14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75,
ST:o 75.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående stämpelpappersafgiften.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! N:is 5 och 15 samt Memorial Nio 10.)
S. A. K.
Riksdagen får härmed i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t anmäla
de förändringar, Riksdagen med anledning af inom Riksdagen väckta
förslag funnit skäligt vidtaga i nu gällande stämpelpappersförordning.
§ 5.
Af det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden för den
8 November 1878 samt af det statsrådsprotokoll, som finnes bilagdt Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ny lönestat för Kammarrätten,
har Riksdagen inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med frågan
om lönereglering för Kammarkollegium och Kammarrätten samt under
förutsättning att hvad Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit,
komme att af Riksdagen bifallas, förklarat den inom dessa verk till stats
-
15
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
verket nu ingående expeditionslösen äfvensom de af vaktbetjeningen hittills
åtnjutna sigillpenningarne skola upphöra samt ansett nämnda lösen
och sigillpenningar böra mot stämpladt papper utbytas.
Sedan Riksdagen numera i hufvudsak antagit de af Eders Kongl.
Maj:t framstälda förslag till lönereglering för hemälda embetsverk, har
Riksdagen tagit i öfvervägande, hvilka förändringar i afseende å stämpelpappersafgiften
böra vidtagas i följd af berörda expeditionslösens och
sigi llpenningarnes upphörande.
I öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t uttalade åsigt
och i enlighet med den grundsats, som blifvit tillämpad vid reglering af
häradshöfdingarnes, hofrätternas och landsstatens löner, har Riksdagen ansett
den expeditionslösen, som vid nu ifrågavarande verk hittills ingått
till statsverket, men nu kommer att upphöra, och hvilken, jemlikt nådiga
cirkuläret den 9 November 1860, utgöres af lösen för samtliga utgående
expeditioner, utom diariibevis och afskrifter, likasom ock sigillpenningarne
lämpligen böra ersättas med en förhöjd stämpelafgift å de från samma
verk utgående expeditioner.
För protokoll och utslag, som från Kammarkollegium och Kammarrätten
utgifvas till part, som författningsenligt är pligtig att desamma
lösa, utgår för närvarande lösen med 3 kronor för första arket och med
1 krona 50 öre för hvart och ett af de följande, samt stämpelafgift med
1 krona för hvarje ark, hvarjemte för hvarje utslag erlägges i sigillpenningar
50 öre.
Med strängt vidhållande af den åsigt, att stämpelpappersafgiften för
dessa handlingar bör bestämmas till samma belopp som nu utgående
stämpel, ökad med lösen och sigillpenningar, de sistnämnda, der sådana
nu förekomma, blefve stämpelafgiften för de från Kammarkollegium och
Kammarrätten utgående protokoll och utslag för första arket f kronor
och för hvart af de följande 2 kronor 50 öre, hvartill för hvarje utslag
ytterligare borde tilläggas 50 öre, motsvarande de hittills er lagda sigillpenningarne.
Men då det icke synts Riksdagen lämpligt, att genom införande
i denna §, hvilken innehåller stadganden, bland annat, om stämpel
å handlingar, som utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter, af
eu särskild afdelning för nu ifrågavarande embetsverk än ytterligare öka
nämnda paragrafs redan förut vidlyftiga bestämt nelser, samt något giltigt
skäl icke lärer kunna anföras, hvarföre expeditioner i mål, som af dessa
verk handläggas, skulle draga lägre afgifter än expeditioner i mål, som
behandlas af de med dessa verk i öfrigt likstälda Hofrätterna, har Riks
-
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
dagen ansett Kammarkollegium och Kammarrätten, hvilka nu hänföras till
fjerde afdelningen af de i denna § klassificerade embetsverk, böra förflyttas
till samma afdelning som Hofrätterna, eller femte afdelningen.
Härigenom blifver afgiften för utslag från Kammarkollegium och
Kammarrätten till part, som författningsenligt är pligtig att detsamma
lösa, för första arket 9 kronor, i stället för nuvarande 4 kronor jemte
sigillpenningar, samt för hvart af de följande 2 kronor, i stället för nu
bestämda 2 kronor 50 öre, hvaremot protokoll, som utgifves till dylik
part, kommer att draga en afgift af 3 kronor för hvarje ark, i stället för
nuvarande 4 kronor för första arket och 2 kronor 50 öre för hvart af
de följande. För sådana expeditioner, för hvilka lösen fortfarande skall
utgå, kommer sammanlagda afgiftsbeloppet att öfver hufvud blifva något,
ehuru obetydligt, högre än hittills. Men denna förhöjning torde fullt erfordras
för betäckande af de ökade statsutgifter, hvilka med de nu beslutade
löneregleringarna blifva förknippade.
