Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
1
N:o 3.
Ant. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1880, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial, angående fullbordad granskning
af de i Statsrådet förda protokoll.
Till Konstitutions-Utskottet hafva, på derom hos vederbörande
^jord framställning, blifvit öfverlemnade de sedan sistlidne riksdags
början och intill början af den innevarande i Statsrådet förda protokoll,
nemligen öfver
Justitiedepartements-ärenden från och med den 24 Januari 1879 till
och med den 9 Januari 1880;
Justitie-ärenden från och med den 7 Februari 1879 till och med
den 31 December samma år;
Utrikesdepartements- och Landtförsvarsdepartements-ärenden från och
med den 17 Januari 1879 till och ined den 9 Januari 1880;
Sjöförsvarsdepartements-ärenden från och med den 24 Januari 1879
till och med den 9 Januari 1880;
Civildepartements-ärenden från och med den 17 Januari 1879 till
och med den 9 Januari 1880; samt
Finansdepartements- och Ecklesiastikdepartements-ärenden från och
med den 17 Januari 1879 till och med den 14 Januari 1880.
Vid den jemlikt grundlagarnes stadganden företagna och numera
fullbordade granskningen af dessa protokoll
har anledning icke förekommit att mot någon ledamot, af Statsrådet
tillämpa 106 § Regeringsformen,
hvaremot Utskottet
funnit nedan omförmälda ärende vara af beskaffenhet att af
Utskottet böra enligt 107 § Regeringsforme''n anmärkas.
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 2 Höft.
1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
Danske undersåten 0. L. Bang, som i Augusti år 1878 genom köp
och byte förvärfvat sig fasta egendomen Trishult med underlydande om
tillsammans 2r2 mantal inom Lannaskede församling af Jönköpings län,
sökte i Februari månad sistlidet år hos Kong!. Maj:t tillstånd att besitta
nämnda egendom. Öfver ansökningen hördes Konungens Befallningshafvande
i länet, som i afgifvct utlåtande upplyste hufvudsakligen: att,
enligt från kronofogden i orten inkommet meddelande, Bang låtit nedfälla
och fortfarande afverkade egendomens redan förut hårdt medtagna
skog, utan hänsyn till det omogna skick, hvari en del af densamma befann
sig, eller den skada, som genom afverkningen tillskyndades egendomen;
att anledning vore att befara, det jordbruket under instundande
vårarbetet komme att eftersättas i följd deraf, att egendomens arbetsstyrka
och dragare användes för skogsafverkning; att 1878 års kronoutskylder
för egendomen, som emellertid af Bang försålts till eu annan
dansk man, E. Höegh, icke i behörig tid blifvit guldne; samt att, enligt
hvad Konungens Befallningshafvande af inkomne handlingar i annat
ärende inhemtat, Bang företagit sig att afyttra en med Trishult förenad,
men kronan tillhörig utjord. På grund af allt detta, som syntes Konungens
Befallningshafvande otvetydigt ådagalägga, att Bangs åtgöranden
endast hade till syfte att af egendomen draga den största möjliga vinst
till skada för densamma och till förringande af säkerheten för de i
fastigheten meddelade inteckningar, fann Konungens Befallningshafvande
sig höra afstyrka bifall till ansökningen; och blef denna, vid föredragning
den 9 April 1879, af Kongl. Maj:t afslagen.
