Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 4,

o

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Febr. 1880, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt förslag om förändrade bestämmelser
i afseende å bevillning staxering en af inkomst, som
uppbäres å annan ort än den skattskyldiges mantalsskrifning
sort.

Uti motion (N:o 79) inom Andra Kammaren föreslår Herr P. E.
Berglöf, att Riksdagen måtte besluta ett tillägg i Bevillningsstadgan med
föreskrift, »att bevillningsberedning eller taxeringskomité i den ort, hvarinom
eu person är bosatt och uppbär inkomst, utan att han, såsom varande
på annat ställe mantalsskrifven, derstädes bör taxeras, skall i taxeringslängden
anteckna personens namn och skattskrifningsort jemte inkomstbeloppet
(utom kolumn), samt att uppgift derom skall af kronoombudet
i taxeringskomité!! afgifvas till den pröfningskomité, som har
att ärendet vidare behandla.» Såsom skäl härför anför motionären, att
stadgandet i sista momentet af 9 § i gällande Bevillningsstadga, att hvar
och en skattskyldig, som icke är att hänföra under de i samma paragrafs
föregående moment upptagna kategorier, skall taxeras der han
är mantalsskrifven, hade till påföljd, att personer stundom blefve beskattade
både på mantalsskrifnings- och vistelseorten, då deremot andra genom
taxeringsmännens bristande kännedom helt och hållet undginge
att erlägga bevillning för inkomster på främmande ort, hvarjemte det
kunde inträffa att en och annan, just med afseende på fördelen att undslippa
utskylders utgörande, så länge som möjligt underläte att låta
skattskrifva sig på den ort, der han vistades och rätteligen borde vara
mantalsskrifven.

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Utan att vilja förneka, att de af motionären påpekade olägenheter
af nu gällande stadgande!) flerestädes må hafva gjort sig gällande, hyser
Utskottet likväl den åsigt, att genomförandet af den i motionen föreslagna
utväg till deras afhjelpande skulle vara förenadt med icke obetydliga
svårigheter. Utskottet tillåter sig att i detta hänseende anföra:

att, då en person, som är bosatt å en ort och derstädes åtnjuter
inkomst, men är å annan ort mantalsskrifven, icke finnes antecknad i
den förra ortens mantalslängd, hvilken enligt 36 § i Bevillningsstadgan
skall af bevillningsberedningen vid dess arbeten följas, det i många fall
måste komma att bero af en tillfällighet, huruvida en sådan person verkligen
blifver af beredningen uppmärksammad;

att, derest, på sätt motionären föreslagit, uppgift om den uppskattade
inkomsten skulle af kronoombudet vid taxeringskomité!) i vistelseorten
till vederbörande pröfningskomité insändas, en person i den förutsatta
ställningen lätt nog kunde komma att beröfvas den i Bevillningsstadgan
hvarje skattskyldig medgifna rätt att öfver taxeringskomités beslut
anföra besvär hos pröfningskomité; ty, ehuruväl det står den skattskyldige
fritt att hos taxeringskomité!) i vistelseorten göra sig underrättad
om den derstädes verkstälda taxeringen, måste likväl, med den olika
tolkning, som kan gifvas åt uttrycket vistelseort, fall ofta komma att
inträffa, då den skattskyldige funne sig sakna anledning att inhemta sådan
underrättelse;

att den utväg, som till undanrödjande af sistnämnda olägenhet
närmast erbjuder sig, eller att ålägga kronoombudet vid taxeringskomité!)
i den skattskyldiges vistelseort att till taxeringskomité!) i mantalsskrifningsorten
insända ifrågavarande uppgift, icke låter sig såsom en
allmän regel föreskrifvas, då sistnämnda taxeringskomités sammanträde
möjligen kan infalla samtidigt med eller tidigare än den förras;

att det stundom blefve förenadt med svårighet att bestämma hvad
till den skattskyldiges inkomst å vistelseorten vore att hänföra, i hvilket
fall lätteligen kunde uppstå förvecklingar, ledande till dubbel beskattning;

samt att, då den uppskattning af inkomsten, som af taxeringskomité))
i vistelseorter) verkstäldes, icke kornme att ligga till grund för
någon beskattning å samma ort, den häfstång för åstadkommande af en
noggrann taxering, som ligger uti åstundan om en rättvis och jemlik
fördelning af skattebördorna mellan de skattskyldige inom ett taxeringsdistrikt,
kornme att hos komitén saknas.

Af det anförda lärer framgå, att en bestämmelse i det af motionären
angifna syfte i allt fall icke torde kunna uti Bevillningsstadgan
införas utan vidtagande derjemte af åtskilliga andra förändringar i stad -

Bevillnings-Ut8hottets Betänkande N:o 4.

5

gans nuvarande lydelse. Utskottet skulle likväl icke undandragit sig att
afgifva förslag till de sålunda erforderliga förändringarne, derest Utskottet
kunnat finna de af motionären antydda missförhållandena ega någon allmännare
betydelse. Nu föreskrifves emellertid i 24 § af Bevillningsstadgan,
att »till upplysning och ledning vid bestämmande af de bevillningsafgifters
belopp, som skola utgöras, böra före den 15 Mars nedannåmnda
år följande officiella uppgifter meddelas, nemligen: — — — —
b) hvarje år: — — — — 2:o af Statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet
eller embetsverk, vare sig statens, stads eller menighets,
äfvensom af styrelsen för allmän inrättning eller stiftelse eller med Kongl.
Maj:t,s oktroj försedt verk eller bolag, der embete- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning eller pension: uppgift angående
hvar och en person tillkommande löner, arfvoden, pensioner eller
gratifikationer, boställe, löningsjord eller andra löneförmåner; hvarjemte
bör anmärkas, huruvida med tjensten åtföljer inkomst utaf sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller dylikt, som, jemlikt §§ 6
och 7 mom. 2, är bevillning underkastadt; — — — — —---»

samt i § 9 af samma stadga, sådan denna § lyder enligt Kongl.
Kungörelsen den 30 Maj 1879, att »bevillning för inkomst af kapital eller
arbete påföres: — — — — — fabriksegare, handlande samt annan yrkesoch
näringsidkare, der fabriken är belägen eller handeln, yrket eller näringen
hufvudsakligen, å en eller flera orter, idkas; dock skola handlande
i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse
de derstädes ikda, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne;
— — — — — — — — —»

Då således taxeringskomitén i den skattskyldiges mantalsskrifningsort
erhåller officiella uppgifter angående de honom å annan ort tillkommande
inkomster i det allmännas samt vissa enskilda inrättningars och
bolags tjenst, och då inkomst af fabrik, handel, yrke eller näring enligt
regeln skall beskattas, der den förvärfvas, torde dermed kunna sägas vara
på ett i flertalet fall tillfredsställande sätt sörjdt derför, att icke inkomst
å annan ort än mantalsskrifningsorten må undgå behörig beskattning.
Utskottet hemställer derföre,

att Herr P. E. Berglöfs förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.