Topografisk karta i skalan 1 : 100 000, mångfaldigad medelst heliogravyr från ett i 1: 50 000
ritadt konsept.

XV a. Konsept till en geologisk-ekonomisk karta i skalan 1 : 20 000 öfver trakten närmast
söder om Stockholm.

XV. Gcologisk-ekonomisk-topografisk karta i skalan 1 : 20 000 öfver trakten närmast söder om
Stockholm; stommen mångfaldigad medelst fotolitografi (bil. IX).

XV b. Konsept till en gcologisk-ekonomisk-topografisk karta i skalan 1 : 20 000 öfver trakten
närmast söder om Uppsala.

XVI. Beskrifning till den geologisk-ekonomiska kartan i skalan 1 : 20 000 öfver trakten
närmast söder om Stockholm (Bil. XV a och XV).

XVII. Ofversigtskarta öfver Sveriges geologiska undersöknings föreslagna kartläggningsarbeten.
XVIII. Ofversigtskarta öfver sjökartverkets föreslagna arbeten.

Af dessa bilagor finnas följande i endast ett exemplar, nemligen: Bil. Vill, X, XII, XIII a,
XV a och XV b. Alla de återstående bilagorna åtfölja det tryckta betänkandet, bil. XI dock
endast i 400 ex.

Kartvericskomiténs Bet. Bil.

Sammandrag af topografiska kart

År.			1 n	k	o in	S	t e	r.									u	t -
Arbetsanslag för år.	Af be-sparingar särskildt beviljade medel, a)	Försålda kartor.	Diverse inkomster.	Summa.	Triangel- mätning.	Astrono-miska ort-bestäm-melser.	Fält- och höjdmätnin-gar i åt-skilliga skalor, b)	Kartan öf-ver Sverige (gravyr, ° papper, plå-tar, färg-läggning).
1812—1857...	_	_	__	_		_	__	_	__	__	93 946	74	14 223	89	318 549	20	h) 32 845	22
1858...	27 000	—	2 800	—	4 547	12	123	75	34 470	87	615	81	—	—	21 564	74	510	—
1859...	27 000	-	800	—	2 793	90	123	75	30 717	65	—	—	—	—	17 500	68	3 457	01
1860...	27 000	-	1600	—	3166	81	2 909	58	31676	39	—	—	—	—	9 570	64	7 702	—
1801...	53 200	—	—	—	2103	64	1440	35	56 743	99	2 844	93		—	13 143	57	12 099	75
1862...	53 200	-	—	—	3 738	75	1634	39	58 573	14	1 509	73		—	24113	35	12 021	34
1863...	53 200	—	—	—	4 481	81	2 082	93	59 764	74	—	—	—	—	26 778	65	11 213	07
1864...	53 200	—	—	—	3193	50	2 616	78	59 010	28	4 536	33	—	—	17 938	13	12 370	30
1865...	53 200	—	—	—	3181	50	1816	14	58 197	64	5 224	33	—	—	23 852	80	13 774	7 3
1866...	53 200	—	—	—	2102	63	2 088	18	57 390	81	—	—	—	—	22 918	57	15 512	05
1867...	75000	—	—	—	5167	19	1 825	62	81 992	81	6 246	24	—	—	27 893	23	15 875	09
1868...	75 000	—	—	-	3 555	57	810	08	79 365	65	8 904	06	—	—	15 663	83	16 231	96
1869...	60 000	-	—	—	2 022	95	205	42	62 228	3 7	9 577	34	—	—	24 262	17	11877	10
1870...	60 000	—	3 200	—	3 300	76	123	75	66 624	51	4 413	95	—	—	18 156	67	20 946	86
1871...	60 000	...	5 000	__	2 311	51	216	75	67 528	26	2 072	63	—	—	20 842	74	19 636	73
1872...	60 000	—	—	—	3 619	88	127	40	63 747	28	4 457	13	—	—	22 011	28	17 041	92
1873...	60000	—	5 400	—	4 442	26	171	24	70 013	50	3162	23	—	—	17 339	16	15 222	35
1874...	60 000	—	—	—	4 955	93	55	16	65 011	09	2 761	84	—	—	16 671	15	17 737	29
1875...	60 000	—	—	—	4490	25	240	-	64 730	25	3 890	26	—	~	19 604	50	15 713	90
1876...	75000	-	—	—	4150	12	528	—	79 678	12	4127	3 7	—	-	22 899	09	15 356	13
1877...	75 000	-	—	—	3126	67	7 831	28	85 957	95	5 538	10	—		25 093	76	14 428	06
Summa	1 120 200	—	18 800		70 452	75	20 070	55	1 230 423	30	103 829	02	14 223	89	720 307	91	301 572	86

Anmärkningar: a) Hy ^ersättning; inköp af koppartryckspress, universalinstrument, Mariots heliogravyr-metod in. m.

b) Häri äro inberäknade revisionsarbeten och öfningsafdelningar.

c) Består hufvudsakligen i aflöning och respenningar åt officerare från armén, kommenderade vid vinterarbetena.

d) Krigsarkivets utgifter äro hufvudsakligen: inköp af böcker, kartor, instrument och inventarier jemte

expenser utöfver anslaget på stat.

e) Under rubriken ”ofriga utgifter” innefattas omkostnader för koppartryckning, generalkartan, Halirs kart verk,

skånska länsbeskrifningarna, galvanoplastik, fotografi, heliogravyr m. m. samt från och med 1874
de utgifter, hvilka förut upptagits under ”Krigsarkivet”.

f) Summorna i sista kolumnen kunna ej öfverensstämma med hufvudbokens credit, redan af det skäl, att

i det sistnämda inbegripes vanligen eu balans, ingående eller utgående.

verkets inkomster och utgifter

Bil. I.

gifter.

Stomkart-arbeten i landsorten.	Länskart- verket.	Herm el. kartverket; Stock-holms om-gifningar.	Vinter-arbeten. c)	Krigs-arkivet. d)	Inspek- tionsresor.	Arfvoden åt extra biträden.	Hyres- ntgifter.	Ofri ga utgifter.	e)	Summa, f) g)
42 28!)	68	74 242	29	_	_	28 615	17	27 066	93	16 886	65					44309	75	692 975	52
—	—	1886	90	686	35	2 643	Öl	1734	65	758	99	—	—	—	—	5 776	90	36177	35
—	—	6 379	85	333	80	2 548	32	4 922	63	113	76	2 750	—	2112	48	1090	—	41 208	51
—	—	4 867	12	344	65	120	—	2 779	37	549	39	3 085	01	1560	84	3 586	63	34165	65
—	-	1707	05	1075	40	1311	17	2 034	05	864	34	3 200	—	2 481	67	8 960	44	49 722	37
—	—	1180	50	688	32	2 649	19	2 391	57	801	—	3 200	—	2 052	25	4 737	69	55 644	94
—	-	1395	-	595	35	6 541	67	1313	39	986	54	6 437	68	3 251	12	1990	61	60 503	08
2 983	Öl	872	06	348	60	6 297	74	2 480	96	956	27	4 430	—	3 267	57	3 565	74	60046	71
747	14	723	75	296	95	6 569	33	2 311	98	661	21	4110	—	3 612	81	4 068	58	65 953	61
4 277	54	1056	23	74	66	7 352	32	3 018	25	1259	93	4 705	—	3 248	28	1028	47	64 451	30
310	60	694	10	476	90	6 763	98	1939	35	605	94	4 912	50	3 421	15	4 311	25	73 450	33
1 649	48	1576	18	112	38	3115	50	4 491	79	798	41	6 730	67	4 095	41	2 973	02	66 342	69
—	—	692	—	81	92	2 714	32	2 376	67	538	24	6 982	50	4 945	77	3 252	81	67 300	84
3 765	44	2 323	75	157	97	2 883	70	3 236	41	525	25	4 085	—	3 636	19	5 096	87	71 228	06
—	—	1364	15	159	89	3 932	80	1902	65	566	94	3 817	50	1677	15	5165	64	61138	82
—	-	457	-	101	79	4772	50	1792	48	717	23	4 783	33	2 978	39	5 098	76	64 211	81
2 927	51	866	—	87	47	7 250	72	2 234	11	438	83	4 457	50	6 259	48	13 370	54	73 615	90
2 584	17	848	50	62	75	6 377	35	—	-	312	30	5 596	67	633	__	10 480	92	64 065	94
—	-	1215	90	31	—	7137	28	—	—	387	90	10 606	68	514	—	10 429	43	69 530	85
—	-	1131	50	. 36	95	6 280	28	—	-	676	20	12 061	—	510	—	13 599	24	76 677	76
1950	42	897	—	47	—	8 557	38	—	—	659	36	13 865	—	—	—	11812	33	82 848	41
03 484	!)9	100 070	83	5 800	10	124 433	73	70 027	22	30 004	68	100 810	04	50 257	56	104 705	62	1 031200	45

Anmärkningar: g) Att summan åt inkomster stundom ej synes betacka utgifterna, förklaras till eu del genom innehållna

tjenstgöringspenningar och dylikt.

h) I siffran 32845: 22 (eller utgiften för kartan öfver Sverige 1812—1857) ingår äfven kostnaden för gravyren
af kartan öfver Stockholms omgifningar.

Skilnaden mellan denne tabell och den som afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
bifogat sitt underdåniga memorial den 2. September 1876 beror af, dels att för åren 1870, 1871
och 1873 de under rubriken ”af besparingar särskildt beviljade medel” upptagna summorna i den senare tabellen
redovisats endast som inkomst, men icke som utgift, hvarför de här inflikats på behöriga ställen,
dels att för år 1875 en omflyttning egt rum af en summa från kolumnen ”kartan öfver Sverige (gravyr
m. m.)” till ”länskartverket”.

Sammandrag af allmänna ekonomiska kartverkets

År.					i n	i o m	S	t e	r								-
Statsanslag.	Af stats-verkets be-sparingar.	Under an-slaget till landtmäteri'' staten be-sparade 2:ne landtmätare'' löner.	13idlag af hushåll-nings-sällskap.	För ego-mät ni liga i och hand-ritade kartor.	För gravyr och kolo-rering åt offentliga myndig-heter och enskilda personer.	Genom försälj-ning af tryckta kartor och beskrif-ningar.	Aterlevere-ring af en-skilde och diverse.	Summa.
L860......	11000	—	a) 800	_	__	_	_	_	__	__	_	_	__	_	__	_	11800
1861......	11000	—	a) 5 400	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16 400	—
1862......	11000	—	v) 7 166	04	—	—	—	—	—	—	—	—-	—	-	—	—	18166	04
1863......	11000	-	b) 350	—	—	—	—	—	——	—	—	—	—	—	9	66	11359	66
1864......	29 250	—	■-	—	—	—	—	—	192	82	—	—	29	—	100	—	29 571	82
1865......	29 250	—	—	—		—	—	—	63	50	—	—	681	—	—		29 994	50
1866......	29 250	—	—	—	—	—	—	—	362	50	-—•	—	47	—	—	—	29 659	50
1867......	46 000	—	—	—	—	—	e) 3 000	—	466	62	2 699	48	1200	—	—	__	53 366	10
1868......	46 000	—	—	—	—	—	—	—	779	89	1064	65	1540	—	—	—	49 384	54
1869......	46 000	—	c) 2 500	—	—	—	—	—	—	—	800	—	—	__	—	—	49 300	—
r	46 000	_
1870 ...A	d) 9 000	—	1 -	—	—	—	/) 1 400	—	1 414	—	742	80	386	47	—	—	58 943	27
i	29 000	—	—	—	8 400	_	__	_	595	02	214	50	585	92	185	65	1
1871 ....■{																	l 47 581	09
1	—	—	h) 8 6(J0	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
(	38 000	—	—	_	8100	_	_	_	_	_	_	_	803	23	203	36	1
1872 ....i	—	—	i) 6 400	—	—	—	—	—	—	—	—	—					1 53 506	59
1873......	38 000	—	—	-	9 450	-	—	—	1171	—	—	—	631	23	l) 484	85	49 737	08
1	38 000	—	—	—	10 200	—	—	—	1280	—	—	—	411	23	134	49	1
1874 .. J	in) 5 600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1 57 825	72
1	—	—	n) 2 200	—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	1
1875......	43 533	33	''--	—	12 600	—	—	—	2 317	92	—	—	760	83	—	—	59 212	08
1876......	46 400	-	—	—	14175	—	—	—	—	—	—	—	585	17	136	62	61296	79
1877......	51000	—	—	—	15 075	—	—	—	—	—	—	—	450	83	361	01	66 886	84
Summa	614 283	33	33 416	04	78 000		4 400		8 743	27	5 521	43	8111	91	1615	64	753 »Öl	62

a) Af behållningen å anslagen till f. d. sockenkartverket.

b) Af allmänna besparingar.

c) Af besparingarna å sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna.

d) Förskott å anslag för 1871.

e) Af Vermlands läns hushållningssällskap.

f) Af Stockholms läns hushållningssällskap.

g) Under denna titel äro upptagna: hyra för arbetslokalen, ved och ljus, kostnaden 800 R:dr för tryckning och utgifning

af en jernvägskarta m. m.

inkomster och utgifter under åren 1860— -1877. Bil ii.

						u t g	i	f t e r.
Arfvoden och respenningar.	Dyrtidstillägg.	Dagsverken och signal-byggnader.	Inköp af in-strument, andre effekter, rit- och skrift material o. s. v.	Häradskartors utgifning.	Ilärads- beskrifningars utgifning.	Ilyres- och diverse utgifter, g)	Summa.
9110	59	—	—	259	93	803	05	250	_	_	____	539	84	10 963	41
12 258	90	—	—	415	11	661	44	2 288	42	—	—	1612	41	17 236	28
12 527	50	—	—	503	87	690	45	4 814	—	—	—	796	86	19 332	68
10 552	91	—	—	303	46	565	05	3 493	2 7	—	—	2 262	34	17 177	03
15 017	08	—	—	584	28	1754	49	2 527	53	893	50	1810	98	22 587	86
27 918	11	—	-	851	89	1456	47	3 078	06	4 872	63	2152	55	40 329	71
21234	29	—	-	247	-	553	72	4 622	84	2 393	43	2 086	41	31137	69
29 294	05	—	—	610	70	1 813	02	6 591	90	1109	07	3 047	57	42 466	31
30 152	62	—	—	681	48	2139	31	6 257	57	725	—	2 898	98	48 854	96
43 G43	24	—	-	1716	52	3 625	30	6 957	52	1123	-	2 617	47	59 683	05
32 028	96	—	—	1755	67	2166	71	8 296	77	286	—	3 570	48	48104	59
I 31780	02	—	—	1911	46	1757	37	7 525	11	685	-	3 597	84	\| 47 256	80
\| 39 268	56	—	—	2 561	06	1670	83	k) 6 789	89	—	—	3156	06	\| 53 446	40
40 443	98	—	—	2 927	74	1941	24	—	—	212	80	3166	99	48 692	75
j 42 522	43	—	-	2 201	18	1 424	15	—	-	803	39	4 271	80	\|
] —	—	5 600	—	—	—	—	—	2 200	—	—	—	--	—	1 59 022	95
42 893	07	5 533	33	3133	26	2145	72	—	—	__	4 072	91	57 778	29
50079	45	—	—	3 643	67	1585	21	—	__	—		3 563	02	58 871	35
51 944	07	—	—	4129	77	1962	90	—	—	1636	26	3 727	—	63 400	—
548 069	83	11 133	33	28 438	05	28 710	43	05 092	88	14 740	08	48951	51	740 342	11

h) Lyfte medel å ett anslag af 12 000 R:dr till vissa häradskartors utgifning.

i) Återstoden af nyssnämnda 12 000 R:dr samt ytterligare anslag af 3 000 R:dr till samma ändamål.
Jc) En del häraf troligen användt till häradsbeskrifningars utgifning.

I) Försålde gravyreffekter.

m) Dyrtidstillägg.

n) Anslag till utgifning medelst litografisk tryck af vissa häradskartor.

Sammandrag åt* Norrbottens läns ekonomiska kart

År.			I n	k	o in s	1	e r.
Extra statsanslag.	Af statsverkets besparingar.	Dyrtids tillägg	-	För försålda kartor och beskrif-ningar.	Summa.
1859...........................................................	10 750		\
				_	__	_	_		21 500	_
1860...........................................................	10 750	—	J
1861.......... ................................. ......... ...	10 750	—	4 000	—	—	—	—	—	14 750	—
1862..................................... ............ . .....	10 750	—	4 000	-	—	—	—	—	14 750	—
1863............................................................	10 750	—	4 000	—	—	—	—	—	14 750	—
1864.............................. .............................	10 750	—	4 000	—	—	—	—	—	14 750	—
1865..........................................................	10 750	—	4 000	—	—	—	—	—	14 750	—
1866........................................ ...................	10 750	—	4 000	—	—	—	—	—	14 750	—
1867...........................................................	20 000	—	—	—	—	—	—	—	20 000	—
1868...........................................................	20000	—	—	—	—	—	—	—	20 000	—
1869............... .............................. ...........	20000	—	■-	—		—	■—-	—	20 000	—
1870..............................................................	20 000	-	—	—	—	—	—	—	20 000	—
1871.......................................... ................	20 000	—	---	—	•—	—	—	—	20 000	—
1872........................................ ..................	20 000	—	--	—	—	—	—	—	20000	—
1873........................................ ..... ..........	20000	—	——	—	—	—	472	—	20 472	—
1874.........................................................	20 000	-	3 000	—	2 000	—	321	—	25 321	—
1875............................................................	25 000		2 000	—	—	—	71	81	27 071	81
1876............................................................	30 000	—	—	—	—	—	301	05	30301	05
1877............................................................	30 000						156	67	30156	67
Summa	331 000	-	20 000	—	2 000	—	1322	53	363 322	53

Anm. Olikheterna i arliga inkomster och utgifter hafva uppkommit deraf, att behållningen, som öfverförts hvarje år till
det nästföljande, ej här blifvit upptagen. Dessutom tillkomma de arfvode!! och respenningar, som landshöfdin -

verks inkomster och utgifter under åren 1859-1877,

Bil. in.

							u	t	g i f	t	e r.
År.	Ordinarie personalen.	Extra bi-träden, dag-trakta-menten och resersätt-ningar.					Inköp och underhåll	Gravering, färglägg-	Rit- och
	Arfvoden.	Dagtrakta'' menteu och resersätt-ningar.	Dyrtids- tillägg	Dagsverks-kos t.n ad er.	Hyra tor arbets-lokalen.	af instru-ment, möbler och effek-ter.	ning och tryckning al kartor och beskrif-ningar.	skrifmate-rial samt diverse utgifter.	Su mina.
1859.. . 1860.. .	\| 3 850	—	1050	—	—	—	8 321	93	3 442	89	450	_	832	11		_	149	95	18096	88
1861.	4166	07	900	—	—	—	5 626	50	5 987	49	300	—	919	—	—	_	118	07	18 017	79
1862...	3 641	07	850	—	—	—	4 781	91	4 854	97	300	—	55	—	—		52	75	14 536	30
1863...	2 966	G7	600	—	—	—	3164	94	4 882	21	300	—-	151	15	—	—	64	87	12129	84
1864...	4 158	33	900	—	—	—	3 655	87	7 059	06	300	—	55	25	—	—	87	92	16 216	4 3
1865...	5 933	33	1 200	-	—	—	2120	82	6 772	88	300	—•	24	60	—	—	77	61	16 429	24
1866...	5 697	12	1200	-	—	—	2 281	94	5121	99	300	—	—	—	—	—	66	37	14 667	42
1867...	7 355	—	1650	—	—	—	1 560	99	6 173	99	300		209	64	—	—	296	99	17 546	61
1868...	9 837	50	1400	—	—	-	1876	69	7 511	71	300	_	736	10	656	85	140	32	22 459	17
1869...	8 881	25	1400	—	—	-	1 194	96	5 917	39	300	—	56	33	—	—	131	86	17 881	79
1870...	8153	85	1100	—	—	—	2 582	5 5	5133	24	300	-	216	30	2 012	80	94	77	19 593	51
1871...	6 685	G7	1100	-	—	—	2 367	29	4 511	53	300	—	147	25	1132	15	204	23	16 448	12
1872...	8 707	09	1400	—	—	-	3 725	65	7 992	04	300	—	357	80	2 065	—	no	33	24 658	51
1873...	8 983	33	1700	01	—	—	1 208	09	5 984	46	500	—	125	57	1605	22	508	84	20 615	52
1874...	7 283	33	2 008	—	2 000	-	3 671	71	8 446	87	500	—	599	63	1 769	30	453	98	26 732	82
1875...	9 093	33	3110	80	—	-	3 576	71	7 238	56	500	—	1369	26	1489	70	373	20	26 751	56
1876...	9 083	33	5 076	00	—	-	5102	08	7 880	10	500	—	822	55	1 752	—	298	89	30 515	K
1877...	9 917	70	5 392	91		-	1246	8 21	6 070	50	500	—	465	70	1470	—	690	54	25 754	17
Sum nia	124395	77	32 038	32	2 000		58 007	5l\|	110 981	88	6 550	—	7 143	24	13 953	02	3 921	49	359 051	23
	Af ofvanstående	utbetalningar	hafva återlevererats										459	75
	sä att u	gifterna	uppgå till														358591	48
	Behållning den 31 December 1877. ...												4 731	05
Summa																			363 322	58

game Widmark och Bergman årligen till och med 1872 uppburit, Widmark med 1500 och Bergman med 1000
kronor, sannolikt utgörande för begge tillhopa under hela tiden 15 000 kronor.

Sammandrag af Sveriges geologiska undersöknings

År.			i	n	s o in s	t	e r.
Statsanslag.	Öfriga anslag.	För försålda publikationer.	Diverse inkomster.	Summa.
1858........................................	20000	_	_	_	_	_	_	_	20 000	—
1859.........................................	20 000	—	--	-	——	—	—	—	20 000	—
1860.........................................	20 000	—	—	—	—	—	—	—	20 000	—
1861........................................	>) 2) 39 6G6	GG	5) 2 000	—	—	—	—	—	41 6G6	GG
1802.........................................	'') 2) 39 666	G7	s) 3 000	—	—	—	—	—	42 666	G7
1863..................... ................	2) ») 39 166	G7	fi) 3 000	—	162	—	—	—	42 328	G7
1864. . .................................	50 000	—	6) 2 500	—	853	50	—	—	53 353	50
1865.... ....................................	4) 53 000	—	6) 2 500	—	1770	—	—	—	57 270	—
1866................. .............. ....	50 000	—	s) 2 500	—	802	50	—	-	53 302	50
	60000		1
			—	__	1000	13	—	—	79 000	13
1867 . ..................\|	,;) 18 000	—	1
1868........................................	8) 61000	—	—	—	1049	25	—	-	62 049	25
1869..... .................................	60 000	—	—	—	1844	25	,J) 100	—	61 944	25
1870....... .................................	60000	—	—	—	878	—	—	—	60 878	--
1	55 000
1871........................... ...........<			i >2) 571	G 4	984	—	—	—	58 055	G4
	") 1500	—	1
1872......................................	57 000	—	n) 3 300	—	687	G7	—	—	60 987	G7
1873. ....... ...........................	58 000	—	u) 3000	—	1904	G7	—	—	62 904	G 7
1874......................................	58 000	—	") 3 000	—	• 1 531	17	—	—	62 531	17
1875........................................	G9 100	—	“) 3 000	—	983	50	—	-	73 083	50
1876. .............................-----	70 300	—	’5) 5000	—	950	84	—	—	76 250	84
Behållning den 1 Januari 1877 ......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	959 400		33 371	G4	15 401	48	10»	—	1 008 273	12

'') Häraf särskildt anslag till afvägningar 3 000 kr.

2) För åren 1861 1863 voro 90 000 anslagna till undersökningarna, 20 000 kr. till karttrycket.

3) Häraf af Kong]. Maj:t beviljadt extra tillskott 2 500 kr.

4) Häraf af Kongl. Maj:t beviljadt extra tillskott 3 000 kr. till betäckande af kostnader, förorsakade af eldsvåda i det hus,
der undersökningens lokaler voro belägna.

6) Af Elfsborgs läns hushållningssällskap.

6) Anslag för inredande af undersökningens nya lokal.

'') Inventarieuppköp i och för nämnda nya lokal.

8) Häraf af Kongl. Maj:t beviljadt extra tillskott 1000 kr. till bekostande af en fransk upplaga af ”Bidrag till kännedomen
om Sveriges qvartära bildningar”.

9) För 4 äldre afvägningsinstrument tagna i utbyte mot ett nytt.

inkomster och utgifter under åren 1858—1876. Bil. iv.

					U	t g i f	t	e r.
Adöningar.	Resor och andra utgifter för fält-arbetena.	Byrå-afdelningen och laboratorium.	Biblioteket och samliugarna.	Kart- och boktrycket.	Hyres- och diverse utgifter.	Summa.
7 422	50	4 621	12	5 598	78	340	25	_	_	292	_	18 274	67
11282	66	5 959	22	1188	—	1933	92	—	—	1359	33	21 723	13
12 064	99	5 549	61	541	62	251	56	—	—	1592	57	20 000	35
18 489	66	11678	18	2 826	72	557	56	4089	—	1681	55	39 322	67
18 487	50	10 305	01	1895	10	713	88	5 272	18	1656	56	38 330	23
20 882	66	9 907	21	1110	85	1252	75	13 757	26	2 091	83	49 002	56
23 110	—	11 648	81	1570	50	792	—	13115	75	2 266	57	52 503	63
25 837	50	12 339	37	1017	30	1617	51	13 972	—	3 282	30	58 065	98
26160	—	12 840	51	1795	46	1506	70	7 948	60	3112	03	53 363	30
				\| 953	91	854	63			3 268
30132	50	14 279	23	{ •) 6 303	55	7) 12 346	76	\ 10 842	30	90	78 981	78

25 850	—	12 138	—	1 995	85	4 527	94	16 151	50	459	19	61122	48
25 257	50	13 063	97	2 757	29	1642	40	9 081	—	">) 2 389	41	54191	57
22 707	75	15 726	51	2123	72	3 265	24	14 243	90	1669	19	59 736	31
26 973	57	16 759	72	1698	89	3 708	10	7 519	14	1587	10	58 246	52
30 568	50	17 872	29	1926	19	2 854	36	9 625	61	1859	61	64706	56
30 242	21	16 439	82	1411	69	1836	31	11006	94	2 433	22	63 370	19
26 424	01	21201	82	2 467	68	2 678	96	10 360	45	1666	27	64 799	19
35 269	44	20 660	61	2 529	44	3 044	79	10 725	26	2 329	33	74 558	87
39 809	71	23 281	53	1587	81	2 253	26	8 450	80	2 581	91	77 965 8	02 11
450 (»72	66	256 272	54	43 300	35	47 078	88	166101	69	37 578	87	L 008 273	12

10) Häraf utgöra 2 027 kr. kostnaden för uppvärmning medelst värmeledning af lokalen under hela året 1868 och hälften
af 1869.

n) Särskilt anslag för tryckning af geologisk-agronomiska kartor.

,2) 167 kr. 6 öre från Kong!. Fortifikationen för en på begäran utförd undersökning i trakten af Karlskrona; 226 kr. 10
öre från Skaraborgs läns hushållningssällskap för eu på begäran utförd undersökning af fosfatförande lager i Vestergötland;
178 kr. 48 öre från Motala mekaniska verkstads aktiebolag för en på begäran utförd undersökning af torfmossar.

13) 3 000 kr. från jernkontoret för geognostiska undersökningar i bergslagen; 300 kr. från Filipstads bergslags grufvefond
för geognostiska undersökningar inom detsammas område.

14) Från jernkontoret för geognostiska undersökningar i bergslagen.

15) 3 000 kr. från jernkontoret för geognostiska undersökningar i bergslagen. Från Kalmar läns norra hushållningssällskap
1500 kr. och från Gotlands läns landsting 500 kr. för ekonomisk-geologiska undersökningar inom de respektive länen.

Kartverkskomiténs Bet. Bil.

Bil. V.

Sammandrag af Sjökartverkets inkomster och utgifter.

		I u k o in s t e r.
		Statsanslag.	Kartförsäljning m. m.	Utgifter.
Å	1849.. ..........................................................	_	_	3 387	18	5 333	02 \|
»	1850............................................................	—	—	3 889	—	17 071	90 1
»	1851............................................................	—-	—	4 420	20	17 889	80
"	1852............................................................	—	—	5 235	47	23 217	03
»	1853 ...........................................................	—	—	4 468	—	31 447	—
»	1854 ..........................................................	—	—	8 704	—	7 690	—
	1855 .............................................................	—	—	11187	90	34 788	40
»	1856...........................................................	—	—	8 650	05	24 831	40
»	1857............................................................	—	—	7 688	97	33 956	72
»	1858 ...............................			A 33Q	16	55 610	96

“	1859 ............................................................	—	—	4 841	05	33 071	34
n	1860............................................................	—	—	5 932	97	40 604	96
»	1861.............................................................	—	—	6 223	48	105595	24
»	1862............;...............................................	—	—	8 413	61	50 676	68
»	1863............................................................	—	—	9 529	03	57 981	64
»	1864................................................	—	—	8 586	12	64 078	99
"	1865..........................................................	—	—	9 096	34	60 300	70
”	1866.........................................................	—	—	8 715	66	63 813	83
i)	1867.........................................................	—	—	6 272	08	61742	84
»	1868..........................................................	-—	—	11337	88	58 370	72
	1869 .........................................................	—	—	9 580	76	57153	98
»	1870............................................................j	60 000	—	9 676	40	80 011	57
»	1871.........................................	60 000	—	12 614	37	54 274	43
n	1872 .............................................	60 000	—	12 515	50	105 910	51
”	1873............................................................	60 000	—	14 560	84	90 734	66
u	1874..........................................................	60 000	—	15 202	92	59 580	68
»	1875 ...........................................................	60 000	—	12 701	78	60034	29
»	1876............................................	60 000	-	14 006	50	62 884	58
»	187f...........................................................	60 000	—	13 303	47	75 897	83

Anm.: Aven 1849—1869 ersattes den utöfver försäljningsmedlen för kartor m. m. uppkomna brist af Handels- och
Sjöfartsfonden.

Formulär till ekonomisk

N. N.

Hemmans och lägenheters	Antal	Hemmans och lägenheters namn.	Ego-
Oför- medlade	Nu varande mantal och natur.	Num- mer.	Hem- man eller hem- mans- delar.	Rytta-re-, sol-dat- och båts-mans-torp.	Öfriga torp och be- byggda lägen- heter.	Bygg- nads- tomter.	Träd-, humle-och kål-gårdar.
mantal.	Krono.	Skatte.	Frälse.
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
i		i	_	i	00	00	00	(Iåns t n-st alls
1		i		4	00	00	00	D:o
										00	00
i	1 2	—	—	5	00	00	00	D:o	statsdomän.............
t 2	—	T	—	9	00	00	00	L):o
i	—	i	—	2	00	00	00	D:o	Ytter...................
i	—	i	—	3	00	00	00	D-.o	d:0.....................
i	—	3 4	—	6	00	00	00	D:o	d:o .....................
i	1 2	—	—	7	00	00	00	D:o	ecklesiastikboställe ...	> 00	00
i	2	—	—	8	00	00	00	D:o	statsdomän.............
i	—	—	i	10	00	00	00	D:o	allmänt frälse .......
i	—	—	i	11	00	00	00	D:o	d:o .........	.

a) För hemman eller hemmansnummer, som icke äro styckade och icke heller bestå af mycket spridda och små egostycken,
hvilka varit svåra att till sina gränser å kartan utmärka, äro arealerna särskildt i beskrifningen redovisade,

äfvensom för styckade hemman eller hemmansnummer, der så utan svårighet kunnat ske.

b) I kolumn 6 är specificeradt för hvarje nummer i huru många delar det år styckadt, oberoende af om samme egare

skulle bruka flere sådana delar i olika nummer. I samme kolumn äro äfven upptagna alla lägenheter, hvilka äro af söndrade

från näst förut nämnde by eller hemman och icke i mantal satta.

häradsbeskrifning.

Bil. VI.

Socken.

N. N. HÄRAD.

vidd	i h	e k t a r e r.					Antal	Aret då skifte
Åker och annan odlad jord.	Naturlig äng.	Skogs- mark.	Mossar.	Annan skoglös mark.	Vägar.	Sjöar och vatten- drag.	Summa.	ställen, hvarå egorna äro be-lägna.	blifvit faststäldt. samt egomät- ningens ändamål.	Särskilda anteckningar.
12	13	14	15	16	17	18	19	20 .	21	22
00 1	00	00	00	00	00	00	00	00	—	(Kallas, tillsammans med Klista och ) Nynäs, Gånsta udd och tillhör i \ ecklesiastikt hänseende Vårfrukyrka l församling i Asunda härad.
00	00	00	00	00 *•	00	00	00	00	....	(Laga skifteskarta af 1857 ännu ej 1 faststäld. Tillhör i ecklesiastikt \| hänseende Vårfrukyrka församling ( i Asunda härad.

c) T kolumn 14 är införd all skogsmark, äfven om skog skulle derå för tillfället vara afverkad.

d) I kolumn 16 äro införde skoglös betesmark, gärdesbackar och stenbackar i åker, ljunghedar och, så vidt det låtit sig
bestämma, kala berg i skogsmark m. in.

Topografisk karta i skala 1:100000,

Bil. ATT

3ar\o.ftj

i... T

mål*

Tohsseni

"■åHÉ&ssi

lins

m i

jmm.

cCaä!

&;''-■ t

PÉ&sscsi

fela

Gen. Stab. hit. Anst.

HELIOGRAVYR

från ett i 1:50000 ritadt konsept.

tTmeåö

-Vi

O Falun:

''Wiisle

uipinöi

°Linki

■m*rsbop<>

(»öteboi

Jönköping

Wexiöo

llalmsti

Kalmi

»krona

KJÖBENHi

lifllBani:

!■«*

-i»-!

illIBBIBRBI!

laiSBIIIHI

ia»aaa««iEa>|

>■■■■■!

[■■•■■I

■ ■■■■■UIIBSI

laaaaanHiii

!■■«■■■■■■■■■■■!!

iiiäiiiiiiiiiiii!

IHKBBI

!■■■■■■■!

19999999!

IB9BSSSSSBS99!

!■■■■

*******

•Kl *.«-&■

I9BBI

!■■■■

IS9BBÄ!

!■*■■■■■!

iwaMaamnBiaMflBBBBi/*

I * >:< t

ibis *> r c>: i

!■■■■■■■!

ISSSSÉsSSSs»!

IIRU1I; »T. >:< * »t» t< i

*** ■

!■■■■■!

::sss:

IS*;: sjöss::

I9BIIB99BII

IIIBIBMIIR

liaaeWöB.r;:

IS999 99911 ■■■■■■■!£■ 9B 99

li a ■■■■■■ it ■■■■■■«!

ISSSSSSi

I9BBK9I

IIIBBBBBB9-:

>orj&rja*tBnsit

i:'' a k, * * ok. eu

(Bil9999999 it * * * * B» ö k< o ,

19119999999 o * >: tf- »v-.*.

19999*:.* *►: »;■ o»;i>

mai ■■

I >J M >:• >.

i Bi BQII

_ ..-ÖB

.... .i

I * O tf fJ tf tf 5 »3

liaoo

19991

invaai

lawanaaiii

■ ■■■Il

mai in

Ö0 \| 30 (	no	- 30 % 30 S 30 4 30 i	30 6 30 ''	'' 30 S 30 $ 30 I	» ao fe 30 fe so 1	Å 31''/
j£_i_l__		JTTZL _E IZE T	TIZTTT-.	uzri/rjf	TT T \ "\—	Er!

Oi versigt skarta

• öfver

LANDKARTVERKETS

föreslagna arbeten/

Skuff, i:SOOOOOO.

0 LM

Sfäloiny^.shuftr

12 0000 1:50000 i. 10 0000 i 100000
§§§ ill 11	I
1 20000 ImOoooo 1 100000 1:	200000

Vtffifmnqss/uilMv

p:.Ätz: i z:r::r

tf ao j 30 Q 30 j DO

Bil. XVII

v tf Ö

c ecottcci.a »•it;
*• oe« e> :-ecv>rc.:.i ■■■■■»*,

*/ -5 C 15 C t* C Ii !

v-cccnniKiim»;

Umeå o;

IHemösaind

(Jette

0 Falun''

Weslei

0Linki>|>in?»

Fe nere I

(Jötelioi

Ijalmsll

istra rista d

KJÖBENHAVN

aaaaaaanzi

«H»a««an«

• linål)

van

SS883SS

liaäSSSS

■ ■■■■a aiiMi

RllHMIIVi

ibivi a ■«!■««■•■■ (!•••■

»lemilUIMIIiiMMtaa

ainaiuiiiMMiaiiiMMiai

iliQBiaaiMMiiioijjMaa

o‘i8dao o «•

isoosfoc

5'' o i

^ :w, 5 :n‘ 6 :u, T :i(i P> :w> ^ .",0 1lV) no \A so

r-r-^-r"T~r~r" 1 T i ~t~!~''T~t T T i ~''iTTTTTTTTi~T''v-r ?; In:

r,;t i

Öfver.sisjtskarta

■.

ofyer

M SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNINGS

karildggmttffsarbeten

Skeda 11J000000.

SOU

er! !

A/äUiing.v,\f;r

3000 1 = 1000000

» •OUiMmdt, Iin,in,mull

1 : 5 0000 | : 200000

Vtgifhuuwsfudor

Bil lvm.

Umeå®

Falun

> Hopsala

Westerjåsj

°L in k öp ing''

korp.

kärr.

Kaliuai

KJÖBENHAVN

io j? 30 fy ap i :>o (j) ao ^ so & so & a» 4 ao & ao 6 w ''jf

versi^tskarta

öftrei1

S j ö karteve rk e t s a r b e t eu

1878.

»»lutt: Hvart Mer korrigerade kartor, hvithet icke under
närmaste KO dr böra o utmätas.

KÖ (It: äldre kartor, hvit ko under närmaste KO dr-håra
nät/t nitas.

ren. Stol). Liv A;

Bil. XVI.

Beskrifning till den geologisk-ekonomiska kartan i skalan 1:20 000
öfver trakten närmast s. om Stockholm (Bil xv.)

AXEL LINDSTRÖM.

Det kartblads område, som efterföljande beskrifning är egnad att i någon mån
närmare belysa, omfattar en areal af ungefär 0,42 qv.-mil fast land, och innesluter
större delen af Brännkyrka socken samt delar af Sicklaö församling och Nacka kapell.
I judicielt hänseende hör detta område till Svartlösa härad af Stockholms län.

Till sin topografiska beskaffenhet är denna trakt i hög grad kuperad. De ytterst
talrika bergen äro här mycket sammanträngda, intaga sålunda större delen af trakten
och lemna ringa plats öfrig för några större sammanhängande slätter. Stundom resa
sig bergen högt öfver den omgifvande marken och utbreda sig i stora massor, stundom
höja de sig endast obetydligt såsom smärre kullar och hällar ur de lösa aflagringarna,
men ofta i stor mängd och med så små dimensioner, att de alla ej kunnat utsättas på
kartan. Från de i norr begränsande sjöarne, Mälaren, Arstaviken, Hammarbysjö med
dess vikar samt Jerlasjön, uppstiga bergen genast brant, ofta till en höjd af öfver 150
fot, undantagsvis till närmare 200 fot, och blott några djupa sprickdalar lemna här
genomgång för de söderifrån kommande vattendragen, såsom vid Nacka, Lilla Sickla
och Ärsta.

Om ock sjelfva berggrunden eger sin största absoluta höjd inom den norra delen
af kartans område och sakta sluttar mot söder, kan dock denna markens lutning ej sägas
vara väl utpreglad, enär enstaka bergshöjder härifrån göra undantag. De lösa aflagringarna,
som sällan uppnå någon betydligare mägtighet, hafva endast i ringa grad
förmått dölja den underliggande berggrunden och på så sätt minska markens ojemnheter.
Denna trakt kan således med skäl betraktas såsom ett berglandskap. Som bergens
ytor dock äro ytterst ojemna och de små dälderna och bergskrefvorna alltid delvis
fylda af lösa aflagringar, i hvilka eu mer eller mindre rik trädvegetation funnit skydd,
äro fullkomligt kala berg temligen sällsynta. Om ock de trädslag, hufvudsakligen tall
och björk samt något gran, som här förefinnas, ej uppnå någon betydligare frodighet,
mildra de dock det ödsliga i de grå bergmassorna och i förening med den vid bergens
fot ofta rika växtligheten af björk och asp meddela de åt landskapet ett tilltalande utseende
och eu rik omvexling för ögat.

Kartverkskomiténs Bet. Bil.

Att några större slätter ej kunna förekomma i en så sönderstyckad mark framgår
redan af det nu anförda, dock träffas flera väl utpreglade dalgångar, som stundom utbreda
sio; till smärre dalslätter. De förnämsta äro Enskededalen, som i nordvest
förenar sig med Yestberga-slätten och Skarpnecksdalen. Den senare kan anses utgöra
en fortsättning af den förstnämnde, från hvilken den afskiljes genom den höga och på
detta ställe temligen breda sandåsen (Stockholms-åsen), som från Skanstull sträcker sig
i sydsydostlig rigtning nedåt Tallkrogen. Enskededalen, hvars sträckning är VNV—OSO,
har en längd af vid pass 13 000 fot, om dess begränsning i nordvest anses vara närmast
norr om Ersta, men ungefär 17 000 fot, om den anses nå ända fram till de höga bergen
S. om Stora Nybohof; största bredden är omkring 3 400—3 600 fot. Skarpnecksdalens
hela längd till Ältasjön (utanför kartans område) är ungefär 9 000 och största bredden 3 000
fot. Vestbergaslättens begränsning är vida mera oregelbunden, på grund af smärre bergshöjder
som skjuta in från sidorna och hindra dalformen att till fullo göra sig gällande.
En liten, ehuru väl utpreglad dalgång utgår i sydsydostlig och ostlig rigtning från
gården Dalen; dess största längd är endast 5 000 fot och bredden vexlande mellan
1 200 och 1 600 fot. I norr står denne dalgång i förening med eu annan mindre och
oregelbunden, som sedan mot nordvest, nordost och öster förgrenar sig i jemförelsevis
mindre fördjupningar mellan de höga bergen. En smal, djup och skarpt begränsad
dalgång går i nordvestlig rigtning från torpet Snösätra, vid södra kartgränsen, förbi
Högsätra framåt Elfsjö; den vidgar sig här betydligt och innesluter slätten med den
forna Brännkyrka-sjön, hvilken genom denne dalgång har sitt utlopp i sjön Magelugnen.
Denne dal fortsätter mot nordvest förbi Elfsjö långt utom kartområdets vestra
gräns. En dylik dalgång, i allmänhet smal och stundom djup, kan äfven följas förbi
Örby i sydostlig rigtning på en sträcka af 10 000—12 000 fot, då den till sist allt mer
krymper samman och småningom utplånas genom uppstigande smärre bergshöjder.
Dessutom finnes en stor mängd dalgångar, dock af mindre dimensioner än de nu
nämnda, såsom t. ex. vid Svinmyran, på Sicklaön o. s. v., men då många af dem
(likasom de hittills nämnda) komma att i det följande närmare omtalas, förbigås
de här.

