UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
MED
FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGAR
ANGÅENDE
TILLVERK om FÖRSÄLJNING ÅF BRÄNVIN
AFGIFVET AE
DERTILL AF KONGL. MAJ:T FÖRORDNADE KOMITERADE
DEN 20 DECEMBER 1878.
I.
STOCKHOLM
TRYCKT I CÉRTRAt-Tlt YCktifclET
18TÖ.
Storm ägtigste, Allernådigste Konung!
Efter det bränvinslagstiftningen, hyllande på de grunder, som
vid 1853—54 årens riksdag af båda statsmakterna omfattades, vid
alla derpå följande riksmöten varit föremål för representationens
uppmärksamhet och, om man undantager 1868 och 1870 årens riksmöten,
intet sådant förgått, utan att mer eller mindre betydande
förändringar i nämnda lagstiftning skett, har riksdagen uti underdånig
skrifvelse den 17 maj 1877 anhållit, att Eders Kong!. Maj:t
täcktes genom sakkunnige män låta öfverse nu gällande författningar
angående tillverkning och försäljning af bränvin, i syfte att genom
lagstiftningen måtte åstadkommas ett kraftigare motverkande af rusdryckers
missbruk, än som genom nu varande lagstiftning egt rum.
I anledning häraf har Eders Kongl. Maj:t den 24 derpå följande
augusti behagat i nåder för berörda ändamål tillsätta en komité och
dervid till ordförande i den samma förordna undertecknad de Maré
samt till ledamöter undertecknade Fock, Hammarhjelm, Stenberg,
Rubenson och Nilsson jemte konsuln Peter Olsson.
Till underdånig åtlydnad af berörda nådiga förordnande sammanträdde
bemälde komiterade här i hufvudstaden första gången
den 6 derpå följande oktober, hvarefter komitén dels in pleno och
dels genom särskilde delegerade tid efter annan haft öfverläggningar
i ämnet.
Sedan förenämnde konsul Olsson i underdånig skrifvelse den 9
januari 1878 afsagt sig det honom i nåder meddelade uppdrag att
vara ledamot i komitén, och i sammanhang med berörda afsägelse
hos Eders Kongl. Maj:t blifvit anmäldt, att komitén, efter dåmera
afslutad behandling af författningarna angående bränvinstillverkning,
stode i begrepp att öfvergå till granskning af försäljningslagen, har
Eders Kongl. Maj:t med afseende derå, uti nådig skrifvelse den 8
derpå följande februari, funnit eu förstärkning i antalet af komiténs
ledamöter lämplig och dervid behagat till ledamöter i den samma
ytterligare förordna undertecknade Berg, Hederstjerna och Norin,
Indika deltagit i komiténs förhandlingar beträffande förslaget till
försäljningslag samt, hvad angår tillverkningslagen, hufvudsakligen
endast i bestämmandet af bränvinsskatten.
Härjemte har Eders Kongl. Maj:t, på grund af komiténs underdåniga
hemställan, genom nådig skrifvelse den 22 mars 1878 bemyndigat
komitén att, jemte fullgörande af förut erhållet uppdrag
rörande bränvinslagstiftningen, inkomma med underdånigt förslag ej
mindre till ändringar i gällande författningar angående försäljning
af vin och maltdrycker, än äfven till de särskilda bestämmelser i
afseende på maltdrycker, som af en sådan lagstiftning kunde anses
påkallade.
Med underdånig anmälan, att komitén i afseende på sist berörda
nådiga uppdrag framdeles kommer att afgifva särskilt betänkande,,
får komitén, efter afslutad revision af bränvinslagstiftningen, härmed
i underdånighet öfverlemna bifogade betänkande med förslag till författningar
i ämnet äfvensom i särskildt bihang införda utlåtanden
och uppgifter, Indika blifvit af komitén infordrade.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
S. de MAKE.
A. H. Fock. C. H amman hjelm.
Moritz Rubenson. Sven Nilsson.
Fredrik Hederstjerna,
L. Norin.
Sten Stenberg.
C. O. Berg.
A, L- van elev Hagen.
Stockholm den 20 december 1878.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE.
INNEHÅLL:
T. Om bränvinslagstiftningen i främmande länder ...................................................
Norra Amerikas Förenta Stater.......................................................................
Storbritannien och Irland ..............................................................................
Frankrike ....................................................................................................
Belgien.......- —...... .......... ...................................................................
Holland......................................................................................................
Norra Tyskland .................-......................................................................
Österrike-Ungern..........................................................................................
Ryssland .............................................................-..................................."
Finland.................................................................................................
Danmark ..............................................................................................
Norge ............... ......................................................................................
II. Historik angående bränvinslagstiftningen i Sverige................................................
III. Motiv till förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin .........
IV. Motiv till förslaget till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller destillerade spirituösa drycker ................................................
V. Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt konnténs författningsförslag,
jemförd med fördelningen enligt gällande förordning .................................
VI. Reservationer .............- — ........................................................*.......
Sid.
1
»
6
12
16
18
20
23
25
31
36
41
48
119
138
18?
209
I.
Då komitén för fullgörande af sitt uppdrag ansett det vara af
vigt att taga del af den för närvarande i utlandet gällande lagstiftning
angående bränvin samt andra spirituösa drycker äfvensom erhålla
åtskilliga upplysningar i afseende å tillverkning och förbrukning
af starka drycker derstädes, bär komitén hos Kongl. Utrikesdepartementet
anhållit, att detsamma behagade genom vederbörande
låta infordra och tillställa komitén ofvanberörde lagar och uppgifter.
Efter tagen kännedom af hvad sålunda i ämnet blifvit meddeladt och
upplyst, har komitén velat härmed lemna en kort framställning af
Lagstiftningen i främmande länder.
Norr.a Amerikas Förenta Stater.
I afseende å tillverkning af bränvin och sprit äro hufvudsakligen
följande bestämmelser meddelade.
Den, som vill tillverka bränvin, skall göra anmälan derom hos
vederbörande uppbördsman, och vid fortsatt tillverkning måste anmälan
hvarje år före den 1 maj förnyas. Noggranna uppgifter om
platsen för tillverkningen, delegare i rörelsen och af dem antagen
firma måste uti anmälan lemnas, äfvensom om bränneriets och redskapens
beskaffenhet, om materialierna, som skola användas, förbrukningen
af dem i dygnet, den antagliga spritproduktionen under
samma tid, jäsningstiden m. in. Vid hvarje bränneri skall finnas ett
nederlagsmagasin, som tillverkaren på egen bekostnad måste i ordning
ställa. I sammanhang med förut nämnda anmälan skall bränvinstillverkare
lemna en förbindelse på minst dubbelt det belopp, som
Betänkande ang. brä/nvinslag silf tvungen. 1
2
motsvarar skatten för det bränvin, som under en tid af femton dygn
kan uti bränneriet tillverkas; och skall denna förbindelse vara försedd
med godkänd borgen för minst två gånger det belopp, hvarpå
densamma lyder.
Då anmälan blifvit gjord om bränvinstillverkning, skall af särskildt
förordnad tjensteman besigtning ega rum å bränneriet och
uppskattning ske af dess afverkningsförmåga för ett dygn. Bränneriets
afverkningsförmåga bestämmes på grund af:
Do) mäsk- och jäsningskarens rymd;
2ro) den myckenhet materialier, som kan inmäskas och jäsas
under tjugofyra timmar; och
3:o) den qvantitet sprit, som af en viss myckenhet materialier
af god sort bör kunna erhållas.
Spritqvantiteten beräknas i proof-gallons. Med en proofgallon
förstås 1 gallon * bränvin af 50 volumprocent vid 60° Fahrenheit
eller 15,5° Celsius. För hvarje sådan proof-gallon skattas 90 cents
(motsvarande 2 kr. 33 öre för en kanna å 50 %) och för bränvin
af större styrka i proportion derefter; för svagare bränvin erhålles
ingen nedsättning i skatten.
Om den af tillverkaren uppgifna under månaden tillverkade spritqvantiteten
är rigtig men mindre än SO procent af hvad bränneriet
enligt den förut gjorda uppskattningen af dess afverkningsförmåga
borde under samma tid hafva lemnat, måste tilläggsskatt betalas för
skilnaden mellan den uppgifna myckenheten och de SO procenten;
är deremot den uppgifna och verkliga produkten lika med eller större
än SO procent af bränneriets afverkningsförmåga, skattas ej för mer
än den verkliga och äfven lägligt uppgifna produkten.
Uppsigten öfver bränneri och dertill hörande nederlagsmagasin
utöfvas af kontrollörer, hvarjemte bränvinets uppmätning och profning
verkställas af särskilde tjensteman.
Allt bränvin skall, sedan det blifvit uppmätt och profvadt, genast
föras till nederlagsmagasinet. Från sådant magasin kan bränvin
(minst 1,000 gallons) direkt utskeppas, utan att skatten behöfver er
-
* 1 amerik. gallon = 1,4 5 sv. kanna.
B
läggas. I nederlagsmagasinet får bränvinet ej ligga längre än ett år.
Senast inom denna tid måste skatten för detsamma betalas.
Vid export af bränvin eller sprit, för Indika skatten redan blifvit
betald, beviljas drawback vid export af minst 1,000 gallons (= 1,450
kannor).
Från den 1 juli 1875 till samma dag 1876 tillverkades
och beskattades i Förenta Staterna 57,959,647 gallons proof-sprit
(= 84,041,488 kannor å 50 %).
Den verkliga konsumtionen af spritvaror är vida större än den
tillverkade och beskattade qvantiteten och torde uppgå till minst 100
millioner gallons för år (= 145 millioner kannor).
Hvad försäljningen af starka drycker angår, eger hvarje särskild
stat obegränsad rätt att lagstifta derom. I staten Maine och en
eller två andra stater är all försäljning förbjuden, men i öfriga stater
finnas särskilde lagar (licence laws), enligt hvilka hvarje kommun
eger rätt att bestämma, om försäljning må ega rum.
Mainelagen, hvilken utkom år 1851 i ändamål att upphäfva
krogarne (grog-sliops), innehåller hufvudsakligen följande bestämmelser:
Do) Tillverkning och försäljning af rusgifvande drycker samt
tillhandahållande deraf är förbjudet, såvidt det icke sker för vissa
religiösa, medicinska eller vetenskapliga ändamål.
2:o) Spritdrycker, som fordras för något af nyss nämnda ändamål,
må i hvarje stad försäljas endast af en särskild agent, hvilken dock icke
får hålla offentligt förlustelseställe. Denne agent, som erhåller ett
bestämdt arfvode, skall utses af municipalstyrelsen, och inkomsterna
af försäljningen skola af honom redovisas till municipalkassan. Han
skall ställa säkerhet af 600 dollars (= 2,180 kronor).
3:o) Olaga försäljning af spritdrycker straffas med böter af 10
dollars (= 37 kr. 50 öre) eller fängelse, till dess böterna blifvit
erlagda. Sådan öfverträdelse straffas andra gången med 20 dollars
(= 75 kronor) böter samt följande gånger med 20 dollars böter
och fängelse från tre till sex månader.
4:o) Tillverkning af spritdrycker straffas med böter af 100
dollars (== 375 kronor) eller fängelse i två månader. Sådan öfverträdelse
straffas andra gången med böter af 200 dollars (= 750 kr.)
4
eller fängelse i fyra månader samt följande gånger med 200 dollars
böter och fängelse i lyra månader.
5:o) Offentlig myndighet eger verkställa undersökning på ställen,
hvarest hon misstänker, att förråd af spritdrycker finnas. Dylika
drycker, som icke bevisligen äro införda för något af de i lagen
medgifna ändamål, skola tagas i beslag och förstöras.
(ko) Hvarje köpslut angående otillåtna drycker är ogiltigt.
7:o) Drucken person skall häktas och • qvarliållas, till dess han
uppgifver stället, hvarest han förskaffat sig starka drycker.
Hvad åter beträffar de stater, i hvilka försäljning af starka
drycker är medgifven, innehålla deras särskilda lagar hufvudsakligen
enahanda föreskrifter som den för staten New York antagna lag, ur
hvilken här må meddelas följande.
I hvarje kommun skall finnas en acciskommission, bestående af
tre kommissarier, hvilka väljas för tre år. Denna kommission eger
att meddela försäljningsrättigheter samt att, om anledning förefinnes,
återkalla desamma. Öfver acciskommissarierna finnas särskilda inspektörer,
till hvilka de förre skola årligen ingifva berättelser angående sin
verksamhet, innehållande förteckning på de personer som under året
erhållit rättigheter jemte uppgift å de belopp, som influtit dels i afgifter
för utdelade rättigheter och dels i böter för förseelser mot accislagen.
De rättigheter, som meddelas, äro af två slag:
a) att utskänka starka drycker till förtäring på stället;
b) att försälja starka drycker till afhemtning.
För att erhålla en utskänkningsrättighet fordras att samtidigt
åtaga sig att hålla hotel eller värdshus, hvarmed förstås lägenheter
med minst tre sängar för gäster. * Acciskommissionen skall
öfvertyga sig om, att behof af ett sådant hotell eller värdshus verkligen
förefinnes, samt att den sökande eger förmåga att sköta ett dylikt.
Sådan utskänkningsrättighet gäller blott för ett år i sänder.
Afgift för dylik rättighet skall erläggas med 30—250 dollars
{= 112 kr. 50 öre—937 kr. 50 öre), hvarjemte skall aflemnas en
förbindelse på 250 dollars samt säkerhet för dubbla beloppet för
möjligen blifvande böter.
* Detta stadgande synes vara egendomligt för staten New York. I andra staterad!
särskildt i Illinois äro vanliga utskänkningsställen uttryckligen tillåtna.
5
En mängd ordningsföreskrifter äro meddelade såsom:
att skylt skall finnas anbragt framför försäljningslokalen;
att lokalen skall ^åjlas* stängd och inge^ försäljning ega ruin
på söndagar, valdagar och i allmänhet kl. 1—5 f. m.;
att alla slags spel äro inom lokalen förbjudna, deri inbegripet
biljardspel;
att ej större myckenhet än 5 gallons (= 7,2 5 kannor) må på.
på en gång försäljas;
att försäljning på kredit ej må ske åt någon annan än på stället
boende resande;
att all försäljning är förbjuden åt:
a) lärlingar och minderårige utan deras husbönders, föräldrars
eller målsmäns samtycke samt indianer,
b) druckna personer,
c) fattighjon samt
d) anmälda personer. — Om nemligen en hustru hos fattigvårdsstyrelsen
gör anmälan, att hennes man har böjelse för dryckenskap,
och hennes angifvelse finnes bevisad, bör nämnda styrelse
genast anmäla detta hos de värdshusvärdar, som af hustrun äro
uppgift!c, och förbjuda dem att utskänka något åt den anmälda
personen. Enahanda anmälan kan göras af mannen mot hustrun,
föräldrar mot barn och barn mot föräldrar.
Förbrytelser mot ordningsföreskrifterna straffas med böter eller
fängelse, och acciskommissionen eger rätt att återtaga rättigheten
från en person, om han bevisligen öfverträdt accislagens stadganden.
En sådan person kan ej på tre år åter erhålla någon rättighet.
För rättighet att försälja starka drycker till afhemtning skall aflemnas
en förbindelse på 500 dollars (= 1,875 kronor) med godkänd
säkerhet för dubbla beloppet. Afgiften är densamma som för
utskänkningsrättigheterna, och äro till en del enahanda ordningsföreskrifter
meddelade som för sistnämnda rättigheter.
Anträffas en person berusad på offentlig plats, skall han af polisen
genast gripas och föras inför vederbörande magistratsperson,
som förhör honom, sedan han, om sa behöfves, fatt sofva ruset af
sig i häktet. Är hans förseelse bevisad, böte han 3—10 dollars
(= 11 kr. 25 öre—37 kr. 50 öre) och erlägge rättegångskostnaderna
samt hålles i fängelse, till dess böterna blifvit gäldade.
6
Storbritannien och Irland.
För rättighet att tillverka bränvin fordras särskild! tillstånd.
