Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 15.
1
tf:o 15.
Ank. till Kiksd. Kansli den 18 Febr. 1880, kl. 1 e. m.
t
Utlåtande, angående RiJcsgäldsJcontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 1879 års riksdag.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet numera tagit kännedom om den utaf Riksdagens
år 1879 församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen
af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till
Utskottet remitterats och bland Kamrarnes ledamöter i tryck utdelats,
samt genomläst de protokoll, hvilka blifvit hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret
förda efter den 13 Augusti 1879, med hvilken dag revisorernes
protokollsgranskning slutade, till och med den 21 Januari 1880, å hvilken
dag Fullmäktiges berättelse till innevarande års riksdag blifvit afgifven,
får Utskottet härmed meddela yttrande öfver hvad revisorerne uti sin
berättelse i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad
i öfrigt vid berörda, af Utskottet verkstälda granskning förekommit.
l:o.
Angående den s. k. jernvägshypoteksfonden.
(Rev.-ber. sid. 40—42.)
Sedan sistlidne års Riksdag bemyndigat fullmäktige i Riksgäldskontoret
att, i den mån ansökningar derom inkomme, emot förbindelser
af allmänna inrättningar, banker och andra med af Kongl. Maj:t faststäld
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 13 Uäft. 1
2
Stats-TJtskottets Utlåtande, N:o 15.
bolagsordning försedda kreditanstalter, mot pant af obligationer eller
skuldförbindelser, utfärdade af svenska jernvägsbolag, som före utgången
af år 1878 undfått koncession, utlemna lån för viss tid, dock ej längre
än till slutet af år 1893, och till sainmanlagdt belopp af högst 23,000,000
kronor, så hafva revisorerne å sid. 40—42 af deras berättelse redogjort
för vissa förhållanden rörande ifrågavarande utlåning.
Af berörda redogörelse, äfvensom, beträffande tiden efter revisorernes
sammanträde, af Fullmäktiges protokoll och deras till innevarande års
Riksdag afgifna berättelse har Utskottet inhemtat, att dylika lån intill
denna dag beviljats och utbetalts åt 9 särskilda penninginrättningar och
till ett sammanräknadt belopp af 6,560,000 kronor, mellan de olika låntagande
penninginrättningarne fördeladt på sätt som utvisas af nedanstående
tabell, jemväl angifvande beskaffenheten af de för lånen lemnade
hypotek, nemligen:
Åt hvarje sär-skild penning-inrättning iit-■lemnadt låne-belopp. |
Säkerhet. |
4,000,000 |
Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 °/o obligationer å 3,900,600 |
350,000 |
Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 °/o obligationer å 871,200 |
775,000 |
Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernvägsaktiebolags ö1^ "/o |
50,000 5,175,000 |
Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 °/o obligationer å 138,600 |
Trpt
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
3
Åt hvarje sär-skild penning-inrättning ut-lemnadt låne-belopp. |
Säkerhet. |
|
Trpt |
5,175,000 |
|
115,000 |
Oxelösund—Flen—Westmanlands jernvägsaktiebolags 5X|2 % |
|
470,000 |
Nybro—Säfsjöströms jernvägsaktiebolags 5X|2 °/o obligationer |
|
80,000 |
Krylbo—Norbergs jernvägsaktiebolags °/o obligationer å 60,500 kronor samt 6 °/o obligationer å 45,300 kronor. |
|
540,000 |
Sundsvalls jernvägsaktiebolags °/o obligationer å 600,000 kronor. |
|
180,000 |
östra Vermlands jernvägsaktiebolags 5 °/o obligationer å |
|
a kr. |
6,560,000 |
Till ledning vid bedömandet af de såsom hypotek erbjudna obligationernas
och skuldförbindelsernas belåningsvärde hafva Fullmäktige
begärt och erhållit Kongl. Styrelsens för statens jernvägstrafik utlåtande
rörande hvarje särskildt ifrågakommande jernvägsbolags tillgångar och
ekonomiska ställning, vederbörande jernvägs nuvarande och under lånetiden
påräkneliga trafik och afkastning samt öfriga förhållanden, hvilka
kunde vara af beskaffenhet att inverka på obligationernas eller skuldförbindelsernas
belåningsvärde; och har Utskottet funnit, att Trafikstyrelsen
i allmänhet ansett de erbjudna säkerheterna vara af tillfredsställande beskaffenhet.