Såsom ett utmärkande drag hos flertalet af de mera utpreglade dalarne, de större
såväl som de mindre, må framhållas deras läge i rigtningen NV—SO med större eller
mindre dragning från vester till öster. Äfven hos de enstaka bergen sträcker sig längdaxeln
vanligen från NV till SO och detta förhållande framträder tydligast i trakten
norr om Brännkyrka. Denna rigtning är ej väl öfverensstämmande hvarken med gneisens
allmänna strykning, eller med den genom refflorna angifna hufvudrigtningen för inlandsisens
rörelse vid dess senare skede. Refflorna gå nemligen i rigtningen N—S med en afvikelse
af 10°—20° åt öster eller vester, dock oftast det senare, och lokala förhållanden
synas ej hafva utöfvat något nämnvärdt inflytande på isens rörelserigtning. Det är således
antagligt att urhålkningen i berggrundens yta äfven till en del förorsakats af en mera
från nordvest kommande isström, som till tiden föregått den, från hvilken bergens nuvarande
repning härleder sig. Refflor i N 30° V—S 30° O hafva äfven någongång,

ehuru blott undantagsvis, påträffats, t. ex. SY om Skarpneck, och i N 32° V—S 32° O
VSV om Segersminde.

Bland sprickdalar, hvilka liga ett betydligt djup i förhållande till bredden, må
nämnas den som från Damtorps-sjön går i nordlig rigtning förbi Nacka kapell fram
till Jerlasjön. Denne dal fortsätter äfven söder ut från Damtorps-sjön och gifver
upphof till Söderbysjöns bäcken och samme sjös förening med Ältasjön (belägen
utanför kartans område). Dalens nordliga del vid Nacka kapell har brant sluttande sidor,
hvilka stiga till en höjd af 100 fot och derutöfver, oaktadt bottnen nu är delvis uppfyld
af grus och nedrasade block; bredden torde på smalaste stället ej utgöra mer än
100 fot. Äfven vid Lilla Sickla finnes en mindre i SSV—NNO förlöpande sprickdal,
hvilken dock hvarken genom längd eller större djup är af någon framstående betydelse.

Utom de i norr tillgränsande delarne af Mälaren med Årstaviken, och Saltsjön
med Svindelsviken faller inom kartans område Hammarbysjön och en del af Jerlasjön,
samt den dem förenande Långsjön. Smärre delar af Damtorpssjön, Söderbysjön
samt Drefviken in. fl. inskjuta från öster och söder. Den forna Brännkyrkasjön är nu
alldeles igenvallad, likaså en liten sjö, Lillsjön, som funnits NO om Nytorp. Äfven
Hammarbysjön är stadd i förminskning genom igenvallning, synnerligast på dess södra
strand och närmast vester om Stora Sickla. Denne sjö, hvars yta ligger omkring 15
fot öfver Saltsjön och som har sitt utlopp vid Danviks qvarnar, erhåller tillflöden från
trakten öster om den förut nämnde rullstensåsen. Denne bildar nemligen vattend
el aren för flödena till Ärstaviken och Hammarbysjön. Det östra vattenområdet delas
åter genom den höjd, som utgår från Dalen åt öster, så att det vatten, som faller norr
härom, söker sig väg förbi Lilla Sickla ut i Hammarbysjön, då deremot det öfverflödiga
vattnet sydost om Dalen rinner förbi Skarpneck ut till Ältasjön, för att slutligen
genom sprickdalen vid Nacka utfalla i Jerlasjön. Det vester om åsen belägna vattenområdet
inskränker sig hufvudsakligen till Enskededalen och Vestbergaslätten, och
den öfverflödiga nederbörden från denna trakt söker sig förbi Ärsta till Årstaviken.
Ett tredje vattenområde omfattar trakten kring den forna Brännkyrkasjön och härifrån
rinner vattnet, ehuru med obetydligt fall, till sjön Magelugnen, hvars nordligaste ända
befinner sig vid kartområdets södra gräns. Då trenne skilda vattenområden finnas
inom ett jemförelsevis så ringa utrymme, som det denna karta omfattar, är man berättigad
antaga, att den vattenmängd, som är att hänföra till hvart och ett af dem, ej
kan vara synnerligen betydande, isynnerhet om hänsyn tages till det afrinnande vattnets
användande såsom drifkraft. Så är äfven i viss mån förhållandet, men enär de åar
som flyta åt norr ega en betydlig fallhöjd, kan vattnet med fördel tillgodogöras, såsom
vid Ärsta och Lilla Sickla, och isynnerhet vid Nacka, der vattentillgången äfven är
riklig. På sistnämnde plats är fallhöjden ej mindre än 61 fot, i det Damtorpssjön
är belägen 77,7 fot öfver hafvet och Jerlasjön, såsom förut nämndt, 15,5 fot. Vattenafloppet
från den forna Brännkyrkasjöns flodområde till Magelugnen har deremot ett
mycket ringa fall, i det att midten af den forne sjöns yta (71 fot öfver hafvet) ligger

endast 1,5 fot öfver Magelugnen (69,5 f- ö. h.), för så vidt dessa siffror, grundade på
äldre afvägningar, äro fullt tillförlitliga.

Ehuru denna trakt är starkt kuperad, är tillgången på goda källor ringa, och
isynnerhet inom vestra delen af Blnskededalen, äfvensom inom kartområdets hela vestra
hälft, äro källorna både fåtaliga och dåliga. På vestra sidan om och nedanför Stockholmsåsen
finnas talrika källsprång, isynnerhet vester om Sandsborg, hvilka gifvit upphof
till en mägtig och vidt utbredd aflagring af dytorf. Eu af dessa är genom en rörledning
af omkring 8 000 fots längd framförd till Enskede och gårdens alla behof af
ett rent och godt vatten härigenom tillgodosedda. Denna källa har gifvit mer än
40 000 kannor vatten i dygnet. Andra rikt flödande källor äro vid Grundsborg och
sydost om Danvikstull.

Berggrundens beskaffenhet.

Den här uppträdande bergarten är nästan uteslutande gneis, som dock företer
flera olikheter och är utbildad än såsom grå eller röd gneis, än såsom granat- och
grafitgneis samt någongång, ehuru sällsynt, såsom hornblendegneis. Inom norra delen
är den röda gneisen förherskande, isynnerhet på Sicklaön och bergen vester om
Liljeholmen. Strykningen är öfvervägande VSV—ONO till V—O, stupningen ofta
lodrät eller brant nordlig. Söder om denna gneisaflagring vidtager den rent grå

gneisen, med i det närmaste samma strykning och stupning, och längst i söder granat gneisen.

Den förherskande fältspatsarten i gneiserna är orthoklas, och dennas färg
afgör om benämningen röd eller grå gneis bör ega företräde. Oligoklas af ljust gråeller
grönaktig färg förekommer emellertid stundom, ehuru alltid i underordnad mängd.
Glimmern är svart eller mörkbrun, mycket sällan hvit, och qvartsen mer eller mindre
ljusgrå. En och annan granat kan skönjas i den grå gneisen (icke i den röda), och
äfven tunna granatförande lager, isynnerhet mot gränsen till den mera typiska granatgneisen.
Denna är oftast rik på granater, hvilka vanligen förekomma såsom ofullkomligt
utbildade kristaller af röd eller rödbrun färg, äfven stundom såsom kristallgrupper.
Grafit i form af tunna små fjäll eller blad saknas sällan. Fältspaten är

ljusgrå och till mängd öfvervägande qvartsen, hvars färg är grå eller blågrå; glimmern,
mörkbrun till svart, förekommer temligen ymnigt. Strykningen är öfvervägande YNY
—OSO, men lagren äro vanligt i hög grad veckade och böjda; stupningen är alltid
brant, oftast nordlig. Hornblendegneis såsom tunna lager i den grå gneisen, såväl
den granatförande som den granatfria, har endast en underordnad betydelse. Bland
öfriga inblandningar må anföras mineraliet cordierit, som ej sällan kan iakttagas hos
granatgneisen, förnämligast inom kartområdets södra del, samt svafvelkis i form af små
korn insprängd i gneiserna; i någon större mängd har den senare uppmärksammats
endast i bergen NV om Solberga, hvilka här äro mycket vittrade och bruna.

Granit, s. k. Stoekholmsgranit, förekommer såsom föga ansenliga bildningar och
mer eller mindre uppblandad med gneiserna, t. ex. på Reimersholm och NO om

Skärmarsbrink. På sistnämnde plats har den varit föremål för brytning, ehuru i
långa skala

Pegmatit, en grofkristallinisk blandning af fältspat, qvarts och glimmer, är deremot
mycket vanlig, isynnerhet inom områdets norra del. Den uppträder dels lagerformigt
innesluten i gneisen och graniten, dels också såsom större eller mindre gångar
och spriokfyllfläder. Fältspaten, ortoklas, är till färgen mer eller mindre röd, stundom
gråhvit, glimmern svartbrun eller svart och qvartsen grå. Dess praktiska betydelse är
här ingen.

Dessa trakter äro mycket fattiga på allmännyttiga bergarter. Brytvärda malmer,
äfvensom kalksten, saknas här alldeles, och i allmänhet äro bergen i hög grad förklyftade
och sprickfulla, en omständighet som minskar deras användbarhet för industriella
behof.

De lösa aflagringarna.

Af de lösa aflagringarna förekomma här krosstensgrus, rullstensgrus, hvarfvig mergel
och hvarfvig lera, åkerlera, mosand, svämlera och torf bildningar.

Med en jemförelsevis ringa utbredning i dagen intager krosstensgruset endast
smärre fördjupningar i och mellan bergen, äfvensom på bergens sluttningar, för så vidt
ej den starka sluttningen förhindrat dess qvarstannande. Detta grus är i allmänhet
temligen rikt på mer eller mindre kantiga stenar och block och endast undantagsvis
lerblandadt, utom i yv,an, der det ej är ovanligt att finna litet lera, återstoden af en
förut mera allmänt utbredd leraflagring.

Krosstensgruset har i dessa trakter betydelse endast såsom skogbärande mark,
enär de häraf täckta markerna vanligen äro starkt sluttande, ega ringa utsträckning
och oftast äro uppfylda af odlingen försvårande stenar och block.

Rullstensgruset bildar inom detta område tvenne åsar, nemligen fortsättningen af
den s. k. Stockholmsåsen, hvilken från Skanstull går i sydsydostlig rigtning fram åt
Tallkrogen, samt Nackaåsen hvilken här först visar sig vid Finntorp på Sicklaön och
sedermera uti sprickdalen vid Kacka. Stockholmsåsen som i sin nordliga del är hög
och brant, breder mellan Qvarnvägen och Skärmarsbrink ut sig till en temligen plan
grusmo och uppträder åter i närheten af Christinedal med vacker åsform, i det att
dess båda sidor äro af ungefär samma höjd och lutning. På den återstående sträckningen
framåt Tallkrogen blir den åter bredare och plattare, öfverlagras till sist af
mosand och försvinner inom kort alldeles. Ehuru åsen flerestädes är mycket rik på
sten, innesluter den dock mägtiga aflagringar af mer eller mindre grof skiktad sand
och grus (ett ypperligt väggrus); den är sålunda af stor betydelse såsom belägen
nära en plats, hvarest behofven af olika slag sand och grus äro ansenliga och årligen
blifva större. På ifrågavarande ås förekommer SO om Skärmarsbrink en regelbunden
och vacker, djup åsgrop, i hvars botten finnes en öfver 6 fot mägtig bildning
af dytorf.

Nackaåsens aflagringar vid Finntorp och vid Nacka äro jemförelsevis obetydliga
och åsformen endast ofullständig, enär höga ocli branta berg inverkat störande. Till
sin inre beskaffenhet är denne ås temligen likartad med Stockholmsåsen, ehuru det
grafva materialet, mest i form af rundade stenar, är förherskande.

I samband med rullstensåsarna stå äfven de aflagringar af sand som här förekomma.
De ega sin största utbredning och mägtighet å ömse sidor af Stockholmsåsen,
samt i rigtningen af dennes försättning nedåt Sköndal. Ur Nackaåsen finnas deremot
ej några nämnvärda sandaflagringar ursköljda. Söder om Nacka kapell är dock den
i dagen gående leran sandblandad, isynnerhet omkring Damtorp. Inom vestra delen
saknas mosand alldeles, dock hafva obetydliga aflagringar af sand, sannolikt utslammade
från krosstensgruset, uppmärksammats NY om Solberga samt på ett par fläckar
SO om Stensborg.

Om mosandens egenskaper som kulturjord kommer i det följande närmare att
meddelas.

Med undantag af de jemförelsevis mindre områden der de i det föregående omnämnda
bildningarna af rullstensgrus och krossgrus gå i dagen, äro alla dälder, större
så väl som mindre, täckta af mer eller mindre mägtiga aflagringar af lera. Denna
ligger oftast i dagen och täckes endast jemförelsevis sällan af sand eller dytorf. Leran
utgöres till hufvudsakligaste delen af s. k. glaciallera, d. v. s. hvarfvig lera och hvarfvig
mergel. Då den nu ifrågavarande trakten var hafsbotten, afsatte sig dessa leraflagringar
äfven på en stor del af de r.u mera kala berghällarne, men vid bottnens långsamma
höjning kommo hafsvågorna att utöfva en afnötande och omflyttande inverkan,
hvarigenom leran från höjderna nedsköljdes till dälderna, der den nu bildar ett mer
eller mindre mägtigt lager af en icke hvarfvig lera, här kallad åkerlera. Upp mot
backsluttningarna ligger den hvarfviga Jemn oftast i dagen och är i ytan endast obetydligt
förändrad genom atmosferiliernas och vegetationens inverkningar. Den hvarfviga
leran, vanligen med ringa mägtighet (0,5 till 1 å 2 fot), täcker den hvarfviga mergeln,
hvilken sålunda antagligen bör utöfva ett fördelaktigt inflytande på växtligheten. Dessa
gynsamma verkningar förringas dock i någon mån af omständigheten att den hvarfviga
leran, som mot backsluttningarna och på höjderna vanligen ligger i dagen, är hvad
man kallar en styf jordmån, hvilken vanligen lider brist på mylla, emedan denna jemte
från leran utsköljbara partiklar genom nederbörd och vid jordens bearbetning blifvit
nedförda till dälderna, och leran på så sätt beröfvad ur agronomisk synpunkt vigtiga
beståndsdelar. Den hvarfviga leran är äfven i hög grad ogenomtränglig för vatten,
en olägenhet som endast till eu del kan förminskas genom afdikning, i följd hvaraf
den styfvare åkerjorden i dessa trakter fordrar stor påpasslighet och omtanke vid
bearbetningen; exempelvis må framhållas att den under regnrika år ej sällan lider
af väta. På de ställen deremot der sand är inblandad i leran eller en större myllhalt
förefinnes, uppkommen antingen genom dytorf, en rik växtlighet eller genom
gödsling, der är också leran en särdeles gifvande jordmån som ymnigt ersätter odlarens
mödor.

Det nu här sagda kan anses gälla för hela trakten såsom det allmänna och
karakteristiska, men då, såsom redan är antydt, stora skiljaktigheter kunna råda i följd
af dels en större eller mindre mängd af inblandad sand och humus, dels en mer eller
mindre mägtig aflagring af sand eller dytorf på sjelfva leran o. s. v., torde med några
ord böra framhållas de allmännaste dragen hos kulturjorden inom vissa mindre begränsade
områden, hvarvid den naturliga indelningen af skilda dalgångar som redan
förefinnes torde böra följas.

Enskede-dalen: Denne dal, som vidgar sig åt vester eller nordvest och afsmalna!''
åt sydost, korsas af den väg, som leder från Örby till Skanstull. Inom nordvestra
hälften förekommer längst i norr, kring Arsta, en ytterst styf lera, nästan utan mylla
(på grund af dålig kultur); mest humusfattig är leran S. om gården, t. ex. omkring
‘•et höga berget (Svartberget) samt norr och öster derom, men i sydöstra delen på
gränsen mot Valla finnes ganska rik lermylla. Sydost och öster om Årstaberg är åkerjorden
i ytan uppblandad med småsten, som nedrasat från krossgrusområdet. Svartmylla
*) träffas endast på gränsen mot Vestberga och hvilar der på svämlera. Den
senare sträcker sig ganska långt åt öster utmed ilen stora afloppskanalen, men blott
såsom ett tunnt lager på åkerleran.

Den berguppfylda åkern S. om Sköntorp består äfven till en stor del af styf
lera med hvarfvig mergel på ringa djup. Hvarfvig mergel går dessutom tätt i dagen
kring Svartberget och i allmänhet på de höglända trakterna.

Området mellan Valla och Ersta, isynnerhet utmed bäcken, är ganska rikt på
eu mylla, som i viss mån kan kallas svartmylla. Sådan förekommer äfven i vestra
delen på gränsen mot Vestberga. Gärdena kring Valla bestå af en styf men bördig
jord, nemligen rik lermylla, hvilande på styf lera. Tätt upp vid gården går den
hvarfviga mergeln nästan i dagen. Norr om Valla finnes en odlad dalgång som sedan
fortsätter med eu smal sänka mot Arstaviken. I södra delen af denne dal består jordmånen
af lera med svartmylla, men norr ut blir myllhalten mindre, och leran mera grusig.

Enskededalens sydöstra hälft utgöres nästan helt och hållet af åkerlera, hvars
mägtighet (inclusive liv. leran) uppgår till 2—5 fot innan mergel vidtager. Den är
styfvast och myllfattigast utmed de i söder och sydvest tillgränsande höjderna. Alen
äfven i norra och nordvestra halfvan är den ganska styf, t. ex. i ängen S. om Enskede
gård, samt S. och V. om Bägersta-kullen. Här är dock myllhalten stor på grund af
mångårig kultur, så att den i sig sjelf ganska styfva leran befinnes uppblandad med
humus till 1 k 2 fots djup 2). Inom de lägre delarne af denne dal är halten af svartmylla
mycket betydlig. Här har fordom varit rikliga anhopningar af dytorf, men denna * 1

'') t de* följande göres skilnad mellan svartmylla och ler- eller sandmylla. Den förra är en af dytorf eller
skogsvegetation uppkommen mylla; med den senare förstås ett ler- eller sandblandadt humuslager af åtminstone

1 fots mägtighet, uppkommet genom stark gödsling eller rik växtlighet på icke vattensjuk mark.

2) Pa kartan finnas de ställen särskildt utmärkta, som befunnits myllrikast. Dock har det varit förenad;
med nästan oöfvervinuerliga svårigheter att med noggrannhet utlägga dem, emedan eu stor del af fälten vid tiden
för undersökningen ännu voro bevuxna med säd.

har hufvudsakligen genom blåsning blifvit nästan helt och hållet förstörd. Öster ut,
på gränsen till torfmossen är leran delvis täckt af sand och bildar en lättlera; talrika
små berghällar träda här i dagen. Torfmossen, som i öster, längs med vägen söder ut
från Gungan, begänsas af ett smalt bälte af torr sand, hvilar i utkanterna på sand,
men för öfrigt på lera (delvis gytja och svämlera), dock af ringa mägtighet. Den är af
temligen god beskaffenhet och kan i ytan betecknas som dytorf, men på djupet (i södra
delen äfven i ytan) tyckes hvitmossa vara rådande. Askhalten är i allmänhet ganska
stor, i följd af inblandad sand, som nedsvämmats från de omgifvande höjderna. Starka
källsprång, isynnerhet vester om Sandsborg, hafva gifvit upphof till denne mosse, hvars
största djup är 12 fot. Söder om mossen öfvergår sanden delvis i åkerlera, i det att
sand betäckningen stundom är mindre än la 2 fot, dock finnas enstaka fläckar af
torr sand.

Det nordvest om Gungan belägna fältet hvilar hufvudsakligen på sand, som
isynnerhet i dettas mellersta och norra del är grof och humusfattig, samt torr. I södra
delen uppträder lera och bär är halten af svartmylla derjemte stor.

Fältet s. om vägen från Gungan till Sandstugan består närmast vägen af sand,
hvilken dock snart öfvergår till lera med ganska stor humushalt (svartmylla).

Hvad som ofvan blifvit sagdt om Eu skededalen gäller äfven om den mindre
dalgång som sträcker sig i sydostlig rigtning från Johannisberg till Enskede stathus.
Utmed de i nordost begränsande skogbeväxta höjderna är lättlera öfvervägande, enär
sandhalten här är temligen stol-. Sydost om nyssnämnda stathus finnas några mindre
fält, hufvudsakligen hvilande på sand. Det uordvestligaste af dessa och på samma
gång det mest högländta utgöres af torr, ganska strid röd sand. Men nedåt mot En 0

O O O 7 O

skededalen blir sanden mera myllrik och öfvergår flerestädes i lättlera.

Nordvest om Sandstugan ligger en större öppen slätt, bestående af mosand, som

1 nordvest är mera fuktig och myllrik, i sydost deremot grof och mycket torr. I vestra
delen af den sydöstra halfvan är marken mycket vattensjuk, på grund deraf att på 1
å 2 fots djup möter ett ogenomträngligt lager (möjligen med jernockra sammankittad
sand.)

Från Johannisberg sträcker sig i nordostlig rigtning eu smal dalgång, i hvilken
landsvägen mot Skanstull framgår. Den nordöstra delen består af mosand merendels
torr och myllfattig, men halfvägs mellan Gröndal och Linde börjar åkerjorden att
blifva mera fruktbar, i det att den utgöres af lättlera med eu temligen stor myllhalt,
uppkommen genom rik gödsling, och är detta förhållandet ända ut till Enskededalen
vid Valla.

På ömse sidor af stora landsvägen, som från Skanstull går söder ut, finnes till
närheten af Skärmarsbrink flera små åkrar, som bestå af mycket torr, strid sand eller
grus, med endast på mindre områden något svartmylla. Det största fältet (SSV om
Qvarnängen) är äfven myllfattigt, dock temligen sidländt.

Från Skanstull utbreder sig åt öster eu temligen stor odlad dalslätt, dock bär
och der med uppstickande större och mindre bergkullar. 1 söder begränsad af höga,

skogbevuxna berg sluttar marken mot Hammarbysjön, sålunda afstängd från sydliga
varmare vindar, men utsatt för nordliga. Jordmånen, en styf lera, är i allmänhet
humusfattig, i synnerhet utmed bergssträckan i söder och rundt om de många små bergshöjderna.
Uti de lägst belägna markerna, samt utmed stränderna, är dock myllhalten
temligen riklig. Längst vester ut är jordmånen lättlera (genom tillkommen sand) och
stundom enbart sand, såsom på sluttningen af rullstensåsen. Mergeln ligger vanligen
på 3,5—4 fots djup. På än gårm! utmed stränderna, förekommer lerigt grus och sand,
temligen rika på svartmylla.

Den del af Sicklaön som faller inom kartans område är synnerligen rik på höga
och branta sammanhängande berg, i allmänhet bevuxna med mer eller mindre resligskog,
utom på de s. k. Danviksbergen, hvilka till större delen äro kala. De mellan
bergen befintliga dalgångarne äro dels mycket små och täckta af krossgrus, dels större
och då med aflagringar af lera i midten. På halfön vester om Svindelsviken löper tvärt
öfver ön från vester till öster en smal och djup dalgång, som på sidosluttningarna
består af krossgrus (temligen rikt på block), men i midten aflera. Vester om Henriksdal
utgöres den odlade marken af en rik lermylla, men i östra ändan af dalen — S.
om Beckbruket — af svartmylla, och ett mindre område af dytorf om 1—2 fots mägtighet.

Den norr om Jerlasjön belägna lilla dalgången, som från Fiuntorp går i ostlig
rigtning, består af styf lera, i allmänhet temligen fattig på humus, och vidtager mergeln
här först på 4,5 lots djup.

Från vestra ändan af Jerlasjön går tvärt öfver ön i vestlig rigtning en dalgång,
mycket oregelbunden och med många förgreningar genom här och hvar uppstigande
bergkullar. Åkerjorden utgöres af eu i sig sjelf styf lera, som dock, enär den är uppblandad
dels med grus och sand, nedsvämmad från närliggande krossgruskullar, dels
med ganska mycket humus, hufvudsakligen tillkommen genom kultur, bildar eu bördig
jordmån. Härtill torde den hvarfviga mergelns läge på ett så ringa djup som 1—2
fot äfven verksamt bidraga. Med behörig skötsel kan sålunda denna jord anses såsom
en af traktens mest gifvande. Den stora ängsmarken norr om Trollebo lider af öfverflödig
väta, ehuru den genom en vall är skyddad för Jerlasjöns öfversvämningar. Jordmånen
består (till 3—5 fots djup) af en lös dytorf, uppblandad med något gytja och
svämlera, hvilande inom östra delen på gytja om 3—4 fot och denna åter på en gråblå
lera om 0,5 fot, hvarefter mergel vidtager. Inom vestra delen åter finnes ingen gytja,
utan under den 1—2 fot mägtiga dytorfven ligger här en grå svämlera, hvars mägtighet
är endast 1—3 fot innan gråblå lös lera och sedan mergel möter. 1 ängen närmast
öster om Stora Sickla hvilar 1—2 fots dy på gytja och denna på ett sten- och sandblandadt
strandgrus. Halfön NV. om St. Sickla, som hufvudsakligen begagnas såsom
betesmark och park, bildar en kuperad mark, der jordmånen mellan de talrika bergen
utgöres af eu sandblandad myllfattig åkerlera, glest bevuxen med ek och björk. Några
oupptagna odlingsmarker förefinnas ej på denna del af Sicklaön, enär många af de
små dalkjusorna, för så vidt de bestå af lera, redan äro odlade. Leran är i allmänhet
här stenig och grusig, stundom rik på svartmylla; i några få sänkor är dytorf aflagrad.

Kartverkskomiténs Bet. Bil.

Krosstensgruset är vanligen rikt på stenar och block, och särskildt anmärkningsvärd är
trakten V. om Trollebo, enär kolossala block i stor mängd och tätt hopade här förekomma.
Mellan blocken trifves en rik trädvegetation.

Kartområdets östra del ända ned till Skarpnecksdalen är hufvudsakligen uppfyldt
af stora och vidt utbredda bergmassor. Mellan dessa finnas större och mindre
dalgångar, der de lösa aflagringarna bestå af dels lera och då ofta odlade, ehuru äfven
odlingstillfällen här ej saknas, dels af mossar och kärr endast undantagsvis odlade, enär
nödigt fall för öfverflödigt vatten stundom är svårt att med ringa kostnad åstadkomma.

Den störste mossen, Bagarmossen, har öfverst i ytan 1—2 fot dåligt förmultnad
mosstorf, som livilar på temligen god bränntorf. Lagrets hela mägtighet är från 3,5
till 8 å 9 fot. Under torfven finnes gytja om 0,;,—2,5 fot, sedan vidtager gråblå lera
1—1,5 fot och till sist en lös gråblå mergel. Inom nordöstra delen är Bagarmossen
temligen tätt bevuxen med tall, som dock vanligen utdör då stammen uppnått eu diameter
af 4—6 dec.-tum. Mellan träden växa något ljung, lingon- och blåbärsris samt
hjortron och pors. Inom vestra och sydvestra delen af mossen förekomma endast små
martallar och nästan enbart ljung. Öfverflödigt vatten kan från denne mosse afledas
åt öster förbi torpet Parken, åt söder nedåt Skarpneck och sannolikt äfven åt vester.

Den SV. om Damtorp belägne store mossen eger en god bränntorf (8—10 fot
mägtig), enär endast det öfverstå, 1—1,5 fot djupa, lagret består af sämre torf. Den
under torfven befintliga gytjan är endast några tum mägtig och hvilar på eu lös gråblå
lera om 5—6 tum, hvarunder hvarfvig mergel vidtager. Temligen stora furor med
stammar af 6—8 tums genomskärning, äro tätt och jemt fördelade öfver hela mossen.
Genom tvenne smala dalgångar, förlöpande i ostsydostlig rigtning, kan från denne
mosse Renligt fall för det öfverflödiga vattnet beredas.

I nordvestlig rigtning utgår från denne mosse en för odling mycket tjenlig dalgång,
i hvilken jordmånen består af en stundom humusrik lera. Nödigt fall för vattnet
saknas ej.

Från egendomen Dalen, belägen öster ut från Enskede, sträcka sig dalgångar
åt sydost och norr. Den åt norr fram till torpet Asen gående, utgöres i sydost upp
mot skogen af sandjord, och det samma är förhållandet med en mycket smal remsa
utmed rullstensåsen. 1 dalens midt är åkerlera med rik lermylla. Midt för torpet
Asen grenar sig denne dal i tvenne, en åt öster och en åt nordnordost. Jordmånen
inom den östra är mycket omvexlande. Sand uppträder hufvudsakligen söder om Nytorp
och är här mägtig och högland, följaktligen torr. Derjemte finnas sandaflagringar
i vestra delen upp mot skogstrakten. Närmast vester om sandpartiet vid Nytorp är
en temligen styf i allmänhet humusfattig lera, men för öfrig! består dalgången af åkerlera,
som är täckt af rik svartmylla, i synnerhet i östra delen, der till sist dytorf om
ända till 5 fots djup blir förherrskande, och längst i öster en ej odlad skogsmosse, i
hvilken temligen oförmultnad torf om 3—4 fots mägtighet hvilar på lera. Norr ut från
Nytorp utbreder sig en, med den ofvannämnde sammanhängande, dalgång, som i södra
delen utgöres af på gytja lrvilande dytorf om 2—4 fot, men med mot norr aftagande

mägtighet. För öfrigt består dalen af rik svartmylla på åkerlera. Denne dalgång
fortsattes åt öster af en annan ännu större, som dock allt mer och mer afsmalnar nedåt
Damtorp. Med undantag af den smala östra dalsträckningen, der jordmånen är styf
lera och i dalens midt lermylla, består hela det vestra området af dytorf, hvilande på
mosstorf (om mer än 8- 9 fots mägtighet), hvilken går i dagen nordost och öster om
den forna Lillsjön. Denne senare utgöres i ytan af gytjeblandad dytorf af lös beskaffenhet,
s. k. gungfly, och bildar nu ängsmark, som här och der är glest bevuxen
med buskar och smärre träd. Nordost om Lillsjön åter är mossen tätt bevuxen med
små furuplantor, björk- och videbuskar, pors o. d.

Den norrut från Åsen framåt Johannishof gående dalgången består nästan uteslutande
af sand, af torr och delvis grof beskaffenhet. Humushalten är dock inom
östra delen temligen stor. I nordvest går åkerleran i dagen, och denna antager en
allt mer och mer styf karakter i den af talrika små berghällar sönderstyckade dalgången,
som mot nordost sträcker sig framåt Lilla Siclda. Marken är här i allmänhet
vattensjuk och beströdd med smärre stenar och block här och der.

Den dal som utbreder sig i SO. om gården Dalen utgör en slätt, som småningom
sluttar mot öster, men derjemte ganska betydligt mot midtel-linien från de begränsande
sand- och grusfälten. Denne dal innesluter nästan öfverallt lera, hvilken dock
är betäckt af ett ganska stridt grus eller åtminstone grof sand, och går i dagen här
och der vid det stora diket, men i synnerhet i dalens östra, något utvidgade ända. Sandens
mägtighet är ofta ej mer än 0,5—2 fot, uppåt sidorna störst, der leran antagligen utkilar.
Den kalkfattiga leran är endast föga mägtig, ty hvarfvig mergel påträffas på
3—4 fots djup. Myllhalten, hufvudsakligen svartmylla, är mycket stor, minst i dalens
vestra ända. Denna vackra af reslig skog innefattade dalgång anses föga fruktbar, ty
dels säges den ej ”hålla gödsel”, en följd af sandens grusiga beskaffenhet, och dels
är den mycket frostländig. Utmed norra sidan är sandjorden mägtigast och kan karakteriseras
som en mycket torr jordmån.

Skarpnecksdalen. Denne i öster och vester gående brede dal kan i allmänhet
sägas utgöras af åkerlera med 8—10 tums svartmylla och är i följd deraf bördig och
rikt gifvande. Myllhalten är större i vestra delen än i den östra. I sydvest uppträder
dytorf, omkring 4 fot mägtig, på sluttning mot norr. Dytorfven hvilar på sand
och denna på åkerlera, som sträcker sig under mosanden in i den åt sydost belägna
skogen. I följd häraf finnas talrika källsprång på sluttningen, hvilka gifvit upphof
till dytorfven. Myllhalten är, som sagdt, jemt aftagande mot öster, så att t. ex. det
fält, som ligger österut från Pottmyra, kan karakteriseras såsom styf lerjord med något
lermylla. Emellan de små ”holmarne” norr och nordvest från Pottmyra består jordmånen
af sandig lera eller lerhaltig sand med rik myllhalt, d. v. s. lermylla på lättlera.
Men i sydvestra delen, N. om Ryssboda, uppträder torr sand och detta är ännu
mera förhållandet dels i dalens nordvestliga hörn, dels på ett mindre område kring
Pungpinan, äfvensom norr om stora vägen vester om sistnämnda ställe. Här brännes
säden bort under torka. Dalgångens sydöstra, afsmalnande del, nedåt Flaten, begränsas

af branta, men ej synnerligen höga bergkullar. I sluttningen mot dessa är åkerjorden
något sandblandad, men med temligen rik lermylla; i dalens midt åter svartmylla på
lerbotten, sålunda en bördig jordmån, hvars värde ytterligare förhöjes genom mergelns
förekomst på 3—4 fots djup. De mellan Flaten och Drefviken belägna små åkrarne
utgöras af en sandig lera, dock fattigare på humus än Skarpneclrsdalens.

De inom södra delen belägna trakterna, såsom N. om Sköndal, S. om Gubbängen
och Herrängen samt hela området vester ut, äro till större delen uppfylda af
berg, antingen såsom stora sammanhängande bergmassor, mellan hvilka smala och
djupa dalgångar slingra sig fram, eller ock såsom otaliga små bergkullar, uppstickande
ur de lösa aflagringarne. Större väl utpreglade dalgångar eller slätter finnas sålunda
här ej. Såsom den förnämsta dalgången må dock antecknas det område, som närmast
söder om Herrängen sträcker sig i ostlig rigtning förbi Gubbängen och Nybygget
framåt den dalkjusa, som från Pottmyran förlöper i sydsydostlig rigtning nedåt Drefviken.
Från Lilla Sköndal (rättare Stora Tallkrogen eller Lilla Skönstavik) går äfven
eu oregelbunden dalgång, med många förgreningar, söder ut förbi Sköndalsbro till
Drefviken. Jordmånen är här mycket omvexlande: inom vestra området mer eller
mindre styf lera, i dälderna ofta rik på svartmylla och sålunda godartad, isynnerhet
som mergeln vanligen ligger på endast 1—2 fots djup, men oftast vattensjuk. I granskapet
af Gubbängen och L:a Sköndal, samt inom det område, som omfattar sydöstra
delen, är sand och lättlera förherskande. Från Stockholmsåsen utbreder sig nemligen
eu mer eller mindre mägtig sandaflagring, som eger sin största djuplek kring Tallkrogen
och Nybygget, men aftunnar mot sydost och till sist öfvergår uti en sandig
lera. Mellan Tallkrogen och Gubbängen är sanden grof och stundom grusig, men blir
sedan söder ut finare och mera vattenhållande. Humushalten, i allmänhet riklig, består
hufvudsakligen af svartmylla, hvilken stundom uppträder såsom dytorf af ända till 6
fots mägtighet, t. ex. S. om Eklund. Bland dylika aflagring^ må dessutom här nämnas
en till brännmaterial tjenlig aflagring dytorf (6 fot djup), som förekommer uti en VNV.
om Herrängen uti bergen befintlig fördjupning. Från sjön Drefvikens nordöstra vik
sträcker sig en dalgång åt norr, i hvilken äfven utbreder sig en ända till 11 fot djup
bildning af dytorf, till eu del redan odlad. På grund af dessa aflagringars mägtighet,
äfvensom af förekomsten af en yngre lera, svämlera, är mergeln här i allmänhet djupt
liggande, och sålunda ej af så stor agronomisk betydelse, som i de norr och vester ut
belägna trakterna. Uti de omgifvande högre belägna markerna träffas dock mergeln
på ringa djup, är lätt åtkomlig och stundom ganska mägtig.

Från Tallkrogen går en dalgång i nordvestlig rigtning förbi Svinmyran och kan
äfven sägas fortsättas förbi Tussmötc framåt Örby. Mellan Tussmöte och Tallkrogen
utgöres denna långa och i allmänhet väl markerade dalgång egentligen af 3:ne skilda
delar, nemligen 2:ne öppna dalgångar, sammanbundna af en af talrika berghällar sönderstyckad
mellandel, belägen SSV. om Svinmyran.

a) Sydöstra delen. På norra sluttningen, som är en fortsättning af den sakta
fallande sluttningen af rullstensåsen, finnes ett stundom ända till 8 fot mägtigt lager

af dytorf, hyflande på grof strid sand och föranledd af källsprång''. Närmast Tallkrogen
träffas ett mindre dyjordsparti, likaledes Infilande på sand eller rättare grus,
som äfven går i dagen. I närheten af den tvärs öfver dalgången gående vägen kommer
något lera i dagen, men för öfrigt består jordmånen öfvervägande af sand, som s. om
diket är temligen rik på svartmylla.

b) Mellandelen. Denna af talrika berghällar sönderstyckade mark kan norr ut
mot Svinmyran karakteriseras som sandjord, som dock har ringa mägtighet, och söderut
såsom lättlera med delvis svartmylla, delvis lermylla. Flera för odling tjenliga, ehuru
för närvarande vattensjuka marker finnas mellan bergen, som sträcka sig nedåt Herrängen.

c) Nordvestra delen. Denna mark är mycket sank, och består af svartmylla på
lerbotten, utom ett mindre område närmast afloppsgrafven, hvilket utgöres af 2 fot
mägtig dytorf. I dalens nordvestra och afsmalnande del framåt Tussmöte, äfvensom
vester om detta torp, är styf lera förherskande och endast i dalgångens midt råder en
rikare lermylla.

Örby. Fälten öster och nordost om gården bestå af styf åkerlera med ringa
myllhalt. Rätt öster om gården linnes dock svartmylla i en liten sänka, som utgör
första början till den långa dalgången ned mot Herrängen. Längst i nordvest är eu
liten aflagring af dytorf på gytja och svämlera, men för öfrigt täckes hela dalgången
af åkerlera, i allmänhet rik på svartmylla, med undantag af högländare delar som
bestå af en styf lera, såsom bland annat omkring de små torpen. Vid Bandhagen
korsas dalgången af en annan kommande från SV. och böjande sig åt norr. Den åt
norr, upp mot Tussmöte, gående dalgången utgöres af styf lera, den åt SV. deremot
af svartmylla och delvis äfven af lermylla. På 3 4 fots djup vidtager vanligen mergel.

Brännkyrka-sjön. Denna är numera temligen utdikad, dock öfver hufvud taget
ännu för sank för odling, och utgör derföre tills vidare ängsmark, mer eller mindre
tätt bevuxen med buskar, samt ett dåligt starrgräs. De olika lagrens mägtighet inom
skilda delar af den forna sjön synes af kartan, som visar att torfjorden utåt kanterna
är mägtigast, 3 till högst 4 fot, på midten åter ej mer än 0,5 till 1 fot; gytjan ligger
sålunda der nästan i dagen. Torfven är till väsendtlig del bildad af hvitmossa (Sphagnumj,
som ofta ej är förmultnad, i följd hvaraf torftägt ej med fördel kan ifrågakomma.
Lyckas det deremot att torrlägga denna mark (största, svårigheten, i förening med det
ringa fallet för vattnets aflopp, ligger deri att gytjan flyter igen, en olägenhet som
torde kunna förebyggas genom planterandet af pil), skulle sannolikt en temligen god
åkerjord vinnas. *) I fysikaliskt och kemiskt hänseende skulle den kunna förbättras
genom påförande af hvarfvig mergel från kringliggande högt belägna lermarker, der
mergeln ofta finnes på 2—3 fots djup.

*) Anledning till denna förmodan gifver en dylik mark, hörande under Långbro och belägen V. ut från Solberga.
Den består äfvenledes af dytorf, dock väl förmultnad, hvilken hvilar på gytja och svämlera. Denna jordmån,
som här är väl utdikad, berömmes som en god åkerjord.

Vester om Elfsjö stryker en lång smal dalgång i NV.—SO. Denne täckes i hela
sin längd af dytorf, hvars mägtighet vexlar mellan 1—2 fot, och sällan uppgår till 3—4
fot, men då är mosstorf förherskande. Under torfven vidtager gytja och svämlera.
Vester och sydvest om Grindstugan är gytjans mägtighet störst, dock har man vid
kanalens gräfning nått svämleran. Denna har visat sig verka fördelaktigt på jorden, men
först sedan den legat i luften 1 k 2 år. I dalgångens sydöstra del är gytjans mägtighet
i allmänhet ringa och dytorfven af god beskaffenhet. En fullständig torrläggning
är här möjliggjord genom ett dyrbart kanalarbete.

De på ömse sidor om nu nämnde dalgång belägna trakterna äro till större delen
uppfylda af berg. Mindre dalgångar och fördjupningar mellan bergen finnas dock,
och äro delvis odlade. Emellertid kunna åtskilliga nyodlingar här upptagas, såsom
äfven af kartan framgår. Jordmånen är öfverallt lera, ofta rik på mylla, men i allmänhet
ännu lidande af öfverflödig fuktighet. Stenar och smärre block förekomma
visserligen, men lägga intet nämnvärdt hinder i vägen för odlingen. Hvarfvig mergel
möter dessutom ej sällan på 2—3 fots djup.

