Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
N: o 1.
Ank. till Kiksd. Kansli den 20 April 1880, kl. 8 e. m.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande, med anledning
af väckt motion angående domkapitlens ombildning.
Donna inom Första Kammaren af Herr C. A. Ekstedt väckta motion,
N:o 10, som blifvit till Lag-Utskottet hänvisad, har af detta Utskott öf~
verlemnats att, jemlikt 47 § Riksdagsordningen, behandlas af Sammansatt
Stats- och Lag-Utskott, hvilket i följd deraf har att öfver motionen afgifva
utlåtande.
Motionären erinrar till en början, hurusom en väsentlig, för att ej
säga den väsentligaste orsaken till den oro, som för närvarande genomgår
vår kyrka, vore att söka i de brister, man trott sig finna i kyrkoförfattningen
och den deraf beroende kyrkliga ordningen. Då det nu förhölle
sig så med svenska kyrkan, att hon kunde förändra sin yttre ordning
efter tidsomständigheterna, utan att blifva sina principer otrogen, vore
det skäl att till en början vända uppmärksamheten på kyrkostyrelsen
och särskildt på den enligt motionärens uppfattning vigtigaste länken i
densamma, nemligen domkapitlen, hvilka, efter hvad som torde vara
den allmänna åsigten, med afseende å så väl sin sammansättning som
omfånget för sin verksamhet och sin auktoritet efter nutidens förhållanden
torde vara föga tillfredsställande, hvilket ock framginge af de flera förslag,
som blifvit framstälda rörande domkapitlens förändring. De väsentligaste
bristerna med afseende på dessa myndigheters sammansättning vore, att
allt för stor olikhet egde rum mellan de olika stiftsstyrelserna, att de
för platserna behöfliga qvalifikationerna vid platsernas tillsättning icke
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 4 Sami. 2 A/d. 1 Ilä/t. 1
2 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
närmast afsåges, hvilket måste hafva till följd, att dessa platser kunde
intagas af personer, som vore antingen mindre skickliga eller mindre
intresserade, hvilket åter följde deraf, att platserna vore ett bihang till
andra platser, vidare att församlingen såsom sådan hade vid tillsättningen
intet att säga, hvartill kornme, att expeditionen, med den utveckling de
dithörande ärendena tagit, vore allt för svag. Under det vidare ledamöterne
i Upsala och Lunds domkapitel samt Stockholms stads konsistorium
samtlige voro prester, så var antalet lekmän afgjordt öfvervägande
i alla de öfriga domkapitlen. Kunde nu med afseende på de förra med
skäl anmärkas, att läroverkens intressen icke finge anses tillgodosedda,
så kunde med än mera skäl med afseende på de senare anmärkas, att
kyrkans intressen icke vore vederbörligen tillgodosedda. En förändring
i den rigtning, att hvarje intresse kornme till sin rätt, vore här af behofvet
synnerligen påkallad. De konsistoriella göromålen hade ock under
tidernas lopp förnämligast till följd af folkskoleväsendets utveckling så
tilltagit, att de ovilkorligen kräfde åtminstone några ledamöter, som odeladt
kunde egna sin tid och krafter deråt. Om så ordnades, skulle utan
tvifvel den i våra dagar tillkomna folkskoleinspektörsinstitutionen, såsom
varande af tillfällig natur, kunna indragas. Domkapitlen skulle väl vara
de naturligaste inspektörerna. Ännu ett skäl till förändring i dessa
embetsverks sammansättning vore det, att det icke tycktes blifva något
allvar med att tillgodose de hårdt ansträngde tjenstemännens vid dessa
verks expedition stora behof af löneförbättring. Såsom exempel på detta
behof kunde anföras, att i det stift, motionären tillhörde, presterskapet
nödgats under en lång följd af år åtaga sig en ganska betydlig extra
beskattning till konsistorii notarie, amanuens och till och med vaktmästare,
för att det icke skulle blifva dem omöjligt att existera. Om
nu domkapitlens sammansättning så ordnades, att de med gemensam chef
kornme att arbeta på två afdelningar, skulle, efter motionärens mening,
de antydda olägenheterna försvinna och domkapitlen kunna blifva hvad
de borde vara, nemligen kyrkans och skolans mest betydande organ;
hvarför motionären föreslår:
att, domkapitlen, då de handlägga kyrkans och folkskolans ärenden,
skola bestå af följande ledamöter: l:o) biskopen såsom ordförande; 2:o)
domprosten, der sådan finnes, såsom vice ordförande, eller eljest en af
Kongl. Maj:t på vederbörande biskops förslag nämnd prestman, dock att
i de begge universitetsstäderna i stället för domprosten tråder den af
teologie fakultetens professorer, som fakulteten inom sig utser; 3:o) en
af stiftets presterskap bland stiftets pastorer vald prestman; 4:o) en af
stiftets pastorater bland stiftets pastorer genom elektorer vald prestman;
Sammansatta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 1.
