Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 19.
1
N:o 19.
Ant. till Eiksd. Kansli don 8 Maj 1880, kl. 12 nödd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande
bestämmelser angående prof ning skomités dispositionsrätt
öfver den s. k. bevillningsprocenten.
§ 75 mom. 1 i nu gällande Bevillningsstadga har följande lydelse:
“Till kostnader för tryckningen af formulär och blanketter till
taxeringslängder jemte sammandrag deraf samt arfvoden åt kronans
ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar under pröfningskomiténs
sammankomster med flera likartade utgifter äfvensom till
skälig af vederbörande taxeringskomitéer förordad vedergällning ej
mindre för sådana till ledning vid bevillningsafgifternas bestämmande
aflemnade, officiella uppgifter, som icke utan genomgåendet af vidlyftiga
handlingar eller räkenskaper kunnat meddelas, än till ordförandena
i bevillningsberedningarna, äfvensom för det vid taxeringsförrättning
för öfrigt lemnade biträde af tjensteman eller andra personer,
som icke ega att vid samma förrättning beräkna rese- och traktamentskostnadsersättning,
må hvarje pröfningskomité med undantag af
Stockholms stads, för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller,
använda och fördela högst ett belopp, motsvarande tre procent af de
första 75,000 kronor, hvartill hela länets bevillningssumma för året
uppgår, två och en half procent af de derpå följande 25,000 kronor,
två procent af de derpå följande 25,000 kronor, en och en half procent
af de derpå följande 25,000 kronor, en procent af de derpå följande
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 19.
50,000 kronor, samt slutligen en half procent af allt hvad bevillningssumman
öfverstiger 200,000 kronor; dock får, om än denna bevillningssumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningskomitén
beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning
och vedergällning, än den då beviljade, för samma år utdelas,
eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmandet af enahanda
ersättning och vedergällning under ett följande år.“
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion
(N:o 157) anför Herr Aug. Bokström, att ehuru i öfverensstämmelse med vilkoren
för den lönereglering, som vid 1878 års riksdag beslutades för vissa
landsstatstjenstemän, landskamererares och kronofogdars rätt till arfvoden
af allmänna bevillningen i och för uppdrag såsom kronoombud vid
beskattningskomitéerna med 1879 års ingång skulle upphöra, deraf icke
föranledts någon ändring i Bevillningsstadgan. Deremot hade beslutet om
nämnda lönereglering medfört en emot ifrågavarande tjenstemäns bevillningsarfvoden
svarande minskning i sjunde hufvudtitelns förslagsanslag
till kostnader för allmänna bevillningens uttaxerande, nemligen från
117,500 kronor till 102,500 kronor. Innevarande års Riksdag hade jemväl i
sammanhang med sitt beslut om lönereglering för häradsskrifvarne, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition, ytterligare minskat
detta förslagsanslag från 102,500 kronor till 75,000 kronor, i följd
hvaraf en skenbar minskning af tillsammans 42,500 kronor uppkommit
i taxeringskostnaderna. Ifrågavarande förslagsanslag hade sålunda,
i följd af genom löneregleringarna förändrade förhållanden, ansetts
böra minskas med ungefär en tredjedel af hela sitt belopp, och hvad
särskild! taxeringskostnaderna för länen beträffar, reseersättningar oberäknad!,
så skulle dessa nedgå från omkring 78,925 till 36,425 kronor.
En motsvarande reduktion i den verkliga utgiften kunde dock
ingalunda förväntas, om icke de gränser, som Riksdagen uppdragit
för pröfningskomitéernas rätt att disponera öfver viss andel af bevillningen,
i samma mån inskränktes. Åtminstone gåfve en längre tids
erfarenhet vid handen — såsom ock af Riksdagens revisorer förut
påpekats — att den skäliga vedergällning, som pröfningskomitéerna
till vederbörande anvisade, mycket nära sammanfölle med det högsta
belopp, som dessa komitéer egde att inom de derför utstakade gränserna
disponera.