Vesibergaslätten. Denna stora, öster och nordost om Vestberga gård, belägna,
slätt består i kanterna af lera, oftast styf, men delvis myllblandad. Hela den låglända
delen hvilar på ett mägtigt lager af svämlera, som ännu i utkanterna uppnår en mägtighet
af 7 fot. På gränserna till svämleran kan man nästan öfverallt skönja de forna
sjökonturerna i form af en 2—3 fot hög afsats. Det synes således antagligt att Vestbergafältet
varit sjöbotten längre än den öfriga Enskededalen; och i sjelfva verket har
det först medelst ett kostsamt kanalarbete genom Årsta område blifvit fullständigt
torrlagdt.

Akrarne vester om Vestberga utgöras af styf lera och i synnerhet är detta händelsen
utmed höjderna och bergkullarna. Närmast norr om trädgården är åkerleran i
ytan uppblandad med småsten, men sydost och söder om Vestberga, nedåt Örby och
Brännkyrka, är humushalten ganska stor.

Om de små dalgångarna kring Nybohof, Aspudden in. fl. ställen är föga att
säga. Leran är mångenstädes ganska styf och i närheten af bergen stundom stcnoch
grusblandad, men genom ymnig gödsling har dock en rik lermylla bildats här och
der. Svartmylla förekommer egentligen endast vid Stensborg och S. om Stora Nyborg
samt i flera af de små dalar, som utgrena sig från sjön Trehörningen.

Af det föregående framgår, att jordens naturliga fruktbarhet i sig sjelf är stor,
att halten af ler- och svartmylla i allmänhet riklig och att den hvarfviga mergeln nästan
öfverallt ligger utbredd på ringa djup under jordytan. De höga skogbevuxna bergen
förhindra under torra somrar jordens för hastiga uttorkning, under våta och kalla somrar
deremot lider jorden af öfverflödig väta och stundom på illa utdikad jord, i synnerhet
der denna består af dytorf, af frost och sädens sena mognad. Missväxter höra emellertid

till de sällsynta undantagen. Hufvudstadens närhet, som möjliggör en lönande försäljning
af ladugårdens produkter, liar ledt till hållandet af ett stort antal nötkreatur,
hvarigenom tillgångarne på ladugårdsgödsel blifva betydliga, och förökas ännu mer
genom direkta transporter från staden. I riklig mängd förefinnes således ett värdefullt
medel för framkallandet af ymniga skördar. Odling af foderväxter, hufvudsakligen
klöfver och timotej, eger stor utbredning och, förutom tillgodoseendet af det egna behofvet,
sker från många ställen en lönande afsättning pa, hufvudstaden. Jorden befinner
sig i allmänhet i hög växtkraft, men genom den rikliga gödningen, isynnerhet
med tran staden tillförda affall af alla möjliga slag, trifvas en mängd mer eller mindre
skadliga ogräs, hvilka inkräkta på afkastning^ ocli ofta äro svåra att utrota. Bland
de mera allmänna ogräsen må här nämnas: knäfva eller näfva (Polygouum lapathilolium),
åkerbinda (Convolvulns), hästhof (Tussilago), vinterkrasse (Barbarea vulgaris),
åkersenap (Sinapis arvensis), qvickrot (Triticum repens), svinmålla (Chenopodium),
stjernört eller narfve (Stellaria media), åkertistel (Cirsium arvense) in. fi.

Af den rikliga gödseltillgången följer att jordens fysikaliska förbättring genom
mergling ej gerna kan anses behöflig, åtminstone inom de närmast hufvudstaden belägna
trakterna. På de områden åter som innefattas af kartans sydliga del borde merelino O

m ./O Ö Ö

mångenstädes blifva lönande, isynnerhet som mergeln ligger nära jordytan och är af
godartad sammansättning. Plalten af kolsyrad kalk torde i allmänhet kunna antagas
uppgå till 8—9 proc. (i ett prof från Örby mark till öfver 10 proc.) och fosforsyrans
till 0,io—0,i2 proc. Att den hvarfviga leran och framför allt den hvarfviga mergelns
bördighet i sig sjelf är stor, kan man sluta till af den rika trädvegetation, som i allmänhet
frodas på de högre belägna markerna, der de nämnda jordarterna gå i dagen.
Björk och asp, som mest förekomma på dylika marker, ega en snabb växtlighet och
stå ofta så tätt, att de omöjliggöra framträngande. Der behörig röjning eger rum uppstår
eu riklig gräsväxt, med talrika plantor af röd- och hvitklöfver, således ett kraftigt
kreatursbete.

I början af denna uppsats nämndes några ord om skogens beskaffenhet och att
dess utbredning är vida större, än man af de talrika i dagen gående bergen kunde
hafva anledning förmoda. På de mera kala bergen finnes visserligen nästan uteslutande
gles och småväxt tallskog, men i alla fördjupningar mellan bergen der krossgrus-
eller lerbetäckningen ej är allt för ringa, frodas en ganska tät och reslig skog.
Att en mindre aktsam gallring här och der skett kan ej förnekas, och förklaras äfven
af närheten till Stockholm med dess höga pris på trävaror, men en hänsynslös skogsförödelse,
sådan som på andra orter är så vanlig, kan ej sägas här ega rum, annat
än som enstaka undantag, t. ex. på Svinmyra skogsmark och på bergen V. om Lugnet.
Störa skogstrakter med ganska grof och tät skog träffas SV. om Vestberga, SV. om
Klfsjö, S. om Örby, på Nacka egor in. fi. ställen. En för skogskultur mycket gynsam
mark är Stockholmsåsen och några från densamma sig utbredande sandslätter. I synnerhet
bära de delar häraf som höra under Enskede en ypperlig'' skog med ordnad utverkning^-plan, och den uppväxande ungskogen är särdeles vacker. Det förherskande trädslaget

på de högre bergen och de egentliga skogsmarkerna är fur med något björk, på leran
åter hufvudsakligen björk, tall och asp, samt något ek och gran. De talrika små berghällarna
uti deu odlade marken äro nästan allestädes bekransade af björk och stundom
asp. Då således skogstillgång ingalunda saknas är tillgodogörandet af dytorfven som
brännmaterial nästan ingen. Af Enskede mosse beredes dock ej obetydligt bränntorf,
hufvudsakligen för dervarande bränneris behof.

RESERVATIONER

Efterföljande reservationer äro ordagrant atergifna efter de resp. författarnes manuskript,
äfvensom dessas stafnings- och skrifsätt oförändrade bibehållna.

Utgifvaren.

lE^eservation.

V. v. Vegesack.

I3å jag såsom ledamot i den komité, hvilken haft till uppdrag att yttra sig öfver åt- 1
skilliga med landets allmänna kartverk sammanhängande frågor, oj kan biträda de förslag,
hvilka af majoriteten framställas, så väl angående bearbetandet af landets egentliga
kartverk, det ekonomiska och det topografiska, som oek livad angår ordnandet af
den till dessa arbetens utförande afsedda personal; får jag i denna form afgifva
följande utlåtande och förslag.

Först bör jag då här i ett sammanhang redogöra för de utredningar, angående
det allmänna ekonomiska kartverket, Norrbottens läns ekonomiska kartverk och det
topografiska kartverket, hvilka jag på Nådig befallning år 1876 afgifvit, och hvilka utredningar
återfinnas i den Nådiga propositionen till 1877 års riksdag.

Angående det allmåna ekonomiska kartverket visar denna utredning:
att om andelar af Mälaren, Hjelmaren och Vcttern ej "medräknas, hade detta
kartverk under åren 1860—75 kartlagt ett område af något öfver 248 qvadratmil;

att för detta kartverk, hvilket efter då gällande bestämmelser skulle utsträckas
endast till södra gränserna af Gefleborgs och Jemtlands län, återstod att kartlägga,
de stora sjöarna frånräknade, ett område af 1 229 qvadratmil;

att med antagande af att kartografernes antal, som år 1875 var fjorton, ökades
under de närmaste tio åren till nitton samt att hvarje kartograf skulle framdeles i
allmänhet hinna ekonomiskt kartlägga 1,3 qvadratmil om året, skulle 53 år, räknadt
från början af år 1876, vara den sannolika tid, som skulle erfordras för detta kartverks
afsilande;

att kostnaden för under åren 1872—1875 kartlagd qvadratmil i medeltal varit
3 630 kronor, hvilken kostnad dock framdeles borde komma att nedgå till 3 340 kronor;

att kostnaden för det vid 1875 års slut återstående ekonomiska kartverket skulle
komma att utgöra 4 277 000 kronor;

att då detta kartverk med beskrifningar, all omkostnad för kartutgifning ej medräknad,
intill slutet af år 1875 kostat i det närmaste 558 000 kronor, så skulle kostnaden
för den ekonomiska kartläggningen af Sverige söder om Gefleborgs och Jemtlands
län således blifva omkring 4 840 000 kronor.

Kartverkskomiténs Bet. Reserv.

Reservation

Vidare visar denna utredning, att om detta kartverk skall kunna uppfylla sin
ursprungliga bestämmelse, som är att lemna de areala uppgifter angående den odlade
jorden in. in., Indika äro behöfliga för bearbetandet af landets jordbrukstatistik, så
måste de ekonomiska kartorna på bestämda mellantider å fältet granskas och ny
arealuträkning delvis företagas. Kostnaden för denna, i jembredd med den första kartläggningen
gående granskningen är, så vidt detta låter sig göra, beräknad till omkring
3 830 000 kronor. Men då detta granskningsarbete, så vida det med kartverket afsedda
ändamålet allt framgent skall kunna ernås, utan afbrott måste fortgå, så behöfves,
efter i utredningen angifna grunder, en ständig personal af omkring trettio kartografer
för att hvart tionde år kunna granska de ekonomiska kartorna öfver södra och
delar af mellersta Sverige, omfattande en yta af 1 549 qvadratmil. Den årliga kostnaden
härför skulle blifva omkring 110 000 kronor.

I sammanhang med utredningen angående den tid, som skulle erfordras för afslutande
af det från och med år 1876 återstående kartarbetet och den sannolika kostnaden
derför, har jag gjort en ganska beaktansvärd sammanställning af kostnaden för
olika kartarbeten, afsedda till samma ändamål, hvilken sammanställning jag här återgifver.

”Men det ekonomiska kartverket har jemväl ett annat ändamål, det nemligen
att, enär den ekonomiska konseptkartan i skalan 1 : 20 000, i och för verkställande af
de jordbrukstatistiska arealberäkningarna, hopsättes med stöd af geodetiskt bestämda
punkter, den sålunda erhållna stomkartan begagnas som underlag för den topografiska
kartläggningen.

Då all kostnad i ofvan gjorda beräkningar blifvit lagd på de statistiska arealberäkningarna,
så torde rättvisan fordra, att man tillser, huru mycket af denna kostnad
ungefärligen bör hänföras till det för den topografiska kartläggningen behöfliga stornkartearbetet,
helst då jag dervid kommer att beröra en ganska vigtig kartläggningsfråga,
vid hvilken hitintills, af bristande utredning, fästats alltför mycket afseende.

Såsom jag här ofvan nämt, kostar efter medeltagning för de senare fyra åren
den ekonomiska kartläggningen af en qvadratmil med arealuträkningen och beskrifnings
upprättande i det närmaste 3 630 kr., hvilken kostnad troligen framdeles kommer
att nedgå till omkring 3 300 kronor. Efter en noggrann beräkning, genom medeltagning
af kostnaden för utarbetandet af en stomkarta i skalan 1 : 50 000 öfver ej mindre
än 167 qvadratmil, sammansatt under åren 1863—1874 af forna Topografiska korpsen och
Generalstabens Topografiska Afdelning, har hvarje qvadratmil kostat omkring 270 kronor.

En jemförelse mellan dessa båda uppgifter kan göras, då jag underdånigst
nämner, att i den senare kostnadssumman ingå, såsom i den ekonomiska, äfven lönerna
för de personer, hvilka varit vid stomkartearbetet använde. Omkostnader för de föregående
triangelmätningarna ingå ej i någondera äf de uppgifna kostnadssummorna.

Då jag dess utom bestämdt kan säga, att de topografiska kartor i skalan 1:100 000,
hvilka äro det slutliga resultatet af den topografiska uppmätningen med tillhjelp af de
ofvan angifna, i skalan 1 : 50 000 hopsatta stomkartorna, ej på något sätt komma att

af v. Vegesack.

stå tillbaka för de topografiska kartor, Indika först nästa år komma att utgifvas, och
till hvilka den ekonomiska kartan tjenat som underlag, så tror jag mig hafva ådagalagt,
att utaf den ofvan angifna kostnaden för den ekonomiska kartläggningen i sin
helhet ej någon betydande del faller på det för den topografiska kartan i skalan 1:100 000
behöfliga stomkartearbetet.

Vore det ekonomiska kartverket ej behöfligt för jordbrukstatistikt ändamål, så
vore det sannerligen ej skäl att bearbeta en så i alla afseenden utmärkt god och fullständig,
men äfven alltför kostsam stomme i skalan 1 : 20 000 såsom underlag för en
karta, som utgifves i skalan 1 : 100 000.”

Hvad åter beträffar Norrbottens läns ekonomiska kartverk visar lemnad utredning
att af hela kustlandets ekonomiska kartarbete, omfattande en areal af 185 qvadratmil,
återstod vid slutet af år 1875 endast komplettering med egogränser, beskrifningars
fullbordande samt gravyr och utgifning af fyra häradskartor, omfattande omkring
105 qvadratmil;

att inom lappmarkernas skogland specialmätningar utförts i skalan 1 : 20 000 till
en omfattning af omkring 259 qvadratmil;

att inom lappmarkernas fjelltrakter omkring 163 qvadratmil blifvit kartlagda i
skalan 1 : 50 000;

att återstående kartarbete hufvudsakligen utgjordes af kartläggning af vissa delar
af lappmarkerna till en sammanlagd vidd af 254 qvadratmil, hvaraf 57 qvadratmil
skulle kartläggas i skalan 1:20 000 och 197 qvadratmil i skalan 1:50 000; af rekognoseringar
och mätningar i och för aftecknandet af landets höjdbildning för 559 qvadratmil,
samt af gravering, tryckning och utgifning af ekonomiska kartor, jemte tillhörande
beskrifningar öfver fyra härad inom kustlandet, af ekonomiskt-topografiska
kartor med beskrifningar öfver sju lappmarkshärad och af topografiska kartor öfver
kustlandets nio härad;

att återstående arbeten på fältet kunde, om ej några oförutsedda hinder skulle
uppstå, vara afislutade år 1887, men utgifningen af kartor först år 1894;

att kostnaden för det vid 1875 års slut återstående kartarbetet skulle komma
att utgöra omkring 383 000 kronor; samt

att då de anslag, hvilka för detta kartverk utgått under åren 1859—1875 tillsammans
utgjort 302 000 kronor, så skulle hela kostnaden för detta kartverk blifva
omkring 685 000 kronor.

Någon granskning af Norrbottens läns kartor, under pågående kartläggningsarbete,
i likhet med hvad som ansetts behöfligt för det allmänna ekonomiska kartverket,
har i den lemnade utredningen af mig ej i fråga satts. Visserligen kallas äfven det nu
under arbete varande kartverket för Norrbottens läns ”ekonomiska kartverk” och noa O utgifvas

åtminstone för kustlandet häradsbeskrifningar, i likhet med hvad som sker för
södra och mellersta delarne af landet, men dess ändamål är dock i första rummet att
å karta framställa detta vidsträckta län till dess topografiska beskaffenhet. Under sådana
förhållanden har ansetts, att med all verklig granskning kunde uppskjutas, till

Reservation

dess hela arbetet är afslutadt, och borde då denna granskning eller detta fullständigande
af kartorna endast omfatta sådana vigtigare förändringar, som nyanlagda vägar,
aftappade sjöar, förändringar i den kyrkliga och administrativa indelningen m. m.

Hvad beträffar det topografiska kartverket, eller det kartarbete, som numera utföres
af Generalstabens Topografiska Afdelning, så visar den lemnade utredningen

att om den kartläggning af åtskilliga delar af landet, som utförts under åren
1810—1837 i skalan 1 : 100 000 och öfver hvilka trakter kartor år 1875 ej ännu voro
utgifna, ej i beräkningen medtages, så skulle vid slutet af nämda år, med frånräknande
af de stora sjöarna Mälaren, Hjelm aren, Venern och Vettem, ett område af sammanlag
dt 919 qvadratmil varit topografiskt kartlagdt, samt kartor i skalan 1 : 100 000 utgifvits
öfver 756 qvadratmil;

att den del af landet, som vid 1876 års början återstod att kartlägga, om Norrbottens
län ej medräknas, var 1 952 qvadratmil;

att om man till grund för beräkningen lägger den erfarenhet man har från åren
1869—1875, skulle, med ett anslag af 75 000 kronor och beräknad inkomst af kartförsäljning
3 000, tillsammans 78 000 kronor, på ett år kunna uppmätas och utgifvas kartor
öfver 30 qvadratmil, utvisande en kostnad för hvarje qvadratmil af 2 600 kronor;

att utförandet af det vid början af år 1876 återstående arbete, med då tillgängliga
medel 78 000 kronor om året, hvaraf 75 000 statsanslag, samt med då gällande bestämmelser
i afseende å skalor, mätningsskalan 1 : 50 000 och utgifningsskalan 1:100 000,
skulle erfordra en arbetstid af omkring 65 år och komma att kosta omkring 5 070 000
kronor, hvaraf allmänna medel omkring 4 880 000 kronor.

För att förkorta denna långa arbetstid och för att minska den dryga kostnaden,
har jag på anförda skäl föreslagit;

att de topografiska kartorna öfver Vesterbottens, Jemtlands, Vesternorrlands län,
öfver norra och mellersta delarne af Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt öfver
nordligaste delen af Vermlands län måtte få utgifvas i skalan 1:200 000 medelst vanlig
gravyr;

att uppmätningsskalan för nyss nämda delar af landet måtte blifva 1 : 100 000,
hvarigenom, äfven med då tillgängliga anslag, arbetstiden skulle nedsättas till 35 år
och hela kostnaden till omkring 2 730 000 kronor, hvaraf allmänna medel 2 630 000
kronor.

Men då äfven denna arbetstid, på i betänkandet anförda skäl, ansågs vara alldeles
för lång, har jag vidare föreslagit; ,

att de topografiska arbetena måtte så ordnas och arbetsanslaget så förhöjas, att
dessa arbeten må kunna vara afslutade på 25 år, då den årliga medelkostnaden skulle
blifva omkring 110 000 kronor;

att till underlättande af detta arbete Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands
län må i en grupp för sig topografiskt kartläggas, till eu del oberoende af, men
så vidt möjligt är samtidigt med kartläggningen af de sydligare liggande delarne åt
landet; samt

af v. Vegesack.

att, i och för möjliggörandet af denna arbetsfördelning, alla inom mellersta och
norra Sverige återstående geodetiska arbeten måtte vara afskräde om 18 år.

Chefen för Generalstaben, som äfven på Nådig befallning afgifvit utlåtande angående
utförandet af den återstående topografiska kartläggningen af landet, och hvilket
utlåtande äfven återfinnes i den Nådiga propositionen till 1877 års riksdag har föreslagit; att

Yesterbottens läns lappmarker, omkring 337 qvadratmil, skulle kartläggas i
sammanhang med Norrbottens läns ekonomiska kartverk och efter samma grunder, som
då voro gällande för Norrbottens läns lappmarker;

att af öfriga vid slutet af år 1875 ej kartlag‘da 1 615 qvadratmil, 410 skulle
kartläggas i skalan 1 : 50 000 samt 1 205 dels i sist nämda skala och dels i skalan
1 : 100 000;

att hela kartverket, med undantag för Yesterbottens läns lappmarker, skulle utgifvas
i skalan 1 : 100 000; samt

att kartorna öfver omkring 190 qvadratmil af ofvan nämda 1 615 böra fortfarande
graveras i koppar med stickel, under det att kartorna öfver den öfriga delen eller omkring
1 425 qvadratmil borde utgifvas med tillhjelp af heliogravyr.

De här ofvan åberopade, af mig afgifna utredningarna innehålla uppgifter endast
för hvarje kartverk särskildt. Men då jag nu är satt i tillfälle att i ett sammanhang yttra
mig öfver alla kartverken, anhåller jag få göra några sammanställningar från de lemnade
utredningarna, hvilka åskådliggöra kostnaden för de nu pågående sammanförda
kartarbetena, det ekonomiska i skalan 1: 20 000 med arealberäkningar och det topografiska
med kartläggning i skalan 1 : 50 000 och utgifning i skalan 1 : 100 000.

Såsom jag förut nämt, var kostnaden år 1875 för den ekonomiska kartläggningen
af en qvadratmil med statistisk arealberäkning och vanlig ekonomisk beskrifnings
upprättande 3 630 kronor. Äfven har jag nämt, att den topografiska kartläggningen
af och utgifning af vanlig i koppar graverad karta öfver en qvadratmil kostade vid
samma tid 2 600 kronor. Det vill säga, att för de delar af landet, der den ekonomiska
kartläggningen föregår den topografiska, hvarje qvadratmil kostar 6 230 kronor, eller
nogare räknadt 5 960 kronor, då, på grund af hvad här ofvan anförts, den topografiska
kartläggningskostnaden bör minskas med ungefär 270 kronor, när ekonomisk karta
begagnas som underlag för det topografiska kartarbetet.

Exempelvis för Östergötlands län, som omfattar en yta af i det närmaste 96 qvadratmil
och hvilket län helt och hållet blifver på så sätt kartlagdt, att det ekonomiska
kartarbetet här föregår det topografiska, skulle utgifterna för statistiska arealuppgifter,
ekonomiska häradsbeskrifningars upprättande och de topografiska kartbladen i skalan
1 : 100 000 blifva 572 100 kronor. Jag förbiser ej den fördel, som är länets landsting
eller hushållningssällskap beredd, att på egen bekostnad genom sammandrag af den
ekonomiska kartan utgifva häradskartor i skalan 1:50 000, men jag har velat med detta
exempel visa, hvad staten af allmänna medel utgifver och hvad till allmänt begagnande
erhålles.

Reservation

För att fullständiga dessa nu meddelade kostnadsuppgifter bör bär omnämnas,
att löneförmånerna för de generalstabsofficerare, hvilka tjenstgöra vid den topografiska
afdelningen ej äro medräknade i den uppgifva topografiska kostnadssumman 2 600 kronor.

Men innan jag lemnar dessa utredningar angående nu varande kostnad för de
ekonomiska och topografiska kartarbetena, är det min skyldighet meddela, huru pass
tillförlitliga de gjorda beräkningarna visat sig vara under de sedan tilländalupna arbetsåren
1876 — 1877. Visserligen bör ej alltför stor vigt tillräknas den arbetsqvantitet, som
vunnits under endast tvenne år af ett arbete, som är beräknadt att fortgå under åtskilliga
tiotal af år, eller vid den kostnad för arbetet, som för endast tvenne år har uppstått;
men då resultaten för ett af kartverken äro sådana som de, hvilka strax här nedan
komma att anföras, så visa de åtminstone, att jag ej i de utredningar angående
samma kartverk, jag på1 Nådig befallning afgifvit, räknat för högt. Beklagligen alltför
mycket tvärtom.

Uti ofta nämda utredning angående det allmänna ekonomiska kartverket har jag
nemligen beräknat, att år 1876 med 14 kartografer kunna kartlägga 18 qvadratmil, men
endast 14,7 qvadratmil blefvo kartlagda, För år 1877 har jag beräknat, att med 16
kartografer kunna kartlägga 21 qvadratmil, men de arbetande kartografernes antal var
endast femton och årets arbetsprodukt endast 11,6 qvadratmil. Då hela kostnaden för
1876 års arbeten var 58 871 kronor och för år 1877 63 593 kronor, så blifver för år
1876 kostnaden för hvarje qvadratmil 4 000 kronor och för år 1877 5 470 kronor.

Att eu sådan skilnad kunnat uppstå mellan den arbetsqvantitet och kostnad, som
för sist nämda åren beräknats, och de resultat, som i dessa båda hänseenden verkligen erhållits,
visar egentligen, huru svårt det är att ens närmningsvis kunna utreda, hvad tid
som erfordras för utförande af kartläggningsarbeten, särdeles de som utföras i stora
skalor. Att så måste vara och blifva förhållandet, synes bäst deraf, att då exempelvis
vid den ekonomiska kartläggningen af Örebro län, omfattande en yta af 80: qvadratmil,
verklig nyuppmätning endast utförts öfver ett sammanlagdt område af 1,53 qvadratmil,
hafva deremot under åren 1875, 1876 och 1877 hufvudsakligen inom Östergötlands och
Skaraborgs län uppmätts områden af 3,83, 3,30 och 3,07 qvadratmil. Hvartill kommer
att under 1877 års mätningar inom Skaraborgs län det visat sig, att de föremål, för
hvilka den ekonomiska kartan redovisar, undergå med åren så betydande förändringar,
att äfven der, hvarest förut upprättade skiftes- och ego-kartor funnits att begagna, hafva
särdeles vidlyftiga kompletteringsmätningar måst företagas.

Utredningen angående kostnaden för det topografiska kartarbetet har deremot
visat sig tillförlitligare. Med stöd af den erfarenhet, som lemnats af dessa arbetens
fortgång under åren 1869—1875, hade jag beräknat, att under åren 1876 och 1877 skulle,
med en årlig tillgång af 78 000 kronor, kunna kartläggas och utgifvas kartor öfver 30
qvadratmil om året. Det verkliga resultatet af dessa båda års topografiska arbeten är
att med en utgift af sammanlagdt något öfver 159 000 kronor, har, förutom en särdeles
utförlig kartläggning af trakten kring Karlsborgs fästning i skalan 1 : 20 000 till en vidd
af nära eu qvadratmil, kartlagts 41,5 qvadratmil i skalan 1:50 000 och utgifvits kartor

af v. Vegesack.

i skalan 1 :100 000 öfver 58 qvadratmil, samt dess utom ett blad af generalkartan öfver
Sverige, eller, om gravyren af detta senare blad uttryckes i motsvarande gravyr för
kartan i l : 100 000, har under dessa tvenne år kartor utgifvits öfver ett område af 75
qvadratmil.

Hvad åter Norrbottens läns kartverk beträffar, så hafva i allmänhet arbetena under
de senare tvenne åren omfattat det, som var afsedt att under denna tid utföras.
Endast någon minskning i beräknad arbetsqvantitet har under år 1877 äfven här uppstått,
derigenom att tillräckligt stor arbetspersonal ej under detta år kunde erhållas.

Hvad jag nu anfört är endast ett fullständigande af de utredningar, angående
landkartverken, som år 1876 afgafs. Jag öfvergår nu till de framställningar, jag har
att göra.

Med anledning af de utredningar, angående de allmänna landkartverken, som af
mig, i egenskap af afdelningschef för Generalstabens Topografiska Afdelning, afgifvits,
och med afseende fästadt jemväl derå, att Chefen för Generalstaben, i det utlåtande han
afgifvit angående fortgången af det återstående topografiska kartarbetet, uttalat den
åsigt, att de topografiska och ekonomiska kartverken borde fullständigt med hvarandra
förenas, så att personal och anslag blefve för dem båda gemensamma, har Kongl.
Maj:t uppdragit åt en komité att, efter tagen kännedom af de verkstälda utredningarna
och noggran pröfning af alla på saken inverkande förhållande, ej mindre afgifva utlåtande,
huru vida nu gällande bestämmelser angående de ekonomiska kartarbetena i
mellersta och södra delarne af Sverige äro i allo ändamålsenliga eller böra i ett eller
annat hänseende ändras, samt om och på hvad sätt de för dessa kartarbetens fullbordande
beräknade kostnader må kunna minskas, än äfven i öfrigt göra de framställningar,
angående så väl de topografiska och ekonomiska kartverken som ock geologiska
och sjökartverket, hvilka möjligen kunna finnas vara af behofvet påkallade och kunna
leda till lättnad vid de olika arbetenas utförande.

Vid fullgörande af detta uppdrag har majoriteten inom komitén ej velat se, hvad
frågan här egentligen gälde. Efter den utredning angående det allmänna ekonomiska
kartverket, som af mig aflemnats, är det ju alldeles uppenbart, att detta kartverk endast
med användande af oerhördt stora medel kan uppfylla det ändamål, hvarföre kartverket
tillkommit, och att detta kartverk är alldeles för kostsamt att bearbeta som stomme
för landets topografiska kartläggning. Hvad annat än aningen om allt detta har varit
orsaken till dessa oupphörligen återkommande framställningar om utredningars anställande
angående våra kartverksförhå)landen, hvilka varit i fråga satta af riksdagens revisorer,
af riksdagens statsutskott och af riksdagen sjelf. Hvad annat än aningen om, att
landet fördjupat sig i kartarbeten, utan något bestämdt praktiskt ändamål, var anledningen
till 1870 och 1871 års komité? Hvad annat äri vissheten derom är orsaken till
1877—1878 års komité? Efter min uppfattning af förhållandena borde komiterade derför

Reservation

hafva besvarat det till dem strida spörsmålet med ett öppet erkännande af att bearbetandet
af det allmänna ekonomiska kartverket har visat sig vara ett misslyckadt försök,
och att hela detta arbete derföre borde för framtiden inställas; men på samma gång
hafva tillsett, huru kartverkets personal skulle ställas skadeslös.

Då utan gensägelse det endast är tillkomsten af det ekonomiska kartverket, som
förorsakat den högst besynnerliga och för kartverkens chef snart sagdt outhärdliga ställning,
i hvilken så nyttiga arbeten som landets allmänna kartläggning hafva kommit till
den anslagsbeviljande riksdagen, anhåller jag att, innan jag öfvergår till komiterades
förslag, få redogöra för, huru det allmänna ekonomiska kartverket egentligen uppkommit
och för de bestämmelser, hvilka under olika tider legat till grund för dess bearbetande.

Man måste då gå tillbaka ända till 1827 års landtmäteri-instruktion, som bland
annat bestämde, att geografiska kartor med beskrifningar skulle upprättas ”öfver alla
socknar inom hvarje län” samt att sockenkartorna med beskrifningarna skulle upprättas
af öfveringeniören och ingeniören vid General-landtmäterikontoret, förste och andre landtmätare
i länen äfvensom af alla, som ville söka befordran till kommissionslandtmätaretjenster.
Något egentligt värderikt arbete med detta sockenkartverk tyckes dock ej
hafva kommit till stånd, oaktadt 1844 års riksdag anslog 4 500 kronor, att såsom en
ringa vedergällning utdelas bland de personer, hvilka befunnos hafva nedlagt någon
synnerlig möda å de aflemnade arbetena. Tager man i betraktande, att socknarnas antal
i Sverige är omkring 2 500, att arbetet, förutom den lilla ersättning, som af nyss nämda
anslag kunde utdelas, skulle för det mesta utföras af lönlöse tjensteman, kommissionslandtmätare,
samt att det formulär, som faststäldes till efterrättelse vid sockenbeskrifningarnas
upprättande, fordrade vida mera än af de arbetande i allmänhet kunde väl
åstadkommas, så må man ej förundra sig öfver, att Generaldirektören för landtmäteriet
en gång, säkerligen på goda grunder, officielt yttrat följande:

”Följden af detta allt blef, att sockenkartverkets ändamål, som skulle vara att
vinna säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt hänseende, omöjligen kunde
uppnås på den uti instruktionen bestämda vägen. Öfveringeniören och ingeniörerne vid
General-landtmäterikontoret sysselsattes nästan alldeles icke vid sockenkartverket. Dervid
arbetade ej heller förste och andre landtmätare, som voro mycket lågt aflönade.
Flere vice kommissionslandtmätare qvarstadnade hellre i sin grad, än de underkastade
sig upprättandet af sockenkartor och beskrifningar, hvilket arbete de ansågo innefatta
ett hardt och obilligt vilkor för att vinna en lönlös befordran. Andre fullgjorde sjelfve
eller genom legde personer samma vilkor, men, hvilket var menskligt, icke så väl utan
så fort som möjligt för att snart vinna nämda befordran, och sålunda fick man en del
sockenkartor och beskrifningar af, lindrigast sagdt, tvifvelaktigt värde.”

På så sätt fortgick emellertid detta arbete, till dess Kongl. Maj:t genom Nådig
skrifvelse af den 15 April 1859 bland annat föreskref:

att bestämmelserna i landtmäteri-instruktionen, angående sockenkartors och beskrifningars
upprättande skulle tills vidare upphäfvas;

af v. Vegesacle.

att ett nytt kartverk, under benämning af Rikets ekonomiska kartverk, skulle
börja bearbetas och ställas under öfverinseende af Öfverdirektören vid landtmäteriet;

att detta kartverks hufvudsakliga ändamål skulle vara ”att åstadkomma säker
kännedom om rikets areal och dennas olika beskaffenhet och fördelning i ekonomiskt
afseende”;

att hvarje ekonomisk karta skulle i allmänhet omfatta ett härad eller tingslag;

att till hvarje karta skulle upprättas eu tabellarisk beskrifning, innehållande vissa
bestämda uppgifter;

att med afseende å de större industriela och till landets uppodling syftande företag,
som vore i fråga satta att komma till stånd inom Norrbottens län, ekonomiska
kartor äfven öfver detta län skulle uppmätas, åt hvilken orsak äfven de till ekonomiska
kartverkets bearbetande afsedda anslag 21 750 kronor genast delades mellan Norrbottens
läns kartverk ocli det ekonomiska kartverk, som skulle arbeta inom mellersta och
södra Sverige.

Om jag för tillfället helt och hållet frånser det kartarbete, som pågår i Norrbottens
län, utan endast fäster mig vid det allmänna ekonomiska kartverket, så hafva
många förändringar med det samma vidtagits. Så har under tretton år ombyte af öfverstyrelse
skett ej mindre än tre gånger. År 1860 stäldes kartverket under en särskild
styresman, år 1870 åter under landtmäteristyrelsen och år 1875 under Chefen för Topografiska
korpsen eller under nu varande afdelningschefen för Generalstabens Topografiska
Afdelning. Med sjelfva kartarbetet har deremot endast den betydande förändring vidtagits,
att med anledning af riksdagens derom gjorda framställning Kong], Maj:t den
16 April 1870 befalde, att all utgifning på statens bekostnad af ekonomiska kartor öfver
landets södra och mellersta delar skulle tills vidare inställas, hvilken befallning den 15
December 1871 förnyades, med tillägg att det må vara vederbörande landsting, hushållningssällskap
och kommuner öppet lemnadt, att på egen bekostnad föranstalta om
utgifning af i fråga varande kartor.

Sedan kartverket befriades från denna utgifningsskyldighet, återstodo för det
samma ej andra åligganden, än att utarbeta kartan i skalan 1 : 20 000, verkställa arealuträkningarna
och upprätta de vanliga ekonomiska häradsbeskrifningarna. Plvartill såsom
ett användande af den ekonomiska kartan för ett allmänt ändamål tillkom, att då
denna karta sammansättes med stöd af geodetiskt bestämda punkter, så begagnar Generalstabens
Topografiska Afdelning den ekonomiska kartan till underlag för de topografiska
arbetena inom de trakter, ii vilka, ej ännu varit föremål vare sig för topografisk
eller ekonomisk kartläggning, äfven som i de trakter, hvarest verkstälda äldre mätningar
i skalan 1 : 100 000 äro af beskaffenhet att icke göra nya kartors upprättande
öfverflödigt.

Samma uppfattning om det allmänna ekonomiska kartverkets åliggande och ändamålet
med dess bearbetande återfinnes i protokoll öfver civilärenden, föredragna den
15 December 1871, der allt detta framhålles i följande ordalag:

KartverJcsJcomiténs Bet. Reserv.

Eeservation

”Till följd af nu omförmälda förändringar i ursprungliga planen för bearbetande
af ekonomiska kartverket har det samma för närvarande till uppgift icke allenast att
lemna statistiska uppgifter om arealen af den produktiva jorden i vårt land och dess
fördelning i åker, äng m. m., utan äfven att upprätta en säker och tillförlitlig stomkarta,
att tjena till grund för de geografiska och topografiska kartarbetena.”

Enligt den utredning, jag på Nådig befallning år 1876 afgifvit, skulle detta kartverk
med ett årligt anslag, i och för den första ursprungliga kartläggningen, af i rnedetal
81 000 kronor, möjligen vara afslutadt på 53 år, räknadt från början af år 1876,
hvarförutom det skulle behöfvas ett årligt ej obetydligt anslag för att kunna på ett fullständigt
ordnadt sätt, under pågående arbete, granska kartorna i och för erhållande af
förnyade jordbrukstatiska arealuppgifter.

Oaktadt denna betydliga kostnad skulle kartverket dock ofullständigt komma att
uppfylla sitt statistiska ändamål. Det kan nemligen ej vara lämpligt att under en lång
följd af år insamla för olika delar af landet de uppgifter, hvilka skola ligga till grund
för bearbetande af en statistik, omfattande hela landet. Dessutom måste det allmänna
ekonomiska kartverket, sedan det nu under arbete varande Skaraborgs län blifvit kartlagdt,
till följd af åliggandet att föregå och lemna stomkartor för landets topografiska
kartläggning, förflyttas först till Vermlands och sedan till Stora Kopparbergs län. De
ofvan angifna femtiotre åren få således sin rätta betydelse, om man tillägger, att de
arealuppgifter, hvilka en gång skulle komma att ligga till grund för bearbetande af
landets jordbrukstatistik, erhållas för de båda nyss nämda länen tio till sexton år, innan
sådana uppgifter skulle erhållas för något af de bördigare län, hvilka cj ännu varit
föremål för ekonomiskkartläggning, såsom Malmöhus, Kristianstads, Kalmar, Nyköpings,
Stockholms och Vestmanlands län.

Dertill kommer det olämpliga deruti, att de areala beräkningarna verkställas vid
ett tjensteverk i Stockholm, under det att alla öfriga uppgifter, behöfliga i och för jordbrukstatistiken,
insamlas genom hushållningssällskapens försorg i landsorten. Huru
olämpligt ett sådant förfaringssätt är, synes bäst deraf, att, om man genomgår hushållningssällskapens
berättelser för de år, under hvilka det -allmänna ekonomiska kartverket
bearbetats, så finner man, att de från kartverket lemnade arealuppgifterna endast användts
af Upsala läns hushållningssällskap år 1865 för hela länet, af Örebro läns hushållningssällskap
år 1866 för tre härad och af Östergötlands läns hushållningssällskap
år 1875 för Eisinge tingslag. Allt öfrigt har ej blifvit till afsedt ändamål begagnadt.

Men det finnes verkligen anledning till den frågan, hvarför arbetar det. ekonomiska
kartverket nu mera i angifvet syfte, sedan länens hushållningssällskap från och
med år 1865 fått i uppdrag att bearbeta landets jordbrukstatistik, hvart och ett inom
sitt län? Till detta hushållningssällskapens åliggande hörer nemligen och naturligen
äfven att insamla uppgifter å arealen af åker, äng in. in. Arbeten för vinnande af
samma mål pågå således nu så väl vid det ekonomiska kartverket i Stockholm som ock
inom landets alla län. Att de uppgifter, hvilka från ekonomiska kartverket erhållas,
äro för den tid de redovisa långt tillförlitligare än hvad hushållningssällskapen ännu

af v. Vegesack.

kunnat och kanske äfven framdeles kunna i den vägen åstadkomma, är helt naturligt.
Men, på de senare sex åren hafva åtskilliga hushållningssällskap lagt sig mycken vinning
om att på tjenligt sätt insamla materialier för jordbrukstatistikens bearbetande.
Enligt hvad som meddelas af Chefens för Statiska Centralbyrån redogörelser, hvilka
åtfölja hushållningssällskapens berättelser, hafva inom åtskilliga län genom sakkunnige
personer lokala undersökningar blifvit företagna socken-, pastorat- och häradsvis, allt
med goda resultat. Sådana undersökningar hade vid 1875 års slut omfattat Blekinge,
Jönköpings och Elfsborgs län samt Kalmar läns norra hushållningssällskaps område,
och fortgingo då i Kronobergs, Kristianstads, Vermlands, Vestmanlands, Upsala län och
Kalmar läns södra del. Att med tiden de öfriga länens hushållningssällskap komma
att följa de från nämda län gifna föredömen, kan väl sättas utan allt tvifvel. Medel
till bestridande af omkostnaderna för dylika undersökningar ega dessa sällskap i allmänhet
nu mera. Endast genom dem, som kunna på en gång lemna uppgifter för hela
landet kan en verklig jordbrukstatistik komma till stånd. Att till insamlande af primära
arealuppgifter bearbeta ett stort och kostsamt kartverk i skalan 1 : 20 000, kan aldrig
vara skäl, helst då, af de orsaker här ofvan blifvit anförda, ett fullt nöjaktigt resultat
ändock aldrig kommer att på den vägen erhållas.

Innan jag lemnar detta, det ekonomiska kartverkets statistiska åliggande, vill jag
nämna, att ungefär 2/r> hela kartverkets kostnad faller på areal-uträkningarna och
häradsbeskrifningarna. Det är detta arbete, som hufvudsakligen sysselsätter alla kartograferne
under nära 5 */2 vintermånader.

Hvad åter beträffar det allmänna ekonomiska kartverkets användande såsom underlag
för landets topografiska kartläggning, får jag anföra följande. Enligt den af mig
lemnade utredningen, angående landets allmänna kartverk, kostade, om 1872—1875 års
arbeten läggas till grund för beräkningen, hvarje ekonomiskt bearbetad qvadratmil
3 630 kronor, hvaraf ungefär 2 200 bör läggas på sjelfva kartarbetet i skalan 1 : 20 000
och 1 400 kronor på areal-beräkningar och beskrifningar. Visserligen har jag i nämda
utredning äfven antagit, att kostnaden för den ekonomiska kartans bearbetande framdeles
skulle komma att nedgå på det sätt, att hvarje qvadratmil skulle komma att kosta
omkring 3 300 kronor, men den erfarenhet 1876 och 1877 års arbeten lemnat tyckes
utvisa, att det är försigtigast, att såsom kostnad för hvarje qvadratmil åtminstone bibehålla
den en gång å verkliga fakta beräknade kostnadsumman 3 630 kronor. Jag har
vidare i nämda utredningar omnämt, att kostnaden för en af Generalstabens Topografiska
Afdelning direkte i skalan l : 50 000 hopsatt stomkarta, afsedd att begagnas vid den
topografiska kartläggningen i samma skala, har under åren 1863—1874 i allmänhet varit
270 kronor qvadratmilen.