3
och 5:o) en af Kongl. Maj:t nämnd juridiskt bildad person, som med
biträde af nödig notariepersonal ansvarar för alla expeditioner och sålunda
motsvarar den nuvarande konsistorienotarien, med den skilnaden
blott, att han äfven deltager i öfverläggningar och beslut; samt
att åter, såsom styrelse för elementarläroverken, domkapitlen skola
vara sammansatta af l:o) biskopen såsom ordförande; 2:o) stiftsstadens
rektor såsom vice ordförande; 3:o) en af Kongl. Maj:t på förslag af vederbörande
biskop nämnd, vid stiftets elementarläroverk anstäld lektor;
4:o) en af samtlige ordinarie lärare vid stiftets elementarläroverk vald
lektor eller adjunkt; och 5:o samma förr omnämnde, af Kongl. Maj:t
nämnde juridiskt bildade person, som ansvarar för expeditionen.
Hvad beträffade aflöningen till de under de tre sista momenten upptagne
ledainöterne, af hvilka de valde elementarlärarne behöfde endast
arfvoden, borde, enligt motionärens åsigt, denna aflöning åligga staten,
helst den vid presterskapets löneregleringar vaiflt i tillfälle att göra åtskilliga
indragningar och besparingar, som lämpligen kunde användas till
beredande af tillfyllestgörande ersättning för det arbete, som af domkapitlen
utfördes.
Under erinran slutligen, att den föreslagna oinbildningen af domkapitlen
vore af natur att utan synnerlig rubbning af det bestående och
nästan när som helst kunna genomföras, anhåller motionären, att Riksdagen
ville för sin del besluta en ombildning af domkapitlen i riket i
enlighet med det af motionären framstälda förslag, samt, i händelse sådant
beslut blefve fattadt, i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t vidtaga nödiga åtgärder för vinnande af laga kraft derför.
Frågan om förändring i domkapitlens sammansättning har flera
gånger varit bragt å bane så väl vid riksdagar och kyrkomöten som genom
koinitéer, hvilka varit tillsatta för omarbetning af gällande kyrkolag;
och Utskottet har ansett lämpligt att nu i korthet redogöra för
hufvudgrunderna af de olika förslag i ämnet, hvilka, så vidt Utskottet
känner, varit framlagda.
Det förslag till kyrkolag och ordning för svenska församlingen,
som år 1828 af dertill utsedde komiterade afgafs, innehöll, att domkapitlet,
under ordförandeskap af biskopen, skulle i de stift, der akademier
funnes, bestå af teologiska fakultetens ordinarie professorer och
adjunkter, samt i de öfriga stiften af domprosten, der sådan funnes, och
de vid gymnasium tjenstgörande lektorer, äfvensom att till det minsta
fyra ledamöter, utom ordföranden och vice ordföranden, i hvart och ett
konsistorium skulle vara prester.