Några få veckor derefter förnyade Bang sin underdåniga ansökan,
dervid han dels bestred, och dels med hvarjehanda intyg sökte gendrifva
de ofördelaktiga upplysningar, Konungens Befallningshafvande om honom
lemnat, under föregifvande att dessa härrörde från kronobetjeningens i
orten afvoga sinnelag emot honom. Uti infordradt utlåtande vitsordade
Landshöfdingeembetet, att skogsafverkningen dåinera instälts, äfvensom
att egendomen blifvit besådd med vår- och höstsäd samt uppgåfves vara
i godt bruk. Men på samma gång meddelade bemälda embete, att Bang
— som, innan han i början af Februari 1879 försålde ifrågavarande egendom
till Höegh, utarrenderat densamma till en annan dansk man N. Ölsen,
under det att egendomen till förvaltning upplåtits åt eu tredje person
vid namn A. Petersen, jemväl af dansk börd, till hvilken Bang dessutom
genom lösöreköpsafliandling försålt gårdens alla kreatur och jordbruksinventarier
— vid anstälde lagsökningar för utbekommande af ränta
å i egendomen intecknad gäld på grund af nu omförmälde transaktioner
undandragit sig att för gälden svara och hänvisat till Höegh, såsom
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
3
jordegare, ehuru Bang innehade och, när han så fann lämpligt, använde
en vidsträckt fullmakt att å den frånvarande Höeghs vägnar öfver egendomen
förfoga. Då det i betraktande häraf syntes med skäl kunna antagas,
att Bang vidtagit förenämnda transaktioner rörande egendomen
blott för att dymedelst freda sig för kraf, och »i allt fall Kong]. Maj:ts
nådiga tillstånd för utländingar att besitta svensk fastighet icke lärer
afse att befordra eu spekulation sådan, som den af Bang vidtagna», hvilken
syntes »hafva till mål icke förvärfvande af svensk egendom för stadig besittning,
utan den vinst, som genom återförsäljning deraf kunnat beredas,»
ansåg Landshöfdingeembete^ helst antagligt vore att, i händelse Bangs
ansökan bifölles, skogsafverkningen åter skulle börjas och den ännu återstående
löfskogen och smärre barrskogen afrödjas, sig fortfarande höra
afstyrka bifall till ansökningen. Denna blef ock, vid föredragning den 25
Juli 1879, för andra gången afslagen.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän Bang åter dristade framkomma
med sin underdåniga ansökning. Under bestridande af länsstyrelsens
förra utlåtanden, såsom uppfylda af misstag, anförde Bang nu, att han
endast afsåge att bereda den nye egaren Höegh möjlighet till vinnande af
lagfart å egendomen, hvilket icke läte sig göra, så framt icke Bang sattes
i tillfälle att dessförinnan med sitt köp lagfara. Samtidigt sökte också
Höegh nådigt tillstånd att besitta egendomen. Konungens Befallningshafvande,
hvars utlåtande öfver begge ansökningarne infordrats, tillbakavisade
Bangs beskyllning för felaktiga uppgifter och sammanfattade till ett helt
hvad om Bangs åtgöranden med ifrågavarande egendom var bekant och
af tillgängliga, officiela handlingar styrkt. Häraf inhemtades, utom hvad
redan anmärkts, att Bang, som i Augusti 1878 för egendomen Trishult
erlagt en köpeskilling af 150,000 kronor, i Februari 1879 afhändt sig
egendomen för ett pris af 100,000 kronor, hvilket, med frånräknande af
den köpeskilling, 8,550 kronor, som erhållits för särskildt försålda egoområden,
deribland kronoutjorden, utvisade eu, antagligen af skogssköfling
föranledd, värdeförminskning under de månader, Bang innehaft egendomen,
af 41,450 kronor; samt att egendomen vore intecknad för sammanlagdt
92,755 kronor 86 öre, men vid anstäld värdering, — derunder
inhemtats, bland annat, att betes- och skogsmarken om 871 tunnland
saknade virkestillgång för nybyggnad — uppskattats till ett värde af
allenast 76,090 kronor. På grund af alla sålunda i ärendet lemnade upplysningar
uttryckte Konungens Befallningshafvande den förhoppning att
dess nu för tredje gången uttalade afstyrkande skulle befinnas väl grundad^
Med åberopande af hvad rörande Bang blifvit anfördt afstyrkte
Konungens Befallningshafvande likaledes bifall till Höeghs ansökan. Men
4
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 3.
vid föredragning den 24 Oktober 1879 af Bangs ansökan inför Konungen
hemstälde, enligt hvad protokollet för Justitiedepartementsärenden för
samma dag utvisar, föredraganden, Herr Statsrådet och Chefen för nämnda
departement Almqvist, att, enär ifrågavarande fastigheter blifvit af Bang
försålda och nye egaren till Trishult säteri med underlydande sökt tillstånd
att nämnda egendom besitta, Kong!. Maj:t, på det Bang måtte kunna
fullgöra den lagfartsskyldighet, som honom ålåge, för att lagfart skulle
för ny egare beviljas, täcktes tillåta Bang att å fastigheterna i vederbörlig
ordning erhålla lagfart, såvida annat laga hinder än sökandens egenskap
af dansk undersåte dervid icke mötte.