Visserligen afse ej de nu uppgillra kostnadsummorna samma slag af arbete. Det
är nemligen stor skilnad mellan en ekonomisk kartläggning i skalan 1 : 20 000 med
upptagande af alla åkrar, ängar, hagar, vägar och rågångar m. nr. och en topografisk
stomme i skalan 1 : 50 000, som ej är annat än en med stöd af triangelpunkter gjord
hopsättning af till skalan 1 : 50 000 nedtransporterade landtmätarekartor och af åtskilliga

Reservation

uppmätningar af vägar och vattendrag, gjorda öfver ego-områden, för hvilka landtmätarekartor
saknas. Men af dessa olika summor visar den ena hvad kostnaden verkligen
är och bör vara för stomkartearbeten, direkte utförda för att tjena som underlag
för den topografiska kartläggningen i skalan 1 : 50 000, och med det samma huru mycket
som af den ekonomiska kostnadssumman bör räknas som kostnad för behöfligt stomkartearbete.

Möjligen skulle det tyckas, att begagnandet af den ekonomiska kartan vid den
topografiska kartläggningen skulle vara till stor lättnad och bidraga till fortskyndande
af detta arbete. Detta är dock icke händelsen, åtminstone ej i någon ännu märkbar
grad. Inom Östergötlands län har under flera år såsom stomme för det topografiska
arbetet begagnats nedtransporterade ekonomiska kartor, men detta oaktadt har arbetsqvantiteten
för dessa år ej varit större i förhållande till de i arbetet deltagande personerna,
än hyad vanligen är händelsen, när till grund för detta arbete begagnas vanliga
i skalan 1 : 50 000 direkte hopsatta stommar. Naturligt är ock, att så skall vara förhållandet.
Mycket af allt det, som med stor noggranhet och träget arbete blifvit inmätt
å den ekonomiska kartan i skalan 1 : 20 000, kommer aldrig till användning vid
den topografiska kartläggningen i skalan 1 : 50 000, der inmätandet och afritningen af
terrängens ytformer fordrar så ofantligt mera arbete och tid än sjelfva plana mätningen.
För den topografiska kartläggningen af landet är den ekonomiska kartan i 1 : 20 000
alldeles obehöflig och gör endast att detta arbete blifver i sin helhet alltför dyrt och
kommer derigenom att fortskrida alltför långsamt.

Jag har nyss sagt, att bearbetandet af landets kartverk på sätt nu sker genom
ett föregående stomkartearbete i skalan 1 : 20 000 är allt för dyrt. Om man af den för
ekonomiska kartläggningen af en qvadratmil i skalan 1 : 20 000 uppgifna kostnaden 3 630
kronor, af de skäl här ofvan omnämts, endast lägger 2 230 kronor på sjelfva kartläggningsarbetet,
så skulle, då kostnaden för den topografiska kartläggningen af en qvadratmil
med kartutgifning är beräknad till 2 330 kronor, omkostnaden för hvarje qvadratmil
för det närvarande vara 4 560 kronor.

Till jemförelse med detta är jag satt i tillfälle att meddela hvad det topografiska
kartläggningsarbetet kostat i Frankrike, det enda af de större länderna på kontinenten,
som verkligen afslutat ett sådant arbete för hela landet och hvarifrån man således kan
erhålla en uppgift på de kostnader ett så storartadt arbete verkligen kraft. Det af
franska generalstaben kartlagda Frankrike omfattar 4 750 svenska qvadratmil. Kartläggningen
har utförts i skalan 1 : 40 000; utgifningen har skett i skalan 1 : 80 000. Om
lönerna för de vid kartarbetet under olika år använde generalstabsofficerare i beräkningen
medtagas, så har detta arbete, som utförts från och med år 1818 till och med
år 1875, då endast något obetydligt af sjelfva utgifningen återstod, kostat i det närmaste
19 000 000 franc eller 13 680 000 kronor. Medeltal af kostnad för hvarje qvadratmil
är således omkring 2 900 kronor.

För att möjliggöra en jemförelse mellan kostnaden för topografiska kartläggningen
af Frankrike och det arbete af samma slag, som nu pågår i Sverige, bör nämnas,

af v. Vegesach.

att med undantag af ett mindre antal ingeniör-geografer, hvilka nästan uteslutande
sysselsatts vid de geodetiska arbetena, har i Frankrike allt egentligt kartläggningsarbete
utförts af generalstabens egne officerare. Uti ofvan uppgifna kostnad af 13 680 000
kronor för hela kartverket eller 2 900 kronor för qvadratmilen ingår således allt hvad
man kan anse, att franska staten för sitt kartverk utgifvit. Uti den kostnad för svenska
topografiska kartverket, som här ofvan uppgifvits eller 2 600 kronor för qvadratmilen,
ingår deremot ej löneförmånerna för de vid topografiska afdelningen tjenstgörande generalstabsofficerarne,
sammaledes ej lönerna för arméns officerare under den tid de vid
topografiska arbetena tjenstgöra. Äfven om man fäster afseende vid att mätningarna
å fältet för det stora franska kartverket utfördes under åren 1818—1866 och med den
största arbetspersonalen under åren 1824—1850, då säkerligen alla arbeten kunde utföras
för betydligt billigare pris än hvad på de senare tio åren kanske någonstädes
har varit möjligt, så visa dock de uppgifter, här lemnats, att, om ock den ekonomiska
kartläggningskostnaden ej i beräkningen medtages, våra topografiska arbeten med kartläggning
i skalan 1 : 50 000 och utgifning i skalan 1 : 100 000 äro betydligt dyrare än
de arbeten, hvilka utförts i det rika Frankrike med användande af skalorna 1 : 40 000
och 1 : 80 000.

Skulle omkostnaderna för den ekonomiska kartläggningen dertill i beräkningen
medtagas, så kan man med säkerhet påstå, att Sverige för närvarande utgifver för sitt
allmänna kartverk mera än dubbelt så mycket som det rika och bördiga Frankrike utgifvit,
om afseende fästes vid den arbetsprodukt, som derför årligen erhålles.

Af de skäl jag nu anfört framgår, att det allmänna ekonomiska kartverket, äfven
med användande af betydliga medel ej annat än ofullständigt kan uppfylla sitt statistiska
åliggande, äfvensom att eu bearbetning af en ekonomisk karta i skalan 1 : 20 000
att begagna som stomkarta för den topografiska kartläggningen gör landets allmänna
kartverk alltför kostsamt, utan att derigenom åstadkommes något egentligen bättre resultat,
än om den topografiska kartläggningen utföres oberoende af den ekonomiska
kartan.

Då dess utom vid så stora och svårutförda arbeten som kartläggningen i ett sammanhang
öfver ett land, omfattande en yta af 3 870 qvadratmil, det är nödvändigt, att
man ej förstiger sig i så stora skalor, att arbetets fullbordande mer än behöfligt är
försenas, och då i ett land med ej större tillgångar än Sverige det riktigaste är, att af
dessa slag af arbeten, åtminstone för den närmaste framtiden, endast utföra hvad som
visat sig, så väl i detta land som i andra stora land, vara ett allmänt erkändt och
trängande behof, nemligen en god topografisk karta i mindre skala, så måste jag, huru
motbjudande det för mig personligen än är och huru onaturligt det kanske kan synas
vara, med afseende å den plats jag innehar, dock framställa följande förslag:

Det allmänna ekonomiska kartverket bearbetas vidare ej på annat sätt än
att de påbörjade arbetena afslutas. Med fästadt afseende å kartarbetets fortgång
intill den tid, då Nådigt beslut i detta hänseende kan fattas, bör för Östergötlands
län och Öknebo härad af Stockholms län afslutas areluträkningar och

Reservation

uppsättande af häradsbeskrifningar. För Skaraborgs län bör afslutas arealuträkningar
och uppsättas häradsbeskrifningar för de härad, hvilka blifva fullständigt
kartlagda vid 1878 års mätningar. — År 1879 utföres ej något arbete å fältet.

Alla konsept-kartor och tryckta kartor med beskrifningar öfverlemnas till
Generalstabens Topografiska Afdelning, som ombesörjer den utgifning, som framdeles
kan ifrågakomma, men befrias från skyldigheten att fullständiga konseptkartorna
i skalan 1 : 20 000 med sedan kartläggningen timade förändringar.

Eu del instrument öfverlemnas till Generalstabens Topografiska Afdelning.
Hvad deraf ej behöfves äfvensom inventarier för öfrigt försäljas för statens
räkning.

Hvad den vid kartverket anstälda personalen beträffar, så har staten förpligtelser
till dem att uppfylla. Månge af kartograferne hafva lemnat förut innehafvande sysselsättningar
såsom landtmätare för att vid kartverket anställas, andre hafva vid kartverket
inlärt och inöfvat hvad som behöfts för erhållande af den anställning, de nu
innehafva, nästan alla hafva alltid fullgjort sina tjensteåligganden på ett utmärkt sätt.
Då nu kartograferne endast äro antagne tills vidare på förordnande, före år 1873 af
Statsrådet och Chefen för Civil-departementet och efter donna tid af Afdelningscliefen
för Generalstabens Topografiska Afdelning, finnes ej för mig någon grund att följa i
och för uppställande af något bestämdt förslag i detta hänseende, utan måste allt öfverlemnas
till Kong]. Maj:ts Nådiga omtanka och riksdagens välvilja.

Förutom kartograferne finnas för det närvarande vid kartverket anstälda sju
qvinliga ritbiträden ocli en vaktmästare.

Då den ersättning, som i en eller annan form bör tillkomma denna personal,
måste blifva beroende af ålder, tjensteår och innehafvande arfvode, får jag hänvisa till
närliggande bilaga N:o 1, som innehåller alla dessa uppgifter.

Komiterade äro af en helt annan åsigt. De hafva besvarat de till dem stälda
frågor med att föreslå ej allenast ett fortsatt bearbetande af den nuvarande ekonomiska
kartan i skalan 1 : 20 000, endast med någon inskränkning af det hitintills för sådan
kartläggning bestämda området, utan föreslå dess utom, att den topografiska kartläggningen,
som hitintills utförts i skalan 1 : 50 000, skall för stora delar af landet utföras i
skalan 1 : 20 000 ocli slutligen att en ekonomisk och topografisk bladkarta i samma skala
skall, förutom den vanliga topografiska kartan i skalan 1 : 100 000, på statens bekostnad
utgifvas öfver de delar af landet, som skulle blifva kartlagda i skalan 1 : 20 000. Då
jag ej kan biträda dessa vidt omfattande förslag, anhåller jag att först få anföra skälen
dertill och sedan göra framställningar angående utförandet af ännu återstående topografiskt
kartarbete.

Förunderligt nog åberopas såsom ett af skälen för detta ekonomiska kartarbete
i skalan 1 : 20 000 och för upprättande af de ekonomiska häradsbeskrifningarna, om

af v. Vegesack.

ock dessa senare enligt komitevades förslag skulle erhålla en något förändrad form,
detta kartverks lämplighet för landets jordbrukstatistik. Hvad värde ett sådant skäl
har, tror jag mig här ofvan hafva alldeles tillräckligt visat och kan det samma förbigå.

Vidare anföres såsom skäl för det fortsatta bearbetandet af denna karta med
beskrifningar, att allt detta skulle vara behöfligt och användbart vid bestämmande af
taxeringsvärden, i och för utgörande af bevillning. Dertill är dock skalan för kartan,
å hvilken arealuträkningarna göras, alldeles för liten, och framför allt sjelfva beskrifningarna
alldeles för ofullständiga. Dessa senare innehålla endast uppgifter å arealen
af åker, äng m. m., men sakna alla uppgifter om den lika vigtiga graderingen af sjelfva
jorden, hvarförutan, till följd af kartans i detta hänseende lilla skala, i beskrifningarna
i allmänhet endast upptages arealerna summariskt för hela byar, ej för hvarje delegares
innehaf af mark. Med stor varsamhet borde ett sådant användande af de ekonomiska
beskrifningarna framhållits som skäl för det ekonomiska kartverkets bearbetande, ty om
det samma i detta hänseende, i vissa enstaka fall kan lemna någon ledning, så ser jag
ej af hvad skäl komiterade stadnat med denna karta ungefär vid Leksand i Dalarne,
utan borde då komiterade hafva föreslagit kartarbetets fortsättande öfver hela Sverige;
detta hade åtminstone varit följdriktigt. Men dertill kommer, att i så granlaga fall
som bestämmande af skatter, vare sig i hvad form som helst, de uppgifter, hvilka skola
ligga tdl grund för deras bestämmande, måste vara mycket tillförlitliga och ej föråldrade.
Ln bestämmelse, att kartan i skalan 1 : 20 000 med beskrifning skulle användas i här
afhandladt syfte, skulle således först tvinga till den aldra noggrannaste bearbetning af
den ekonomiska plåna kartan, så långt skalan naturligtvis tillåter, såsom ett helt för sig
och dess utom, på det att beskrifningarnas uppgifter ej måtte alltför ofta vara endast
historiska, skulle man tvingas till dessa regelbundet återkommande granskningsarbeten,
hvilka äro så kostsamma att utföra.

Men de nu nämda skälen för det fortsatta bearbetandet af en ekonomisk karta
i skalan 1 : 20 000 äro väl ej de hufvudsakliga. Då komiterade i stället för det inom
södra och mellersta Sverige nu pågående kartarbetet med en ekonomisk plankarta i
skalan 1 : 20 000, denna kartas användande som stomme för deri topografiska kartläggningen
i skalan 1 : 50 000 och utgifning på statens bekostnad endast af den topografiska
kartan i skalan 1 : 100 000, föreslår ett så stort arbete som eu både ekonomisk och topografisk
kartläggning i skalan 1:20 000 med fullständig höjdmätning för ett område
af I 430 qvadratinil, utgifning på statens bekostnad af kartan i samma skala och dess
utom utgifning af vanliga topografiska kartor öfver dessa trakter i skalan 1: 100 000,
så torde man väl få anse den nya kartan i skalan 1:20 000 i och för sig sjelf vara det,
som komiterade egentligen genom sina förslag önskar åstadkomma.

Komiterades förslag afser således ej något mindre än påbörjandet af ett så godt
som nytt kartverk, fastän man, af de orsaker, hvilka finnas närmare angifna i den utredning,
angående landets topografiska kartarbeten, som jag år 1876 afgifvit, ej med
detta kartarbete kommit längre än hvad förhållandet är, och hvilket åskådliggöres genom
närliggande bilagor II och III. Att så förfara med stora, vigtiga och till sin

Reservation

natur så långsamma arbeten, som kartläggningen af ett stort land alltid måste vara,
äfven med begagnande af mindre skalor såsom 1 : 50 000 och 1 : 100 000, kan ej vara
rätt. På detta sätt framskjutes naturligtvis den tidpunkt, vid hvilken landet kunde
hafva åtminstone ett kartverk fullständigt afslutadt och det snart sagdt barbariska tillstånd
upphöra, att man öfver stora vidder af vårt land har dels ingen dels alltför liten
kännedom.

En följd af komiterades förslag skulle dess utom blifva, att stora delar af landet
skulle komma att å nyo, efter de nu föreslagna bestämmelserna kartläggas, innan hela
landet blifvit på ett sätt kartlagdt. Det allmänna ekonomiska kartverket har, om det
samma skall fortgå, vid slutet af år 1879, på hitintills brukligt sätt troligen kartlagt
omkring 305 qvadratmil, omfattande hela Upsala, Örebro och Östergötlands län samt
delar af Kopparbergs, Vermlands, Skaraborgs och Stockholms län. Dessa trakter skulle
enligt komiterades förslag med tiden fullständigt höjdmätas och topografiskt kartläggas,
hvarförutan kartor i skalan 1 : 20 000 skulle öfver dessa trakter utgifvas. Topografiska
korpsen och Generalstabens Topografiska Afdelning hafva under de senare 32 åren
bland annat kartlagt i skalan 1 : 50 000 ett område af något öfver 475 qvadratmil,
som ej ännu varit föremål för ekonomisk kartläggning och öfver den största delen
deraf hafva utgifvits kartor i skalan 1 : 100 000. Enligt komiterades förslag skulle
denna del af landet kartläggas å nyo i skalan 1 : 20 000 både ekonomiskt och topografiskt,
de i och för kartan i 1 : 100 000 gjorda afvägningarna fullständigas medelst
ytterligare höjdmätningar och kartor utgifvas i skalan 1 : 20 000. Om man ser på den
tid, som komiterade beräknat för afsilande af de af dem föreslagna kartarbeten, till
Indika beräkningar jag dock här nedan återkommer, så framgår deraf, att ofvan nänxla
omarbetning af redan på ett utmärkt sätt kartlagda områden skulle börja långt förr,
än kartarbetena hunnit för hela landet afslutas.

Mot komiterades förslag att kartlägga och utgifva kartor öfver en stor del af landet,
1 430 qvadratmil, i så stor skala som 1 : 20 000 kan dess utom göras följande allmänna
anmärkning. Kartor öfver stora land, hvilka äro afsedda att lemna de upplysningar,
som äro behöfliga för landets styrelse och förvaltning och för allmänna militära ändamål,
måste vara affattade i mindre skalor, på det att kartorna må kunna inom en rimlig
tid blifva färdiga, på det att kartorna må kunna, hvarje blad för sig, gifva öfversigt
öfver ett större område, och äfven af den orsak att det är möjligt endast med kartor i
mindre skalor att genom granskningar å fältet och reproduktionsmedlets rättande hålla
kartorna fullständiga för sedan kartläggningen timade förändringar. Ju större skalorna
äro, ju mera detaljer upptagas å kartorna; och granskningarnas resultat kunna säkerligen
i allmänhet tillgodogöras endast genom reproduktionsmedlets fullständiga förnyande.

Men förutom dessa kartor i mindre skalor, omfattande och gifvande en öfversigt
af hela landet, förekomma mångfaldiga omständigheter, hvilka fordra detaljkartor i olika
stora skalor öfver vissa mindre områden. Exempelvis för rent militära ändamål har
ofta här i landet förekommit att topografiskt kartlägga större och mindre trakter i skalorna
1 : 5 000, 1 : 10 000 och I : 20 000. Vid sådana tillfälliga behof utföras dessa

af v. Vegesack.

kostsamma mätningar endast till den vidd, som behöfves. Den topografiska detaljkännedom,
som en kartläggning i ofvan nämda stora skalor verkligen lemnar, kan deremot
ej erfordras öfver en sammanlagd vidd af 1 430 qvadratmil. Den enda rätta vägen
att inslå, när det gäller ett så stort land som Sverige, är derför att upprätta en
allmän karta i skalan 1 : 100 000 och verkställa de mera detaljerade kartläggningsarbetena
endast, när behofvet så fordrar, då skalan 1 :20 000 visserligen icke alltid är
tillräcklig.

Då det i denna fråga är af intresse att tillse, hvilka uppmätnings- och utgifnings-skalor
begagnats eller begagnas i åtskilliga främmande land för de topografiska
arbetena och hvilka anslag några af dessa land på dessa arbeten använda, får jag
meddela följande. I de mindre staterna såsom Sachsen (131 svenska qvadratmil), Belgien
(258), Danmark (334), Schweiz (361) och Baijern (664) har den topografiska kartläggningen
blifvit utförd i skalorna 1 : 20 000 eller 1 :25 000; för eu del af Schweiz har
begagnats skalan 1 : 50 000. Utgifningsskalan är för Belgien och en del af Danmark
1 : 40 000, för Sachsen och Baijern 1 : 50 000, för en del af Danmark, öarne, 1 : 80 000,
och för Schweiz 1: 100 000. Med undantag af Baijern har inom de öfriga nämda små
länderna på de senare åren börjat utgifvas kartor i konseptskalan.

Går man åter till de större staterna och dervid förbigår det genom sin stora vidd
med andra europeiska stater ej jemförbara Ryssland, hvilket land för sin egentliga topografiska
karta öfver gränsguvernementen begagnar uppmätningsskalan 1 : 42 000 och •
utgifningsskalan 1:126 000, annars mindre skalor, såsom 1:210 000 och 1:420 000, så
befinnes, att i

Preussen, som omfattar en yta af 3 049 svenska qvadratmil, utföres den topografiska
kartläggningen nu mera i skalan 1 : 25 000 och utgifves den topografiska kartan
i skalan 1 : 100 000. På de senare åren har man börjat att äfven utgifva kartor i mätningsskalan.
År 1875 var för landets topografiska uppmätning och kartläggning anslasret
1 065 700 riksmark eller i det närmaste 959 130 kronor, hvilket årliga anslag1 nu
lärer vara ytterligare förhöjdt.

Den topografiska kartläggningen af Österrike, omfattande 5 462 svenska qvadratmil,
började i slutet af förlidet århundrade och utfördes intill år 1867 i skalan 1 : 28 800.
Specialkartorna utgåfvos provinsvis i skalan 1 : 144 000 och 1 : 288 000. Innan detta
arbete var färdigt eller hunnit omfatta hela monarkien, beslöt man sig år 1867 att omgöra
hela detta arbete med begagnande af mätningsskalan 1:25 000 och utgifningsskalan
1 : 75 000. Då planen för den nya kartläggningen uppgjordes, beräknade man
att kunna afsluta arbetet på tio år med en kostnad af 10 000 000 gulden, eller 16 000 000
kronor. Enligt mig från Wien lemnade meddelanden har arbetet redan kostat åtskilliga
millioner mera och är ej halffärdig!.

Det enda af de större länderna, som från början har uppgjort en fullständig
plan för den topografiska kartläggningen och följdriktigt genomfört denna plan, endast
med en så godt som vid arbetets början vidtagen förändring angående skalorna, är
Frankrike, omfattande nu en yta af 4 623 svenska qvadratmil, men med Elsass och

KartverJcskomiténs Bet. Reserv. 3

Reservation

Lothringen 4 750. År 1818, då detta arbete egentligen började, bestämdes, att kartläggningen
skulle utföras i skalan 1 : 10 000 och kartorna utgifvas i skalan 1 : 50 000.
Efter några få års förlopp erhöll man visshet om, att kartarbetet, på så sätt bedrifvet,
skulle först inom ett par århundraden kunna afslutas. Uppmätningsskalan minskades
då först under några år till 1: 20 000, sedan, från år 1824, till 1: 40 000 och utgifningsskalan
till 1 : 80 000, genom hvilken förändring man anser sig hafva förkortat
arbetstiden till en tjugondedel. År 1866 var all uppmätning afslutad och är Frankrike
det enda af de större länderna, som för närvarande kan uppvisa en topografisk karta
öfver hela landet. Hufvudsakliga orsaken dertill är naturligtvis den att man varit försigtig
vid begagnande af skalor så väl för kartläggningen som utgifningen. De årliga
anslagen, störst under åren 1833—1848, utgjorde då i medeltal omkring 300 000 francs
eller 216 000 kronor.

Af hvad jag nu senast anfört framgår, att ej något af de större länderna begagnar
för det allmänna kartverket en så stor kartläggningsskala som 1 : 20 000, att
endast Preussen och Österrike använda skalan 1 :25 000, att endast Preussen jemte
den topografiska kartan i skalan 1: 100 000 utgifver kartor i uppmätningsskalan samt
att användande af stora mätningsskalor göra kartarbetena i allmänhet så kostsamma,
att åtminstone i ett land som Sverige, omfattande 3 870 qvadratmil, man i detta hänseende
bör väl betänka, innan man fördjupar sig i ett så vidtomfattande arbete som
.ekonomisk och topografisk kartläggning i skalan 1 :20 000 af 1 430 qvadratmil, helst
deraf måste blifva en följd, att landets allmänna kartverk, det topografiska, alltför sent
skulle komma att afslutas, enär man ej kan fordra årliga anslag så stora, att de i och
för sig sjelfva innebära en orimlighet.

Komiterade hafva äfven till en del insett detta och derför uppgjort ett förslag,
som afser, att kartläggningen af hela landet skulle vara afslutad först år 1916 eller 36
år efter det den nya planen år 1880 skall kunna sättas i verket, att detta arbete skulle
bedrifvas med ett årligt anslag af i medeltal omkring 220 000 kronor samt att totala
kostnaden för det från och med år 1880 återstående kartarbetet skulle komma att utgöra
omkring 8 000 000 kronor.

Vid denna beräkning af behöflig arbetstid och kostnad anhåller jag dock få
göra en anmärkning. Det drygaste arbete, som enligt komiterades förslag skulle utföras,
är naturligtvis kartläggningen i skalan 1 : 20 000. Ett misstag begånget vid beräkningen
af den tid, som skulle erfordras för utförande af detta arbete, har således
ett stort inflytande så väl å den arbetstid, som skulle erfordras för afslutande af hela
kartverket, som ock å den för hela arbetet beräknade kostnaden. Komiterade antaga,
att en person skall kunna hinna höjdmäta, ekonomiskt och topografiskt kartlägga i
skalan 1 :20 000 0,7 qvadratmil, om förutom den vanliga arbetstiden 1. Maj—30. September
äfven Oktober och November månader användas till uppritning af mätningarna.
Detta är ett misstag.

Under år 1869 utfördes pass- och positions-mätningar i skalan 1 :20 000 vid
Sollentuna, Vaxholm och Qvicksund. Det kartlagda området var 1,4 qvadratmil, den

af v. Vegesack.

använda tiden 21 arbetsmånader, utvisande således, att en person skulle på fem månader
i denna skala kunna kartlägga 0,33 qvadratmil. Dervid är att anmärka å ena sidan,
att arbetena utfördes af samma personer på trenne olika ställen, hvilket något
försenade arbetet, att en del af arbetspersonalen var mindre öfvad, att uppritningen i
allmänhet utfördes noggrannare och mera vårdadt än man kanske i allmänhet får fordra
samt att en temligen fullständig afvägning utfördes öfver det kartlagda området,
men å andra sidan att de å en ekonomisk karta med så stor noggranhet inmätta och
upptagna ekonomiska detaljerna ej med motsvarande noggranhet och fullständighet
här återgåfvos samt att en några år förut gjord kartläggning af en del af dessa traker
i skalan 1 : 10 000 betydligt underlättade arbetet, så tror jag, man af detta exempel
*kan sluta, att en person bör kunna under vanliga förhållanden på fem månader ekonomiskt
och topografiskt kartlägga och upprita 0,/t qvadratmil.

Men det finnes ännu en erfarenhet att åberopa. Under åren 1849 och 1850 utfördes
af den som skrifver detta, söder och norr om Stockholm, topografiska kartläggningar
i skalan 1 : 20 000. Beräknadt från det ena året skulle en person medhinna på
fem månader 0,5, från det andra 0,52, medeltal således 0,5] qvadratmil. Men vid denna
mätning utfördes ej några höjdbestämmelser och fästes ej mera afseende vid de vanliga
ekonomiska detaljerna än brukligt är vid en uteslutande topografisk kartläggning.

Skulle man af hvad nu anfördt är bedömma, huru stor yta en person skulle
kunna på fem månader hinna fullständigt ekonomiskt och topografiskt kartlägga, höjdmäta
och å kartan upprita, så torde 0,rt högst 0,44 qvadratmil vara den rätta. Om nu
dertill skulle läggas den arbetsprodukt, som kan anses tillkomma derigenom att en del
af uppritningen först verkstäldes under Oktober och November, hvilket arbetssätt dock
ej är särdeles lämpligt, så torde, då siffran 0, \ 4 redan är som högst beräknad och då
Oktober och November månader för dylika arbeten ej kunna skattas högre än 1,5 sommarmånader,
tillökningen i arbetsprodukt försigtigast böra beräknas genom förhållandet
5 : 1,5 = 0,42 : X, och blifva O43, således arbetsqvantiteten för hela sommaren med
hösten blifva 0,55, ej 0,7 som komiterade antagit.

Ofta åberopas erfarenhet från andra länder å hvad en person kan på en sommar
hinna topografiskt kartlägga. En sådan jemförelse visar dock ej mycket. För
det första kunna här i landet mätningar pågå endast fem, i Belgien och Frankrike sju
månader. Vidare finnas i åtskilliga länder å kontinenten fullständigt utförda kadastermätningar
att vid den allmänna kartläggningen begagna. Här i landet finnas åter i
allmänhet endast kartor upprättade i och för utförande af skiften jordegarne emellan.
För att fatta hvilken skilnad i kartmaterial detta är, bör uppmärksammas, att kadasterkartan
måste hållas fullständig för att kunna uppfylla sin bestämmelse, laga- eller
stor-skifteskartan åter gömmes i arkiven, sedan skiftet blifvit bestämdt. Dertill kommer
landets i så hög grad sönderbrutna ytformer och dess skogiga beskaffenhet. Allt
detta gör kartarbetet här i landet så långsamt och svårt så väl för den ekonomiske
kartografen som ock för topografen.

Reservation.

På grund af hvad nu är anfördt kan jag ej instämma i komiterades förslag att
i skalan 1 :20 000 topografiskt kartlägga södra och vissa delar af mellersta Sverige.
Jag får derför öfvergå till de framställningar jag har att gorå angående utförandet af
det ännu återstående topografiska kartarbetet, då på samma gång jag får yttra mig öfver
kartläggningen af Norrbottens län.

Med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning af den 10 Januari 1876 till
Chefen för Generalstaben:

att dels låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma med så väl beräkning af
den tid, hvarunder den topografiska kartläggningen af landet, med undantag af Norrbottens
län, kan med användande af de krafter, som dertill kunna blifva disponibla,
fulländas, som ock af det årliga anslag, hvilket under arbetstiden erfordras;

dels äfven, enär samma mätnings- och utgifningsskalor, hvilka inom södra och
mellersta dclarne af landet begagnas, icke synas vara för de nordliga landskapen erforderliga,
afgifva förslag, när en öfvergång bör ega rum från de nu i allmänhet begagnade
skalor;

dels slutligen, i samband med nu anbefalda utrednings och förslags afgifvande,
gorå framställningar angående de förändringar i de topografiska arbetenas bedrifvande,
hvilka kunna leda till påskyndande af arbetets gång;

har jag, derom anmodad, uppgjort de beräkningar och förslag, hvartill denna
befallning gaf anledning, och hvilket allt, såsom ofvan nämdt är, återfinnes uti den
Nådiga propositionen till 1877 års riksdag.

Angående utförandet af det vid 1875 års slut återstående topografiska kartarbetet,
har jag, förbigående Norrbottens län, hufvudsakligen föreslagit, att, på sätt närliggande
bil. IV, jemförd med bil. II, närmare angifver, af de 1 952 qvadratmil, som
återstodo att topografiskt bearbeta, 410 qvadratmil skulle kartläggas i skalan 1 : 50 000
och kartor deröfver utgifvas i skalan 1 :100 000, samt att för 1 542 qvadratmil skulle användas
skalorna 1:100 000 och 1:200 000, all gravyr utförd på hitintills här i landet
brukligt sätt.

Chefen för Generalstaben, som äfven afgifvit betänkande angående samma arbetens
utförande, har föreslagit, hufvudsakligen af rent militära skäl, att hela landets
kartverk med undantag för Yesterbottens läns lappmarker, 337 qvadratmil, skulle utgifvas
i skalorna 1: 100 000, vidare att, förutom de ofvan nämda 410 qvadratmilen af mellersta
och södra Sverige, äfven Bottniska vikens kustland och de större flod-dalarne,
till en vidd af ungefär 340 qvadratmil, skulle kartläggas i skalan 1 : 50 000; att det inre
af landet, omkring 865 qvadratmil, skulle kartläggas i skalan 1:100 000; att kartorna
öfver Yesterbottens lappmarker skulle utgifvas på sätt det var befaldt för Norrbottens
läns; att kartor öfver de öfriga här ofvan nämda 1 615 qvadratmilen skulle på så sätt

af v. Vegesack.

utgifvas, att för ungefär 190 qvadratmil skulle användas vanlig gravyr, under det att
resten, eller omkring 1 425 qvadratmil, skulle utgifvas med heliogravyr.

Komiterade hafva, pa sätt förut är nämdt, föreslagit kartläggning i skalan
1 : 20 000 söder ifrån till något norr om Leksand i Dalarne samt, angående kartläggningen
af Norrland, till hufvudsakliga delar instämt i Chefens för Generalstaben förslag,
med den förändring att kartläggningen i skalan 1 : 50 000 skulle omfatta, förutom
kustlandet, endast ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna genom
Jemtland samt omkring Storsjön till en vidd af 300 till 320 qvadratmil, hvarförutom
komiterade föreslagit, att kartarbetet inom Norrbottens län måtte fortgå oförändradt
enligt nu gällande bestämmelser.

Då, af förut nämda skäl, jag ej kan biträda komiterades förslag om att ekonomiskt
och topografiskt kartlägga södra och stora delar af mellersta Sverige i skalan
1.20 000, men da likväl den del af landet, som åi närliggande bil. IV finnes särskildt
utmärkt såsom afsedd att topografiskt kartläggas i skalan 1 :50 000, torde behöfva
denna kartläggningsskala, så finner jag icke något skäl att förändra den framställning jag
redan år 1876 i detta hänseende gjort.

Hvad Norrland intill Norrbottens län åter beträffar, så hafva komiterade föreslagit,
att en del, 300 till 320 qvadratmil, skulle topografiskt kartläggas i skalan 1: 50 000;
att omkring 770 qvadratmil skulle kartläggas i skalan 1 : 100 000; att Vesterbottens läns
lappmarker skulle kartläggas på sätt nu föreskrifvet är om Norrbottens läns, att de
topografiska kartorna öfver nyss nämda 1 090 qvadratmil skulle utgifvas i skalan
1 : 100 000 medelst heliogravyr. — Lemnande tills vidare komiterades förslag om kartläggningen
af Vesterbottens läns lappmarker och af Norrbottens län, får jag, angående
framställningarna om det öfriga Norrland, anföra följande:

I det förslag till de topografiska arbetenas utförande inom Norrland intill Norrbottens
län, som jag år 1876 afgaf, har, på sätt närliggande bil. IV angifver, föreslagits,
att sjelfva kartläggningen måtte utföras uteslutande i skalan 1 : 100 000 och att
utgifningen måtte ske i skalan 1 : 200 000 medelst vanlig gravyr. — Den hufvudsakliga
skilnaden mellan dessa båda förslag ligger således i utgifningsskalan och sättet för
reproduktionsmedlets åstadkommande.

Då jag på sommaren 1876 verkstälde den utredning, angående de topografiska
arbetena, som till Kongl. Maj:t aflemnades, stod ej heliogravyren på den ståndpunkt,
att jag ansåg mig kunna lägga denna gravyrmetod till grund för en framtida beräkning.
I Wien hade försök i många år pågått utan något fullgodt resultat. De exemplar
af den österrikiska spicialkartan i skalan 1: 75 000, som år 1876 öfverlemnades
till svenska Generalstaben, voro långt ifrån nöjaktiga. Till Stockholm kommo på
försommaren öfver Berlin rykten om, att man i TV ien var på väg att öfvergifva hela
gravyrmetoden. I österrikiska militära tidskrifter läste man det skarpaste klander öfver
landets egna nya kartverk. I Sverige hade alla försök att använda heliogravyren
för kartan i 1 : 100 000 ej varit lyckade. Men helt annat tyckes förhållandet framdeles
möjligen kunna gestalta sig. Från Militär-geografiska Institutet i Wien hafva under

Reservation.

år 1877 och under detta år till Generalstabens Topografiska Afdelning öfverlemnats så
öfver förväntan lyckade arbeten i denna väg, att man torde med temlig tillförsigt kunna
motse, att äfven bär i landet skall kunna lyckas att såsom reproduktionsmedel för
den topografiska kartan i skalan 1: 100 000 använda heliogravyr.

Kan man således genom denna billiga och fort utförda gravyr förskaffa Norrland
den verkligt stora fördelen af en topografisk karta i skalan 1:100 000, så faller det
alldeles af sig sjelf, att jag ej håller på mitt förslag att utgifva dessa kartor i skalan
1:200 000 medelst vanlig gravyr. Men skulle deremot heliogravyr ej lyckas, så måste
utgifning sskalan minskas till 1:200 000, ty landet mägtar ej låta gravera kartor öfver
stora vidder i skalan 1 :100 000 utan en alltför lång tidsutdrägt.

Hvad åter angår komiterades förslag att topografiskt kartlägga kustlandet och
en del af Jemtlands län, 300 till 320 qvadratmil, i skalan 1 : 50 000, så kan jag ej deruti
instämma. Anledningen till detta förslag skulle väl vara att genom begagnande af
större uppmätnings- än utgifnings-skala erhålla för vissa trakter en fullständigare karta
i skalan 1 : 100 000. Alen huruvida, då heliogravyr begagnas som reproduktionsmedel,
fördelen af den möjligen något mera detaljerade kartan i skalan 1 :100 000 svarar
mot den förlängning i arbetstid och den större kostnad, som är en följd af begagnandet
af den för dessa trakter stora kartläggningsskalan 1 : 50 000, torde vara tvifvelaktigt.

Visserligen har jag i ofta åberopade utredning sagt, att mätningsskalan, då det
gäller utgifning af kartor i skalan 1:100 000 eller ännu mindre skalor, alltid måste
vara större än utgifningsskalan, såvida ej den en gång utgifna kartan skall bära alltför
tydliga spår af olika uppmätares olika uppfattning af eller åtminstone alltid olika
förmåga att i små skalor framställa alla de föremål och förhållanden, hvarom en god
topografisk karta redovisar. Men då afsåg jag naturligtvis, att den från arbetena å
fältet erhållna konseptkartan i skalan 1 : 100 000 ej skulle renritas utan öfverlemnas till
gravören i det skick kartan var, samt att såsom reproduktionsmedel skulle användas
den skarpa och rediga, men äfven långsamma och särdeles kostsamma gravyren med
stickek. I och för begagnande af heliogravyr är man deremot tvungen att verkställa
en mycket nogrann omritning af sjelfva konsepten, då hela denna gravyr är" af denna
ritning beroende. Alla de o egentligheter och olikheter i skalan för terrängbeteckningen,
Indika alltid finnas å ett konseptblad i skalan 1 : 100 000, uppritadt — som det
oftast kommer att blifva — af många olika personer, kunna under uppritningen till
heliogravyr mycket lätt afhjelpas. Heliogravyrcn, huru praktisk och nöjaktig den i
sin tillämpning än må vara, kommer dess utom troligen aldrig att förmå återgifva alla
de små olikheter i terrängbeteckningen, som man söker vinna genom begagnande al en
större mätnings- än utgifningsskala, och som gravyren med stickel deremot lätt återgifver.
Dertill kommer, att de topografiska kartorna nu mera mångfaldigas genom
litografisk! öfvertryck. En del af de små detaljer, som en uppmätning i skalan 1 : 50 000
skulle komma att lemna till den graverade kartan i skalan 1: 100 000, försvinner ofta
genom detta tryck.

af, v. Vegesack.

Tager man derför i öfvervägande alla här inverkande omständigheter, och ej i
sjelfva kartläggningen nedlägger mera arbete och kostnad än hvad sedan verkligen kan
tillgodogöras, utan i allt endast utför det arbete, som behöfves för erhållande af en
god och fullständig karta öfver Norrland i skalan i : 100 000, så är, efter min uppfattning
af förhållandena, den af komiterade föreslagna kartläggningen af 300 till 320
qvadratmil af vissa trakter af denna del af landet ej behöflig och kommer endast att
betydligt försena de topografiska arbetena. För att visa hvad en topografisk kartläggning
i skalan 1 : 50 000 af 320 qvadratmil verkligen innebär, får jag hänvisa till närliggande,
förut åberopade bilaga N:o II, som utvisar det område, 542 qvadratmil, som
på de senare 32 åren blifvit i denna skala kartlagda.

På grund af hvad nu anförts, får jag, instämmande i komiterades förslag angående
kartläggning i skalan 1 : 100 000 af de större de,lame af Norrland, dessutom föreslå,
att det af komiterade för kartläggning i skalan 1:50 000 af sedda området äfven måtte
topografiskt kartläggas direkte i skalan 1:100 000.

Jag öfvergå!’ nu till komiterades förslag om kartläggningen och kartutgifningen
för Vesterbottens läns lappmarker och Norrbottens län. Då framställningen angående
den törst nämda delen af landet är beroende af huru vida de för den sist inlinda delen
nu gällande bestämmelser äro till alla delar lämpliga, får jag, \wsäl Norrbottens läns kartverk
beträffar, anföra följande.

Hvad då först vidkommer sjelfva knrtläggningsarbetet, så är ej något att dervid
erinra. Men angående de sedan år 1874 gällande bestämmelserna för utgifning af
kartorna öfver Norrbottens län, torde några förändringar vara nöden.

Enligt nu gällande föreskrifter skall den sedan år 1868 påbörjade utgifningen
af ekonomiska kartor i skalan 1: 100 000 med beskrifningar öfver länets kustsocknar
fortsättas, dock skall Pajala socken i hvad rörer kartläggning och kartut^ifning hänföras
till lappmarkerna. Kartorna öfver lappmarkssocknarna och Paj ala socken skola
utgifvas socken- eller hvad här är det samma tingslagsvis i skalan 1 : 200 000, och böra
dessa kartor, graverade på sten, upptaga så väl de vanliga ekonomiska föremålen, som
ock höjdbildningen med crayon-tryck och skog. Med begagnande af de för ekonomiska
kartorna öfver kustsocknarna använda svarttryckstenar och med tillhjelp af litografisk!
tryck skola topografiska kartor öfver kustlandet, innehållande hvad man vanligen
å sådana kartor återfinner, tingslagsvis utgifvas med uteslutande af de rent ekonomiska
föremålen.

Den egentliga anledningen till de framställningar, som af mig gjordes och som
legat till grund för de år 1874 gifna bestämmelserna, angående bearbetandet af Norrbottens
läns kartverk, var att den topografiska kartläggningen af detta län måtte utföras
i samband med den då pågående allmänna ekonomiska kartläggningen. Hvad
utgifningen af kartor åter beträffar, ville man ej då rubba den en gång började utgifningen
af kartor tingslagsvis, helst genom detta utgifningssätt arbetet kunde utföras
med minsta möjliga kostnad, men då nu hela landets allmänna kartläggning är föremål

Reservation

för komiterades åtgöranden, så torde det vara skäl tillse, att de kartor, som komma att
utgifvas öfver Norrbottens län, öfverensstämma och sammanfalla med landets allmänna
topografiska kartverk. Fastän af vissa orsaker detta län blifvit. föremål för allmän
kartläggning långt före de öfriga norra länen, så finnes det ej skäl att just för detta
län göra något undantag i hvad angår utgifning af kartor.