Bland de jernvägsbolag, hvilkas obligationer belånats, förekomma
äfven sådana, hvilkas trafikinkomster ännu ej alltid lemnat full tillgång
till betalning å förfallodagen af förskrifven kupongränta, men enligt de
för ifrågavarande utlåning gällande bestämmelser hafva Fullmäktige egt
att taga hänsyn till jernvägarnes ej blott nuvarande, utan äfven under
lånetiden, intill utgången af år 1893, påräkneliga trafik och afkastning,
äfvensom att fästa ett skäligt ''afseende å låntagarnes vederhäftighet.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
Medel till utlåningen hafva anskaffats genom upplåning, i mån af
behof, mot obligationer, tillhörande 1875 och 1878 års lån.
2:o.
Angående afskrifning af Riksgäldskontorets inom linien förda
fordran för lyftade medel utaf det af 1S62—1863
års riksdag beviljade särskilda kreditiv.
(Rev.-ber. sid. 45.)
I Riksgäldskontorets räkenskaper finnes bland dess tillgångar upptagen
en, enligt 1867 års riksdags beslut, inom linien förd fordran å
2,973,234 kronor 68 öre, utgörande lyftade medel utaf det vid 1862—
1863 års riksdag anvisade särskilda kreditiv för ett fullständigare ordnande
af försvarsverket. Då, på sätt revisorerne anmält (rev.-ber. ang.
statsverket sid. 47, rev.-bev. ang. Riksgäldskontoret sid. 45) berörda
lyftade belopp numera blifvit slutredovisadt och någon återbetalning
deraf till Riksgäldskontoret ej synes ''kunna ifrågakomma, hemställer
Utskottet,
att, på sätt revisorerne föreslagit, nämnda fordran
för lyftade medel utaf det vid 1862— 1863 års riksdag
anvisade särskilda kreditiv för ett fullständigare ordnande
af försvarsverket må ur Riksgäldskontorets räkenskaper
afskrifvas.
3:o.
Angående de från Riksgäldskontoret till Statskontoret
utbetalta kassaförstärkningar.
(Rev.-ber. sid. 49 och 50.)
I händelse under löpande året skulle visa sig, att Statskontorets
inkomster äro otillräckliga för bestridande af dess utgifter, åligger det,
enligt 17 § af det senast för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente,
Riksgäldskontoret att, sedan Kongl. Maj:t, uppå Statskontorets under
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
o
dåniga anmälan, pröfvat behofvet, för dess fyllande tillhandahålla Statskontoret
det belopp, Kongl. Maj:t för sådant ändamål finner för godt
bestämma, dock med förbindelse för Statskontoret att, så snart dess. tillgångar
det medgifva, återgälda hvad Riksgäldskontoret sålunda förskjutit.
Revisorerne hafva å sid. 49 och 50 af deras berättelse anmält, att
de Statskontoret sålunda lemnade försträckningar den 12 sistlidne September
uppgingo till ett belopp af 14,000,000 kronor. Sedermera hafva,
på sätt Fullmäktige i sin berättelse tillkännagifvit, i November månad
sistlidne år ytterligare utbetalts 2,500,000 kronor, så att Riksgäldskontorets
fordran hos Statskontoret för ifrågavarande utbetalningar för
det närvarande utgör 16,500,000 kronor.
Nästlidne års Riksdag bemyndigade Fullmäktige att, för betäckande
af Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret för lemnad kassaförstärkning,
upplåna erforderliga medel mot Kontorets obligationer i svenskt
mynt, stälda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter förutgången,
af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning samt öfverlemnade åt
Fullmäktige att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren och fastställa
betalningsterminerna för dessa obligationer; dock skulle obligationerna,
vare sig deras inlösen bestämdes att ske efter uppsägning eller å viss
förfallotid, infrias inom sex år från deras utgifningsdag (§ 46 af Riksgäldskontorets
senast utfärdade reglemente).
I sin till Riksdagen afgifna berättelse hafva Fullmäktige anmält,
att de, med begagnande af omförmälda, dem gifna bemyndigande och
till betäckande af Riksgäldskontorets ifrågavarande utgift, i den mån sådant
för bestridande af Riksgäldskontorets egna utbetalningar funnits
erforderligt, den 1 sistlidne November utfärdat 4^ procent obligationer
å ett belopp, som för det närvarande utgör tillhopa 9,000,000 kronor,
stälde att återbetalas sex år från utgifningsdagen, eller den 1 November
1885, dock med Riksgäldskontoret förbehållen rätt att, om Riksgäldskontoret
sådant önskar, före den sålunda utsatta återbetalningstid när
som helst sex månader efter föregången, af Riksgäldskontoret medelst
kungörelse i allmänna tidningarne verkstäld uppsägning inlösa större eller
mindre antal af dessa obligationer. Af det utfärdade obligationsbeloppet,
9,000,000 kronor, hafva Fullmäktige, efter pari kurs jemte godtgörande
af upplupen, icke förfallen ränta, öfverlåtit till Sveriges Allmänna Hypoteksbank
3,000,000 kronor; hvarjemte Fullmäktige med Skandinaviska
Kreditaktiebolaget träffat aftal om öfverlåtande, på enahanda vilkor, af
återstående 6,000,000 kronor med 2,000,000 kronor den 2 sistlidne Januari,
1,000,000 kronor den 1 och 1,000,000 kronor den 15 innevarande
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
Februari samt 2,000,000 kronor inom utgången af nämnda Februari månad,
efter uppsägning å tider, som Riksgäldskontoret eger att bestämma.