Riksdagen har derföre vidtagit den förändring i denna §, att under
femte afdelningen blifvit insatta Kammarkollegium och Kammarrätten,
hvarjemte, då af rikets kollegier endast Kommerskollegium kommer att
qvarstå under fjerde afdelningen, men deremot tvenne förr under benämningen
rikets kollegier hänförda förvaltande embetsverk, Arméförvaltningen
och Marinförvaltningen, synts Riksdagen böra särskild!, upptagas under
samma afdelning, uttrycket rikets kollegier i sistnämnda afdelning blifvit
utbytt mot uttrycken: »Arméförvaltningen, Marinförvaltningen, Kommerskollegium»;
i följd hvaraf denna § erhållit den förändrade lydelse, bifogade
författningsförslag utvisar.
§ 6.
Riksdagens uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att de i denna §
intagna föreskrifter om bouppteckningars stämpelbeläggning, enligt hvilka
i vissa fall ett mindre bo belastas med proportionsvis drygare stämpelafgift
än ett större, icke äro med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Då detta missförhållande, hvilket härrör deraf, att i sammanhang med
löneregleringar för häradshöfdingarne och Hofrätterna tilläggsstämpeln införts
såsom en motsvarighet mot den lösen för bevis om inregistrering af
bouppteckningar, hvilken förut utgått vid underdomstolarne å landet och
i Hofrätterna och ännu utgår vid de stadsdomstolar, der icke s. k. bouppteckningsprocent,
utgöres, enligt Riksdagens tanke tarfvar rättelse, har Riks
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
17
(lagen tagit i öfvervägande, huruvida icke oinförmälda föreskrifter kunna
ändras sålunda, att det antydda missförhållandet undanrödjes, utan att
derigenom någon annan eller större olikhet i inregistreringsafgifternas belopp
vid olika domstolar uppkommer än den, som redan förefinnes mellan
de sterbhus, från hvilka bouppteckningsprocent utgår, samt andra sterbhus.
Riksdagen har ansett detta kunna ske derigenom, att den nuvarande tillläggsstämpeln
borttages och i dess ställe, till ersättande af den minskning
i statsverkets inkomst af stämpelpappersafgiften, som derigenom skulle
uppkomma, den nu till 25 öre bestämda allmänna stämpelafgiften å bouppteckningar
höjes till 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen;
men att för bouppteckning, som till underdomstol i stad ingifves,
från det belopp, hvartill stämpeln enligt denna beräkningsgrund skulle
uppgå, afdrages ett belopp motsvarande den för bevis om bouppteckningens
inlemnande och inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven
om, på grund af föreskriften i § 12 af expeditionstaxan derom, att dylik
lösen ej må fordras, der för boupptecknings förrättande uppteckningsprocent
eger rum, sådan lösen icke utgår. Då bouppteckningsprocenten
utgör ersättning icke allenast för bestyret med boets upptecknande, utan
äfven för bouppteckningens inregistrering vid domstolen, har en föreskrift,
hvarigenom afdrag äfven i nyssnämnda fall medgifves, synts vara af billigheten
påkallad, och derigenom vinnes äfven den förmån, att alla bouppteckningar
med samma behållning, hvilka ingifvas till underdomstol i
stad, komma att fortfarande draga lika stämpel.
I öfverensstämmelse härmed och då, i följd af tilläggsstämpelns upphörande,
det å denna syftande stadgandet i sista stycket af rubriken bouppteckningar
i denna § jemväl bör utgå, har Riksdagen beslutat att åt
nämnda rubrik gifva den förändrade lydelse, bifogade författningsförslag
utvisar.
På grund af nådiga förordningen den 16 Juni 1875 är numera den,
som åtkommit fast egendom under fideikommissrätt, skyldig att å fånget
söka lagfart.
