38
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.
mo 58.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —■
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående revision af gällande
förlags för fattning ar samt medgifvande af rätt till underpant
i lös egendom åt alla näringar.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38).
S. A. K.
De nu gällande förlagsförfattningar hafva länge ansetts föråldrade.
De äro ock i många delar ofullständiga och bristfälliga. En revision af
dem har ofta varit ifrågasatt och är af högsta behof påkallad.
Rättigheten att lemna underpant i lös egendom bör emellertid vara
en rättighet för alla näringsidkare eller för ingen, och medgifvande af
sådan rätt utgör endast den enklaste gärd af rättvisa åt de näringsidkande
samhällsmedlemmar, som dermed ej nu äro hugnade. Man har mot dess
medgifvande åberopat det osäkra värde, dylik underpant för långifvaren
innebär, då de pantförskrifna föremålens egare och innehafvare kan när
som helst afyttra dem delvis eller helt och hållet till tredje person med
gällande verkan, enär underpantsrätten icke innebär sakrätt i panten. De
rörelser eller yrken, vid hvilka sådan panträtt skulle komma att användas,
torde dock i allmänhet vara af den beskaffenhet, att de för sitt utöfvande
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58. 39
fordra innehafvande af åtminstone större delen af de pantförskrifva föremålen
eller de ursprungligen pantförskrifna motsvarande, och det torde
icke vara lagstiftarens uppgift att tillse, det den enskilde icke i särskilda
händelser skulle kunna i oförstånd handla mot sin egen fördel.
Deremot synes det vara lagstiftarens pligt att för det fall, att på det
fria aftalets väg den näringsidkare, som det behöfver — han må för
öfrigt vara bruksegare, bergverksegare, fabrikant eller jordbrukare eller
hvad annat som helst — kan mot underpant i lös egendom erhålla
den försträckning, han för sin ekonomiska verksamhet behöfver, bereda
en laglig form för pantaftalet och derigenom, bland annat, skydda lagen
för den vanhelgd, som för densamma följer af de under lagens skydd,
men mot dess mening, härtill missbrukade lösöreköpen. I en tid med
mångsidig och liflig affärsverksamhet kan personalkrediten, såsom grundad
på den numera en omöjlighet vordna personliga kännedomen af dem, med
Indika man kommer i affärsberöring, ej vidare räcka till, och realkrediten
måste derföre anlitas i en allt större och större utsträckning, äfven beträffande
de föremål, som kunna dertill användas.
Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, får på grund af
det nu anförda hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta anställa eu revision af samtliga gällande föreskrifter
om förlag och dervid jemväl taga i öfvervägande, huruvida ej rätt
till underpant i lös egendom må kunna medgifvas alla näringar, samt till
Riksdagen göra den framställning, som häraf kan föranledas.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 17 Maj 1879.