4
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Den 22 April 1851 aflät Kongl. Maj:t — som farm det icke vara
behöfligt eller lämpligt, att åt alla lektorerne vid de genom Kong]. Cir
kuläret
den 6 Juli 1849 omorganiserade nya läroverken inrymdes säte
och stämma i domkapitlen — till Rikets Ständer proposition angående
domkapitlens organisation och arbetssätt, hufvudsakligen byggd på de
grunder, att domkapitlet i stad, der universitetet ej funnes, skulle bestå
af biskop som ordförande och fem ledamöter, af hvilka domprosten, läraren
i teologi vid läroverket i stiftsstaden och den bland öfrige lärare
derstädes, som längsta tiden innehaft prebendepastorat, skulle vara sjelfskrifna,
och de ledamöter, som derutöfver erfordrades till fyllande af
nyssnämnda antal, förordnas af Konungen bland ordinarie prester i stiftet
eller lärarne vid läroverket i stiftsstaden, samt att domkapitlet skulle
vara domfördt der tre när vore, dock att i vissa vigtigare mål ej färre
än fyra finge besluta. Denna proposition blef likväl icke bifallen af
Rikets Ständer, hvilka i underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851
tillika yttrade, att någon förändring med organisationen af och rättegången
i domkapitlen icke syntes vara för det dåvarande af behofvet
påkallad.
Vid 1856—1858 års riksdag väcktes af en ledamot i Presteståndet
motion om sådan förändring i domkapitlens organisation, att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med innehållet af 7 kap. i det utaf dertill utsedda
komiterade år 1846 afgifna förslag till kyrkolag, domkapitlet skulle
bestå af biskop och fem af stiftets presterskap valda ledamöter, af hvilka
tre skulle vid prestmöte väljas för sex år bland i stiftsstaden boende
prester eller lärare, hvilka senare ej behöfde vara prestman, och två ledamöter
väljas för ett år bland stiftets kyrkoherdar. Rikets Ständer, hvilka
ansågo åtminstone två af ledamötsplatserna böra fortfarande bindas vid
vissa embeten, enär endast på sådant sätt nödig enhet och konseqvens i
domkapitlets åtgärder kunde med säkerhet bibehållas, beslöto, på sätt af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 25 Februari 1858 inhemtas,
för sin del en författning, i hvilken bestämdes, att bland de fem, hvilka
borde jemte biskopen i domkapitlet sitta, domprosten och teologie lektorn,
eller, der universitet vore, äldste teologie professorn skulle vara
domkapitlens ledamöter på grund af innehafvande embeten, samt de öfrige
utses genom val för fem år bland kyrkoherdar i stiftet samt rektor
och lektorer vid läroverket i stiftstaden, i hvilka val alla ordinarie prester
i stiftet samt lärare vid stiftets elementarläroverk skulle ega deltaga.
Mot detta Rikets Ständers beslut gjorde Presteståndet i en särskild framställning
till Kongl. Maj:t åtskilliga erinringar, och sedan äfven Högsta
Domstolen i afgifvet utlåtande anmärkt, bland annat, att de väljande
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
5
kunde vid sitt val blifva inskränkte inom allt för trånga gränser, och
att, till följd af täta ombyten af domkapitlets ledamöter, enhet i dess åtgärder
och beslut kunde komma att saknas, så fann sig Kongl. Maj:t
böra vägra sitt bifall till Rikets Ständers nämnda förslag.
Ännu en grund för domkapitlens organisation ifrågasattes uti en
vid 1862—63 års riksdag väckt motion, nemligen bestämmandet af så
kallade kapitelpastorat, som borde sökas med särskilda vilkor för kompetens
och deribland skyldighet för deras innehafvare att tjenstgöra såsom
domkapitlets ledamöter, mot särskildt arfvode. Enligt detta förslag
skulle domkapitlet bestå af biskop och fyra ledamöter, bland hvilka borde
vara domprosten, der sådan funnes, vidare, vid domkapitlen i Upsala och
Lund, de tre öfrige teologie professorerna, samt i öfriga domkapitel teologie
lektorn vid stiftsstadens läroverk, rektorn vid samma läroverk samt
kyrkoherden i det eller de nära stiftsstaden belägna pastorat, hvilka af Konungen
bestämdes; der åter domprost icke funnes, skulle vara ännu en kyrkoherde
i sådant pastorat, och, der teologie lektorn^ tillika vore rektor, ännu
en lektor vid samma läroverk af Konungen förordnas till ledamot i domkapitlet.
Vid samma riksdag väcktes äfven ett annat förslag, att domkapitlen
i de städer, der universitet ej funnes, skulle bestå af biskopen,
domprosten, lektorn i teologi och dessutom fyra ledamöter, hvilka, sedan
domkapitlet inkommit med förslag, af Kongl. Maj:t tillsattes bland kyrkans
eller skolans tjensteman.