Tillsyn å tillverkningen utöfvas af kontrollör. Tillverkaren skall
underrätta kontrollören vid bränneriet om hvarje inmäskning. När
mäsken blifvit nedtappad uti jäskaren, skall kontrollören erhålla uppgift
på mäskens mängd och specifika vigt samt mängden af använda
materialier och deraf erhållna gallons * »proof-spirit)) d. v. s. sprit af
57 volumprocent alkoholhalt. Bränvinet skall inläggas i nederlagsmagasin,
hvarest detsamma förblifver under kontrollörens uppsigt, till
dess tillverkningsskatten för bränvinet blifvit erlagd. Nämnde skatt
utgår med 10 sh. för en proof-gallon (motsvarande 4 kr. 47 öre för
en kanna å 50 %) och beräknas på tre sätt:
l:o) efter mäskens mängd, i det att på 100 gallons mäsk för 5
attenuationsgrader beräknas 1 gallon proof-spirit;
2:o) efter qvantiteten proof-spirit, som finnes i det erhållna
råbränvinet, med afdrag af 5 procent för förlust vid detsammas omdestillering;
och
3:o) efter den qvantitet proof-spirit, som finnes uti den vid råbränvinets
omdestillering erhållna rektificerade spriten och den orena
biprodukt (feints), som dervid erhålles.
Sedan på hvart och ett af dessa tre sätt beräkning af utbytet
blifvit verkstäld, lägges det högsta af de erhållna resultaten till
grund för beskattningen. Vissa afdrag för förlust under magasineringen
kunna ske.
Sprit, som skall exporteras, får, utan att tillverkningsskatten
derför erlägges, under vissa kontroller uttagas ur bränneriets nederlagsmagasin
och kan äfven, utan att skatten erlägges, öfverflyttas till
tullmagasin.
Försäljning af bränvin, vare sig i parti eller detalj, får ej ega rum
utan särskildt dertill erhållen rättighet (licence). Sådana rättigheter
finnas af flera olika slag allt efter beskaffenheten af de varor, som
säljas, dessas qvantitet samt de olika förhållanden, hvarunder för
-
* 1 eng. gallon = 1,74 sv. kanna.
7
säljningen eger ruin. För sådana rättigheter är ock den årliga afgiften
olika.
Sålunda betala vanliga värdshusidkare (pullicans) för rättighet
att utskänka och försälja bränvin och sprit i detalj en årlig afgift
af minst 2 £ 4 sh. och högst 11 £ 6 sh. (39 kr. 60 öre—198 kr.)
efter lokalens hyresvärde.
Partihandlare med bränvin och sprit betala en årlig afgift af
10 £ 10 sh. (= 189 kronor). De få ej sälja mindre parti än 2
gallons (= 3,5 kannor); men om de betala en tillägsafgift af 3 £
3 sh. (= 56 kr. 70 öre), få de sälja alla slags spritvaror i partier,
ej understigande 1 quart (= 0,44 kanna).
Alla afgifter för försäljningsrättigheter ingå till statskassan likasom
afgifterna för tillverkning af bränvin och sprit. Kommunerna
ega icke att upptaga några afgifter af tillverkningen eller försäljningen
af starka drycker.
Under året från den 1 april 1868 till samma dag 1869 erlades
för 21,930,393 proof-gallons sprit (= 43,501,128 kannor å 50 %)
i tillverkningsskatt 10,965,196 £ (= 197,373,528 kronor).
För licenser af olika slag, ej allenast för försäljning af spritvaror
utan äfven andra, inflöto under samma tid till statskassan
2,662,214 £ (= 47,919,852 kronor), hvaraf ungefär 1,616,433 £
(= 29,095,794 kronor) för försäljning af spritvaror och öl samt tillverkning
af sistnämnda dryck. Samma år konsumerades i Storbritannien
21,107,922 gallons inhemsk sprit, 8,366,726 gallons utländsk
sprit (motsvarande tillsammans 58,465,912 kannor å 50 %), 15,151,68S
gallons utifrån importeradt vin (= 26,363,937 kannor) och 24,542,664
barrels Öl (= 1,536,370,766 kannor).
Befolkningen i landet utgjorde sagda år 30,403,000 personer;
och således kom på hvarje person: 0,694 gallon inhemsk sprit, 0,2 7 5
gallon utländsk sprit, 0,498 gallon utländskt vin och 0,807 barrel
öl, motsvarande en förbrukning på hvarje invånare af 1,9 kanna 1 >ränvin
å 50 %, 0,9 kanna vin samt 50,5 kannor Öl.
m
Angående försäljning af rusgifvande drycker äro i särskilde lagar
för England och Skottland samt Irland vissa bestämmelser meddelade
af hufvudsakligen följande innehåll.
I England och Skottland skola inom hvarje krets eller distrikt
8
på landsbygden (county) fredsdomarne årligen bland sig välja en
eller flera komitéer af minst tre, högst tolf ledamöter, hvilka hafva
till hufvudsaklig uppgift att utdela och bekräfta nya försäljningsrättigheter,
. förnya utgångna o. s. v. I hvarje köping eller distrikt
af en stad (borough) skola fredsdomarne inom sig välja tre, högst
sju medlemmar, som ega att utdela rättigheter, men bekräftelse derpå
tillhör hela domarekåren derstädes.
En hvar, som söker ny rättighet, skall skriftligen gifva föreståndaren
i kommunen, der försäljningslokalen är belägen, samt polismyndigheten
derstädes uppgift å namn, adress, beskaffenheten af
rättigheten, som sökes, samt försäljningslokalens läge. Rättighet må
ej utlemnas åt person, om han anses vara olämplig (disqualified).
Den, som erhållit rättighet att utskänka rusdrycker att förtäras
på stället, skall iakttaga en mängd ordningsföreskrifter, såsom att lokalen
skall förses med tydlig skylt; att försäljning icke må ske till
druckna personer; att spel icke må inom lokalen bedrifvas; att försäljning
icke må ega rum till förtäring på stället åt minderårige,
d. v. s. synbarligen under sexton år; att lokalen skall hållas stängd
vissa tider, som äro olika för olika distrikt, dock i allmänhet alltid
nattetid och söndagar, med undantag af ett par timmar på middagen,
samt juldagen och långfredagen.
Har innehafvare af rättighet tre gånger blifvit fäld till ansvar
för öfverträdelser af gifna föreskrifter, skall han förlora sin rättighet
och för fem år vara obehörig att få någon sådan samt lokalen förklaras
olämplig för två år.
Äfven utlemnas tillfälliga rättigheter att utskänka rusdrycker
i marknadsbod, tält eller dylik lägenhet vid större marknader, kapplöpningar
o. s. v. Den plats, der sådan tillfällig rättighet hålles,
likställes med lokal, försedd med vanlig rättighet.
Vidare utlemnas s. k. sex dagars rättigheter, hvilka berättiga att
försälja starka drycker till förtäring på stället, med vilkor att lokalen
hålles stängd hela söndagen.
Rättighet att utminutera rusdrycker, som ej förtäras på stället,
utlemnas äfven efter derom gjord ansökan. Sådan tillåtelse behöfver
ej bekräftelse af någon annan auktoritet. Om i dylik lokal köpare
9
förtär på platsen något af det köpta, vare säljaren förfallen till böter,
om det skett med hans vetskap.
Den, som på offentlig plats anträffas drucken, böte första gången
högst 10 sb. (— 9 kronor), andra gången inom ett år högst 20 sb.
(= 18 kronor), tredje gången inom ett år högst 40 sh. (= 36 kronor).
Den, som på offentlig plats är drucken och oregerlig, må gripas
och skall efter omständigheterna bota högst 40 sh. (= 36 kronor)
eller undergå högst en månads fängelse.
För Irland gälla väsentligen samma föreskrifter som för England
med hufvudsakligen följande afvikelser.
Vid de vanliga qvartalssessionerna i hvarje distrikt, stad, eller
köping skola frågor angående rätt att sälja rusgifvande drycker afhandlas
och utdelas dervid certifikat, som berättiga sökanden att af
accistjenstemännen erhålla försäljningsrättighet.
Angående stängningstiden är föreskrifvet, att söndag, juldag,
långfredag och allmän fäste- eller tacksägelsedag skall lokalen hållas
stängd efter kl. 9 på aftonen inom städer med minst 5000 invånare;
annorstädes efter kl. 7 e. in.; alla andra dagar efter kl. 10
på aftonen.
Egendomligt för Irland äro s. k. »spirit grocers», som ungefär
motsvara kryddkrämare, med rättighet att utminutera spritdrycker,
i qvantiteter af högst 2 quarts (= 0,88 sv. kanna), dock ej till förtäring
på stället.
, Accistjensteman må ej åt sådan person, som under närmast två
föregående år varit »spirit gracer», lemna ny (ny = på annan lokal)
eller förnya utgången rättighet, om han ej visar intyg från två eller
flere fredsdomare i det distrikt, der han bor, att han eger god frejd
och väl skött sin rörelse under senaste året (vid ny rättighet) eller
halfåret (vid förnyelse).
10
I Storbritannien och Irland har tillverkningen af bränvin och sprit
åren 1873—1877 utgjort:
år 1873 ..................... 36,269,095 gallons k hl %
)) 1874..................... 35,237,790 » »
)) 1875......... 36,897,936 » »
» 1876..................... 38,307,756 » »
» 1S77 ..................... 40,801,112 » )»
Dessa belopp, reducerade till kannor å 50 %, motsvara:
år 1873..................... 71,943,377 kannor å 50 %
» 1S74......... 69,897,681 » »
)) 1875 ..................... 73,190,746 » »
» 1876..................... 75,987,264 » »
» 1877 ..................... 80,933,086 » »
Förbrukningen af spirituösa drycker anses under samma år hafva
uppgått till:
inhemska importerade Summa
spritdrycker spritdrycker gallons å 57 X
år 1873 .................. 27,556,234. 9,471,831. 37,028,065.
» 1874 .................. 29,308,989. 10,342,062.'' 39,651,051.
» 1875 .................. 29,821,574. 11,021,440. 40,843,014.
» 1876 ......... 30,303,129. 1 1,935,263. 42,238,392.
» 1877 .................. 29,801,991. 11,188,250. 40,990,241.
Totalbeloppet af denna förbrukning, uttryckt i kannor å 50 %,
motsvarar:
år 1873..................... 73,448,870 kannor å 50 %
» 1874..................... 78,651,825 » »
» 1875..................... 81,016,202 » »
» 1876....................83,784,074 » j>
» 1877 ..................... 81,308,242 » »
I medeltal för åren 1873—1877 har förbrukningen i Storbritannien
och Irland för hvarje person utgjort 2,4 kannor.
11
Antalet försäljningsställen |
för spirituösa drycker med |
rätt till |
|
utskärning har under år 1876 |
uppgått till: |
||
England. Skottland. |
Irland. |
Summa. |
|
Publicans (Värdshus och krogar) |
70,116. 7,908. |
16,940. |
94,964. |
Beer shops (Ölstugor) ............... |
38,906. 317. |
— |
39,223. |
Wine in refreshment houses ... |
3,296. — |
45. |
3,341. |
Sweets retailers (Konditorier) ... |
4,315. 44. |
50. |
4,409. |
Cider retailers (Ciderställen) ... |
125. |
-— |
125. |
Beer etc. on board packet boats |
244. 122. |
58. |
424. |
Summa |
117,002. 8,391. |
17,093. |
142,486. |
Under samma år bar antalet dylika försäljningsställen |
utan rätt |
||
till förtäring på stället utgjort: |
|||
England. Skottland. Irland. |
Summa. |
||
Beer sbops (Ölstugor).................... |
4,657. — |
— |
4,657. |
Wine in refreshment houses ..... (Vinrestaurationer) |
..... 3,003. |
321. |
3,324. |
Beer retailers .......................... |
— 305. |
— |
305. |
(Ölförsäljningsställen i detalj) |
— 4,036. |
4,036. |
|
(Spritförsäljningsställen i detalj) |
..... 3,510. |
772. |
4,282. |
(Ölförs. i detalj, äfven handlande) |
|||
Spint retailers, ''also Dealers ..... |
..... 5,066. — |
— |
5,066. |
(Spritförs. i detalj, äfven handlande) |
|||
Spint grocers ............................... |
- -- |
641. |
641. |
(Spritförsäljningsställen) Table beer (Öl för bordet) ....... |
197. 1.131. |
1,328. |
|
Summa 16,433. 5,472. |
1,734. |
23,639. |
12
Frankrike.
Rättigheten att såsom fabriksnäring tillverka bränvin (distillation
de profession) är medgifven under hela året och öfver allt i landet
med undantag af staden Paris, hvarest dock förädling af bränvin till
absint och likörer är tillåten. En hvar eger att drifva bränvinstillverkning
efter föregången anmälan hos uppbördstjenstemännen
med noggrann beskrifning å beskaffenheten af den använda redskapen,
tiden för tillverkningen, det använda materialet och approximativ
beräkning af den qvantitet bränvin, som kan vid tillverkningen erhållas,
samt gradtalet deraf. Öfver den sålunda gjorda anmälan
meddelas tillståndsbevis, hvarför erlägges en årlig afgift af 25 francs
(= 18 kronor). Bränvinstillverkare skall före tillverkningens början
ställa .säkerhet för bränvinsskatten, hvilken kallas förbrukningsskatt
(drott de consommation), enär han erlägges först då varan utlemnas
till konsumtion. Af statens tjensteman utöfvas sträng uppsigt å tillvei’kningen
i ändamål att tillse, att den tillverkade produkten icke
utlemnas i handeln, utan att derför belöpande konsumtionsafgifter
blifvit erlagda. I sådant ändamål skall bränvinet uppläggas å nederlag
samt hvarje kärl till innehåll och gradtal af vederbörande
tjensteman införas i en särskild matrikel samt förpassningssedel meddelas,
då varan från nederlaget utlemnas, dervid antingen afgifterna
skola erläggas eller ock varan förflyttas till annat, under offentlig
uppsigt stående nederlagsmagasin.
Hvad nu är anfördt gäller icke bränvin, som tillverkas af jordegare
på landet, hvilka såsom binäring förädla sin egen skörd af vin,
frukt etc. till bränvin (bouilleurs de cru). Desse behöfva icke derom
göra anmälan och äro ej heller underkastade uppsigt från uppbördstjensteinännens
sida. De ega att utan särskild afgift konsumera sin
tillverkning, men äro i afseende på försäljning underkastade enahanda
stadganden, som i öfrigt äro gällande.
Ofvannämnde förbrukningsskatt (drott de consommation) utgår,
utom i staden Paris, för bränvin och sprit på fat med 156 francs
25 centimer för hvarje hektoliter* ren alkohol (= 1 kr. 47 öre för
* 1 hektoliter = 38,2 sv. kannor.
13
en kanna a 50 %) samt för likörer och bränvin på buteljer med
218 francs 75 centimer likaledes för hvarje hektoliter ren alkohol
(= 2 kr. 6 öre för en kanna å 50 %), under det att sist nämnda
högre afgift af 218 francs 75 centimer för en hektoliter beräknas
för absint, oberoende af dess alkoholgrad.
Härjemte ega kommunerna bereda sig en inkomst å bränvinskonsumtionen
inom desamma genom att påföra en accisafgift, benämnd
drott d’odroi eller drott d’entré. Denna afgift eger dock endast
rum vid försäljning inom de kommuner, hvilka ega 4,000 invånare
och derutöfver, och beräknas enligt tariff i flera särskilda
klasser för hvarje hektoliter ren alkohol till minst 6 francs och högst
24 francs (motsvarande 3 öre—23 öre för en kanna å 50 %), beroende
af folkmängdens storlek inom den kommun, der bränvinet är afsedt
att konsumeras. Kommunerna kunna i vissa fall erhålla rättighet
att pålägga en ytterligare afgift (surtaxe), hvilken vexlar emellan
4 och 20 francs ( = 4 öre—20 öre för en kanna å 50 %). Hvad
staden Paris angår, är en gemensam afgift faststäld i stället för de
båda afgifterna droit de consommation och droit d’entrée, utgörande
för bränvin på fat 149 francs och för bränvin på buteljer 199 francs
(= 1 kr. 40 öre—1 kr. 88 öre för en kanna å 50 %).
