Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 12 nödd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af 87 § 2 mom. Regeringsformen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Konstitutions-Utskottet
öfverlemnad motion (N:o 155) har Herr J. Rundbäck anfört, att, då,
jemlikt 87 § 2 mom. Regeringsformen, för stiftande, ändring eller upphäfvande
af kyrkolag fordrades, utom Konungs och Riksdags sammanstämmande
beslut, jemväl samtycke af allmänt kyrkomöte, samt af
Riksdagen framstäldt eller antaget kyrkolagsförslag måste före början
af nästföljande riksdag af Kongl. Maj:t såsom lag genom allmän kungörelse
utfärdas, så framt det icke skall såsom förfallet anses, men
allmänt kyrkomöte allenast hvart femte år sammanträdde, följden blefve
den att lagstiftningsarbetet på det kyrkliga området i sjelfva verket
inskränktes till 2 år inom hvarje femårsperid, nemligen till det år, då
allmänt kyrkomöte vore samladt, jemte det näst derpå följande; att
Kongl. Maj:t visserligen egde att, i händelse begge statsmakterna enats
om något kyrkolagsförslag, men tiden för kyrkomötets ordinarie sammanträde
ej infölle före nästa riksdag, dessförinnan sammankalla kyrkomötet
för att inhemta dess samtycke till förslaget, men att en dylik
utväg, äfven om hänsyn toges allenast till de dermed förenade kostnader,
skäligen icke borde eller kunde ifrågakomma i andra fall, än
då kyrkolagsförslag af mera genomgripande vigt vore å bane: samt
att sålunda lätteligen kunde inträffa, att Konung och Riksdag vore
eniga om en både nödig och nyttig reform inom den kyrkliga lagstiftBih
till Riksd. Prof. 1880. •? Samt. 5 Höft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
ningen, men funne sig nödsakade att uppskjuta dess genomförande
kanske flera år, blott för att undvika sammankallande af kyrkomöte
till extra sammanträde.
I betraktande deraf bär motionären föreslagit att Riksdagen ville
för sin del i grundlagsenlig ordning besluta följande förändrade lydelse
af 87 § 2 mom. Regeringsformen:
Har ej förslag, hvarom nu fråga är, der allmänt kyrkomötes samtycke
icke redan inhemtats, före början af den riksdag, hvilken, efter det
allmänt kyrkomöte varit samladt, infaller näst efter den, som framstält
eller antagit förslaget, blifvit •— — — — — — — — — antagande.
Derjemte bär motionären hemstält att Konstitutions-Utskottet,
derest ofvanstående formulering i något afseende skulle befinnas otillfredsställande,
sjelf vill utarbeta annat förslag i det angifna syftet.
Visserligen torde icke, såsom motionären synes hafva förestält sig,
en grundlagsförändring i den af honom antydda rigtning möjliggöra
eu ökad skyndsamhet i det kyrkliga lagstiftningsarbetet. Ty, då det
ej ifrågasatts att allmänna kyrkomötets ordinarie sammanträden hädanefter
skulle blifva tätare än hittills, lärer väl det kyrkliga lagstiftningsarbetet
fortfarande komma att röra sig inom femårsperioder.
Deremot skulle en grundlagsförändring i det af motionären angifna
syfte åstadkomma att ett af Riksdagen framstäldt eller, på Kongl.
Maj:ts framställning, antaget kyrkolagsförslag kunde, så att säga, hvila,
till dess kyrkomötet, äfven om dess nästa ordinarie sammanträde först
efter flera års förlopp infölle, hunnit blifva deröfver hördt. Och redan
häri ligger, enligt Utskottets åsigt, en fördel, hvars vigt ej bör underskattas.
Då nemligen, på sätt motionären anmärker, sammankallande
af kyrkomöte till särskild! sammanträde tydligen bör vara en för synnerligen
vigtiga fall sparad undantagsåtgärd, följer deraf att, enligt nu
gällande bestämmelser, i allmänhet endast hvar femte Riksdag lämpligen
kan sysselsätta sig med kyrkligt lagstiftningsarbete. Det kan följaktligen
med skäl antagas att på denna riksdag komma att hopas kyrkliga
lagstiftningsärenden från hela femårsperioden — ett förhållande,
som ingalunda kan anses vara för ärendenas sorgfälliga utredning och
mogna pröfning gynsamt. Rigtigare synes vara att dessa frågor, i den
mån de af något särskild! behof eller annan omständighet — t. ex.
afslutandet af ett förberedande lagstiftningsarbete — framkallas, varda
underkastade Riksdagens pröfning. På detta sätt blifver äfven hvarje
särskild Riksdags rätt till initiativ jemväl i kyrkliga ämnen vederbörligen
tillgodosedd, under det att med nu gällande grundlagsbestämmelser
denna del af lagstiftningen i sjellva verket skjutes undan ej blott
Konst i t uthus- Utskottets Utlåtande N:o 7.
