8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.
M:o 74.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1879.
— _ _ — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående allmänna levillningen.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:is 7 och 20 samt Memorial N:o 11).
S. A. Iv.
Sedan Riksdagen öfversett och granskat gällande stadgande!! angående
allmänna bevillningen, har Riksdagen deruti vidtagit de förändringar, hvilka
här nedan omförmälas.
Då, efter den nyligen verkstälda löneregleringen för armén, indelta
arméns aflöningstillgångar och deribland äfven de boställen, som förut
varit genom boställsdirektionernas försorg utarrenderade, öfverlemnats till
Statsverket, samt de, hvilka tillförene åtnjutit löner från afkomsten af
dessa boställen, numera erhålla aflöning från Statsverket, har Riksdagen
funnit de nu i 2 mom. af 7 § Bevillningsstadgan förekommande orden:
»icke heller den del af indelta arméns löner, som utgör afkomsten från
de genom vederbörande boställsdirektioner utarrenderade boställen, för
hvilka fastighetsbevillning erlägges» böra utgå.
I andra stycket af nyss omförmälda moment och paragraf stadgas,
att afdrag må ske för, bland andra utgifter, »de af landshöfdingars och
9
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 7d.
officerares löner utgående ackords-, rånte- och amorteringsafdrag». Då,
enligt hvad Riksdagen inhemtat, några dylika afdrag af landshöfdingelöner
ej vidare förekomma, hafva i det nyss citerade stadgandet orden
»landshöfdingars och» blifvit uteslutna.
Enligt 3 mom. af 9 § Bevillningsstadgan skall bevillning för inkomst
af kapital eller arbete påföras fabriksegare, handlande samt annan yrkesoch
näringsidkare, der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen
förnämligast idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras
inom den församling, der de äro mantalsskrifne.
Enligt Riksdagens åsigt är det mot rättvisan stridande, att en näringsidkare,
som inom en kommun drifven en jemförelsevis sjelfständig rörelse,
och för densamma är lika med kommunens medlemmar intresserad i anordnande
och upprätthållande af de inrättningar och anstalter, som för
gemensamt gagn erfordras, skall, såsom nu är förhållandet i följd af nyss
anförda stadgande, för inkomsten af denna rörelse vara fri från skatt till
och i saknad af rösträtt inom samma kommun endast af den anledning,
att rörelsen förnämligast idkas inom en annan kommun, och då denna
orättvisa emot de kommuner, som genom nu gällande lagstiftning gå miste
om skatt, icke kan utan en genomgripande förändring af sjelfva grunderna
för kommunalbeskattningen afhjelpas på annat sätt än genom ändring i
bevillningslagstiftningen, så synes den omständigheten, att denna lagstiftnings
egentliga ändamål är ett annat än att reglera kommunalbeskattningen,
icke böra afhålla från sådana möjliga förändringar deri, hvarigenom
en rättvis beskattning inom kommunerna kan åvägabringas.
Riksdagen har derför tagit i öfvervägande, huruvida icke omförmälda
stadgande må kunna, till undanrödjande af den antydda orättvisan, lämpligen
ändras, och då det i 2 mom. af ifrågavarande § förekommande stadgandet
derom, att annat bolag än bank-, jernvägs- och kanalbolag skall
påföras bevillning, der bolagets rörelse hufvudsakligen, å en eller flere orter,
drifves, kunnat tillämpas utan att, såvidt Riksdagen har sig bekant,
några synnerliga svårigheter deraf varit föranledda, och följaktligen ett
motsvarande stadgande lika väl synes kunna tillämpas äfven i vidsträcktare
mån, helst den omständigheten, att en rörelse i ena fallet drifves af
ett bolag och i det andra af en enskild person, väl ej bör betinga olika
sätt för beskattningens påförande, har Riksdagen funnit en förändring af
ifrågavarande^ mom. till öfverensstämmelse med nyss omförmälda föreskrift
Bill. till Biksd. Prof. 1879. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 14 Raft. 2
io
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o Vi.
rörande bolag vara för ändamålet lämplig, samt derför åt detsamma gifvit
följande förändrade lydelse:
»fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare, der
fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen hufvudsakligen,
å en eller flera orter, idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras
inom den församling, der de äro mantalsskrifne.»