Olägenheterna af den år 1874 föreskrifna utgifningsplanen äro:
olika delar af länet skulle komma att finnas upptagna på kartor i olika skalor;
formatet, häradskartans, ej lämpligt, då det är fråga om den enda karta, som skulle
finnas öfver denna vidsträckta landsdel (920 qvadratmil).

stengravyr otjenlig som reproduktionsmedel, när det är fråga om kartor, som
skola fylla behofven för århundraden, hvartill kommer

olämpligheten af att hafva tvenne slag af kartverk, bladkarta öfver Sverige upp
till Norrbottens läns södra gräns, sedan häradskartor för detta län.

Dessa olägenheten äro så stora, att de samma böra undanrödjas. Några särdeles
störa svårigheter att öfvergå från den faststälda utgifningsplanen till en annan lämpligare;
finnas ej. Hvad sedan år 1874 har utförts i kartläggningsväg är användbart äfven
för annan utgifningsform. Hvad åter sjelfva utgifningen af kartor öfver Norrbottens
län beträffar, så får jag nämna, att efter år 1874 hafva utgifvits ekonomiska kartor
öfver fyra tingslag inom kustlandet, så att nu sådana kartor äro utgifna öfver sju af
kustlandets nio tingslag. Något egentligt vidlyftigt arbete i och för realiserande af
1874 års arbetsplan, eller för utgifning af kartor öfver lappmarksocknarna och topografiska
kartor öfver kustsocknarna har ej ännu utförts.

Om derför det framdeles skulle lyckas att här i landet så fullständiga heliogravyren,
att detta reproduktionssätt skulle kunna användas för utgifning af topografiska
kartor, och skalan för denna utgifning derigenom en gång för hela landet ända upp till
Norrbottens län skulle kunna blifva 1 : 100 000, så finnas ej några skäl att med denna
utgifningsform och skala der stadna, utan må då äfven Norrbottens län inrymmas på
bladkartan i skalan 1:100 000. En bladkarta omfattande hela landet och en skala för
uto-ifnino-en af denna karta äro så stora fördelar, hvad kartans användbarhet vidkommer,
att landet för denna stora och nyttiga sak säkerligen gör behöfliga uppoffringar.

Då den utredning, jag på Nådig befallning lemnat angående den tid, inom
hvilken Norrbottens läns ekonomiska kartverk kan vara afslutadt och den ungefärliga
kostnaden för detta arbetes utförande, gälde detta kartverk, sådant det samma enligt
1874 års bestämmelser skulle bearbetas och utgifvas, får jag nu, sedan ett annat ututgifningssätt
blifvit föreslaget, uppgifva hvilken ökad kostnad detta möjligen skulle
medföra äfvensom den förlängning af den förut beräknade arbetstiden, som deraf möjligen
skulle uppstå.

Hvad då först beträffar den större kostnaden för att utgifva en topografisk karta
öfver Norrbottens län i skalan 1:100 000 medelst heliogravyr, i stället för de enligt
1874 års föreskrifter till utgifning anbefalda kartorna i litografiskt tryck, anföres följande.

af v. Vegesaclc.

Enligt ett af föreståndaren för Generalstabens litografiska anstalt år 1876 uppgjordt
kostnadsförslag skulle all då återstående utgifning af kartor öfver Norrbottens
län komma att kosta 49 200 kronor. Då likväl sedan dess utgifvits ekonomiska kartor
öfver tvenne tingslag och dylika kartor öfver de återstående kustlandets båda tingslag
under detta och nästa år komma att utgifvas, allt med en kostnad af 7 200 kronor,
skulle vid slutet af år 1878 den återstående utgifningskostnaden efter 1874 års plan
vara 42 000 kronor.

Om deremot en topografisk bladkarta i skalan 1 : 100 000 medelst heliogravyr
skulle utgifvas öfver hela länet, så kan kostnaden derför i det närmaste beräknas. Enligt
lemnad utredning, angående det topografiska kartverkets kostnad, synes, att ritning
till heliogravyr och färdig koppartryckplåt till ett vanligt topografiskt kartblad, omfattande
en yta 23,15 qvadratmil, kostar omkring 3 500 kronor. Då nu Norrbottens län
omfattar 920 qvadratmil, så skulle länet upptaga i det närmaste 40 kartblad och kostnaden
för utgifningen således blifva 140 000 kronor eller omkring 98 000 kronor mera
än det litografiska trycket. Anmärkas bör dock, att denna beräkning är endast i det
fall rigtig, att hela kartan öfver Norrbottens län jemnt inrymdes på 40 kartblad. Detta
är dock ej händelsen, enär länet kommer att upptaga dels hela, dels delar af blad till
ett sammanräknadt antal af 55, af hvilka dock 9 blifva gemensamma för Vesterbot.tens
och Norrbottens län. Egentligen böra derför de nämda 98 000 kronor ökas med heliogravyrkostnad
för sex plåtar eller till 100 000 kronor. Omkostnaden för utgifning af
kartan öfver Norrbottens län i skalan 1:100 000 medelst heliogravyr skulle således
blifva omkring 100 000 kronor mera än hvad utgifningen enligt 1874 års bestämmelser
är beräknad till.

hivad åter beträffar den tid, inom hvilken kartarbetet må kunna vara afslutadt,
under förutsättning af att utgifningsplanen ändrades från litografiskt tryck i de tvenne
skalorna 1 : 100 000 och 1 : 200 000 till utgifning medelst heliogravyr i skalan 1 : 100 000
för hela länet, får jag nämna, att, enligt den af mig lemnade utredningen om Norrbottens
läns ekonomiska kartverk, skulle allt arbete på fältet vara afslutadt år 1887 och
all utgifning af kartor år 1894, samt att den långa tid, som ligger emellan slutad kartläggning
och slutad kartutgifning är förorsakad af afvittringarnas fortgång.

Hvilken förökning i arbetstid antagandet af det föreslagna nya utgifningssättet
skulle förorsaka, är svårt att nu bestämma utan all erfarenhet derom. Men då tillökningen
i arbete endast är ett ritarbete, ritning till heliogravyr, så tyckas de sju år
man har att använda vara mera än tillräckliga. Så att äfven i detta fall kartbladen,
omfattande Norrbottens län, kunna vara utgifna år 1894 eller 1895. Endast de kartblad,
hvilka omfatta delar af både Norrbottens och Yesterbottens län, kunna ej utgifvas,
förrän i den mån Vesterbottens län blifver topografiskt kartlagdt.

Med stöd af hvad jag nu anfört kan jag ej biträda komiterades förslag att utgifva
kartorna så väl öfver Norrbottens län som ock öfver Vesterbottens lappmarker
efter de för det först nämda länet i detta hänseende gällande bestämmelser, utan får
föreslå:

Kartverkskomiténs Bet. Reserv.

Reservation

att om det skulle lyckas att använda heliogravyr såsom reproduktionsmedel för topografiska
kartor i skalan 1 : 100 000 och derigenom den topografiska kartan öfver störa delar af
mellersta och norra Sverige komma att i denna skala utgifvas, så må äfven kartan öfver
hela Norrbottens lån utgifvas i samma skala i ett sammanhang med de öfriga delarne af
landet;

studie heliogravyr-försöken deremot misslyckas och man således blifva tvungen att fortsätta
med gravyren, då för stora delar af landet en förminskning till skalan 1:200 000 häfver
nödvändig, så må samma skala användas för den topografiska kartan öfver Norrbottens
län.

Sedan jag nu gjort framställningar angående utförandet af det för hela landet
återstående topografiska kartarbetet, får jag redogöra för den ordning, i hvilken dessa
arbeten böra utföras, den ungefärliga kostnad, dessa arbeten fordra, och den tid, inom
hvilken allt arbete möjligen kan vara afslutadt. — Slutligen får jag göra några framställningar,
angående den personal, som skall utföra detta stora arbete.

Hvad då först beträffar den ordning, i hvilken de vid slutet af detta år återstående
arbeten böra utföras, så torde afseende böra fästas vid följande omständigheter. De
geodetiska arbetena inom Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands och
Vesterbottens län hafva intill slutet af detta år så fortskridit, att man om två år kan
för dessa trakter påbörja de allt egentligt kartarbete grundläggande triangelmätningarna
af andra och tredje ordningen. Något kartläggningsarbete kan således ej här påbörjas
förr än om fyra till fem år. Vidare är detta arbete för vissa delar af Kopparbergs och
Vesterbottens län beroende af den tid, inom hvilken storskiftet i det förra och afvittringarna
inom det senare länet hinna afslutas. Detta inträffar, hvad storskiftet angår,
om åtta och afvittringarna om tretton år. Antagligen kunna i så fall de för dessa arbeten
upprättade kartor vara tillgängliga för de topografiska arbetena först om tio och
femton år.

Med fästadt afseende å detta borde (se bil. II) under de närmaste åren afslutas
kartläggningen i skalan 1 : 50 000 af Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län samt
så mycket af Örebro och Karlstads län, att det i militäriskt hänseende så vigtiga kartbladet
”Askersund” blefve färdigt. Sedan kartlägges Gotland, innan arbetena fortsättas
norr ut öfver Karlstads, Örebro, Gefleborgs och Kopparbergs län. Kartarbetena inom
Norrbottens län fortgå efter anlagd plan.

När trianguleringen af Norrland om fyra till fem år så fortskridit, att ett topografiskt
kartarbete der kan påbörjas, så borde först företagas kartläggningen af Vesternorrlands
län, efter detta län Jemtlands, och dessa arbeten så ledas, att de norr ifrån
gående möta de söder ifrån kommande arbetena inom norra delen af Kopparbergs län.
Kartläggningen af Vesterbottens län påbörjas först i den mån kartarbetet inom Norrbottens
län hinner afslutas. Allt arbete ordnas så, att Vesterbottens läns lappmarker
och nordligaste delen af Kopparbergs län sist kartlägges.

Hvad åter beträffar den totala kostnaden för vid slutet af detta år återstående
kartarbete, så kan deri samma på grund af de utredningar, som år 1876 afgåfvos af

af v. Vegesack.

Chefen för Generalstaben och af Afdelningschefen för den Topografiska Afdelningen,
på följande sätt ungefärligen beräknas. Enligt den af mig, som afdelningschef, lemnade
utredningen skulle det topografiska kartarbete, som den 1 Januari 1876 återstod att
utföra, Norrbottens län ej medräknadt, komma att kosta omkring 2 730 000 kronor,
hvaraf behöflig! statsanslag 2 630 000 kronor, under antagande dock att af de då ej
kartlagda 1 952 qvadratinilen 410 skulle kartläggas i skalan 1:50 000 och kartor deröfver
utgifvas i skalan 1 : 100 000, samt att för de öfriga 1 542 qvadratinilen skulle användas
skalorna 1 : 100 000 och 1 : 200 000, all gravyr utförd med stickel. Om heliogravyr
deremot skulle komma att framdeles användas som reproduktionsmedel, så måste
först, i och för möjliggörande af en beräkning, bestämmas, hvarest öfvergång bör ske
till denna nya gravyrmetod. Lämpligast torde i detta hänseende vara att begagna vanlig
gravyr för de delar af Kalmar, Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län, öfver
hvilka topografiska kartor i skalan 1 : 100 000 cj ännu utgifvits, och börja användande
af heliogravyr först för utgifning af kartor öfver norra delarne af Elfsborgs och Göteborgs
län, öfver vestra delen af Örebro län och sedan allt framgent norr ut. Uti den
här ofvan beräknade kostnaden 2 730 000 kronor skulle derigenom uppstå en besparing,
svår att beräkna, men som bör antagas endast till omkring 110 000 kronor. Kostnaden
för det vid 1876 års början återstående topografiska kartarbetet, utfördt i enlighet med
de bär ofvan af mig gjorda framställningar, skulle således blifva omkring 2 620 000 kronor.
Om från denna summa dragés kostnaden för de topografiska arbetena under åren
1876—1878, 240 000 kronor, skulle kostnaden för det topografiska kartarbete, som vid
slutet af år 1878 återstår att utföra söder om Norrbottens län komma att blifva omkring
2 380 000 kronor, hvaraf af allmänna medel 2 290 000 kronor.

Den utredning, som af mig aflemnats, angående det kartarbete, som vid slutet
af år 1875 återstod att utföra inom Norrbottens län, visar, att kostnaden för detta arbete,
utfördt efter de år 1874 gifna bestämmelserna, skulle blifva omkring 38.3 000 kronor.
Om utgifningen af kartor öfver detta lön framdeles skulle ske i öfverensstämmelse
med det förslag, jag här ofvan gjort, skulle denna kostnad ökas med 100 000
kronor, eller till 483 000 kronor. Om från denna summa dragés kostnaden för utförda
arbeten under åren 1876—1878, 86 000 kronor, skulle kostnaden för det topografiska
kartarbete, som vid slutet af detta år återstod att utföra inom Norrbottens län, blifva
omkring 397 000 kronor.

Så vidt en sådan beräkning låter sig verkställa, skulle således, på grund af hvad
nu är meddeladt, deri ungefärliga kostnaden för det topografiska kartarbete, som vid slutet
af detta år återstår att utföra, blifva omkring 2 780 000 kronor, hvaraf statsanslag 2 690 000
kronor, kartarbetet i sin helhet då utfördt i enlighet med de framställningar, hvilka
här ofvan blifvit af mig gjorda.

Men innan hela detta stora arbete kan anses afslutadt, tillkommer ytterligare
ett arbete att utföra. Af de skäl hvilka finnas anförda uti ofvan åberopade utredning
angående det topografiska kartverket, bör, när all här ofvan afliandlad kartläggning
är afslutad, eller under utslutning, en fullständig omarbetning ske af de topografiska

Reservation

kartor, hvilka utgifvits och äro före år 1844 kartlagda direkt i skalan 1:100 000. Dessa
kartor omfatta en sammanlagd yta af omkring 280 qvadratmil. Kostnaden för detta
arbete kan efter förut angifna grunder beräknas till omkring 650 000 kronor.

Angående frågan om den tid, vid hvilken dessa arbeten möjligen kunna afslutas,
så är detta ej endast beroende af de årliga anslagens storlek utan äfven, såsom redan
nänindt är, af de omständigheter, att så väl alla de geodetiska arbetena måste föregå, som
oek de kartläggningar i stora skalor, som nu pågå, af vissa delar af Norrland afslutas,
innan de topografiska arbetena böra omfatta åtminstone dessa trakter. Jag har redan,
i den förut lemnade allmänna utredningen, visat att, med afseende fästadt just å dessa
förhållanden, det topografiska kartarbetet, utom omarbetningen af äldre kartor, kunde så
ordnas, att detta arbete afslutades på 25 år, räknadt från början af år 1876, således på
22 är, räknadt från början af år 1879. Om så kan ske, skulle det behöfliga årliga anslaget
i medeltal blifva omkring 123 000 kronor.

I de framställningar här ofvan blifvit gjorda angående det vidare bearbetandet
af landets topografiska kartverk, har jag, i hvad arbetets beskaffenhet vidkommer, sökt
förena de tvenne till eu del skilda kartverken, nemligen det, som utföros af Generalstabens
Topografiska Afdelning, och det, som utföres af personalen vid Norrbottens
läns ekonomiska kartverk.

Då det nu är min afsigt att göra några hemställanden angående den personal,
som skall dessa arbeten utföra, torde till att börja med vara skäl tillse, om ej Norrbottens
läns kartverk borde helt och hållet förenas med Generalstabens Topografiska
Afdelning, så väl hvad som rörer personal som anslag. Ändamålet med en allmän kartläggning
af landets nordligaste län var väl egentligen att genom upprättande af kartor
förskaffa sig den fullständiga geografiska och topografiska kunskap öfver denna vidsträckta
del af landet, som förut verkligen saknades. Under åren 1859-—1873 bearbetades
detta kartverk dock, med undantag endast för lappmarkernas fjell-land, i hufvudsaklig;
öfverensstämmelse med det ekonomiska kartarbete, som samtidigt började inom
landets sydligare län, men år 1874 ändrades planen för detta kartverk derhän, att det
samma framdeles äfven skulle redovisa för länets topografiska beskaffenhet. Det arbete,
som nu mera inom Norrbottens län pågår, är således till sin natur — om ock, till följd
af lokala förhållanden, i detalj olika de topografiska arbeten, som i södra och mellersta
Sverige utföras — hufvudsakligen af enahanda slag med de, hvilka utföras af Generalstabens
Topografiska Afdelning. Detta har gjort, att sambandet i arbete redan är ganska
stort. Eu officer af Generalstaben är sedan år 1874 stationerad i Luleå för att hafva
närmaste ledningen af Norrbottens läns kartverk. Generalstabens Topografiska Afdelning
har nästan årligen lemnat till detta kartverk personal, så väl till utförande af astronomiska
bestämmelser och triangelmätningar, som ock till utförande af topografisk kart -

af v. Vegesack.

läggning. Gillas dessutom det förslag, jag här ofvan gjort, att, sedan vanliga ekonomiska
häradskartor utgifvits öfver länets kustsocknar, en topografisk karta i skalan 1 : 100 000
skulle utgifvas öfver Norrbottens län i samband med landets allmänna topografiska
kartverk, så finnes ej något skäl att bibehålla ett särskildt kartverk med åliggande
att kartlägga endast Norrbottens län, utan är det då mycket enklare att låta detta kartverk
helt och hållet uppgå i Generalstabens Topografiska Afdelning, då äfven det anslag för
bearbetande af Norrbottens låns kartverk, som nu är uppför dt på sjette hufvudtiteln, borde
till vinnande af full enhet öfverflytta» till den fjerde.

Två skäl finnas dess utom, som tala för en sådan förening. Det ena är oegentligheten
deraf, att det nu varande Norrbottens läns kartverk står under chefskap af
Afdelningschefen för Generalstabens Topografiska Afdelning, på sätt att Chefen för
Generalstaben ej har någon rättighet att med detta kartverk sig befatta. Det andra
är, att då det varit §vårt att inom Norrbottens eller angränsande län anskaffa den tillfälliga
arbetspersonal, som för sommararbetena är behöflig, har man varit tvungen att
på enskild väg, dock med mycken svårighet och alltid mot ganska dryg ersättning
öfvertala unge officerare att arbeta med kartläggningen af Norrbottens län. Vore deremot
de båda kartverken förenade, upphörde den stora oegentlighet här ofvan påvisats,
och kunde man äfven då helt enkelt beordra de vid topografiska afdelningen tjenstgörande
officerare af armén eller extra biträden att i Norrbottens län tjenstgöra. Sjelfva
arbetet skulle på detta sätt fortgå jemnare och säkrare.

Under antagande att eu sådan förening kommer till stånd, får jag göra några
framställningar angående de förändringar med kartverkens arbetspersonal, som jag anser
vara af behofvet påkallade.

Om man ej medräknar Generalstabens officerare, hvilka vid dessa kartarbeten
hufvudsakligen användas som ledare och arbetschefer, så utgöres den egentliga arbetspersonalen
af officerare från armén, extra biträden vid Generalstabens Topografiska
Afdelning och af kartografer, anstälde vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk.

Angående de från armén kommenderade officerare och sättet för deras anställning
vid de topografiska arbetena i södra och mellersta Sverige, torde numera, sedan
dagaflöningen under vissa förhållanden blifvit förhöjd, ej något vara att erinra. Men
om Norrbottens läns kartverk helt och hållet införlifvades med landets öfriga topografiska
arbeten, så bör —. med afseende fästadt å det verkligen mödosamma arbete,
som en kartläggning är inom detta, till stora delar alldeles öde och till andra delar
glest bebodda län .— dagaflöningen under arbete inom Norrbottens län, och af samma
orsak äfven inom Vesterbottens län bestämmas näsrot högre än hvad som gäller vid
arbetena inom södra och mellersta delarne af landet. Något bestämdt förslag i detta
hänseende behöfver dock ej nu göras.

Hvad åter beträffar de vid Generalstabens Topografiska Afdelning anstälde extra
biträden, så eger, enligt nu varande föreskrifter, Chefen för Generalstaben rättighet att
antaga nödig extra arbetspersonal emot åtnjutande af årliga arfvoden, hvilka af det topografiska
arbetsanslaget utbetalas.

D o

Reservation

Man kan säga, att för det. närvarande finnas tvenne slag af dylik extra arbetspersonal
eller extra biträden* nemligen de, som uteslutande tjenstgöra vid geodetiska, och
de, som uteslutande användas vid tog.) o grafiska och kartografiska arbeten. Vid de först
nämda äro för närvarande anstälde tre biträden med arfvoden af 1 500, 2 000 och 3 000
kronor. Vid de sistnämd» arbetena äro för det närvarande anstälde fyra biträden, af
hvilka två uppbära årliga arfvoden af 1 000 och två af 1 500 kronor. Dess utom uppbär
ett extra biträde ett årligt arfvode af 1 200 kronor, hvaraf dock för det närvarande
endast hälften utbetalas af det topografiska anslaget.

Ingen föreskrift finnes dock, som bestämmer, huru stort antal extra biträden skall
finnas vid den topografiska afdelningen, ej heller finnas några föreskrifter, angående
storleken af dessa biträdens årsarfvodeu. Ålit har angående denna arbetspersonal hitintills
ordnats helt och hållet tillfälligt. Men då, på sätt jag här nedan kommer att
visa, afdelningen måste, för arbetenas jemna fortgång, hafva ett större antal af dessa
biträden än nu finnes att tillgå, och då någon bestämmelse måste finnas i och för organisationen
af en ganska vigtig och behöflig arbetspersonal, så anföres följande.

Till utförande af de geodetiska arbetena, för den närmaste tiden, behöfves, så som
den angående det topografiska kartverket lemnade utredningen visar, förutom Professorn
vid Generalstaben och tvenne tillfälliga biträden under somrarne, tre fast anstälde
geodeter. Då till dessa platser endast kunna användas personer med verklig matematisk
kunskap, och då det åligger dem att utföra ett särdeles maktpåliggande och dessutom
helsoförstörande arbete, helst som do geodetiska arbetena under de närmaste j åren
komma uteslutande att omfatta de största delarne af norra Sverige, så måste årsarfvodena
för dem ställas teinligen högt och rättighet till pension tillfalla dem tidigare än hvad
vanligt är. Jag föreslår 2 000 kronor och förhöjning med 500 kronor hvart femte år, till
dess högsta arfvodet 3 500 kronor erhålles. Pension på allmänna indragning staten af 2 000
kronor torde dem tillerkännas redan vid 55 års ålder och 30 års tjenstgöring vid de geodetiska
arbetena.

De topografiska arbetena, såsom stomkartesammansättningar, fältmätningar och
afvägningar in. m., kunna ej med fördel utföras af endast officerare af armén. Dels är
tillgången på denna arbetskraft alltför ojemn och osäker, dels qvarstanna i allmänhet
arméns officerare ej så länge vid arbetena, att topografiska afdelningen kan af dem
hafva all den nytta, som svarar mot den ganska dyra Uppfostran, dem i. öfningsafdelningen
och äfven under andra arbetsåret lemnas. Man kan nemligen i allmänhet säga,
att först under det tredje året blifva dessa officerare användbara. Men sedan lemna
de ofta arbetena, eller, om de fortsätta med sin tjenstgöring, så lemnas dem af cheferne
tillstånd till sådan tjenstgöring endast efter vapenöfningarnas slut, då årets bästa arbetstid
förloras. Deremot är det alldeles nödvändigt att hafva denna tillgång från armén,
då de topografiska arbetena äro af den natur att fordra mera än dubbelt så stor arbetspersonal
om sommaren som om vintern. Alltid, sedan Topografiska Korpsens underofficerare
upphörde att finnas, har det varit stor svårighet, någon gång varit omöjligt,
att genast i början af Maj kunna sammandraga en enda tillräckligt stor afdelning af

af v. Vegesach

tio till tolf personer. Jag vill i detta hänseende nämna, att fastän öfningsafdelningar
vant sammandragna under alla de senare åtta åren, med på visst sätt ett enda undantag,
kunde förlidet år endast erhållas sex personer till den fältmätningsafdelning, som
sammandrogs i början af sommaren. Ett sådant tillstånd kan ej fortvara. Arbetena
måste fortskyndas. Något annat sätt att vinna detta finnes ej, än att vid den topografiska
afdelningen hafva en fäst anstäld personal af civile biträden att använda
hela året om.

Men vidare. Skall framdeles heliogravyr komma att användas såsom reproduktionsmedel
för den topografiska kartan öfver hela mellersta och norra Sverige, så måste
ett ej obetydligt antal utmärkte ritare finnas vid den topografiska afdelningen. Arméns
officerare äro endast undantagsvis tjenlige att använda till dessa arbeten. Desse ritare
höra nemligen utgöras af personer, hvilka minst fyra år varit sysselsatte med fältmätningsarbeten.
Sedan få desse personer ritning till sitt uteslutande arbete. Endast cn
och annan sommar böra de under denna tid deltaga i fältmätningsarbetcn för att uppfriska
sina topografiska begrepp och sin topografiska smak.

Denna fast anstälda personal är dessutom behöflig äfven af den orsak, att man
med största fördel utur den samma alltid kan uttaga några för att användas som koppargravörer.
Ty om ock heliogravyr kommer att användas, så måste den topografiska
afdelningen ändock ega till sin disposition ett ej obetydligt antal skicklige gravörer.

Mycket skulle ännu kunna tilläggas, bevisande behöfligheten af en fäst personals
anställning vid den topografiska afdelningen. Men då hvad här ofvan sagts torde vara
alldeles tillräckligt, så kommer nu frågan om personalens storlek, dess aflönings- och
pensionsförmåner.

Hvad då först beträffar antalet fast anståide biträden för de rent topografiska arbetena,
så torde, under antagande af att hela kartarbetet skulle kunna vara afslutadt om
22 till 25 år och således i medeltal bör utgifvas kartor öfver 110 qvadratmil om året,
denna personal, när den är som talrikast, vara aderton. Naturligtvis kan denna personal
ej genast fullständigt uppsättas, utan endast småningom i mån af behof och arbetets
fortgång. Desse aderton personer skulle, när arbetet är i full gång och utgifningen
kommit något så när i rätt förhållande till sjelfva kartläggningen, ungefärligen på så sätt
användas, att sex nästan uteslutande voro sysselsatte med ritning till heliogravyr och
tolf användas vid afvägningar och öfriga topografiska arbeten.

Hvad beträffar löneförhållandena, så är detta, såsom vanligt vid all personalorganisation,
det svåraste och ömtåligaste problemet. Mycket beror dock här på bland hvilken
klass af folk rekryteringen skall ske. Jag skulle i detta hänseende föreslå, att, på
sätt under de senare trenne åren skett, topografiska afdelningen nästan uteslutande uttog
sin fästa arbetspersonal bland de unge män, hvilka årligen genomgå underbefälsskolan
vid Karlsborg. Man har då ett stort antal att välja på och man erhåller folk
med stor arbetsförmåga, mycken duglighet och, hvad som i detta fall ej är minst af
värde, förnöjsamt och sparsamt folk med små fordringar. Då desse unge män egentligen
ej eftersträfva andra platser än furirs, sergeants eller fanjunkares med vid värfvade

Reservation

armén uppgående löneinkomster af 932, 1 052 och 1 619 kronor, så är det säkerligen
möjligt att anställa dem mot ett årsarfvode af 1000 kronor, hvilket arfvode efter fem
års tjenst höjdes till 1 500 och efter ytterligare fem år till 2 000 kronor. Under arbetena
på fältet skulle desse fast anstälde personer såsom hitintills dessutom uppbära dagaflöning
och reseersättningar in. m. På det att de extra biträden, hvilka under sommaren
sysselsättas uteslutande med tutning ej skulle för året hafva mindre inkomst än de, som
sysselsättas vid arbetena å fältet, föreslås dessutom, att åt desse må för sommaren lemvas
ett tillskott i arfvode eif 400 kronor.

Hvad åter beträffar -pensioneringen af de vid de rent topografiska arbetena fast anstå,
Ide biträdena, så är dervid visserligen att uppmärksamma, att eu ritare är som sådan
oftast oduglig vid 50 års, någon gång kanske redan vid 45 års ålder, en topografisk
fältmätare kan i allmänhet anses såsom sådan otjenstbar redan vid 45 års ålder. Men
då staten ej brukar pensionera tjensteman vid så unga år, kunna i detta hänseende
pensioner bestämmas för och komma att åtnjutas endast af de få, som göra undantag
från ett annars allmänt förhållande. Jag får derför föreslå, att äfven de extra biträden,
Indika äro anstälde vid Generalstabens Topografiska Afdelning och uteslutande användas
vid topografiska och kartograf ska arbeten, måtte vid 55 års ålder och efter 30 åxs
tjenstetid, på allmänna indragning sstaten få uppbära en årlig pension af 1 000 kronor.

Men, såsom jag ofvan nämt, finnes det, i händelse Norrbottens läns kartverk
skulle förenas med Generalstabens Topografiska Afdelning, ännu en tredje klass af arbetare,
nemligen de vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk nu anstälde kartograferne.
Angående deras löneförmåner bestämmer Kong!. Maj:ts Nådiga bref af den 16 Juni
1875: att årliga arfvoden för de, som vid kartverket anställas som extra biträden, skola
utgå med 1 200 kronor; att årliga arfvodet för anstäld kartograf skall utgå med 1 500 kronor,
hvilket arfvode efter val vitsordad tjenstgöring under fem år kan höjas till 2 000 kronor,
och efter ytterligare fem års sådan till 2 500 kronor, samt att så väl extra biträden som
ordinarie kartografer må åtnjuta en årlig resekostnad af 300 kronor och under arbete
å fältet en dagaflöning af 3 kronor. •—■ För det närvarande äro sex kartografer anstälde
vid kartverket, två med arfvoden af 2 500 och fyra med årsarfvoden af 1 500 kronor.

Om nu denna personal införlifvades med Generalstabens Topografiska Afdelning,
så kommer den oegentligheten att uppstå, att personer, hvilka framdeles komma att
utföra samma slag af arbeten, skulle uppbära inkomster efter tvenne särskilda bestämmelser.
Detta oaktadt torde rättvisan dock fordra, att de nu varande kartograferne
allt framgent beräkna arfvodesförhöjning efter ofvan nämda Nådiga skrifvelse, och kommer
denna oegentlighet att småningom utjemnas, derigenom att man ej vidare förordnar
någon kartograf vid Norrbottens kartverk. Men om också någon olikhet i årsarfvoden
kommer att finnas mellan de nu varande kartograferne och de extra biträdena
vid Generalstabens Topografiska Afdelning, så torde, sedan de först nämda öfverflyttats
på den topografiska afdelningen, ej någon anledning finnas att icke låta kartograferne
under utförande af topografiska arbeten å fältet uppbära dagaflöning och qvadratmilspenningar
i likhet med hvad nu är bestämdt för de extra biträden, hvilka äro anstälde

af v. Vegesack.

vid den topografiska avdelningen. Derigenom skulle någon väl behöflig löneförbättring
uppstå för dessa kartografer, af hvilka just tre af de, som nu uppbära arfvoden af 1 500
kronor, nästan uteslutande användas vid de högligen mödosamma arbetena inom ödemarker,
såsom Gellivare sockens fjell-land och norra delen af Torne lappmark. —
Jag får derföre föreslå, att, om Norrbottens låns ekonomiska kartverk förenas med Generalstabens
Topografiska Afdelning, de nu varande kartograf''erm måtte tillgodonjuta arfvodesförhöjning
i enlighet med Kongl. bref vet af den 16 Juni 1875, men under topografiska arbeten
å fältet dagaflöning och qvadratmilspenningar i enlighet med hvad föreskrifvet är för extra
biträden vid Generalstabens Topografiska Afdelning.

De framställningar, här ofvan blifvit gjorda, får jag nu sammanställa.

Föreslaget är:

att det ekonomiska kartverk, som hav till uppgift att kartlägga södra och mellersta
delarne af riket, skulle ej vidare på annat sätt bearbetas, ån att de vid 1878 års slut påbörjade
arbetena af slutades;

att för de personer, hvilka nu åro anstälde vid detta kartverk, måtte beredas ersättning
för de förluster, de göra genom arbetenas inställande;

att, på sätt en denna skrifvelse närlagd öfversigtskarta närmare angifver, hela
Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län, norra och mellersta delarne af Gefleborgs
och Kopparbergs län samt nordligaste delarne af Vermlands län måtte topografiskt kartläggas
i skalan 1:100 000, men kartläggningskalan 1: 50 000 bibehållas för söder derom liggande
delar af landet;

att Norrbottens län måtte kartläggas i enlighet med de bestämmelser, hvilka åro upptagna
i Nådiga skrifvelsen af den 21 Maj 1874;

att det topografiska kartverket utgifves öfver hela landet i bladform i skalan 1: 100 000,
so, vida heliogravyr kan begagnas som reproduktionsmedel för denna karta;

att, om det ej skulle lyckas att begagna heliogravyr, utan vanlig gravyr måste äfven
framdeles användas, den topografiska kartan så väl öfver de delar af mellersta och norra
Sverige, hvilken å närlagd^ öfversigtskarta år o utmärkta såsom af sedda att kartläggas i skalan
1:100 000, som ock öfver hela Norrbottens län måtte utgifvas i bladform i skalan 1: 200 000;

att Norrbottens läns kartverk måtte helt och hållet förenas med Generalstabens Topograf
ska Afdelning, då äfven det anslag för bearbetande af detta kartverk, som nu är upp -fördt på sjette hufvudtiteln, öfverflyttas till den fjerde;

att vid Generalstabens Topografiska Afdelning måtte anställas, på i betänkandet närmare
angifna vilkor, för de geodetiska arbetena tre och för de topografiska arbetena högst aderton
extra biträden;

att, om Norrbottens läns ekonomiska kartverk förenas med Generalstabens Topografiska
A fdelning, de nu varande kartograferne måtte tillgodonjuta arfvodesförmåner i enlighet med
Kartverkskomiténs Bet. Reserv.

Reservation af v. Vegesack.

Kongl. brefvet af den 16 Juni 1875, men under arbetena å fältet dagaflöning och qvadratmilspenningar
i enlighet med hvad i detta afseende föreskrifvet är för extra biträden vid
Generalstabens Topografiska Afdelning.

Till sist får jag nämna, att jag instämmer i hvad komiterade föreslagit angående
sjökartverket och landets geologiska undersökning, angående aflöningssätt och pensionering
af gravörer, anstälde vid topografiska kartverket och sjökartverket, samt
angående tillsättande af en kommission för de allmänna kartarbetena.

Stockholm den 6 Maj 1878.

Victor von Vegesack,

Jag har ej gillat det af komiténs majoritet föreslagna nya kartverket i skalan
1:20 000, enär detsamma kommer att medföra en svårligen beräknelig men afgjordt
mycket hög kostnad och fordra serdeles lång tid att fullborda. Det skulle äfven fördröja
högst väsendtligt afslutandet af det vigtigaste kartverket, nemligen det topografiska
i skalan 1 : 100 000. Motiverna för denna min åsigt äro fullständigt uttryckte i den af
friherre von Vegesack här ofvan afgifna reservation, hvarföre jag inskränker mig till
att i densamma instämma, äfvensom uti de i densamma afgifna förslag till kartverkens
bearbetande, dock med det undantag att uppmätning i skalan 1 : 50 000 af de i komitébetänkandet
omnämnde delar af Norrland torde vara af behofvet påkallad.

Stockholm den 6 Maj 1878.

F. W. E. C. Leijonancker.

Uppgift på kartografers ocli qvinlig»

N a in n.

Född	Landmäteri- auskultant ii	v. Kommissions- landtmätare	Kommissions- landtmätare	Extra kartograf	Kartograf.
187-34	1827''655	18*/,61		1825/460	1837a60
187434	—	—	—	187„ 62	18*7,,63
187, ,42	—	—	—	18*7,63	18*7, ,63
187238	—	—	—	18*7,63	18*7, ,63
18*7, >29	18**451	187761	18''7,66	—	18*7,67
187*40	18*7,64	—	—	187,t,64	18*3 367
183/„28	18*"/,, 48	18''4/*56	—	18*7,63	18*7,268
IB''%43	—	—	—	18*7,63	187*73
187,38	—	—	—	18*7,65	187*73
18743G	187,61	—	—	18''7„67	187*73
18,2/327	18**/549	18*7,55	187,04	187472	187*73
18*7,„25	18''7650	18V454	18*7,63	187,72	187*73
187, ,41	18''%64	18''*/,73	—	18775	18*/,275
187,241	—	—	—	18*7,77	187, >77
187,49				18*%77	187,>77 Antag- ningsår
18734	—	—	—	—	18760
lSl4/*40	—	—	—	—	187,,63
1823/347	—	—	—	—	18*/, 66
18*7,37	—	—	—	—	187,66
18-38	—	—	—	__	18*/366
18—27	—	—	—	—	18*/366
18"/,»47		—	—	—	187/67
18*7336	f Antogs	till extra vaktmästare den 20 Mars 1871
< X *	» vaktmästare den 21 November 1871

Kartografer.

Knut Gustaf Axel Askenbeck.................

David Adolf Fernblad..........................

Oscar Fredrik Telander.......................

Johan Arnell........................ ............

Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky

Nils Axel Ahlberg..............................

Carl Edvard Dahlman ’)......................

Sven Magnus Larsson Widenfelt............

Lars August Kjebon...........................

Henrik Gabriel Collijn.........................

Jonas Patrik Ljungström.....................

Gabriel Abraham Johan Seth................

Erans Bergman..................................

Anders Adolf Upliug..........................

Bengt Arnold Gustaf Rudling...............

Qvinliga ritbiträden.

Frigg» Ljunggren.................................

Sophie Claesou.....................................

Marie Axelie Leczinsky.........................

Hilda Leontina Klein............................

Hedda Maria Carolina Karlholin..............

Ida Aménaide Antonsson...............-........

Emma Johanna Ulrika von Sehewen........

Vaktmästare.

Carl Eric Jansson .

*) Utom det. arfvode, som i omstående tabell ar upptaget, har Dahlman uppburit ett särskild! arfvode såsom biträde
vid kartverkets öfvervakande och kontroll, utgörande årligen 1 800 kronor 1867—1875 och 1 000 kronor 1876—1878.

ritbiträdens ålder, arfvode!! in. in. Bil. I. (till v. Vegesacks reservation.'')

					A	I	r	''V	r	O	t!	e	XI.
18GÖ	1861	1862	1863	18G4	1865	1866	1867	18G8	1SG9	1870	1871	1872	1873	1874	1875	1876	1877	1878
1 GOO	1 GOO	1 GOO	1 GOO	1 GOO	1600	1600	1 GOO	1600	1 600	1600	2 000	2 000	2 000	2 000	2 000	3 000	3 000	3 000
—	—	—	1200	1200	1200	1200	1400	1400	1400	1400	1400	1600	1600	1800	1800	2 500	2 500	2 500
—	—	—	1200	1200	1200	1200	1400	1400	1400	1600	1600	1600	1600	1800	1800	2 000	2 500	2 500
—	—	—	1 200	1200	1200	1200	1400	1400	1400	1600	1600	1600	1600	1800	1800	2 000	2 000	2 500
—	—	—	-	—	—	—	1200	1 200	1200	1 200	1400	1400	1400	1600	1600	2 000	2 000	2 500
—	—	—	—	1200	1200	1200	1200	1200	1200	1200	1400	1400	1400	1600	1600	2 500	2 500	2 500
—	—	—	680	1038	2100	1000	1000	1000	1000	1000	1000	1000	1000	1200	1200	2 500	2 500	2 500
—	—	—	1200	1200	1200	1200	1000	1000	1000	1000	1000	1200	1 200	1400	1400	2 000	2 500	2 500
—	—	—	-	—	1200	1200	1000	1000	1000	1000	1000	1200	1200	1400	1400	2 000	2 000	2 000
—	—	—	—	—	—	—	—	700	850	850	1000	1000	1 200	1400	1400	2 000	2 000	2 500
—	“	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1000	1200	1400	1400	2 000	2 000	2 C00
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1000	1200	1400	1400	2 000	2 000	2 000
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1200	1500	1500	1 500
—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1200	1500
																	1200	1500
310	1400	1400	1400	1400	1400	1400	1400	1500	1500	1500	1500	1500	1400	1400	1400	1400	1400	1400
—	—	—	82	500	500	GOO	600	600	600	600	700	700	700	700	750	800	800	800
—	—	—	—	—	—	—	360	360	360	360	360	500	500	600	650	700	700	700
—	—	—	—	—	—	360	360	360	360	360	360	500	500	600	650	700	700	750
—	—	—	—	—	—	360	360	360	360	360	360	500	500	650	700	750	750	800
—	—	—	—	—	—	300	360	3G0	360	360	360	500	500	600	(550	700	700	750
							200	3G0	360	360	360 360	500 GOO	500 600	600 600	650 700	700 7f!f!	700	700

v. \ rye.vftck.Y tvservaUtm

Bil, IT.

IsöIcIhm

Med'' röd färg är belagd tiar del''
af !andet> sam egentiigrn- kun sä
yus vara topografiskt kärfttapt.

I ''/‘pina It i skatan t.toooo.

f /''putatf i ska hut taooooo.

KJÖBENHAVN

»: I ''<''

: va,tji.

I inpå»

Jg)Hernössjnd

( ° Falun''

aU|»|).snla

Kar Ktad

Nykupintj

\ vr\VtpiM*i*sl»oi*o

Wcxiöo

Kortblad linda

(,ravy

vt (jilae kart blod i ttkaiatv lioooon

KJOBENH

Vegesacks reservation;.

Bil. TV.

IL.30. % 30 fy

i ! L.

!|jji!™

I!llil!!li

Hornösand

Götebo

Område a. It kart lättja / skulan. ksoooo

i i

_V1... ^ Hskrbna
''ii1^ : VV'' v''„^.

isTffinslad

KJOBENHAVN

''Norrbottens län. kartlägqes särskddl.)

Särskild! yttrande

A, Helander.