3
från vissa enstaka Riksdagar, utan — hvad betänkligare är — från hela,
af omval till Andra Kammaren begränsade riksdagsperioder.
Om i betraktande häraf motionärens syfte måste erkännas vara
befogadt, så kan Utskottet deremot icke tillstyrka antagande i oförändrad
form af hans redaktionsförslag, hvilket synes lemna rum för
en och annan anmärkning.
I sådant afseende vill Utskottet framför allt påpeka att om, på
sätt motionären, utom sitt egentliga syfte, såvidt detta kan af motiveringen
utrönas, föreslagit, uti 87 § 2 mom. Regeringsformen efter orden:
»Har ej förslag, hvarom nu fråga är» inskjutes satsen: »der allmänt
kyrkomötes samtycke icke redan inhemtats», härigenom skulle gifvas
grundlagshelgd åt en form för kyrkolagstiftning, hvilken, om den ock
någon gång i praxis förekommit, dock, långt ifrån att vinna obetingadt
godkännande, fast hellre, såsom bekant, inom Riksdagen mött
gensägelser. Då emellertid denna fråga i öfrigt icke i motionen vidrörts
och alltså någon ändring eller förklaring af gällande grundlagsbestämmelser
i detta hänseende för närvarande icke påkallats, har
Utskottet ansett ifrågakomna sats, såsom öfverflödig och i allt fall för
motionärens syftemål främmande, böra ur förslaget utgå.
Vidare har Utskottet trott sig finna en oegentlighet eller åtminstone
en otydlighet i uttrycket: »den riksdag, som — — — infaller
näst efter den (nemligen riksdag), som fram stält eller antagit förslaget.»
Uppenbart är nemligen, att de begge Riksdagar, hvarom här är fråga,
kunna vara skilda från hvarandra genom en eller flere mellanliggande.
Då motionären utan tvifvel afsett den Riksdag, som infaller näst efter
det allmänt kyrkomöte varit samladt, hafva ordalagen ändrats på ett
sätt, som tydligt återger denna mening.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Riksdagen, med anledning af Herr Rundbäcks
motion, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förändrade lydelse af
87 § 2 mom. Regeringsformen:
4
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7.
Regeringsformen.
87 §
(Nuvarande lydelse):
Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra eller
upphäfva kyrkolag; dock att dervid
erfordras samtycke jemväl af allmänt
kyrkomöte. Öfver förslag angående
dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta
domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då sådan
göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är,
före början af riksdagen näst efter
den, som framstält eller antagit förslaget,
blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hindrat
förslagets antagande.
Stockholm den 13 April 188
2:o.
(Föreslagen lydelse):
Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra eller
upphäfva kyrkolag; dock att dervid
erfordras samtycke jemväl af allmänt
kyrkomöte. Öfver förslag angående
dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta
domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då sådan
göres, Riksdagen meddelas.
Har förslag, hvarom nu fråga är,
blifvit af Riksdagen framstäldt eller
antaget; och varder det ej såsom lag
genom allmän kungörelse utfärdadt
före början af den riksdag, som sammanträder
näst efter det allmänt kyrkomöte
varit samladt, vare det förfallet,
och Konungen underrätte då Riksdagen
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
5
Reservationer:
af Herrar Burenstam, de Maré, Hammar hjelm, Odelberg ocli Robson.
af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller instämt:
“Stadgandet i 87 § 1 och 2 mom. Regeringsformen att af Riksdagen
framstäldt lagförslag, som icke före början af riksdagen näst
efter den, som framställt förslaget, blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, skall vara förfallet, afser, efter min uppfattning, icke
blott att bestämma en viss tid, hvarinom sådana frågor skola vara afgjorda,
utan äfven att bestämma denna tid så, att hvarje sammmanträdande
Riksdag skall hafva full frihet att besluta inom det Riksdagen
tillkommande lagstiftningsområde utan att vara bunden af en föregående
Riksdags beslut. Om åter vissa lagförslag kunna under tre
eller flere riksdagar förblifva hvilande hos Konungen, så kan Riksdagen
under denna tid icke återkalla sitt beslut i en sådan fråga, utan
blifver förslaget, äfven om Riksdagen skulle fatta ett annat beslut i
ämnet, beroende af andra myndigheter än Riksdagen. På detta, som
mig synes, oegentliga förhållande, som blifver en följd af bifall till
Utskottets ofvan framstälda förslag, har jag velat fästa Riksdagens
uppmärksamhet.
I anledning af Utskottets i motiveringen uttalade betänklighet
vid att gifva grundlagshelgd åt den form för kyrkolagstiftning, som
i praxis förekommit, att kyrkomötets samtycke inhemtats före Riksdagens,
anser jag mig böra yttra, att denna form efter min tanke är
med gällande grundlagsbestämmelser fulkomligt öfverensstämmande
och således icke beliöfver någon ytterligare grundlagshelgd.“