Under rubriken Jcöpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentarisJca förordnanden
stadgar nu ifrågavarande §, att testamentariska förordnanden om
fast egendom och frälseräntor skola, då de för lagfart företes, beläggas
med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
taxeringsvärde; men i § 7, som innehåller undantag, bland annat,
från de i § 6 intagna stadganden, föreskrifves, att »fideikommissbref» äro
från stämpel, enligt § 6, befriade.
Bill. till Riksd. Prof, 1879. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 14 Haft.
3
18
''Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.
Enligt hvad. till Riksdagens kännedom kommit, hafva i anledning af
nu anmärkta stadganden i §§ 6 och 7 skiljaktiga meningar yppat sig,
huruvida testamenten, hvarigenom fideikommiss af fast egendom upprättats,
höra, då lagfart på grund af dem sökes å den fideikommitterade egendomen,
draga stämpel lika med andra testamentariska förordnanden eller
såsom )>fideikommissbref» vara derifrån fria.
Det har synts Riksdagen otvifvelaktigt, att testamentariska förordnanden
angående fideikommiss böra, då lagfart på grund af dem sökes, vara
underkastade stämpel lika med gåfvobref och andra testamenten, och den
i § 7 nu medgifna befrielse för fideikommissbref har antagligen af förbiseende
fått qvarstå i författningen från den tid, då lagfart vid öfvergång
af fideikommiss från en innehafvare till en annan icke var föreskrifven.
Något giltigt skäl emot fideikommissbrefs stämpelbeläggning kan så mycket
mindre hemtas från den omständigheten, att en fideikommissinnehafvare
eger en mindre vidsträckt rätt öfver, egendomen än en annan testamentstagare
eller en gåfvotagare, som vid de fall, då gifvare af fast egendom
i ett eller annat hänseende inskränkt emottagarens dispositionsrätt,
denne otvifvelaktigt vid lagfarts sökande är underkastad stämpelafgift.
Då nu hvad här ofvan blifvit anfördt i fråga om stämpelbeläggning
af fideikommissbref, som innefattas i testamentariskt förordnande, lärer ega
tillämplighet på hvilken annan handling som helst, hvarigenom fideikommiss
blifvit inrättadt, har Riksdagen, till förekommande af allt missförstånd,
ansett böra i den i denna § förekommande rubriken köpe-, bytesocli
gåfvobref etc. näst efter orden »testamentariska förordnanden» tilläggas
orden »och fideikommissbref» och i §:n införas en ny rubrik, hvarigenom
i fråga om fideikommissbrefs stämpelbeläggning hänvisning meddelas till
nyssnämnda rubrik, hvarjemte, för att tydligen utmärka, att fidekommissbref
äfvensom gåfvobref och testamenten, då på grund af gifvarens föreskrift
flere personer efter hvarandra innehafva samma egendom, böra, så
ofta lagfart vid egendomens öfvergång från en innehafvare till annan
sökes, ånyo beläggas med stämpel, Riksdagen funnit nödigt att under först
omförmälda rubrik näst efter stadgandet rörande per mille samt de forna
till- och afträdesafgifterna införa en särskild föreskrift derom.
Riksdagen har följaktligen åt rubriken köpe-, bytes- och gåfvobref samt
testamentariska förordnanden i denna § gifvit den förändrade lydelse, bifogade
författningsförslag innehåller, samt i paragrafen infört en ny rubrik
af den lydelse, samma förslag utvisar.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
19
I rubriken skuldebref i denna § stadgas, att skuldebref af alla slag,
godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar och enskilda
assignationer, de må innehafvas af enskilda personer, publika verk, fromma
stiftelser eller andra, enligt § 7, från stämpelafgift befriade inrättningar,
böra, då de för domaren eller exekutor uppvisas, förses med stämpel till
25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes, och i § 7 föreskrifves, att från stämpel
enligt § 6 befrias, bland andra, kronan »i allt hvad dess rätt rörer» samt
kyrkor »i alla dem rörande mål».
Dessa stadganden, jemförda med hvarandra, lära, enligt hvad Riksdagen
erfarit, lemnat rum för olika tolkningar i afseende å frågan, huruvida
kronan och kyrkor böra erlägga stämpelafgift för skuldebref, som af
dem innehafvas, eller icke.
