Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.

1

14.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880, kl. 6 e. in.

Kong1. Maj:ts nådiga Proposition till Piksdagen, angående eftergift
af kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson och
arkitekten Folke Birger Oppman; Gifven Stockholms Slott
den 23 Januari 1880.

Genom testamente den 23 Oktober 1846 förordnade Maria Mattsson
i Helsingborg, att efter hennes död hennes oäkta dotter Carolina Amalia,
gift med grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiff, samt ogifta Maria Hellström
skulle ega att dels ur Maria Mattssons bo uttaga och till gemensamt bruk
under deras lifstid disponera lösören till visst uppgifvet värde, dels ock
under deras lifstid årligen uppbära afkastningen af såväl den öfriga lösa
egendomen, hvilken borde förvandlas i räntebärande kapital, som ock af
Maria Mattssons kontanta tillgångar och utestående fordringar; och skulle
Carolina Amalia Pfeiff ega att bestämma, hvilken eller hvilka personer
qvarlåtenskapen efter hennes och Maria Hellströms död borde tillfalla, dock
med den inskränkning att mannen Pfeiff icke finge komma i åtnjutande
af någon del deraf.

År 1849 afled Maria Mattsson utan att efterlemna kända lagliga
arfvingar, men på grund af nyssberörda testamente hafva Carolina Amalia
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afl. .9 Höft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Pfeiff och Maria Hellström gemensamt uppburit afkomsten af Maria
Mattssons efterlemnade tillgångar till den 11 November 1857, då Carolina
Amalia Pfeiff afled, hvarefter, med stöd af i testamentet meddelad föreskrift,
Maria Hellström ensam åtnjutit samma afkomst till sin död den 3
Juni 1878.

I ett den 21 Oktober 1857 upprättadt testamente har Carolina Amalia
Pfeiff väl föreskrifvit, att efter hennes och Maria Hellströms död qvarlåtenskapen
efter Maria Mattsson skulle, med undantag af åttahundra riksdaler
banko, om hvilket belopp särskildt förordnande meddelats, tillfalla
grosshandlanden Pfeiff, men som han aflidit före Maria Hellström, finnes
ingen af Carolina Amalia Pfeiff meddelad föreskrift, huru med den grosshandlanden
Pfeiff tillämnade delen af Maria Mattssons qvarlåtenskap nu
skall förfaras.

Med anledning häraf och under antagande att sistberörda qvarlåtenskap
vore att anse såsom danaarf efter Maria Mattsson har vice häradshöfdingen
W. Montelius i egenskap af förmyndare för grosshandlanden
Pfeiffs år 1862 födda oäkta dotter Ingeborg Mathilda Pfeiff anhållit, att
kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson måtte öfverlåtas å sökandens
bemälda myndling, och har sökanden till stöd härför anfört, att såväl
grosshandlanden Pfeiff som Maria Hellström genom särskilda, behörigen
bevakade testam en tar iska förordnanden föreskrifvit, att all deras efterlemnade
egendom skulle tillfalla Ingeborg Mathilda Pfeiff; att med andan i
dessa testamenten öfverensstämde, att Ingeborg Mathilda Pfeiff skulle
komma i åtnjutande jemväl af Maria Mattssons efterlemnade tillgångar,
samt att hvad som på grund af de båda sistnämnda testamentena hittills
kommit Ingeborg Mathilda Pfeiff till godo, vore otillräckligt för hennes
underhåll.