Hvad försäljningen af bränvin äfvensom sprit, likörer och andra
spirituösa drycker angår, erfordras i afseende å utskänkning tillstånd
af vederbörande administrativa myndighet; hvaremot all annan försäljning
är fri efter derom gjord anmälan hos uppbördstjenstemännen; och
eger en hvar derå undfå tillståndsbevis, gällande för ett år. Försäljningen
är delad i partihandel (vente en gros) och detaljhandel (vente en
détail). Vid partihandeln är den minsta qvantiteten, som får säljas,
25 litres (= 9,5 kannor); vid detaljhandeln må huru ringa qvantitet
som helst försäljas. För meddeladt tillstånd till partihandel
erlägges en årlig afgift af 125 francs (— 90 kronor); för rättighet till
detaljhandel utgöres en årlig afgift af minst 12 francs (— 8 kr. 64
öre) och högst 40 francs (= 28 kr. 80 öre), beroende af folkmängden
i den kommun, der försäljningen skall ega rum.
Till säkerhet för utgörande af stadgade konsumtionsafgifter ut•öfvas
af uppbördsmännen noggrann uppsigt jemväl å försäljningen.
De skola derföre likasom hos tillverkarne äfven hos bränvinsförsäl
-
14
jarne inventera det bränvin, som finnes i deras magasin och lager,
deröfver upprätta matrikel, upptagande hvarje kärl till innehåll och
gradtal. Hvar tredje månad eller oftare, om så anses nödigt, skall
ny inventering ega rum, och afgifterna betalas för det uttagna bränvin,
som icke visas hafva blifvit exporteradt eller förflyttadt till annat
under offentlig uppsigt stående magasin. Bränvinsförsäljare kan dock
genom att erlägga konsumtionsafgifterna genast vid emottagande af
bränvinet blifva befriad från denna uppsigt af uppbördsmännen.
Allt bränvin, som föres från en tillverkare till en försäljare eller
öfverflyttas från det ena magasinet till det andra, skall noggrant
förtecknas af vederbörande tjensteman, som deröfver meddelar bevis,
hvarigenom sålunda bränvin kan omföras från det ena upplaget till
det andra, utan att afgifterna behöfva erläggas.
I en år 1873 utfärdad lag hafva stränga ansvarsbestämmelser
blifvit meddelade emot fylleri och dryckenskap. Den, som anträffas
drucken å gata, väg, torg, värdshus eller andra offentliga ställen,
skall häktas och hållas i förvar, till dess han återvunnit sina sinnens
bruk. Derjemte skall han bota första gången från 1 till och med
5 francs (== 3 kr. 60 öre) och straffas vid återfall inom tolf månader
inom samma jurisdiktion med fängelse i tre eller flere dagar. Vid
iteration andra gången inom tolf månader efter sistnämnda bestraffnings
undergående ökas straffet till fängelse från sex dygn till och
med en månad samt böter från 16 francs (= 11 kr. 52 öre) till
och med 300 francs (= 216 kronor). Den, som blifvit två gånger
dömd till den svårare bestraffningen, skall derjemte förklaras oberättigad
att deltaga i val, att utses till juryman eller väljas till andra
förrättningar, som innefatta medborgerligt förtroende, samt att bära
vapen. — Enahanda straffbestämmelser äro meddelade för egare af
värdshus, krogar eller andra utskänkningsställen, hvilka försälja starka
drycker till synbarligen druckna personer eller emottaga sådana i sina
lokaler eller sälja dylika drycker till minderårige under sexton år.
Härjemte kan polisdomstolen vid iteration andra gången förordna, att
lokalen skall stängas under viss tid, högst en månad, eller förbjuda.,
att någon utskänkning till förtäring på stället der må ega rum.
15
Tillverkningen af spritvaror (alkohol) i Frankrike beräknas hafva
utgjort:
år 1872 ........ |
........... 1,689,257 hektoliter |
ren alkokol |
|
» 1873 .............. |
........... 1,401,598 |
» |
|
» 1874 ............. |
........... 1,543,051 |
B |
|
» 1875 .............. |
........... 1,848,893 |
b |
)) |
» 1876 ............ |
........... 1,700,262 |
b |
)) |
Dessa belopp, reducerade till kannor |
ä 50 %, motsvara: |
||
år 1872 .............. |
.......... 129,098,739 |
kannor |
å 50 % |
» 1873 ............. |
........... 107.114,864 |
b |
» |
» 1874 .............. |
.......... 1 17,925,181 |
» |
» |
b 1875 .............. |
.......... 141,298,663 |
b |
» |
» 1876 ............ |
.......... 129,939,778 |
» |
» |
Den inhemska förbrukningen, såvidt densamma |
varit underkastad |
||
beskattning, har under |
samma år uppgått till: |
||
år 1872 ......... |
.......... 755,462 hektoliter |
ren alkohol |
|
)) 1873 .............. |
.......... 934,949 |
B |
)) |
)) 1874 .............. |
.......... 970,556 |
b |
» |
» 1875 .............. |
.......... 1,019,052 |
» |
|
)) 1876 .............. |
.......... 1,004,360 |
B |
Dessa belopp, reducerade till kannor a 50 %, motsvara:
år 1872 ........................ 57,734,964 kannor k 50 %
» 1873 ........................ 71,451,968 » »
» 1874 ........................ 74,173,175 » »
» 1875 ........................ 77,879,404 b »
» 1876 ........................ 76,756,591 b b
I medeltal har förbrukningen under dessa år utgjort för hvarje
person omkring 2 kannor.
Försäljningsställenas antal i Frankrike är omkring 340,000 stycken.
Af dessa utöfvas partihandel i 25,000, deraf 12,000 i städerna och
13,000 på landet, samt detaljhandel i 315,000, deraf 85,000 i städerna
och 230,000 på landet.
16
De större kommunerna ega, på sätt ofvan blifvit anmärkt, uppbära
direkta inkomster af bränvinsförsäljningen. Dessa afgifter uppgingo
under år 1875 i 1530 kommuner till 15,099,844 francs eller
10,871,528 kronor för 576,798 hektoliter ren alkohol, motsvarande
44,067,367 kannor å 50 %.
Belgien.
Tillverkning af bränvin är tillåten under hela året efter derom
gjord skriftlig anmälan hos uppbördstjenstemännen med noggrann
beskrifning på bränneriet och den använda redskapen. Före tillverkningens
början skall särskild uppgift meddelas angående omfånget
och beskaffenheten af den blifvande tillverkningen, och må
hvarje sådan driftplan ej omfatta kortare tid än fem dygn eller mer
än trettio dagar. Beskattningen å tillverkningen bestämmes för hvarje
bränningsdygn och utgår allt efter de olika tillverkningsmetoderna
samt det material, som vid tillverkningen användes, med minst
5 francs (= 3 kr. 60 öre) och högst 8 francs (= 5 kr. 76 öre)
för hvarje hektoliter af de för inmäskning och mäskens jäsning använda
kärlens rymd. Denna skatt utgår till staten, som deraf till
kommunerna i ersättning för de numera afskaffade accisafgifterna
(droits (Toctrois) afstår ett belopp, motsvarande 35 procent af årliga
inkomsten. Bränvinstillverkare, som ställa säkerhet för skatten, erhålla
kredit för densamma under viss tid, och för bränvin, som inlägges
på offentligt nederlag, behöfver skatt icke erläggas förr, än
det samma utgår till konsumtion. Kontroll a tillverkningen utöfvas
af statens uppbördstjenstemän.
Försäljningen af bränvin och spirituösa är helt och hållet fri.
Den, som vill idka detaljhandel, skall göra anmälan hos vederbörande
uppbördstjenstemän, som deröfver meddelar tillståndsbref (patent).
Utöfver bevillning till staten å rörelsen skola dylika detaljhandlare,
hvarmed förstås de, som till förtäring på stället eller
i mindre qvantitet än 5 liter (= 1,9 kanna) sälja bränvin, er
-
17
lägga vissa afgifter till provinsialkassan (taxes provincial), med
olika belopp i de särskilda provinserna, beroende på folkmängden
inom kommunerna. Inom provinsen Namur utgå dessa afgifter
i 6 klasser med 70 fr.*, 56 fr., 42 fr., 28 fr., 21 fr., 16 fr. 80 cent.;
i provinsen Limbur g i 5 klasser med 50 fr., 40 fr., 30 fr., 20 fr.
och 15 fr.; o. s. v. Härjemte hafva vissa kommuner erhållit rätt
att af detaljhandeln med bränvin uppbära direkta inkomster {taxes
■communales), hvilka utgå i fyra särskilda klasser med olika afgifter
nemligen lista kl. 40 francs, 2:dra kl. 30 francs, 3:dje kl. 20 fr.,
4-de kl. 12 francs, beroende denna klassindelning på kommunalstyrelsen,
som dock eger att modifiera såväl klassernas antal som afgifternas
belopp. I staden Bruxelles utgå dessa afgifter till kommunen
i 5 klasser med 100 fr., 80 fr., 60 fr., 40 fr. och 20 fr.
Den hufvudsakliga inkomsten för kommunerna af bränvinet utgör
den andel, som, enligt hvad ofvan är anmärkt, staten afstår till
dem af tillverkningsskatten. Uti 1878 års budget beräknas tillverkningsskattens
totalbelopp till 24,450,000 francs, deraf 15,892,500
francs (== 11,442,600 kronor) till staten och 8,557,500 francs
(= 6,161,400 kronor) till kommunerna (fonds communals).
I lagstiftningen finnas icke vidare föreskrifter till hämmande af
rusdryckers missbruk, än att kommunalstyrelsen eger likasom i afseende
å annan handel förordna om försäljningsställenas stängning å
viss tid samt öfvervaka, att försålda drycker icke äro försatte med
något för helsan skadligt ämne.
Tillverkningen af spritdrycker i Belgien beräknas under åren
1872—76 hafva uppgått till:
år 1872 ..................... 428,588 hektoliter å 50 %
''» 1873 ..................... 463,425 »
» 1874 ..................... 444,935 »
» 1875 ..................... 449,710 »
» 1876 ..................... 427,632 »
* 1 franc = 72 öre.
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
2
18
Dessa belopp, reducerade till kannor, utgöra:
år 1872 ..................... 16,377,078 kannor å 50 %
» 1873 ..................... 17,708,254 »
» 1874 ..................... 17,001,720 »
j> 1875 ..................... 17,184,180 »
» 1876 ..................... 16,340,543 »
Under samma år uppskattas förbrukningen till följande belopp:
år 1872 ..................... 336,885 hektoliter å 50 %
b 1873 ..................... 381,904 »
» 1874 ..................... 357,991 »
b 1875 ..................... 401,935 »
» 1876 ..................... 389,846 »
Dessa belopp, reducerade till kannor, motsvara:
år 1872 ..................... 12,872,946 kannor å 50 %
» 1873 ..................... 14,593,198 »
» 1874 ..................... 13,679,442 »
» 1875 ..................... 15,358,617 »
» 1876 ..................... 14,896,676 »
I medeltal under dessa år har förbrukningen för hvarje person
utgjort 2,7 kannor.
Antalet detaljförsäljningsställen i Belgien har uppgifvits för ar
1877 till 128,807, deraf 30,956 voro fördelade på 77 städer och
97,851 på 2,497 landskommuner.
Holland.
I Holland må tillverkning af bränvin bedrifvas under hela året
efter derom gjord anmälan och emot skatt till staten af 57 gulden
för hvarje hektoliter tillverkadt bränvin, innehållande 50 % alkohol
vid + 15° å Celsii termometer (motsvarande 2 kr. 21 öre för en
kanna). Å bränvinsfabrikerna, hvilka hufvudsakligen finnas i städerna
Schiedam och Rotterdam, förrättas kontrollen af statens uppbördstjenstemän.
Det tillverkade bränvinet skall uppläggas å neder
-
19
lag, som står under tillsyn af kontrolltjenstem ännen, och skatten behöfver
icke erläggas förr, än bränvinet utlemnas till konsumtion.
Försäljningen är helt och hållet fri endast med det undantag,
att de, som inom ett visst afstånd från rikets gränser vilja idka utskänkning,
äro skyldige att af kronans uppbördsman begära tillstånd.
I öfrigt eger en hvar att efter anmälan undfå tillståndsbevis (patent)
för bedrifvande af minutering eller utskänkning af bränvin. Vid
minutering (slytery) må icke mindre myckenhet än 10 liter (= 3,8
kannor) säljas; vid utskänkning (tappery) kan huru litet belopp som
helst säljas, äfven till förtäring på stället. För dessa rättigheter skall
till staten erläggas en skatt, hvars storlek är beroende af näringens
omfång och folkmängden inom den kommun, der den utöfvas. Den
lägsta afgift en är 2 gulden 20 cent. (= 3 kr. 30 öre) och den högsta
250 gulden (= 375 kronor). Klassifikationen af rättigheterna verkställes
af ett kollegium, som utses af konungens kommissarie (landshöfding).
Kommunerna uppbära inga direkta inkomster af bränvinsförsälj
ningen.
Lagstiftningen innehåller icke några stadganden till förekommande
af rusdryckers missbruk; men kommunerna ega att i afseende
derå meddela vissa föreskrifter till befrämjande af ordning, sedlighet
och helsovård. I somliga kommuner finnas polisförordningar rörande
stängandet af krogarne på ett bestämdt klockslag samt bestämmande
af böter för fylleri på öppen gata.
Tillverkningen af spritdrycker i Holland uppgick år 1874 till
602,700 hektoliter 50 % alkohol eller 23,030,187 kannor, och lär
tillökningen under de senare åren, för hvilka statistiska uppgifter
saknas, icke vara betydlig.
Förbrukningen af spritdrycker har uppgått till:
år 1872 ............................. 305,600 hektoliter å 50 %
» 1873 .............................. 322,700 »
» 1874 .............................. 337,700 »
» 1875 ............................. 352,700 »
» 1876 .............................. 378,300 »
20
Dessa belopp, reducerade till kannor, motsvara:
år 1872 ........................... 11,677,498 kannor å 50 %
» 1873 ........................... 12,330,913 »
» 1874 ........................... 12,904,089 »
» 1875 ........................... 13,484,906 »
)> 1876 ........................... 14,455,483 »
Under nämnda- år bär förbrukningen i medeltal utgjort på
hvarje person 3,5 kannor.
Antalet bränvinsförsäljningsställen utgjorde år 1876 tillsammans
37,553. Af dessa funnos i städerna 1,057 minuteringsställen och
9,684 utskänkningsställen samt på landet 2,329 minuteringsställen
och 24,483 utskänkningsställen.
Norra Tyskland.
I Preussen samt öfriga till das Reichssteuergebiet hörande länder,
nemligen konungariket Saclisen, Iiessen, Mecklenburg, Timringen, Oldenburg,
Braunschveig, Anhalt samt Elsass-Lothringen, är tillverkning af
bränvin tillåten under hela året emot skatt till staten och under
uppsigt af kronobetjeningen. Den, som vill tillverka bränvin, skall
derom göra anmälan med noggrann beskrifning om bränneriet och
Retsammas redskap samt före hvarje tillverknings början ingifva en
detaljerad drift-plan, som skall omfatta en kalendermånad. För hvarje
till inmäskning bestämd dag får icke anmälas mindre mäskrymd än
600 preuss. qvart, och må icke begagnas mindre mäskkar än af 300
qvarts innehåll. Skatten, som beräknas dels efter rymden af de för
inmäskning och mäskens jäsning använda kärl och dels efter det använda
materialets mängd, utgör 20 pfenninge för hvarje preuss. qvart
af 6 6 7, procent styrka eller 13 mark 10 pf. för hvarje hektoliter
bränvin af 50 procent styrka (motsvarande 30,5 öre för en kanna å
50 %)■ Denna skatt skall erläggas senast å sista dagen i månaden
för hvarje tillverkningsperiod.
Hvad försäljningen af starka drycker angår, äro föreskrifter
derom meddelade i den år 1869 för Nordtyska förbundet utfärdade
21
näringsförordning, hvilken sedermera genom särskilda rikslagar är
införd i hela det Tyska riket med undantag af Elsass-Lothringen.