För åstadkommande af lättnad i domkapitlets arbetssätt framstäldes
äfven vid samma riksdag ett förslag, att domkapitlet endast vid behandlingen
af vissa vigtigare mål skulle behöfva sammanträda in pleno,
hvaremot de enklare och löpande ärendena skulle besörjas af ordföranden
och notarien med biträde af en eller två ledamöter.
I underdånig skrifvelse den 10 November 1863 yttrade Rikets Ständer,
att — då förhållandena allt mer påkallade en förändring i domkapitlens
sammansättning och arbetssätt, men erfarenheten visat, att Rikets
Ständer icke, innan vederbörande myndigheter blifvit i ämnet hörda,
kunde med hopp om framgång besluta en så genomgripande förändring
af ifrågavarande kyrkliga institution, som åsyftats genom de vid riksdagen
framlagda förslag, och enär större sannolikhet förefunnes för frågans
slutliga lösning, om framställning i ämnet efter vederbörandes hörande
af Kongl. Maj:t afgåfves — Rikets Ständer funnit sig böra, jemte anmälan
om det allt mer tilltagande behofvet af domkapitlens omgestaltning
till deras sammansättning och arbetssätt, och med omförmälande
af de framstälda förslagen i ämnet, hos Kong]. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t, efter ärendets utredning, måtte låta utarbeta och för näst sam
-
6
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande J\:o 1.
manträdande Rikets Ständer framlägga förslag till sådan förändring af
domkapitlen i ofvan berörda hänseende, som af de närvarande omständigheterna
kräfdes.
Till följd häraf framlade Kongl. Maj:t till 1868 års Kyrkomöte uti
nådig proposition ett förslag till förordning angående ändring i vissa delar
af föreskrifterna angående domkapitlens sammansättning och arbetssätt,
af hufvudsakligt innehåll, att domkapitlet skulle bestå af biskop
såsom ordförande, och såsom ledamöter, i Upsala och Lunds stift, domprosten
och öfrige ordinarie teologie professorer vid universitetet, samt
i de ö fri ga stiften domprosten, der sådan funnes, rektorn vid högre
elementarläroverket i stiftsstaden, lektorn i teologi vid samma läroverk,
samt dessutom tre af Konungen särskildt för fem år förordnade, deraf
två kyrkoherdar i stiftet samt en bland nämnda elementarläroverks ordinarie
lärare, hvilka tre senare hvar för sig skulle af Konungen utses
bland tre, som uppfördes å förslag genom val, förrättadt, när kyrkoherde
borde förordnas, af samtlige till deltagande i biskopsval berättigade prester,
och, när annan ledamot skulle utses, af samtlige ordinarie lärare
vid stiftets elementarläroverk. Vidare innehöll Kongl. Maj:ts förslag,
bland annat: att i Göteborg svenske pastorn vid Christinm eller Tyska
församlingen skulle vara ständig ledamot af kapitlet och förty endast en
kyrkoherde i stiftet af Konungen till kapitelledamot särskildt förordnas;
att domkapitlet egde fatta beslut, när tre ledamöter när vore, utom i fråga
om vissa, särskildt uppräknade ärenden, då fem skulle besluta, så ock
fyra, der de vore om beslutet ense; samt att, för frågor om bedömande
af prof för läraretjenster, domkapitlet egde, der så nödigt funnes, tillkalla
en eller flere bland lektorerna vid stiftsstadens elementarläroverk att
jemte öfrige ledamöter taga säte i kapitlet.