Af valutan för dessa obligationer hafva, förutom godtgjord upplupen
ränta, till Riksgäldskontoret behörigen inbetalts de hittills förfallna
7,000,000 kronor.
4:o.
Angående bevillning för ett fideikommiss.
(Rev.-ber. sid. 54.)
Sedan Riksdagens revisorer år 1878 gjort hemställan om bringande
till verkställighet af Riksdagens den 8 Mars 1875 åt Fullmäktige lemnade
uppdrag i fråga om ersättningsskyldighet för dem, som månde varit vållande
till försummelse vid indrifningen af bevillning för ett fideikommiss;
så beslöt sistlidne års Riksdag — med förklarande tillika, att
anspråket på ersättning af vederbörande, utan afseende på huru tvisten
om återstående bevillningsbeloppet kunde komma att utfalla, inskränktes
till godtgörande af den ränteförlust, som med stöd af Kong]. Resolutionen
den 13 April 1877 kunde bestämmas — åt Fullmäktige uppdraga
att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten af Riksdagens härom
meddelade beslut kunde erfordras.
I sin år 1879 afgifna berättelse hafva revisorerne meddelat, att
Fullmäktige förskaffat sig vederbörligen bestyrkta afskrifter af handlingarne
rörande ifrågavarande bevillningsärende och den 7 sistlidne
Augusti beslutat, att desamma skulle bland Fullmäktige cirkulera.
Utskottet har inhemtat, att Fullmäktige derefter den 25 sistlidne
September uppdragit åt särskildt tillförordnad ombudsman i ifrågavarande
ärende att, efter tagen del af handlingarne, så fort ske kunde till Fullmäktige
inkomma med utlåtande och förslag i fråga om lämpliga åtgärders
vidtagande för att till verkställighet bringa Riksdagens i detta äremde
gifna föreskrift. Sedan det sålunda infordrade utlåtande den 29 nästlidne
Januari inkommit och mellan Fullmäktige cirkulerat, hafva Fullmäktige
den 5 dennes kommunicerat detsamma med de personer, mot hvilka tillförordnade
ombudsmannen ansett talan böra anställas, för att lemna dem tillfälle
att senast inom tre veckor efter delfåendet till Fullmäktige inkomma
med den förklaring, hvartill de kunde finna sig ega anledning.
Stats-Ut skottets Utlåtande, N:o 16.
7
5:o.
Angående Södra Dalarnes jernvägsaktiebolag.
(Rev.-ber. sid. 116—119. Uti. sid. 172 och 173.)
Vid granskningen af de till Revisorerne öfverlemnade uppgifter angående
Södra Dalarnes jernvägsaktiebolags förvaltning för år 1878 hafva
revisorerne (sid. 118 och 119 af deras berättelse) fästat uppmärksamheten
dervid att, ehuru inbetalningarne å aktiekapitalet vid årets början utgjorde
ett sammanlagdt belopp af ...................................... kr. 128,590: —
och under året ytterligare inbetaides................................. » 313,206: 40
således tillsammans .................................................................... kr. 441,796: 40,
aktieegarnes inbetalningar vid årets slut dock angåfves uppgå till
615,263 kr. 15 öre; äfvensom dervid att, om alla utgifterna under
året.................................................................................................... kr. 374,274: 63
sammanlades med de vid årets början uppgifna organisations-
och jernvägsbyggnadskostnader .................... » 17,270: 14
så erhölles en summa af ............ kr. 391,544: 77,
hvilken icke obetydligt understege det belopp, 435,892 kr. 65 öre, hvartill
jernvägsbyggnaden med inventarier funnes upptagen vid årets slut.
Af bolagsstyrelsens häröfver afgifna yttrande (uti. sid. 172 och 173)
framgår, att de anmärkta skiljaktigheterna bero derpå, att bland de för
år 1878 redovisade medel ingå åtskilliga poster, som i anseende till sin
beskaffenhet ej tillhört bolagets kassaräkning, hvilken legat till grund för
revisorernés uppfattning af förhållandet; och har bolagsstyrelsen i sitt
omförmälda yttrande meddelat en summarisk uppställning, grundad på
bolagets räkenskaper.