Då 10 § Regeringsformen föreskrifter, att regeringsärenden skola,
innan de hos Konungen i Statsrådet föredragas, genom nödiga upplysningars
inhämtande från vederbörande embetsverk af den föredragande
beredas, så synes man vara berättigad förvänta, att föredraganden ej
utan synnerligen giltiga anledningar tillstyrker en regeringsåtgärd i strid
mot embetsverkens på meddelade upplysningar grundade uttalanden, och
detta desto snarare, ju bestämdare myndigheternas uttalanden varit och
ju kraftigare skäl de för sin åsigt bjudit. Att i det fall, för hvilket nu
redogjorts, föredraganden, oaktadt myndigheternas noggranna utredning
af ärendet, hvilken med all önsklig klarhet belyste arten af de,n industri,
som här af utländske män med svensk egendom bedrefs, och oaktadt länsstyrelsens
upprepade, allvarliga afstyrkande^ funnit skäl hemställa om
bifall till ifrågakomma ansökning, blott för att dymedelst Höegh, hvilken,
enligt hvad Konungens Befallningshafvandes uttalanden med tillräcklig
tydlighet gifva vid handen, med stor sannolikhet kan antagas hafva varit
allenast ett redskap, som Bang för vinnande af sina afsigter begagnat,
skulle komma i tillfälle att å egendomen erhålla lagfart, detta synes vara
eu rådgifvareåtgärd af den märkliga beskaffenhet, att Utskottet ansett sig
pligtigt att, i den ordning 107 § Regeringsformen bestämmer, bringa
densamma till Riksdagens kännedom.
1 öfrigt har Utskottet icke trott sig böra underlåta att i korthet
redogöra för några regeringsåtgärder, hvilka, ehuru ej af beskaffenhet
att föranleda till någon anmärkning enligt 107 § Regeringsformen från
Utskottets sida, dock synts vara förtjenta af särskild uppmärksamhet.
Uti sin till sistlidet års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets
tillstånd och behof äskade Kongl. Maj:t Riksdagens medgifvande,
Konstitutions-Viska Hets Memorial N:o 3.
5
att till kolonien vid Hall måtte från början af år 1879 tills vidare få
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå ett bidrag, boräknadt
efter 50 öre för dag för hvart och ett barn till ett antal af högst
150, som på grund af domstols beslut eller uppå polis- eller kommunalmyndighets
anmälan derstädes vore till vård och uppfostran intaget,
dock att såsom vilkor för bidraget skulle bestämmas, att af den till minne
af Konung Oscar I och Drottning Josefina år 1873 stiftade förening, af
hvilken ifrågavarande koloni blifvit anlagd, upprättades och Kongl. Maj:ts
pröfning understäldes sådana stadgar, som kunde finnas lämpliga och för
koloniens verksamhet i angifven rigtning betryggande.
