Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 7.
1
N:o
Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1880, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, om antagande af en
lag angående flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet
under fredstid; gifven Stockholms Slott den 31 December
1879.
Sedan Kongl. Maj:t denna dag beslutat föreslå Riksdagen att antaga eu
lag om allmänna värnpligten, enligt hvilken värnpligtig skall, efter det han blifva
utskrifven, vara skyldig att för sin utbildning under fredstid tjenstgöra den tid
som nu är eller genom lag framdeles varder bestämd, sa har Kongl. Maj:t, med
hänvisning till det öfver sjöförsvarsärenden denna dag föida protokoll, nu velat
föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall till nämnde lag, antaga en så
lydande
”Lag
om
Flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid.
§ I
All
till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i
magistraternas rullor inskrifvet; så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt de
för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarna föreskrifna
kunskapsprof, äfvensom maskinister a ångfartyg, tillhörande enskilde personel
Bill. till Riksd. Prof, 1880. 1 Sand1 Afd. 6 Höft. 1
2
Kongl. Maj: t k Nåd. Propositim N:o 7.
eller bolag, skola tills vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all vapenöfning
eller tjenstgöringsskyldighet med de värnpligtige under fredstid.
§ 2.
Öfrige flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin utbildning
tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifvas.
§ 3.
Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882.»
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
F. W. von Offer.
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
3
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31 December
1879.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,
Herr Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvärd,
von Steyern och
Malmström.
9:o.
Vidare yttrade Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter:
Enligt nådiga kungörelsen angående den allmänna beväringen den 13 November
1860 består den s. k. sjöbeväringen — eller de beväringsskyldige, som vid
infallande krig äro pligtige att tjenstgöra å flottan — dels af alla inom landet
bosatte sjökaptener, styrmän och sjöfolk samt maskinister af handelsflottan, dels
af öfrigt beväringsmanskap inom vissa till hafvet gränsande län, fögderier eller
socknar eller vid hafvet belägna städer, utan afseende å det yrke eller näring de
utöfva eller huruvida de vid flottan undergått vapenöfning eller icke. De förre
äro befriade från all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet
i fredstid mot skyldigheten att under krig tjenstgöra i flottan intill en lefnadsålder,
som med 10 år öfverstiger den för öfrige beväringsskyldige i allmänhet
stadgade, och äro i regeln helt och hållet oöfvade i vapnens bruk. Deras
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.
antal utgjorde vid början af år 1879 enligt inkomna uppgifter 17,900. De senare
åter, hvilkas antal enligt senast inkomna förslag utgjorde 36,342 man, derutaf
24,005 vapenöfvats af arméns befäl, men återstoden eller 12,337 man voro oexercerade,
hafva lika tjenstgöringsskyldighet med beväringen i allmänhet. Sådant
förhållandet nu är, förfogar flottan sålunda vid krigsutbrott dels öfver ett betydligt
antal sjömän, hvilka emellertid, såsom alldeles oöfvade i vapnens bruk, lära
endast i ringa mån kunna utan föregående vapenöfning anses användbara till förstärkande
af flottans bemanning, dels ock öfver ett stort antal beväringsskyldige,
af hvilka måhända flertalet icke har någon erfarenhet å sjön, och hvilka, öfvade
endast med arméns vapen, näppeligen skulle kunna, i händelse af uppbåd, vid
flottan användas i vidare mån än till förstärkning å de sjöbefästningar och fasta
positioner i skärgårdarne, hvilka af flottan komme att bemannas.