Då Utskottet ansett bolagsstyrelsen härmed hafva nöjaktigt förklarat
hvad i förevarande hänseende anmärkts, hemställer Utskottet,
att Revisorernes ifrågavarande framställning angående
Södra Dalarnes jervägsaktiebolag ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
6:o.
Angående Norbergs jernvägs nya aktiebolag.
(Rev.-ber. sid. 134—138. Uti. sid. 173 och 174.)
Genom ett med Stockholm—Westerås—Bergslagens trafikaktiebolag
den 7 Juni 1876 upprättadt kontrakt, hvilket den 28 Juli samma år
trädt i kraft, öfverlät Styrelsen för Norbergs jernvägs nya aktiebolag åt
Stockholm—Westerås—Bergslagens trafikaktiebolag åtskilliga inventarier och
Norbergsbolagets af ett lokomotiv och trettio godsvagnar bestående rullande
materiel, mot en köpeskilling af 4,000 kronor för de förra och 107,000
kronor för den senare.
Detta kontrakt innehöll: i punkten 1), att trafikbolaget mot viss
betingad ersättning åtoge sig att i fullgodt skick underhålla och med sin
rullande materiel trafikera Norbergsbolagets jernväg, sedan denna blifvit
färdig, afsynad och godkänd; uti punkten 2), att materielens värdebelopp
skulle af trafikbolaget gäldas på det sätt, att ^del deraf jemte 6 procent
årlig ränta å oguldet* belopp för hvarje hälft kalenderår, intill dess det
hela blifvit betaldt, afdroges från den trafikbolaget under samma tid tillkommande
ersättning för dess i punkten 1) omförmälda åtagande och
fullt utginge, innan nämnda ersättning till någon del utbetaldes; att första
betalningsterminen skulle taga sin början näst efter det halfva kalenderår,
under hvilket kontraktet trädde i gällande kraft; samt att den rullande
materielen jemte inventarierna skulle, omedelbart efter det betalningen
derför blifvit på ofvan bestämda sätt tillfullo erlagd, blifva trafikbolagets
egendom; och i punkten 17), att kontraktet skulle börja tillämpas senast
den dag, då Norbergsbanan blifvit afsynad och godkänd, men kunna
äfven derförinnan blifva gällande, om bolagen så öfverenskomme, samt
fortfara att gälla under 10 år från och med nämnda afsyningsdag och,
sedan sagda tid förflutit, ett år från å endera sidan skedd uppsägning.
Efter det ifrågavarande kontrakt blifvit mellan styrelsen för
Norbergs jernvägs nya aktiebolag samt Stockholm—Westerås—Bergslagens
trafikaktiebolag ingånget, beslöt Norbergs jernvägs nya aktiebolag
den 31 Maj 1877, att alla de medel jemte derå upplöpande räntor, som
inflöte för de på trafikbolaget öfverlåtna inventarier och materiel, skulle,
i den mån de inginge, införas uti bolagets räkenskaper på ett särskildt
för dem upplagdt »rullande materielens konto» samt på bästa och säkraste
sätt fruktbargöras, äfvensom att häraf skulle bildas en fond, som
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 15.
9
icke finge användas till andra ändamål, än till inköp af rullande materiel
och hvad dertill hörde, när i framtiden deraf för bolaget gjordes behof.
Som emellertid försäljningen af Norbergsbolagets materiel stod i
strid mot de af Kongl. Maj:t och Riksdagen meddelade bestämmelser för
åtnjutandet af de bolaget beviljade statslån, gjorde bolaget hos Kongl.
Maj:t underdånig ansökning, att Kongl. Maj:t täcktes gilla det afslutade
kontraktet; och blef, med bifall till en af Kongl. Maj:t till 1878 års
Riksdag aflåten nådig proposition, ifrågavarande aftal af Riksdagen godkändt
uppå vilkor, bland andra,
att alla de medel jemte derå upplöpande räntor, som inflöte för de
på trafikaktiebolaget öfverlåtna inventarier och materiel, skulle, i den
mån de erlades, upptagas uti Norbergs jernvägs nya aktiebolags räkenskaper
på ett särskildt »rullande materielens konto» samt på bästa och
säkraste sätt fruktbargöras till en fond, som icke finge användas till
andra ändamål än inköp af rullande materiel och hvad dertill hörde, när
i framtiden deraf gjordes behof för bolaget;
att vid de tider, då afbetalningarne för materielen och inventarierna
inflöte från trafikaktiebolaget, Norbergsbolaget jemväl skulle till
förut nämnda fond, intill dess densamma uppnått en summa af 150,000
kronor, afsätta af egna medel ett penningebelopp, motsvarande för hvarje
gång en tjugondedel af den till 39,000 kronor uppgående skilnaden
emellan försäljningssumman för materielen med inventarier, 111,000 kronor,
och det i det faststälda kostnadsförslaget för jernvägsanläggningens utförande
upptagna belopp af 150,000 kronor till materiels anskaffande;
samt
att Norbergsbolaget till Kongl. Maj:t ingåfve skriftligt förklarande,
att den sålunda bildade fonden skulle, lika med den föreskrifna materielen
och i den mån fonden icke blifvit till inköp af rullande materiel
med hvad dertill hörde använd, anses som och utgöra underpant för de
bolaget lemnade statslån.
