Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.
1
N:o 42.
Ank. till Riksd. Kanali den 20 April 1880, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af
anstånd med förskrifna rånte- och hapitalafbetalning ar å de
Wessman-—Barkens jernväg saktiebolag beviljade statslån.
(R. A.)
Vid 1853 och 1854 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning af en,
till begagnande med hästkraft afsedd, jernväg af l1^ mils längd och med 3 fots spårvidd
emellan sjöarne Wessman och Norra Barken inom Grangärdes och Norrbärkes socknar
af Kopparbergs län ett lån å 133,333 R:dr 16 sk. banko att från Riksgäldskontoret
utgå under vilkor, bland andra: att det bolag, som kunde för arbetets verkställande
varda bildadt, finge utan ränta och kapitalafbetalning innehafva lånet
under den tid, som för anläggningens utförande blefve genom vederbörligen afslutadt
kontrakt bestämd; att lånet derefter skulle återbetalas genom erläggande, före hvarje
års slut, af fem procent å hela den utbekomna lånesumman, dervid borde beräknas
tre procent årlig ränta för det derförinnan obetalta lånebeloppet och återstoden utgöra
kapitalafbetalning; samt att, derest det till inbetalning förfallna beloppet icke
blefve i stadgad ordning erlagdt, fem procent årlig ränta å detta belopp borde utgöras,
intill dess inbetalningen deraf vederbörligen verkstäldes.
Sedan det för anläggandet af ofvanberörda jernväg bildade bolag derefter funnit
sig böra, i stället för den till en kostnad af 189,780 R:dr banko beräknade banan
för hästkraft med 3 fots spårvidd, åstadkomma en bana för ångkraft med 4 fots
spårvidd enligt ett å 437,000 R:dr banko slutande kostnadsförslag, beviljade, vid
1856, 1857 och 1858 årens riksdag, Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet
af arbetena å den pågående anläggningen af en till begagnande med lokomotiv
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.
afsedd jernbana mellan förberörda sjöar, åt Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag
ett nytt lån å 200,000 R:dr riksmynt emot vilkor: att bolaget åtoge sig återbetala
detta lån genom erläggande, före hvarje års slut, af sex procent utaf hela den utbekomna
lånesumman, dervid fyra procent årlig ränta koinme att beräknas å det
obetalda kapitalet samt återstoden ansåges utgöra kapitalafbetalning; samt att, derest
det sålunda årligen förfallna inbetalningsbeloppet icke blefve i stadgad ordning erlagdt,
ränta dessutom borde utgöras å detta belopp efter fem procent för år räknadt, intill
dess detsamma blifvit vederbörligen inbetaldt.
Hos Kongl. Maj:t har nu styrelsen för bolaget, i enlighet med derom vid
bolagsstämma den 21 sistlidne Juli fattadt beslut, i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke bolaget kunde för en tid af
tre år, räknadt för det förstnämnda lånet från den 30 Juni 1879 och för det senare
lånet från den 26 Februari samma år, befrias från skyldigheten att å lånen, af
hvilka vid 1878 års slut återstått och ännu återstå oguldna tillhopa 174,650 kronor
56 öre, erlägga den, jemlikt Rikets Ständers stadgade förberörda betalningsvilkor
och bolagets i öfverensstämmelse dermed utfärdade skuldförbindelser, löpande ränta,
äfvensom medgifvas anstånd under samma tid med erläggandet af den å dessa lån
bestämda och förskrifna kapitalafbetalning, samt till stöd för denna anhållan åberopat,
att jernvägens trafikinkomster under de senare åren så betydligt nedgått, att bolaget
för närvarande icke kunde med sina nettoinkomster bestrida ens gäldandet af räntorna å
sina skulder, och än mindre dermed verkställa någon kapitalafbetalning, samt alltså torde
blifva ur stånd att med sin verksamhet fortfara, derest icke bolagets utgifter kunde
bringas i öfverensstämmelse med dess inkomster; och har styrelsen dels till ådagaläggande
af detta förhållande anfört: att, på sätt styrelsens, den underdåniga ansökningen
bilagde, berättelser öfver bolagets verksamhet samt inkomster och utgifter för
åren 1876—1878 utvisade, bolagets nettobehållning utgjort: för år 1876 kronor
9,214: 89 öre; för år 1877 kronor 14,819: 14 öre samt för 1878 kronor 377: 11 öre,
eller för alla tre åren tillsammans allenast 24,411 kronor 11 öre, oaktadt hvarken
ränta å bolagets aktiekapital, 485,000 kronor, eller amortering å statslånen upptagits
bland bolagets utgifter; att, derest den kapitalafbetalning å de begge statslånen, som
af bolaget måst verkställas och hvilken uppgått: för år 1876 till kronor 14,361: 97
öre, för år 1877 till kronor 14,870: 25 öre och för år 1878 till kronor 15,397: 8
öre, eller sammanlagdt till 44,629 kronor 30 öre, inberäknades bland bolagets utgifter,
bolagets inkomster endast under nämnda tre år understigit utgifterna med
icke mindre än 20,218 kronor 19 öre; men att likväl förhållandet mellan bolagets
inkomster och utgifter för år 1879 komme att ställa sig ännu ofördelaktigare, då,
enligt hvad ett bifogadt utdrag af bolagets räkenskaper för de tio första månaderna
af hvarje utaf åren 1876 med 1879 visade, inkomsterna, som för ifrågavarande
månader bestigit sig: år 1876 till kronor 64,218: 35 öre, år 1877 till kronor
70,438: 68 öre och år 1878 till kronor 41,583: 18 öre, för samma tid af år 1879
3
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.