Kyrkomötet förklarade sig, uti underdånig skrifvelse den 24 September
1868, antaga Kongl. Maj:ts ofvan berörda förslag, dock, i följd
af inom Mötet framstälda anmärkningar, med de förändringar: att domkapitlen
i de stift, der universitet ej funnes, skulle bestå, förutom domprosten,
rektorn och teologie lektorn vid stiftsstadens elementarläroverk,
af allenast en af Kongl. Maj:t förordnad kyrkoherde i stiftet samt en
eller, der domprost ej funnes, två ordinarie lärare vid nämnda elementarläroverk,
jemväl af Kongl. Maj:t förordnade; att förslaget å de sistnämnde
ledamöterne skulle upprättas genom samfäldt val af stiftets till deltagande
i biskopsval berättigade prester och samtlige ordinarie lärare vid
stiftets elementarläroverk, äfvensom att i de i Kongl. Maj:ts förslag uppräknade
vigtigare ärenden inom domkapitlet finge beslutas af minst fyra
ledamöter, der tre af dem vore om beslutet ense. Derjemte uttalade
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 7
Kyrkomötet till Kongl. Maj:t den önskan, att stadsförsamlingarna i Kalmar,
Karlstad, Hernösand och Visby måtte, så snart ske kunde, såsom
prebenden skiljas från biskopsstolarna och förses med egna kyrkoherdar,
under namn af domprostar, hvilka skulle såsom sjelfskrifne ledamöter
ingå i vederbörande domkapitel. Såsom bekant, har sedermera, år 1877,
särskild kyrkoherde i Kalmar stadsförsamling, under namn af domprost,
blifvit tillsatt.
Genom skrifvelse den 5 Januari 1869 uppdrog Kongl. Maj:t åt en
sårskildt utsedd komité att ombesörja revision af 1686 års kyrkolag. Uti
det förslag till kyrkolag, som, jemte förslag till kyrkostadgar, af nämnda
komité den 2 Oktober 1873 afgafs, handlar 26 kap. om domkapitel.
Enligt detsamma skall domkapitlet bestå af biskopen, som förer
ordet, samt nedannämnda ledamöter, nemligen i Upsala och Lunds stift
domprosten och öfrige teologie professorer vid universitetet, samt i de
öfriga stiften domprosten, der sådan finnes, lektorn i teologi vid stiftsstadens
elementarläroverk samt dessutom två, eller, der domprost ej finnes,
tre af Konungen särskildt förordnade män, som äro kyrkoherdar i
stiftet eller ordinarie lärare vid nämnda elementarläroverk; skolande dock
i Göteborgs stift svenske pastorn vid Christinm eller Tyska församlingen
i Göteborg vara ständig ledamot af domkapitlet och förty endast en
ledamot i det domkapitel, på sätt nu är sagdt, särskildt förordnas. Vidare
stadgas i förslaget, bland annat: att, när ledamot skall särskildt förordnas,
domkapitlet ingifver till Konungen förslag å en behörig och
lämplig man; att arfvode för särskildt förordnad ständig ledamot skall af
allmänna medel gäldas; att domkapitlet ej må fatta beslut, der ej tre när
äro, utom i fråga om bedömande af aflagda kunskapsprof, om upprättande
af förslag till embeten och tjenster, eller om tillsättande deraf,
eller i mål, der domkapitlet utöfvar domsrätt, dervid ej färre än fem må
besluta, utan så är, att af fyra närvarande tre äro om beslutet ense;
samt att i . hvart domkapitel skola finnas en af domkapitlet tillsatt notarie
och till hans biträde en amanuens, mellan hvilka domkapitlet ege
fördela göromålen, såsom omständigheterna kräfva.
Uti det utlåtande, som af Högsta Domstolen afgafs öfver komiténs
förslag, anfördes beträffande den föreslagna sammansättningen af domkapitlen,
hurusom en lagfaren ledamot i domkapitel länge utgjort ett
vigtigt önskningsmål, hvadan tiden syntes vara inne att derom förordna;
och, om denne ledamot tillika blefve domkapitlets protokollsförare och
kassaförvaltare, torde förändringen ej komma att medföra nämnvärda
kostnader. Vidare syntes det mindre följdrigtigt att, på samma gång
man från kyrkolag utsöndrade alla bestämmelser om elementarläroverk,
8
Sammansatta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 1.
uti samma lag fastställa, att en lärare, nemligen teologie lektorn, vid
sådant läroverk skulle vara sjelfskrifven deltagare i den kyrkliga förvaltningen,
lika som ock Högsta Domstolen ansåg svenske pastorn vid Christine
församling i Göteborg icke böra vara sjelfskrifven ledamot, helst
det kunde vara ovisst, om någon sådan pastor länge komme att finnas.