Öfver ansökningen hörd har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län i utlåtande den 3 Januari 1879 anfört, att som icke utan skäl
kunde ifrågasättas, huruvida ej genom Maria Mattssons testamente eganderätten
till den testamenterade egendomen, om också väsentligen inskränkt,
så väl i afseende å dispositionen under lifstiden, som äfven beträffande
testamentsrätten, dock tillfallit först Carolina Amalia Pfeiff och Maria
Hellström gemensamt och sedermera, efter det den förra aflidit, den senare
ensamt, samt kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson således i förevarande
fall kunde anses tvifvelaktig, desto mindre betänklighet borde
möta mot efterskänkande af allt anspråk å kronans sida på sådant danaarf
till förmån för Ingeborg Mathilda Pfeiff.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Sedan härefter yttrande i ämnet infordrats från advokatfiskalen vid
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium, har denne till Rådstufvurätten
i Helsingborg instämt kaptenen A. E. Carlsson och förste bataljonsläkaren
O. L. Bruzelius, hvilka på anmodan af Maria Hellström omhänderhaft
och fortfarande innehade Maria Mattssons ifrågavarande qvarlåtenskap,
under yrkande att berörda medel måtte förklaras böra tillfalla kronan
såsom danaarf, hvarefter Rådstufvurätten genom utslag den 24 Februari
1879, som vunnit laga kraft, bifallit nämnda yrkande samt förpligtat
Carlsson och Bruzelius att till kronan redovisa de ifrågavarande medlen,
som enligt räkning den 81 December 1878 utgjorde 5,066 kronor 89 öre.

I underdånigt utlåtande den 11 Mars 1879 har advokatfiskalen tillstyrkt
bifall till ansökningen, under förbehåll likväl af den rätt, som lagligen
tillkommer advokatsfiskalsembetet.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, och då
kronans rätt till ifrågavarande medel såsom danaarf icke kan anses afgjord
genom den rättegång advokatfiskalen utfört mot innehafvarne af
medlen kaptenen Carlsson samt bataljonsläkaren Bruzelius, men i hvilken
rättegång Ingeborg Mathilda Pfeiff, som på grund af testamente innehar
Maria Hellströms rätt, icke är vorden hörd, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att medgifva, det kronan må till förmån för Ingeborg Mathilda
Pfeiff afstå från anspråk på ifrågavarande medel, dock med förbehåll för
kammaradvokatfiskalen af den rätt till andel i medlen, som lagligen må
honom tillkomma.

Arkitekten Folke Birger Oppman och hans hustru Johanna Wilhelmina
Oppman, född Hedvall, upprättade den 19 November 1868 inbördes
testamente, hvarigenom förordnades, att den af makarne, som öfverlefde
den andra, skulle under oinskränkt dispositionsrätt behålla och evärdligen
besitta allt hvad i boet vid dödsfallet funnes. Sedan arkitekten Oppman
den 4 Maj 1876 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, lät enkan
höra testamentsvittnena på ed och communicerade testamentet med fabrikören
F. J. Westerström, som af domstolen förordnats att i egenskap
af god man bevaka de okända arfvingarnes rätt, och hvilken å testamentet
tecknade, att han godkände detsamma. Då emellertid inga arfvingar till
Oppman läto sig afköra, väckte advokatfiskalen vid Kongl. Maj:ts och

4

Sötigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Rikets Kammarkollegium å kronans vägnar anspråk på Oppmans lott i
boet såsom danaarf; och genom utslag den 29 April 1879, som vunnit
laga kraft, har Aska häradsrätt yttrat, att enär testamentet efter mannens
död icke blifvit af enkan i laga ordning bevakadt, förty och utan afseende
derå att Westerström i sin egenskap af god man för den aflidnes
okända arfvingar godkänt förordnandet, ogillades testamentet äfvensom de
derpå grundade anspråken, och ålades enkan Oppman och Westerström
att inom viss tid redovisa och till kronan öfverlemna hvad Oppman vid
sitt frånfälle i boet egt, vare sig såsom giftorätt eller enskild egendom.

I en till Kongl. Magt ingifven skrift har enkan Oppman, under förmälan
att hennes underlåtenhet att bevaka testamentet härrörde af obekantskap
med lagens föreskrifter, i underdånighet anhållit, att då hon,
som enligt hvad företedda prest- och läkarebetyg utvisade uppnått en
ålder af 56 år och sedan flera år tillbaka led af ögonsjukdom, ej kunde
försörja sig med arbete och dessutom nödgats till vård och uppfostran
upptaga eu afliden broders minderårige son, kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte varda å henne öfverlåten; till stöd för hvilken ansökning
hon ytterligare anfört, att den efterlemnade egendomen ej kunde anses
större, än att densamma erfordrades för att trygga henne mot nöd pa
ålderdomen.