Hvad angår kyrkors stämpelpligtighet i ifrågavarande afseende, så
anförde vid 1869 års riksmöte, då de nu i rubriken skuldebref i denna
§ förekommande orden »fromma stiftelser eller andra, enligt § 7, från
stämpelafgift befriade inrättningar» insattes, Riksdagen i den underdåniga
skrifvelse, hvarmed densamma anmälde sina angående stämpelpappersafgiften
fattade beslut, i afseende härå, att, då Riksdagen inhemtat, att
den i § 7 af nådiga kungörelsen den 23 November 1866 angående ifrågavarande
ämne åtskilliga fromma stiftelser, såsom kyrkor, hospitaler och
fattigvårdsinrättningar, medgifna frihet från stämpelafgift i alla dem rörande
mål erhållit en så vidsträckt tolkning att till och med till dylika
fromma stiftelser utstälda skuldebref, då de för inteckning i fast egendom
vid domstol uppvisats, blifvit från stämpel befriade, men denna afgiftsfrihet
endast undantagsvis komme de långifvande milda stiftelserna till
o o
godo och kunde, då pantförskrifningar i allmänhet hade löpande egenskap,
leda till ganska betänkliga missbruk, så hade Riksdagen ansett ett
bestämdt stadgande till förekommande deraf böra i författningen införas
samt i sådant hänseende beslutat att uti ifrågavarande rubrik borde insättas
de nyss citerade orden. Häraf framgår otvetydigt, att Riksdagen
ansett kyrkor böra lika med enskilda personer erlägga stämpelafgift för
skuldebref, som af dem innehafvas. Men då olika åsigter i detta afseende
försports, har Riksdagen nu funnit omförmälda rubrik böra så förtydligas,
att något missförstånd om förordningens rätta mening ej må
ega rum.
Huruvida åter med förevarande lagstiftning hittills varit afsedt, att
äfven kronan skulle vidkännas stämpelafgift, kan åtminstone icke anses
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
lika otvifvelaktigt. Emellertid tiar Riksdagen ansett öfvervägande skäl
förekomma, att i stämpel pappersförordningen införa ett bestämdt stadgande
om eu sådan lika för alla och således äfven för kronan gällande afgiftspligtighet.
Det torde nemligen i regeln kunna antagas, att den, som utfärdat
skuldebrefvet, ehvad det inteckna^ eller betalning för detsamma
utsökes, får vidkännas stämpelafgiften, i förra fallet för att åt detsamma
bereda den större kredit, som med inteckningen åsyftas, samt i det senare
för att godtgöra statsverket den kostnad, som påkallandet af myndigheternas
handräckning föranleder. En annan uppfattning skulle leda derhän,
att ett till kronans säkerhet intecknadt skuldebref kunde, af gäldenären
inlöst, utan stämpelafgift vid andra lånetransaktioner begagnas,
äfvensom att eu försumlig gäldenär, då kronan vore fordringsegare, deri
hade en fördel, som emot annan fordringsegare icke egde rum, och att
således den likhet i beskattningshänseende, som rättvisan fordrar, här
blefve åsidosatt.
På grund häraf har Riksdagen ansett, att i rubriken skuldebref i denna
§ böra efter orden »enskilda personer» inskjutas orden »kronan, kyrkor»;
och har i följd häraf nämnda rubrik erhållit den lydelse, författningsförslaget
utvisar.
§ 7-
I följd af Riksdagens ofvan omförmälda beslut rörande stämpelafgiften
för bouppteckningar har Riksdagen åt rubriken bouppteckningar i denna
§ gifvit den förändrade lydelse, som författningsförslaget utvisar.
Vidare har Riksdagen, i öfverensstämmelse med sitt ofvannämnda beslut
om stämpelbeläggning af fideikoinmissbref, beslutat, att rubriken
fideikommissbref i denna § skall utgå.
Enligt hvad till Riksdagens kännedom kommit, har åt det i denna §
förekommande stadgande om frihet från stämpel för skuldebref af alla
slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar eller enskilda
assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning
sökes, ej uppgår, hvad skuldebref och godkända räkningar angår,
till 500 kronor, men i fråga om godkända eller protesterade vexlar och
enskilda assignationer till 100 kronor, äfvensom för samtliga dessa handlingar,
när de i konkurs bevakas, stundom gifvits den tolkning, att vexlar,
äfvensom anvisningar eller s. k. mandats, å belopp under 100 kronor,
då de för inkassering företetts, ansetts fria från den för dylika handlingar
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 73.