Af komitens sju ledamöter hafva endast tre i allo gillat utlåtandets innehåll; och
har deras mening fått gälla för flertalets, enär af öfrige fyra ledamöter två omfattat en
mening, uttalad i gemensam reservation, och återstående två ledamöter en annan. Då
jag är en af desse sistnämnde, som i vissa väsentliga delar hafva en från flertalets afvikande
mening, men den komitéledamot, som hufvudsakligen haft samma uppfattning
i sak som jag, af sjukdom blifvit förhindrad att med mig öfverlägga om gemensam
reservation, nödgas jag här nedan affatta min mening särskildt.

För att undvika att uppehålla mig vid det som är af jemförelsevis mindre vigt
har jag, öfverlemnande åt majoriteten att uteslutande motivera sitt förslag i delar som
jag icke kunnat biträda, vid utlåtandets justering begärt några rättelser, företrädesvis
uti inledningen, der, enligt min uppfattning, dylika tarfvades till fördel för framställningen
och saken; men som detta icke medgifvits, har jag ansett mig nödsakad att i
någon mån vidröra äfven sådant, som icke eljest påkallat särskild uppmärksamhet, enär
underlåtenheten att göra detta kunnat framkalla en oriktig föreställning om saken.

På sidan 3 i betänkandet anföres ordagrant följande: ”Sockenkartverket tillhörde
dock fortfarande general-landtmäterikontoret och landtmätarne, men dertill hörande
arbeten öfverensstämde så litet med kontorets och landtmätarnes öfriga sysselsättningar,
att ännu 1849 icke flera än 18 sockenkartor, till dels af tvifvelaktigt värde, blifvit
utarbetade, oaktadt sådana kartor enligt landtmäteriinstruktionen 1827 borde upprättas
af vice kommissions-landtmätarne för att kunna vinna befordran till kommissions-landt mätare

och---”, samt vidare: ”Från denna tid har general-landtmäterikontoret

på grund af den vunna erfarenheten oaflåtligen sökt frigöra sig från all befattning med
denna för dess öfriga verksamhet alldeles främmande sysselsättning.”

Enär, emellertid, modeller för sockenkartor med beskrifningar först den 12 December
1845 faststäldes, derom landtmätarne under året 1846 fingo kännedom, och
sockenkartorna skulle undergå granskning hos flera vederbörande, hvilken vanligen

medtog mycket dryg tid, är det, enligt min åsigt, ganska anmärkningsvärd!, att redan
är 1849, på sätt som uppgifvits, 18 dylika kartor hunnit inkomma. Om man af detta
förhållande bör draga någon slutsats beträffande öfverensstämmelse emellan ifrågavarande
kartearbetc och landtmätarnes vanliga sysselsättning, borde den blifva helt annorlunda
än betänkandet visar. Huru det verkligen förhåller sig dermed, att generallandtmäterikontoret
oaflåtligen skulle sökt frigöra sig från befattning med samma kartcvcrk,
visas närmare af historiken, hvarföre vidare yttrande härom kan vara öfverflödigt.
Hvar och en som är rätt hemmastadd med landtmätarnes sysselsättning i tjensten
och de mätningar som derunder utföras, inser ganska val, att socken- (ekonomiska)
karteverket icke är annat än landtmäteri, och att dylikt kartearbetc således icke kan
vara för landtmätarne främmande, om ock visserligen någon öfning i vissa detaljer af
detsamma under kortare tid, för åtskilliga bland dem, kunde behöfvas. Beskrifningarncs
beskaffenhet är ock vida mer närbeslägtad med landtmätarnes än med någon annans
sysselsättning. Såsom ytterligare bevis för att ekonomiska kartcarbetet lämpligen
bör kunna utföras genom landtmäteripersonalen torde få tjena det bekanta förhållande,
att öfver hela Finland sockenkartearbetet utfördes, enligt lemnad uppgift, på den korta
tiden af 9 år, eller åren 1842—1850.

I inledningen till komitébetänkandet hafva blifvit intagne yttranden af åtskilliga
personer, uppenbarligen i afsigt att ur dem skulle framgå en viss öfverensstämmelse i
åsigter med dem majoriteten hyllar. Som emellertid ett par andra yttranden af personer,
som majoriteten åberopat, icke fått plats i betänkandet, så har jag ansett mig
höra intaga dem här, emedan de lemna stöd för min åsigt i saken. Den senast afgångne
chefen för topografiska corpsen, generalmajoren Hazelius, har, då fråga var om
öfverflyttning af ekonomiska karteverket till topografiska corpsen, den 9 Januari 1865
uttryckt sig på följande sätt: ”Vilja de ekonomiska arbetena söka sig ett naturligt samband,
så är det otvifvelaktigt åt det håll, der deras ursprung och samfälda mål ligger
— rikets landtmäteri. Det ekonomiska karteverket, en fortsättning af det landtmäteriet
alltid tillhörande sockenkarteverket, är också endast och allenast landtmäteri. Det har
till sitt ändamål att öfver härader och län skaffa noggranna uppgifter om odlad, odlingsbar
och obrukbar mark. Hvar ligger dess samband närmare än med det rikets
verk, som affattar alla egodelar med deras olika jordbeskaffenhet och alla deras rågångar?
Det är egentligen sammansättningen af från rikets landtmäteri erhållna egokartor,
fyllandet af befintliga luckor och samlandet af härur utledda jordbruksstatistiska
uppgifter, som tillhöra det ekonomiska karteverket. Afvisadt, eller utvisadt från landtmäteriet,
har fråga kunnat uppstå om dess emottagande under någon annans ledning,
och topografiska corpsen har, om ock ej utan tvekan, som det nämnda utlåtandet af
den 6 December 1858 omförmäler, likväl af nit för allmänt bästa och utan fördom mot
nyttiga och fosterländska arbeten, som icke äro militäriska, varit beredvillig att under
förhållanden, då det utan skada för egna arbeten kunnat ske, emottaga den öfvergifna;
men skall det afgöras hvar dess egentliga hem är, så är detta obestridligen der, hvarifrån
det har sin börd, der dess egor ligga och dess anförvandter bo.”

Visserligen bär samme chef sedermera, såsom ledamot af förra kartekomitén,
yttrat, att den föreslagna föreningen emellan de topografiska och ekonomiska karteverken
icke skulle för den topografiska corpsens verksamhet blifva skadlig, men detta
yttrande, som för öfrigt icke innehåller något om den verkan som föreningen kunde
anses utöfva för ekonomiska karteverket, torde svårligen kunna åberopas till fördel för
flertalets åsigt. Långt förut innan dessa yttranden afgåfvos, eller redan den 8 Oktober
1852, hade topografiska corpsens dåvarande chef, generallöjtnant Akrell, i anledning
af då ifrågastäld öfverflyttning till nämnde corps af sockenkarteverket, till Kong],
Maj:t yttrat följande:

”De arbeten, som förekomma vid sockenkarteverket, ligga alla inom gränserna
af landtmätarens kallelse, förmåga och verkningskrets, och utgöra ett tillämpadt resultat
af hans öfriga tjenstebefattningar”; samt vidare: ”Huruvida sockenkarteverket skulle
på detta sätt, under topografiska corpsens ledning, kunna säkrare, skyndsammare och
med mindre kostnad bringas till önskligt slut, är åtminstone ganska osäkert; för min
del befarar jag att motsatsen skulle inträffa. Den säkra följden af detta för topografiska
corpsen nya uppdrag skulle blifva rubbning och hinder i dess egentliga arbeten,
och att rikets allmänna karteverk skulle ansenligen fördröjas. En förening emellan
tvänne olikartade befattningar leder icke till någonderas båtnad. Den arbetsfördelning,
som kommit till stånd emellan landtmäteristaten och topografiska corpsen kan numera
ej upphäfvas utan bådas skada. Och då onekligen sockenkarteverket eger en vida
närmare förvandtskap med landtmäteriet än med topografiska corpsens tjensteåligganden,
så tyckes väl den naturliga följden deraf böra blifva, att detta verk, sockenstatistik eller
sockenkarteverk, fortfarande tillhör landtmäteriet, inom hvars talrika personal redan
finnas dertill erforderliga kunskaper, vana och erfarenhet--•—.”

För chefens för civildepartementet yttrande, när han inför Kongl. Maj:t föredrog
förra kartekomiténs utlåtande, redogör betänkandet, och man finner deraf att han, under
antagande, hvad ock sedermera blef händelsen, att topografiska afdelningen inom
generalstaben skulle få sig anvisadt att uteslutande verka för militära ändamål, ansåg
nödigt att under civildepartementet stäldes en särskild corps för bearbetande af rikets
allmänna geografiska och ekonomiska karteverk.

An flera yttranden af insigtsfull män i annan riktning än inledningen till betänkandet
angifver, skulle här kunna åberopas; men det anförda torde tillfyllest visa
att meningen visst icke är odelad till fördel för uppfattningen i betänkandet. Det kan
emellertid ej annat än erkännas, att i den detaljen af de allmänna kartearbetena, som
består i de så kallade geodetiska mätningarne, landtmäterielevcrna väl erhålla undervisning,
fast sedermera i allmänhet icke någon praktisk öfning; men dels låter det sig
lätt göra att bibringa dem den felande nödiga insigten i detta hänseende, dels kunde
man, till följd af redan vidtagen anordning för de geodetiska arbetena, anse praktisk
öfning i denna del af karteverksamheten vara för dem mindre a*f behof påkallad. Att
det låter sig göra för de ekonomiska kartograferna att utföra den topografiska kartläggningen,
har majoriteten inom komitén å sidan 64 i betänkandet medgifvit.

Kartverlcshomiténs Bet. Reserv.

KarteverJcen
oeh sambandet
dem emellan.

Efter att hafva visat huru det i verkligheten förhåller sig med antagandet att
allmänna kartegöromålen skulle vara för landtmätarne främmande, kan jag nu till annat
öfvergå.

Af historiken inhemtas, att i äldre tider endast ett allmänt karteverk funnits,
nemligen det som bearbetades af general-landtinäteri-kontoret och landtmätarne. Behofvet
af militärkartor gaf anledning till det militära karteverket, hvilket sedermera
utväxte till det topografiska. Redan derförut hade det befunnits nödigt, att fortskynda
det hydrografiska kartearbetet, hvarigenom slutligen sjökartekontoret eller det nu så
kallade sjökarteverket uppkom. Sockenkarteverket, eller det sedermera under någon
förändrad anordning så benämnda: ekonomiska karteverket, hvars hufvudändamål var
att bereda säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning
i ekonomiskt afseende, förut bearbetadt inom landtmäteriet, blef för en tid fristående,
återförenades sedan med landtmäteriet och stäldes till slut under topografiska
corpsen men lyder numera under chefen för topografiska afdelningen af generalstaben.
Slutligen, för ett tjugutal år sedan, uppkom ett alldeles nytt så kalladt karteverk, eller
”Sveriges geologiska undersökning”, livilket hela tiden af sin tillvaro varit fristående.

Att, när behofvet af kartor för hvarjehanda ändamål och i flera riktningar med
tiden blef allt mera känbart och utsträckt, detta behof icke kunde fyllas ensamt genom
landtmäteripersonalens försorg var alldeles uppenbart redan derigenom, att denna personal
icke kunde hafva tillräcklig insigt på alla de områden, der kartor efter hand
erfordrades. Dertill kommer att under lång tid lösningen af denna personals förnämsta
och mest maktpåliggande uppgift, skiftesverkets bearbetande, upptog mesta krafterna.
Ej underligt således, att särskild personal småningom bildades för hvarje hufvuddetalj
af allmänna karteverksamheten. Att så skett bör icke beklagas, ty utan tvifvel skall
både bättre arbete erhållas och större skyndsamhet ernås, om särskilda delar af kartearbetena
utföras af personel’, hvilka äro med dem mest förtrogne, så att militärer företrädesvis
sysselsättas med militära detaljerna, sjömän med det hydrografiska mätningsarbetet,
landtmätare med land-planmätning och karteuträkning o. s. v. Men det förhållande,
att åtskilliga kartearbeten för flera hufvudgrenar äro likartade, eller desamme,
har framkallat behofvet af ett visst samband karteverken emellan, och detta åter har
ledt tanken på möjligheten af en förening i större eller mindre utsträckning, för att
dymedelst vinna tid och minska kostnaderna för det allmänna. Redan härförut äro
också åtgärder vidtagna till förekommande af dubbelarbeten, men hvarje karteverk är
fortfarande fristående; det ekonomiska dock, såsom nyss nämndes, under samma ledning
som det topografiska. Utan tvifvel förtjenar den tanken uppmärksamhet, att till
ett enda helt sammanföra de särskilda karteverken, för att på skilda afdelningar, hvar
med sin personal, bearbetas, hvarigenom större enhet i plan och säkerhet i utförandet
borde kunna förväntas. Men emot en sådan anordning kan erinras, att hvarje karte -

verk nu har sin särskilda lokal och att karteverken således icke, utan betydligare kostnader,
kunde på ett ställe sammanföras, äfvensom att det kanske skulle möta svårighet,
att erhålla en lämplig chef. Genom nuvarande anordning undviker man ock att aflöna
särskild, för alla gemensam chef. Hufvudsakligen ekonomiska skäl tala således emot
ett sammanförande, och jag har äfven ansett mig kunna lemna förslaget om förening
å sido, helst sedan man, utan att deraf någon särskild kostnad uppkommer, ingått på
att, i stället för nu gällande bestämmelse om sammanträde emellan karteverkscheferna
för att uppgöra förslag till plan för lcartearbetena under ett kommande år, föreslå en
så kallad karteverkskommission med utsträckt befogenhet, i hvilken äfven andra än
nyssnämnde chefer skulle såsom ledamöter ingå. Fastän således för det närvarande
frågan om förening af alla karteverken till ett enda gemensamt kan lemnas å sido,
utestänger dock detta ej möjligheten af att i en framtid, när hufvudsakligen endast
revisions- och mindre kompletteringsarbeten återstå, sammanförning med fördel kan ske.
Den omständigheten att icke alla karteverken nu kunna eller böra sammanföras hindrar
dock ej att det möjligen kunde vara fördelaktigt att åvägabringa förening i mindre
utsträckning. I afseende härå har man likväl ansett sådana svårigheter möta att ställa
kartearbetena för land i sammanhang med dem för mätning och Hoplödning af rikets
kuster, större insjöar och skärgårdsfarleder, att sj ökarte verket, som ombesörjer dessa
sistnämnde arbeten, måste vara fristående, och jag har ansett mig böra biträda förslaget
om en sådan sjelfständig ställning för nämnda verk, i det hopp att, der så ske
kan, karteverken alltid tillgodogöra sig hvarandras arbeten. Då geologiska undersökningen
endast må, såsom underlag för sina arbeten, begagna de egentliga karteverkens
kartor, utan att sjelf befatta sig med upprättande af stomkartor, vill jag, då således i
alla fall fullständig förening af alla karteverken nu icke är att vinna, ej ifrågasätta
annat än att jemväl geologiska undersökningen må vara fristående. Vid öfvervägande
af huruvida partiel sammanslagning vore ändamålsenlig återstår således endast att taga
hänsyn till förening af ekonomiska och topografiska karteverken, men härmed behöfde
man ej sysselsätta sig i händelse den åsigt förtjenade afseende, som två ledamöter af
komitén uttalat, att nemligen kartearbetena i scalan 1 : 20 000 borde afstanna, hvilket
vore detsamma, som att ekonomiska karteverket, eller likartadt arbete med det som af
detta verk utföres, skulle upphöra. Detta föranleder mig att, utöfver hvad i betänkandet
derom är intaget, till hvilket jag för öfrigt ansluter mig, tillägga några ord om
det allmänna gagnet af nyssberörde kartearbeten.

Man finner understundom jordbruksstatistikens rätta bearbetande vara uppstäldt
såsom ekonomiska karteverkets enda och verkliga mål. Sannt är ock att, utan tillgång
till arealuppgifter såsom kontroll på jordbruksstatistiska primäruppgifterna, hela jordbruksstatistiken
vore utan egentligt värde. Men specialmätningar för detta ändamål,
utan sammansättning till ett helt af större eller mindre område, för att bereda sig ett
geometriskt underlag för andra kartearbeten och en åskådlig bild af marken för hvarjehanda
andra vigtiga och nyttiga ändamål, som genom kartor befrämjas, vore ett oförståndigt
slöseri med allmänna medel. Mångahanda är o ock dessa ändamål, såsom un -

KarteverJc
i scalan
1: 20 000.

dersökningar för vattenaftappningar och vägomläggningar, jernvägsutstakningar, möjliggörandet
af förenkling i eller borttagande af den mängd oregelbundenheter, Indika
existera i afseende å henAnans och lägenheters juridiska, ecklesiastika och kamerala
indelning, förekommande af att någon lägenhet i framtiden varder, såsom ej sällan
händer, till sin belägenhet aldeles bortglömd o. s. v. Att dessa kartor i jemförelsevis
stor scala, i allmänhet mycket skola befordra kännedomen om vårt land och dess kultur
lider väl ej heller något tvifvel. Dessförutom tillåter jag mig påvisa detta karteverks
blifvande stora nytta i afseende å skattejemkning och bevillningstaxering. För att bereda
möjlighet till jemnare fördelning af skattebördor, isynnerhet då alltmera vigt lägges
derå att skattebidragen göras beroende af förmögenhetsvilkor torde vara uppenbart,
att det skulle blifva ytterst svårt att jordbruksfastigheter emellan åstadkomma och för
framtiden bibehålla nödig jemnhet, om en sådan tillförlitlig grund saknas, som kartor i
tillräckligt stor scala lemna för bedömande af hvarje egendoms relativa värde i förhållande
till areal af olika ägoslag och beskaffenhet, belägenhet och särskilda förmåner.
Häruppå har ock kammarrätten i sitt den 30 November 1877 afgifna yttrande i anledning
af förberedande skattejemkningskomiténs förslag till ny bevillningsförordning i
sak fästat uppmärksamheten, fast visserligen föreslagna sättet icke kan göra till fyllest.
Emot dessa kartors användbarhet i sagda hänseende har väl blifvit erinradt, att scalan
icke vore tillräckligt stor, dervid man åberopat förhållandet med de så kallade kadasterverken
utomlands, men man bör på samma gång ihågkomma att, om ett rikt land i
hög kultur och med höga jordvärden samt tät befolkning förmår åstadkomma dylika
stora och visserligen önskvärda kartearbeten, detta likväl icke är bevisande för den
absoluta behöfligheten af de större scalorna. Redan beskaffenheten af sjelfva marken
i vårt land hänvisar oss att begagna mindre senior, emedan kartorna, jemte den värdefullare
jord de afteckna, jemväl måste upptaga ofantlig areal af mindre eller ringa
värde, och sålunda, i anseende till deras stora omfång eller antal, blifva hinderliga vid
begagnandet. Då scalan 1 : 20 000 tillåter att med all erforderlig säkerhet på kartan
utmärkas ägoslagens skiljaktigheter samt hemmans och lägenheters gränser m. in.,
äfvensom medgifver en detaljerad arealuträkning, så kan man icke med skäl förkasta
denna scala, eller anse densamma otillräcklig för kartans ändamål. Skulle för något
undantagsfall man behöfva noggrannare kännedom om en jordegendom, så är vanligen
specialkarta i större scala att tillgå. Huru önskvärdt det än vore att karteverket i
scalan 1 : 20 000 finge öfvergå hela riket kan jag dock ej annat än, i likhet med komiténs
flertal, medgifva att, i närvarande tid åtminstone, de ekonomiska skälen tala nog
högt emot en utsträckning af detta karteverk öfver Norrland, der den odlade arealen,
i allmänhet taget, är en ringa del af den högst betydliga hela, hvarföre ock den förra
vanligen icke har något så synnerligt stort inflytande vid bestämmelser om jordegendomarnes
värden, hvaremot i sydligare provinser förhållandet ofta är omvändt. Den
stora betydelse detta karteverk har för vårt land i hvarjehanda riktningar, och de redan
rätt ansenliga uppoffringar statsverket gjort för detsamma, mana till fortgående på den
beträdda banan, men dock på ett sätt, att ändamålet verkligen vinnes utan större kost -

nader, än som äro oundgängligen nödiga. Af högsta vigt är således att tillse, det
kostnaderna nedbringas till minsta möjliga belopp, utan att arbetets duglighet äfventjras.
Har man vunnit detta mål medelst lämplig organisation af karteverkspersonalen
och förbättrade arbetsmetoder, så är den skyndsammare fortgången i öfrigt beroende
af årliga anslagsbeloppen, hvilka riksdagen helt säkert lemnar i mån af tillgångarne,
enär, på sätt förra kartekomitén så riktigt yttrat: ”få utgifter torde vara mera värdiga
ett folk än de som bidraga till kännedom om det land, der det lefver och verkar, och
kartan öfver detta land är vigtigare i .samma mån, som den är af allmännare gagn och
innehåller föremål, som för alla ega ett gemensamt intresse.”

I afseende å organisationen skiljer jag mig helt och hållet från komité-majoritetens
uppfattning och förslag. Då jag nu tänker yttra mig om denna, återkommer jag med
detsamma till frågan om huruvida, när förening i större utsträckning emellan karteverken
ej kan ske, det må vara lämpligt att inskränka denna till de ekonomiska och
topografiska kartearbetena.

Då geologiska undersökningen i sjelfva verket icke är och ej heller benämnes
karteverk, men sjöharteverket skulle komma att, i hufvudsak oförändradt, bibehålla sitt
nuvarande namn, synes det mig ej vara olämpligt om ekonomiska och topografiska
karteverken gemensamt benämndes ”Landkarteverket”, och om så till vida förening dem
emellan åvägabringades. Under vilkor af alldeles fristående ställning, och att personalen
blefve civil, skulle jag jemväl kunna förorda fullkomlig förening genast, om ej
äfven här de ekonomiska skälen hade en så afgörande betydelse. Det är nemligen
klart, att i sådan händelse skulle finnas en särskilt aflönad chef, såväl som pensionsstat,
och att, enär endast denna karteverkspersonal blefve rätt förtrogen med arbetena,
för den nödigblifvande karterevisionen måste allt framgent, äfven sedan det egentliga
kartearbetet blifvit afslutadt, en, om ock något reducerad, personal bibehållas och aflönas.
Försigtighet^! synes mig derföre bjuda att icke tillskapa något, som komme
att höja kostnaderna. Man bör alltså, enligt min mening, fästa behöfligt afseende vid
åtskilliga förhållanden, som nu existera, såsom att militärpersonal sysselsätter sig med
militär- och topografiska kartors upprättande samt civil personal med det grundläggande
civila kartearbetet. Hvardera personalen måste antagas besitta största insigten
i den detalj han handlägger, hvarföre skyndsamhet och säkerhet, samt dermed minskade
kostnader icke kunna förväntas uppkomma, om den ena personalen äfven skall öfvertaga
den andras arbeten, ty den ena måste nödvändigt i händelse af förening, för en
tid åtminstone, blifva något ovan vid den fremmande detaljen. Denna olägenhet vore
likväl öfvergående och utan större betydelse, om inläggning af terrängen, eller det
egentligen utmärkande för den topografiska kartan, öfvertogs af den personal som upprättar
sjelfva stomkartan i scalan 1 : 20 000, enligt det förslag jag ämnar framställa,
och om terrängteckningen kunde ske uti något enklare maner. Under fortgången af
komiténs arbeten har jag dock måst öfvergifva tanken härpå, enär det synts mig sannolikt,
att den icke kunde realiseras utan betydande tillökning i kostnaderne och, måhända
icke heller utan att leda dertill, att de egentligen ekonomiska föremålen på kar -

Organisa tionen.

tan blefvo mindre framstående. Enär således man icke kan hoppas på att, enligt min
mening, stomkartan i scalan 1 : 20 000 blir af ekonomisk-topografisk beskaffenhet, utan
att väsentligen fördyra arbetet, så ligger icke heller någon synnerlig vigt deruppå, att
den personal, som sysselsattes med denna stomkarta, äfven har vana och färdighet vid
inteckning af terrängen eller vid det topografiska beteckningssättet, utan så vore att
samma personal i detta hänseende äfven skulle användas för de topografiska kartorna
i mindre scalor. Det är visst icke otänkbart, att så kunde med fördel ske, men det är
icke nödvändigt att förutsätta detta, emedan om den personal som inrymmes i ekonomiska
karteverkets lokal ombesörjer allt återstående stomkartearbete i scalan 1 : 20 000,
densamma sannolikt icke medhinner något derutöfver innan äfven det topografiska kartearbetet,
särskildt handlagdt, hunnit afslutas, och då gäller frågan om till fördel för
saken och såsom ledande till minskad kostnad, nyssnämnde personal äfven med det
topografiska arbetet borde sysselsättas, i hvilken händelse densamma naturligtvis måste
mycket förökas, eller om ej bättre vore, att den vid det topografiska kartearbetet redan
invanda personalen fortsatte handläggningen af detta arbete. På sätt nedan skall visas
måste en högst väsentlig besparing i kostnader uppkomma om stom- eller plan-kartearbetet
utföres af landtmäteripersonalen; men åtminstone intilldess att densamma fått
mera vana vid den topografiska detaljen, skall det vara fördelaktigare att denna detalj
handlägges af den personal som deri har öfning och färdighet. Af dessa skäl och af
hvad jag vidare skall anföra, synes det mig lämpligast och ledande till mindre utgifter,
om landkarteverket förenas med landmäteriet, dock så, att tillsvidare de geodetiska och
topografiska mätningarne utföras under inseende af generalstaben och dess topografiska
afdelning. De geodetiska arbetena, med tillhörande höjdbestämmelser, torde inom jemförelsevis
kort tid hinna afslutas, och må det då bero af omständigheterna huruvida
det topografiska arbetet fortfarande bör handläggas af samma personal som ditintills.

Att lösa frågan på det sätt flertalet inom komitén föreslår nödgas jag på det högsta
afstyrka. Enligt detta förslag skulle personal och anslag sammanslås, och den förra
betydligen förökas med hufvudsakligen unga underofficerare, alla stälda under ledning
af chefen för generalstabens topografiska afdelning. För kartearbetet kan det vara
likgiltigt om personalen har egnat sig åt den civila eller militära tjensteinannabanan,
men oeftergifligt måste det vara att personalen använder hela sin tid uteslutande åt
kartearbetena, emedan det förutan möjlighet ej gifves att vinna erfarenhet, säkerhet och
drift i arbetet. Mig synes det uppenbart att kartearbetet skall blifva mycket kostsamt
samt klent och långsamt utfördt, om det betraktas såsom bisak till annat förvärf, beredande
tillfällig sysselsättning åt en mängd unga personer. Ledningen må blifva än
så god, skall dock resultatet blifva mindre godt. Hvad ledningen särskildt beträffar-,
hvilken skulle lemnas af generalstaben, så bör jag erinra derom, att generalstabsofficerarens
hela verksamhet bör vara riktad på att göra honom så duglig som möjligt
för hans tjenstgöring i krig, och under fredstid tagas i anspråk uteslutande för militära ändamål.
Chefen för landtförsvarsdepartementet har också i sitt förslag om generalstabens
organisation uttryckligen betonat detta, samt för öfrigt sagt, att omvexling i

tjenstgöring är behöflig för bevarandet af generalstabsofficerns mångsidiga användbarhet,
hvarföre ock tjenstgöring för honom är föreskrifven i landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition, vid militärdistrikternas staber och i arméförvaltningens intendentsdepartement
o. s. v. Med karteverksamhet bör denne officer icke sysselsätta sig utöfver
bebofvet för honom att förvärfva sig sådana egenskaper, som endast genom detta
arbete stå att vinna. Då den ifrågasatta stora kartepersonalen skulle draga flera generalstabsofficerare
till kartcverket, utan att de för all framtid kunde eller borde åt
detsamma egna sin tid och sina krafter, så är deraf tydligt att föreslagna organisationen
i denna del skulle verka skadligt för både generalstaben och karteverket. Om
man ock, på sätt som skett, till stöd för en organisation sålunda beskaffad som den
föreslagna, kan åberopa exempel från utlandet, så må man dock besinna att förhållandena
der i mycket äro helt annorlunda än hos oss. Ingenstädes har man en landtmätericorps
sålunda organiserad som hos oss, hvadan det således ej är att undra deröfver,
att man måst bilda karteverkspersonal af andra element; veterlig! har man ej
heller sådant värdefullt kartematerial som generallandtmäterikontorets och länslandtmäterikontorens
arkiver hos oss, hvarföre man vida mera än hos oss måste verkställa
nymätningar, o. s. v. Mångfaldiga olikheter existera ock i afseende å de föremål kartorna
skola inrymma, såsom i afseende å hemmans- och jordlägenheters beskaffenhet
och kamerala förhållanden, med hvilka alla hos oss landtmätarne äro synnerligen förtrogna,
m. in. d. För öfrig! lärer det val blifva omöjligt att åstadkomma en så stor
militärpersonal, som fn- ifrågasatt, helst det är eu känd sak, att det allt hittills mött
stora svårigheter att sammanbringa en högst betydligt mycket mindre. Huru mycken
tid skulle ej förspillas för instruktörerna innan denna stora personal hunnit få tillräcklig
öfning och färdighet för att reda sig på egen hand, och hvilka kostnader skulle
ej det allmänna få vidkännas genom att under åratal aflöna både instruktörer och elever,
för att kanske mista de senare innan de ännu hunnit göra någon nytta?

Förutom hvad nu blifvit mot denna organisation anmärkt förekomma tre omständigheter
ytterligare af stor vigt. Förslaget innefattar nemligen, hvad enligt denna
organisation är oeftergifligt, att alla de civila kartearbetarne skulle vid viss ålder och
efter viss tjenstetid pensioneras. Detta, som betydligen fördyrar det hela, är med annan
organisation åtminstone icke i lika hög grad behöflig!, emedan landtmätarne, om
de användas vid karteverket, såsom sådana äro tillförsäkrade pension. Vidare måste
det förutsättas enligt föreslagna organisationen att, för vidtagande af den oundvikliga
revisionen af kartorna efter vissa mellantider, äfven sedan det egentliga kartearbetet
hunnit afslutas, en karteverkscorps, helt säkert mot dryga kostnader, fortfarande måste,
om ock förminskad, existera. Detta antyder ock betänkandet å sid. 53, der det heter
att gransknings- eller revisionsarbetet i alla händelser måste verkställas af landkarteverkets
egen personal och att det icke kan anförtros åt personer utanför karteverket,
landtmätare eller andra. Jag är så långt ifrån att dela denna flertalets åsigt, att, ehuru
jag lika med komiténs flertal icke anser det nödigt att för det närvarande någon be -

stämmelse lemnas om tiden och sättet för ifrågavarande revisionsarbete, jag likväl, med
anledning af hvad betänkandet i denna del innehåller, anser mig böra uttala den mening,
att landtmätare företrädesvis just äro för revisionsarbetet lämpliga, dels i anseende
dertill att detta arbete inskränker sig till mätningar med rättelser å förut upprättade
och utgifna kartor samt beskrifningar, och dels emedan dessa tjensteman äro
spridda öfver hela riket, hvarigenom reseersättningarne blifva obetydliga. Detta allt i
synnerhet om den organisation jag ämnar föreslå, skulle godkännas, enligt hvilken
landtmätarne i allmänhet skulle hafva åtminstone två års anställning vid karteverket.
Oaktadt äfven jag har den åsigt att karteverket kommer att hafva bestånd för all framtid,
hoppas jag dock att någon betydande personal icke skall behöfvas, sedan mätningarne
en gång blifvit fullbordade, hvaremot det ej kan undvikas att personalen blir
vida större, om revisionsarbetet, på sätt komiténs flertal antagit, nödvändigt skall utföras
genom karteverkets egen personal, utan biträde af andra. Den tredje och sista
af de hänvisade omständigheter eller olägenheter, som skulle af flertalets organisationsplan
uppkomma rörer det af dem förkastade förslaget om betingsarbete vid karteverket
(sid. 69).

Erfarenheten har visat att mycket stor skiljaktighet funnits emellan den arbetsqvantitet
för året, som af hvarje kartograf åstadkommits; och synes mig all billighet
tala derför, att den flitige och insigtsfullare bättre än en annan ersättes för sitt arbete,
då detta, såsom här, är af beskaffenhet att kunna så betalas. Så sker vid storskiftesoch
afvittringsverken, till gagn både för det allmänna och tjenstemännen, och af dessa
arbeten är ändock både allmän och enskildes rätt beroende. Endast i händelse man
går till väga på det sätt flertalet föreslår, eller att samme person skall både plan- och
höjdmäta samt inteckna terrängen af samma trakt, har man att befara åsidosatt noggrannhet,
hvaremot, om dessa göromål förrättas af olika personer, på sätt jag föreslår,
nödig kontroll icke kan fela, förutom den som af arbetets ledare lemnas. Lönen eller
arfvodet bör derföre sättas lägre än hvad mätaren anses i det hela kunna förtjena, men
inkomsten utöfver lönen göras beroende af flit och skicklighet. Såsom nämndt är ingår
en dylik anordning i det förslag till organisation af landkarteverket, som jag framställer
och för hvilket jag nu vill redogöra.

Man kan visserligen antaga att det egentliga skiftesverket en gång slutligen skall
hafva nått sin fullbordan; men erfarenheten har visat att i län der skiftesverket betydligen
aftagit eller helt och hållet upphört, en mängd andra landtmäterigöromål ständigt
ifrågakomma. Antagligen skall ock en gång i tiden allmän författning gifva anledning
till förnyadt skiftesverk i eu eller annan form, i större eller mindre utsträckning.
Landtmätare komma derföre aldrig att saknas i någon landsdel. Detta förhållande
är af stor vigt att aktgifva uppå vid karteverksorganisationen, i synnerhet med
hänseende till det revisionsarbete, hvarom förut är nämndt. Lättheten att öfverallt i
landet och för all framtid erhålla landtmätare, som naturligtvis äro hemmastadda uti
mätningsarbeten i olika senior, gör dem företrädesvis lämpliga för såväl karta- som
revisionsarbetet. All billighet talar för att dylika, anstälda vid karteverket, fortfa -

rande, såsom nu, hafva befordringsrätt inom landtmäteriet, hvithet komme att underlätta
karte-personalens vidmakthållande. Denna personal är ock på förhand försäkrad
om pension. Skulle undantagsvis någon utom landtmäteriet stående skicklig befunnen
person medgifvas anställning vid karteverket, eller dervid redan vara anstäld, må ock
undantagsvis för honom fråga om pensionering särskild! pröfvas. Framförallt synes
det mig vara af vigt att organisationen blifver sådan, att ingen vinner anställning utan
att förut hafva alla erforderliga insigter för att redan vid inträdet kunna anförtros mätning
och uträkning på egen hand, så att endast någon ledning under första året må
erfordras för tillämpning'' af arbetsmetoderna inom karteverket. Då hvarje landtmäterielev
måste i minst två år hafva arbetat hos någon skicklig landtmätare och med dennes
bevis kunna styrka att han förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om allt hvad
till landtmäteriets praktiska utöfning hörer, innan han får anmäla sig till undergående
af landtmäteri-examen, så är deraf tydligt, att om landtmäteri-auskultanter och landtmätare
företrädesvis anställas vid karteverket, så uppkommer möjligaste minsta såväl
kostnad för statsverket, som tidsförlust för instruktörer, och kan följaktligen äfven
sjelfva arbetet derigenom påskyndas. För att försäkra det allmänna om ständig tillgång
på arbetskrafter vid karteverket och visshet om att i hvarje landsort sedan må
finnas personer lämpliga för revisionsarbetet, bör det föreskrifvas i landtmäteri-instruktionen,
att hvarje landtmäteri-auskultant, innan han vinner vidare befordran, måste,
derest lian ej derifrån af särskildta skäl vinner befrielse, i minst två års tid vid landkarteverket
hafva tjenstgjort. Derigenom blir det ock möjligt, att vid detsamma qvarhålla
sådana män, hvilka företrädesvis der kunna gagna. Med all säkerhet skola många
landtmätare, då de för arbetena hafva särskild fallenhet, föredraga att vid karteverket
stanna, hvarest de kunna i allmänhet förtjena sitt uppehälle vida säkrare än genom
sysselsättning med vanliga landtmäterigöromål.

Det torde vara tjenlig! att på detta ställe yttra några ord med anledning af hvad
betänkandet sid. 64—66 innehåller derom, att inom komitén den åsigt sökt göra sig

7 o o o

gällande att för de ekonomiska kartearbetenas utförande skulle erfordras att vara landtmätare
samt att det icke lyckats att ens till halfva antalet med landtmätare besätta
alla kartografplatser. Om det förra har jag icke annan kännedom än att i komitén
blifvit framhållna, likasom jag nu sökt göra, skälen för att de allmänna kartearbetena
utfördes genom landtmäteripersonalen. Minskningen i landtmätarnes antal inom ekonomiska
karteverken, har nog ock en orsak som jag här kan förbigå, men minskningär
säkerligen icke att befara om karteverket ställes i förening med landtmäteriet,
enligt det förslag jag framställer.

Då alla skäl tala för att här ifrågavarande kartearbeten utföras genom landtmäteripersonal;
då arbetslokalen är i general-landtmäteri-kontorets hus; då nämnda kontors
högst betydliga, genom landtmätarnes försorg bildade kartearkiv ständigt måste af karteverket
anlitas, och då, äfven sedan de egentliga kartearbetena blifvit fullbordade, landtmätarne,
som under tiden genomgått karteverket och blifvit förtrogna med arbetena,
skulle för all framtid öfvertaga revisionsarbetet, kan ingenting vara naturligare, än att

Kartverkskomiténs Bet. Reserv.

Kartesamm ansiitiningen.

karteverket ställes under inseende af landtmäteristyrelsen, men likväl tillika under närmaste
ledning och ansvar af souschef, på sätt en för landkarteverket utfärdad allmän
instruktion närmare bör angifva. För den händelse att det möjligen skulle någon
gång inträffa, att inom landtmäteriet icke finnes lämplig person till ledare, men mera
lämplig derutom vore att tillgå, borde det i instruktionen intagas bestämmelse derom,
att till nämnde plats annan person än landtmätare kan utses. Under honom bör ställas
en arbetschef med enahanda uppgift som nu tillkommer kontrollerande kartografen vid
allmänna ekonomiska karteverket. Till organisationen hörer, ehuru af underordnad betydelse,
tjenstemännens benämning. Då det öfverallt i landsorten är vanligt att såväl
landtmätare som kartografer ständigt benämnas ingenieurer, och då de, äfven om annan
benämning otficiclt skulle antagas, i allt fall med säkerhet skulle fortfarande komma
att såsom hittills benämnas, så synes det mig mest praktiskt att antaga benämningen
ingenieur för kartverkets tjensteman; dock att arbetschefen benämnes förste ingenieur
och sous-chefen öfver-ingenieur.

Af skäl, som ofvan äro anförda, är det gifvet, att jag icke kan anse det vara riktigt
att generalstabens befattning med karteverksamhet sträcker sig utöfver den rent militära
detaljen; men att omständigheterna dock tillsvidare göra det nödvändigt, att någon
väsentlig rubbning i det nuvarande förhållandet icke inträder, förr än de geodetiska
arbetena blifvit fullbordade, då det bör tagas i öfvervägande om tidpunkten må vara
inne att då återstående topografiska mätningar utföras af det egentliga landkarteverket
under landtmäteriet.

Eu ganska vigtig del af landkarteverkets arbeten utgör kartesammansättningen,
i betänkandet omförmäld å sid. 39—41 under rubriken arbetssätt. Komité-majoritctens
förslag i denna del kan jag icke gilla. Visserligen heter det i betänkandet, att om den
ekonomiska kartan i scalan 1 : 20 000 äfven skall blifva en fullständig topografisk terrängkarta,
det blifver nödvändigt, att stomkartan sammansättes i enlighet med förslaget
i betänkandet, eller före fältmätningen, hvadan, i händelse kartan icke blir ekonomiskttopografisk,
det möjligen kunde vara onödigt att jag i denna del redogör för min särskilda
mening; men i ovisshet om huru härmed kan komma att gå, och då betänkandet
i allt falk uti det följande underkänner det sammarisättningssätt som nu användes, anser
jag mig icke böra förbigå denna sak, helst, på sätt nämndt är, densamma icke är
utan vigt.

I stället för nu begagnade förfaringssätt, enligt hvilket transporterna i scalan
1 : 20 000 af landtmätarekartorna hvar för sig jemföras med marken och korrigeras samt, i
allmänhet, först efteråt ocli sedan nymätningar, der sådane behöfvas, blifvit verkstälda, sammansättas,
skulle nämnde kartetransporter på förhand till stomkarta sammansättas, på sätt
i betänkandet närmare omförmäles, hvilken karta derefter borde vid mätning å marken
korrigeras och fullständigas. Detta senare förfaringssätt liar visserligen fördelen af att

låta riktigare än det förra, men är likväl, enligt min tanka, icke att rekommendera.
Exemplen från utlandet kunna här icke med skäl åberopas, emedan det vanligaste är att
alltsammans der nymätes, på sätt förhållandet väsentligen hos oss är med sjökarteverket.
I mindre scala, såsom den topografiska arbetsscalan 1 : 50 000, hvilken icke inrymmer
en sådan mängd och små detaljer, som kartan i scalan 1 : 20 000, kan ock sammansättningen
på föreslagna sättet utan större olägenhet ske. Men när större scala
användes och för en sådan terräng, som vårt lands, i allmänhet så väsentligt olik utlandets,
är förhållandet helt annat. Här förekommer dessutom en oändlighet af ytterst
små ägofigurer och en stor mängd spridda irreguliera ägostycken till byar och hemman,
utjordar och urfjellar, afsöndrade lägenheter m. fl., om hvilka man mången gång
icke ens har kännedom om läget förrän man infunnit sig i orten. Enligt föreslagna
förfaringssättet skulle man, då det oftast inträffar att intet eller högst obetydligt af
hvad som bör falla inom ett mätblads område, kan förut sammansättas, nödgas infinna
sig i orten och der uppmäta alla befintliga luckor samt derefter lemna orten för att
åter försöka sammansättningen, eller ock förblifva i orten för denna operation. Otvifvelaktigt
kommer man då underfund med att sammansättning ej kan ske utan förnyade
undersökningar och mätningar. Antaget att saken härefter kan försiggå med större
eller mindre säkerhet, så skulle man för tredje gången åter ut för att vidare kontrollmäta
och fullständiga den sammansatta stomkartan, och dervid med all säkerhet nödgas
åter i åtskilliga delar förändra, om ej aldeles omrita, kartan, till följd af det resultat
kontrollmätningen i detalj lemnar. Detta allt blefve ofantligt dyrt; och är jag
öfvertygad derom, att fullkomlig nymätning af alltsammans skulle blifva föga kostsammare.
Man har såsom skäl för att på föreslagna sättet tillvägagå åberopat det
förhållande, att de upprättade kartorna i scalan 1 : 20 000 skulle lemna åtskilligt öfrigt
att önska i afseende å konnektering eller sammansättning. Dervid bör dock ihågkommas,
att en stor del af de trakter, öfver hvilka kartor nu finnas upprättade i scalan 1 : 20 000,
saknar tillräckligt antal triangelpunkter för sammansättningen; att detta ofördelaktiga
förhållande redan sedan länge icke mera existerar; att fullkomlig säkerhet vid sammansättningen
i allt fall icke kan uppnås, dertill flera omständigheter bidraga; att sammansättningsfel,
der de varit betydligare, verkligen efteråt blifvit genom mätning på
marken korrigerade, och att andra så godt sig göra låtit utjemnats inom utmarksområden,
på ställen der all sannolikhet talade för att korrigeringen borde göras, samt att
säkerheten i stort för hela kartblad icke af sammansättningen kunnat förringas. Till
allt detta bör slutligen lemnas den upplysning, att föreslagna sättet att tillvägagå vid
kartesammansättningar redan så till vida är försökt, att man gjort sammansättning i
orten; men detta sätt har, såsom opraktiskt och ledande till betydlig kostnad och tidspillan,
blifvit öfvergifvet. För öfrigt bör icke heller lemnas oanmärkt, att det icke
sällan händer att, när mätaren blifver äldre, ögonen icke tillåta honom att direkt
mäta i så liten scala som 1 : 20 000 — hvilket dock oftare än nu skulle blifva nödigt
om sammansättningen sker på förhand —• hvarföre det ock nu redan är brukligt att en
och annan af denna anledning nödgas mäta i större scala, för att sedermera till scalan

Sammanfatta
dt arbete.

