Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9,

Ank. till Kiksd. Kansli den 6 Mars 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande,, i anledning af vädd motion om åtskilliga ändringar i
bankör eglement et.

Inom Riksdagens Andra Kammare bar Herr P. G. Sandberg, med
ii vilken Herrar J. Smedberg, Sven Håkansson, A. W. Westerdal och Anders
Larsson instämt, väckt motion, N:o 127, om åtskilliga ändringar i
bankoreglementet; och får Utskottet, till hvilket sagda motion blifvit
hänvisad, i anledning af densamma härmed till Riksdagen afgifva utlåtande.

Till en början föreslås i motionen, att Ö mom. i bankoreglementets
32 §, som bandiar om afbetalningslån, måtte erhålla följande lydelse:
»Ansökningar om lån af detta slag skola föredragas och pröfvas
i den ordning de inkommit senast åtta dagar efter det ansökningarna
blifvit till hufvud- eller afdelningskontoren aflemnade.»

1 anledning häraf får Utskottet meddela, att, vid behandling af
ett nästlidne riksdag väckt lika beskaffad! förslag, Utskottet i afgifvet
utlåtande ,N:o 13, sista punkten, yttrade, det Utskottet funne föreskrifter
om bestämmande af viss tid, hvarinom ansökningar af omförmälda
beskaffenhet borde pröfvas och vederbörande meddelas, icke böra inrymmas
i bankoreglementet, utan att i sådant hänseende möjligen erforderliga
föreskrifter borde af fullmäktige lemnas; och blef Utskottets
på grund häraf gjorda afstyrkande af sagda förslag utaf Riksdagen bifallet.
Såsom Utskottet i sitt till innevarande Riksdag afgifna memorial
N:o 2 meddelat, hafva fullmäktige under sist förflutna år föreskrifvit,
att ansökningar om afbetalningslån alltid skola vid Riksbankens särBih
till Riksd. Prof. 1880. 6 Smil. 1 Afl. ö Häft.

2

Banko-Utskottets Utlåtande Nio it.

skilda kontor pröfvas ocli afgöras i den ordning de inkomma ocli lånesökande,
så snart ske kan, lemnas besked om ansökningen blifvit bifallen
eller afslagen. Vid sådant förhållande och då det nu väckta förslaget,
enligt hvad af motiveringen till detsamma framgår, synes hafva
tillkommit af farhåga att eu dylik bestämmelse, som den sålunda redan
meddelade, icke skulle komma att, utan särskilt förständigande, af
fullmäktige meddelas, lärer

1:0

nu omförmälda del af motionen icke påkalla
någon Riksdagens åtgärd.

Vidare föreslås i sagda motion, att Utskottet måtte formulera och
föreslå Riksdagen till antagande de ändringar i § 59 af nu gällande
bankoreglemente och öfriga hit hörande föreskrifter, som kunna vara
erforderliga för att Riksdagen må återbekomma sin rätt att välja ledamöter
i styrelserna för afdelningskontoren.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerne endast anfört, att
»erfarenheten visat», att den förändring, hvarigenom fullmäktige fingo
uppdrag att utnämna styrelseledamöterne vid afdelningskontoren, ingalunda
förbättrat handhafvandet af låneärenden och öfriga angelägenheter
inom afdelningskontoren.

Hörde öfver denna del af motionen, hafva fullmäktige uttryckt
önskvärdheten deraf, att motionären och de, som med honom instämt,
hvilka samtlige tillhöra riksbankskontorets i Göteborg område, närmare
angifvit de felaktigheter, deras erfarenhet beredt dem tillfälle iakttaga,
särdeles iförande öfriga riksbankens afdelningskontor, men att i det
skick, förslaget blifvit framstäldt, fullmäktige endast kunde, med erinran
att förslaget om nu gällande stadgauden rörande styrelseledamöternes
vid afdelningskontoren tillsättning icke utgått från fullmäktige, uttala
den mening, att, huru än Riksdagen må finna lämpligt bestämma, sättet
för tillsättning af nämnde styrelseledamöter, de fullmäktige, åt hvilka
riksbankens styrelse och förvaltning anförtros, otvifvelaktigt skola, i
hvad på dem kan ankomma, söka verka för ett allt mera förbättradt
handhafvande jemväl utaf afdelningskontörens angelägenheter.