uppgått till endast kronor 32,000: 2 öre, på grund hvaraf med säkerhet kunde antagas
att under sistnämnda år inkomsterna, efter afdrag af trafikkostnaderna, icke skulle
på långt när blifva tillräckliga ens till gäldande af bolagets räntor; dels och, jemte
erinran att åtskilliga för rörelsens behöriga drifvande nödvändiga reparationer å
banan och den rörliga materielen för närvarande tarfvades, fästat uppmärksamheten
derå, att till följd af Bergslagernas jernvägsaktiebolags och Frövi—Ludvika jernvägaxs
sträckning förbi bolagets bana vid Ludvika en icke obetydlig minskning
uppstått i den trafik, som från början påräknats skola komma bolagets bana till del.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader har i afgifvet utlåtande vitsordat
rigtigheten af de utaf bolagsstyrelsen åberopade förhållanden och tillstyrkt
bifall till ansökningen samt dervid särskildt framhållit dels den minskning i trafik
å bolagets bana, som vållats af frövi—Ludvika och Bergslagernas jernvägsaktiebolags
jernvägars, vid byggandet af bolagets bana svårligen förutsedda, anläggning förbi
Ludvika; dels den omständighet att bolaget fått sig af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Kopparbergs län, efter derom af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
anledning af vederbörande distriktstjenstemans framstälda anmärkningar mot banans
underhåll gjord anmodan, ålagdt att inom 1879 års slut hafva, vid äfventyr att trafik
eljest icke vidare finge ega rum å banan, försatt sin jernväg i fullt trafikabelt skick,
i följd hvaraf icke obetydliga särskilda kostnader komme att på en gång drabba
bolaget; dels ock det förhållande att—enär Kongl. Maj:t, som under den 10 Maj 1878
förunnat bruksegaren O. G. Timra m. fl. sökt rättighet att anlägga jernväg från
Engelsberg förbi Fagersta genom Sörbärkes ocb Norrbärkes socknar till Ludvika och
vidare till lämplig punkt vid Dalelfven med vilkor, utom andra, att sökandena icke
finge påbörja jernvägsanläggningen emellan sjöarna Norra Barken och Wessman förr
än de hos Kongl. Maj:t styrkt, att de inlöst eller med Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag
träffat öfverenskommelse om inlösen af nämnda bolags bana med hvad
dertill hörde, äfvensom till Riksgäldskontoret inbetalt hela oguldna andelen af de
sistnämnda bolag beviljade statslån med upplupen ränta, sedermera genom nådig
resolution den 20 Juni 1879 medgifvit att, på sätt bland annat då sökt blifvit, den
stadgade skyldigheten för Timra och hans medinnehafvare af förberörda koncession
att styrka, det de till Riksgäldskontoret inbetalt återstående andelar af de Wessman
Barkens jernvägsaktiebolag beviljade statslån med upplupen ränta, må fullgöras
först inom den 1 September 1880, — förhoppning förefunnes, att bolagets ännu
oguldna skuld till Riksgäldskontoret kunde varda inom den närmaste framtiden betald.
Med afseende å de af bolagsstyrelsen anförda och af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader vitsordade skäl och omständigheter, har Kongl. Maj:t funnit
skäl att medelst förevarande nådiga proposition (N:o 8) föreslå Riksdagen medgifva,
att Kongl. Maj:t må bevilja Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag anstånd med eriaggande
af stadgad och förskrifven ränta och kapitalafbetalning å ifrågavarande
båda lån för tre år, räknadt för det första lånet från den 30 Juni 1879 och för det
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.
senare lånet från den 26 Februari samma år, under vilkor att, på sätt Riksdagen i
sin underdåniga skrifvelse den 15 Maj 1876 angående anvisande af statsbidrag till
enskilda jern vägsanläggningar föreskrifvit, den sålunda uppskjutna liqviden fullgöres
genom en mot annuitetens belopp svarande utsträckning i tiden för dess erläggande,
så att statsverket för sin försträckning blifver till fullo godtgjordt.
