Kong!. Maj .is Nåd. Proposition N:o 5.

H:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1880, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension
å allmänna indragning sstaten för Regementsläkaren vid
Nerikes regemente m. m., Doktor Magnus Lagerlöf;
gifven Stockholms slott den 19 December 1879.

Hos Kongl. Maj:t har Regementsläkaren vid Nerikes regemente m. m.
Doktor Magnus Lagerlöf, under förmälan att lian sedan hösten år 1871
lidit af en periodiskt återkommande sinnessjukdom och till följd häraf
äfven under större delen af den derefter förflutna tidrymd haft ledighet
från sin tjenstebefattning, i underdånighet anhållit att, då detta hans tillstånd
oaktadt all använd vård och behandling numera ej syntes lemna
något hopp öfrigt om framtida förbättring, Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande
Riksdag göra framställning derom, att sökanden, i anseende
till obotlig sjukdom och deraf beroende oförmåga att regementsläkaretjensten
vid Nerikes regemente vidare kunna bestrida, måtte vid afskedstagandet
varda på allmänna indragningsstaten Överflyttad med bibehållande
af nu innehafvande löneförmåner; varande härvid fogadt såväl läkare-
och åldersbetyg, det senare utvisande att Lagerlöf vore född den
12 November 1819, som äfven intyg af Lagerlöfs förmyndare att ansökningen
skett med deras vetskap och efter deras tillstyrkan.

Generalbefälhafvaren i 4:de Militärdistriktet, som öfverlemnat denna
ansökning jemte chefens för Nerikes regemente i ärendet aflåtna underdåniga
memorial, har dervid, med tillkännagifvande att Doktor Lagerlöf
icke vunnit inträde på nya pensionsstaten, lika med regementschefen tillstyrkt
bifall till ansökningen, på de af den sistnämnde anförda skäl, nem -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

ligen: att Lagerlöf, som, född 1819, kommit i tjenst såsom andre bataljonsläkai’e
år 1851 samt befordrats till förste bataljonsläkare år 1855
och till regementsläkare år 1866, under den tid han varit frisk på ett
förtjenstfull sätt skött sina åligganden och åtnjutit ett välförjent förtroende
såsom läkare; att han ansågs hufvudsakligen hafva ådragit sig början
till sin sjukdom genom de sinnesrörelser och öfveransträngningar, för
hvilka han utsatte sig under 1864 års krig i Danmark, dit han enligt
nådiga generalordres af den 21 Februari 1864 blifvit beordrad för att
under tvenne månaders tid taga kännedom om sjukhus samt sårades vård
och behandling; samt att han, som redan år 1868 befunnits lida af hypokondri,
alltsedan år 1871 varit fullkomligt urståndsatt att förrätta sin
tjenst, hvarför årligen en extra läkare till stor kostnad för staten måst
beordras att under mötestiden biträda vid läkarevården.

Uti häröfver infordradt utlåtande har Medicinalstyrelsen på det varmaste
förordat den gjorda framställningen och i sådant afseende anfört,
att, då Doktor Lagerlöf, som redan hunnit en ålder af 60 år, enligt ansökningen
bilagdt läkarebetyg lede af periodiskt återkommande sinnessjukdom
(mania duplicata) och derjemte under en följd af år af sockersjuka
(diabetes mellitus) och derföre ej vidare vore tjenstbar, det vore för
helso- och sjukvårdens vederbörliga upprätthållande inom det regemente,
der han vunnit anställning, af verklig vigt att den nu gjorda ansökningen
ledde till dermed afsedd påföljd; att, — då vidare Lagerlöf, under
den tid hans helsotillstånd varit godt, med särdeles nit och skicklighet
fullgjort sin läkareverksamhet, men, utkommenderad till Danska krigsteatern
år 1864, genom öfveransträngning och sinnesrörelse i utöfvande
af militärläkareverksamhet syntes hafva ådragit sig en psykisk rubbning,
småningom öfvergående till djup melankoli, oaktadt hvilken sinnessjukdom
han likväl, för att bereda nödiga tillgångar för en talrik familjs utkomst,
sökt under längre tid fortfarande bestrida sin regementsläkaretjenst, till
dess omsider sjukdomen öfvergått i en annan svårare form, som för honom
alldeles omöjliggjort tjenstens vidare upprätthållande, — Medicinalstyrelsen
funne Lagerlöfs nu vid framskriden ålder iråkade belägenhet i
så hög grad behjertansvärd, att äfven från denna synpunkt tillräckliga
skäl förefunnes för tillstyrkande af bifall till förevarande ansökning; samt
att slutligen äfven den omständighet torde förtjena afseende, att, till följd
af Lagerlöfs sjukdom, staten under en lång följd af år ådragits en ej ringa
utgift för arvoden åt de extra läkare, som hittills blifvit beordrade till
Nerikes regementes vapenöfningar.