Jemte omförmälande häraf, får Utskottet anföra, hurusom för enhet
och följ dugtighet i förvaltningen af eu bankinrättning oeftergifligen
erfordras, att anordningarna utgå från en styrelse och att till tillämpningen
häraf jemväl hörer, att styrelserna för bankinrättningens afdelningar
i orterna underordnas bankstyrelseu för det hela så, att afdel -

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9,

ningskontorens styrelser både af denna tillsättas och af den kunna entledigas,
om anledning dertill skulle förekomma. Då denna, enligt Utskottets
uppfattning, rigtiga åsigt, blifvit af 1873 års Riksdag i hvad
riksbanken rörer, gillad och antagen samt till den nu i omformälda
hänseende, beträffande tillsättningen af kontorsstyrelserna, ifrågastälda
förändring i nyssnämnda Riksdags beslut, några grundade skäl icke blifvit
anförda, finner Utskottet sig sakna all anledning att understödja
detta förslag, och hemställer derföre,

2:o

att motionen i denna del icke må bifallas.

1 motionen föreslås än vidare, att Utskottet måtte till Riksdagen
afgifva förslag derom, att styrelseledamöternes antal vid riksbankens
afdelningskontor i Göteborg och Malmö måtte ökas från fyra till fem,
hvaraf fyra skulle väljas af Riksdagen och en, bankoombudet, som
skulle handhafva den dagliga förvaltningen, utses af Fullmäktige; att
dessa styrelser skulle sammanträda för föredragning af låneärenden tre
gånger i veckan och för behandling af allmänna ärenden en gång i
månaden eller oftare, om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång
sådant fordrade; att vid de allmänna sammanträdena, så vidt ske kunde,
samtlige styrelseledamöter borde vara närvarande, i andra fall minst
fyra; samt att vid föredragning af låneärenden tre ledamöter skulle
kunna fatta beslut, då de voro om beslutet ense.

I motiveringen till detta sist anförda förslag yttras, att det torde
vara billigt, att styrelseledamöterne vid de ifrågavarande afdelningskontoren,
i likhet med bankofullmäktige, erhålla någon tids semester.

Jemväl öfver denna del af motionen hafva fullmäktige i riksbanken,
på anmodan af Utskottet, afgifvit yttrande, och dervid anfört
följande:

»I anledning häraf anse sig fullmäktige böra fästa uppmärksamhet
derpå, att af sju fullmäktige endast de två deputerade, som vid hufvudkontoret
handhafva; den dagliga förvaltningen, åtnjuta semester och att
på enahanda sätt ibland de af fyra ledamöter bestående styrelserna för
Göteborgs och Malmö afdelningskontor inom hvardera styrelsen den
ledamot, som handhafver den dagliga förvaltningen, också åtnjuter semester
lika lång tid hvarje år som deputerade. Möjligheten för öfrige
fullmäktige att någon del af året hafva ledighet beror för dem, likasom
för styrelseledamöterne vid afdelningskontoren, derpå, att beslut kunna
fattas, utan att alla ledamöter behöfva vara närvarande. Men då, efter

4

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 9.