Dessutom syntes någon anledning att behålla den särskilda sammansättningen
af domkapitlen i universitetsstäderna ej vara för handen, så myc- *
ket mindre som en god universitetslärare ej nödvändigt vore en god
domkapitelsledamot, och de mångartade domkapitelsgöroinålen, såsom
äfven blifvit anmärkt af domkapitlet just i en universitetsstad, ofta måste
menligt inverka på universitetslärarens egentliga verksamhet. Att inskränka
Konungens val af de ledamöter, som skulle af honom särskildt
förordnas, till vissa medborgareklasser, syntes icke böra sättas i fråga,
utan äfven lekmän borde kunna af Konungen dertill utses. Slutligen ansågs
antalet ledamöter böra bestämmas till sju. På grund deraf hemstälde
Högsta Domstolens fleste ledamöter, att domkapitlen måtte komma
att bestå af biskopen, domprosten, en lagfaren, af Konungen tillsatt ledamot
samt fyra af Konungen för vissa år förordnade ledamöter, och att,
der domprost ej funnes, skulle annan, af Konungen förordnad kyrkoherde
inträda.
Högsta Domstolen ansåg äfven, att domkapitlets förslag till såväl
den lagfarne ledamoten som de andre af Konungen förordnade ledamöterne
borde upptaga tre personer, och icke, såsom komitén föreslagit,
allenast en enda, hvilket i verkligheten oftast blefve liktydigt med att
domkapitlet kompletterade sig sjelft. Dessutom ansågs böra.i lagen intagas
föreskrift derom, att den lagfarne ledamoten skulle åtnjuta lön och
de öfriga särskildt förordnade ledamöterna arfvode.
Någon på kyrkolagskomiténs förslag grundad proposition har icke
blifvit af Kongl. Maj:t till Riksdag eller Kyrkomöte framlagd, utan detta
ärende är fortfarande-beroende på Kongl. Maj:ts pröfning. Frågan rörande
domkapitlens ombildning har icke heller, förr än nu, blifvit af enskild
person bragt å bane annat än genom en motion vid 1878 års Kyrkomöte.
I denna motion upptogs den vid 1862—1863 års riksdag framstälda
grundsatsen om så kallade kapitelpastorat, i det motionären föreslog en
sådan förändring i domkapitlens sammansättning, att dessa måtte komma
att bestå af biskop, domprost, der sådan funnes, teologie lektor vid
stiftsstadens elementarläroverk samt två eller, der domprost icke funnes,
tre af Kongl. Maj:t utnämnde och med årligt lönetillskott af allmänna
medel hugnade kyrkoherdar i några för ändamålet bestämda, lämpligt
belägna kapitelpastorat. Uti underdånig skrifvelse den 30 September 1878
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
9
förklarade sig Kyrkomötet väl anse en förändring i gällande bestämmelser
om domkapitlens sammansättning vara synnerligen önskvärd och af behofvet
påkallad; men då. denna fråga syntes stå i det oskiljaktiga samband
med frågan om ordnandet af domkapitlens verksamhet, att de lämpligen
torde böra på en gång komma under öfvervägande, samt ett fullständigt
lagförslag i ämnet förelåge i 26 kap. af kyrkolagskomiténs förslag
till kyrkolag, ansåge sig Kyrkomötet endast böra anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta, så snart ske kunde, för ett blifvande kyrkomöte framlägga
förslag till författning angående domkapitlens sammansättning och
verksamhet.
Lika med 1878 års Kyrkomöte anser Utskottet en förändring i
gällande stadganden om domkapitlens organisation vara önskvärd och af
behofvet påkallad; men då frågan derom, på sätt här ofvan blifvit visadt,
är för närvarande beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, och förslag i sådant
syfte snart torde vara att från Kongl. Maj:t förvänta, lärer icke
vara lämpligt, att Riksdagen nu på enskild motionärs framställning beslutar
om en sak af sådan vigt och omfattning som ett fullständigt omMldande
af en både på det kyrkliga och det borgerliga området djupt
ingripande embetsinstitution, helst motionärens förslag saknar den utredning,
ett dylikt beslut med nödvändighet förutsätter.
Utskottet hemställer derför,
att Herr Ekstedts föreliggande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 April 1880.
På Sammansatta Utskottets vägnar:
E THOMASSON.
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 4 Sand. 2 Afd. 1 Hä/t.
2