Under rubriken B) Bevillning för post- och lotshemman stadgas i
12 § Bevillningsstadgan:
»För de post- och lotshemman, som äro frikallade från rotering och
kronoskjuts, betalas särskildt efter hemmantalet tre kronor för hvarje helt
mantal och i lika förhållande för de mindre, men för dem, hvilka endast
njuta frihet för kronoskjuts, försvinner afgiften.»
Då på grund af nådiga skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 19
Augusti 1870 de af posthemmanen tillförene åtnjutna friheter från rotering
och kronoskjuts icke för närvarande ega rum, har föreskriften i nyss
åberopade § om erläggande af en särskild bevillning för ifrågavarande
hemman ansetts böra utgå och i följd deraf orden »post- och» såväl i
rubriken som paragrafen uteslutits, i sammanhang hvarmed, då alla lotshemman
äro från kronoskjuts fria både i krig och fred, men endast de, *
som tillika njuta frihet från rotering, äro skyldige att erlägga den i paragrafen
stadgade bevillningsafgift, jemväl orden »och kronoskjuts» samt
orden »men för dem, hvilka endast njuta frihet för kronoskjuts, försvinner
afgiften» såsom numera öfverflödiga blifvit uteslutna. Ifrågavarande
rubrik ocli § har derför erhållit följande förändrade lydelse:
»B) Bevillning för lotshemman.
§ 12-
För de lotshemman, som äro frikallade från rotering, betalas särskildt
efter hemmantalet tre kronor för hvarje helt mantal och i lika förhållande
för de mindre.»
I sammanhang härmed har i de vid Bevillningsstadgan fogade formulären
10, 11, 13, 14- och 15 den förändring vidtagits, att, der nu uttrycken
»post- och lotshemman» eller »post- eller lotshemman» förekomma,
orden »post- och» samt »post- eller» uteslutits.
Riksdagens uppmärksamhet har blifvit fäst derå, att i'' nu gällande
Bevillningsstadga saknas bestämmelse derom, att de taxeringshandlingar,
11
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.
som enligt 58 § blifvit till Eders Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande insända,
samt de lios pröfningskomitén jemlikt 68 § förda längder skola
inom någon viss tid till vederbörande debiteringsförrättare öfverlemnas för
debiteringens verkställande. Följden häraf lärer stundom hafva blifvit, att
dessa handlingar först ganska sent kommit desse tjensteman till hända,
hvilket åter medfört svårighet för dem att i rätt tid medhinna bevillningsafgifternas
införande i uppbördsböckerna, debetsedlarnes utskrifvande o. s. v.
Då införandet i taxeringslängderna af de anteckningar som af pröfningskomiténs
beslut, föranledas, äfvensom upprättandet af de i 68 § föreskrifna
längder synes böra kunna medhinnas inom tre veckor efter pröfningskomiténs
sista sammanträde, har Riksdagen ansett eu föreskrift böra i
Bevillningsstadgan införas om skyldighet för vederbörande att inom nämnda
tid till debiteringsförrättarne öfverlemna ofvan omförmälda handlingar samt
derföre beslutat, att i slutet af 68 § Bevillningsstadgan skall införas ett
moment af följande lydelse:
»Inom tre veckor efter pröfningskomiténs sista sammanträde skola
taxeringsprotokoll och längder jemte tillhörande handlingar samt de hos
pröfningskomité!! förda längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare
eller magistrat för debiteringens verkställande.))
Den statistiska redogörelse för allmänna bevillningen, som innefattas
i det generalsammandrag, som af Statskontoret årligen upprättas, är enligt
Riksdagens uppfattning mindre tillfredsställande, så att man med skäl kan
säga, att på detta område en brist förefinnes i vårt lands eljest ganska
fullständiga statistik. Denna brist torde det vara desto angelägnare att
fylla, som en någorlunda fullständig statistisk redogörelse för bevillningen
icke allenast bör kunna lemna värdefulla upplysningar om förmögenhetens
fördelning samt särskilda orters välmåga och utveckling, utan äfven
utgör ett nödvändigt underlag för vidtagande af hvarje väsentligare förändring
i Bevillningsstadgan. Visserligen hafva mera omfattande redogörelser
för såväl bevillningen som taxeringen meddelats af förberedande
skattejemkningskomitén för åren 1862—1875 samt uti en genom Finansdepartementets
försorg utarbetad öfversigt af 1876 års bevillningstaxering.