Militäriska
beskrifning eu.

1 : 20 000 nedtransportera nymätningen. Om en vid allmänt karteverk anställd tjensteman
eller mätares insigt tiar jag icke sådan föreställning, som betänkandet antyder,
då det å sid. 41 yttras att ”klart är äfven att på ömse sidor om gränsen mellan två
hemman mycket arbete kan från samma stationer och med samma syftningar utföras,
ifall karttransporterna sitta bredvid hvarandra på en redan sammansatt karta, men att
deremot samma arbete ofta måste göras två gånger, ifall man mäter på hvardera karttransporten
vid olika tider.” Skulle det dock, mot förmodan, inträffa, att mätaren i
dylika fal! så litet förstår sin sak, att han icke kan förekomma dubbelarbete, då bör
han bättre undervisas eller afskedas. Att höjdmätning och terränginläggning icke är
lämplig å de lösa karttransporterna är visserligen riktigt, men detta bevisar icke nödvändigheten
af sammansättning före fältmätningen, utan blott att dessa arbeten böra utföras
sedan ..sammansättning af stomkartan skett, enligt min åsigt med större skäl efter
det fältmätningen blifvit undangjord, hvarom jag vidare härefter vill mig yttra.

Komiténs flertal har föreslagit, att icke allenast plan- och höjdmätningen, utan
äfven terränginläggningen och alla andra erforderliga arbeten på fältet för kartans sammanfattande
utföras af samma personer och under samme mätningsperiod. Äfven för
den händelse att terränginläggning verkligen borde ifrågakomma för kartan i scalan
1 : 20 000, hvilket jag hufvudsakligen af ekonomiska skäl nödgats afstyrka, skulle jag
vilja bestämdt afrada detta flertalets förslag. All erfarenhet har bekräftat sanningen
deraf, att arbeten af skilda slag gå fortast och säkrast samt verkställas med minsta
kostnad, om de hvart för sig, af med dem förtrogne personer utföras. Ingenting kan
vinnas med att tillvägagå på föreslagna sättet, ty hvad man i sammanlagdt helt arbete
vinner, det förlorar man genom betydlig minskning för året i arbetets särskilda detaljer;
arealuträknings- och beskrifningsarbete blir under särskilda år ytterst ojemnt o. s. v.
Fördelen af att den som mätt en trakt, och derföre med densamma är mera hemmastadd,
äfven på kartan inlägger terrängbeteckningen, anser jag vida understiga fördelen
af att en annan fullgör detta senare arbete, hvarigenom kontrollen på mätningen blir
bättre. Att samtidigt med planmätningen företaga höjdmätning, nemligen den höjdmätning,
som erfordras utöfver den som göres i sammanhang med geodetiska mätningen,
skall nödvändigt försena det hela. Höjdmätningen synes mig i allo lämpligast
ske, såsom en särskild operation för sig, hvilken, efter omständigheterna, kan verkställas
öfver en större eller mindre trakt årligen.

Af hufvudsakligen enahanda skäl, som nyss nämndes, kan jag icke dela majoritetens
förslag derom, att på fältet och samtidigt med mätningen för stomkartan, uppgifter
böra insamlas för den militäriska beskrifningen, eller vissa uppgifter, hvilka röra

truppers marsch, inqvartering och underhåll. Uppenbarligen sker sådant lämpligast
genom generalstabens försorg, sedan den topografiska kartan blifvit fullkomnad.

I Kongl. skrifvelsen angående bearbetande af rikets ekonomiska karteverk af den
15 April 1859, har Kong]. Maj:t, beträffande »utförandet af ifrågavarande väsentliga del
af rikets civila karteverk», bland annat föreskrifvit, att beskrifningen öfver helt län
skulle utvisa »arealens fördelning så väl emellan länets hemman och lägenheter, som i
åkei% äng, odlingsbara ägor, skog, betesmark, oduglig mark, vatten o. s. v»., hvarjemte
Kongl. Maj:t i afseende å hufvudsakliga ändamålet med karteverket yttrat, att detta vore
att åstadkomma säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet. Detta
syfte, hvad beskaffenheten angår, har hittills icke varit uppmärksammadt, men tydligt
är att arbetet skulle mycket vinna i värde, om åtminstone i afseende å åkerjorden, å
kartorna lemnades någon antydan om beskaffenheten, emedan af denna senare, jordlägenheternas
relativa värde är i hög grad beroende. Då detta kan ske genom några få
beteckningar, anser jag att man bort i betänkandet uttala sig för användandet af dylika.

Till vinnande af någon kännedom om åkerjordens beskaffenhet, utan att äfventyra
otydlighet å kartorna, anser jag att olika hufvudbeståndsdelar af jordmonen böra
antydas medelst användande af bokstafsbeteckning å kartorna, för åtminstone större
sammanhängande åkerfält, hvarvid t. ex.

lm kunde utmärka lermylla,
sm » » sandmylla,

g » » grusjord,

m » » mossjord,

d » » dyjord o. s. v.

Då jag inom komitén fästat uppmärksamheten derå, att Kongl. Maj:t, i det komitén
lemnade uppdrag, förklarat, att hvad angår de ekonomiska kartearbetena i mellersta
och södra Sverige, komitén borde uttala sig om huruvida nu gällande bestämmelser
äro i allo ändamålsenliga eller böra i ett eller annat hänseende ändras, men komitén
icke ansett något uttalande uti denna del vara af nöden, så skulle derföre ifrågavarande
bestämmelse komma att qvarstå utan någon föreskrift beträffande dess tillämpning.
Lika med komiténs flertal har jag icke ansett lämpligt borttaga denna bestämmelse,
men vill för min del göra densamma verksam genom det förslag till anteckningar
å kartan, som jag här omförmält. I

I afseende å det ekonomiska, eller såsom det numera benämnes: ekonomisktgeografiska
karteverket inom Norrbottens län, har komiténs flertal uttalat sig för att
kartläggningen i nämnda län bör fortsättas och, hvad kustlandet beträffar, kartan eu -

Jor eib esJcaffenhetens
antydande
på kartorna,
..

Norrbottens

karteverk.

ligt faställd plan utgifvas, men att lappmarkskartan, såväl för Vester- som Norrbotten,
utgifves i scalan 1:200,000, hvarjemte, i afseende å inläggning af terrängens ytformer
på Norrbottenskartan, nu gällande bestämmelser böra bibehållas.

Att Norrbotten, denna aflägsna, stora och ytterst glest befolkade landsdel, nästan
företrädesvis, eller åtminstone långt förr än flera af de mest befolkade och kultiverade
länen skulle förses med ett karteverk, sådant som detta, är redan för sig ganska
märkvärdigt. Än anmärkningsvärdare anser jag det likväl vara, att vid afvittringen
inom länets lappmarker, de af karteverket i scalan 1: 20 000 upprättade kartorna, förklarats
böra tjena till ledning. Således skall denna kartläggning föregå afvittringen,
och kartorna tillkomma innan alla de förhållanden i afseende å områdestilldclning åt
hemman och nybyggen, bildande af kronoparker, markutbrytning för stockfångst, ägoutbyten
in. m. ännu blifvit reglerade, hvilka äro föremål för afvittringsarbetet. Derigenom
måste mycket arbete omgöras och onödiga kostnader det allmänna ådragas,
äfven om karteverkets kartor verkligen voro så pålitliga, att de med skäl kunde läggas
till grund för ett arbete, hvilket, såsom afvittringen, afser, icke blott ekonomisktstatistiska
uppgifter, utan dertill äfven äganderätt till mark. Skulle det sedan befinnas
att karteverket icke vore pålitligt, så hade man att välja emellan att tolerera felen och
befrämja uppenbar orätt, eller ådraga statsverket kostnaden af förnyad uppmätning.
Så vidt jag kunnat finna är icke heller den fruktan ogrundad, att man måste tillvägagå
på ettdera af dessa sätt, dervid jag naturligtvis antager, att det senare blir det som
väljes. Det är icke ovanligt att mera eller mindre befogade anmärkningar mot samtlige
karteverken framställas. Att ofelbarhet lika litet är att förvänta på detta som på
annat område torde få anses vara alldeles gifvet, helst arbetets beskaffenhet är sådan,
att misstag eller missuppfattning af förhållanden lätteligen under utförandet kan äga
rum. Men lägges ett kartearbete till grund för allmän och enskild äganderätt, dertill
man bringat det norrbottniska, då är det en oeftergiflig pligt att tillse, det denna grund
är sådan, att ingens rätt förnärmas. Af detta skäl har jag ansett det vara företrädesvis
nödigt att få utrönt, om det så kallade ekonomiskt-geografiska karteverket i Norrbotten
är sådant det bör vara — detta karteverk, som är afsedt att utsträckas till omkring
en fjerdedel af rikets hela areal. Om jag frånser de ofta förnimbara ofördelaktiga
yttrandena från orten, hvilkas grund komitén icke varit benägen att undersöka och som
jag icke är i tillfälle att bedöma, bör jag dock kunna trygga mig vid officiella uttalanden,
i hvilket afseende jag åberopar landtmäteristyrelsens underdåniga utlåtande af den
22 November 1875, af hvilket man, bland annat, inhemta!-, både denna styrelses och
andras omdöme om ifrågavarande karteverk. Då det skulle leda till allt för stor utförlighet
att vidare uppgifva hvad i nämnda utlåtande förekommer, inskränker jag mig
till att meddela följande två utdrag:

»— — och att dessa ekonomiskt-geografiska kartor äro, så vidt de hittills blifvit
undersökta, snart sagdt i högsta grad både oriktiga och ofidlståndiga, det framgår
oemotsägligt — — —», samt

»Delägare samt krono- ocli konsistoriiombuden vid uti Arvidsjaurs, Jockmocks
och Gellivara socknar hållna afvittringssammanträden, enhälligt ansett de ekonomiska
kartorna endast i ringa man för afvittring användbara och för den skull påyrkat ny
mätning».

Komitén har nu icke ens för karteverket i scalan 1:20 000 uti allmänhet föreslagit
sådan mätning i detalj, som kunde vara tillfyllestgörande för afvittringen, än
mindre kan man vänta att mätningen i denna scala öfver den ofantliga arealen af
Norrbotten skall, med hittills brukliga mätningssätt, tillfredsställa detta behof. Att nu
vidare fortsätta detta karteverk, på sätt komiténs flertal föreslagit, kan, enligt min mening,
icke vara riktigt och med god hushållning förenligt. Väl invändes att eu jemförelsevis
ringa del nu återstår ouppmätt, men denna del motsvarar dock ett medelstort
län. Ingen nödvändighet påkallar skyndsamhet med detta karteverks afslutande.
Tvärtom tala alla skäl för ett upphörande, dels på grund af hvad redan är anfördt,
ocli dels emedan i sinom tid karteverket, sedan afvittringen hunnit fullbordas, utan
nämnvärda kostnader för plankartans frambringande kan kompletteras. Att redan nu
binda sig vid bestämmelse om lappmarkskartans utgifning i scalan 1 : 200,000 kan jag
ingalunda vara med om, dels emedan jag, på sätt redan är anfördt, anser att mätningen
icke nu bör fullföljas, och dels emedan det för mig är tydligt, att sist af allt det
bör ifrågakomma att utgifva kartor öfver lappmarkerna, Indika inom Norr- och Vesterbotten
upptaga den stora arealen af omkring 1000 qvadratmil, med kanske föga mer
än 2 å 3 menniskor på hvarje qvadratmil. Om något bör lemnas till framtiden att
bestämma om, så borde det väl vara just detta. För öfrig! synes det mig ingalunda
vara välbetänkt att, under det kartepersonalen väl behöfves i sydligare orter, sysselsätta
densamma med, bland annat, terrängmarkering på de upprättade kartorna i Norrbotten,
med hvilket arbete väl må kunna anstå tilldess angelägnare plan- och topografiska
kartor medhunnits i andra trakter, helst om misstanken mot förstnämnde kartors
tillförlitlighet skulle befinnas vara grundad.

Enligt utredning, som återfinnes i kongl. propositionen N:r 1 till 1877 års riksdag,
skulle inom Norrbottens län allt kartearbete på fältet vara afslutadt om tio till
elfva år och all utgifning af kartor om 17 till 18 år. Man finner häraf, att det likvisst
icke är någon småsak, som ännu återstår. Jag kan derföre icke dela majoritetens mening,
utan hemställer att, enär kustlandets socknar nu redan blifvit uppmätte, utgifningen
för dem fortsattes i föreskrifven scala; att mätningen af lappmarken afstannar
så fort som möjligt sedan behöfliga konnektioner vunnits för en framtida fortsättning;
att dock erforderliga ortbestämmelser derförinnan jemväl göras för säker sammansättning
af afvittringsmätningarne, såsom grundval för återstående länskarteverket sedan
det i framtiden återupptagits till fortsättning; att med bestämmelse om utgifning af lappmarkskartor
tills vidare anstår, och att inläggning af ytformationen på Norrbottenskartorna
jemväl tills vidare inställes.

Tid, "kostnad
och personal.

Ehuru det icke uttryckligen ingår uti det komitén lemnade uppdrag att framlägga
förslag i afseende å den tid och de kostnader, som erfordras för kartearbetenas
fullbordande, finner jag det likväl vara tydligt att, då komitén har att yttra sig deröfver,
huruvida nu gällande bestämmelser äro i allo ändamålsenliga, äfvensom göra de
framställningar, hvilka möjligen kunna finnas vara af behofvet påkallade och leda till
lättnad vid de olika arbetenas utförande, komitén måste förvissa sig derom att, jemte
det sjelfva arbetena enligt den plan komitén förordar, blifva väl och skyndsamt utförda,
äfven kostnaderna blifva de minsta möjliga, i följd hvaraf ock tiden för fullbordandet
måste komma i beräkning. Då komitén alltså ansett sig böra säga sin mening i dessa
delar, bör äfven jag, såsom reservant, gent emot flertalets inom komitén beräkningar,
i viss mån uppställa andra, samt dervid tillika anställa de jemförelse!-, hvartill förhållandena
lemna anledning.

Emedan man redan har omkring 18 års erfarenhet i afseende å årlig arbetskvantitet
och kostnader vid ekonomiska karteverket att stödja sig vid, anser jag det vara
lämpligt att lemna följande beräknade medeltal för nämnda karteverk:

Perioder, åren.	Antal år i perioden.	g na SD				M	e d c 1	t a 1	a f
Arbets qvantitet.	Löner och arfvoden.	Totalkostnaden.
kartografer årligen.	Totalbelopp i qvadratmil.	Qvadratmil årligen.	Årligen för hvarje kartograf.	Totalbelopp, kronor.	Årskostnad, kronor.	För hvarje kartograf årligen, kronor.	Belopp, kronor.	! Årskostnad, kronor.	Kostnad pr kronor.	Pr af utgifningskost-naden, kronor.
1860—1869	10	7,6	165,2	16,52	2,17	217709	21 771	2 865	309 769	30 977	1875	1628
1870-1872	3	12,7	48,16	16,05	1,27	103 078	34 359	2 705	1-18 808	49 602	3 090	2 620
1860-1872	13	8,7	213,36	16,4	1,89	320 787	24 676	2 836	458 577	35 275	2149	1 852
1873-1877	5	13,8	69,2 3	13,86	1,00	227 883	45 577	3 303 *	287 765	57 553	4153	4 121

Häraf finner man att medeltalen af totalkostnaden för ekonomiska karteverket,
efter afdrag af utgifningskostnaden, under olika perioder varit pr qvadratmil:

Under perioden 1860—1869..................................................... Kr. 1 628.

» » 1870—1872......................................................... » 2 620.

» >» 1860—1872......................................................... » 1 852 och

» » 1873—1877......................................... » 4 121.

Under perioden 1860—1869 var karteverket fristående, 1870—1872 var det stäldt
under landtmäteri-styrelsen och 1873—1877 under chefen för generalstabens topografiska

*) Då dyrtidstilläggen åren 1874 och 1875, utgörande 11133 kronor, medräknas, tillkommer för hvarje
kartograf 161 kronor, i hvilket fall talet 3 464 uppkommer i stället för 3 303.

afdelning. Man finner att kostnaderna med tiden högst, betydligt stick, hvarföre det
är naturligt, att man forskar efter orsaken dertill. Man skall till en del finna förklaringen
i det förhållande, att löner och arfvoden stigit, ehuru icke i den grad, att stigningen
väsentligt inverkat på kostnaden. Andra och mera betydande omständigheter
tillkomma ytterligare såsom förklaring öfver förhållandet. Så t. ex. har handtlangning!:-kostnaden ej obetydligt ökats derigenom, att man förr ofta betingade sig fri handtlangning
mot vilkor al mätning i större skala än karteverkets, af hvilken jordägaren
kunde sig begagna, när sådant arrangement med fördel för karteverket kunde ske.
Vidare! nöjde man sig, i början åtminstone, då tillgången på goda specialkartor var stor,
att, der det lät sig med någon säkerhet göra, vid rekognoscering inlägga tillkomne
mindre förändringar, utan användande af mätbräde och syftningar, hvaremot man i eu
■senare tid vid uppmätning af befintliga luckor gått ytterst minutiöst tillväga. Till den
förökade kostnaden bär dock, sannolikt mera än allt detta, det förhållande bidragit,
att den nytta ätta arealen i senare åren varit vida större än förut; och såsom särskild
anledning till det ogynsamma resultatet under år 1877 kan uppgifvas de nämnda år
synnerligt ofördelaktiga väderleksförhållandena. Dertill komma nog åtskilliga andra
omständigheter, som jag dock tror mig kunna förbigå.

Lika oriktigt som det, enligt min åsigt, vore, att lägga förhållandena under den
första tiden af karteverkets tillvaro ensamt till grund för beräkning af framtida kostnader,
lika orimligt vore det att vid dylik kalkyl fästa hufvudsakligt afseende vid de
missgynsamma förhållandena under senaste tiden. Då under de första 13 åren medelkostnaden
pr qvadratmil varit 1 852 kronor under det att densamma för senaste 5 åren
uppgått till ej mindre än 4 121, allt årligen, så borde man, vid valet, emellan dessa tal
med större skäl kunna fästa sig vid det förra, såsom angifvet för en betydligt längre
tid. Utan allt afseende bör likväl ej förhållandet under senaste tiden lemna», ({ifver
man deråt den inverkan, som medeltalet utöfvar för hela tiden, eller för åren 1860—
1877, så finner man årskostnaden utgöra 2 641 kronor. Utom allt tvifvel är dock detta
tal för högt, ty, äfven om man icke uttryckligen förbjöd en sådan ytterst detaljerad
mätning som den, hvilken nu användes, så är dock uppenbart, att ett visst lagom i
detta hänseende icke bör få öfverskridas, emedan den obehöfliga noggranheten i denna
riktning måste medföra onödiga och betydliga kostnader. Med behörigt aktgifvande
pa detta och åtskilligt annat bör man kunna med trygghet antaga medelkostnaden pr.
år till 2 600 kronor. Jag är fullt förvissad derom att om organisationen blifver sådan
som jag i denna reservation tillstyrker, det snart skall visa sig, att den kostnad jag
sålunda beräknat ingalunda skall varda öfverskriden. Till stöd för denna åsigt kan jag
äfven åberopa komitémajoritetens beräkning, för så vidt jag icke missuppfattat densamma.
Majoriteten yttrar nemligen å sid. 75 i betänkandet »det vara fullkomligt berättigadt
att sätta slutsumman till 5 300 kronor, såsom ungefärliga totalkostnaden för
hvarje af landkartverket bearbetad qvadratmil land, äfven om häri inberäkna» kostnaderna
för kartornas utgifning i skalorna 1 : 20 000, 1 : 50 000 och 1 : 100 000.» Enligt
en föregående uppgift, meddelad i betänkandet, efter beräkning af afdelningschefen för
Kartverkskomiténs Bet. Reserv. 8

generalstabens topografiska afdelning, skulle topografisk rekognoscering, — intagen i
förestående beräkning af totalkostnaden 5 300 kr. pr qvadratmil, — i skalan l: 20 000,
när den ekonomiska kartan begagnas såsom stomme, kosta omkring 3 200 kr. qv.milen,
hvaraf man finner att den återstående kostnaden till och med understiger den jag uppgifvit;
och likvisst beräknar majoriteten dessutom utgifning i nyssnämnde tre skalor.

Att två reservanter inom komitén, som förklarat sig emot fortsättning af karteverk
i skalan 1 : 20 000, anställt helt andra beräkningar än både majoriteten och öfrige
reservanter, har jag mig nog bekant, men som denna min reservation icke gäller deras
beräkningar, hvilkas beskaffenhet i afgifna reservationen, efter den vederläggning jag
anser öfrige komitéledamöter under öfverläggningarne hafva åstadkommit, jag för öfrigt
icke känner, så kan jag icke nu vid dem mig uppehålla.

Med antagande af en totalkostnad pr
till 2 600 kronor, uppkommer för hela den efter ingången af år 1880 ännu återstående
delen af landet, som skulle i nämnda scala uppmätas, enligt komiténs beräkning utgörande
1 046

Den i det föregående meddelade tabellen angifver, bland annat, medeltalen af årlig
arbetsqvantitet för hvarje kartograf, som för perioden 1860--1869 var 2,it för 1870—
1872: 1,27, för 1860—1872: 1,89 och för 1873 — 1877: 1
uppgifne orsaker dertill, att lcostnaderne med tiden vid det ekonomiska karteverket
stigit., i betydlig mån just är o desamme som verkat dertill att årliga arbetsqvantiteten
blifvit mindre, hvarföre detta sistnämnda förhållande äfven, bland annat, har sin förklaring
deri, att större nymätningar förekommit och att vid dessa, såväl som hvad angår
den rekognoscerade arealen, man gått längre i detalj, än som varit nödigt etc. Majoriteten
har beräknat att, öfverhufvud taget, hvarje fältmätare, öfvad såväl som mindre
öfvad, då fem månader på fältet användas, skall medhinna 0,7
mätt samt terrängtecknad. Äfven om kartesammansättningen vore en annan, och mera
praktisk, än den majoriteten föreslår, synes det mig att till och med den öfvade fältmätaren
blefve mycket strängt sysselsatt om, så omfattande som kartearbetet enligt
majoritetens förslag skulle blifva, han skall medhinna 0,7
hvad en komitéledamot beräknat (0,3 6). I sjelfva verket skulle dock denne fullt öfvade
åstadkomma vida mera, ty vid medeltalets bestämmande har äfven antalet af alldeles
oöfvade *) — hela personalen, alltså jemväl eleverna i instruktionsafdelningen — ingått
i beräkning, och detta antal måste, inom eu så stor personal blifva rätt betydligt. Till
jemförelse bör jag här erinra om att, enligt den organisation jag förordar, ingen kan
sägas vara oöfvad, emedan den som ingår vid karteverket förut kan mäta på egen hand
och derföre endast behöfver någon vana vid den mindre skalan, som vid karteverket
begagnas. Jag bär derföre ock kunnat med all säkerhet antaga att nybörjaren — extra
ingenieuren — medhinner 0,7 5
året. Som hela den personal af ordinarie och extra ingenieurer jag föreslår icke uppgår

*) Anmärkning af utgifvaren:

1 komiténs beräkning af årlig arbetsqvantitet för hvarje fältmätare bär uttryckligen hänsyn tagits endast

till antalet öfvade fältmätare och särskilt uro elevernas arbeten der alldeles lemnade ur räkningen.

till mer än 24 personer, af hvilka Vs blifver extra, så är deraf klart att, helst de skola
minst två år bibehålla sin anställning såsom extra, dessa senare kunna i allmänhet be~
räknas hafva eu treårig vana vid fältmätning; och då detta arbete på långt när icke
blir så omfattande, som det majoriteten föreslår, lärer hvar och on finna att beräkningen
0,7 5 under första året är ytterst låg. Hvad den årliga arbetsqvantiteten vidkommer,
som borde af ordinarie ingenieur, enligt mitt förslag, åstadkommas, så synes
visserligen denna stor vid jemförelse med hvad senaste fem åren gifvit till resultat1
det föregående är dock visadt, att åtskilliga särskildta förhållanden medverkat till
denna senare ovanligt låga arbetsqvantitet, hvilken derförut var vida större. Väl har
man, på sätt förut blifvit nämndt, i en senare tid allt mera funnit nödigt att rekognoscera
genom verklig mätning, men med den lättnad distancetuben, i senare åren använd,
beredt — den lärer nemligen fortskynda arbetet 4 ä 5 gånger •— kan man näppeligen
med skäl påstå att det förändrade rekognosceringssättet medtagit synnerligt mycket
drygare tid. Ihågkommer man att, enligt mitt förslag, ordinarie ingenieurerne alla
skulle hafva en mångårig vana vid arbetena, under det att uträknade medeltalet enligt
nuvarande, så väl som enligt den äldre organisationen, uppkommit med beräkning af
det arbete, som erhållits af både öfvade och mindre öfvade, så kan ett blifvande medel -tal ej sättas lägre än till 2
ordinarie och extra ingenieurer tillsammans enligt den organisation jag förordar, så
finner man detta uppgå till omkring 1,6 7

Emellertid då jag, af skäl som äro i det föregående anförda, anser det vara
riktigt, eller till och med nödvändigt, att kartepersonalens inkomster i någon mån göras
beroende af större eller mindre flit och förmåga, har jag funnit lämpligast vara, att för
eu viss gifven arbetsqvantitet bestämmes ett arfvodesbelopp eller lön, som kan höjas i
mån som arbetaren är skicklig och åtadkommer mera; och har jag dervid antagit, att
för den lön eller det arfvode som bestås, arbetsqvantiteten skall i allmänhet uppgå till 1,5
qv.mil
0,5
arbetsqvantiteten för hvar och en årligen öfverskjuter 1,5
sistnämnda qvantitet åstadkommas för året, så utgår icke heller den särskilda ersättningen.

Utgående från här gjorda förutsättningar och beräkningar har jag uppgjort följande
förslag till stat för landkarteverket:

Personal:

Öfveringenieuren.................................................................................. Kr. 6 000.

Förste ingenieuren................................................................................ » 4 500.

8 ingenieurer, hvardera ä kr. 2 500................................................... » 20 000.

8 » » ä i> 2 000...... » 16 000.

8 extra » » å » 1 500...... » 12 000.

2 vaktmästare............. »> 1 400. 59 900.

Dagaflöning under inspektion:

Ofver-ingenieuren................................................................................ Kr. 750.

Förste ingenieuren................................................................................. » 600. 1 350.

Resekostnadsersättningar till :

Öfver-ingenieuren.................................................................	............. Kr.	600.
Förste ingenieuren.............................................................	.................. ))	500.
24 ordinarie och extra ingenieurer.....................................	................. X>	7 200.	8 300.
Öfver arbetes kostnad:
beräknad å 0,5	eller för inalles 8
qv.mil,		. Kr.	16 000.
Handräckningsbiträde..........................................................		»	8 000.
Qvinligt ritbiträden...........................................................		»	5 000.
Städning, ved, olja och ljus ...............................................		»	900.
Uppköp och underhåll af instrument och effekter ..........		»	1 650.
Rit- och skrifmaterialier ....................................................		»	1 000.
Diverse utgifter .....................................................................		»	900.
	Summa kr.	103 000.
Enligt detta förslag bör landkarteverket i scalan	1 : 20 000 hinna	uppgöra plan-

kartor öfver 40
26 år eller senast under år 1906; således ungefärligen 10 år tidigare än komité-majoriteten
beräknat enligt sin plan. Skulle åter tiden utsträckas till de 36 åren blifver naturligtvis
årskostnaden vida mindre, hvilket jag likväl icke anser vara att föredraga,
helst, enligt mitt förslag, någon kostnad, utöfver den som nu årligen utgår för allmänna
och ekonomiska karteverken nemligen 103 600 kr., icke erfordras.

Hvad tid och kostnader för det topografiska kartearbetet, i mindre senior, beträffar
tilltror jag mig icke att med någon säkerhet anställa beräkning, men med ledning
af de uppgifter betänkandet innehåller, dels å sid. 29 om den areal som i mellersta
och södra delarne af riket måste topografiskt omarbetas, samt dels å sid. 75 och
76 i afseende å beräkning af kostnaderne, synes det mig att, man med full trygghet
kan antaga, att det i senare åren lemnade årliga extra anslaget 75 000 kr. skall vara
tillräckligt för att inom 26 år fullborda den topografiska kartläggningen. Utöfver nyssberörda
belopp har senast i två år beviljats 15 000 kr. för de geodetiska arbetenas fortskyndande
och för anställande af försök med heliogravyr. Detta belopp synes mig
äfven böra fortfarande utgå, dock icke för samma ändamål som nu, utan för karteutgifningen,
hvilken torde böra bekostas utaf det totalanslag, som lemnas för den topografiska
karteläggningen, jemväl beträffande landkarteverkets kartor, sedan den fotografiska
och galvanoplastiska atelier blifvit inrättad, som föreslås i betänkandets 20:de
punkt. Hela anslaget för år borde alltså fortfarande vara 90 000 kronor. Skulle möjligen
den topografiska kartläggningen icke kunna medhinnas inom den nämnda tiden
af 26 år, blefve det naturligtvis nödigt att låta anslaget fortfarande utgå. Långt före
denna tid har afvittringen inom Norrbotten kunnat afslutas, och må det då vara tid
att återupptaga kartläggningen derstädes, hvilken, med stöd af afvittringskartorna, då
kan mot en jemförelsevis ringa summa fullbordas.

Emellertid, om min framställning i afseende å den geologiska undersökningen
skulle godkännas, och ett belopp sålunda der kan besparas, för att användas till karteutgifning
i skalan 1 : 20 000, finner jag mig, i sådan händelse, böra tillstyrka att hela
beloppet 90 000 kronor årligen ma för den topografiska kartläggningen användas, hvarigenom
denna kan motses blifva tidigare fullbordad, hvaremot antydda besparingen användes
för utgifning af plankartorna i scalan i : 20 000.

I den instruktion, som för landkarteverket bör uppgöras, synes mig, bland andra,
mindre vigtiga stadganden, böra intagas följande:

1. Landkarteverket har till uppgift att frambringa plana stomkartor och topografiska
kartor, med stöd af triangel- eller på annat sätt geodetiskt inmätta punkter,
samt lyder under landtmäteristyrelsen, med närmaste ledning och inseende af en
öfveringenieur såsom souschef och en förste ingenieur såsom arbetschef.

2. Intilldess att de geodetiska mätningarne hunnit fullbordas, hvilka mätningar utföras
af generalstabens topografiska afdelning, fullgör nämnde afdelning landkarteverkets
åliggande i afseende :i topografisk kartläggning och höjdmätning;
och må det på vederbörlig pröfning bero om utöfver sagde tid, med öfverflyttning
af dessa åligganden till landkarteverket ännu någon tid bör anstå.

9. Karteutgifningen, eller kartornas mångfaldigande, ombesörjes af generalstabens
topografiska afdelning å dess fotografiska atelier, såvida icke annorlunda skulle
förordnas.

4. I afseende å personalen och vilkoren för dess anställning in. m. stadgas följande:

a) Personalen är civil och skall hufvudsakligen bestå af landtmätare eller landtmäteri-auskultanter,
hvilka uteslutande med karteverkets angelägenheter sysselsättas,
till det antal, som särskildt bestämmes med hänseende till den tid inom
hvilken kartearbetena beräknas vara fullbordade.

b) Till öfveringenieurbefattningen nämnes företrädesvis landtmätare, men dertill
kan ock utses annan person med framstående och vitsordad skicklighet i allt
hvad till denna del af karteverksamheten hörer.

c) Under öfveringenieuren står en arbetschef, som tillika är instruktör, och som
går öfveringenieuren tillhanda, på sätt närmare å annat ställe i instruktionen
föreskrifves.

cl) Arbetschefen benämnes förste ingenieur och öfrige tjenstemännen ingenieurer.
Dessa tillsättas alla af landtmäteristyrelsen, efter förslag af öfveringenieuren,
hvaremot denne sistnämnde, uppå förslag af styrelsen, nämnes af Kongl. Maja.,
e) Kompetente att söka förste ingenieurs och ingenieursbefattningarne äro alla de
som redan innehafva eller innehaft kartografbeställning vid ekonomiska karteverken,
såväl som alla hvilka undergått landtmäteri-examen och varit minst
två år extra ingenieurer vid karteverket, derest de tillika äro skickliga och
noggranna i mätning och kartritning samt hafva god helsa och synförmåga,
och ej äro till högre ålder komne. Dock må, om brist på sökande skulle
uppstå, hvilket vid första uppsättningen möjligen kan inträffa, äfven andra

anställas, om de besitta skicklighet, i kartearbeten och för öfrigt äro för befattningen
lämpliga.

/’) Förutom do ordinarie ingenieurerna anställes äfven nödigt antal extra ingenieurer,
hvartill företrädesvis utses landtmätare eller landtmäteii-auskultantei,
bland hvilka alla senare, de som undergått, landtmäteri-examen etter det Kongl.
Maj:t fastställt organisationen af landkarteverket, äro förbundne att, mot utsättning
som bestås, vid karteverket tjenstgöra under högst två år, så vida de
ej sjelfva, med vederbörligt tillstånd, på längre tids anställning ingå.

(j) Landtmätare och landtrnäteriauskultant, som är vid karteverket anställd, tillgodoräknas
sin tjenstgöring derstädes vid sökt befordran inom landtmäteristaten;
och skall ådagalagd större skicklighet vid karteverket dervid räknas
honom till synnerlig förtjenst.

h) Den som undergått landtmäteri-examen efter det Kongl. Maj:t fastställt organisationen
af landkarteverket, må icke inom landtmäteristaten vinna befordran
med mindre han kan styrka, att han antingen i föreskrifven tid vid karteverket
tjenstenit, eller ock att han, af en eller annan giltig orsak, der icke
kunnat anställas.

i) 1 män som det later sig göra och befinnes för befordrande af skyndsamhet
och prisbillighet Renligt, må vissa delar af sådana arbeten, som utföras å arbetslokalen
i hufvudstaden, och som för dem äro lämpliga, kunna åt qvinlig» biträden
öfverlemnas.

k) Hvarje ordinarie ingenieur beräknas medhinna en areal af två
i scalan 1 :20 000, hufvudsakligen dock blott rekognoscerad, men är ej skyldig
åstadkomma mer än 1,5
hvadan han, för hvad han förmår derutöfver frambringa, ersättes på sätt här
nedan bestämmes.

l) Extra ingenieur, för hvilken öfverarbetesersättning icke ifrågakommer, beräknas
under första året endast medhinna hälften af den arbetsqvantitet ordinarie ingenieur
för sin lön åstadkommer, eller 0,7 5
qv.mil;

in) Skulle sjukdom, missgynsam väderlek, ovanligt svår terräng eller dylikt vålla
att den stadgade arbetsqvantiteten för året icke blifvit uppnådd, må det på
landtmäteristyrelsen ankomma, huruvida i staten utfördt aflöningsbelopp ändock
må till fullo utgå.

n) Öfverarbete beräknas ersättas i förhållande till arbetets besvärlighet med i
allmänhet högst 2 500 och minst 1 500 kronor (således i medeltal 2 000) qv.-inilen, dock att, i händelse ovanligt lätt terräng någon gång eljest skulle föranleda
dertill att öfverarbete blefve efter denna grund allt för högt ersatt,
styrelsen må äga rätt att om skälig nedsättning i beloppet förordna.

o) Skulle, uti den arbetsqvantitet ingenieuren är skyldig lemna för i staten uppförd
ersättning, nymätt areal ingå till mera än ]/io hela, så må detta

räknas honom till godo, antingen genom nedsättning i arbetsqvantitcten för
årets arfvode, eller såsom öfverarbete.

p) Dagaflöning under fältmätningstid ifrågakommer icke för ingenieurer och extra
ingenieurer.

rf) Af hela antalet ordinarie ingenieurer beräknas ena hälften bestå af äldre och
den andra hälften af yngre. Yngre ingenieur blir äldre i mån af afgången
bland de senare, hvarmed han ock undfår tillökning i årsarfvodet med 500 kr.

/■) Befinnes det vid något tillfälle tjenligt att ingenieur användes vid topografiska
kartearbeten, innan dessa ännu öfverflyttats till landkarteverket, skall styrelsen
bestämma hans ersättning i förhållande till ådagalagd flit och skicklighet
samt till hvad han antages skolat förtjena om han varit sysselsatt med för
honom vanligt arbete. På samma sätt beräknas ersättningen i händelse det
för landkarteverkets ändamål skulle blifva nödigt att ingenieur verkställer annat
karteverket tillhörande arbete, än som tillhör hans vanliga sysselsättning.

I kongl. bref vet af den 23 Februari 1858, meddeladt i anledning af rikets ständers
underdåniga skrifvelse den 25 förutgångne Januari, heter det angående de geologiska
undersökningarnas verkställande: »att desamme skulle företagas efter en gemensam
plan, som hade till hufvudsakligt syfte att, med iakttagande af vetenskapens
fordringar och med särskildt fästad uppmärksamhet å jord- och berglagrens vigt och
inflytande i ekonomiskt hänseende, uppdaga och genom fullständiga kartor och beskrifningar
meddela kännedom om landets allmänna geognostiska beskaffenhet, och att
sålunda förbereda och underlätta de mera detaljerade forskningar, Indika, såsom ländande
till specielt gagn för skiljda trakter af landet, böra tillhöra vederbörande kommuner
eller enskilde att hvar i sin ort föranstalta och bekosta.»

Uppenbarligen åsyftades härmed att de geologiska kartor, hvilka borde upprättas
på statsverkets bekostnad, blott skulle vara öfversigtskartor, genom hvilka man
kunde få kännedom om landets allmänna geognostiska beskaffenhet, hvaremot, sedan
detaljerade forskningars företagande derigenom blifvit underlättadt, någon vidare kostnad
icke borde drabba staten. Detta synes mig vara så mycket säkrare, som man då
beräknade att hela arbetet borde varit fullbordadt ungefärligen vid den tid som nu är,
då likväl ännu blott omkring en sjundedel af rikets areal medhunnits, och detta mot
en totalkostnad uppgående till knappt hälften af den som för denna sjundedel redan
åtgått. Att ett så ogynsamt resultat uppkommit torde vara att tillskrifva den omständigheten,
att man började arbetet med användande af topografiska corpsens konceptkartor
i den stora scalan 1 : 50 000, med hvilken scala ock, enligt riksdagens begifvande,
sedermera fortsattes. Numera är man dock öfvertygad om att denna scala är
aldeles för stor för en öfversigtskarta, men deremot för liten för detaljkartan, och finne]''
man för den hirra scalan 1:200 000 lämpligare. Jag instämmer deri; men som

Geologiska
under sökningen.

jag gillar den från början uttalade åsigten derom, att staten icke bör, utan högst undantagsvis,
bekosta mer än öfversigtskartan, kan jag derföre icke biträda förslaget
derom att i geologiskt och ekonomiskt hänseende vigtigare trakter skulle på det allmännas
bekostnad i scalan 1 :20 000 geologiskt undersökas och kartor öfver dem i
nämnda scala utgifva^, Indika arbeten, enligt komiténs beräkning skulle uppgå till eu
kostnad af omkring 2 255 kronor per qvadratmil, då kostnaden för beskrifning, men
icke för stomkartans uppgörande, medräknas.

Då man icke kan antaga att, enligt de beräkningar öfver totalkostnaderna, som
i komitén blifvit gjorda, dessa kostnader, enligt af komiténs flertal tillstyrkt plan för
geologiska arbetena, skulle kunna understiga tre millioner kronor, synes mig stora skäl
tala för att minska dem i första band med de belopp som blifvit beräknade för
specialkartor i scalan 1:20 000, hvarföre jag finner mig böra afstyrka hvad komiténs
förslag härom i särskilda punkter innehåller. — Om ock utgifning af geologiska kartor
i scalan 1 : 200 000 öfver de delar af landet, som blifva eller redan äro kartlagda i
scalan 1:50000 icke skulle medtaga synnerlig kostnad; synes mig dock detta arbete,
och dermed kostnaden, kunna utan olägenhet tills vidare undvikas, såvida det anslag
som bestås, dertill icke skulle förslå. Än mindre nödigt synes det mig vara att öfversigtskartor
i mindre scala än 1 :200 000 upprättas, för så vidt kostnaden för dem blefve
af någon betydenhet.

