Stats-Utskottets Utlåtande N:o 59.

1

N:o 59.

Ånk. till Kiksd. Kansli den 10 Maj 1880, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
försäljning af kronans andel i den till liäradsskrifvarebostället
Ålby Am 1 och frälsehemmanet Alby
N:o 2 gemensamt hörande qvarnlägenhet.

(I. A.)

Enligt hvad af förestående till Riksdagen den 23 sistlidne Januari
aflåtna och till Stats-Utskottets förberedande behandling öfverlemnade nådiga
proposition (N:o 16) inhemtas, vore med det sedan midfastan 1865 till statsverket
indragna och för dess räkning på 20 år utarrenderade häradsskrifvarebostället
i mantal Alby N:o 1 i Söderby Carls socken af Stockholms län
förenad eganderätt till hälften af en mjölqvarn med vattenfall, hvari andra
hälften tillhörde det under fideikommissegendomen Wernberg lydande frälsehemmanet
Alby. Ifrågavarande qvarn, anlagd å norra sidan af det från
sjön Erken ledande vattendrag, hade före häradsskrifvareboställets indragning
till statsverket, enligt särskilda aftal med boställshafvaren och innehafvaren
af Wernbergs fideikommiss, arrenderats af Riksdagsmannen Gustaf
Larsson i Stensta, hvilken, med upplåtarnes begifvande, nedrifvii qvarnhuset
och flyttat det till qvarnen hörande stenpar till en högre upp i vattendraget
å det honom tillhörande hemmanet Rönsbol belägen qvarn. För vinnande
af bättre aflopp från sistnämnda qvarn hade, jemväl efter öfverenskommelse
med boställets och fideikommissets innehafvare, den mellan Rönsbols och
Alby qvarnställen i många bugter framflytande strömfåran blifvit igenlagd
och nytt aflopp upptaget öfver Alby utjord, i sammanhang hvarmed egoBih.
till Biksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 42 Häft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 59.

utbyte och rågångsreglering egt rum mellan hemmanet Rönsbol och Alby
by, hvilken förrättning år 1855 afslutats. På yrkande af häradsskrifvareboställets
förste arrendator, häradsskrifvaren P. Lundberg, hade väl Lyhundra
häradsrätt genom utslag den 18 December 1866 förelagt Gustaf Larsson
att sist före den 1 December 1867 hafva vid Alby gamla qvarnplats i laggildt
skick och till förut varande storlek uppfört ny qvarnbyggnad med dam
och erforderlig inredning, äfvensom att hafva dit inflyttat det qvarnen tillhörande
stenpar, vid äfventyr att arbetet eljest finge på Gustaf Larssons
bekostnad af Lundberg mot lega verkställas; men detta arbete hade dock
icke kommit till utförande vare sig under den tid till den 14 Mars 1868
bostället innehafts af Lundberg eller under hans närmaste efterträdares
arrendetid, lika litet som verkställighet deraf följt, sedan Gustaf Larsson år
1874 fått arrenderätten till bostället på sig öfverlåten, ehuru vid den afoch
tillträdessyn, som då egt rum, synerätten ålagt Gustaf Larsson att före
utgången af år 1875 hafva fullgjort Häradsrättens omförmälda utslag, vid
äfventyr att detsamma eljest blefve på hans bekostnad genom kronans försorg
verkstäldt. I September 1874 hade Gustaf Larsson hos Kongl. Maj:t
begärt att få köpa kronans andel i qvarnen för 1,800 kronor; men, sedan
fideikommissets då varande innehafvare, hörd öfver ansökningen, erinrat, att
genom försäljning af kronans hälft i qvarnen fideikommissets egare skulle
lida intrång i dispositionen öfver sin andel deruti, och Kammarkollegium,
under anförande att den del af arrendet för bostället, som belöpte å qvarnen,
utgjorde fem procent ränta å ett kapital af 2,551 kronor 20 öre, vid
hvilket förhållande köpeanbudet vore oantagligt, samt att lämpligt syntes
det qvarnen för krono- och frälsehemmanens räkning i ett sammanhangförsåldes,
hvilket dock borde ske å öppen auktion och närmare arrendetidens
slut, afstyrkt ansökningen, hade densamma genom resolution den 11 Februari
1876 blifvit af Kongl. Maj:t afslagen. Efter Gustaf Larssons sedermera inträffade
död hade hans sterbhusdelegare, hvilka i Juni 1877 af kronofogden
i orten erhållit föreläggande att, som dåmera genom undersökning på stället
af dertill förordnad landtmätare ovissheten om platsen för den gamla qvarnen
blifvit undanröjd, inom utgången af Juli månad sistnämnda år fullgöra
Häradsrättens utslag om qvarnens återställande, förnyat ansökningen att få
köpa kronans andel i qvarnen, för hvilken nu erbjudits en köpeskilling af
4,000 kronor; och hade sterbhusdelegarne, bland hvilka en, landtbrukaren
A. B. Selin, fått arrenderätten till häradsskrifvarebostället med tillhörande del i
qvarnen på sig öfverlåten, till stöd för ansökningen anfört: att i följd af det år
1855 verkställa egoutbytet den plats, hvarest Alby qvarn varit uppförd, numera
tillhörde hemmanet Rönsbol; att för vattnets ledande tillbaka till det gamla
qvarnstället blefve nödigt att till en längd af 250 fot upptaga den förra
strömfåran, hvaraf rubbning skulle föranledas i det verkstälda egoutbytet

