Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Kiksd. Kansli den 7 Maj 1880, kl. 7 e. m,
Utlåtande, i fråga om ändringar uti gällande reglemente för JMsbankens
styrelse och förvaltning.
Efter att hafva genomgått det för Riksbankens styrelse och förvaltning nu
gällande reglemente samt derunder jemväl förehaft till ompröfning en af Herr
A. O. Wallenberg inom Riksdagens Första Kammare väckt motion, N:o 34, om
stadgande af ett minimibelopp för Riksbankens guldkassa, får Banko-Utskottet
härmed till Riksdagen dels afgifva utlåtande öfver sagda motion, dels ock föreslå
de ändringar i reglementet, Utskottet funnit böra ifrågakomma.
Härvid har Utskottet funnit sig böra till en början meddela, att genom
Kongl. Majrts i kungörelse den 20 Juni 1879 meddelade beslut om upphörande med
nämnda års utgång af de enskilda bankernas rätt till utgifvande af sedlar å fem
kronor samt i kungörelse den 5 September samma år lemnade bifall till sist hållna
Riksdags beslut om ändring i lagen för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830 de
stadganden, som finnas i slutet af bankoreglementet till efterrättelse meddelade
under förutsättning och vilkor att de enskilda bankernas omförmälda rätt komme
att dem fråntagas och berörda ändring i lagen för Rikets Ständers bank blefve af
Kongl. Maj:t faststäld, nu gälla i stället för de bestämmelser, hvilka finnas i sagda
reglemente under § 3, noten till § 4 samt §§ 6, 12, 13, 14 och 15 införda.
Enligt hvad nyss omförmälda not till § 4 i bankoreglementet utvisar, utgör
Riksbankens reserverade medelsfond för närvarande 1,933,398 kronor 38 öre, hvilka
jemlikt 1878 och 1879 årens riksdagars beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken
finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda utländska stats
Bih
till Biksd. Prot. 1880. 6 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
papper, hvilka vid behof kunna användas för att stärka Riksbankens metalliska
kassa. Som innevarande Riksdag beslutat att af Riksbankens vinst för år 1879
ett belopp af 1,186,086 kronor 14 öre skall för enahanda ändamål, som nyss
nämnts, åt Riksbanken bibehållas, hemställer Utskottet,
l:o.
att noten till § 4 i bankoreglementet måtte erhålla följande
lydelse:
tf De reserverade medlen utgöras för närvarande af
3,119,484 kronor 52 öre, hvilka enligt 1878, 1879 och 1880
årens riksdagars beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken
finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda
utländska statspapper, hvilka vid behof kunna användas för
att stärka Riksbankens metalliska kassa.
Såsom redan blifvit nänmdt, har inom Riksdagens Första Kammare Herr
A. O. Wallenberg uti afgifven motion, N:o 34, föreslagit, att Riksbankens guldkassa,
bestående af in- och utländskt guldmynt samt guld i Riksbankens eller
myntverkets vård för Riksbankens räkning, icke må understiga tio millioner kronor,
utan att fullmäktige vidtaga åtgärder till guldkassans förstärkande.
Efter inhemtande af yttrande från fullmäktige i Riksbanken, hvilka på
anförda skäl afstyrkt allt afseende å motionen, får Banko-Utskottet, till hvilket
omförmälda motion blifvit öfverlemnad, härmed till Riksdagen afgifva utlåtande
rörande densamma.
Då till en sedelutgifvande banks främsta åligganden ostridigt hörer att
bibehålla värdet å dess sedlar oförminskadt och dertill något annat tillförlitligt
medel icke kan uppgifvas, än vissheten om sedlarnes inlösen med klingande mynt,
när helst de för sådant ändamål hos banken företes, har ock i öfverensstämmelse
med denna grundsats Riksbanken blifvit i lag förpligtad att vid anfordran invexla
sina sedlar efter den grund, Konung och Riksdag faststält, hvadan sedlar å kronor
och riksdaler riksmynt inlösas efter deras lydelse, sedlar å specie eller banko efter
den grund att en riksdaler specie eller banko gäller lika med en riksdaler femtio
öre riksmynt samt sedlar å 14 och 10 skillingar banko uti koppar efter enahanda
grund som för inlösen af sedlar, lydande å banko. För fullgörandet åt denna sin
skyldighet måste följaktligen Riksbanken alltid vara försedd med så stor metallisk
kassa, som för sedlarnes invexlande, när sa påfordras, kan finnas vara behöflig!.
Bcmltf)- Utskottets Utlåtande N:o 19.