Den, som vill idka värdshusrörelse, utskänkning eller mindre
handel med bränvin eller andra starka drycker, skall derå söka och
erhålla särskildt tillstånd. Sådant tillstånd kan endast vägras, om
emot sökanden förekomma sådana omständigheter, som berättiga till
det antagande, att näringen skulle komma att missbrukas till befordrande
af fylleri, förbjudna spel eller osedlighet in. m. dylikt,
äfvensom i fall polismyndigheten skulle anse den för rörelsen upplåtna
lokal med afseende på beskaffenhet och läge olämplig.
Härjemte kan hvarje särskild stats regering, såvidt landets lagar
icke lägga hinder i vägen, göra tillståndet till bränvinsförsäljning
äfven beroende af, huruvida behof af den ifrågasatta försäljningen
förefinnes.
Med värdshus (Gastwirtscliaft) förstås sådana näringsställen, som
afse att herbergera resande samt bespisa gäster; och kan dervid
likasom vid utskänkning (Schankwirtschaft) försäljas huru litet belopp
som helst vare sig till afhemtning eller förtäring på stället. Vid
mindre bränvinshandel (Kleinhandel), som jemväl kan idkas i sammanhang
med varuhandel, får icke försäljning ega rum af mindre
myckenhet än en half tysk ankare (= 6,5 kannor).
Vid meddelandet i Preussen af rättigheter till utskänkning eller
mindre bränvinshandel, äfven om denna senare idkas i sammanhang
med annan handel, skall utöfver ofvan nämnda omständigheter jemväl
tagas i betraktande, huruvida behof af försäljningen finnes,
i hvilket afseende utlåtande från vederbörande kommunalmyndighet
skall inhemtas. Vid beviljande af värdshusrättighet behöfver deremot
icke afseende fästas på behofvet af sådan näring; men vederbörande
myndighet åligger tillse, att lokalen verkligen är så inrättad,
att den kan tjena till herbergerande af resande.
Hvad sålunda blifvit stadgadt i Preussen, särskildt angående
ortmyndighetens rätt att pröfva behofvet af sökt rättighet till utskänkning
eller mindre bränvinshandel, är hufvudsakligen gällande
i de öfriga stater, der ofvan nämnda näringsförordning är lag.
Tillstånd till utöfvande af försäljningsrättighet meddelas på obegränsad
tid och gäller för innehafvarens lifstid. Rättigheten kan
22
äfven efter innehafvarens död få begagnas af hans enka och omyndiga
barn, om behörig person antages till föreståndare för rörelsen.
För erhållet tillståndsbref erlägges stämpel till staten enligt tariff.
Näringen är derjemte åsatt bevillning till staten, som bestämmes
med afseende på rörelsens omfång; hvarjemte innehafvare af mindre
bränvinshandel alltid skola derför särskild! beskattas.
I afseende å omättligt förtärande af starka drycker eller fylleri
innehåller lagstiftningen icke några andra straffbestämmelser, än att
den för tyska riket gällande strafflag stadgar fängelse i allmän arbetsinrättning
ända till tre månader för den, som hängifver sig åt spel,
dryckenskap eller lätja till den grad, att han sjelf eller de personer,
som han är förpligtad att försörja, komma i behof att genom myndigheternas
försorg erhålla främmande hjelp. Sådan person kan efter
utståndet straff ställas under uppsigt af polismyndigheten, som äfven
kan använda honom vid allmänna arbeten.
Vidare stadgas böter till och med 15 mark (=13 kr. 50 öre)
för den, som å utskänkningsställe eller offentlig förlustelselokal, oaktadt
tillsägelse att aflägsna • sig, stannar öfver den för stängning bestämda
tid; och den värd, som sådant tillåter, straffes med böter
till och med 60 mark (= 54 kronor) eller fängelse i fjorton dagar.
Bränvinsutskänkare, som utlemnar bränvin till en af polisen såsom
drinkare angifven person eller medgifver sådan person att uppehålla
sig i försäljningslokalen, dömes till böter från och med 6 till och
med 15 mark (= 5 kr. 40 öre—13 kr. 50 öre).
Tillverkningen af bränvin inom das Reichssteuergebiet med undantag
af Elsass-Lothringen uppgifves i runda tal åren 1872—1876
hafva utgjort:
år 1872 .................. 3,442,300 hektoliter å 50 %
» 1873 .................. 3,797,800 »
» 1874 .................. 4,108,000 »
» 1875 .................. 4,262,000 »
y> 1876 .................. 4,033,700 »
28
Dessa belopp, reducerade till kannor, utgöra:
år 1872 .................. 131,536,110 kannor å 50 %
» 1873 .................. 145,120,367 »
» 1874 .................. 156,973,634 »
» 1875 ................. 162,858,235 »
» 1876 .................. 154,134,505 »
Med frånräknande af hvad häraf användts för tekniska behof
och hvad exporten öfverskjutit importen har förbrukningen (der Verbrauch
zum menschlichen Genuss) beräknats till:
år 1872 .................. 2,951,400 hektoliter å 50 %
» 1873 ..........:....... 2,806,300 »
» 1874 .................. 3,131,800 »
» 1875 .................. 3,631,500 »
» 1876 .................. 3,375,500 »
Dessa belopp, reducerade till kannor, motsvara:
år 1872 ................. 112,777,990 kannor å 50 %
» 1873 .................. 107,233,473 »
» 1S74 .................. 119,671,379 »
» 1875 .................. 138,765,762 »
» 187 6 .................. 128,983,569 »
I medeltal för dessa år har förbrukningen för hvarje person ut -
gjort något mer än 3,7 kannor.
Österrike-Ungern.
I Österrike är försäljning af bränvin och andra starka drycker
af två slag, utskänkning med rätt till förtäring på stället och försäljning
i huru små qvantiteter som helst samt annan bränvinshandel,
dervid endast bränvin i slutna kärl må säljas, utan inskränkning
till beloppet. För rättighet till utskänkning fordras särskihlt tillstånd
af vederbörande myndighet, då deremot annan bränvinshandel
kan utöfvas af en hvar på grund af anmälan. För Galizien och
Bukowina är dock den minsta qvantitet, som vid det senare slaget
24
må försäljas, bestämd till SO liter (= 19,1 kannor). I sistnämnde
landsdelar utöfvas bränvinsutskänkningen af vissa med särskilda rättigheter
(Propinatiomrechte) förlänade jordegare eller de personer, åt
hvilka desse öfverlatit sina rättigheter. Vidare kunna i Galizien
speceri- och diversehandlare sälja beredda söta starka drycker, dock
endast i flaskor af 0,35 liter (= 0,13 kanna). Beskattningen till
staten å försäljningen utgår i allmänhet såsom direkta skatter i form
af bevillning å rörelsen. De särskilda kommunerna åter kunna pålägga
dels tilläggsafgifter till staten i direkt skatt och dels sjelfständiga
afgifter till kommunen för förbrukningen inom densamma.
För dylika af kommunen pålagda afgifter fordras fastställelse af
statsmyndighet med undantag af tilläggsafgifter, som uppgå till viss
låg procent.
Emot fylleri och dryckenskap har en särskild lag år 1877 blifvit
utfärdad, ur hvilken här må anföras följande. Den, som i synbarligen
drucket tillstånd, att dermed väckes allmän förargelse, visar
sig å utskänkningsställe eller värdshus, på gata eller andra offentliga
platser, äfvensom den, som med afsigt försätter annan i drucket
tillstånd å sådan ort, straffas med fängelse till och med en månad eller
böter till och med 50 gulden (= 90 kronor). Samma straff vare för
den, som innehar eller förestår utskänkningsställe, om han låter utskälla
starka drycker åt druckna personer eller åt omyndige, som
icke äro i äldre personers sällskap. Fordran för utborgade starka
drycker kan icke utsökas, ej heller gå i qvittning. Har någon under
loppet af ett ar blifvit tre gånger straffad för fylleri, kan polismyndigheten
förbjuda honom att under loppet af ett år besöka värdshus
och utskänkningsställen i hans hemvist och dess närmaste omgifning.
Öfverträdelse häraf straffas med fängelse till och med en månad eller
böter till och med 50 gulden. Om värdshusegare och utskänkare
flera gånger blifvit fäld och icke låter sig deraf rätta, kan polismyndigheten
fråntaga honom utskänkningsrättigheten för viss tid
eller alltid.
I Ungern är partihandeln med bränvin och andra starka drycker
till en qvantitet af minst 1/3 hektoliter (= 19,1 kannor) och i slutna
kärl helt och hållet fri. Den mindre handeln likasom utskänkningen
utgör deremot ett privilegium (K. Pegalreeht) som blifvit förlänadt i
sammanhang med besittning af jord åt enskilda personer eller korporationer
(städer), och som må utöfvas af dem sjelfva eller upplåtas
åt andra; dock märkes, att specerihandlare med vissa inskränkningar
hafva rätt att sälja spritvaror i mindre qvantiteter. Utöfningen af
nämnda privilegier är bekräftad genom flere äldre och yngre författningar
och utgör innehafvarens privategendom. Dessutom är det inedgifvet
ett särskild! slag af kommuner på landet med gamla feodalrättigheter
(Urband!, Gemeinden) att i värdshus under viss del af året
sälja bränvin för egen räkning. Med nu nämnda undantag hafva
kommunerna icke någon inkomst af bränvinsförsäljningen.
I ändamål att inskränka missbruket af rusdrycker har polismyndigheten
i flere städer utfärdat förordningar angående krogarnes
stängande å viss tid, och i andra kommuner tillser kommunalmyndigheten,
att stängning af krogarne eger rum på tider, som efter ortförhållandena
äro olika bestämda; men någon allmän förordning härom
finnes icke.
Ryssland.
Från och med år 1863 är såväl tillverkning som försäljning af
bränvin och andra starka drycker fri efter derom gjord anmälan och
emot vissa afgifter till statskassan. Bränvinsbränning är tillåten hela
tillverkningsåret, som räknas från den 1 juli det ena till samma dag
nästföljande år. För rättigheten att tillverka och förädla bränvin skall
innehafvare af bränvins- eller destilleringsfabrik årligen tillösa sig
tillståndsbevis {patent), hvarför viss afgift erlägges, beräknad efter redskapens
rymd. Den egentliga tillverkningsskatten, som beräknas efter
den vunna qvantiteten bränvin, är sju rubel för hvarje rysk åm
(vedro)*, ren alkohol, motsvarande 2 kronor 10 öre för en kanna
bränvin af 50 % styrka. Af statens finanstjenstemän utöfvas tillsyn
å bränvinstillverkningen, dervid särskilda kontrollapparater användas
för bränvinets mätning och profning.
* 1 vedro = 4,70 kannor.
26
Försäljningsställen, hvilkas innehafvare alltid skola lösa tillståndsbevis
[patent), äro af följande slag:
1) Partinederlag;
2) Utskänkningsställen, der endast handel med spritdrycker må
ega rum;
3) Vinkällare;
4) Traktör sställen, värdshus vid poststationer samt bufeter af
hvarje slag, i hvilka försäljning af drycker till förtäring på stället
eger rum;
5) Herbergen, gästgifverin och rum för resande.
I de guvernement, der vinodling bedrifves, är försäljning af
drufvin af egen tillverkning tillåten vid vingården, utan att lösen af
patent derför erfordras.
Tillståndsbevis (patent) skall lösas för hvarje särskild! försäljningsställe.
Rättigheterna till handel med starka drycker äro af två slag:
partihandel och minuthandel.
Med partihandel af spritdrycker förstås försäljning af bränvin
och sprit i qvantiteter, som icke understiga tre vedro (= 14,10
kannor), samt af fint bränvin i kaggar af minst tre vedros rymd
eller, om det är tappadt på flaskor, minst en fjerdedels låda, hvarje
låda beräknad till sextio stop eller etthundra tjugu buteljer.
Partihandel med starka drycker får ega rum ur bränvinsfabrikernas
källare och partinederlagen.
Partinederlag af starka drycker kunna utan särskild! tillstånd,
endast emot lösen af föreskrifvet patent, inrättas:
1) af innehafvare af bränvinsfabriker för egna produkters försäljning;
2)
af alla personer, som höra till ett köpmansgille eller innehafva
deremot svarande köpmansbref (handelsrättigheter).
Innehafvare af bränvinsbrännerier är utan sådant patent tillåtet att
till städerna forsla bränvin och sprit af egen tillverkning äfvensom att
sälja dessa drycker på torg och i hamnar, ur fordon eller ur båtar.
I före varande fall får bränvin och sprit forslas och försäljas endast
på hela fat, innehållande minst 25 vedro (= 117,50 kannor).
På enahanda sätt är i de guvernement, der vinodling bedrifves,
27
tillåtet vinproducenter att utan lösen af patent på torg och i hamnar,
ur fordon eller båtar försälja drufvin af egen tillverkning.
Partinederlag för bränvin och sprit ma inråttas i städer, köpingar,
byar och å andra bebodda platser. Partinederlag af bränvin
och sprit å orter, som äro belägna inom en omkrets af tjuguen verst
ifrån gränsen mot utländska stater, är endast tillätet i stad. Inne
o
häfvare
af dylikt partinederlag må ej sälja starka drycker annat än
för konsumtion å orten. Det är till följd deraf förbjudet att utgifva
transportsedlar för forsling af bränvin och sprit till andra trakter
än den ort, der partinederlaget finnes.
Partinederlag för försäljning af bränvin och sprit ma icke öppnas
med mindre qvantitet än femhundra vedro (— 2,3o0 kannor).
Vid utkörning af bränvin och sprit till partinederlag, till inrättningar
för förädling af bränvin och sprit samt för utförsel till
utländsk ort skall till köparen aflemnas transportsedel, hvari bör
vara uttryckligen angifvet, när, till hvilken person, till hvilken ort,
huru stor qvantitet och af hvilken styrka bränvin eller sprit aflemnas.
Förädladt bränvin, likörer, extrakter af frukter och örter och
likartade drycker må icke till försäljning utlemnas annorlunda än
i glaskärl med påfästade etiketter och förseglade med fabrikens sigill
samt åt bränvinshandlare endast i förseglade filt, hvilka böra at-följas
af profver i särskilt försegladt kärl med etikett, på hvilken fabrikens
firma, tiden för varans utlemnande, benämning och qvantitet
böra vara angifna.
Hvarje partinederlag bör af accisförvaltningen förses med en
paginerad och genomdragen, i enlighet med det af finansministeriet
faststälda formulär upprättad bok, hvari bör införas in- och afgång
af alla i lagret förekommande och för försäljning afsedda drycker.
Minuthandel med spritdrycker eger rum:
1) till förtäring på stallet äfvensom för afhemtning i värdshuskällare,
tillfälliga dryckesbodar, utskänkningsställen, krogar, källare,
hvilka uteslutande handla med ryskt drufvin, samt vinkällare, hvilka
tillöst sig patent derpå;
2) endast för afhemtning från vinkällare och traktörsställen, i
deras buffeter af olika slag, uti rum för resande och på poststationer.
Ställen för utminutering af sprithaltiga drycker må med un -
28
dantag af nedan omförmälda vinkällare och traktörsställen hållas af
alla de personer, hvilka enligt bestående författningar ega rättighet
till minuthandel å den ort, der dylika lokaler skola öppnas.
A vinkällare, traktörsställen och bufteter är tillåtet att sälja
alla i Ryssland tillverkade drycker, deribland jemväl drufvin, äfvensom
utländskt vin och fint bränvin.
För rättighet att i vinkällare sälja till förtäring på stället omnämnda
drycker fordras lösen af särskild!, för dylik försäljning utfärdadt
patent.
A traktörsställen i städerna är försäljning af drycker blott till
förtäring pa stället medgifven emot lösen af det faststälda patentet.
Bränvin och sprit, som hålles till salu eller förvaras i fabrikernas
källare, å partinederlag eller utminuteringsställen bör hafva
en styrka, som icke understiger 40 grader; dock att å utminuteringsställen
spritdrycker må med en half grad i styrka understiga hvad i
sådant afseende är stadgadt.