Till svar å Kong). Maj:ts framställning anförde Riksdagen i skrifvelse
den 13 Maj 1879 hufvudsakligen: att, ehuru gällande strafflag innehölle
bestämmelse derom, att barn, som begått eljest straffbar gerning,
kunde efter domstols förordnande i allmän förbättringsanstalt insättas,
lagstiftaren likväl knappast syntes hafva tänkt sig något åliggande för staten
att anordna eller underhålla dylika anstalter; att, då samtliga de allmänna
uppfostringsanstalter, som inom skilda delar af landet förefunnes,
af den enskilda välgörenheten grundats och underhölles, stundom dock
med bidrag från vederbörande landsting, bifall till Kongl. Maj:ts framställning
lätteligen kunde medföra rubbning i dessa förhållanden och från
andra håll framkalla likartade anspråk, hvilka då knappast läte sig afvisa;
att i betraktande häraf en noggrann och omfattande pröfning syntes böra
föregå, innan staten beträdde den föreslagna vägen; samt att det jemväl
vore af vigt att taga i öfvervägande, huruvida icke dessa inrättningar,
hvilka i sin nuvarande form visat lyckliga resultat, tilläfventyrs, om staten
för sitt ändamål öfvertoge deras underhåll, kunde förlora sin ursprungliga
karakter och förändras till straffanstalter, deraf skulle följa ej
mindre att förvaltnings- och underhållskostnaderna komtne att vida öfverstiga
det belopp, hvartill de af den enskilda omtanken kunnat nedbringas,
utan jemväl att i öfrigt det personliga intresset hos dem, åt
hvilka ledningen anförtroddes, ej vidare vore att i samma mån som förut
förvänta. På grund häraf och då sådan utredning af frågan icke förelåge,
att deraf en klar och tydlig föreställning kunde vinnas om de anordningar,
som med kolonien vid Hall redan vidtagits eller vore afsedda
att vidtagas, fann Riksdagen sig i sakens dåvarande skick ej kunna lemna
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning.
Sedan reglemente för kolonien blifvit under den 24 Oktober 1879
i nåder faststäldt, inkom styrelsen för föreningen till minne af Konung
Oscar I och Drottning Josefina med hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra ny proposition i ämnet af enahanda syfte som den
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
förut aflåtna. Denna hemställan blef af Fångvårdsstyrelsen i afgifvet utlåtande
tillstyrkt.
Men vid föredragning af ärendet inför Hans Magt Konungen i
Statsrådet den 31 December 1879 hemstälde föredraganden, Statsrådet
och Chefen för Justitiedepartementet, att Kongl. Magt icke måtte, på
sätt föreningens styrelse begärt och Fångvårdsstyrelsen tillstyrkt, till
Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet, utan i stället af fångvårdsanstalternas
besparingskassas medel för år 1880 anvisa ett bidrag till
kolonien, beräknadt efter 50 öre för hvart och ett barn, till ett, antal af
högst 150, som på grund af domstols beslut eller uppå polis- eller kommunalmyndighets
anmälan vore derstädes till vård och uppfostran intaget;
Och vann denna föredragandens, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda,
hemställan nådigt bifall.
Utskottet har i fråga om formen för detta ärendes behandling mindre
fästat sig vid att föredraganden funnit sig oförhindrad att tillstyrka
användandet af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel, utan att, såvidt
af handlingarne framgår, Fångvårdsstyrelsen deröfver blifvit hörd. Mera
påfallande har det deremot synts, att Konungens rådgifvare ansett sig,
oaktadt Riksdagens kort förut uttalade uppfattning af den ifrågavarande
inrättningens karakter, böra tillstyrka densammas understödjande genom
medel, hvilka, äfven om de anses stå under Konungens omedelbara disposition,
dock tvifvelsutan äro att betrakta såsom statsmedel. Det vill, enligt
Utskottets förmenande, synas, som om Staten härmed redan beträdt
den väg, som Riksdagen förklarat sig anse icke böra utan föregående
noggrann och omfattande pröfning beträdas.
Medelst skrifvelse den 17 Maj 1879 tillkännagaf Riksdagen sitt
beslut att till Kong]. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af högst
4,000,000 kronor för att, på sätt och i den ordning, Kong]. Maj:t egde
att närmare bestämma, användas till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby
jernväg tillika med allt hvad dertill hörde, så väl fast som löst. Sedan
med anledning häraf förberedande undersökningar och värderingar egt
rum och vederbörande myndigheter blifvit hörda, afslöts emellan Kongl.