nu gällande stadgande!! vid låneärendenas behandling, utom den ledamot,
som handhafver den dagliga förvaltningen, endast två ledamöter af
tre behöfva vara tillstädes, synes motionärens förslag, ehuru med bibehållande
af nuvarande föreskrift, att ansökning om försträckning icke
må anses bifallen, så framt ej tre ledamöter äro om bifall ense, uppställa
såsom allmän regel, att i ärendenas behandling skola deltaga
minst fyra ledamöter, d. v. s. ledamoten för den dagliga förvaltningen
och tre ledamöter af de fyra, som, jemlikt förslaget, skulle af Riksdagen
väljas. Enligt nu gällande stadgande!! skulle således de styrelseledamöter,
som ej handhafva deri dagliga förvaltningen, kunna, om de så önskade,
årligen njuta fyra månaders ledighet från låneärendenas behandling;
enligt motionärernes förslag skulle de i allmänhet icke kunna lå mer
än tre månader hvarje år. Att motionärens förslag således ej stålhatt
väl tillsammans med det augifna syftet att bereda styrelseledamöterne
förut saknad semester, lärer lätt inses. En annan lättnad anse sig
motionärerne bereda styrelsens ledamöter derigenom att de ej, såsom nu,
skulle för låneärendenas handläggning sammanträda hvarje söknedag,
utan endast tre gånger i veckan. Då nu likväl allmänheten sedan långtid
varit van att kunna påräkna beslut öfver låneansökningar för hvarje
dag, skulle den förändring, motionärerne föreslagit, innebära eu verklig
försämring i riksbankens förhållande till och bemötande af allmänheten,
och redan ur denna synpunkt anse fullmäktige sig böra afstyrka förslaget.
Men derjemte torde ej böra lemnas oanmärkt, att genom förslaget
styrelseledamöternes göromål icke minskades, utan endast den ändring
åstadkommes, att de i medeltal hvarannan dag finge arbeta dubbelt så
länge, som nu hvarje dag. Huru denna ändring bör bedömas, kan till
någon del bero på personligt tycke eller personliga förhållanden, men
icke lärer det billigtvis kunna anses såsom en sådan lindring i arbetet,
att den skulle berättiga till nedsättning i arvodet för ett dylikt tillfälligt
uppdrag, som ledamotskap för ett år i en bankstyrelse, hvilket
snarare borde anses tyngre, när under ständigt anspråk på en ledamots
omtanke det trägnare arbetet, ojemnt fördeladt, fordrade, att vissa dagar
skulle mera uteslutande egnas åt uppdragets fullgörande)).

Hvad Fullmäktige sålunda anfört, har Utskottet, vid slutlig behandling
af frågan, funnit sig böra till alla delar biträda, och hemställer
derföre,

3:o

att berörda förslag icke må godkännas.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

o

På nyss antydda grunder har motionären ytterligare föreslagit,
att aflöningarne till styrelserna för Riksbankens afdelningskontor i Göteborg
och Malmö måtte utgå med följande nedsatta belopp, nemligen

i Göteborg:

fem styrelseledamöter, hvardera ....................................... kronor 1,800: -—■

den ledamot, som handhafver dagliga förvaltningen,

fri bostad och............................................................... » 4,200: —

i Malmö:

fem styrelseledamöter, hvardera .......................................... kronor 1,200: —

den ledamot, som handhafver den dagliga förvaltningen,

fri bostad och ................................................................ » 3,800: —

Med erinran att till följd af det ökade antal ledamöter, som enligt
motionärens förslag skulle aflönas, den besparing, som skulle beredas, icke
blir större än 1,000 kronor vid kontoret i Göteborg och 1,400 kronor vid
kontoret i Malmö, hafva fullmäktige i afseende å detta förslag fäst uppmärksamhet
derpå, att frågan här icke gäller att bestämma lön för fortfarande
tjenstebefattningar, afsedda att innehafvas lifvet igenom, derest de
icke utbytas mot bättre afiönade och i ena och andra fallet medförande
pensionsrätt, utan för tillfälliga uppdrag, hvilkas fortfarande utöfver de tolf
månader, för hvilka de lemnas, icke är så tryggad, att icke den, som innehar
arvodet, städse måste vara beredd på att snart kunna gå i mistning af
detsamma. »Om», andraga Fullmäktige vidare, »redan dessa förhållanden
i allmänhet anses föranleda dertill, att dylika uppdrag vanligen godtgöras
efter annan beräkning, än som gäller för bestämmande af tjenstemäns
löner, kommer dertill, att riksbanken icke är den enda banken i
vårt land, som fastmer af sådana har ett ganska stort antal. Vid sådant
förhållande vore det måhända icke en väl beräknad hushållning att alldeles
lemna å sido det sätt, hvarpå andra banker godtgöra dylika uppdrag,
under behörigt afseende på de större eller mindre mått af arbete,
nit och omvårdnad, som för den ena eller andra befattningen jemförelsevis
må anses erforderlig, äfvensom de mer eller mindre tryggade omständigheter,
under hvilka den inneliafves. Finnes nu på en ort äfven flera
andra bankinrättningar jemte riksbanken, så är det i regeln ej rätt
lämpligt att i styrelsen för riksbankens kontor insätta dessa andra, på
platsen varande bankers direktörer eller större aktieegare. Då nu andra
bankinrättningar icke underlåta att söka i sina styrelser insätta de dugligaste
de kunna erhålla, vållas härigenom en afsevärd minskning i den