3
Beloppet deraf kan naturligtvis icke för alla förhållanden genom föreskrifters meddelande
till siffran bestämmas, utan måste detta i regel öfverlemnas åt bankstyrelsens
omtänksamhet, klokhet och förutseende. Gällande bankoreglemente
innehåller derföre ock i afseende å metalliska kassans storlek icke någon annan
föreskrift, än att densamma under inga förhållanden får bibehållas vid lägre
belopp än femton millioner kronor, så att då kassan visar benägenhet att nedgå
till detta belopp, åtgärder böra af bankstyrelsen i tid vidtagas för kassans stärkande
och betryggande af Bankens säkerhet.
Af metalliska kassans ändamål och bestämmelse att tjena till inlösen af Bankens
utelöpande sedlar följer strängt taget, att densamma uteslutande borde utgöras
af sådant mynt, hvarmed sedlarne enligt lag och lydelsen å desamma skola
invexlas, i följd hvaraf Riksbankens metalliska kassa borde utgöras af guldmynt
enligt lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 för inlösen af bankens utelöpande
sedlar å kronor samt af silfvermyut, pregladt före nyssnämnde år, i och för inlösen
af ännu utelöpande riksmynts- och bankosedlar. Med afseende å lättheten att till
gällande hufvudmynt konvertera de värdemätande metallerna äfvensom med hänsyn
till de internationella liqviderna har emellertid såväl i de reglementen rörande Riksbanken,
hvilka gälde, då silfver var värdemätare i vårt land och grunden för dess
myntväsen, som ock uti de efter guldmyntfotens införande i riket faststälda reglementen
för Riksbanken, till dess metalliska kassa blifvit hänförda och beräknade
ej blott Riksbankens förråd af gällande hufvudmynt, utan äfven af utländskt guldmynt,
svenskt och utländskt silfvermynt samt omyntadt guld och silfver, och
detta utan att några föreskrifter blifvit meddelade i huru stor proportion eller till
hvilket belopp den för tillfället värdemätande metallen borde i kassan minst ingå.
Emellertid har nu blifvit af Herr Wallenberg föreslaget ett stadgande i det syfte,
att guld skulle i metalliska kassan ingå till belopp af minst tio millioner kronor,
stödjande motionären detta sitt förslag dels på den åberopade oegentligheten att
i ett land, der guldmyntfot är antagen och alla banksedlar lyda å guldmynt, inräkna
silfverskiljemynt bland den metalliska kassan, dels ock på det förhållande
att med nu gällande bestämmelser skulle kunna inträffa, att denna kassa komme
att utgöras till större delen af silfver och silfverskiljemynt, hvilket otvifvelaktigt icke
varit Riksdagens mening.
Häremot får dock Utskottet till en början erinra, att såvidt det i metalliska
kassan ingående silfverskiljemyntet är norskt eller danskt, Riksbanken kan för detsamma
i Kristiania eller Köpenhamn när som helst tillbyta sig mot pregelvärdet
svarande, i riket gällande guldmynt, och att, om det åter blifvit pregladt i Sveriges
myntverk, skiljemyntet är ett af svenska staten utgifvet myntrepresentativ, för
hvars inlösen efter pregelvärdet med rikets mynt svenska staten ansvarar. Vid
behörigt aktgifvande på detta förhållande torde silfverskiljemyntets upptagande
bland tillgångarne i Riksbankens metalliska kassa i jembredd med utländskt
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
guldmynt och omyntadt guld finnas både förklaradt och rättfärdigadt, liksom af
det härofvan anförda klart är, att Riksbanken tillsvidare måste innehafva äldre
silfvermynt för att kunna infria sina till inlösen med silfver utgiiha, ännu utelöpande
sedlar, uppgående till omkring 2,5 millioner kronor. Utskottet vill dock
med det anförda visserligen icke hafva sagt det vara hvarken rådligt eller tillbörligt,
att metalliska kassan till större delen utgöres af silfver och silfverskiljemynt,
utan är med motionären fullkomligt ense derom, att i ett land, der guldet är
myntlikare, metalliska kassans hufvudsakliga beståndsdel bör utgöras af guld; men
Utskottet finner någon annan bestämmelse härom icke erforderlig, än den som,
efter hvad ofvan förmälts, redan finnes i reglementet meddelad och hvarigenom
bankstyrelsen redan är förpligtad vaka deröfver att Riksbankens metalliska kassa
såväl till storlek som beskaffenhet vidmakthålles så, att Riksbanken städse må
kunna sina utelöpande sedlar efter deras lydelse vid anfordran inlösa.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under erinran att det för
Riksbanken öfverflödiga äldre silfvermyntet tid efter annan försäljes till myntverket
att användas för pregling af silfverskiljemynt och att tillverkning af sådant
till betydligt belopp torde komma att i år ega rum, hvarigenom således Riksbankens
silfverkassa varder väsentligen minskad, har Utskottet funnit Herr Walienbergs
motion icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Bankoreglementets 13 § 1 moment lyder i förenämnda vilkorliga stadgande
sålunda: “Riksbankens metalliska kassa, hvars lägsta belopp vant bestämdt till
tio millioner kronor, höjes till femton millioner kronor och får derefter icke vid
lägre belopp bibehållas''1. Utan att finna sig i anledning af Herr Walienbergs förenämnda
motion eller i öfrigt böra föreslå någon ändring eller tillägg i afseende
å innehållet af denna paragraf, har Utskottet ansett sjelfva ordalydelsen i detta
stadgande numera böra lämpligen förändras.