Då ifrågavarande statslån äro under Riksgäldskontorets förvaltning bar Utskottet
inhemtat Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande öfver den Kongl. propositionen.
I detta yttrande anföra Fullmäktige, att de annuitetsbelopp, om anstånd
med hvilkas erläggande fråga i den Kongl. propositionen blifvit väckt, visserligen ej
vore större än att deras uppskjutna liqviderande svårligen kunde medföra någon
egentlig olägenhet, men att det å andra sidan ej torde böra förbises, att, om dylikt
anstånd komme att begäras och medgifvas för flera af de från Riksgäldskontoret
utbetalta statslån, sådant komme att verka i viss mån menligt, emedan de till Riksgäldskontoret
ingående dylika intrader, enligt 37 § af det senast för Riksgäldskontoret
utfärdade reglemente, afdroges från det belopp, Riksgäldskontoret har att till
annuiteter å statslånen med flera utgifter från Statskontoret utbekomma, och i följd
häraf statsverkets utgifter ökades i den mån Riksgäldskontorets inkomster af ifrågavarande
beskaffenhet minskades. Fullmäktige hafva likväl ansett sig härvid böra
fästa uppmärksamheten äfven derpå att berörda förhållande, ehvad begäidt anstånd
blifvit beviljadt eller icke, någon gång ej kunde undvikas, enär ett påräknadt annuitetsbelopps
uteblifna erläggande stundom innefattade en mindre olägenhet än den
som skulle uppkomma af vidtagna indrifningsåtgärder och dermed förknippad risk
att nödgas öfvertaga en pantförskrifven jernväg eller annan egendom; i följd hvaraf
för den förvaltande myndigheten, just ur synpunkten af statens eget välförstådda
intresse, skäl kunde tala för att, om ej medgifva ett anstånd, likväl låta vid en försummad
betalning tills vidare bero.
Fullmäktige hafva vidare meddelat, att, på sätt äfven den Kongl. propositionen
gifver vid handen, säkerheten för nu ifrågavarande, till Wessman—Barkens jernvägsaktiebolag
utlemnade statslån utgöres ej blott af jernvägsanläggningen med tillhörigheter,
utan äfven af lemnad borgen, som blifvit ingången för det ena lånet af fyra
och för det andra lånet af fem enskilda personer, en för alla och alla för en.
Då omförmälda borgen vore proprie och i följd deraf, jemlikt § 4 af Kongl.
Förordningen den 28 Juni 1798, löftesmännen vore för sin borgen fria, om fordringsegaren
ej inom tolf månader efter förfallodagen mot dem sökt laglig handräckning
till sin fordrans utbekommande, hafva Fullmäktige ansett, att om Riksdagen i öfrigt
funne skäl medgifva det sökta anståndet, såsom vilkor, utöfver det af Kongl. Maj:t
föreslagna, borde till betryggande af statens säkerhet stadgas, att löftesmännen
skulle förbinda sig att, utan afseende å omförmälda preskriptionsstadgande, en för
alla och alla för en fortfarande ansvara för betalningen af de ifrågavarande annuiteter,
för h vilka de ingått borgen.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.
5
Utskottet finner sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att, med bifall till den
Kongl. propositionen, medgifva rubbning i de bestämmelser, som blifvit för ifrågavarande
låns åtnjutande och återbetalning stadgade. Ett dylikt medgifvande har
synts Utskottet betänkligt så väl i och för sig sjelft som isynnerhet med afseende
derå att ett sålunda gifvet exempel säkerligen skulle från andra statens gäldenärer
framkalla liknande anspråk, hvilka, om de! nu begärda anståndet beviljats, svårligen
kunde tillbakavisas.
Härtill kommer, särskildt i detta fall, att det ingalunda lärer kunna med visshet
antagas, att bolagets betalningsförmåga efter förloppet af de tre år, för hvilka
anstånd begärts, är större än nu. Minskningen i bolagets inkomster synes nemligen
härröra ej endast af tillfälliga omständigheter, utan äfven deraf att trafiken å dess
bana nedgått till följd af den fortgående konkurrens, andra jernvägsanläggningar
medfört. Vid sådant förhållande skulle, så vidt nu kan bedömas, tre års uppskof
med annuitetsliqviderna måhända ej medföra annan verkan än att, genom under
tiden möjligen inträffad värdeförminskning å bolagets egendom, såväl staten som de
för lånens återbetalning ansvarige löftesmännen efter nämnda tidsförlopp stode till
bolaget i en sämre ställning än för det närvarande, utan att bolaget af uppskofvet
haft något verkligt gagn.