Vid fabrikerna ti Bredt och derifrån utlemnadt fint bränvin,,
likörer, extrakter ur frukter och örter samt likartade drycker kunna
jemväl vara af ringare alkoholhalt, än hvad ofvan säges.
De för försäljning afsedda drycker böra vara af god beskaffenhet
samt utan hvarje tillsats af något för helsan skadligt ämne.
Angående inrättningen af försäljningslokalerna och ordningen dervid
äro följande föreskrifter meddelade.
Hvarje lokal, der handel med spritdrycker bedrifves, skall hafva
skylt, som angifver det särskilda slaget af försäljning.
I utskänkningslokal, hvars innehafvare icke sjelf förestår försäljningen,
bör en ansvarig person finnas, som är underkastad det straff,
öfverträdelse åt författningarne om försäljning af starka drycker, förutom
penningeböter, kan hafva till följd. Den ansvarige personen,
utskänkare eller bokhållare, bör vara så qvalificerad, som här nedan
säges. Derjemte böi’a bokhållare och utskänkare i byar ega frejdbevis
af såväl den kommun, till hvilken de höra, som ock den
orts myndighet, der de önska idka handel. I dylik lokal må icke
såsom utskänkare eller till betjening begagnas personer, hvilka icke
uppnått tjuguett år.
29
Tjensteman, anstälde vid byförvaltningen, är förbjudet att inom
byn idka utskänkning.
Personer, hvilka för brott äro under ransakning eller till följd
af bristande bevisning blifvit stälde under framtiden, ega icke att
sjelf ve hålla eller vara anstälde vid utskänkning.
Utskänkningslokal skall bestå af ett enda rum samt vara belägen
i nedra våningen och hafva utgång åt gatan.
Utminutering af spritdrycker må bedrifvas från klockan sju om
morgonen till klockan tio på aftonen, i städerna och vid marknader
dock intill klockan elfva på aftonen.
På sön- och högtidsdagar är utminutering af spritdrycker förbjuden
i byar, der kyrkor finnas, äfvensom i städer ända till gudstjenstens
afslutande i församlingens kyrka. På enahanda sätt är utminutering
förbjuden i byar, i hvilka kommunal- eller bysammanträden
ega rum, ända till dess sammanträdet blifvit upplöst.
Från utminuteringsställen, der försäljning äfven får ega rum till
afhemtning, må på en gång icke mer än tre vedro (= 14,10 kannor)
utlemnas.
Spritdrycker må icke säljas på kredit, å kommande skörd eller
•emot förpantning af klädesplagg, kärl eller andra effekter, icke heller
utbytas emot säd eller andra landtmannaprodukter, utan skall städse
afhemtas emot kontant betalning. Likaså är bränvinshandlare förbjudet
att under hvilka vilkor som helst öfverenskomma om och
■verkställa liqvid i bränvin i stället för i reda penningar äfvensom
att med bränvin inlösa skuldförbindelser eller betala verkstäldt
arbete.
Det är förbjudet att till förtäring på stället föryttra bränvin
och andra sprithaltiga drycker åt minderårige.
Bränvinshandlare och utskänkare äro skyldige tillse, att köpare
icke öfverlasta sig med starka drycker ända till medvetslöshet. Skulle
dylikt likväl inträffa, må en sådan person icke lemnas utan uppsigt
och vård, förr än han åter blir nykter, och är det bränvinshandlarens
eller utskänkarens skyldighet att derom sig vårda.
I alla för försäljning af spritdrycker afsedda lokaler bör renlighet
och snygghet iakttagas, och må i desamma ingen oordning
och oanständighet tillåtas.
30
I de uteslutande för försäljning af sprithaltiga drycker afsedda
lokaler är det förbjudet att hålla musik, att tillställa förlustelser,,
äfvensom att spela kort, tärning och dam.
Tillverkningen af bränvin i Europeiska Ryssland med Polen uppgick
under åren 1872—1876 till:
år 1872 .................. 32,387,241 ryska åmar ren alkohol
» 1873 .................. 30,883,034 » »
i. 1874 .................. 31,215,994 » »
» 1875 .................. 32,143,703 » »
» 1876 .................. 27,353,972 » »
Dessa belopp, reducerade till kannor å 50 %, utgöra:
år 1872 .................. 304,440,065 kannor å 50 %
» 1873 .................. 290,300,520 »
» 1874 .................. 293,430,344 »
» 1875 .................. 302,150,808 »
» 1876 .................. 257,127,337 »
Under samma år antages förbrukningen af bränvin hafva uppgått
till:
år 1872 .................. 30,554,164 ryska åmar ren alkohol
» 1873 .................. 30,452,066 » »
» 1874 .................. 28,603,881 » »
» 1875 ................. 28,019,534 » »
» 1876 .................. 26,913,546 » »
Dessa belopp, reducerade till kannor å 50 %, motsvara:
år 1872 ........................ 287,209,142 kannor å 50 %
>. 1873 ........................ 286,249,420 »
» 1874 ....................... 268,876,481 »
b 1875 ........................ 263,383,620 »
.. 1876 ........................ 252,987,332 »
I medeltal för dessa år har förbrukningen för hvarje invånare
utgjort 3,8 kannor.
Försäljningsställen, hvarest endast bränvin utskänktes, funnos år
1874—75 till ett antal af 131,117, hvarjemte en mängd traktörer
och vinhandlare egde rätt att jemte andra drycker sälja bränvin.
31
Finland.
Den rättighet att tillverka och försälja bränvin, som enligt förordningen
den 15 juni 1800 varit jordlägenheter å landet och en
del städer i Finland tillerkänd, upphäfdes först genom lag den 2 mars
1865, då en ny bränvinslagstiftning infördes. Enligt den i ämnet
sist utfärdade förordning af den 9 juni 1873 är tillverkning af bränvin
medgifven endast i större brännerier, dock icke till högre totalbelopp
för hela landet årligen än 4,300,000 kannor, som kan ökas
med högst 50 procent, så framt kejsaren finner en förhöjning af
tillverkningen vara af behofvet och omständigheterna påkallad. I
sammanhang härmed är all införsel af bränvin från orter utom Finland
förbjuden med undantag allenast för ryska flottans behof. Tillverkningen
är tillåten under sju månader, fördelade i två terminer,
den första från och med den 2 januari till den 15 maj och den
andra från och med den 15 oktober till den 31 december. Skatten
å tillverkningen är 1 mark 20 penni (= 86 öre) för hvarje kanna
bränvin af 50 procent alkoholhalt vid 15 graders värme å Celsii
termometer. Rättigheten att tillverka bränvin skall för hvarje län
särskild! utbjudas å offentlig auktion, som anställes vid landskontoret.
Den myckenhet bränvin, som i hvarje län i förhållande till totalbeloppet
för hela landet får tillverkas, skall fördelas å lämpligt antal brännerier
sålunda, att vid hvarje bränneri den årliga tillverkningen icke
må öfverstiga 150,000 kannor eller bestämmas till mindre än 4,500
kannor under en månad. Göres anbud af flere på högsta tillverkningsbeloppet,
skall utöfver den till kronan faststälde skatten särskild
förhöjning af dem erbjudas; och eger länsstyrelsen att pröfva
och antaga de gjorda anbuden. Sådant anbud kan ej göras af annan
än finsk undersåte, hvilken eger god frejd och jemväl i allmänna
lefverne! iakttagit ett redbart förhållande samt gitter ställa full säkerhet
för åtagandets behöriga fullgörande. Bränneri må ej inrättas
inom kommun å landet, der ej kommunen dertill lemnat sitt bifall,
ej heller å allmänna boställen; hvarjemte bränvinstillverkning
är förbjuden visse embete- och tjensteman, hvilka i följd af sin be
-
32
fattning kunna komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller böra densamma öfvervaka. Det tillverkade bränvinet skall,
så vidt skatt derför icke blifvit i landtränteri förskottsvis erlagd,
inläggas uti ett af bränvinstillverkaren för sådant ändamål i närheten
*
af bränneriet upplåtet nederlagsmagasin. Uraktlåter tillverkare att
inom två år, efter det varan blifvit å nederlag inlagd, betala skatten,
skall bränvinet, som utgör pant för densamma, genom länsstyrelsens
försorg säljas. Kontroll å tillverkningen utöfvas af särskilde kontrollörer,
som utses af länsstyrelserna, och öfverkontrollörer, som förordnas
af senatens ekonomidepartement; hvarjemte vid bränvinets
mätning och profning skola tillstädesvara särskilda vittnen, som
utses af kommunalrepresentationen, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i Sverige gällande bestämmelser i detta afseende.
Destillering af bränvin eger den, som till bränvinstillverkning
är berättigad, utan särskild afgift bedrifva i bränneri inom den för
tillverkning utsatta tid och under tillsyn af kontrollör, dock icke
förr än tillverkning af bränvin vid bränneriet upphört och all beredd
mäsk blifvit förbrukad. Vissa allmänna inrättningar och läroverk
må för eget behof utan afgift begagna destilleringsredskap.
Jemväl ega apotekare för sitt yrke innehafva och bruka en hvar
två pannor af mindre rymd. Dessutom finnas särskilda stadganden
angående rättighet att anlägga och drifva fabriker för att medelst
rening och destillering af finskt bränvin tillverka finare spritvaror för
tekniska och andra behof. Rening af bränvin, då den sker utan eld
eller ånga, är en hvar afgiftsfritt- tillåten, dock icke till afsalu.
Vid utförsel af bränvin är afsändaren berättigad att, sedan bränvinet
blifvit till utländsk hamn inklareradt, återbekomma erlagd tillverkningsskatt.
Enahanda rätt tillkommer ättiksfabriljant för det
bränvin, som bevisligen användts till beredning af ättika.
Försäljningen eif bränvin är delad i tre slag: partihandel, minuthandel
och utskärning. Vid partihandel är minsta beloppet, som
får säljas, 5 kannor och vid minuthandel ’/4 kanna; vid dessa båda
slag af försäljning må det afyttrade bränvinet icke emellan flere
köpare fördelas eller på stället förtäras. Vid utskärning får bränvin
säljas suptals till förtäring på stället med skyldighet för ut.
skänkaren att tillhandahålla mat åt den, som sådant äskar. Parti
-
33
handel med bränvin må af den, som innehar rättighet att tillverka
eller destillera bränvin, idkas endast vid fabriken eller i stad eller
köping, som är med stad likstäld, på särskildt försäljningsställe, hvartill
vederbörande magistrat eller ordningsrätt lemnat tillstånd. Utskänkning
af bränvin på landet må icke utöfvas af annan än gästgifvare,
hvilka blifvit bibehållne vid rättigheten att åt resande, som
tillika intaga måltid, utskänka bränvin, samt kosthallare å jernvägsstationer
och passagerarefartyg, åt hvilka vederbörande länsstyrelse
kan bevilja rättighet att utskänka bränvin till resande vid måltider.
A landet må icke någon inrätta minuthandel, utan att kommunalstämman
sådant bifallit och guvernören i länet, sedan vederbörande
pastor och kronolänsman blifvit i saken hörde, faststält beslutet. Rättighet
att i stad öppna utskänkning eller minuthandel sökes hos magistråt
eller ordningsrätt, hvilken deröfver hör kommunen. Åro så väl
kommunen som nämnda stadsstyrelse ense om ansökningens förkastande,
blifve dervid beroende; men tillstyrkes den samma af endera eller båda,
underställes beslutet länsstyrelsen. Den, som idkar minuthandel, erlägger
utom vanliga kommunala utskylder icke någon särskild afgift
till kronan eller kommunen, Hvaremot idkare af utskänkningsrörelse
skall jemte kommunala utskylder utgöra den särskilda utskänkningsskatt
till kronan, som af guvernören på förslag af magistrat eller
ordningsrätt fastställes. Denna skatt inbetalas förskottsvis för hvarje
qvartal. Den längsta tid, för hvilken minuthandel och utskänkning får
beviljas, är två år; och må rättighet dertill upplåtas åt särskilda för
ändamålet organiserade bolag eller åt sådana enskilde personer, hvilka
äro välfrejdade och välkände, icke idka annan af burskap eller särskildt
tillstånd beroende handel eller handtverk och ej heller äro
förhindrade att tillverka bränvin. Derjemte hafva handlande egt
rätt att i myckenhet af !/4 kanna, likväl ej till förtäring på stället,
sälja rom, cognac, arrak med flere destillerade spritdrycker; men på
grund af de missbruk, som deraf uppstått, har genom förordning af
den 18 november 1878 minsta beloppet för dylik handel blifvit bestämd
till 5 kannor.
Bränvin, må ej hållas till salu, som är försatt med något för
helsan skadligt ämne, eller från hvilket finkeloljan icke blifvit genom
rening till väsentligaste del aflägsnad, eller hvars styrka icke uppgår
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen. 3
34
till minst 46 procent alkoholhalt vid 15 graders värme å Celsii termometer.
Det är minutförsäljare och utskänkare förbjudet att bränvin
till större eller mindre belopp utborga eller till förtäring på stället
såsom gåfva aflåta, eller genom byteshandel eller mot pant sig afhända.
Å försäljningsställe får bränvin icke utgifvas eller iskänkas
åt dryckesrörd person eller den, som icke fylt femton år.
På sön- och helgdag må bränvinsförsäljning vid bränneri och
destillationsfabrik samt å utminuteringsställen icke ega rum, och är
i öfrigt handel med bränvin derstädes icke tillåten söknedagar under
annan tid än emellan kl. 6 om morgonen och kl. 8 om aftonen. Utskänkningsställe
skall under sön- och helgdagar till kl. 6 om aftonen
från kl. 8 om aftonen näst föregående söknedag vara tillslutet.
Gästgifveri i stad och källare, värdshus, spisqvarter eller annat så
beskaffad! näringsställe skall jemväl å sön- och helgdagar under
samma tid hållas tillslutet och ingen utom spisgäster och resande
inlåtas för att förtäring der undfå. Angående värdshusens hållande
öppna nattetid och ordningen derstädes eger länsstyrelsen efter vederbörande
lokalmyndigheters hörande att närmare bestämma.
I hvarje stad, der rättighet att utminutera eller utskänka bränvin
blifvit, åt en eller flera personer upplåten, skall tillsättas kontrollör
för öfvervakande, att något missbruk vid försäljningsrättens
utöfning icke må ega rum. Kontrollör utses af länsstyrelsen och
åtnjuter för sin befattning aflöning, som af senatens ekonomidepartement
uppå länsstyrelsens framställning i hvarje särskildt fall bestämmes
och utgår af försäljningsafgiften. I mål, som med minutförsäljningen
eller utskänkningen ega gemenskap, må kontrollör
i egenskap af allmän åklagare på eget ansvar utföra åtal.
I särskild förordning af den 30 maj 1859 äro ansvarsbestämmelser
emot fylleri och dryckenskap meddelade i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad den i Sverige derom utfärdade förordning
af den 16 november 1841 innehåller.
35
Det under åren 1873—1877 inom Finland tillverkade kannetal
bränvin af 50 procent styrka vid + 15° Celsius har uppgått till:
år 1873 ..................... 3,725,730 kannor
» 1874 ..................... 4,141,440 »
)) 1875 ..................... 4,294,808 »
» 1876 ..................... 4,282,943 »
» 1877 ..................... 4,141,339 »
Såsom ofvan är anmärkt, är införsel af bränvin till Finland i
lag förbjuden. Utförseln deraf är en ren obetydlighet, i medeltal
omkring 500 kannor årligen. Ofvanupptagna belopp af tillverkadt
bränvin får således anses äfven hafva blifvit inom landet förbrukadt,
utgörande i medeltal åren 1873—1877 för hvarje invånare 2,2
kannor. Härtill böra dock läggas andra spirituösa drycker såsom
arrak, rom, cognac, hvilka från utrikes ort införts, men hvarom
några uppgifter icke blifvit komitén meddelade.
Antalet beviljade utskänkningsrättigheter inom Finland intill 1877
års utgång (åren 1876 och 1877) utgjorde:
I städerna. På landet.
Nylands län ....................................... 149. —
Abo och Björneborgs län ............... 111. 1.
