6
Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 8.
N:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 12 nödd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till 3 § Tryckfrihetsförordningen.
Uti en inom Andra Kammaren vackt och till Utskottet öfverlemnad
motion (N:o 65) har Herr Adlercreutz föreslagit vidtagande i grundlagsenlig
ordning af sådan ändring i Tryckfrihetsförordningens 3 §, att
omedelbart efter mom. 13 och före paragrafens slutpunkt inskötes ett
nytt moment af följande lydelse:
14:o. Inbjudningar till lotteri, äfvensom lotteriannonser samt
vinstlistor för enskilda eller utländska lotterier. Brottet straffas med
böter högst Etthundra riksdaler.
Vid granskningen af detta förslag har till en början en viss tvetydighet
i de ordalag, hvari det ifrågasatta lagstadgandet blifvit affattadt,
ej kunnat undgå att ådraga sig Utskottets uppmärksamhet. Då
nemligen motionären först begagnar de allmänna uttrycken “inbjudningar
till lotteri“ och “/ottenannonser44, men straxt derpå talar om vinstlistor
för vissa, uppräknade slag af lotterier, så ligger häri möjligheten
af en annan tolkning, än den af motionären säkerligen afsedda,
helst stadgandet skulle blifva af grundlagsnatur och således böra strängt
efter ordalydelsen tillämpas. Tvifvelsutan har motionären i hela det
föreslagna momentet velat, med anslutning till ordalagen i Kongl.
Förordningen den 21 Mars 1844 och särskildt ingressen till densamma,
tala endast om “enskilda eller utländska41 lotterier; och lika antagligt
är, att han med bestämningen “enskilda14, hvilken uppenbarligen ej
7
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.
bildar någon motsats mot bestämningen “utländska44, afsett att beteckna
sådana inhemska lotterier, som enligt svensk lag äro förbjudna.
Nu torde emellertid icke behöfva erinras derom, att äfven enskilda
lotterier i vårt land lagligen kunna ega rum. Från det i 1 §
af nyssnämnda Kongl. förordning förekommande allmänna förbud mot
lotteri göres nemligen i 2 § ett undantag, då det heter: “Det i förestående
§ stadgade förbud må likväl icke lämpas å bortlottning af lösören
för välgörande ändamål eller af konstsaker till svenska konstidkares
understödjande och uppmuntran; dock bör om sådan lottning
anmälan förut ske hos vederbörande Vår Befallningshafvande, som
dertill eger, efter pröfning af omständigheterna, meddela tillstånd14.
Men få alltså enskilda lotterier under vissa förhållanden i vårt land
förekomma, så böra uppenbarligen äfven tillkänuagifvanden i tryck
om dessa lofliga företag vara tillåtna — något som icke blefve händelsen,
derest det af motionären ifrågasatta stadgande antoges såsom
lag.
Undersöker man vidare den verkan detsamma sannolikt skulle
åstadkomma, så synes det kunna ifrågasättas, huruvida denna i sjelfva
verket skulle blifva synnerligt betydande. Hvad först otillåtna inhemska
lotteriföretag vidkommer, så innehåller, såsom bekant, ofvan åberopade
Kongl. förordning allvarliga straffbestämmelser för utbjudande
af lotter. Väl kunna dessa bestämmelser ej tillämpas på utbjudande^
som ega rum i tryck, då tryckalster skola efter Tryckfrihetsförordningen
allena anses. Men då lotteriföretag äro med straff belagda, lärer
det näppeligen ifrågakomma att någon genom publikation i tryck dristar
påpeka tillvaron af ett företag, hvilket när som helst kan medföra ett
känbart bötesstraff; en dylik förseelse innebär i sig sjelf sitt korrektiv.
I fråga om utländska lotterier gäller visserligen ej detsamma, då
dessa ej lyda under svensk lag. Men utvägar att på annat sätt sprida
kännedom om och inbjuda till deltagande i dessa lotterier äro lätt
funna. Allmänt kändt är i hvilken omfattande grad redan nu lotter
bland allmänheten utbjudas direkt genom agenter, hvilkas anbud finna
vägen äfven till de mera obemedlade samhällsklasserna. Tager man
vidare i betraktande svårigheten, att icke säga omöjligheten, att hindra
spridningen af lotteri-inbjudningar och annonser derom medelst utländska
tryckalster, så synes man icke utan skäl kunna betvifla, att
böjelsen för lotterispel skulle i någon väsentlig män genom det af
motionären föreslagna medel qväfvas.
Utskottet har slutligen icke bort med tystnad förbigå en omständighet,
som synes egnad att ingifva allvarliga betänkligheter mot
antagandet af motionärens förslag. Väl bekant är, huru sväfvande be
-
8
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.
greppet lotteri enligt nuvarande lagstiftning är, och hvilka skiljaktiga
uppfattningar i detta afseende gjort sig gällande hos olika domstolar.
Under sådana förhållanden är det lätt att föreställa sig, hvilka betänkliga
förvecklingar ett stadgande i Tryckfrihetsförordningen, sådant motionären
åsyftat, skulle kunna framkalla, och detta så mycket snarare, som
enligt den för tryckfrihetsmål gällande rättegångsform afgörandet tillkomme
icke ständiga domstolar, utan en för hvarje fall särskildt tillsatt
jury.
På grund häraf anser sig Utskottet, med villigt erkännande i
öfrigt af det beaktansvärda i motionärens syftemål, böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.
Stockholm flen 13 April 1880.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
It e s er v åt i. o n e r :
af Herr von Ehrenheim, med hvilken Hen- Friherre Hierto. och
Herr von Möller instämt: “Då Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844
utom för vissa i förordningen angifna undantagsfall förbjuder inrättande
af lotterier äfvensom utbjudande af lotter och för öfverträdelse
af detta förbud stadgar ansvar, men detta ansvar, i saknad, af någon
bestämmelse derom i Tryckfrihetsförordningen, icke kan tillämpas å
sådana förseelser i berörda afseende, som endast enligt sistnämnda förordning
kunna beifras, har jag ansett att Utskottet till rättande af
denna oegentlighet bort föreslå ett stadgande i den syftning Herr Adlercreutz’
motion afser.“
STOCKHOLM, XSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1880.