Banko-Utskottets Utlåtande N:o 14.
L
N:o 14.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om införande i bankoreglementet
af stadganden rörande storleken af Riksbankens
sedlar.
Under åberopande af önskvärdheten deraf, att samtlige ett lands
banksedlar af samma valör hafva samma storlek och form, hvilket numera
hos oss icke är förhållandet, enär Riksbankens nya sedlar i dessa
hänseenden afvika från de enskilda sedelutgifvande bankernas, har
Herr A. O. Wallenberg uti en hos Riksdagens Första Kammare väckt
och till Banko-Utskottet hänvisad motion, N:o 35, hemstält, att i
reglementet för Riksbankens styrelse och förvaltning- måtte rörande
riksbankssedlarnes storlek och form införas bestämmelser, att tjena
Fullmäktige i Riksbanken till efterrättelse, när nästa upplaga af sedlar
skall tryckas ; varande af motionären i sådant hänseende föreslaget:
l:o) att fem- och tiokronesedlar skola hafva en längd af 134
millimeter och eu bredd af 74 millimeter;
2:o) att femtio- och hundrakronesedlar skola hafva en längd af
148 millimeter och en bredd af 134 millimeter; samt
3:o) att ettusenkronesedlar skola hafva en längd af 223 millimeter
och en bredd af 134 millimeter.
Utskottet har öfver motionen inhemtat yttrande af Fullmäktige i
Riksbanken, hvilka, med afstyrkande af motionen, såsom skäl för den
vidtagna minskningen i måtten å Riksbankens nya sedlar hufvudsakBih
till Biksd. Prof. 1880. 6 Samt. 1 Afd. 8 Höft.
9
Banko-Utskottets Utlåtande B:o 14.
ligen anfört följande: »För den, som iakttager gången af förändringarna
med sedelformaten, visar det sig snart att, från den tid sedlar
med dubbla blad brukades, förändringarna gått ut på att minska
formaten. Vid den tid, då de format på riksbankssedlar, hvilka motionären
nu så mycket framhåller, kornmo i bruk, var det allmän sed
att förvara sedlar i plånböcker, i hvilka vanligen nyssnämnda format
lätt kunde utan vanvård förvaras. Numera förvarar allmänheten mestadels
sedlarne i portmonnäer med vida mindre utrymme och der sedlarne
vikas och ofta illa handteras, desto värre ju större de äro.
Hvad beträffar sammanläggandet med andra sedlar, lärer det vara nog
att erinra, att, derest härutinnan någon verklig svårighet förefunnes,
denna skulle värst drabba Riksbanken, som jemte sina egna sedlar
torde hafva större rörelse med enskilda bankernas sedlar, än de flesta
af dessa banker sjelfva. Det torde dessutom ej böra förgätas, att Riksbankens
förra sedelformat, som motionären synes så lifligt sakna, voro
sådana, att för flera valörer Riksbankens sedlar måste behandlas, sorteras
och räknas alldeles skilda från de enskilda bankernas. Men det är ock en
väl känd sak, att till följd af det större formatet för flera valörer af
Riksbankens sedlar, dessa icke så gerna begagnades för remisser emellan
orterna, utan att enskilda bankernas sedlar i och för sin mindre tyngd
och deraf beroende mindre porto oftast föredrogos.)) Fullmäktige, som på
dessa skäl funnit sig hafva egt fullgiltig anledning att med skyldigt
iakttagande af Riksbankens intresse vidtaga nu ifrågavarande förändring,
hafva vidare med afseende å motionärens förslag rörande tidpunkten,
hvarifrån de af honom föreslagna nya bestämmelserna skulle
gälla, eller när nästa upplaga af Riksbankens sedlar skola tryckas, anfört
följande: »Härvid är att märka, att af den nu under arbete varande
upplagan återstå tusen- och femtiokronesedlarne, båda snart färdiga,
och att, om motionärens förslag nu vunne framgång, följden deraf
blefve, att de på sistnämnda valörers tillverkning nedlagda kostnader
till största delen vore onyttiga, och att Riksbanken för kortare eller
längre tid måste antingen använda sedlar, hvilkas mått icke stämde
tillsammans, eller ock göra än större onödiga kostnader för sedeltillverkning.
Om således under alla förhållanden de nu snart färdiga
plåtarne till tusen- och femtiokronesedlar böra få fullbordas, lärer någon
tillämpning af det föreslagna stadgandet icke under nästa tolf
månader behöfva ifrågakomma)).
Jemte meddelande af hvad Fullmäktige sålunda till stöd för den
af d em vidtagna förändring i afseende å formaten på riksbankssedlarne
och för afstyrkande af motionen andragit, får Utskottet för egen del
anföra, att då vid jemförelse emellan måtten å Riksbankens nya sedlar
Banko-Utslcottets Utlåtande N:o 14.
3
och de enskilda bankernas, skilnaden i storlek dem emellan är så obetydlig,
att den af motionären anförda enda olägenheten af denna skilnad,
eller att Riksbankens sedlar »vid sammanläggande med de enskilda
bankernas, lätt skulle kunna borträknas till skada för dem, som
hafva en utbetalning att göra», icke kan utan bristande uppmärksamhet
vid uppräknandet komma att förefinnas, samt då i öfrigt det, enligt
Utskottets uppfattning, måste i regel befinnas rigtigare och klokare
att öfverlemna en sådan detaljbestämmelse, som den om lämpligaste
måtten på Riksbankens sedlar till bepröfvande och afgörande
af bankens styrelse, än att stadganden derom i reglementet för samma
styrelse införa, föranlåtes Utskottet hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 13 April 1880.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.