Magt och kronan, å ena, samt Hallsberg—Motala—Mjölby jernvägsaktiebolag
genom dess styrelse och sysslomannen i bolagets konkurs, å andra
sidan, köpet af jernvägen, dervid köpeskillingen bestämdes till det af
Riksdagen högst anvisade belopp 4,000,000 kronor och i öfrigt de vilkor
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
7
aftalades, som finnas upptagne i ett den 4 sistlidne Oktober af styrelsen
och sysslomannen, samt den 13 i samma månad, på Chefens för Civildepartementet
föredragning, af Hans Maj:t Konungen underskrifvet köpekontrakt.
Bland de sålunda aftalade köpevilkoren förekommer emellertid ett,
som varit egnadt att ådraga sig Utskottets uppmärksamhet. Det heter
nämligen i kontraktets 5 §, bland annat: »Köparen vidkännes deremot
all afgäld eller utskyld, som af jernvägen bör utgå för tiden efter tillträdesdagen,
likasom köparen till fullgörande för framtiden öfvertager
alla de öfriga skyldigheter, som säljaren i sammanhang med jords upplåtelse
till jernvägen sig åtagit.»
På sätt ett af styrelsen för statens jernvägstrafik i ärendet afgifvet
utlåtande upplyser, utgå de afgälder, för hvilka staten genom nyssberörda
kontraktsbestäinmelse iklädt. sig ansvarighet, för närvarande med ett samrnanlagdt
årligt belopp af omkring 1,400 kronor. Då nu jernvägen i årliga
tomthyror, arrenden och andra afgälder lärer hafva att påräkna allenast
386 kronor, visar sig, att de utgående afgälderna öfverskjuta de inflytande
med vid pass 1,000 kronor.
Jernvägen synes alltså i sjelfva verket hafva betingat ett något
högre pris än det af Riksdagen såsom maximibelopp faststälda. Nu torde
visserligen kunna förutsättas, att aflösning af åtminstone en del af utaf
berörda afgälder icke kunnat ifrågakomma. Men Utskottet föreställer sig,
att intet hinder skulle mött att, i öfverensstämmelse med hvad vid köpeaftal
enskilda personer emellan väl i allmänhet lärer ske, bestämma afgäldernas
kapitalvärden, hvarefter dessa kunnat och, efter Utskottets förmenande,
jemväl bort å köpeskillingen afräkna®.
Stockholm den 12 Mars 1880.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Reservationer:
af Herr Hallenborg, med hvilken Herrar Burenstam, Hammarhjelm,
Friherre Hierta och Robson instämt:
8
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
»Emot Utskottets beslut såväl att enligt 107 § Regeringsformen för
Riksdagen anmäla den regeringsåtgärd, hvarigenom, uppå föredragning
af Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet, eu dansk
undersåte erhållit tillstånd att här i riket besitta fastighet, som ock att
i annan form, än åberopade grundlagsparagraf föreskrifver, låta till Riksdagens
kännedom komina tvenne andra regeringshandlingar, nödgas jag
afgifva min reservation.
Hvad Utskottets beslut i förstnämda fall beträffar, har jag icke
kunnat biträda detsamma derföre, att den ifrågavarande regeringsåtgärden
enligt min åsigt icke kan anses såsom ett bevis derpå, att föredraganden
vid utöfningen af sitt förtroendeembete brustit i oveld, nit,
skicklighet och drift, och att Utskottet sålunda saknat anledning att finna
densamma så anmärkningsvärd, att den skolat för Riksdagen tillkännagifvas.
Hvad åter vidkommer Utskottets beslut att till Riksdagens kännedom
meddela de tvenne andra regeringshandlingarne anser jag, att hvarken
Regeringsformen eller Riksdagsordning berättigar till ett sådant meddelande.
Enligt dessa grundlagar åligger det Utskottet att granska de
i statsrådet förda protokoll samt för Riksdagen anmäla de anmärkningar
vare sig emot Statsrådets ledamöter samfäldt eller emot föredraganden
särskildt, hvartill denna granskning funnits föranleda, beroende det sedermera
på Riksdagen att besluta, huruvida någon åtgärd med anledning af
en sådan anmälan skall vidtagas eller icke.