Det förslag till lag om allmän värnpligt, hvilket Eders Kongl. Maj:t beslutat
förelägga snart sammanträdande Kiksdag, är i flere hänseenden fotadt på väsentligen
olika grunder. Till flottan skulle utskrifvas, — förutom ett erforderligt
antal ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana mekaniska
verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri m. fl. — endast sådane
värnpligtige, som på ett eller annat sätt hafva sin näring af sjön, de må för öfrigt
vara bosatte i hvilken del utaf landet som helst, och blott i det fall att icke flottans
behof af förstärkningsmanskap på förenämnde sätt blifver fyldt, torde den
utväg komma att anlitas, som förslagets § 11 mom. 3 a) angifver, eller att andra än
de nyss omförmälda till flottan utskrifvas från de kusttrakter, der befolkningen
mest sysselsätter sig med kustfart och fiske. Förslaget är vidare bygdt på fullständig
likhet för alla, så med afseende å värnpligtsålderns utsträckning, som
tjenstgöringsskyldighet, och någon befrielse från vapenöfning mot förpligtelsen af
en utsträcktare tjenstskyldighet skulle sålunda icke enligt de allmänna grunderna
för förslaget ega rum, hvarifrån likväl i följd af det i 24 § inrymda stadgande
derom att, så länge icke genom särskild lag annorledes blefve förskrifvet, det
skulle i afseende å tiden för tjenstgöringsskyldigheten under fredstid förblifva vid
hvad nu vore bestämdt, undantag komme att ega rum beträffande det å sjömanshusen
och i magistraternas rullor inskrifna sjöfolk m. fl. Slutligen innebär förslagets
stadgande derom, att värnpligtig skall under de 12 första åren af sin tjenstskyldighetstid,
eller den tid af värnpligtsåren, som han fullgör i beväringen, tillhöra
det vapen, vid hvilket han fått sin första utbildning, en från nu gällande
bestämmelser afvikande ordning, till följd hvaraf flottan tillhörige värnpligtige,
efter denna lags trädande i gällande kraft, böra, i olikhet med hvad som under
senare tider varit brukligt, vapenöfvas vid flottan. Enligt förslaget skola således
flottans värnpligtige utgöras af sjöfolk, de skola undergå öfning vid det vapen,
hvartill de blifvit utskrifne, och de skola under de 12 första åren af värnpligtsåldern
tillhöra flottan, derest de derstädes en gång blifvit vapenöfvade, utan af
-
0
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.
seende derå om de under tiden välja annan bosättningsort eller omfatta annat
yrke, ett stadgande, som komme att gälla äfven dem, hvilka, utskrifne till flottan,
skulle i fredstid tills vidare fortfarande vara befriade från vapenöfning.
Men den vapenöfning, som eu del af flottans värnpligtige sålunda med
den nya lagens tillämpning bör undergå vid flottan, kan icke utan åsidosättande
af vissa fördelar för så väl staten som den enskilde fördelas på vare sig två eller
flere år. Flottans värnpligtige böra från de olika beväringsområdenas samlingsplatser
på statens bekostnad öfverföras till flottans stationer. Kostnaden härför
blefve hälften så stor, om öfningarne utfördes under ett år, som om de fördelades
på två. Den mångsidiga vapenöfning sjökrigsmannen bör bibringas, inhemtas
med större fördel under en oafbruten tidslängd — åtminstone så länge
icke denna är längre än nu blifvit ifrågasatt eller 30 dagar — än om öfningen
skulle fördelas på flera år. Om, bland de värnpligtige, som enligt § 11 mom. 2
skola till flottan utskrifvas, man undantager dem, hvilka, enligt hvad ofvan anförts,
tills vidare blifva från vapenöfning befriade, torde för närvarande i regeln
icke andra komma att vid flottan vapenöfvas än dels fiskare, som idkat kusteller
hafsfiske såsom yrke minst 12 månader, dels ock lotsar och lotslärlingar.
Desses antal kan icke antagas blifva särdeles stort och särskildt för dem bör det
vara långt fördelaktigare att få under ett och samma år erhålla all den utbildning,
som inalles skall tillkomma en hvar värnpligtig, än om den fördelas på flere år.
Med afseende sålunda å hvad lagförslaget innehåller och då med dettas
upphöjande till lag nådiga kungörelsen den 13 November 1860 och följaktligen
jemväl det i dess 2:dra § förekommande stadgande om befrielse för handelsflottans
sjöfolk m. fl. från vapenöfning i fredstid lärer komma att upphäfvas; då med upphäfvande
af denna paragraf särskildt stadgande derom, att värnpligtige bland
desse tills vidare fortfarande vore befriade från sådan öfning komme att saknas,
och då det torde böra vara i allo fördelaktigare, att, på sätt Eders Kongl. Maj:t
föreslagit 1875 och 1877 årens riksdagar, flottans värnpligtige böra undergå stadgad
vapenöfning utan afbrott det år de utskrifvas, hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
Riksdagen, under förutsättning af bifall till i fråga varande förslag till värnpligtslag,
ville för sin del antaga följande
”Lag
om flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid.
§ 1.
Allt till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i
magistraternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt de
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.
för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarna föreskrifna
kunskapsprof, äfvensom maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer
eller bolag, skola tills vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all
vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med de värnpligtige under fredstid.
§ 2-
Öfrige flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin utbildning
tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifvas.
§ 3.
Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882“.
I denna Departementschefens hemställan förenade sig Statsrådets öfrige
ledamöter; och tillstyrkte Statsrådet att, i händelse af nådigt bifall till hvad sålunda
blifvit föreslaget, nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar, Ange till Eiksdagen aflåtas.
Hvad Statsrådet uti förestående 10 mål i underdånighet
hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
gilla och bifalla.
Ex protocollo
Carl Silfversvärd.