Äfven om denna farhåga skulle anses ogrundad, förekommer likväl ytterligare
och torde ej böra förbises, att den lemnade borgenssäkerheten bereder staten möjlighet
att utfå dess fordran utan att anlita utvägen af jernvägens försäljning; att
löftesmännen, om deras ansvarighet måste utkräfvas, säkerligen skulle låta sig angeläget
vara att, så långt i deras förmåga stode, undvika sådana åtgärder, hvarigenom
banans trafikerande försvårades och, i följd deraf, möjligheten för dem att erhålla
godtgörelse för hvad de måst gälda förminskades; samt att, äfven om Riksdagen ej
finner skäl att bevilja det sökta anståndet, Fullmäktige i Riksgäldskontoret dock icke
äro förhindrade att, der sådant med hänsyn till statens bästa och med bevarande af
dess rätt och säkerhet ske kan, medgifva den lättnad vid betalningsskyldighetens fullgörande,
som af förhållandena kan påkallas.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition ej må vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 20 April 1880.
På Stats-Utskottets vägnar:
Carl Ekman.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.
Reservationer:
l:o af Herrar G. Ekman, L. M. Norden]eif, C. M. Hammar och K. O. Ljungqvist,
hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse och
innehåll:
“Utskottet har funnit de af bolaget anförda och af vederbörande embetsmyndighet
till rigtigheten vitsordade förhållanden, som satt bolaget ur stånd att nu fullgöra
dess betalningsskyldighet, så mycket snarare böra föranleda bifall till det begärda
anståndet som dessa, i främsta rummet för bolaget sjelf skadliga förhållanden
ej äro af detsamma i någon mån förvållade. De hafva, såsom synes, sin grund dels
i missgynnande konjunkturer, dels i tillkomsten af konkurrensbanor, å hvilka staten
meddelat koncession och hvilkas anläggning det ej stått i bolagets makt att förekomma.
Genom de vilkor, som, på sätt ofvan förmälts, blifvit dels af Kongl. Maj:t,
dels af Fullmäktige i Riksgäldskontor^ för betalningsanståndets medgifvande föreslagna,
kan ock detta anstånd beviljas utan uppoffring för staten och med bevarande
af dess säkerhet. Vid sådant förhållande synes det vida lämpligare och billigare att
medgifva uppskof med dessa, jemförelsevis obetydliga annuitetsbelopps erläggande än
att äfventyra att, för ett skyndsamt utfående af statens fordran, åstadkomma banans
exekutiva försäljning och möjligen förorsaka upphörande af eller afbrott i dess trafikerande.
Det är visserligen sant, att, till följd af den lemnade horgenssäkerheten, staten
skulle kunna utkräfva sin fordran utan att behöfva sjelf och omedelbart vända
sig mot jernvägsbolaget; men, äfven om man lemnar utan afseende det hårda i en
dylik åtgärd mot enskilda personer, hvilka under andra förhållanden än de nu rådande
iklädt sig sin ansvarighet och måhända ej utan fog kunnat hoppas, att densamma
först i sista rummet skulle utkräfvas, torde ej böra förbises, att denna åtgärd
lätteligen kan komma att på banan och dess trafikerande utöfva samma verkan som
om staten sjelf gjort sin rätt mot bolaget gällande, enär löftesmännen antagligen ej
skulle kunna underlåta att i sin ordning genom exekutiva mått och steg uttaga de
annuitetsbelopp, de på grund af sin borgen måst erlägga.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på det sätt
bifallas att Riksdagen medgifver, att Kongl. Maj:t må bevilja
Vessman—Barkens jernvägsaktiebolag anstånd med erläggandet
af stadgad och förskrifven ränta och kapitalafbetalning å ifrågavarande
båda lån för tre år, räknadt för det första lånet från
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.
7
den 30 Juni 1879 och för det senare lånet från den 26 Februari
samma år, under vilkor dds att, på sätt Riksdagen i sin underdåniga
skrifvelse den 15 Maj 1876 angående anvisande af statsbidrag
till enskilda jernvägsanläggningar föreskrifvit, den sålunda
uppskjutna liqviden fullgöres genom en mot annuitetens belopp
svarande utsträckning i tiden för dess erläggande, så att Statsverket
för sin försträckning blifver till fullo godtgjordt, dels ock
att de löftesmän, hvilka för lånen iklädt sig borgen såsom för
egen skuld, förbinda sig att, utan afseendet å stadgandet om
preskription för dylik borgen, fortfarande en för alla och alla
för en ansvara för betalningen af de ifrågavarande annuiteter,
för hvilka de ingått borgen".
2:o af Herr Friherre C. Hochschild.
Herr Grefve N. G. A. Sparre har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i
detta ärendes behandling inom Utskottet.