Utskottet föreslår derföre,
2:o.
att, med afslag å Herr Walienbergs förenämnda motion,
§ 13 mom. 1 i bankoreglementet måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Riksbankens metalliska kassa må icke bibehållas vid
lägre belopp än femton millioner kronor.
Banlto-TJtskottets Utlåtande N:o 19.
5
I de enskilda bankinrättningarna i vårt land finnes rättighet meddela allmänheten
att få uti en banks särskilda kontor insätta penningar för att efter telegrafisk
föreskrift vid annat uppgifvet kontor af samma bank till annan utbetalas.
I reglementet för Riksbanken finnes någon bestämmelse i detta syfte icke intagen.
Då emellertid uppenbart är, att tillfälle till en dylik utväg att skyndsamt förordna
om utbetalningars verkställande på annan ort ofta kan medföra stor förde], synnerligast
der afstånden äro mer betydande och postgången långsam eller i följd
af naturhinder tidtals rent af hämmad'' har det synts Utskottet angeläget att Riksbanken
i omförmälda hänseende tillmötesgår den allmänna rörelsen, hvadan Utskottet
ansett bestämmelse härom böra i reglementet införas med föreslaget bemyndigande
för Riksbankens fullmäktige att föreskrifva de vilkor, hvarunder eu
sådan rättighet må af allmänheten begagnas.
Utskottet hemställer derföre,
3:o.
att, med bibehållande af nuvarande § 21 i bankoreglementet
oförändrad såsom mom. 1, till samma paragraf måtte
fogas ett mom. 2 af följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Till undvikande af penningeförsänduingar
med posterna
särskilda orter emellan, ege en
hvar att i Riksbankens hufvudoch
afdelningskontor insätta
penningar, mot erhållande af
till viss man eller ordres stäld
vexel, att vid uppvisandet inlösas
antingen i hufvudkontoret
eller någotdera afdelningskontoret
eller ock i hufvudkontoret
eller i uppgifvet afdelningskontor;
och gäller i afseende
å denna rörelse för öfrigt
till iakttagande följande,
nemligen:
å) Vexel får ej i blanco transporteras.
Likaledes må i hvarje af Riksbankens
kontor penningarkunna
insättas och ett deremot svarande
belopp efter telegram
af det kontor, der insättningen
egt rum, utaf hvilket som helst
annat Riksbankens kontor till
vederbörande i behörig ordning
utbetalas; egande fullmäktige
genom meddelade särskilda
föreskrifter bestämma de avgifter
och de vilkor i öfrigt,
som med hänsyn till Riksbankens
säkerhet kunna pröfvas
för åtnjutande af omförmälda
rättighet erforderliga.
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
b) De penningar, som för ifrågavarande
ändamål insättas i
hufvud- och afdelningskontoren,
få icke under något vilkor
i diskoterings-, låne- eller kreditivrörelse
användas.
c) Om vid någotdera afdelningskontoret
penningar insättas
till högre belopp, än som
för vexlars infriande anses erforderligt,
åligge det fullmäktige
att sådana medel derifrån
till hufvudkontoret infordra,
med fullmäktige lemnad rätt
att kunna, der så nödigt anses,
tillåta vederbörande afdelningskontors
styrelse att, vid afsändning
af Riksbankens sedlar, desamma
makulera genom derå
med trycksvärta anbragta ord:
“Inlöst i afdelningskontoret i
N. N.“
d) Företes till inlösen vid
någotdera afdelningskontoret
vexel å större belopp, än hvartill
den hos kontoret varande
behållning uppgår, ege afdelningskontoret
att för liqvidens
verkställande utgifva assignation
å hufvudkontor; gällande
härvid till efterrättelse hvad
som i afseende å afdelningskontorens
assignering i öfrigt
är eller varder stadgadt.
e) I händelse åter de i hufvudkontoret
insatta medel skulle
vid något tillfälle vara otillräckliga
för infriande af vexlar eller
af sådana assignationer, som
enligt punkten d) kunna af af
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
7
delningskontoren utfärdas, må
fullmäktige begagna förskott,
hvilket genast, då tillgången
det medgifver, återbetalas.