Riksdagens revisorer hafva å sid. 137 af deras år 1879 afgifna
berättelse meddelat, huruso n den af bolagets revisorer afgifna berättelse
för år 1878 innehölle, att i kapitalafbetalningar och räntor å köpeskillingen
under året influtit 18,310 kronor 21 öre, att dessa medel blifvit
på depositionsräkning insatta uti Mälareprovinsernas enskilda bank, och
att fonden derigenom ökats från 14,951 kronor 25 öre till 33,261 kronor
46 öre. Vidare hade bolagets revisorer, vid det förhållande att styrelsen,
utöfver influtna köpeskillingen och upplupna räntor för den försålda
materielen och inventarierna, redan år 1876 till nämnda fond, af andra
bolagets medel insatt 2,675 kronor samt derefter äfven de å denna summa
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 4 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 7-5.
upplupna räntor, förklarat sig anse de här ofvan omförraälda i Kong],
Bref af den 31 Maj 1878 meddelade, af Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade
föreskrifter rörande tillskott till fonden af bolagets medel vara
fullgjorda.
Riksdagens revisorer åter hafva i anledning häraf anfört, att, på
sätt förut visadt vore, ålåge det Norbergsbolaget att samtidigt med trafikbolagets
afbetalningar afsätta en tjugondedel af 39,000 kronor, utgörande
1,950 kronor. Då nu trafikbolaget verkstält tre afbetalningar, så
hade det ålegat Norbergsbolaget att äfven tre gånger afsätta föreskrifna
1,950 kronor, eller tillhopa 5,850 kronor. Som emellertid det belopp af
2,675. kronor, hvilket bolagsrevisorerne upplysa att bolaget afsatt, äfven
med tillägg af derå upplupna räntor icke på långt när uppginge till den
summa, som bort vara afsatt, hafva Riksdagens revisorer funnit bolaget
icke kunna anses hafva fullgjort Kongl. Maj:ts föreskrift i detta afseende.
I sitt häröfver afgifna utlåtande (sid. 173) har styrelsen för Norbergs
jernvägs nya aktiebolag anfört, att, emedan Kongl. Brefvet den 31
Maj 1878 först den 13 November samma år blifvit styrelsen delgifvet,
ansåg styrelsen, att föreskriften om afsättande, utaf bolagets egna medel,
för hvarje halfår till rullande materielens fond af tjugondedelen utaf
39,000 kronor, icke kunde ega tillämpning förr än efter delgifningen af
nämnda nådiga bref och vid derefter följande afbetalningar till kapital
och ränta från trafikbolaget, i enlighet med hvilken uppfattning styrelsen
ansåge bolaget hafva fullgjort sin skyldighet, då detsamma, redan
med 1876 års slut, sjelfmant i fonden insatt och förräntat 2,675 kronor.
Lika med Riksdagens revisorer har Utskottet funnit de här ofvan
anförda vilkoren för godkännande från statens sida af det mellan Norbergsbolaget
och trafikbolaget ingångna aftal böra så förstås, att Norbergsbolagets
skyldighet att af egna medel till fonden afsätta en tjugondedel
af 39,000 kronor står i full motsvarighet till afsättningen af de från
trafikbolaget inflytande medel och i följd deraf måste anses vidtaga redan
i och med den första afbetalningen från trafikbolaget. Den i viss mån
retroaktiva verkan, som enligt denna Utskottets åsigt föranledes af bestämmelserna
i det Kongl. Brefvet af den 31 Maj 1878, synes så mycket
mera befogad som giltigheten af ifrågavarande aftal var helt och hållet
beroende deraf, att detsamma från statens sida godkändes.
Då ifrågavarande fond skall anses som och utgöra underpant för de.
bolaget lemnade statslån, hvilka utgått dels från Handels- och Sjöfartsfonden
och dels från Riksgäldskontoret samt, enligt revisionsberättelsen,
vid 1878 års slut utgjorde 514,107 kronor 25 öre, och enär det vid sådant
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 15.
