JRiksdagens underd, Skrifvelse, N:o 56.

$

M:o 56.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående förändrade lagstadganden
beträffande förfallolöst uteblifvande af part eller
vittne.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 82.)
S. A. K.

De påföljder, parts eller vittnes förfallolösa uteblifvande från domstolarne
medför, uppfylla icke nu mera det med dem åsyftade ändamål.

De i detta hänseende stadgade bötesbelopp äro med nu varande
myntvärde aldeles för obetydliga för att förmå part eller vittne till inställelse.
Man har visserligen såsom ett korrektiv mot uteblifvande vid
underrätt från det håll, hvarifrån det väl oftast förekommer och medför
de största olägenheter, eller från svarandens sida, åberopat stadgandet i
12 kap. 3 § Rättegångsbalken, att, i händelse af svarandens förfallolösa
uteblifvande å första inställelsetiden, Rätten skall döma i saken, efter ty,
som sanning deri utletas kan, men, efter hvad allmänt bekant är, tillämpas
dylik tredskodom endast i klara skuldfordringsmål, och i alla öfriga
tvistemål kan svaranden med den ringa uppoffringen af två kronor köpa
Bill. till Piksd. Prof. 1879. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 12 Käft, 2

10

Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 56.

sig ett uppskof på landet af allra minst en månad, på vissa ställen ett
helt år och vanligast omkring fyra månader, samt vittne mot en krona
femti öre uppskjuta sin inställelse till vare sig för vittnet sjelft eller för
någondera parten lämpligare tid, allt till stor olägenhet för öfrige, som
i egenskap af parter eller vittnen måste från en ofta långt aflägsen boningsort
iakttaga en kanske alldeles ändamålslös inställelse. Behofvet af
mera verkande påföljd för att förmå särskilt svarandepart till inställelse
torde ock numera hafva blifvit ännu större, sedan alla mål angående
skuldfordran, som icke grundar sig på skuldebref eller annat skriftligt
fordringsbevis, komma att uteslutande vid domstolarne anhängiggöras.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, får derföre hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta öfverse och granska de lagens stadganden, som handla om parters
skyldighet att i de af dem eller emot dem anhängiggjorda mål vid domstolen
tillstädeskomma äfvensom för vittnen att på kallelse sig inställa,
samt angående de ändringar och tillägg i nämnda stadganden, hvilka till
främjande af lagskipnjngens obehindrade gång må finnas erforderliga, till
Riksdagen aflåta nådig framställning.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 17 Maj 1879.