Under mom. 4 af bankoreglementets 15 §, sådan denna lyder i de vid reglementet
fogade vilkorliga stadganden, finnas upptagna de af nästlidne års Riksdag
meddelade bestämmelser rörande rättighet för de enskilda sedelutgifvande bankerna
att vid upphörande af rätt för dem att utgifva sedlar å fem kronor i Riksbanken
erhålla s. k. vexlingsförskott i riksbankssedlar; varande dessa bestämmelser
af följande lydelse:
“Enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar berättigas att, såvida
de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor invexla Riksbankens
förslitna sedlar å fem kronor och lägre valörer, från och med ingången af år 1880
och intill slutet af år 1884 i Riksbanken mot säkerhet, som af fullmäktige godkännes,
undfå vexlingsförskott i riksbankssedlar, lydande å fem kronor, intill ett
belopp för hvarje enskild bank, motsvarande hvad, enligt från Kongl. Finansdepartementet
meddelad uppgift, banken, under de sist förflutna tolf månaderna före indragningen
haft i medeltal af egna femkronesedlar utelöpande.
Räntan å detta förskott får för de banker, som derom göra framställning,
beräknas allenast å den del deraf, som enligt den enskilda bankens räkenskaper
är för hvarje dag utelöpande, samt utgår under år 1880 med två procent och under
följande år intill utgången af år 1884 med tre procent för år samt erlägges
af de enskilda bankerna qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets utgång.
Enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast å den utelöpande delen
af vexlingsförskottet, skall, i enlighet med hvad beträffande uppgiften om Riksbankens
ställning är bestämdt, för hvarje vecka eller, när månad ej slutar å lördag
eller söndag, för sista hela veckan jemte återstående dagar i månaden samt för
den månad börjande veckodel jemte första hela vecka i månaden till Riksbanken
insända af det vid enskilda banken anstälda ombud attesterad uppgift å den del
af vexlingsförskottet, som för hvarje dag i veckan varit utelöpande; om hvilka
uppgifters afgifvande äfvensom i fråga om kontrollen öfver de enskilda bankernas
räkning med Riksbanken samt öfver femkronesedlarnes indragning Kongl. Maj:t må,
efter fullmäktiges i Riksbanken hörande, meddela erforderliga bestämmelser".
Vid granskning af reglementet har det synts Utskottet, att dessa bestämmelse!’,
hvilka genom deras intagande under förenämnda paragraf skulle komma
att höra till den afdelning af reglementet, som handlar “Om Riksbankens sedlar,
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
om vexling af mynt och sedlar samt om andra betalningsmedel, som i Riksbankens
kassor emottagas", hafva sin rätta plats i § 31 af bankoreglementet, som handlar
om “beviljande af kreditiv"; och hemställer Utskottet derföre,
4:o.
att förenämnda bestämmelser måtte från § 15 i bankoreglementet
öfverflyttas till § 31 af samma reglemente under
mom. 7;
äfvensom, under förutsättning af bifall härtill,
5:o.
att den afdelning af bankoreglementet, till hvilken § 31
börer, måtte erhålla följande förändrade lydelse: “Beviljande
af kreditiv och vexlingsförskottu.
Genom Riksdagens bifall till väckt förslag om inrättande af ett Riksbankens
afdelningskontor i Östersund för Jemtlands län, har utlåningsområdet för Riksbankens
hufvudkontor blifvit med samma län minskadt och utlåniugsrörelsen för
samma län öfverflyttadt till det beslutade nya afdelningskontoret. Utskottet hemställer
derföre,
G:o.
att § 25 i bankoreglementet måtte komma att erhålla föl
jande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Riksbankens utlåningsrörelse
drifves genom afdelningskontoret
i Göteborg för Hallands,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs
och Skaraborgs län; genom afdelningskontoret
i Malmö för
Blekinge, Kristianstads och
Malmöhus län; genom afdel
-
Riksbankens utlåningsrörelse
drifves genom afdelningskontoret
i Göteborg för Hallands,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs
och Skaraborgs län; genom afdelningskontoret
i Malmö för
Blekinge, Kristianstads och
Malmöhus län; genom afdel
-
Banko-Utskottets Utlåtande No 19.
