8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 23.
N:o
23.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 1 — —
Riksdagens underdåniga, skrifvelse, om lagstadganden angående rätt
till borgerligt äktenskap för vissa inom svenska kyrkan
kvarstående medlemmar.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.)
S. A. K.
Antalet af de inom statskyrkan qvarstående personer, som antingen
icke blifvit döpte, eller, ehuru döpte, af samvetsbetänkligheter förhindras att
låta sig konfirmera samt att begå Herrans heliga nattvard och sålunda på
grund af stadgandet i 15 kap. 11 § kyrkolagen icke kunna ingå med vigsel
helgadt äktenskap, ökas dag för dag. Visserligen hafva dessa personer
endast att ur statskyrkan utträda för att erhålla rättighet att ingå äktenskap
inför borgerlig myndighet, men då de, med få undantag, icke vilja
begagna sig af denna rätt, kan det icke vara förenligt med statens skyldiga
omsorg om den allmänna sedligheten att för dem endast lemna Öppet vare
sig ingåendet af lösliga förbindelser eller begagnande af den utväg att få
sina förbindelser erkända såsom lagliga äktenskap, 3 kap. 9 och 10 §§
Giftermålsbalken dem lemnar. För afhjelpande af missförhållandet synas,
då man frånser den med en statskyrkas ställning föga förenliga utvägen att
mot deras vilja skilja ifrågavarande personer från kyrkans gemenskap och
sålunda lemna dem rätt till borgerligt äktenskap, endast, vid deras qvarstående
inom statskyrkan, tvenne sätt förefinnas: att, med upphäfvande eller
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 23.
9
ändring'' af 15 kap. 11 § kyrkolagen, lemna dem rätt att utan vilkor eller
under vissa andra, än nu föreskrifna, af dem antagliga vilkor erhålla kyrklig
vigsel, eller oek att hänvisa dem till borgerligt äktenskap.
Riksdagen, hos hvilken framställningar i ämnet skett, finner kyrkan
och dess tjenare icke kunna eller böra förpligtas att med kyrkans välsignelse
helga äktenskap mellan personer, af Indika endera eller båda vare sig
icke blifvit genom dop upptagna i kristen församling, eller, ehuru döpte,
eke vilja i och med konfirmationen aflägga den bekännelse, som utgör det
gemensamma uttrycket för alla kristna kyrkors tro, samt de löften att under
bruk af nådens medel vinnlägga sig om en kristlig vandel, svaren å öfriga
konfirmationsfrågor innefatta, och af sådan anledning anser Riksdagen af do
antydda tvenne utvägarne borgerligt äktenskap obetingadt böra föredragas.
Då emellertid Eders Kongl. Maj: t torde vara bäst i tillfälle att efter
noggrann utredning framlägga författningsförslag i ämnet, får Riksdagen
härmed i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande, hvarigenom för sådana
inom svenska kyrkan qvarstående medlemmar, som, oaktadt till mogen
ålder komne, antingen icke blifvit döpte eller, fastän döpte, icke, på sätt
samma kyrka godkänner, låtit sig konfirmera och begått Herrans heliga
nattvard, rättighet beredes att inför borgerlig myndighet ingå äktenskap.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 1 Maj 1879.
Bih. till Riksd. Prof. 1879. 10 Sami. 1 Åfä. 1 Band. 2 lläft.