Tavastehus län.................................... 30. 21.
Viborgs län ....................................... 79. 16.
S:t Michels län.................................... ] 3. —
Kuopio län .......................................... 8. 16.
Vasa län ............................................. 55. —
Uleåborgs län .................................... 7. —
Summa 452. 54.
Enligt meddelade upplysningar från senatens ekonomidepartement
hafva uti de flesta af landets städer bildats utskänkningsbolag,
hvilkas ändamål angifvits vara »icke att bereda vinst åt delegarne i
bolaget utan att medelst en ändamålsenlig reglering af försäljningen
söka motverka öfverflödigt bruk af starka drycker och sålunda arbeta
uti den allmänna ordningens och sedlighetens intresse.»
36
Danmark.
Tillverkning af bränvin är tillåten under hela året mot särskild
afgift till staten och under uppsigt af tullbetjeningen. Bränvinsbränning
må utöfvas af en hvar, som är behörig att idka näring.
Afgiften bestämmes för hvarje särskild bränning, hvilken må räcka
högst i fyra dygn, och utgår med 2 kronor för hvarje tunna
af mäskkarets rymd utan hänsyn till det använda materialets slag
och mängd eller utbytets storlek och styrka. Ej må dock något
mäskkar vara mindre än 8 danska tunnor af 136 potter.* Afgiften
betalas i förskott och erlägges i städerna för hvarje särskild bränning
enligt anmälningssedel samt på landet, der brännerierna skola följa
en för längre tid noga bestämd driftplan, för hela denna tid.
I afseende å försäljningen af bränvin äro särskilda bestämmelser
meddelade för städerna och landet.
I Köpenhamn och öfriga köpstäder kan bränvin och andra starka
•drycker i myckenhet af 40 potter (= 14,8 kannor) och derutöfver
säljas af en hvar, som idkar grosshandel. Mindre bränvinshandel
kan utöfvas dels i sammanhang med annan handel och dels såsom
särskild näring. I båda fallen, såväl vid partihandel som vid mindre
bränvinshandel, fordras att innehafva burskap (borgerskab eller naeringsbevis),
som endast kan förvärfvas af den, som uppnått myndig
ålder, råder öfver sig och sitt gods, ej blifvit dömd till förlust af
ära eller till offentligt arbete eller står under tilltal för förbrytelse,
som kan medföra sådant straff, samt, om han icke eger medborgarrätt,
antingen förvärft försörjningsrätt inom kommunen eller stält
säkerhet för, att han och hans familj icke skola falla det allmänna
till last.
Från den allmänna rättigheten till handel, som tillkommer detaljhandlare,
undantagas alla slags destillerade starka drycker, till
dess anmälan hos magistraten blifvit gjord om sådan försäljning och
derå erhållits magistratens bevis. På vinhandel meddelas särskilt
burskap, hvilket medför rätt till handel med allt slags vin, bränvin
* 1 Pot = 0,3 6 sv. kanna.
87
och likörer såväl i större som mindre qvantiteter. Vinhandlare, som
erhållit särskildt tillstånd att hafva sittande gäster, kan icke tillika
erhålla något annat burskap på handel. Vidare eger kommunalstyrelsen
med Inrikesministerns samtycke att vid bestämmande hvar
för sin kommun af omfånget och gränsen för den handel, som tillkommer
hökare (som hufvudsakligen handla med lifsmedel af inhemsk
produktion), medgifva dem att utskänka bränvin till förtäring
på stället, men utan att hafva sittande gäster och utan att idka värdshusrörelse.
På bränvinshandel kan meddelas särskildt burskap, hvilket
medför rätt att sälja alla slags destillerade starka drycker i större
eller mindre qvantiteter, dock ej till förtäring på stället.
För rättighet att i köpstäderna hålla bevakning d. v. s. utskänkning
till sittande gäster, som dock icke må förenas med annan
borgerlig näring, fordras burskap antingen på värdshusrörelse eller
på restauration eller konditori. Burskap på värdshusrörelse medför
rätt såväl till utskänkning af bränvin åt sittande gäster, som till försäljning
af bränvin till afhemtning. Burskap på konditori berättigar
till utskänkning af alla slags dricksvaror, derunder inbegripet the och
kaffe, samt till försäljning af likörer, destillerade af drufbränvin.
För att vinna rätt till bevsertning fordras enligt författning af
den 28 maj 1873 vissa andra qvalifikationer än för vanligt burskap,
såsom att icke hafva undergått sträft’ af fängelse vid vatten och bröd,
vare sig för lösdrifveri eller bettlande eller för de i allmänna strafflagen
nämnda förbrytelser. Rättigheterna i stad till bevsertning
kunna ock enligt samma lag af kommnnalstyrelsen till antalet begränsas,
om så anses ändamålsenligt och Inrikesministern derå meddelar
stadfästelse. Uti flere köpstäder har i sådant afseende såsom
grund blifvit bestämd ett antal af 4 till 5 idkare af bevaertning för
hvarje 1,000 invånare.
På landet må bränvinshandel, dock icke till förtäring på stället
eller till mindre belopp än J/4 pot (= 0,09 kanna), utöfvas af den,
som förut erhållit tillstånd att drifva handel som köpman eller detaljhandlare
eller i behörig ordning utöfvar gästgifverirörelse. Rättighet
att på landet drifva sådan handel kan icke nekas den, som
uppfyller omförmälda vilkor för rätt till närings utöfvande samt derjemte
är bosatt på minst 11/,i mils afstånd från närmaste köpstad.
38
Rätt till utsMnkning af bränvin till förtäring på stället (bevakning)
kan å landet endast förvärfvas enligt särskilt kongl. tillstånd, som
af Inrikesministeriet meddelas, och äro dervid föreskrifna enahanda
qvalifikationer som i städerna. Bränvinsutskänkning och värdshusrörelse
vid marknader å landet får utöfvas af personer, som å annan
ort äro berättigade till sådan näring.
För rättighet till så väl bränvinshandel som utskänkning skola
erläggas vissa afgifter, nemligen dels vid tillståndets meddelande en
afgift till vederbörande kommuns, kassa af högst 200 kronor samt
stämpel till statskassan, dels ock en årlig afgift, hvars storlek bestämmes
af vederbörande kommunalstyrelse i stad och amtsråd (landsting)
på landet för tre år i sänder inom ett i lagen för de olika
slagen af rättigheter bestämdt minimum och maximum (10 kronor—
400 kronor). Denna afgift fördelas emellan kommunen och statskassan
med hälften till hvar, om afgiften icke sättes högre än det
för hvarje fall bestämda lägsta belopp, under det att hvad som öfverstiger
sistnämnda belopp skall odeladt tillfalla kommunens kassa.
Till förekommande af rusdryckers missbruk synes lagstiftningen
icke innehålla vidare, än att i den för Köpenhamn utfärdade polisordning
blifvit föreskrifvet, att värdshusidkare skall ansvara för, att
ordning och sedlighet iakttagas i hans lokal; att utskänkning icke
må ske till barn; att utskänkningslokal skall hållas stängd från kl.
12 på natten till kl. 4 på morgonen, derifrån undantaga hoteller,
gästgifvaregårdar och slutna sällskap, hvarjemte polismästaren eger
för särskilda utskänkningsställen meddela undantag i afseende å stängningstiden.
Tillverkningen af bränvin i Danmark beräknas hafva uppgått till:
finansåret 1872—73 ............... 34,938,135 potter å 8°
t. 1873—74 ............... 36,136,732 >•
året 1874 37,192,704 »
» 1875 39,382,237 »
» 1876 36,135,503 »
89
Dessa belopp, reducerade till kannor a 50 %, motsvara:
finansåret 1872—73 ............... 12,892,301 kannor å 50 %
» 1873—74 13,334,587 »
året 1874 13,724,245 »
» 1875 14,532,191 »
» 1876 13,334,134 »
Om härtill lägges införselns öfverskott öfver utförseln, erhålles
förbrukningen med följande belopp, deri ingående hvad som användts
till tekniska behof:
finansåret 1872—73 ............... 35,199,259 potter å 8°
» 1873—74 36,591,852 »
året 1874 38,089,986 »
» 1875 40,422,525 »
» 1876 36,995,071 »
Dessa belopp, reducerade till kannor å. 50 %, utgöra:
finansåret 1872—73 ............... 12,988,656 kannor.
» 1873—74 13,502,528 »
året 1874 14,055,345 >>
)) 1875 14,916,061 »
» 1876 13,651,318 »
I medeltal under dessa år utgör förbrukningen i Danmark för
hvarje invånare 7,4 kannor.
Antalet bränvinsförsäljningsställen i Danmark, hvarför afgift erlades
den 1 Oktober 1877, utgjorde tillsammans 9,939. Deraf voro
2,345 uti Köpenhamn med förstäder, 4,494 uti öfrige städer samt
3,100 uti landskommunerna, fördelade på följande sätt:
Köpenhamn ........................ 1755 Öfrige städer:
Dess förstäder..................-- 590 Aalborg ............................. 160
Summa 2345 Aarhus................................ 425
40 |
|
Assens ................................ |
. 58 |
Bogense ............................ |
. 35 |
Ebeltoft .................... |
. 25 |
Faaborg .................. |
49 |
Fredericia ............... |
. 97 |
Frederikshavn ............. |
. 36 |
Frederikssund ...... |
. 32 |
Grenaa ............... |
. 42 |
Flasle m. fl....... |
38 |
Helsingör . |
. 135 |
Hilleröd |
65 |
Hjörring ........... |
.. 72 |
Hobro................ |
.. 48 |
Holbfek........... |
56 |
Holstebro...... |
63 |
Horsens.......... |
.. 161 |
Kallundborg . |
65 |
Kjerteminde |
23 |
Kjöge .................................... |
77 |
Koldin" |
127 |
Ivorsör ...... |
.. 48 |
Lemvig....... |
.. 33 |
Mariager . |
11 |
Mariebo |
36 |
Middelfart ... |
.. 33 |
Nakskov ... |
.. 76 |
Nestved.................. |
.. 80 |
Nexö m. fl. .. |
.. 33 |
Nibe ...... |
. 33 |
Nyborg............ |
.. 69 |
Nykjöbing å Mors |
52 |
Nykjöbing å Falster |
67 |
Nykjöbing å Sjaflland |
.. 26 |
Nysted .......... |
.. 19 |
Odense ... . |
.. 482 |
Presto ............ |
.. 35 |
Randers ............................. 175
Ribe .................. 77
Ringkjöbing ........................ 52*
Ringsted .............................. 43
Roeskilde.............................. 95
Rudkjöbing ........................ 50
Rödby ................................. 26
Rönne..................................... 72
Saxkjöbing........................... 23
Skagen ................................. 11
Skanderborg........................ 35
Sk i ve .................................... 57
Skjelskör.............................. 33
Slagelse . ........................... 70
Sorö.......................... 35
Stege .................................... 34
Storebeddinge ..................... 22
Stubbekjöbing..................... 28
Svaneke................................ 21
Svendborg ........................... 83
Sseby .................................... 23
Thisted................................. 62
Värde.................................... 96
Veile .................................... 100
Viborg ................................ 81
Vordingborg....................... 38
Oröeskjöbing ...................... 30
Summa 4494
Amtsdistriktena:
Aal bo rgs amt.................. 172
Aarhus » .................. 123
Assens » 65
Bornholms » .................. 18
Ebeltofts » .................. 48
Fredriksborgs » .................. 64
41
Hjörrings amf ......... |
...... 186 |
Randers |
amt |
............... 71 |
|
Holbaeks |
» ......... |
....... 84 |
Ribe |
B |
............... 84 |
Holstebros |
b ......... |
...... 186 |
Roeskilde |
B |
............... 120 |
Kallundborgs |
B ......... |
....... 97 |
Skanderborgf |
3 B |
............... 220 |
Ivjöbenhavns |
B ......... |
....... 390 |
Slagelse |
B |
............... 63 |
Koldings |
B ......... |
11 |
Svendborgs |
B |
............... 165 |
Kronborgs |
)) ......... |
....... 67 |
Thisteds |
B |
............... 105 |
Mariebo |
B ......... |
....... SO |
V arde |
B |
............... 136 |
Möens |
B ......... |
11 |
Yeile |
B |
............... 159 |
Odense |
B ......... |
....... 91 |
Viborgs |
B |
............... 180 |
Pras stö |
B ......... |
....... 104 |
Summa 3100 |
Norge.
En hvar, som i stad har burskap och på landet eger eller innehar
särskilt skattlagd jord, är berättigad att efter anmälan tillverka
och destillera bränvin; dock att härifrån undantagas amtman (landshöfdingar),
domare, prester samt polis- och tulltjensteman. Tillverkningen
är tillåten från och med den 15 september till och med den
30 juni samt destilleringen under hela året. Såväl vid tillverkning
som destillering af bränvin är förbjudet att begagna panna, hvars
innehåll är mindre än 100 potter* (= 36,9 kannor). Tillverkningsskatten,
som helt och hållet tillfaller staten, erlägges för det vid tillverkningen
vunna bränvin med 65 öre för hvarje pot, motsvarande
en krona 76 öre för en kanna, beräknadt till 50 % alkoholstyrka, dock
åtnjutes för hvarje pott bränvin af nämnda styrka afkortning dels
för erlagd maltafgift med 5,1 öre, om bränvinet är tillverkadt uteslutande
af korn och potatis, och 1,2 öre, om vid tillverkningen äro
använda andra materialier, dels ock för afdunstning 5,4 öre. Skatten
beräknas vid hvarje tillverkning för en tid af minst femton dygn och
med minst 1500 potter (= 553,5 kannor) i medeltal för dygn, ehvad
tillverkningen oafbrutet fortgått eller ej. Nämnda godtgörelse för
* 1 Pot = 0,3 6 sv. kanna.
42
afdunstning inedgifves endast, om mätningen och profningen företages
inom trettio timmar från den tid, då spriten blifvit aftappad
i sprithållaren. Skatten skall senast erläggas sista dagen i fjerde
månaden efter den, då bränningen egt rum; och eger staten till
säkerhet för skatten panträtt i redskapen, det tillverkade bränvinet
och de kärl, hvari det förvaras. Hvarje bränvinstillverkare skall
anvisa ett inom staden och på landet i eller i närheten af bränneriet
beläget, under offentligt lås stående nederlagsmagasin, hvari
skall inläggas minst så mycket bränvin, som motsvarar den oguldna
afgiften för det tillverkade bränvinet. Uppsigten öfver tillverkningen
utöfvas utaf särskilde af staten tillsatte kontrollörer samt öfverkontrollörer.
Kontrollör skall under tillverkningen vara bosatt vid bränneriet
och i närvaro af ett särskilt vittne, i städerna polisbetjent
och på landet länsman, uppmäta och profva det tillverkade bränvinet,
hvaröfver af kontrollören föres protokoll.
Hvad försäljningen af bränvin angår, är den större handeln deraf
till belopp af 40 potter (= 14,8 kannor) eller derutöfver medgifven
i städerna en hvar, som förvärfvat rättighet att idka handel (handelsborgerskab),
samt såväl i städerna som på landet tillåten vid bränvinsbrännerierna.
Den myckenhet, som vid den större handeln må
minst säljas, eller 40 potter, får icke mellan flere köpare fördelas,
utan skall aflemnas på en gång, i ett kärl och till en köpare. I
afseende å den mindre handeln, som delas i minuthandel (udsalg)
med rätt till försäljning i mindre partier än 40 potter, dock ej till
förtäring på stället, samt utskänkning, gälla för närvarande följande
bestämmelser.
I städerna äfvensom de ladestäder (köpingar, lastageplatser), Indika
hafva samma slags kommunalstyrelse som städerna, kan rätt till
bränvinshandel, vare sig minuthandel eller utskänkning, meddelas
myndig man eller enka, dock att dervid skall tagas i betraktande
personens lämplighet, så att antagas kan, att rättigheten icke må
blifva missbrukad. Rättigheterna meddelas af magistraten i förening
Ined kommunalrepresentationens delegerade (formamd) för en tid af
i allmänhet fem år; och skola nämnda myndigheter ega bestämma,
huru många personer må erhålla dylika rättigheter inom kommunen.