Då Riksdagens beslutanderätt sålunda är beroende på Utskottets
anmälan, är det enligt min uppfattning af den 107 § Regeringsformen
uppenbart att Utskottet måste framställa direkta anmärkningar, hvarpå
Riksdagen kan stödja ett beslut, och icke sådana meddelanden, som i
sig sjelfva innebära anmärkning, ehuru frarnstäld i en sådan form, att
Riksdagen icke deröfver kan besluta.
Uppå dessa skäl anser jag att Utskottet icke skolat i dechargebetänkande!
omförmäla någon annan regeringsåtgärd ån den, som föranledt
till anmälan enligt 107 § Regeringsformen, och icke de båda andra
ärendena, hvilka så mycket mindre bort kunna der få en plats, som Utskottet
redan beslutat, att de icke skulle till någon dess åtgärd förföranleda;»
af
Herr Afzelius, som icke kunnat finna den anmärkta regeringsåtgärden
vara af den vigt och beskaffenhet, att den bort föranleda Konstitutions-Utskottet
till att göra särskild anmälan derom hos Riksdagen
enligt § 107 Regeringsformen, om än meningarne kunna vara delade
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3,
9
rörande tillräckligheten af det för berörda åtgärds vidtagande i statsrådsprotokollet
anförda skäl, och som ännu mindre kunnat finna de
tvenne derefter endast omnämnda regeringsåtgärderna hafva bort för
Riksdagen särskildt omtalas af Utskottet, som under den föregående
granskningen af statsrådsprotokollen med en ingalunda obetydlig majoritet
redan beslutat, att samma åtgärder icke skulle föranleda till sådan anmärkning,
som Utskottet egde »rätt och pligt» att hos Riksdagen anmäla,
utan den derom väckta frågan sålunda vara »förfallen»; och synes alltså
detta omnämnande af regeringsåtgärder, i afseende på hvilka Utskottet
förut beslutat att icke i grundlagsenlig ordning, så som dess »rätt och
pligt» är, framställa någon anmärkning, utgöra en vid sidan om grundlagens
bud sjelftagen rätt till eu åtgärd, hvilken måste, så vidt jag förstår,
anses icke allenast innebära ett upprifvande eller kringgående af
redan fattade beslut, utan äfven, hvad än mera är, icke låta förena sig
med ett behörigt iakttagande af den instruktion för Konstitutions-Utskottet,
som grundlagen meddelar i § 38 Riksdagsordningen, jemförd
med §§ 106 och 107 Regeringsformen, der det uttryckligen heter, att »i
Regeringsformen är stadgadt om Konstitutions-Utskottets rätt och pligt
att efter granskning af de i Statsrådet förda protokoll, hos Riksdagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda» —
följaktligen icke sådana anmärkningar, hvartill den verkstälda granskningen
af statsrådsprotokollen icke föranleda utan hvilka tvärtom dervid blifvit
af Utskottet formligen underkända och sålunda af Utskottet förklarats
hafva »förfallit», men genom hvilkas återupptagande, på sätt här skett,
Utskottet uppenbarligen kommit att intaga den egendomliga ställning
att sjelft, i minoritetens ställe, hafva uppträdt såsom reservant mot sina
egna beslut;
af Herr Bergmanson: mot Utskottets åtgärd att i strid mot 90 § Regeringsformen
i sitt memorial omnämna regeringsåtgärder, hvilka, enligt Utskottets
förut fattade, behörigen justerade beslut icke skulle till någon
Utskottets åtgärd föranleda, med tillkännagifvande derjemte att han ej
deltagit i behandlingen inom Utskottet af det ärende, som föranledt anmälan
enligt 107 § regeringsformen;
af Herr Danielsson: »Jag har ansett, att Utskottet icke bort med
tystnad förbigå några regeringsärenden, hvarigenom åt vissa statens
embets- och tjenstemän, som användts i särskilda, med deras tjenstebefattningar
ej sammanhängande värf, tillerkänts »ersättning för mistade