För att vinna rättelse i detta förhållande har motionären å en
motionen bilagd uppgift framlagt tvenne olika förslag till förändrad
beräkning af den s. k. bevillningsprocenten. Enligt den första af
dessa skulle den i 75 § 1 mom. omförmälda kostnadsersättning och
vedergällning utgå med 2 procent af de första 75,000 kronor af
3
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 19.
länets bevillningssumma, med 1 procent af de derpå följande 25,000
kronor ocli med J procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger
100,000 kronor; enligt det senare åter med 11 procent af de
första 75,000 kronor, med 1 procent af de derpå följande 25,000
kronor samt med 1 procent af hvad som öfverskjuter 100,000 kronor.
Beräknad å de summor, hvartill bevillningen i de olika länen
år 1877 uppgick, skulle enligt dessa förslag bevillningsprocenten med
respektive 33,575 och 42,025 kronor understigit det belopp, hvarmed
den efter nu gällande grunder utgått.
Ehuru sålunda genom antagande af den senare förslagsberäkningen
en mot minskningen å sjunde hufvudtitelns förslagsanslag till
allmänna bevillningens uttaxerande svarande minskning i den verkliga
utgiften skulle vinnas, anser likväl motionären, att, då största delen
af de fortfarande utgående taxeringskostnaderna, som af bevillningsprocenten
bestridas, utgöres af ersättningar till ordförandena i bevillningsberedningarne,
det för vinnande af en jemn och rättvis taxering
torde vara af vigt, att berörda ersättningar fullt motsvara, om icke arbetet
i ett sådant förtroendeuppdrag, så åtminstone de dermed förenade
kostnader för resor och vivre utom hemorten, hvarjemte motionären,
af enahanda orsak, anser det mindre lämpligt att allt för mycket
inskränka pröfningskomitéernas rätt, att, sedan tryckningkostnaderna
blifvit godtgjorda, anvisa ersättning för sådana till beredningen
afgifna officiella uppgifter, hvarför sådan ersättning blifvit i Bevillningsstadgan
utlefvad.
Med afseende å hvad motionären sålunda anfört och under erinran
om behöfligheten af en sådan ändring i Bevillningsstadgan, som
af Riksdagens beslut om lönereglering för landsstaten föranledes, hemställer
motionären, att 75 § 1 mom. af Bevillningsstadgan må erhålla
följande förändrade lydelse:
“Till kostnader för tryckningen af formulär och blanketter till
taxeringslängder jemte sammandrag deraf samt arfvode för protokolls
föringen
— ---må hvarje pröfningskomité — — — använda och
fördela högst ett belopp motsvarande två procent af de första 75,000
kronor, hvartill hela länets bevillningssumma för året uppgår, en procent af
de derpå följande 25,000 kronor, samt slutligen en half procent af hvad
bevillningen öfverstiger 100,000 kronor; dock — — — — — under
ett följande år. Landsstatstjensteman, som i och för tjensten är skyldig att
närvara vid taxeringsjiirrättning, egen icke att derför åtnjuta arfvode af
bevillning en.a
Lika med motionären anser Utskottet de senast vidtagna löneregleringarne
för landskamererare, kronofogdar och häradsskrifvare,
4 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 19.
genom hvilka regleringar dessa tjenstemäns rätt till arfvoden af allmänna
bevillningen upphört, böra föranleda en nedsättning i det belopp,
som pröfningskomité eger disponera till den i 75 § 1 mom. Bevillningsstadgan
omförmälda kostnadsersättning och vedergällning. Jemväl
derutinnan öfverensstämmer Utskottet med motionären, att denna
nedsättning icke bör göras så betydlig, att den fullt kommer att motsvara
den af löneregleringarne föranledda minskningen i sjunde hufvudtitelns
förslagsanslag till kostnader för allmänna bevillningens uttaxerande;
men Utskottet har icke ens ansett sig böra förorda en så
stor nedsättning som den af motionären föreslagna. Utskottet vill nemligen
fästa uppmärksamheten derpå, att löneregleringen för landskamererare
och kronofogdar först med 1879 års ingång trädt i kraft, samt
att, då ännu icke från alla län landtränteriernas specialräkningar för
nämnde år till Kammarrätten inkommit, man ännu icke kan ega full
kännedom om det sätt, hvarpå bevillningsprocenten under detta år i
jemförelse med det föregående blifvit af de olika pröfningskomitéerna
disponerad, och följaktligen icke torde böra, innan sådan kännedom
vunnits, alltför mycket inskränka pröfningskomitéernas dispositionsrätt