Öfver sålunda meddelad rätt till bränvinshandel utfärdas af magi
-
43
stråten näringsbevis (bev''äling). Ingen ny rättighet till iskänkning
eller minuthandel kan förenas med annan näring, för hvars utöfvande
fordras burskap. Äldre handlande med handelsrättigheter
före år 1845, då nu gällande lagstiftning infördes, äro dock bibehållne
vid sin rätt att förena minuthandel och utskänkning med annan handel.
Rätt till mindre bränvinshandel kan enligt en den 3 maj 1871
utfärdad förordning i stad äfven meddelas bolag, som förpligta!'' sig
att använda rörelsens öfverskott till allmännyttiga ändamål. Ordning
för sådant bolag skall godkännas af kommunalstyrelsen genom beslut,
som fastställes af regeringen. Oafsedt den allmänna regeln, att ingen
må hafva bränvinsförsäljning på mer än ett ställe, kan sådant bolag
erhålla en, flera eller alla af de för staden bestämda rättigheterna
och utöfva hvarje sådan på särskilt försäljningsställe. För hvarje
försäljningsställe skall bolaget antaga en föreståndare, hvars val dock
skall godkännas af magistraten samt kommunalrepresentationens delegerade
(fonnamd). Sådan föreståndare har samma ansvar som den,
hvilken eger sjelfständig rätt till bränvinsförsäljning.
På landet må, utskänkning af bränvin efter dertill vunnen rättighet
ega rum endast vid gästgifverin till resande, dervid det likväl är
förbjudet att utskänka bränvin till personer, som hafva sitt bo eller
hemvist närmare gästgifveriet än en half mil. Härförutom kunna
landthandlare på grund af särskildt kongl. tillstånd få idka minuthandel
med bränvin utan förtäring på stället; dock må sådan handel
endast utöfvas vid försäljarens bostad. Tillåtelse för gästgifvare att
utskänka och för landthandlare att i minut sälja bränvin må endast
meddelas, om kommunalstyrelsen tillstyrkt försäljningen.
Minuthandel och utskänkning af bränvin är förbjuden på sönoch
helgdag äfvensom på de dessa närmast föregående dagar efter kl.
5 e. m. samt i allmänhet dagligen före kl. 8 f. in. och efter kl. 10
e. m. Endast hotellvärdar hafva på dessa tider rätt att utskänka
till de hos dem boende resande. Utskänkningsidkare eller minuthandlare
är vid ansvar förbjudet att tillåta barn eller lärlingar att
uppehålla sig hos honom för att förtära starka drycker, att utskänka
sådana drycker till den, som redan är drucken, att låta någon erhålla
så mycket deraf, att han kommer i sådant tillstånd, eller att
utdrifva någon från försäljningslokal, der han berusat sig. Den, som
44
är drucken och oregerlig å gata, väg eller annan offentlig plats, krogeller
gästgifveri, skall häktas och derjemte bota.
Särskilda rättigheter till bränvinsutskänkning å ångbåtar kunna
meddelas genom »kong! bevilling». Dervid skall bestämmas, om och
huruvida utskänkningen skall vara underkastad den allmänna tidsinskränkningen.
På grund af sådan rättighet kan utskänkning ega
rum till de med ångfartyget gående passagerare, till detsammas manskap
och andra, som ständigt medfölja fartyget, så vidt befälhafvaren
det medgifver.
Vidare kan vid marknader å landet af amtmannen medgifva^
ett visst antal minuthandels- och utskänkningsrättigheter; hvarefter
fogden eger fördela rättigheterna till lämpliga personer, hvilka dermed
icke må förena annan försäljning än lagad mat och dricka.
Den särskilda afgift, som härför skall erläggas, tillfaller amtskommunen.
För rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin
eller beggedera skall till kommunen erläggas en årlig afgift. Denna
afgift påföres näringsidkare i städerna på det sätt, att kommunalstyrelsen
för hvarje år beräknar den myckenhet bränvin, som anses
komma att inom kommunen säljas i minut eller genom utskänkning.
Denna myckenhet påföres en afgift af 131/8 öre för hvarje
pot. Hela sammanlagda beloppet utgör bränvinsförsäljningsafgiften
inom kommunen, hvilken magistraten fördelar på de personer, som
för året äro berättigade till försäljning, så att afgiften blifver lika
för alla utan hänsyn till omfånget af deras näring och utan afseende,
om endast minuthandel eller både minuthandel och utskänkning
utöfvas. Blir dervid afgiften för hvarje enskild näringsidkare
mindre än 80 kronor, skall den likväl bestämmas till detta belopp.
På landet skall fattigvårdsstyrelsen bestämma den myckenhet
bränvin, som vid hvarje försäljningsställe antages under året komma
att afyttras, och hvarför då en afgift af 131/3 öre för hvarje pot
skall erläggas; dock är minsta afgiften 80 kronor. Ej må afgiften
för dem, som hafva bränvinsutskänkning eller försäljning i minut på
landet närmare stad än en half mil, sättas till lägre belopp, än det
som i staden är bestämdt.
Bränvinsförsäljningsafgifterna skola gå till fattigkassan inom
45
kommunen; men om kommunalstyrelsen anser hela afgiftens belopp
icke fordras för fattigkassans behof, kan en del af afgiften
läggas till andra kommunens kassor eller användas till andra kommunala
ändamål. Afgiften betalas i två halfårsterminér, den 15
januari och 15 juli, med hälften hvarje gång. I städerna skall säkerhet
ställas för följande års afgift. Försäljningsafgifterna hafva under
de närmaste åren före 1876 utgjort i städerna i medeltal årligen
550,000 kronor, på landet deremot endast 35,000 kronor. Sammanlagda
beskattningen å bränvin till stat och kommuner har under
samma tid uppgått årligen i medeltal till 4,100,000 kronor.*
I Norge har tillverkningen af bränvin utgjort:
år 1872 ........................ 6,638,000 potter å 50 %
» 1873 ........................ 7,238,000 »
» 1874 ........................ 6,315,000 »
» 1875 ....................... 5,435,000 »
x> 1S76 ........................ 6,054,000 »
Dessa belopp, reducerade till kannor, motsvara:
år 1872 ........................ 2,449,446 kannor å 50 %
» 1873 ........................ 2,670,849 *
» 1874 ........................ 2,330,258 »
» 1875 ................ 2,005,535 »
» 1876 ........................ 2,233,948 »
Förbrukningen af bränvin och spritvaror, deri ingående hvad
som blifvit användt till tekniska behof, har under samma år uppgått
till:
O ar |
1872 ............ |
............ 8,193,000 potter |
å 50 % |
)> |
1873 ............ |
............ 9,771,000 |
» |
)) |
1874 ............ |
............ 12,279,000 |
)> |
» |
1875 ............ |
............ 12,282,000 |
)> |
» |
1876 .......... |
............ 12,713,000 |
» |
* 0. J. Broch, konungariket Norge sid. 85.
46
Dessa belopp, reducerade till kannor, utgöra:
år 1872 ........................ 3,023,247 kannor å 50 %
b 1873 ........................ 3,605,535 »
n 1874 ........................ 4,530,996 b*
b 1875 ........................ 4,532,103 b
» 1876 ................... 4,691,144 b
I medeltal har förbrukningen under dessa år för hvarje invånare
uppgått till 2,3 kanna.
Antalet beviljade rättigheter åt enskilda personer till minuthandel
med eller utskärning af bränvin i samtlige städer och ladestäder,
hvarest sådan näring är tillåten, utgjorde år 1878:
i Kristiania ................... |
........ 122 |
i Stathella ........ |
................... 1 |
)) Hölen ......................... |
........ 1 |
» Sogndal ........... |
................... 1 |
y> Soon ............................ |
......... 1 |
b Aalesund ..... |
................... 10 |
)) Moss ........................... |
........ 11 |
b Molde ...... |
4 |
» Sarpsborg ................. |
........ 10 |
b Throndhjem..... |
................... 30 |
v Lillehammer ............. |
........ 4 |
b St enkeer |
3 |
:» Hönefos ............. |
......... 2 |
b Bodö................. |
................... 2 |
» Kongsberg ................ |
........ 8 |
b Hammerfest..... |
................... 1 |
b Svelvia; ..................... |
........ 4 |
b Värde .. |
4 |
b Aasgaardstrand.......... |
________ 3 |
b Vadsö ............... |
................... 2 |
v Skien ............... |
........ 7 |
Summa 231 |
Under samma år hafva bolag för minuthandel med eller ut~
skänkning af bränvin funnits uti nedannämnde städer med följande
antal rättigheter:
i Dröbak .............................. 1
» Fredrikstad ............... 6
» Fredrikshald ..................... 6
:» Kongsvinger ..................... 3
» Håmär................................. 4
)) Gjövik................................. 3
i Drammen ........................... 23
» Holmestrand ..................... 5
b Horten................................. 2
» Tönsberg ........................... 3
b Sandefjord........................... 2
» Laurvig .............................. 7
47
i Porsgrund........................... |
5 |
i Mandal .................. |
3 |
|
x> Brevig................................. |
3 |
» Farsund................. |
4 |
|
» Lan gesund ........................ |
2 |
» Flekkefjord ........... |
1 |
|
» Kragerö ................................ |
4 |
» Egerlund .............. |
3 |
|
» Osterrisör ........................... |
2 |
)> Stavanger.............. |
■5 |
|
» Tvedestrand ...... |
2 |
» Bergen.................... |
22 |
|
» Arendal ............................. |
5 |
» Kristiansund ........ |
6 |
|
)) Grimstad . . |
3 |
)) Levanger ............. |
2 |
|
» Lillesand ........................... |
2 |
)) Namsos ................. |
1 |
|
» Kristiansand....................... |
4 |
» Tromsö ................. |
2 |
|
Summa |
146 |
|||
I amtsdistriktena hafva |
under |
■ nämnda år minuthandels- |
och |
|
utskänkningsrättigheter blifvit |
beviljade till följande antal: |
|||
i Akerhus amf........................ |
1 |
i Nordre Bergenhus d:o ...... |
12 |
|
» Smaalenenes d:o.................. |
1 |
)) Romsdals d:o........ |
8 |
|
» Hedemarkens d:o ............... |
3 |
» Södre Trondhjems |
> d:o ...... |
3 |
)) Bratsbergs d:o..................... |
1 |
» Nordre . » |
d:o ...... |
10 |
» Buskeruds d:o ..................... |
3 |
» Nordlands d:o ..... |
34 |
|
)) Leiters och Mandals d:o ... |
2 |
)> Finmarkens d:o .. |
10 |
|
» Södre Bergenhus d:o ......... |
5 |
Summa |
93 |
Hela antalet af samtliga rättigheter för såväl stad som land
utgjorde således 470.
48
IL
Såsom bidrag till kännedomen om den historiska utvecklingen
af vårt eget lands lagstiftning i ämnet lian komitén velat meddela
följande
Historik
angående briinvinslagstiftningen i Sverige.
Ursprungligen lär bränvin (alkohol) blifvit användt såsom ett
utomordentligt läkemedel emot pest och smittosamma sjukdomar, och
såsom sådant blef detsamma i början af fjortonde århundradet infördt
till Italien, hvarför benämningen aqua vita’ tillädes detsamma. Det
tillreddes i början af vin och dess drägg samt kallades spiritus vini;
sedermera började man bereda det äfven af åtskilliga söta safter
samt alla ätbara åkerfrukter, hvadan det äfven kallats spiritus frumenti.
När bränvinet blifvit först användt såsom njutningsmedel,
kan ej med bestämdhet angifvas, men alkoholtillverkningen blef snart
ganska allmän i de vinodlande länderna af vår verldsdel. Alkoholens
utbredning i Europa härflöt dels af de svåra pestsjukdomar,
hvilka under förra hälften af fjortonde århundradet egde rum, dervid
bränvinet begagnades som preservativ eller läkemedel, och dels af
krutets allmänna användning.
Tillverkningen af krut, hvarvid i äldre tider bränvin användes,
förmenas hafva gifvit anledning till bränvinets införande i Sverige,
och i våra häfder nämnes första gången bränvin af sådan anledning.
Stockholms stad hade på 1460-talet en pulvermakare vid
namn Mäster Berend, och ibland andra stadens utgifter finnas uti
räkenskapsboken för åren 1469 och 1470 affärda fyra örtugar, som
Mäster Berend fått för y>brandvijn til krudh.i) Af räkenskapsboken
synes icke, om bränvinet varit från utländsk ort infördt eller inrikes
tillverkadt. Att konsten att tillreda bränvin varit känd här i landet
49
i slutet af femtonde århundradet framgår emellertid deraf, att i
februari månad 1494 enligt det årets Liber Memorialis tre personer
i Stockholm blifvit uppkallade på rådhuset och inför slottsfogden
och magistraten på riksföreståndarens befallning allvarligen
förbjudne vid högt vite att bränna och sälja något bränvin
i staden, dock med det undantag att de skulle ega att »brenne
helom tunnom til pulffwer.» Häraf synes, att bränvin redan vid
denna tid användes såsom ett njutningsmedel, emot hvars bruk det
ansågs nödigt att utfärda förbud. Redan fyra år derefter eller år
1498 finner man likväl, att magistraten i Stockholm medgifvit all
bränvinst Utverkning och försäljning i staden åt en enda person, Cort
Flaskedrao-are, hvilken hade en fordran hos staden för arbete, som
lian gjort under förlidne örlog och tvedrägt, och hvilken fordran
han gaf staden qvitt, emot att han ensam fick frihet att ))hålla och
skänka krönt vijn» dock mot vilkor, att han skulle förse stadens pulverhus
med allt erforderligt bränvin. Härjemte förbjöds vid vite
hvar och en af dem, »som härtill thet brukat och uppehållit», att
sälja eller skänka bränvin. Sedan finnes magistraten en tid bortåt
hafva förlänat samma uteslutande försäljningsrätt åt någon, soin derför
erlade till staden sin vissa afgift. Så hade år 1507 Cort Svarfvare
ensam i Stockholm rättighet att sälja bränvin, hvilken rätt dock
icke fick utöfvas utan intrång från andra, som derför lagfördes. Snart
nog synes rättigheten till bränvinsbränning hafva blifvit mindre inskränkt
och kanhända alldeles fri i Stockholm.
Tillverkningen af bränvin synes vid denna tid hållit sig endast
inom de större städerna och varit snart sagdt okänd för den större
allmänheten, till stöd hvarför blifvit anfördt, att konung Gustaf I
under förra delen af sin regering icke omnämner bränvinstillverkningen
i de af honom utfärdade påbud och föreställningar till rikets
invånare. Endast mot slutet af sin regering lär han funnit den
samma förtjena någon uppmärksamhet, då han efter ett missväxtår
1550 fann sig föranlåten att varna undersåtarne för allt öfverflöd
uti starka drycker och i sammanhang dermed förbjuda allt bränvins
brännande. Att emellertid bränvin under Gustaf I:s tid icke sällan
begagnades såsom njutningsmedel framgår af handlingarne från denna
tid. I Stockholms stads uppbördsräkningar finnes en post, som be
i
Betänkande
ang. bränvinslagstiftningen. ^
50
namnes »bränvinspenningar», h vilka torde hafva varit någon försäljningsafgift.
Beloppet deraf var 14 mark 6V2 öre år 1544.*
År 1558 finnes ett af Gustaf I utfärdadt förbud mot svalg
och dryckenskap,)) som allt för mycket kommit i bruk». Upplysning
saknas väl derom, huruvida denna öfverklagade svalg och dryckenskap
härledde sig från omättligt förtärande af bränvin eller endast
af den tidens vanliga drycker vin, öl och mjöd, men då bränvinet
vid denna tid var i riket lcändt och äfven, fastän i mindre myckenheter,
infördes utifrån,** får väl någon del tillskrifvas detsamma.
Under konung Johan liks regering synes införseln af utländskt bränvin
tilltagit, och förekommer nu för första gången uttrvckligen
CD 7 CD CD J O
bränvin uti accisordningen af den 1 april 1591 bland främmande
drycker, för hvilka accis skulle erläggas, då det heter, att af
''»ett åm eller oxhoffd Brendwijn» skulle erläggas en accis af tio mark.
