14

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 6.

§ 42. Riksdagsordningen.

1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarne dit hänvisade
förslag till ändring, förklaring eller upphäfvande af lag, som i 87 och 53 §§
Regeringsformen sägs».

Herrar S. Johnson, L. Jönsson och Norén hafva begärt få antecknadt, att
de ej närvarit vid detta ärendes behandling inom Utskottet.

N:o 6.

Ånk. till Riksd. Kansli den 6 April 1880, kl. 2 e. m,

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
af 30 § Regeringsformen.

Uti ett af Kongl. Maj:t för sistlidet års Riksdag framlagdt förslag till Förordning
angående tillsättande af presterliga tjenster hade ifrågasatts utsträckning
jemväl till de konsistoriel^ gällen af rättigheten att kalla fjerde profpredikant,
dock att, i de fall, då denna rätt utöfvades, med kyrkoherdebeställningens tillsättande
skulle förfaras på sätt om regal kyrkoherdetjenst funnes stadgadt. Med anledning
deraf att vid förslagets behandling inom Riksdagen tvekan uppstått, huruvida
eu dylik anordning läte förena sig med den i 30 § Regeringsformen konsistoriella
gäll utan vilkor eller inskränkning tillförsäkrade rätt att varda vid sin
valrätt bibehållna, väckte i Andra Kammaren en motionär, Herr Wieselgren, ett
förslag till ändring af berörda grundlagsstadgande, hvarigenom, enligt motionärens
förmenande, det hinder, man på vissa håll trott sig finna i grhndlagen för
antagande af den föreslagna ordningen för tillsättning af kyrkoherdebeställningar
i konsistoriella gäll, skulle undanrödjas. Motionärens förslag befans icke vara an -

Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 6. 15

tågligt, utan blef, på Konstitutions-Utskottets hemställan, af Riksdagens begge Kamrar
förkastadt.

^ Samme motionär har nu åter, uti eu inom Andra Kammaren väckt motion
(N.o 22), upptagit frågan. Utan att närmare inlåta sig på spörsmålet, huruvida
BO § Regeringsformen i sin nuvarande lydelse låter förena sig eller icke med
stadgandet i nyssnämnda nådiga förslag om tillsättning af kyrkoherde i konsistorielt
pastorat, har motionären såsom grund för återupptagandet af frågan anmärkt,
att skyldig förtänksamhet syntes bjuda att i tid företaga sådan ändring af 30 §
Regeringsformen, att frågan om »ordnandet af kyrkoherdetillsättningar i konsistoriella
gäll»^ icke vidare i något afseende vore eller behöfde betraktas såsom en
giundlagsfråga. Jemte det motionären sjelf, för detta sitt syftemåls vinnande, förslagsvis
hemstält, att sista punkten i nyssnämnda paragraf måtte utbytas mot följande
bestämmelse: »Med tillsättande af sådana beställningar i konsistoriella gäll
förhålles så, som kyrkolag stadgar», har han anhållit att Konstitutions-Utskottet,
iör det fall att motionärens eget förslag ej skulle anses tillfredsställande, ville
föreslå den ordalydelse, som Utskottet pröfvade vara för den åsyftade ändriugeu
mest ändamålsenlig.

Utskottet anser sig för det närvarande hvarken behöfva eller böra ingå i
någon undersökning, huruvida den i 30 § Regeringsformen åt konsistoriella gäll
tillförsäkrade valrätt skulle lida afbräck derigenom att, för den händelse dessa
gäll finge rätt att kalla fjerde profpredikant, med kyrkoherdebeställningens tillsättande
förfores på sätt om regala pastorat är stadgadt. Det lagförslag, hvari

en dylik anordning ifrågasattes, vann nemligen icke Riksdagens bifall, ej’heller
har det sedermera upptagits ; och vid sådant förhållande torde allt ordande från
Utskottets sida om dess öfverensstämmelse eller oförenlighet med gällande grundlag
numera icke vara pa sin plats. För det närvarande föreligger icke till statsmakternas
pröfning något förslag till förändrade stadganden om presterliga tjänsters
tillsättning; huru snart detta kan komma att ske, eller hurudana de bestämmelser
i detta afseende skola blifva, som komma att vinna de lagstiftande myndigheternas
sammanstämmande bifall, tillhör framtiden att utvisa.

Men just i betraktande häraf synes motionärens förslag svårligen kunna göra
anspråk på att vara — hvad dock ett förslag till grundlagsändring bör vara för
att vinna bifall — synnerligen nödigt eller af ett för handen varande behof påkalladt.
Ty det lärer väl med visshet kunna antagas, att, när en gång ett nytt
förslag till ordnande af de förhållanden, hvarom här är fråga, kommer att framläggas,
vare sig detta sker från Konungens eller från Riksdagens sida, man icke
skall underlåta att dervid, såsom vid hvarje annat lagförslag, tillse, att det icke
sa aifattas,^ att gruudlagens bud trädas för nära, eller ock, om det finnes oförenligt
med något grundlagsstadgande, samtidigt föreslå ändring jemväl i detta.

Motionärens förslag har äfven ur den synpunkten hos Utskottet väckt be -

16

Konstitidions-Utskottets Utlåtande N:o 6.

tänkligheter, att detsamma ur grundlagen till annan lag af mera, föränderlig natur
öfverflyttar bestämmelserna om tillsättande åt kyrkoherde i konsistoriel^ gäll, under
det att föreskriften om Konungens rätt att nämna kyrkoherde i legala pastorat
fått stå qvar i grundlagen, och jemväl enskildes utnämningsrätt (jus patronatus),
enligt hvad redan 1809 års Konstitutions-Utskott erinrade, i Råhet med öfriga
privilegier genom 114 § Regeringsformen fortfarande åtnjuter grundlagshelgd. Det
var ock just derföre, att de konsistoriel^ gällen icke funnos omnämnda i de så
kallade presterliga privilegierna, som man vid affattandet af Regeringsformen fann
nödigt att der inrymma uttrycklig försäkran om dessa församlingars bibehållande
vid den af ålder dem tillkommande valrätt. Att nu utan någon särskild yttre anledning
borttaga det grundlagsskydd, hvarmed lagstiftaren velat värna om denna
gamla och för församlingarne helt visst dyrbara form af kyrklig sjelfstyrelse, allenast
på den grund att ett framtida kyrkolagsförslag, som emellertid ännu icke
föreligger och om hvars innehåll man följaktligen icke kan hafva sig något bekant,
möjligen kan komma att om tillsättning af konsistoriella kyrkoherdetjenster
innehålla bestämmelser, som ej låta förena sig med nu gällande grundlagsbud,
synes icke vara att tillvägagå med den varsamhet, som man i fråga om vidtagande
af grundlagsändringar är pligtig iakttaga.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 April 1880.

På Utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

Reservationer:

af Herr Friherre Nordenfalk och Herr Rundbäck.

Herrar S. Johnson, L. Jönsson och Norén hafva begärt få antecknadt, att
de ej deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hoa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1880.