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

Direktionen öfver Arméns pensionskassa, som blifvit hörd rörande
Doktor Lagerlöfs pensionsrätt i nämnda kassa, har uti afgifvet utlåtande
upplyst, att Doktor Lagerlöf, som vore född den 12 November 1819 och
beräknade delaktighet i Arméns pensionskassa från den 18 Mars 1844,
då han utnämndes till stipendiat i fältläkarecorpsen, alltså vore, då han
i behörig tid gjort anmälan om qvarstående å gamla pensionsstaten, med
60 lefnads- och 35 tjensteår, jemlikt 48 § i Kongl. pensionsreglementet,
berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle
nådigt afsked, tillträda en årlig pension af 600 kronor uti 5:te klassen
af Arméns pensionskassa.

Kongl. Maj:t har detta ärende i nåder låtit sig föredragas och dervid
tagit i betraktande: att, jemlikt Riksens Ständers beslut vid 1856—1858,
1859—1860 och 1862—1863 årens riksdagar samt Kongl. Maj:ts derpå
grundade nådiga skrifvelser af den 30 Mars 1858, den 23 November 1860
och den 11 December 1863, Doktor Lagerlöf eger rätt att vid fylda 65
lefnadsår, vid hvilken tidpunkt han jemväl hunnit erforderlig tjensteålder,
komma i åtnjutande af pension, motsvarande hela hans fasta lön å stat,
2,800 kronor, hvaraf 600 kronor skulle utgå från Arméns pensionskassa
och återstoden, 2,200 kronor, från allmänna indragningsstaten; att Lagerlöf
redan nu, om han erhölle afsked, vore berättigad till pension från Arméens
Pensionskassa; samt att, derest Lagerlöf ingått på den vid 1877
års riksdag medgifna nya pensionering för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, han rimligtvis redan nu, vid fylda 60 års ålder, skulle
på grund af 8:de punkten i Kongl. cirkuläret den 22 Juni 1877 kunnat
öfverflyttas på allmänna indragningsstaten med åtnjutande derifrån af ett
belopp, motsvarande både pension och fyllnadspension, tillhopa 2,240 kronor.
Under sådant förhållande och då det för arméens tjenstbarhet är
af högsta vigt att till tjenstgöring fullkomligt odugliga personer derifrån
afiägsnas, da vidare Lagerlöfs redan i nio år fortsatta tjenstoduglighet
årligen vållat staten en ej ringa utgift, samt då slutligen, om hans af alla
myndigheter varmt förordade ansökning bifölles, den allmänna indragningsstaten
komme att vidkännas en mindre utgift än den, som redan nu
kunnat drabba densamma, om Lagerlöf underkastat sig de nya grunderna
för pensioneringen, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
det den omständighet, att Lagerlöf ännu ej uppnått 65 lefnads- och
vid pass 40 tjensteår icke må utgöra hinder att tilldela honom pension
enligt 6:te punkten i Kongl. skrifvelsen af den 11 December 1863, an -

8 Kong!. Maj ds Råd. Proposition Ro 5.

gående Rikets Ständers beslut i afseende på utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillställas
och Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all Kong! nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

J. II. Rosensvärd.

Utdrag af protokollet <''ifver land!försvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den
19 December 1879.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,
von Steyern och
Malmström.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Rosensvärd, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade,
af Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut uppsatt förslag till nådig

Kong1. Majds Nåd. Proposition N:o 5.

0

proposition till Riksdagen, angående pension å allmänna indragningsstaten
för Regementsläkaren vid Nerikes regemente m. m. Doktor Magnus Lagerlöf; Och

täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla nämnda
förslag, sådant det linnes detta protokoll bilagdt, samt
förordna, att, i enlighet dermed, nådig proposition
skulle till Riksdagen afgå.

Ex protocollo
M. J. BanäeVm.

Bil), till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

2