21
under rubriken vexlar i § 6 stadgade särskilda stämpel af 1 krona för
vexel och 50 öre för anvisning eller mandat.
Då med förstberörda stadgande endast afsetts att i ofvan anmärkta
fall befria ifrågavarande handlingar från den under rubriken skaldebref
etc. i § 6 föreslcrifna stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af
det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning sökes, men stadgandet
blifvit föremål för olika tolkningar, har Riksdagen ansett ett tilllägg
dertill böra göras, så att tydligen utmärkes, att detsamma icke afser
den för vexlar och anvisningar stadgade särskilda stämpel; och har med
anledning häraf åt rubriken skuldebref af alla slag, godkända räkningar,
godkända eller protesterade vexlar eller enskilda assignationer i denna §
gifvits den lydelse, bilagda författningsförslag utvisar.
Enligt nådiga kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 29
September 1876 voro från stämpel befriade såväl inkommande handlingar
som utgående expeditioner, med undantag af Eders Kongl. Maj:t,s resolutioner
och utslag i mål angående åsättande af ränta, kronotionde eller
rotering, men genom den vid sistlidne års Riksdag i sammanhang med
landstatens lönereglering vidtagna ändring i stäinpelpappersförordningen,
hvarigenom ekonomi- och politimål underkastades stämpel, och såsom en
följd deraf åtskilliga i 2 mom. af denna § stadgade undantag från stämpelskyldigheten
borttogos, hafva expeditioner i dessa mål blifvit stämpelpligtige.
Då emellertid i dessa mål, der kronan kan sägas vara den, som ensam
är sökande och har någon förmån att vinna, det synes mera med
billigheten öfverensstämmande, att kronan, som mot den enskilde framställer
yrkande om åläggande för honom att för framtiden utgöra någon
skyldighet, sjelf vidkännes kostnaden derför, än att den enskilde tvingas att
utgifva en stämpelafgift, som mången gång öfverstiger utgiften för den
skyldighet, om hvars åläggande i målet är fråga, har stämpelskyldigheten
i ifrågavarande mål synts Riksdagen böra inskränkas till hvad den var
före den vid 1878 års riksdag vidtagna förändringen, så att af expeditioner
i dylika mål endast Eders Kongl. Maj:ts utslag och resolutioner komma
att beläggas med stämpel. Härtill har skäl så mycket hellre synts förefinnas,
som, hvad angår expeditioner, som i dessa mål från Kammarkollegium
utgå, Eders Kongl. Maj:t på Kollega hemställan redan den 25
Juni 1875 genom nådigt bref förordnat, att Kollega utslag i ifrågavarande
mål skola vederbörande hemmans- eller lägenhetsinnehafvare tillställas
utan lösen.
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
Riksdagen har derföre beslutat, att bland de i 2 inom. af denna §
uppräknade mål och ärenden skola intagas mål angående åsättande af
kronotionde, ränta eller rotering, samt följaktligen åt momentet gifvit den
lydelse, författningsförslaget utvisar.
§ 8-
I följd af Riksdagens beslut om stämpelbeläggning af fideikommissbref
bär i 9 mom. af denna § efter orden ^testamentariska förordnanden»
inskjutits orden »och fideikommissbref».
§ io.
Enligt 2 mom. af denna § skall den 31 December hvarje år allt på
kredit emottaget stämpelpapper hos försäljningsmannen inventeras, och
hvad dervid icke finnes osåldt skall senast den 15 påföljande Januari i
ränteriet eller hos kronofogden i orten kontant betalas.
o
Då stämpelpapper, som blifvit till expeditioner användt, enligt gällande
stämpelpappersförordning är att betrakta såsom såldt, oafsedt om
expeditionerna blifvit utlösta eller icke, måste expeditionshafvanden inom
ofvan anmärkta tid till ränteriet eller kronofogden kontant leverera betalning
ej allenast för det verkligen sålda stämpelpapperet, utan äfven för
det stämpelpapper, som användts till expeditioner, för hvilka han sjelf
ännu icke uppburit liqvid, och således lemna kronan förskott på uppbörden.
