Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:0 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om pregling af guldmynt
å fem kronor.

Hos Riksdagens Andra Kammare har Herr Grefve C. M. Björnstjerna
uti afgifven motion, N:o 1, hemstält, att Riksdagen måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville träffa sådan öfverenskommelse
med de båda öfriga skandinaviska landen, att nu gällande
myntkonvention äfven måtte komma att omfatta femkronestycken i
guld.

I anledning af denna till utlåtande af Banko-Utskottet hänvisade
motion får Utskottet till en början erinra, att redan vid 1875 års
riksdag förslag inom Riksdagens Första Kammare väcktes om pregling
i vårt land af guldmynt å fem ki-onor; att då varande Bankoutskott
i afgifvet utlåtande N:o 13 tillstyrkte Riksdagen hos Kongl.
Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen för sin del funne önskvärd!, att
guldmynt å fem kronor blefve preglade, samt för sådant ändamål anhålla,
det Kongl. Maj:t, efter att i ärendet hafva meddelat sig med
vederbörande deltagare i myntkonventionen, ville gå i författning om
preglandet af ett sådant mynt utaf lämplig storlek; samt att detta
förslag bifölls af Riksdagens Första Kammare, men afslogs af den
Andra, i följd hvaraf den då väckta frågan förföll.

Sedan Utskottet öfver det nu framstälda förslaget inhemtat yttrande
af fullmäktige i Riksbanken, har Utskottet förehaft ärendet till
pröfning och får öfver detsamma härmed till Riksdagen afgifva utlåtande.

Blh. till Riksd. Brok 1880. G Sami, 1 Afd. 7 Raft.

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Bland de verkningar, antagandet af guld såsom värdemätare och
grund för myntväsendet i vårt land förväntades komma att medföra,
var äfven den, att metalliskt mynt derigenom skulle till större myckenhet
än förut varit förhållandet ingå i den dagliga rörelsen och spridas
bland allmänheten samt dymedelst befrämjas den trygghet i handel,
som utbyte af en vara mot eu annan af jemngodt värde i form af
mynt alltid måste bereda framför varans öfverlemnande emot kreditsedlar.
Att nyss antydda förväntan af guldmyntsystemets införande
emellertid icke blifvit uppfödd, har erfarenheten under de sedan dess
förflutna åren nogsamt visat, enär ännu i dag guldmynt i högst obetydlig
mängd ingår bland landets bytesmedel, utan dertill nästan uteslutande
begagnas sedlar jemte skiljemynt. Huruvida detta förhållande
må vara att företrädesvis tillskrifva bristande insigt om och aktgifvande
på de fördelar, användandet af hårdt mynt medför, eller obenägenhet
mot detsamma i följd af sedelns större beqvämlighet såsom
betalningsmedel, eller det motstånd hvarje öfvergång till något nytt
helt naturligen framkallar, synnerligast då det berör ett helt lands allmänhet
i dess dagliga affärsförhållanden, torde icke skäligen böra afgöras
eller ens kunna tillförlitligen bedömas förr än denna samma allmänhet
blifvit satt i tillfälle att göra sitt val emellan det ena och det
andra bytesmedlets användande i den dagliga rörelsen; och Utskottet
anser tillfälle härtill icke hafva blifvit hittills lemnadt just i följd deraf
att enligt gällande myntlag i vårt land icke preglas något mynt emellan
två och tio kronors valör, ett förhållande som enligt Utskottets
mening, om det än icke gör begagnandet af småsedlar i den dagliga
rörelsen till en nödvändighet, dock med visshet hämmande inverkat
på guldmyntets spridning och användande. Emellertid har så väl
genom den för några år tillbaka vidtagna åtgärden att indraga Riksbankens
sedlar å en krona, som ock genom den nästlidna år beslutade
indragningen af enskilda bankernas femkronesedlar visserligen icke så
litet blifvit gjordt för minskandet af bruket utaf sedlar för mindre
liqvider. Då en vidare fortgång i denna rigtning alltjemt är önskvärd
och då ett ökadt användande af mynt för mindre liqvider ovilkorligen
skulle befordras, derest mynt i guld af fem kronors valör blefve för
allmänheten tillgängliga och hos densamma villigt funne användning,
anser Utskottet, lika med fullmäktige, motionärens förslag i denna del
förtjent af understöd.

För det ifrågastälda myntets begärlighet och spridning erfordras
ej mindre att det tillerkännes giltighet såsom lagligt betalningsmedel
i riket, än ock att det blifver så lätthandterligt som möjligt. Utskottet
håller i betraktande häraf före dels att femkronestycket bör utmyn -

Banko-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

3

tas efter samma grunder med afseende å vigt och halt, som gälla för
tio- och tjugo-kronestyckena, endast att med afseende å remediet någon
större frihet torde böra medgifvas, samt att detsamma under enahanda
förhållanden, som rörande nuvarande guldmynt är bestämdt, skall upphöra
att vara lagligt betalningsmedel, dels ock att myntet bekommer en
lämplig storlek, hvilket Utskottet föreställer sig kunna vinnas, derest
det erhåller ungefärligen samma diameter som det i Frankrike senast
preglade femfrancs-stycket om 16 V2 millimeter, hvarigenom det nya
myntet såväl i afseende å omfång som tjocklek blefve skildt från 25-örestycket och 10-kronestycket, hvilka hafva en genomskärningslinie af
respektive 17 och 18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt
större än 10-örestycket, hvars diameter af 15 millimeter synes Utskottet
vara för ett guldmynt väl ringa.