Men då föreskrift saknas om fortsatt utarbetande af dylika redogörelser,
har Riksdagen ansett åtgärder böra vidtagas till afhjelpande för framtiden
af ifrågavarande brist.
Det vore derföre enligt Riksdagens tanke önskvärd!,, om äfven framdeles
öfversigter i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss omförmälda
öfversigt af 1876 års bevillningstaxering blefve utarbetade. Men då enligt
12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.
deri vid Bevillningsstadgan fogade instruktionen för taxeringsförrättningarna
omtaxering af fast egendom endast verkställes hvart tredje år och
inkomstbevillningen i allmänhet icke undergår några mera anmärkningsvärda
förändringar från det ena året till det andra, torde det icke vara
nödvändigt, att öfversigter af den omfattning som den ofvannämnda upprättas
oftare än hvart tredje år, helst utarbetandet af dylika kräfver icke
obetydlig möda och kostnad.
I sammanhang härmed har Riksdagen ansett att åt de vanliga generalsammandragen,
hvilka fortfarande böra årligen upprättas, hör gifvas
större fullständighet än de nu ega derutinnan, att taxeringsvärde och bevillning
böra för hvarje län upptagas särskildt för landsbygden och särskildt
för städerna.
Riksdagen får derför i underdånighet hos Eders Kong! Maj:t anhålla,
att i afseende å uppställningen af det generalsammandrag öfver allmänna
bevillningen, som det enligt gällande Bevillningsstadga åligger Statskontoret
att låta årligen upprätta, den förändring måtte vidtagas, att för
hvarje län särskilda uppgifter meddelas för städerna och för landsbygden,
samt att Eders Kong! Maj:t täcktes för de år, då ny fastighetstaxering
allmänneligen egt rum, låta utarbeta och offentliggöra öfversigter öfver
bevillningstaxeringen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den genom
Finansdepartementets försorg utarbetade och af trycket utgifna öfversigten
af 1876 års bevillningstaxering.
Tillika får Riksdagen i underdånighet anmäla, att Riksdagen beslutat,
att nu gällande vid 1876 års riksmöte antagna Bevillningsstadga med de
af Riksdagen såväl vid 1878 års som vid innevarande riksmöte beslutade
förändringar skall tjena till efterrättelse för år 1880 och intill slutet af
det år, under hvars lopp ny Bevillningsstadga af Riksdagen faststäld varder;
hvarjemte Riksdagen, som för år 1880 åtagit sig en allmän bevillning
af 5,500,000 kronor, deraf 4,000,000 kronor att utgå på grund af
ofvannämnda Bevillningsstadga och 1,500,000 kronor såsom en särskild
tilläggsbevillning i enlighet med den författning, som Riksdagen härmed
öfverlemnar, får i underdånighet anhålla, att Eders Kong! Maj:t täcktes
om hvad Riksdagen sålunda beslutat låta utfärda allmän kungörelse och
dervid tillika i en författning sammanföra såväl de år 1878 som de innevarande
år af Riksdagen beslutade förändringar i förstnämnda Bevillningsstadga.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 20 Maj 1879.
Riksdagens underd. Skrifvelse, Nio 74.
13
Författning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning såsom bidrag till
fyllande af Statsverkets behof för år 1880.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm nu församlade ombud
göre veterlig!, att Riksdagen, såsom bidrag till fyllande af Statsverkets
behof för år 1880, beviljat en särskild tilläggsbevillning af 1,500,000
kronor att, utan sammanblandning med den öfriga allmänna bevillningen,
på grund af nästkommande års bevillningstaxering utgå sålunda, att å en
hvar enligt andra artikeln Bevillningsstadgan skattskyldigs debetsedel särskild!
utföres ett belopp, motsvarande hälften af den honom i debetsedeln
påförda bevillning efter andra artikeln, för att på enahanda sätt som den
öfriga allmänna bevillningen af vederbörande vid de under år 1881 infallande
uppbördsstämma uppbäras, redovisas och till Statskontoret inlevereras;
dock att de tjensteman, hvilka med debitering, uppbörd och redovisning
af detta särskilda skattebidrag få befattning, icke ega att derför
uppbära någon särskild godtgörelse.