11
förhållande sj/nes angeläget, att fonden varder på föreskrifvet sätt och i
stadgad ordning bildad, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
a) att Riksdagen må i underdånig skrifvelse, med anmälan
af det utaf Riksdagens revisorer omförmälda förhållande,
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
tillse, att Norbergs jernvägs nya aktiebolags skyldighet
i afseende å den föreskrifna afsättningen till ifrågavarande
fond varder behörigen af bolaget fullgjord.
I sammanhang med ofvan berörda framställning hafva Riksdagens
revisorer hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det
statens i framtida revisioner af detta bolags förvaltning och räkenskaper
deltagande ombud måtte anmodas att, jemte iakttagande af hvad instruktionen
den 23 Mars 1877 i öfrigt innehåller, särskildt meddela uppgift
om beloppen af de medel, som till nämnda fond ej mindre från trafikaktiebolaget
influtit än af Norbergsbolaget blifvit afsätta, om tiderna, då
dessa inbetalningar skett, äfvensom om beloppet af derå upplupna räntor.
Utskottet hemställer,
b) att hvad Riksdagens revisorer sålunda föreslagit må af
Riksdagen bifallas.
7:o.
Angående ansvarsfrihet för Riksgäldskontorets styrelse.
Då Stats-Utskottet, vid den nu verkstälda granskningen af Riksgäldskontorets
styrelse ,och förvaltning, funnit fullmäktige i nämnda kontor
hafva med nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall,
tillstyrker Utskottet,
att fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för
alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti
deras protokoll från den 23 Januari 1879 till och med
den 21 Januari 1880.
Stockholm den 17 Februari 1880.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
Herrar L. M. Nordenfelt och K. O. Ljungqvist hafva begärt få
antecknadt, att de inom Utskottet motsatt sig införandet i punkten l:o
(angående jernväg shypoteksfonden) af den deri förekommande detaljerade
redogörelse för de från jernvägshypoteksfonden utleinnade lån.
Reservation:
vid punkten 7:o, angående ansvarsfrihet för Riksgäldskontorets styrelse,
af Herr C. A. Larsson, som anfört:
»Från den af Utskottet tillstyrkta ansvarsfrihet åt herrar fullmäktige
i Riksgäldskontoret vill jag undantaga följande frågor, dem jag anser
vara behandlade på ett mindre tillfredsställande sätt, nemligen:
l:o. Frågan angående upphörden af bevillning ssummanför det störa
fideikommisset Löfstad med hvad dertill liörer.
För att klargöra den egendomliga behandlingen af ifrågavarande
bevillningsärende, är nödigt att framställa en kortfattad historik om dess
ursprungliga tillkomst och derefter visa, att äfven de nuvarande herrar
fullmäktige i Riksgäldskontoret ådagalagt någon slapphet vid verkställigheten
af de beslut, Riksdagen förnyade gånger fattat.
Vid 1873 års statsrevision företogs en mera allvarsam granskning
af de handlingar, hvarpå bevillning af testamenten, gåfva, arf och fideikommiss
sig grundar, och på denna granskning afläts en skrifvelse till herrar
fullmäktige med uppmaning att, innan bevillningshandlingarna, till
följd af Riksdagens beslut, vid 1873 års utgång öfverlemnades till Kongl.
Statskontoret, åstadkomma rättelse i alla de mål, hvaremot revisorerne
framstält anmärkningar.
Bland de felaktigheter, som revisorerne uti denna sin skrifvelse
påpekat, förekom bevillningsärendet N:o 30, der Riksgäldskontoret under
nio års tid försummat att uttaga en förfallen bevillningsfordran på omkring
Ett hundrade tjugufem tusen kronor.
Sedan förre innehafvaren af det stora fideikommisset Löfstad den
30 Juli 1861 aflidit och ny fideikommissarie, efter laga fardag, den 14
Mars 1863 tillträdt den fideikomiterade egendomen, ålåg det denne, enligt
gällande bevillningsstadga, att inom ett år från tillträdet opåmint
betala fem procent af egendomens värde, vid äfventyr att bota tio procent
af bevillningssumman, ifall medlen icke till fullo liqviderades.
I stället för att påskynda den stora bevillningssummans och de förfallna
böternes indrifvande blef ärendet behandladt som följer;
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
13
Den 11 April 1867, således tre år efter förfallodagen, lagsöktes
den nye fideikommissinnehafvaren och dagen derpå ålägges han af öfverståthållareembetet
att förete de af Riksgäldskontorets ombudsman begärda
handlingarne.
