Stats-Utskottets Memorial N:o 64.

3

S:o 64.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1880, kl. 12 raidd.

Memorial, i fråga om godtgörande af arbete med den s. k. jernväg
shypot eksfondens förvaltning.

(R. A.;

I en den 2 nästlidne April till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse hafva
fullmäktige i Riksgäldskontor förmält, att bildandet och förvaltningen
af den utaf sistlidne års Riksdag beslutade jernvägshypoteksfond samt
handhafvandet af de utaf denna fond föranledda bestyr naturligtvis måst
medföra tillökning i Riksgäldskontor^ göromål samt att med anledning
häraf fullmäktige i Riksgäldskontor till en början, från och med tredje
qvartalet af sistlidna år, på grund af 57 § af det senast för Riksgäldskontor
utfärdade reglemente, beslutat den förhöjning i fullmäktiges
deputerades arfvoden, som synts af berörda förhållande påkallad, hvilken
förhöjning dock, enär fondens handhafvande ej tillhörde Riksgäldskontorets
egentliga verksamhetsområde, ansetts ej böra med statsmedel bestridas,
utan anvisats att utgå från fondens egna inkomster.

Fullmäktige skulle, på sätt de vidare anfört, icke hafva tvekat att
i sammanhang härmed tillerkänna äfven de kontorets tjensteman, hvilka
till följd af fondens bildande och förvaltning fått vidkännas ökadt arbete,
en lämplig ersättning derför, så framt ej reglementet synts lägga hinder
i vägen för en dylik utbetalning. I reglementets 30 § förekomme nemligen
ett stadgande, att, förutom det deri omförmälda anslag till belöning
för extra arbeten och uppmuntran för extra ordinarier, fullmäktige ej
egde att tilldela betjeningen vid Riksgäldskontor hvarken ljuspenningar

4

Stats-Utskottets Memorial N:o 64.

eller andra arfvoden än de i aflöningsstaterna och reglementet särskildt
bestämda eller medgifna.

Om än med detta stadgande rätteligen ej torde afses annat än
dispositionen af Riksgäldskontorets medel och ersättning för arbeten i
Riksgäldskontorets tjenst, hade fullmäktige likväl, med hänsyn till berörda
stadgande, ansett sig ej kunna eller böra tilldela ofvan omförmälda tjensteman
den godtgörelse för deras af jernvägshypoteksfonden föranledda
bestyr, som synts fullmäktige billig och af förhållandena påkallad. Fullmäktige,
som fördenskull funnit sig böra hänskjuta frågan under Riksdagens
pröfning, hafva härvid fäst uppmärksamheten derpå, att beviljandet
af en sådan godtgörelse ej för staten medförde någon utgift, enär,
enligt de för ifrågavarande fond gällande, af fullmäktige iakttagna stadganden,
lånevilkoren skulle bestämmas och jemväl blifvit bestämda sålunda,
att staten erhölle full ersättning för de ränte- och öfriga utgifter,
som statens för ifrågavarande ändamål gjorda upplåning medförde.

Det för ändamålet behöfliga belopp hafva fullmäktige ansett kunna
bestämmas till högst 1,500 kronor för år, räknadt från tiden för fondens
bildande. Deremot hafva fullmäktige, med afseende å göromålens vexlande
beskaffenhet, ej kunnat underställa Riksdagens pröfning beloppets
fördelning mellan de olika tjenstemännen.

Fullmäktige hafva alltså hemstält, att Stats-Utskottet behagade hos
Riksdagen föreslå, att Riksdagen måtte förklara ofvan omförmälda, i reglementets
30 § förekommande stadgande ej utgöra hinder för fullmäktige
att, intill dess annorlunda kunde vara förordnadt, af jernvägshypoteksfondens
inkomster använda ett belopp af högst 1,500 kronor för år,
räknadt från tiden för fondens bildande, till godtgörelse af ökadt arbete
för vissa kontorets tjensteman i följd af densammas bildande och förvaltning.

Utskottet har, vid pröfning af detta ärende, ej förbisett, att enligt
reglementets 30 § fullmäktige ega att till, bland annat, belöning för
extra arbeten använda 5,000 kronor årligen, äfvensom att fullmäktige i
vissa fall ega att till tjenstgöring inkalla å indragningsstat förflyttade
tjensteman och sålunda bereda ökade arbetskrafter.

Med afseende likväl å förevarande utgifts undantagsbeskaffenhet
har Utskottet, utan att ingå i pröfning af eller hos Riksdagen föreslå
något visst belopp för godtgörelsen af nu ifrågavarande arbete, ansett sig
kunna förorda fullmäktiges framställning till bifall på det sätt att hvad sålunda
kommer att utgå bör ur det i 30 § anvisade anslag utbetalas, men
af jernvägshypoteksfonden anslaget godtgöras, så att dels, enligt reglementets
15 § mom. e, staten erhåller ersättning för denna, af jernvägs -

Stats-IJtskottets Utlåtande N:o 64.

5

hypoteksfonden föranledda utgift, dels ock nyssnämnda, äfven för andra
ändamål behöfliga anslag ej varder genom disposition derur af medel
för jernvägshypoteksfondens räkning förminskadt, utan genom godtgörelse
från nämnda fond för hvad derifrån utgått till godtgörande af det af
densamma föranledda arbete bibehålies vid det belopp, som för godtgörande
af arbeten för Riksgäldskontorets egen räkning kan vara erforderligt.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktiges förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen förklarar det i § 30 af nu
gällande reglemente för Riksgäldskontoret förekommande
stadgande, att, förutom det deri omförmälda anslag å
5,000 kronor, fullmäktige icke ega tilldela betjeningen
vid Riksgäldskontoret andra arfvoden än de i aflöningsst.
aterna och reglementet särskildt bestämda eller medgifna,
ej utgöra hinder för fullmäktige att, räknadt från
tiden för jernvägshypoteksfondens bildande, intilldess
annorlunda kan varda förordnadt, använda ett till godtgörande
af ökadt arbete för vissa kontorets tjensteman
i följd af fondens bildande och förvaltning erforderligt
belopp, sålunda att detsamma bör ur omförmälda anslag
utgå, men af jernvägshypoteksfondens inkomster anslaget
godtgöras,

I händelse af bifall härtill,

torde Utskottet få sig uppdraget att derom meddela
fullmäktige nödig underrättelse.

Stockholm den 10 Maj 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 A/d. 43 Höft,

2