tjenstgöringspenningar.» Exempel härpå återfinnes i statsrådsprotokollet
Bill. till Riksd. Prnt. 1880. 3 Sarnl. 2 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
öfver Justitie-departementsärenden för den 13 Juni 1879. Sjelfva den
form, hvarunder dylik ersättning blifvit vederbörande tillerkänd, synes
icke rätt väl låta förena sig med de vid fastställande af de nya lönestaterna
uttryckligen gjorda bestämmelser, att innehafvare af tjenstebefattning
skall, då den af annan uppehälles, vara pligtig att afstå sina
tjenstgöringspenningar. Om det någon gång skulle finnas skäligt att åt
någon i särskilt värf använd tjensteman medgifva godtgörelse utöfver
det arfvode, honom för utöfvandet af det särskilda uppdraget må tillkomma,
så föreställer jag mig detta lämpligast kunna ske i sådan form
att de vid löneregleringarne af Konung och Riksdag faststälda vilkor
icke trädas för nära;»
af Herr de Man'', emot Utskottets beslut att enligt 107 § i Regeringsformen
göra anmärkning med anledning af det i memorialet först
omförmälda regeringsärende;
af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller äfvensom
Herr Odelberq instämt, den sistnämnde dock endast hvad rörde Utskottets
åtgärd att, utan framstäld anmärkning, i memorialet omförmäla vissa
regeringsåtgärder: »Jemte det jag reserverar mig emot Utskottets beslut
att enligt 107 § Regeringsformen anmärka ofvannämnde rådgifvareåtgärd,
angående rättighet för en utländing att besitta fast egendom i riket, får
jag i afseende på Utskottets förfarande att i betänkandet i klandrande
ordalag omförmäla två andra rådgifvareåtgärder, anföra följande.
Under granskningen af statsrådsprotokollen yrkades, att Utskottet
skulle enligt 107 § Regeringsformen anmärka sistberörde två åtgärder,
men Utskottet beslöt efter votering med 14 röster emot 5 i förra, och
med 12 röster emot 7 i senare fallet, att de framstälda anmärkningarne
skulle förfalla. Vid justeringen af betänkandet yrkades emellertid, att
de båda åtgärderna skulle i betänkandet på ofvanstående sätt omförinälas,
och detta yrkande bifölls af Utskottet med 10 röster emot 9.
Obestridligt lärer vara, att detta beslut innebär ett uppöfvande af hvad
Utskottet förut i samma frågor beslutat, och att ett sådant förfaringssätt,
oafsedt hvad i öfrigt deremot likasom emot beslutets innehåll, kan erinras,
strider emot 60 och 76 §§ Riksdagsordningen, afhvilkaden förra stadgar
att ingen må försöka att ett fattadt beslut genom ny öfverläggning upprifva,
och den senare att ett beslut icke vid justering kan ändras;»
af Herr Rundbäck: »Om jag än icke kan neka, att den regeringsåtgärd,
som föranledt Konstitutions-Utkottet att mot chefen och ^öre’
O 7
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
11
draganden för justitieärenden framställa anmärkning enligt L07 § Regeringsformen,
varit af deri beskaffenhet att den bort komma till Riksdagens
kännedom, så anser jag den dock icke vara af den vigt eller
konstitutionella betydelse, att den bort föranleda till en anmärkning, hvarföre
jag mot detta Utskottets beslut, som jag ej kunnat biträda, får anmäla
min reservation.»
Herr Gahn har begärt få antecknadt, att han icke varit i Utskottet
närvarande, då beslut fattats om anmälan enligt 107 § Regeringsformen
af det i memorialet först omförmälda regeringsärende, ej heller vid
justering af Utskottets memorial.
Tillägg
till Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3,
Herr de Mars har begärt få antecknadt att han varit förhindrad
närvara i Utskottet vid det tillfälle, då ifrågavarande memorial justerades.
Pik, till Iliked- Prat■ 188Q- 3 Sami, 3 Uäft,