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

3

och egor, tillhörande såväl häradsskrifvarebostället som frälsehemmanet Alby,
blifva vattendränkta; att till Alby qvarn endast hört hälften af det vattenfall
hvarmed densamma drifvits, hvaremot återstående hälften i vattendraget
tillhört Rönsbols hemman för en å dess sida om vattendraget uppförd, numera
utrifven qvarn, och att, derest nämnda hemmans egare begagnade
sin rätt att å Rönsbols strand uppföra dess gamla qvarn, vattentillgången i
strömmen, hvilken genom sjön Erkens sänkning betydligt minskats, skulle
blifva otillräcklig för båda qvarnarnas samtidiga drifvande; samt att i öfrigt
Alby qvarn, om den återuppfördes, såsom afsedd allenast för ett par stenar,
icke skulle kunna uthärda täflan med den nu befintlige qvarnen i Rönsbol
och den icke långt nedanför belägna Kallösa qvarn, hvilka hvardera hade
fyra par stenar. Med anledning af sökandenas uppgift om den gamla qvarnplatsens
belägenhet hade förste landtmätaren i länet upplyst, att det gamla
utmålet för qvarnen numera befunne sig dels inom hemmanet Rönsbols område
och dels i den för Alby skifteslag gemensamma strömmen, samt att
för vattnets ledande till qvarnstället erfordrades upptagande af nytt aflopp,
110 fot öfver Alby och 120 fot öfver Rönsbols mark, hvilken åtgärd likväl
skulle föranleda stora kostnader och genom sönderstyckning af Alby egor
medföra men för deras brukande. Så väl förste landtmätaren som vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare, hvilka jemväl blifvit öfver ansökningen
hörde, hade ansett den erbjudna köpeskillingen hög och på det sätt tillstyrkt
bifall till ansökningen, att kronans del i qvarnen måtte få å offentlig
auktion utbjudas med tillträdesrätt den 14 Mars 1885, då nuvarande arrendet
utginge, samt, i händelse härvid högre anbud ej skulle erhållas, än det
nu af sökandena afgifna å 4,000 kronor, detta senare anbud antagas, varande
likväl af bemälde tjenstemän erinradt, att, på det fideikommissinnehafvarens
rätt måtte tillbörligen ses till godo, försäljningen borde ega rum först
sedan sig visat, om fideikommissinnehafvaren sökte tillstånd till afyttrande
af fideikommissets del i qvarnen, och, der sadant tillstånd erhölles, i ett
sammanhang för kronans och fideikommissets räkning. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms län hade tillstyrkt godkännande af sökandenas
anbud såsom enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt nöjaktigt, men,
för den händelse detsamma icke funnes omedelbart kunna antagas, hemstält,
att kronans del i qvarnen måtte säljas å auktion med vilkor att köpeskillingen
ej finge understiga 4,000 kronor, och jemväl Kammarkollegium hade,
ehuru under framhållande att det i visst hänsende syntes lämpligt, att qvarnen
blefve i sin helhet och å offentlig auktion till den högstbjudande försåld,
likväl, då det nu gjorda anbudet, enligt samtliga vederbörandes yttrande,
vore att anse för fullt nöjaktigt och, med fästadt afseende jemväl å hvad i
öfrigt förekommit, tillstyrkt samma anbuds antagande, helst fkleikommisinnehafvarens
lagliga rätt enligt Kollegii förmenande icke kunde anses deri -

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 59.

genom förnärmad. Slutligen hade äfven fideikommisset Wernbergs nu varande
innehafvare genom dess förmyndare lemnats tillfälle att öfver ansökningen
sig yttra, hvarvid förmyndaren under erinran om de väsentliga olägenheter,
som skulle uppstå för fideikommisset, i händelse kronans andel i
qvarnen ensamt för sig såldes, hemstält, att densamma endast gemensamt
med fideikommissets del måtte föryttras; och hade ny framställning i enahanda
syfte den 19 sistlidne Januari blifvit af förmyndaren gjord, sedan
genom Kongl. Maj:ts utslag den 5 December 1879 tillstånd meddelats fideikommissinnehafvaren
att, derest i vederbörlig ordning blefve bestämdt, att
kronans hälft i qvarnen skulle försäljas, i sammanhang med en sådan försäljning
och enligt de bestämmelser, som derför komme att stadgas, föryttra
fideikommissets andel i samma qvarn, qvarnställe och vattenfall jemte dermed
förenade rättigheter till det pris, hvartill kronans andel blefve försåld.

Då det, med afseende å hvad i ärendet sålunda blifvit upplyst, vore till
fördel för kronan, att dess andel i omförmälda qvarnlägenhet blefve till skäligt
pris försåld, och då det syntes af billighet påkalladt, att fideikommissets
innehafvare bereddes tillfälle att gemensamt med kronan afyttra sin andel i
qvarnen, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, dels att den till häradsskrifvarebostället
Alby hörande hälft i Alby qvarn, qvarnställe och vattenfall
med åtföljande rätt att genom Gustaf Larssons sterbhusdelegare få qvarnen
återuppbyggd och qvarndammen återstäld måtte, gemensamt med fideikommissets
andel i qvarnen, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas,
att tillträdas den 14 Mars 1885 och emot ett pris, ick(? understigande
4,000 kronor för kronans andel, samt under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t
kunde finna lämpligt för försäljningen bestämma; dels ock att den köpeskilling,
^ som för kronans andel i qvarnen erhölles, måtte få användas på enahanda
sätt, som blifvit föreskrifvet angående medel, hvilka inflöte genom
försäljning af smärre kronolägenheter enligt Kongl. brefvet den 29 Maj 1874.

Utskottet, som emot den nådiga framställningen icke haft något att
erinra, hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 Maj 1880.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.