uti ifrågavarande afseende. Utskottet har derföre förestält sig, att bevillningsprocenten
lämpligen kunde bestämmas att utgå med 2 procent
af de första 100,000 kronor, hvartill hela länets bevillningssumma för
året uppgår, med 11 procent af de derpå följande 25,000 kronor, med
1 procent af de derpå följande 25,000 kronor samt med £ procent af
allt hvad bevillningssumman öfverstiger 150,000. kronor. Enligt denna
beräkningsgrund, genom hvilken äfven i någon mån skulle undanrödjas
den ofta öfverklagade olägenheten af nu gällande bestämmelser, att
de län, som eg a de största bevillningssummorna, i afseende å bevillningsprocenten
befunne sig uti en, i jemförelse med länen med mindre
bevillningssummor, mindre gynnad ställning, skulle bevillningsprocenten,
Upsala |
län |
med ........................................ |
............2,345 |
Stockholms |
.99 |
.............2,285 |
|
Södermanlands |
.............2,165 |
||
Östergötlands |
>9 |
99 ....................................... |
.............3*165 |
Gotlands |
99 |
99 .......................................... |
............. 860 |
Kalmar |
11 |
*> 9 ........................................ |
...........2,495 |
Blekinge |
99 |
99 .......................................... |
............. 1,960 |
Jönköpings |
99 |
99 ........................................ |
............2,300 |
Kronobergs |
99 |
99 ......................................... |
............1,440 |
Kristianstads |
99 |
............2,525 |
|
Malmöhus |
99 |
99 ......................................... |
............3,865 |
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.
5
för Hallands
„ Göteborgs
„ Elfsborgs
,, Skaraborgs
„ Örebro
,, Wermlands
„ Westmanlands
„ Kopparbergs
„ Gefleborgs
„ Westernorrlands
„ Jemtlands
„ Westerbottens
„ Norrbottens
län med
n |
ii |
n |
ii |
11 |
v |
11 |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
v |
ii |
ii |
ii |
ii |
................... 1,660 kronor
..................4,015 „
................... 2,660 „
................... 2,650 „
...................2,615 „
.................. 2,700 „
.................. 2,285 „
.................. 2,555 „
................... 2,870 „
................... 2,760 „
.................. 820 „
...................1)180 „
.................. 1,000 „
Summa 55,175 kronor.
Då enligt nu gällande grunder bevillningsprocentens maximibelopp
för år 1877 uppgick till 78,925 kronor, skulle alltså skilnaden
utgöra 23,750 kronor.
Då kronoombuden vid taxeringskomitéerna i städerna, hvilka särskilt
för hvarje gång förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
fortfarande lära vara berättigade till andel af bevillningsprocenten, torde
de af motionären till borttagande föreslagna orden: “samt arfvoden åt
kronans ombud“ böra i paragrafen qvarstå. Någon tvetydighet lärer
deraf icke kunna vållas, då paragrafen, enligt dess af motionären föreslagna
lydelse, uttryckligen stadgar, att landsstatstjensteman, som i
och för tjensten är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning, icke
eger att derför åtnjuta arfvode af bevillningen.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet hemställa,
att § 75 mom. 1 Bevillningsstadgan må erhålla
följande förändrade lydelse:
“Till kostnader för tryckningen af formulär och
blanketter till? taxeringslängder jemte sammandrag
deraf samt arfvoden åt kronans ombud och för proto
kollsföringen---—
må hvarje pröfningskomité
— — använda och fördela högst ett belopp motsvarande
två procent af de första 100,000 kronor, hvartill
hela länets bevillnings summa för året uppgår, en och
Bih. till Biksd. Prot. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 2
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 19.
ev/half procent af de derpå följande 25,000 kronor, en
procent af de derpå följande 25,000 kronor, samt slutligen
en half procent af allt hvad bevillnings summan
öfverstiger 150,000 kronor; dock -----7 under
ett följande år. Landsstatstjensteman, _ som i och för
tjensten är skyldig att närvara vid taxerings förrättning,
eqer icke att derför åtnjuta arfvode af bevillning en
Stockholm den 8 Maj 1880.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
STOCKHOLM, ISAAO MAROUS1 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1880.