9
ningskontoret i Luleå för Westerbottens
och Norrbottens län;
genom afdelningskontoret i Wisby
för Gotlands län, samt genom
Riksbankens hufvudkontor
för rikets alla öfriga län; dock
att hinder icke möter mot meddelande
af lån utan afbetalningsrätt
mot realsäkerhet samt
kreditiv mot enahanda slags
säkerhet, utan afseende på den
här ofvan bestämda distriktsindelning.
ningskontoret i Luleå för Westerbottens
och Norrbottens län;
genom afdelningskontoret i Wisby
för Gotlands län; genom afdelningskontoret
i Östersund för
Jemtlands län samt genom Riksbankens
hufvudkontor för rikets
Öfriga län; dock att hinder icke
möter etc. oförändradt.
Enligt Utskottet tillhandakomna utdrag af Kamrarnes protokoll för den 28
sistlidne April och den 1 innevarande månad hafva båda Kamrarne bifallit Utskottets
i punkterna 7 och 8 af dess memorial N:o 15 gjorda hemstäilanden, att styrelserna
öfver afdelningskontoren i Luleå och Wisby skulle för diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar sammanträda, den förra styrelsen minst fyra och
den senare minst tre gånger i hvarje vecka. Detta Riksdagens sålunda fattade beslut
påkallar eu dermed öfverensstämmande ändring i § 62 mom. 2 af bankoreglementet.
Utskottet hemställer derföre,
7:o.
att § 62 mom. 2 i bankoreglemeutet måtte komma att erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditiv-ansökningar
sammanträda styrelserna
öfver afdelningskontoren i
Göteborg och Malmö alla söcknedagar
och styrelsen öfver afdelningskontoret
i Luleå minst
tre och styrelsen öfver afdel
Bih.
till Biksd, Brok 1880. 6 Sami. 1 Åfd,
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna
öfver afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö alla söcknedagar
och styrelsen öfver afdelningskontoret
i Luleå minst
fyra och styrelsen öfver afdel
12
Höft.
2
10
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
ningskontoret i Wisby minst
två dagar i hvarje vecka. Beslut
må ej fattas med mindre
än att tre ledamöter äro tillstädes;
och må ansökning om
försträckning ej anses bifallen,
såvida ej tre ledamöter äro om
bifall ense.
ningskontoret i Wisby minst tre
dagar i hvarje vecka. Beslut
må ej fattas etc. oförändradt.
Slutligen och med anledning deraf att Kiksdagens båda Kamrar, såsom
redan nämnts, bifallit Utskottets i Utlåtandet Nio 17 gjorda hemställanden rörande
inrättande af ett Biksbankens afdelningskontor i Östersund föreslår Utskottet
att, i öfverensstämmelse med detta Riksdagens beslut, vid slutet af reglementet
för Riksbankens styrelse och förvaltning måtte införas följande stadganden:
8:o.
Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente beslutat:
l:o
att i staden Östersund skall inrättas ett afdelningskontor af
Riksbanken för Jemtlands län, afsedt för enahanda slags rörelse,
som i Riksbankens öfriga afdelningskontor drifves;
2:o
att det må ankomma på fullmäktige i Riksbanken att till
vexeldiskontering, utlåning och kassakreditivrörelse anvisa de
belopp, fullmäktige må finna lämpliga; och
3:o
att fullmäktige, tillsvidare och intilldess Riksdagen annorlunda
beslutar, må bemyndigas ej mindre att bestämma af huru
stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret skall utgöras,
än äfven att utse desse ledamöter, förordna om styrelsens
verksamhet och sättet för dennas utöfvande samt bestämma
arfvoden för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemännens
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
11
antagande, göromål och aflöning, samt att i öfrigt vidtaga alla
erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så fort ske kan.
Stockholm den 7 Maj 1880.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
Reservation:
af Herrar Ekman, von Strokirch och Evers emot Utskottets under punkten
2:o gjorda hemställan till lydelse å § 13 mom. 1 i bankoreglementet, hvilken paragraf
reservanterna, med bifall till Herr Wallenbergs motion, ansågo böra lyda
sålunda:
Riksbankens metalliska kassa må icke bibehållas vid lägre belopp än femton
millioner kronor; skolande samma kassa utgöras af guld och guldmynt till belopp
af minst tio millioner kronor.