Bouppteckningen efter Oppman upptager boets behållning till 15,007
kronor 81 öre, och vid ett den 21 Oktober 1879 hållet arfskifte mellan
enkan och kronan har såsom danaarf tillskiftats kronan 7,47 0 kronor 15
öre jemte hälften i en osäker fordran till belopp af 1,500 kronor.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län och kammaradvokatfiskalen,
i ärendet hörde, hafva förordat bifall till ansökningen,
den senare under förbehåll af den honom författningsenligt tillkommande
andelen af qvarlåtenskapen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då den ifrågavarande
qvarlåtenskapen icke skulle fallit kronan till, derest enkan Oppman förstått
att göra sin på testamentet grundade rätt lagligen gällande, vill
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf
må öfverlåtas å enkan Oppman; med skyldighet för henne att deraf
afstå så stor del, som enligt gällande författningar tillkommer karnmaradvokatfiskalen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

5

De till omförmälda ärenden hörande handlingar skola Riksdagens
vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

Utdrag af Protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maf:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 23 Januari
1880.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Offer,

Forssell,

Rosensvärd,
von Steyern och
Malmström.

Departementschefen Statsrådet Forssell föredrog härefter:

3:o.

En af vice häradshöfdingen W. Montelius, i egenskap af förmyndare
för aflidne grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiffs oäkta dotter Ingeborg

6

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Mathilda Pfeiff, i underdånighet gjord ansökning att, sedan Maria Mattsson
i Helsingborg år 1849 aflidit utan att lemna kända lagliga arfvingar,
och hennes oäkta dotter Carolina Amalia, gift med grosshandlanden Pfeiff,
samt ogifta Maria Hellström, hvilka genom testamente af Maria Mattsson
berättigats under deras lifstid gemensamt disponera hennes qvarlåtenskap,
jemväl aflidit, den rätt till danaarf efter Maria Mattsson, som kunde kronan
tillkomma, måtte å sökandens ofvanbemälda myndling öfverlåtas;

Uti hvilket ärende så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län som advokatfiskalen i Kammarkollegium afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden, hvarjemte advokatfiskalen anmält, att Rådstufvurätten
i Helsingborg, uppå derom af advokatfiskalen efter stämning förd
talan, genom utslag den 24 Februari 1879, som vunnit laga kraft, förklarat,
att ifrågavarande qvarlåtenskap, hvilken omhänderhades af kaptenen
A. E. Carlsson och bataljonsläkaren O. L. Bruzelius och enligt af dem
afgifven redogörelse utgjorde 5,066 kronor 89 öre, borde såsom danaarf
Kongl. Maj:t och kronan tillfalla.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, och då
kronans rätt till ifrågavarande medel såsom danaarf icke kunde anses
afgjord genom den rättegång, advokatfiskalen utfört mot innehafvarne af
medlen, kaptenen Carlsson samt bataljonsläkaren Bruzelius, men i hvilken
rättegång Ingeborg Mathilda Pfeiff, som på grund af testamente
innehade Maria Hellströms rätt, icke blifvit hörd, tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva, det kronan måtte
till förmån för Ingeborg Mathilda Pfeiff afstå från anspråk på ifrågavarande
medel, dock med förbehåll för kammaradvokatfiskalen af den rätt
till andel i medlen, som lagligen kunde honom tillkomma.

4:o.

En af enkan Johanna Wilhelmina Oppman, född Hedvall, i underdånighet
gjord ansökning att kronans rätt till danaarf efter hennes aflidne
man, arkitekten Folke Birger Oppman, måtte varda å henne öfverlåten;

Uti hvilket ärende så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län som kammaradvokatfiskalsembetet afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då den ifrågavarande
qvarlåtenskapen icke skulle fallit kronan till, derest enkan Oppman för -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

stått att göra sin på hennes aflidne mans testamente grundade rått lagligen
gällande, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att kronans rått till ifrågavarande danaarf måtte öfverlåtas å
enkan Oppman, med skyldighet för henne att deraf afstå så stor del,
som enligt gällande författningar tillkomme kammaradvokatfiskalen.

Hvad Statsrådet sålunda i de under 3:o och Ro
antecknade ärenden tillstyrkt behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall
till ifrågavarande båda ansökningar, i förväg uppsatt förslag till nådioproposition; och

befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,
detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle
till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Hans Wachtmeister.