Till en början och innan sig visat, huruvida det nya myntet
vinner allmänhetens tycke och ingår i den dagliga rörelsen, torde derjemte
böra bestämmas, att utmyntning af femkronestycken tills vidare
må verkställas endast för statens och Riksbankens räkning, och beträffande
deras utsläppande i rörelsen sådana stadgand.en höra gifvas,
hvarigenom förebygges en för staten alltför kostsam, utöfver den mindre
rörelsens behof sträckt utmyntning af desamma. Bestämmandet af det
belopp femkronestycken, som må böra för Riksbankens räkning preglas,
äfvensom de närmare föreskrifter, som för utvexling till allmänheten
af sådana mynt vid Riksbankens särskilda kontor må finnas erforderliga,
synes Utskottet lämpligen kunna och böra åt fullmäktige i
Riksbanken öfverlemnas.

Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet jemväl haft att
taga i öfvervägande, huruvida Sverige, med hänsyn till bestående
gemensamhet i myntväsendet med grannländerna Norge och Danmark,
kan anses ega fullkomlig frihet att besluta pregling af ett myntslag,
som icke finnes i myntkonventionen med dessa länder omnämndt. I
motsats till motionären anser Utskottet lika med fullmäktige och 1875
års Banko-Utskott bestämmelserna i nämnda konvention icke rättsligen
förhindra någotdera af de tre skandinaviska landen att, utom de två
gemensamma guldmynt, som konventionen omnämner, för egen räkning
pregla ett tredje guldmynt af annan valör; och huru önskvärdt Utskottet
än skulle finna det vara, att guldmynt af fem kronors valör
jemväl må komma att ingå bland konventionsmynten, anser dock Utskottet
några åtgärder i sådan rigtning icke böra från Sveriges sida
vidtagas förr än sig visat, att detta mynt af allmänheten med begärlighet
mottages; och liksom Utskottet tror sig ega skäl antaga att ett
sådant tillvägagående från Sveriges sida icke skall i Norge eller Dan -

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

mark missbilligas, anser Utskottet derjemte ganska antagligt vara att
dessa svenska mynt, såsom preglade efter samma utmyntningsgrulider
som de i myntkonventionen omförmälda guldmynten, skola i båda dessa
land mottagas efter parikurs och sålunda, om de i alla tre skandinaviska
landen möta villigt användande, kunna bereda upptagandet af
guldmynt å fem kronor bland konventionsmynten.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet i anledning
af den väckta motionen funnit sig böra hos Riksdagen tillstyrka
:

l:o

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att Riksdagen för
sin del finner önskvärd! att guldmynt å fem kronor
för statens och Riksbankens räkning varda preglade
efter samma grunder i fråga om halt och vigt som
gälla för tio- och tjugo-kronestyckena samt till sådan
storlek att de blifva på samma gång lätt handterliga
och väl kunna skiljas från närmast högre
guldmyntvalör, anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t,
så snart lämpligt finnes, gå i författning om preglandet
af guldmynt å fem kronor att genom myntverket
och Riksbanken hållas den mindre rörelsen
tillhanda;

äfvensom, derest denna hemställan bifalles,

2:0

att Riksdagen, under förutsättning af Kong].
Maj:ts nådiga bifall till denna framställning, må genom
Banko-Utskottet åt fullmäktige i Riksbanken
uppdraga att låta vid myntverket pregla och vid de
särskilda riksbankskontoren för den mindre rörelsens
behof tillhandahålla allmänheten djdika myntstycken
till det belopp fullmäktige finna lämpligt, samt att
meddela sagda kontor de närmare föreskrifter rörande

Ranko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

utvexlingen, som fullmäktige kunna finna för ändamålet
erforderliga.

Stockholm den 5 April 1880.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

Herrar Olsson och Falk hafva anmält, att de icke närvarit vid
frågans afgörande i Utskottet.

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder för Riksbankens
förstärkande vid upphörande af de enskilda bankernas
rätt att utgifva sedlar, lydande å tio kronor.

I den nådiga proposition om åtgärder i och för indragning af
de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och tio
kronor, hvilken Kongl. Maj:t nästlidna år till Riksdagen aflät och som
hade till följd upphörande med samma års slut af de enskilda bankernas
rätt till utgifvande af femkronesedlar, förklarade Kongl. Maj:t
jemväl sin afsigt vara att, så vida inom utgången af år 1882 sådana
åtgärder för Riksbankens förstärkande vidtogos, som Kongl. Magt funne
betryggande, förordna om indragning senast inom sist nämnda års ut -