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o .9.

personal, inom hvilken riksbanken, dess val må nu ske af Riksdagen
eller af Fullmäktige, har att göra sitt val. Om då godtgörelsen lör de
uppdrag, Riksbanken behöfver få med nit och god vilja utförda, ställes
alltför ofördelaktig, inskränkes lätteligen den krets, inom hvilken valet
måste göras, ytterligare på ett sätt, som kan förorsaka vida mera svårigheter
och verklig skada, än som uppväges af vida större besparingar,
än dem motionärerne förmått uttänka och föreslå. Då de nu bestämda
arvodena för styrelseledamöterne vid afdelningskontoren, vid ett rätt
öfvervägande af hithörande förhållanden, icke lära kunna bedömas såsom
för höga, torde det allra minst vara rätt att, för beredande af skäl för
en nedsättning i dessa arvoden, vidtaga andra förändringar, som rubba
rörelsens jemna gång och lätt kunna framkalla missnöje hos allmänheten,
då pröfningen af inkomna låneansökningar derigenom ofelbart skulle
fördröjas »

Med biträdande af hvad fullmäktige sålunda anfört, hemställer
Utskottet,

4:o

att detta förslag icke må vinna afseende.

Slutligen har motionären, utan att framställa något bestämdt förslag
eller yrkande, dels uttalat den mening, att det vore alldeles onödigt,
att revisionen af afdelningskontorens affärer skall kräfva så långtid,
då hela stats-, banko- och riksgäldsrevisionen kan försiggå på två
månader, dels ock hemstält till Utskottet, att »taga i närmare ompröfvande,
om icke de alltför höga arvodena till bankofullmäktige, i jemförelse
med arfvodena till Riksgäldsfullmäktige», borde nedsättas.

Hvad härvid först angår tiden för revisionen vid Riksbankens
afdelningskontor, skall, enligt instruktionen för dessa kontors revisorer,
deras granskningsarbete vara verkstäldt och afslutadt: vid kontoret i
Göteborg inom eu månad, vid kontoret i Malmö inom tre veckor samt
vid kontoren i Luleå och Visby inom åtta dagar. På sätt fullmäktige
i afseende härå anfört, finnes således icke stadgadt, att revisionen skall
räcka någon lång tid, utan är det endast bestämdt, att den ej får räcka
utöfver en viss tid. Om nu revisioner måste erkännas vara både nyttiga
och nödvändiga, vore det väl besynnerligt att förmena de personer,
som erhålla och åtaga sig förtroendet att verkställa dylika revisioner,
den tid som skäligen kan erfordras för arbetets ordentliga verkställande.
Då redan finnes bestämdt den längsta tid, utöfver hvilken förrättning-en
vid hvart och ett afdelningskontor ej får utdragas, och dessa tider icke

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

synas lemna större rådrum, än som skäligen kan erfordras, lärer dervid
desto mindre något vara att åtgöra, som erfarenheten torde visat, att det
kan vara en ganska illa beräknad hushållning att icke sätta revisorer i
den ställning, att de kunna ordentligt fullgöra sitt vigtiga uppdrag.

Beträffande åter arvodena till Fullmäktige i Riksbanken för deras
vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, äro dessa arvoden för närvarande
desamma som redan år 1874 af Riksdagen bestämdes och några omständigheter
af beskaffenhet att föranleda till nedsättning af samma arvoden
hafva sedan dess visserligen icke förekommit.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet funnit
sig sakna skäl föreslå någon förändring uti hvad i nämnda hänseenden
för närvarande finnes stadgadt; hvilket Utskottet velat

5:o

anmäla.

Stockholm den 5 Mars 1880.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.