Emedan geologiska undersökningen måste begagna topografiska kartan i scalan
! : 100 000 såsom underlag för utgifning i scalan 1:200 000 kan jag icke finna någon
möjlighet för att detta material skall vara att tillgå för någon längre tid, om geologiska
undersökningen arbetar med oförminskad personal. V äl antager man dock detta
såsom möjligt, med hänvisning till hvad som är undangjordt och undangöres med Norrbottniska
karteverket; men som jag icke finner detta karteverk tillsvidare böra fortsättas,
och man i allt fall icke bör begagna en sådan nödfallsutväg, som att i närmaste
tid geologiskt bearbeta Norrbotten, så anser jag att geologiska undersökningens personal,
åtminstone för en tid, och intilldess de grundläggande kartearbetena hunnit få tillräckligt
försprång, bör reduceras. Då, enligt meddelad upplysning, den extra personalen,
som icke är teoretiskt bildad för detta arbete, så väsentligt bidragit till fortskyndandet,
så synes mig personalreduktionen kunna gå lätt för sig.

Då komiténs flertal föreslagit, att det nuvarande anslaget till geologiska undersökningen
fortfarande må utgå, är naturligt att jag, på grund af hvad ofvan blifvit
yttradt, i detta förslag icke kan instämma. Mig synes det årliga anslaget kunna och
böra icke obetydligt nedsättas, under det nuvarande, 83000 kronor; men på det att
denna nedsättning icke må medföra allt för stor rubbning i nuvarande förhållande,
torde den kunna tillsvidare inskränkas till 18 000 kronor, hvilket belopp i främsta rummet
i stället bör användas för utgifning af plankartorna i scalan 1 :20 000, hvilken
utgifning både för det allmänna och för enskilde är af mycken vigt.

Beträffande ordningsföljden i karteläggningsarbetena anser jag att förslag i denna
fråga icke bort af komitén framläggas, enär enligt koraiténs tillstyrkan i en senare
Punkt>_ Plan för de allmänna kartearbetena in. in. borde uppgöras af den föreslagna
kommissionen för de allmänna kartearbetena.

Oaktadt jag väl finner all billighet tala för att landkarteverkets tjensteman vid
af komitén ifrågasatt ålder och tjenstetid tillförsäkras lifstidspension till jemväl föreslaget
belopp, bär jag likväl icke för det närvarande kunnat biträda förslaget härom, dels
i anseende till den tillökning i kostnad för allmänna karteverken som deraf skulle
Vållas, och dels emedan, enligt det förslag jag tillstyrker, personalen skulle utgöras af
landtmätare, hvilka, efter att hafva blifvit till kommissionslandtmätare befordrade, hafva
pensionsrät.. Med pension lör gravörer och koppartryckare torde ock kunna anstå;
och föreställer jag mig att, om någon af hela denna personal af ålder eller olyckshändelse
skulle blifva otjenstbar, framställning om pensionering vid ömmande omständigheter
icke skall blifva lemnad utan afseende. Punkterna 21 och 22 i komitébetänkandet
anser j ig derföre kunnat bortfalla.

Ehuiu jag, lika med flertalet, icke anser nödigt att framlägga förslag om under
hvilket statsdepartement landkarteverket borde ställas, bör jag dock, då detta oaktadt, flertalet
uttalat ett omdöme i frågan, nämna att, lika gifvet som jag finner det vara att
karteverket enligt mitt förslag ställes under civildepartementet, lika afgjordt synes det
mig böra vara att, om organisationen blefve sådan som flertalet föreslår, landtförsvarsdepartementet
vore rätta öfverstyrelsen.

Bill följd åt beskaffenheten af mitt förslag i afseende å organisationen, måste
jag anse det vara nödigt att i »kommissionen för de allmänna kartearbetena» ingå äfven
chefen för landtmäteriet och öfveringenieuren vid landkarteverket, förutom de i
betänkandet uppgifne cheferna, tillika med tre civila ledamöter, dertill för viss tid af
Kongl. Maj:t utsedda.

Den organisation jag här förordat påkallar följande tillägg till Kong], Maj:ts förnyade
nådiga landtmäteriinstruktion af den 6 Augusti 1864: § 1 mom. 1, hvarest tillägges
att landtmäteristyrelsen jemväl handhafver tillsynen eller inseendet öfver landkarteverket,
på sätt för detta karteverk utfärdad instruktion närmare visar; och

§ 19, hvilken paragraf föreslås att få följande lydelse:

Landtmäteri-auskultant skall njuta befordringsrätt inom landtmäteri- och justerarestaterna,
i den mån han under sin tjensteutöfning flit och skicklighet visar; dock
måste han under två år, mot den ersättning som bestås, såsom extra ingenieur der Kartverkskomiténs

Bet. Reserv. U

Ordningsföljden
i karteläggningsarbetena.

Pensionering.

Statsdeparte ment -

»Kommissionen
för de allmänna
kartearbetena.
»

Ändring i
landtmäteri instruktionen.

förut hafva vid landkarteverket arbetat, på sätt närmare i instruktionen för samma verk
stadgas, så vida han ej kan styrka att han, af en eller annan anledning der icke kunnat
anställas.

Som ofvanberörde instruktion måste i allt fall i vissa delar nu förändras, borde
derföre ock på lämpligt ställe införas tillförsäkran för landtmätare vid landkarteverket
om befordringsrätt på grund af förtjenst och visad skicklighet under anställning vid
k ar te verket.

Som nuvarande chefen för landtmäteriet, under hvars ledning det ekonomiska
karteverket, hvilket närmast motsvarar landkarteverket, en tid stått, vunnit befrielse från
denna ledning, och det alltså icke torde vara billigt att han dermed nu åter besväras,
så föreslås den bestämmelse att, jemte det att från 1880 års början den nya, af mig
här föreslagna, organisationen i allt annat tillämpas, chefskapet uppdrages åt den officer
af generalstaben som under senaste fem aren haft närmaste inseendet öfver ifrågavarande
ekonomiska karteverk och som numera, under daglig närvaro vid arbetena,
med dem blifvit mera förtrogen, allt intill början af det år, som följer näst efter det
under hvilket nuvarande chefen för landtmäteriet afgår, efter hvilken tid, i enlighet med
förslaget, ledningen skulle landmäteristyrelsen tillkomma.

För att slutligen affatta mitt förslag i öfverensstämmelse med det sätt komiténs
flertal valt för sin framställning, punktvis och i en fortlöpande ordningsföljd, får jag
hemställa att:

l:o) (lika med komiténs punkt l:o).

2:o) Kartan i scalan 1 : 20 000 skall innehålla, utom detsamma som den nuvarande
ekonomiska kartan i samma scala, höjdsiffror på sjöar, längs vattendrag, dalgångar
och vigtigare vägar samt större höjder; äfvensom att mossar och kärr i allmänhet
utmärkas, ehuru endast större sådana när fråga är om nymätning i skogsmark och
obyggd, hvarförutan, i den mån sådant later sig göra utan att äfventyra kartans tydlighet,
till vinnande af någon kännedom om åkerjordens beskaffenhet, olika slag åt
jordmån bör antydas medelst användande af bokstafsbeteckning å kartorna för åtminstone
större sammanhängande åkerfält;

3:o) att beteckning af jordhöjder och berg på den topografiska kartan skall ske
enligt s. k. backstrecksmaneret eller detsamma som nu användes i scalan 1 :50 000,
samt att utmark betecknas enligt nu gällande föreskrifter;

4;o) {lika med komiténs punkt 4:o);

5:o) (lika med komiténs punkt 5:o);

6:o) den första afvägningen af terrängen skall ske i samband med de geodetiska
mätningarna, till den utsträckning, att ett tillräckligt antal utgångs- och lättelsepunkter
må finnas att tillgå för den efterföljande detaljhöjdmätningen;

7:o) stomkartesammansättningen blifver densamma, som nu för särskilda kartearbeten
användes, men att denna föreskrift icke lägger hinder i vägen för den förändring,
som under fortsatt arbete kan befinnas praktisk och leda till godt resultat;

8:0) (lika med komiténs punkt 8:0);

9:0) (lika med komiténs punkt 9:o);

10:o) (lika med komiténs punkt 10:o):

ll:o) uppgifter för den militäriska beskrifningen insamlas under den topografiska
fältmätningen, eller sedermera genom generalstaben;

12:o) topografiska kartor i scalan 1 : 100 000 öfver trakter, der plankartor i scalan
1 :20 000 blifvit eller blifva upprättade, fortfarande såsom hittills sammandragas och
mångfaldigas medelst heliogravyr, samt att ritningen till heliogravyr utföres i scalan
l : 50 000, i hvilken den äfven kan mångfaldigas medelst någon billig fotografisk metod;

l3:o) att den delen af norrländska kustlandet, hvilken ligger emellan den norra
gränsen för karteverket i scalan 1 :20 000 samt Norrbottens läns södra gräns, äfvensom
ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna genom Jemtland samt omkring
Storsjön, i allt 300—320 qvadratmil, uppmätas i scalan 1:50 000, samt att hela
återstoden af Norrland inom nämnde gränser, med undantag af Vesterbottens lappmarker,
uppmätes i scalan 1:100 000;

14:o) kartan öfver Norrland, med undantag af Norrbottens län och Westerbotteus
lappmarker, utgifves bladvis i scalan 1: 100 000 medelst heliogravyr, samt att
för denna karta må begagnas samma arbets- och beteckningssätt, som hittills användts
vid den topografiska kartläggningen i motsvarande skalor i södra och mellersta delarnc
af riket;

15:o) utgifning af kartan öfver Norrbottens kustland fortsättes enligt fastställd
plan, men mätningen af lappmarken afstannar så fort som möjligt, sedan behofliga
konnektioner vunnits för en framtida fortsättning; dock att erforderliga geodetiska mätningar
eller ortbestämmelse!'' derförinuan göras, till säkerhet för afvittringsmätningarnas
sammansättning, sedan länskarteverket i framtiden blifvit återupptaget;

16:o) ekonomiska och topografiska kartearbetena sammanslås till ett gemensamt
verk under benämning Landkarteverket, som ställes under styrelse och ledning af
landtmäteristyrelsen;

17:o) vid landkarteverket böra anställas en öfveringenieur eller sous-chef, en
förste ingenieur eller arbetschef, 16 ordinarie och 8 extra ingenieurer; allt under vilkor
som detta mitt förslag närmare i detalj upptager;

18:o) topografiska kartläggningen och höjdmätningen tillsvidare, eller intilldess
att de geodetiska mätningarne hunnit fullbordas, verkställas genom generalstabens topografiska
afdelning, hvarefter det må bero af omständigheterna om dessa arbeten då
böra till landkarteverket öfverflyttas;

19:o) årliga anslaget till landkarteverket bestämmes till 103 000 kronor och extra
anslaget för de topografiska kartearbetena till 90 000, af hvilket senare belopp likväl
15 000 kronor beräknas för utgifning af plankartorna i scalan 1 :20 000, såvida ej der -

till tillgång beredes genom minskning af anslaget till geologiska undersökningen, på
sätt nedan föreslås;

20:o) (lika med komiténs punkt 20:o);

21 :o) ändring i landtmäteriinstruktionen vidtages i öfverensstämmelse med hvad
ofvan är föreslaget;

22:o) intilldess nya organisationen i allt kan tillämpas, ledningen af laudkarteverkets
arbeten i scalan 1:20 000 tillsvidare uppdrages åt särskild person;

23:o) det nuvarande anslaget till geologiska undersökningen nedsättes från
83 000 till 65 000 kronor, och att skillnaden, 18 000 kronor, må få utgå till karteutgifning,
företrädesvis för plana stomkartor i scalan 1 : 20 000;

24:o) (lika med komiténs punkt 24:o);

25:o) med nyss anförda inskränkning, sådana trakter, der geologisk undersökning
ännu icke blifvit utförd, i allmänhet bearbetas i scalan 1 : 100 000 och kartor öfver
dem utgifvas i scalan 1 :200 000, härifrån dock tillsvidare undantaga hela Norrbottens
län och Vesterbottens lappmarker;

26:o) geologiska kartor i scalan 1:200 000 öfver de delar af landet, som blifva
eller redan äro kartlagda i scalan 1 : 50 000 icke utgifvas och ej heller öfversigtskartor
i annan scala än 1: 200 000 utföras i sammanhang med undersökningarne, utan så vidt
kostnaderne dertill kunna bestridas af det anslag 65 000 kronor, som tillstyrkes;

27:o) (lika med komiténs punkt 29:o);

28:o) att de geologiska kartorna i scalan 1 :200 000 utgifvas medelst litografi
eller någon annan, billigare, för ändamålet tillfyllestgörande metod;

29:o) att de geologiska undersökningar, Indika skola verkställas i scalan 1: 50 000
fullbordas först, ehuru samtidigt med kartläggning för scalan 1:200 000, som sedermera
fortgår i södra och mellersta riket, så långt underlag af topografiska kartor finnes
att tillgå;

30:o) sjökarteverkets nuvarande organisation och anslag bibehållas; samt
31:o) till åstadkommande af det nödiga sambandet de olika karteverken emellan,
en »kommission för de allmänna kartearbetena» tillsättes, bestående af:
chefen för generalstaben,
chefen för landtmäteriet,
chefen för sjökarteverket,
chefen för Sveriges geologiska undersökning,
afdelningsehefen för generalstabens topografiska afdelning,

öfveringenieuren vid landkarteverket samt tre, dertill af Kongl. Maj:t för viss
tid utsedda civila ledamöter; med den uppgift och befogenhet, som komiténs utlåtande
närmare utvisar.

Adolf Helander.

Serskild! yttrande

A. Odelberg.

Rörande organisationen utaf de befintliga karteverken samt rörande sättet för deras
framtida verksamhet hafva inom komittén uppstått olika meningar, och då jag i vissa
delar skiljer mig ifrån de åsigter, som biträdas af komitténs flertal, anser jag mig böra,
efter anförande af pluralitetens beslut i sådana frågor, dervid jag stadnat i minoriteten,
anföra min olika mening samt de skäl som föranledt densamma.

Enligt komitténs beslut bör sjö- och geologiska karteverkens organisation förblifva
oförändrade, samt nuvarande anslagen till desamma fortfarande utgå, hvaremot de ekonomiska
och topografiska karteverkens personal och anslag sammanslås till ett karteverk,
som med benämning landtkarteverket ställes under styrelse och ledning af Chefen för
generalstaben.

Af dessa beslut framgår, att karteverken i riket skola hädanefter som hittills sortera
under 3:ne serskilda regeringsdepartement, sjökarteverket under sjöförsvars-departementet,
landtkarteverket, som ledes från generalstaben, under landtförsvars-departementet
samt det geologiska under civil-departementet. Enligt min åsigt är all kartläggning,
vare sig till sjös eller lands, af så öfvervägande civil natur, med ändamål att gagna på
fredlig väg, dels vetenskapen med topografiska, geografiska, statistiska och geologiska
upplysningar, dels handel och sjöfart, dels jordbruket och den civila administrationen,
så att jag helst skulle se alla dessa karteverk sammanförda under samma regeringsdepartement,
nemligen civil-departementet, ehuru hvart och ett af dem, sjökarteverket,
det ekonomiska, topografiska och geologiska karteverken fortfarande hafva sin särskilda
administration och egna anslag. Det är visserligen sannt att kartor äfven erfordras både
öfver land och sjö för militära ändamål, men dels äro dessa militärkartor egentligen
erforderliga endast öfver några få i strategiskt hänseende vigtiga punkter och upprättas
i alla fall särskildt för sitt ändamål, dels böra naturligtvis de för fredlig samfärdsel upprättade
topografiska, ekonomiska och sjökartorna kunna i händelse af behof, utaf generalstaben
begagnas. Denna min åsigt har väl ej inom komittén vunnit understöd, men då
jag icke eller funnit de skäl som anförts emot densamma öfvertygande, har jag ej ansett
mig böra låta den falla.

Af vida större betydelse är dock beslutet af komitténs flertal, det vill säga af 3 dess
ledamöter, rörande organisationen af personalen vid samt sättet för utförandet af det sä
kallade landtkarteverket. Detta karteverk innefattande så val det bitti]* bearbetade
ekonomiska karteverket, som det af topografiska afdelningen utförda, skall enligt komittén
erhålla eu helt och hållet förändrad, hufvudsakligen militärisk organisation. Om denna
ej genast kan genomföras, emedan de vid ekonomiska karteverket anstälde kartografer
ej genast kunna afskedas och icke eller deras erfarenhet vid detta arbete undvaras, sä
blir dock förhållandet sådant om någon tid, det framgår alldeles oförtydbart af komitterades
betänkande. Nu är emellertid det kartläggningsarbete med dermed förknippade
uträkningar och beskrifningar, som för närvarande benämnas det ekonomiska karteverket,
och som skall utgöra första afdelningen af komitténs landtkarteverk, så fullkomligt
öfverensstämmande med vanliga landtmäterigöromål och så beroende utaf förmågan att
begagna, uppsöka och bedöma tillgängliga landtmätarekartor, att personer, som egnat
sig åt detta yrke naturligtvis med ojemförligt större lätthet, kunna inöfva* till skickliga
arbetare i detta karteverks tjenst än andra som, hur bildade de än må vara och hur
stor färdighet i kartritning de än må besitta, icke förut handlagt landtmäteri-göromål.

Materialierna till den så kallade laudtkartan skola hämtas dels ifrån förut befintliga
landtmätarekartor i general-landtrnäteri-kontoret, i provinskontoren samt hos enskilda
dels genom mätningar verkstälde på vanligt landtmätarevis, de använda kartorna skola
granskas, med hvarandra jemföra*, deras större eller mindre tillförlitlighet bedömas och
efter förhållandena å marken rättas; den åstadkomna kartan skall till sina olika beskaffade
arealer uträknas, många kameralistiska och statistiska förhållanden hvaribland hufvudsakligen
gränsorna emellan socknar, hemman och särskilda gårdar noga iakttagas
samt i beskrifningarne och på kartan tydliggöras o. s. v. allt arbeten, hvarmed laudtmätaren
till följd af studier och tjensteutöfning bör vara förtrogen, hvartill kommer att
den lokal som för arbetet begagnas måste vara belägen uti landtmäterikontorets hus,
emedan der förvaras det hufvudsakligen begagnade materialet, äldre och nyare landtmätarekartor,
hvilka stundligen måste rådfrågas, afritas och till den förändrade skalan
transporteras.

De flesta af ofvan uppräknade arbeten äro för generalstabens officerare främmande
och ändå mer obekanta för officerare och underofficerare i armén. Utan att i ringaste
mon nedsätta måttet af den bildning som militärer i allmänhet ega och utan att förneka
möjligheten för desse, att sätta sig in uti, och fullkomligt inlära alla de arbeten som
vid det ekonomiska karteverket förekomma, måste man dock medgifva, att dertill fordras
någon tid, att det tätare ombyte utaf arbetspersonal, som militärkommenderingar måste
förutsätta gör det osannolikt att en inhämtad skicklighet kommer karteverket någon
längre tid till godo, att i anseende till möjligen det ena året mer än det andra utsträckta
militära öfningar, osäkerhet alltid skall uppstå rörande antalet af den personal,
som under kommande arbetstid för året kan stå till karteverkschefens disposition m. m.
som otvifvelaktigt skall på ett betänkligt sätt fördyra och försena det karteverk, som

jag fortfarande benämner det ekonomiska och som utgör grundvalen för komitténs landtkarteverk.

Man torde icke böra alldeles förbise den erfarenhet rörande kostnaden för utförande
af det ekonomiska karteverket, som vunnits under de olika perioderne af dess tillvaro.
Det visas nemligen utaf företedde räkenskaper, att kostnaden för uppmätt, kartlagd,
uträknad och beskrifven qvadratmil under de 13 år 1860—1872 då kartarbetena leddes
af särskild styresman, Ofver-ingeniören Ljunggren, var i medeltal 1 852 kronor, då
samma kostnad under de 5 åren 1873—1877 utgjort i medeltal 4 121 kronor. Jag blott
åberopar detta faktum utan att ingå i någon förklaring deröfver.

Inom komittén har jag äfven förgäfves yrkat att kartearbetet skulle till någon del
utföras och betalas efter beting, så att någon större utsigt till förtjenst kunde beredas
den som åstadkomma ett större arbete. Att fliten och förmågan kunna vara mycket
olika hos olika personer i hvilken gren af mensklig verksamhet de arbeta, att utsigten
till förtjenst i mon som arbetaren anstränger sig, eller uppöfvar sin förmåga, i väsendtlig
mon hos honom sporrar arbetslusten och påskyndar ernåendet af arbetsprodukten, detta
allt torde icke vara för någon obekant och vanligast är, att då ett arbete kan utföras
på beting, detta sker till fördel så för arbetsgivare som arbetstagare. Landtmätares
biträde med kartläggning, skiften in. in. betalas, som man vet, enligt taxa och denna
bestämmer betalningen efter produkten af olika slag af arbete. Detta aflöningssätt är
således ingenting nytt, och säkert är att hvarje skicklig kartograf skulle finna sig dermed
väl belåten. Jag tillåter mig bifoga ett yttrande härom af kartografen Dahlman
(bil. I), hvilken under flere år deltagit i dessa arbeten och som under sednare tid tjenstgjort
såsom arbetsförman. Jag önskar således att man icke helt och hållet förbiser
detta sätt att på samma gång rättvist betala kartograferne och minska kartläggningskostnaden
för staten. Den corps af kartografer, som utför arbetet med den ekonomiska
plankartan bör sortera under landtmäteristyrelsen på sätt Herr Helander i sin reservation
föreslagit.

Den karta som sålunda åstadkommes, vare sig att den utarbetas i öfverensstämmelse
med mina här ofvan uttalade åsigter eller på sätt komittén föreslagit, är en plankarta
i skalan 1 :20 000, upptagande alldeles detsamma, som den hittils utarbetade ekonomiska
kartan innehåller eller bör innehålla. Denna plankarta skall utgöra stomme
för den topografiska eller rättare geografiska kartan. Denna sistnämnda karta erhålles
genom att på stomkartan inlägga terräng, det vill säga genom uppritning på densamma,
efter förnyad rekognosering, af de topografiska tecken som antyda jordytans ojemnheter
m. in. Detta arbete skall enligt komittén verkställas under samma mätningsperiod och
af samma personal, som upprättat stomkartan samt med bibehållande af samma skala
1 : 20 000. Att rekognosera och på en stomkarta i denna stora skala inlägga terräng måste,
på sätt af sakkunnig person inom komittén blifvit upplyst, vara ytterst kostsamt och
tidsödande, så vida arbetet skall ske med vederbörlig sanning och noggranhet. En
annan med kartearbeten synnerligen förtrogen person har uppskattat arbetet med
en topografisk karta i 1:20 000 till minst fyrdubbelt dyrare än samma arbete i skalan

1 : 50 000. Den arbetsprodukt som, enligt komitténs beräkning, kan utaf den använda
personalen åstadkommas, måste således efter all sannolikhet betydligt nedsättas. Jag
måste således förorda att de topografiska eller geografiska kartorna hädanefter som hittils
utarbetas på en stomkarta i skalan 1 :50 000 och att detta arbete alltid följer efter
upprättandet af den ekonomiska kartan, hvilken, i ändamål att utgöra stomme till den
topografiska, nedtransporteras till sistnämnde skala. Hvad beträffar personalen, som till
detta arbete bör användas, så kan ej något tvifvel derom uppstå. Upprättandet af topografiska
kartor är ett för landtmätare vanligtvis främmande arbete, bör således icke anförtros
åt de personer, som enligt min tanke skola upprätta stomkartan. Deremot, då
rekognosering och kartläggning för topografiskt ändamål ingå uti den militära uppfostran,
och då således hvarje officer och ofta äfven underofficerare äro med detta arbete
förtrogne, bör detsamma rätteligen utföras af generalstabens personal och andra dertill
kommenderade militärer, under ledning af chefen för generalstabens topografiska afdelning.

Det är en af gammalt känd regel, att för vinnande af den största, billigaste och
bästa produkt af menskligt arbete, dettas serskilda detaljer böra, så vidt möjligt, fördelas.
Nu äro de 2:ne slag af arbeten som erfordras för åvägabringande af komitténs
landtkarta af så väsendtligt olika natur, att den som är skicklig till det ena, derföre
icke utan lång öfning torde uppnå tillfredsställande insigt i det andra. Den bildning
och de kunskapsfordringar som ställas på landtmätare i plankartors upprättande, i ekonomiska
och kamerala förhållanden äro alltför olika dem som ingå uti militärbildningen,
hvaraf åter följer en helt olika uppfattning af vigten och betydelsen utaf de vid kartläggning
förekommande detaljer i ekonomiska frågor. Man kan med allt skäl påstå,
att det föregående arbetet, upprättande af stomkartan med hvad dertill hörer, icke kan
åstadkommas så väl och så billigt af militärer, som af dem, hvilka gjort landtmäteriet
till sitt hufvudyrke, likasom att dessa sednare icke så lätt kunna öfvas till inläggande
på kartan af de topografiska tecknen, som generalstabens officerare. Regeln om arbetets
fördelning är här om någonsin tillämplig.

Att ifrågavarande arbeten med stomkartan och den geografiska kartan verkställas
af olika personal och af 2:ne skiljda corpser medför dessutom 2:ne stora icke nog beaktansvärda
fördelar, nemligen dels att en verksam kontroll derigenom kan utöfvas på
fullständigheten och riktigheten af stomkartan, dels å andra sidan att genom stomkartans
upprättande utaf dertill öfvade och med detta arbete förtrogne personer en högst väsendtlig
lätthet beredes för utförande af de geografiska kartorna, hvilkas tillförlitlighet äfven
härigenom väsendtligen befordras.

Man må icke föreställa sig att då komittén föreslagit samtliga arbetens å landtkarteverket
utförande under samma mätningsperiod och af samma personal, tiden för
fullständigt kartläggande af eu viss trakt derigenom påskyndas, tvertom! ty efter det
af komittén föreslagne arbetssätt blifva 3:ne operationer under olika tider nödiga och
till deras utförande komma i allmänhet att erfordras 3:ne årsarbeten, mätningsperioden
kan räcka i 3:ne år, då deremot om arbetssättet ordnas i öfverensstämmelse med ofvan

framstälde förslag, samtliga arbeten med så väl stomkartan som med den på densamma
grundade topografiska kartan i regel utgöra blott 2:ne årsarbeten. I båda fallen är icke
det arbete inräknadt som måste föregå allt kartearbete nemligen de geodetiska fixpunkternas
utsättande i den trakt som mätas skall hvilket arbete verkställes genom professorn
vid topografiska afdelningen och dess biträden.

Både den såsom stomkarta använda ekonomiska och den derefter utarbetade topografiska
kartan böra reproduceras och utgifvas i bladform den förra i den ursprungliga
skalan 1 : 20 000, den sednare uti samma skala som hittills 1 : 100 000. Begagnande af sistnämnde
skala för den topografiska kartan är så mycket mer att tillstyrka, som kartblad
i samma skala öfver den ojemförligt största delen af medlersta och södra Sverige redan
blifvit utgifna och i tusental exemplar bland allmänheten spridda, och hvar och en som
för närvarande har dessa kartblad önskar naturligtvis att få karteverket kompletteradt i
blad med samma skala.

Jag torde med några ord böra rekapitulera huru jag tänkt mig ifrågavarande
kartearbeten utförde. Sedan uti den trakt, der mätning och kartläggning skall ske de
geodetiska punkterna blifvit utsatta och vissa höjdpunkter äfven blifvit bestämde allt
utaf topografiska afdelningens professor med dess biträden, utarbetas den ekonomiska
stomkartan med alla sina detaljer på föreskrifvet sätt utaf den corps af kartografer, som
står under ledning af landtmäteristyrelsen. Den färdiggjorda ekonomiska stomkartan
öfverlemnas derefter till generalstabens topografiska afdelning, som nedtransporterar
densamma till skalan 1 : 50 000 och begagnar den sålunda förminskade stomkartan vid
rekognosering för inläggning af terrängen. Båda kartorna utgifvas, den ekonomiska i
1:20 000 jemte häradsbeskrifning, och den topografiska i skalan 1:100 000.

Hvad beträffar de för kartornas utförande erforderlige kostnader, så ehuru jag på
grundade skäl tror att samtlige kostnader för den ekonomiska stomkartan skulle, om
de dertill erforderlige arbeten betalades till någon större del genom beting, understiga
det belopp som en ledamot i komittén, förste landtmätaren Helander, med hvilken jag
i allt hufvudsakligt öfverensstämmer, uti sin reservation beräknat, så vill jag dock ej
framställa något serskildt förslag i detta hänseende, utan antager i öfverensstämmelse
med hans beräkning att den ekonomiska stomkartan öfver de 1 120 eller såsom sednast
uppgifvits 1 046 (jvadratmil som återstå af medlersta och södra Sverige kan fullbordas
på 28 eller 26 år ifrån och med år 1880 med en årlig kostnad af 103 000 kronor. Alla
kostnader för den topografiska kartans upprättande och utgifvande, äfvensom för upprättande
af det geodetiska triangel-nätet böra kunna bestridas hädanefter som hittils
med det anslag 154 o45 kronor, som utgår till generalstabens topografiska afdelning.
Och hvad beträffar kostnaden för stomkartornas reproduktion och allmängörande kunna
dessa, efter de upptäckter som skett och förbättrade methoder som nu användas icke
beräknas högre än till 79 + 177=256 kr. eller i rundt tal 260 kronor per qvadratmil i
300 exemplar. (Se föreståndarens för generalstabens litografiska inrättning herr Börtzells
bilagda P. M. bil. II.)

Kartverkskomiténs Bet. Reserv.

Det har alltid förefallit mig besynnerligt och jag har aldrig lyckats utfinna något
antagligt skäl hvarföre anslag beviljats och fortfarande under många år utgått till upprättande
och utgifvande af ekonomiska kartor öfver socknarne i Norrbottens län, hvarest
den odlade jorden i kustsocknarne utgör vid pass en 75:te del af det hela och i Lappmarkssocknarne
kanske ej en tusendel, innan ännu Sveriges fruktbaraste och ijordbrukshänseende
ojemförligt rikaste provinser erhållit eller på många år kunna erhålla dylika
kartor, och då dessa Norrbottens kartor, om man dröjt med deras upprättande till dess
afvittringsverket derstädes blifvit fullbordadt, skulle, genom användande af afvittringskartorna,
kunnat fullbordas på kortare tid och med ojemförligt mindre kostnad. Den
ekonomiska kartläggningen derstädes är emellertid nu snart fullbordad, antagligen med
utgången af år 1879. Att nu, på sätt komitténs flertal föreslår i 10 år fortsätta kartearbetena
i denna aflägsna ödemark genom att på de upprättade kartorna inlägga terräng
och således derstädes ännu uppoffra några hundratusen kronor, hvilka kunde nyttigt användas
i södra delen af riket, derför finnes, efter mitt förmenande, icke något antagligt
skäl, hvadan jag i likhet med herr Helander tillstyrker, att sedan den ännu ofullbordade
delen blifvit kartlagd allt kartearbete i Norrbottens län måtte tillsvidare inställas, och
de dertill anslagne medel användas vid ekonomiska stomkarteverket i medlersta och
södra delarne af riket.

Om, på sätt chefen för generalstaben tyckes anse nödigt, vissa delar af Norrland
böra blifva för militäriskt behof snarligen kartlagde, torde sådant kunna verkställas på
samma sätt, i den ordning och efter samma skala som större delen af de södra provinserne
blifvit af generalstabens topografiska afdelning kartlagde, utan att dervid föregår
något kartearbete i skalan 1 : 20 000 och utan att den corps af kartografer, som användes
till arbetet dermed skingras till vidt från hvarandra aflägsna provinser. Först sedan
medlersta och södra delarne af riket blifvit kartlagde och i ekonomiskt hänseende beskrifne
torde tiden vara inne att i samma eller annan skala ekonomiskt kartlägga
Norrland.

Hvad beträffar det geologiska karteverket så instämmer jag så till vida uti komitténs
beslut, att i stället för den hittills för dessa kartors rekognosering och utgifning i
allmänhet begagnade skala 1 : 50 000 bör utbytas mot en mindre t. ex. 1 : 200 000 och att
endast de delar af landet, hvarest rekognoscering i skalan 1 : 50 000 är påbörjad, bör i
samma skala afslutas, men jag kan icke förena mig deruti, att skalan 1 : 20 000 må på
något ställe få användas på statens bekostnad. Enskilde som önska få geologiska kartor
öfver större eller mindre trakter upprättade i denna skala, må det dock vara obetaget
att på sin bekostnad få arbetet verkstäldt under ledning af chefen för geologiska
undersökningen, för så vidt tid och tillfälle dertill kan beredas.

Det geologiska karteverket är för erhållande af stomkartor helt och hållet beroende
af de föregående kartearbetena. Geologerna upprätta ej sjelfva de stomkartor,

som för deras arbeten erfordras och skulle de dermed sysselsätta sig, så vore det ett
högst förkastligt dubbelarbete. De kartor på hvilka de inlägga de geologiska färgbeteckningarne
äro desamma, som af topografiska afdelningen för dess arbeten begagnas
och i saknad af dessa kartor måste de geologiska arbetena afstadna. Om nu den ännu
ej geologiskt behandlade delen af riket skall i allmänhet undersökas och kartläggas uti
skalan 1:200 000 hvarvid, enligt professor Torells lemnade promemoria, 8 geologer (2
ordinarie och 6 extra) kunna under årliga rekognosceringstiden 4 månader medhinna
54 qvadratmil, en areal så stor att nödiga stomkartor till dess geologiska behandling
sannolikt ej kunna erhållas, så torde man med allt skäl kunna förutsätta, att, för så
vidt ej arbeten företagas, hvilkas utförande åtminstone för närvarande böra anses öfverflödiga,
nödiga stomkartor ej kunna finnas att tillgå för den geologiska kartläggningen.
Såsom för närvarande öfverflödiga arbeten anser jag 1) att samtidigt med kartläggning
i 1:200 000 öfver de ännu ej geologiskt behandlade trakterne, upprätta kartor i denna
samma skala öfver sådane trakter, hvilka redan äro undersökta och kartlagda i större
skalor, samt 2) att nu, innan södra Sverige blifvit till hela sin vidd geologiskt undersökt
och i den beslutade skalan kartlagdt, påbörja geologiska undersökningar i Lappland
och öfriga delar af Norrbotten, och detta så mycket mer, som de malmförande
bergen i denna aflägsna och otillgängliga ort redan blifvit geologiskt undersökte och i
stor skala kartlagda.

Med dessa åsigter rörande den verksamhet som under den närmaste tiden bör utöfvas
utaf geologerna, förefaller det mig som skulle det blifva bra svårt för chefen för
Sveriges geologiska undersökning att till nyttigt arbete använda en så stor personal
som uti betänkandet afses, och om denna personal kan uti någon mon inskränkas, så
förefaller det mig såsom en gifven följd deraf, att det nu utgående anslaget också torde
kunna i motsvarande mon minskas, och jag tager mig friheten föreslå denna minskning
som följer:

Anslaget sådant det beviljades för 20 år sedan då geologiska undersökningarne
börjades var 60 000 kronor. För närvarande utgår detta anslag med 83 000 kronor
deraf till chefen och öfrige tjenstemän på byrån 35 000. Om nu denna summa bibe -

hålies oförändrad,_______________________________________________________________________________________ 35 000

så torde de fasta och extra geologerna, som tillsvidare kunna användas på
fältet icke erfordras till större antal än att deras aflöning i ett för allt kan beräknas
till.................................................... ........................................... 30 000

Summa kronor 65 000

hvadan uppkommer en besparing årligen af 18 000 kronor, hvilken torde kunna anslås

till utgifvande af de ekonomiska kartorne och dermed förekommande andra kostnader.

Då beloppet af de för karteverksamheten erforderliga kostnader äro af den största
betydelse, torde jag äfven derom böra yttra några ord. Några ytterligare eller förökade
anslag utöfver dem, som till karteverken för närvarande utgå torde ej erfordras, endast

en något förändrad fördelning af desamma. Då sjökarteverket enligt så val komitténs
flertals, som min åsigt icke till sin organisation eller i afseende å anslag bör underkastas
någon förändring ingår detsamma ej uti följande beräkning. De närvarande anslagen
utgöra:

1.) Löner och fouragemedel till generalstabens topografiska afdelning uppgå enligt

chefens P. M. till__________________________________________________________________ 64545

Anslag till topografiska karteverket är_______________________________________ 90 000 154 545

2. ) Anslaget till ekonomiska karteverket:

på ordinarie stat------------------------------------------------------------------6 000

pa extra stat--------------------------------------------------------------------------- 76 000

de dertill anslagne f. d. lönerne åt andra landtmätare_________________ 21 600 J03 600

3. ) Anslaget till geologiska undersökningar enligt professor Torells P. M. 83 000

Summa årligt anslag 341 145

Användandet af dessa medel:

1. ) Till generalstabens topografiska afdelning för dess kartearbeten... 154 545

2. ) Ekonomiska karteverket aflöningar och omkostnader för kartornas

åvägabringande enligt förslag af herr Helander _____________________ 103 000

D:o för kartornas reproduktion och utgifning förslagsvis_______________ 18 600 121 600

3. ) Anslag till den geologiska undersökningen samt utgifvande af dess

kartor ______________________________________________________________________________ 65 000

Summa kronor 341 145

Anslagen torde framdeles kunna minskas i mon som afsättning å kartor kan be o

redas, hvilket sannolikt snart kan ske om priset sättes lågt.

I afseende1 å organisation utaf den corps af ingeniörer, som skola utföra det ekonomiska
kartearbetet, vilkoren för deras antagande in. m. instämmer jag uti det förslag
som herr Helander uti sin reservation framstält, hvarjemte jag likaledes gillar den af
honom föreslagna sammansättning af den så kallade kartekommissionen, som årligen
skall besluta rörande de serskilda karteverkens arbeten för året.

Axel Odelberg.

Bilaga I till A. 0delbergs Reservation.

Anmodad att efter beräkning uppgifva den kostnad pr qvadratmil, som jag anser
erfordras för uppmätning i skalan 1 : 20 000 af den del utaf mellersta och södra Sverige,
som icke redan blifvit i denna skala uppmätt, och att göra detta med den noggranhet
att, om det ifrågakomme, jag vore villig att till det pris som uppgifves, affatta ett eller
flera län, har jag med ledning af en mångårig erfarenhet vid ekonomiska kartverket,
och på grund af den kännedom jag eger af hvad inom hvarje län förut är genom landtmätare
uppmätt anställt beräkning af ifrågavarande kostnad, och får jag, såsom resultat
af beräkningen, meddela, att, om kostnaderne för triangulering och utgifning icke inberäknas,
men förutsatt att omkring 5 triangelpunkter i medeltal per qvadratmil lemnas
för kartornas säkra sammansättning, kostnaden i det hela per qvadratmil, då deri jemväl
inräknas höjdmätning, på sätt man för mig uppgifvit att karteverkskomitén lärer beslutat
föreslå, uppgå till belopp af från 1 200 till högst 2 500 kronor på sätt af mig
undertecknade och här bilagda promemoria närmare för hvarje län utvisar, utgörande
efter denna beräkning, medeltalet 2 000 kronor pr qvadratmil; och förbinder jag mig
att för i nämnda promemoria utsatta pris, i här uppgifven omfattning upprätta kartor
uti ifrågavarande skala, underkastande mig all den rimliga kontroll, som man kan finna
nödig föreskrifva för utrönande af arbetets duglighet och säkerhet.

Stockholm den 3 Januari 1878.

C. E. DAHLMAN.

P. M.

Länens namn.	Qv.mil.	Kronor pr mil.	Kostnad för hvarje län.	Anmärkningar.
Stockholms......................	51,i	2 200	112 420	16,8
Nyköpings ......................	59,6	2 500	149 000
Jönköpings....................	101,2	2 500	253 000
Kronobergs ....................	87	2 300	200 100
Kalmar ...........................	100,6	2 200	201 200
Gotlands...........................	27,3	2 500	88 370
Blekinge.........................	26,4	2 500	66 000
Kristianstads ...................	56,s	2 000	113 600
Malmöhus ........................	41,9	1 500	62 850
Hallands...........................	43	2 000	86 000	>
Göteborgs och Bohus . ..	44,3	2 500	110 750
Elfsborgs.........................	112,2	2 500	280 500
Skaraborgs ......................	68,7	2 500	172 050	6,3
Vermlands......................	150,3	1 600	240 480	16,2 » » »
Vestmanlands..................	59	1 800	106 200
Kopparbergs ...................	237,6	1 200	285 120	12,4
Summa	1 267	—	2 527 640

Stockholm den 3 Januari 1878.

C. E. DAHLMAN.

Bil. II till A. 0delbergs reservation.

Stockholm den 26 April 1878.

Godsegaren och Kommendören m. m. Herr A. Odelberg.

Enligt begäran får jag härigenom meddela uppgift å kostnaderna för renritning
samt fotolitografisk reproduktion af ekonomiska karteverkets mätblad i skalan 1 : 20 000,
i enlighet med de vid Generalstabens Litografiska Anstalt i detta ändamål, på uppdrag
af Herr Chefen för Generalstaben, anstälde försök.

Det till mig öfverlemnade mätbladet ”Finspong" kostade i renritning nedanstående

belopp:

Fotografisk kalk af mätbladet.............................................. Kr. 10 _

Renritning, utan skogsbeteckning, 100 timmar a 0,co kr............. » 60 —

skogsbeteckningen, 15 » å d:o » 9 —

Kr. 79 —

Reproduktionskostnaden för ett blad, tryckt i 4 färger och i en upplaga af 300
exemplar, uppgår till kr. 177 enligt följande specifikation:

it	Fotolitografiering af ett kartblad	......... Kr.	35 —
	Litografiering af färgstenar för blått, gult och rödt..........	........ »	40 —
	Tryckning af 300 ex. 4 gånger	»	72 —
	Papper till 300 ex.	»	30 —

Kr. 177 —

Under det jag i fråga om renritning skostnaden, endast kan intyga att densamma
för ofvannämnda blad ”Finspong”, ritadt på sätt det utförda profvet utvisar, uppgick
till 79 kr., förklarar jag mig villig åtaga mig reproduktionen, i öfverensstämmelse med
det åberopade försöket, af huru många dylika mätblad som helst, till det uppgifna
priset, 177 kronor.

Ödmjukast

ALGERNON BÖRTZELL.