Då i de flesta domsagor höstetingen i allmänhet ej hinna afslutas
förrän under senare hälften af December månad, kan antalet vid inventeringen
befintliga outlösta expeditioner ofta vara synnerligen betydligt,
och då numera stämpeln å protokoll, som från häradsrätt utgifvas, är bestämd
till 2 kronor för första arket och 1 krona 50 öre för hvart af de
följande, uppgår hvad vederbörande domare sålunda nödgas förskottera
kronan ofta nog till ganska ansenliga belopp.
Det har emellertid synts Riksdagen hvarken med billighet eller fordringarna
på en väl ordnad finansförvaltning öfverensstämma, att uppbördsmännen,
på sätt nu är fallet, nödgas ligga i förskott för kronan.
Men då detta missförhållande hufvudsakligen för domare å landet torde
verka i någon högre grad betungande, har Riksdagen ansett en förändring
till undanrödjande af detta missförhållande förnämligast vara af behofvet
påkallad i afseende å dessa domare. Eu föreskrift har derföre blifvit af
23
Riksdagens underd. Skrifvelse, K:o 7S.
Riksdagen i stämpelpappersförordningen intagen derom, att det stämpelpapper,
som blifvit användt till sådana årets hösteting tillhörande expeditioner,
hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen
eller af vederbörande kronofogde eller länsman, icke äro utlöste, må i
inventeringsinstrumentet upptagas såsom behållning af osåldt stämpelpapper;
och har följaktligen 2 mom. af denna § erhållit den förändrade
lydelse, som finnes i författningsförslaget angifven.
Med skrifvelse af den 21 sistlidne Mars har Hans Excellens Herr
Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet, enär komitén för utarbetande
af förslag till lag om säkerhet i jernvägar uti den underdåniga
skrifvelse af den 10 Februari innevarande år, med hvilken förslagen till
lag om inteckning i jernväg och dermed sammanhang egande författningar
blifvit öfverlemnade, fäst uppmärksamheten dervid, att, då förslaget
till lag om inteckning i jernväg innehölle föreskrift att med afseende å
de af jernvägsaktiebolag redan upptagna obligationslånen inteckning till
säkerhet för hela lånet skulle fastställas, när dylik säkerhet söktes allenast
af en obligationsinnehafvare, ett stadgande af Riksdagen blefve nödigt af
innehall, att de till dylika lån hörande obligationer, då de intecknades,
skulle vara från stämpelpapper fria, samt beslutanderätten i denna fråga
tillhörde Riksdagen och nådig proposition i ämnet desto mindre ansetts
erforderlig, som Riksdagens Bevillnings-Utskott egde uti bevillningsfrågor
föreslå hvad Utskottet ansåge billigt och nyttigt, låtit, på grund af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till nämnda Utskott öfverlemna en afskrift
af komiterades skrifvelse för den åtgärd, hvartill Utskottet kunde
finna densamma föranleda, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
lag om inteckning i jernväg blefve antagen.
Som emellertid omförmälda lagförslag icke vunnit Riksdagens bifall,
har Riksdagen funnit livad komiterade uti sin berörda skrifvelse hemstält
icke till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 20 Maj 1879.
u
Riksdagens under a. Skrifvelse, N:o 75.
Kungörelse
angående stämpélpappersafgiften samt livad vid kontrollen och upphörden
deraf hör iakttagas.
S 5
o.
Fjerde af delningen:
Arméförvaltningen; Marinförvaltningen; Kommerskollegium; Statskontoret;
Medicinalstyrelsen; Akademikanslersembeten; direktionen öfver serafimerlasarettet;
Generalpoststyrelsen; Telegrafstyrelsen; Generaltullstyrelsen;
Fångvårdsstyrelsen; Skogsstyrelsen; Krigsöfverdomstolar samt andra
af Kongl. Maj:t tillsatta styrelser, komitéer och myndigheter, hvilka icke
finnas i denna eller öfriga afdelningar särskild! upptagna.
Femte afdäningen:
Rikets hofrätter; Kammarkollegium och Kammarrätten.
Sjette af delningen:
Alla handlingar — — — — — — — — — —
— — — med motsvarande belopp.
jRiksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
*
§ 6.