Den 6 Juni samma år kommunicerades lagsökningshandlingarne och
den 2 Mars 1868 afgafs förklaring hos öfverståthållareembetet, hvarefter
nämnde embete den 26 i samma månad utstälde målet till påminnelsers
afgifvande.
Den 2 September 1870 afgaf ombudsmannen i Riksgäldskontoret
fullständiga påminnelser och utredde i desamma: att omtvistade beloppet
utgjorde fem procent på 2,519,615 kronor. Dessa påminnelser utstäldes
tilT ny förklaring, hvilken inkom till öfverståthållareembetet den 15 December
sistnämnda år.
Den 8 Februari 1871 afbetalte fideikomissinnehafvaren 33,300 kronor
och den 4 Oktober 1871 ingaf han en ny skrift, som af Öfverståthållareembetet,
i resolution den 30 Oktober 1871, utstäldes till ombudsmannen,
med föreläggande att inom två månader inkomma med slutpåstående;
men se, nu hade kontorets ombudsman tröttnat på vidare
skrifnino- i detta mål och lade handlingarne ad acta. Icke ens efter revisorernes
anmärkning och skrifvelse till herrar fullmäktige den 13 Oktober
1873 kunde ombudsmannen förmås att bringa frågan närmare sin
lösning.
Emellertid sammanträdde revisorerne 1874 och började då granska
de till Statskontoret numera inkomna bevillningshandlingarne för att tillse,
huruvida de under förra revisionen anmärkta felaktigheter voro afhulpna.
Nu fann man att lagsökningsakten undanhållits och endast på enskild
väg kommit t. f. ombudsmannen i Statskontoret tillhanda, med anledning
hvaraf revisorerne i deras berättelse, sid. 69, till Riksdagen hemstälde:
»att åtgärder måtte vidtagas, på det att ifrågavarande ärende må hastigare
bringas till slut, än af hittills använda sätt för dess behandling synes
vara att förvänta».
Vid riksdagen 1875 upplystes att Statskontoret dåmera vidtagit så
verksamma åtgärder, att medlens utfående vore att förvänta, hvadan Riksdagen
beslöt “att åt fullmäktige i Riksgäldskontoret lemna uppdrag att,
när den förlust blefve känd, som genom ärendets fördröjda behandling
uppkommit, hos dem, som densamma föranleda derför utsöka ersättning.
Mången skulle kunna tro, att herrar fullmäktige efter emottagande
af detta riksdagsbeslut anstalt reservationskraf hos de tjensteman, h\ilka
inom kontoret haft detta långsamma utsökningsärende om hand, föi att
dymedelst hålla ersättningsanspråket inom preskription; men eu så om
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
tänksam åtgärd har än i denna stund icke egt rum, ehuru förlusten utgör
öfver sextionio tusen kronor, deraf ena hälften redan är öfver tio
år gammal samt sålunda utom preskription.
Efter att 1878 års statsrevisorer upptagit frågan till förnyad behandling,
beslöt sistlidne Riksdag och i skrifvelse af den 5 April 1879
meddelade herrar fullmäktige i Riksgäldskontoret: att Riksdagen har —
med förklarande att anspråket på ersättning af vederbörande inskränktes
till godtgörandet af den ränteförlust, som med stöd af Kongl. resolutionen
den 13 April 1877 kan bestämmas — åt fullmäktige i Riksgäldskontoret
uppdragit att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten af Riksdagens
härom meddelade beslut kunna erfordras.
Hittills hafva dock herrar fullmäktige icke vidtagit en enda åtgärd,
som kan leda till skyddande af statens fordringsanspråk mot de försumlige
tjenstemännen, utan hvarenda månad, som förflyter, preskriberas 575
kronor 58 öre. Sålunda har staten till dato förlorat femtusensjuhundrafemtiofem
kronor 80 öre blott under de tio månader, som förlidit, sedan
Riksdagen meddelade dess beslut, endast fördenskull att herrar fullmäktige
icke erinrat vederbörande om deras ersättningsskyldighet i öfverensstämmelse
med Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862. Man kan sålunda
med full trygghet antaga, att det skall gå med denna Riksgäldskontorets
fordran på samma sätt som det gick med krafvet emot bolaget
för de skånska stenkolsgrufvorna.
2:o. Angående indrifningen af statens domfäste fordran
hos Strömsholms nya kanalbolag.
I detta mål har Statsrevisorerne anmärkt, att bolaget undanhållit
kronan dess lagliga rätt, och Riksdagen beslutat att fullmäktige i Riksgäldskontoret
skulle genom laga rättegång tillhålla bolaget att fullgöra
sina skyldigheter i de af revisorerne anmärkte punkter.