25
Bouppteckningar förses med stämpel till belopp af 50 öre för hvarje
fulla 100 kronor af behållningen i boet; dock må befrielse från stämpel
ega rum, der behållningen ej uppgår till 1,000 kronor, äfvensom för
efterlefvande makes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre,
beräknas till hälften af behållningen; skolande för bouppteckning, som till
underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter denna
beräkningsgrund skulle uppgå, äfdragas ett belopp, motsvarande den för
bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering vid domstolen
bestämda lösen, äfven om, på grund af § 12 i expeditionstaxan, dylik
lösen ej må fordras.
gällande taxeringsvärde.
Bouppteckningar förses — — — — _ _ _ _ _
— — — — till domstol ingifvas.
''Har afliden person på flera orter — — — — _ _ _
— — — tagas till grund för beräkning af stämpelbeloppet.
Certepartier — betalning sökes. Fideikommissbref å
fast egendom; se köpebref. Folkpass — — -—- — _ _ _
Köpe-,. bytes- och gåfvobref samt testainentariska förordnanden och fideikommissbref
om fast egendom och frälseräntor beläggas, då fångeshandlingen
för lagfart företes, med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af värdet, beräknadt för bytes- och gåfvobref samt
testamentariska förordnanden och fideikommissbref efter nästföregående
arets taxeringsvärde samt för köpebref efter den i penningar bestämda
köpeskillingen, så framt denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde,
men i sådant fall efter sistberörda värde.
I det sålunda — — — — — —
inbegripna.
Fideikommissbref, äfvensom gåfvobref och testamenten, då på grund
af gifvarens föreskrift flere personer efter hvarandra innehafva samma
egendom eller ränta, skola förses med stämpel för hvarje gång, efter det
egendomen eller räntan öfvergått från en innehafvare till annan, lagfart
derå sökes.
Bill. till Likså. Prof. 1879. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Käft.
4
26
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
Varder — — — — — — — — ifrågakommer.
Då lagfart — — — — — — — — — — — —
ensam gäldas.
Köpe-, bytes och gåfvobref — — — — — — — —
— — — — ofvanstående beräkning.
Skulle i — — — — — — — — qvadratref.
Till köpe- och bytesbref — — — — — — slutadt är,
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer, de må innehafvas af enskilda personer,
kronan, kyrkor, publika verk, fromma stiftelser eller andra, enligt § 7,
från stämpelafgift befriade inrättningar, böra, då de för domaren eller
exekutor uppvisas, förses med stämpel till 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning sökes;
dock äro dessa handlingar från stämpel fria, när de i konkurs bevakas.
§ 7-
Bouppteckningar, dä behållna summan icke uppgår till 1,000 kronor,
äfvensom efterlefvande makes giftorätt, beräknad till hälften af behållningen,
samt afskrifter eller utdrag af bouppteckningar.
Fattigvårdsinrättningar, i alla dem rörande mål; Folkpass vid inrikes sjöfart;
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar eller enskilda assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning
eller betalning sökes, ej uppgår, hvad skuldebref och godkända räkningar
angår, till 500 kronor, men i fråga om godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer till 100 kronor; äfvensom samtliga dessa
handlingar, när de i konkurs bevakas; dock att dessa undantag icke gälla
i fråga om den i rubriken vexlar i § 6 stadgade särskilda stämpel.
2:o. Från den — — — — — — stämpel fri.
Bevillningsmål; .
Kronotionde, mål angående åsättande af;
Militärärenden;
Rotering, mål angående åsättande af;
27
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
Ränta, mål angående åsättande af;
Salpetersjuderiärenden.
§ 8.
9:o. A köpe-, l)ytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden
och fideikommissbref rörande fast egendom på landet och i städerna,
som vid underdomstolarne i ändamål af lagfart företes, — — —- —
skola begagnas beläggningsstämplar, så inrättade, att, då de midt öfver
af klippas, så väl den ena som den andra delen innefattar fullständiga
värde- och årtalsstämplar.
§ io.
2:o. Hvar och en — — — — 15 Mars 1867.
På reqvisition — — — — försäljningsmedlen.
Den 31 December — — — — uppbördsborgen.
Vid den vid hvarje års slut hos domare å landet skeende inventering
må det stämpelpapper, som blifvit användt till sådana årets hösteting tillhörande
expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen
eller af vederbörande kronofogde eller länsman, ännu
icke äro utlösta, i inventeringsinstrumentet upptagas såsom behållning af
osåldt stämpelpapper.
Till verkställande af — — — — — — — — annan
försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse — — — — — — — afgifvande
räkning.