Sedan Kongl. Maj:t dömt bolaget till den af fullmäktige äskade betalningsskyldighet
samt ömsesides utsedde vidräkningsmän utredt krafvet
till åttatio tusen trehundratrettio ätt a kronor 41 öre, så har kanalbolagets
direktion uti en den 6 November sistlidet år till Riksgäldskontoret irigifven
skrift dels gjort anmärkningar mot vidräkningen på 9,955 kronor
17 öre, dels bifogat 27,822 kronor 32 öre kontant, dels ock förklarat
sig sakna tillgångar till resten samt att den ärnade begära eftergift hos
Kongl. Maj:t för den oguldna summan. Denna skrift remitterades till
ombudsmannen i Riksgäldskontoret för afgifvande af utlåtande; men ännu
tre månader derefter, då Riksgäldskontorets protokoll i afdelningen lästes,
hade något utlåtande icke afgifvits. Det vill eljest synas, som borde
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
15
étt dylikt utlåtande kunnat afgifvas direkte inför fullmäktiges protokoll
utan någon tidsutdrägt; ty då Kongl. Maj:t dömt bolaget att betala och
vidräkningsmännens utredning vunnit laga kraft, återstod ingenting annat
än att öfverlemna den Kongl. domen och vidräkningen till vederbörande
exekutors verkställighet för penningarnes utbekommande.
I anledning häraf och på det Riksdagens beslut måtte komma till
heders, gent emot Riksdagens egna förtroendemän, och det icke längre
tillåtas dem att undanhala med verkställigheten af de beslut, som i laga
ordning fattas, så tager jag mig friheten hemställa,
att Riksdagen måtte uppskjuta med beviljande af ansvarsfrihet
för ofvan nämnda tvenne mål, intilldess desamma
blifva af herrar fullmäktige bringade i verkställighet.
Det kan visserligen förefalla en och annan småaktigt att framställa
anmärkning i ett par frågor af så jemförelsevis små dimensioner som de
förevarande; men hvad den första beträffar, så innefattar den en så vigtig
princip, att det skulle vara minst sagdt besynnerligt, om densamma
icke skulle förmå tillvinna sig bifall inom Riksdagen. Det är visserligen
sant att beslutet fattades med några få rösters öfvervigt i en gemensam
votering; men då man i alla andra mål respekterar de beslut, som på
detta sätt tillkomma, fordrar konseqvensen att Riksdagen icke efterskänker
följderna af det nu ifrågavarande, utan vakar deröfver att Riksdagens
egne förtroendemän fullgöra de uppdrag, som Riksdagen åt dem
anförtror. — På sidan 72 uti 1878 års berättelse angående Riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning förekommer: att vederbörande fideikommissarie
fått tillträda egendomen den 14 Mars 1863, för hvilken han varit
skyldig att sednast den 14 Mars 1864 erlägga belöpande bevillning;
att staten i afräkning å nämnda bevillning fått uppbära: den 8 Februari
1871 33,300 och den 19 Juni 1875 81,816 kronor 35 öre och att Kongl.
Maj:t ogillat å statens sida framstäldt anspråk på ränta å bevillningsbeloppet.
Den förlust, som Riksdagen uppdragit åt fullmäktige att hos Riksgäldskontorets
tjensteman infordra, utgör sålunda följande belopp:
6 °|0 ränta å 33,300 kr. för 6 år 10 mån. 24 dag....... 13,786 kr. 20 öre,
6 °|0 ränta å 81,816 kr. 35 öre för 11 år 3 mån. 5 dag. 55,294 » 21 »
Summa 69,080 kr. 41 öre.
Då man nu vet att ränteberäkningen upphör med sista inbetalningsdagen
den 19 Juni 1875, så är klart och tydligt, att all den ränta, som
i6 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 15.
icke kräfves inom loppet af tio år före sistnämnde dag, går den förlorad
på grund af gällande preskriptionslag.
Om nu herrar fullmäktige hade antingen muntligen eller skriftligen
kraft, eller genom stämning affordrat. kontorets försumlige tjensteman
detta skadestånd före den 19 Juni 1879, så hade krafvet varit öppet för
åren 1869—1875, sålunda 6 år; men om krafvet fördröjes till den 19
Juni 1880, har staten förlorat jemt- hälften af summan o. s. v.
Det är endast af denna orsak jag gjort min ifrågavarande framställning.
Hvad jag här anfört i första punkten styrkes fullständigt af den
utredning, som förekommer på sidan 64 uti 1874 års revisionsberättelse
rörande Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, och i afseende på
andra punkten hänvisar jag till sidan 84 och följande i nämnde revisionsberättelse.
»
Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1880.