Efter denna tid nämnes fortfarande bränvin uti tull- och accisförordningar
ibland främmande och utländska drycker.
Efter dessa upplysningar om bränvinets ålder i Sverige, och
innan framställning af hufvuddragen af den svenska bränvinslagstiftningen
meddelas, torde det icke vara för ämnet främmande att hänvisa
till de äldre stadganden, som finnas i afseende på uppkomsten
af gästgifveri- och krögeri-näringen, så mycket hellre som bränvin
synes hafva efter hand börjat dervid utskänkas i allt större skala,
till dess denna varas försäljning blef det hufvudsakliga föremålet för
näringen.
Uti den af konung Magnus Ladulås år 1285 utfärdade Stadga
emot frigästning heter det, att i hvarje by skulle tillsättas en gästgifvare
att emot betalning sälja vägfarande det de till sin nödtorft
behöfva. Magnus Erikssons landslag innehåller i Kon. B. XXIII
samma stadgande, äfvensom att två herbergare skulle vara i hvarje
köpstad, som vägfarande mannom skulle sälja mat och öl. Christoffers
landslag uti Kon. B. XXIV stadgar, att taverner skulle vara vid
* Förestående uppgifter om svenska förhållanden äro hemtade ur Murbergs hi
storiska
anmärkningar om bränvinets ålder i Sverige, tryckta i Vitt. Hist. och Ant.
Akademiens handlingar IV.
** H. Forssell, Sveriges inre historia II sid. 8.
51
allmänna vägar, hvar andra nära två mil eller half tredje och ej
fjermare, och i storbyom rättare, der ej kunna taverner vara, och
skulle häradshöfding och nämnd bestämma och utse dem i hvarje
härad; att tavernare skulle vägfarande mannoin hus läna, föda och
foder sälja äfvensom öl och bröd, efter ty som det gäller i nästa
köpstad å rätter torgdag.
Redan i våra äldsta stadslagar förekommer rättighet för stadens
styrelse att meddela tillåtelse till och öfvervaka försäljningen af
drycker, som den tiden voro vin, öl och mjöd. Bjcerköa Rätten 38
fl- innehåller ansvar för den, som utan foghatens och rådmännens lof
öppnade vinfat eller sålde deraf, för den, som tog mer än taxan, för
den, som begagnade mindre stop än det rätta, för den, som mätte
orätt vin, mjöd, lybskt öl eller svenskt Öl, och för den, som sålde
med annat mått, än rådet bestämt. Äfvenså innehåller Wisby stadslag
XLIII, att vinhandlare skulle låta märka fatet af stadens tjenare och
föra vinet inför rådet, som skulle pröfva vinet till dess värde. Enligt
Magnus Erikssons stadslag Köp. B. XXV—XXIX erfordrades foghatens
och borgmästarens tillstånd för den, som ville sälja vin af hvad
slag som helst, mjöd eller andra drycker »med mato ella stopom»;
och fingo dessa drycker icke säljas annat än med stadens krönta
mått och ej heller dyrare än faststäld taxa.
Af den tidens handlingar inhemtas, att bland Stockholms stads
inkomster från år 1555 förekomma) accispenningar af öl, som i staden
såldes. * Den äldsta i tryck utgifna förordning om denna accis
är, så vidt komitén erfarit, Gustaf I:s den 6 maj 1557 utgifna
Mandat och ng Ordinantie på Stockholms stads byggning, hvari staden
fick sig till bestridande af sina utgifter tillagd en accis enligt taxa
för hvarje tunna, fat, åm eller pipa Öl, mjöd och vin, som i staden
såldes. Vidare torde böra anföras, att bland kronans af Stockholms
stad redovisade inkomster förekom omkring inidten af 1500-talet en
obetydlig inträd, benämnd bränvinspenningar, hvilka för ett eller annat
år afstodos till staden. Vid samma tid förekommo i andra städers
räkenskaper accis, krögarepenningar och tavernarepenningar, hvilka
dock icke voro några kommunala skatter utan blefvo pålagda för
* H. Forssell, Sveriges inre historia II sid. 74, 84, 114, 115, 118.
52
kronans räkning och nästan alltid motsvarades af utgifter för statsändamål*
Huruvida denna accis skulle erläggas blott för införda
utländska eller jemväl för inhemska drycker är svårt att afgöra, då
komiterade icke hafva sig bekant någon äldre i detta ämne utfärdad
allmän författning än Kongl. Mandatet den 20 september 1572 »om
accisens rätta erläggande af alla främmande drycker, deröfver borgmästare
och råd i städerna skola inseende hafva såsom ock tillse,
att icke de på det dyraste säljas.» Denna, såvidt komitén kunnat
inhemta, äldsta tryckta allmänna författning om den accis, som sedermera
kallades tapper mnacdsen, innehåller följande: »Efter det Vi förnimma,
att Oss och Sveriges krona ingen tillbörlig rättighet sker af
allehanda slags vin och andra drycker, som hit in i riket årligen
införas af främmande köpmän, utan de, som sådant inköpa, prånga
det ut igen på det dyraste, så som dem sjelfve synes. Desslikes
finnas ock många ölkrogar i städerna, som utan all tillbörlig accis
på det dyraste utsälja desse inländske drycker, som äro mjöd, kirsdrank
och öl. Och alldenstund uti alla land och konungariken brukligt
är, att de, som sådana drycker hafva till köp, pläge göra öfverheten
en tillbörlig rättighet deraf; derföre hafve Vi för denna tids
lägenhet med Vårt älskeliga riksråd och gode män det så förordnat
och beslutit, att så många, som några drycker antingen främmande
eller inländska, af hvad slag det vara må, inlägga till köp, och med
kannetal utsälja, de skola efter denna dag göra Oss och riket en tillbörlig
accis deraf efter den ordning, som här efter följer.» Denna
taxa gälde samma mått och drycker, som ofvan nämnda författning
för hufvudstaden. Borgmästare och råd fingo i uppdrag att tillse,
att denna kronans inträd rätt erlades, hvarjemte de skulle sätta taxa
å varorna, så att afnämarne icke oskäligen betungades. Mandaten
förnyades med hufvudsakligen oförändrade bestämmelser 1575 och
1580, dock med ny taxa.
Den nu omförmälde tapperianaccisen får ej förblandas med den
accis å dels utrikes dels inrikes ifrån införda drycker, hvarom tulloch
andra författningar dels för riket i allmänhet, dels särskild! för
Stockholm, under sextonde och sjuttonde århundradet innehålla väx
-
* H. Forssell, Sveriges inre historia II anf. st.
53
lande bestämmelser. Denna senare accis hade blott afseende å dem,
som införde för eget behof eller för att handla med varorna i parti.
Städerna eller åtminstone en stor del af dem hade af ålder erhållit
privilegier att inrätta stadskällare, för hvilka blifvit beviljade
s. k. källarfriheter, till lättnad i aflöningen för städernas embets- och
tjensteman, och som bestått deri, att de främmande drycker, som för
dessa stadskällare behöfdes och voro underkastade accis till kronan,
blefvo från denna afgift frikallade. Detta bekräftades i 1572 års
och följande Mandat, der det heter vid fråga om accisens utgörande:
»dock de privilegier alldeles oförkränkte, som Yi öppne stadskällare
här i riket i synnerhet tillförene gunsteligen efterlåtit hafve.» *
Angående krögerinäringens ordnande i städerna förekommer i
Hertig Carls förordning angående åtskilliga embeter uti köpstäderna
den 10 december 1576 i 7:de punkten: »Efter man en stor oskicklighet
förnimmer på färde vara med allehanda slags främmande drycker,
som äro vin, bastart, kirssedrank, mjöd, prysing och annat slags Öl,
som emot lagen uttappas och utöfver rätta värdet och all billighet
säljas, utan allt besked, både af en och annan, så skall härmed vara
påbjudet, att visse borgare, en, två eller tre, efter som mantalet på
menigheten är till, skola tillsättas, som främmande drycker urtappa
och sälja skola, dock att ingen främmande dryck skall uppstingas
eller uttappas, förr än sådant blifvit tillkännagifvet för fogden och
borgmästaren i staden, och dryckerna af dem skäligen satte äro,
hvad kannan af hvart slag efter tidens lägenhet gälla skall; säljer
någon dyrare, varde efter lagen straffad til 3 mark och hafve förverkat
drycken; desslikes skola de tillförordnade skänkar vid straff
hafva och hålla rätt mått med kannor och stop, och sådane mått
* I Stockholm både, enligt 24 § af dess privilegier den 12 April 1553, borgmästare
och råd erhållit rättighet att införskrifva viner och dem försälja antingen i
stadskällaren eller bortarrendera utminuteringsrätten åt s. k. vintappare. Denna
rätt, som sedermera begränsades till tullfrihet för en viss myckenhet vin af uppgiga
slag, fortfor till år 1777, då den förvandlades i penningar; den utgår för närvarande
till stadskassan med 9896 kr. 25 öre om året.
Öfrige, källarfrihet egande, städer hafva blifvit tillförsäkrade att årligen af statsverket
undfå det penningebelopp, som en gång för alla blifvit för hvar af dem särskilt
regleradt. Kongl. Resol. på städernas besvär den 2 Mars 1678, § 4 m. fl.
Kong], Bref. (Se Danckwardt, sammandrag af författningar I, sid. 16.)
54
skola med stadens märke vara märkte. Varder annorledes hos nåo-on
funnet, straffas efter lagen.»
I samma afseende innehåller Handels- och Seglationsordningen af
den 10 februari 1614 i 16:de punkten:
»Medan ock stor oordning; kommer af de många ölkrogar, som
hållas i alle städer utan åtskilnad; derföre vilje Vi härmed sådan
oordning hafva afskaffa! och förbjudet, att i Stockholm ingen skall
hafva att sälja främmande drycker, vin, mjöd eller öl kannetals,
än åtta källare, som äro och hafva af ålder dermed varit privilegierade.
Item på norrmalm två källare och på södermalm i lika måtto
två källare. I de andre städer skall först i hvar stad vara en stadskällare,
hvilken borgmästare och råd antingen måge sjelfve uppehålla
af stadens inkomst eller den androm arrendera. Sedan skola
särdeles hus dermed privilegieras, ett, två, tre, eftersom staden är stor
eller liten till, och de skola vara gästgifvare i staden, och förutan
desse skola inga borgare eller andre sälja något vin eller annan
främmande dryck kannetals ut, med mindre han vill hafva förverkat
det vin och främmande dryck, som han häfver liggandes i sin källare,
tre delar under Oss och kronan och fjerde delen under staden,
dock ingen härmed förbjudet att köpa läste- och tunnetals in till
sitt husbehof och nödtorft, eller eljest att sälja androm uti läster,
fat eller tunnor.
I 17:de punkten: »Men med svenskt Öl skall hållas denna ordning,
att vissa brygghus skola i alla städer upprättas med särdeles
privilegier, hvilka skola hafva makt att brygga till sitt eget husbehof,
så mycket han behöfver och nödigt är; Gör någon häremot, han
skall, för hvarje gång det sker, hafva förverkat ölet, tre delar under
Oss och kronan och fjerde delen under staden.»
Vidare stadgas uti Ordinantien för Köphandeln af den 12 oMober
1617, 20:de punkten:
»Medan ock en stor oordning kommer af de många ölkrogar,
som hållas i städerna utan åtskilnad, derföre vilje Vi härmed
sådan oordning hafva afskaffat och förbjudet i så måtto, att ingen
skall hafva makt i städerna att sälja främmande drycker, vin,
mjöd eller Öl kannetals, än vissa förordnade källare, som äro och
hafva af ålder varit dermed privilegierade, eller och ännu privilegieras
00
lämna. Och skola för den skull borgmästare och råd i hvarje
stad med första öfverslå, huru många frikällare hvar stad nödtorfteligen
behöfver, och derefter ordinera talet, såsom ock utse de
hus och orter, som dertill kunna vara beqvämlige. Och skall så
först vara i hvarje stad en stadskällare, hvar staden så ligger till,
att han stadskällare behöfver, och är af den förmögenhet, att han
förmår källare uppehålla, hvilken borgmästare och råd antingen måge
sjelfve uppehålla af stadens inkomst eller androm arrendera. Sedan
skola särdeles hus dermed privilegieras, ett, tu eller flere, efter som
staden är stor eller liten till, och de skola vara gästgifvare i staden;
och förutan desse skola inga borgare eller andre sälja något vin
eller någon annan främmande dryck kannetals ut, med mindre han
vill hafva förverkat det vin och främmande dryck, som han häfver
liggande i sin källare, och deraf tage staden halfparten, den andra halfparten
de, som privilegierade källare innehafva och njuta; dock ingen
härmed förbjudet att köpa läste och tunnetals in till sitt eget husbehof
och nödtorft eller eljest sälja androm uti läster, fat eller tunnor.»
Städernas rättighet att hålla stadskällare och draga inkomst
•deraf bekräftas uti Stadgan om städernas administration och uppkomst
i riket af den 26 december 1619, som i 19:de punkten förordnar:
»Hvar stad skall hafva sin stadskällare och dess rättighet, och hvar
staden så fattig är, att han den med vin och främmande drycker icke
förmår uppehålla, eller ock finner det sig skadeligt, då må han den
till en eller flere af borgerskapet arrendera, och hvad deraf faller
låta komma i den gemena kista. Hvad nu vidare och mer inkomster
hvar stad kan hafva, det är af hvars och ens särdeles privilegier
att se.»
År 1622 stadfästade konung Gustaf II Adolf bryggareembetet
såsom skrå och utfärdade för det samma Ordning, huruledes skall
hållas med bryggningar och hvad accis deraf gifvas skall. Enligt den
samma skulle i alla städer öfver hela riket upprättas vissa brygghus
och förordnas så många bryggare som ståthållaren eller fogden
samt borgmästare och råd kunde pröfva nödige i hvarje stad. Desse
bryggare, hvilka skulle betala accis för sin tillverkning, egde icke
att sälja Öl kannetals, utan endast hela eller halfva läster eller tunnetals.
Rättigheten att sälja öl kannetals tillkom endast krögarne,
56
som dock icke egde att sjelfve brygga något öl, utan skulle allt
sådant bryggas af stadens bryggare. Uti den samma år utfärdade
Ordning för krögare, som sälja svenskt öl och huru de accisen utgifva
skola, stadgas, att i hvar stad utöfver hela riket skulle förordnas
visse krögare att sälja svenskt öl, så många som ståthållaren eller
fogden samt borgmästare och råd pröfvade nödige vara. Desse krögare,
som ensamt hade rätt att sälja svenskt Öl kannetals, tingo dock
icke sälja några främmande drycker, vin eller öl, ej heller något
bränvin. Rättigheten till främmande dryckers försäljning kannetals
tillkom nämligen en särskild klass af krögare, för hvilka äfven år
1622 utfärdades särskild Ordning. Enligt denna skulle i alla
städer förordnas »vissa krögare och gästgifvare, som af Hans Kongl.
Maj:t blifva derpå privilegierade och eljest så många, som ståthållaren
eller fogden samt borgmästare och råd pröfva kunna och befinna uti
hvarje stad nödige vara.» Desse hade uteslutande rätt att kannetals
sälja hvar sitt slag af främmande drycker, öl eller vin, dock icke
något främmande bränvin, »ehvad namn det helst hafva kan».
För rättigheten att sålunda utskälla vin och andra främmande
drycker skulle erläggas en särskild accis enligt tariff till Kongl.
Maj:t och Kronan, den ofvan omförmälda tapperianaccisen.*
I ett för Stockholm år 1633 utfärdadt Mandat föreskrifves, att i
alle taverner och krogar icke fick skänkas Öl eller vin, sedan det
var »ringdt i vård», och gifves föreskrift, huru det skulle förfaras
med dem, som störde nattron med skriande. 1635 års för hufvudstaden
gällande Ordning och stadga för köphandeln och handtverkare
föreskrifver, att hos vinhandlare och uti deras gille skulle finnas
både öl och vin, dock att de utländska vin- och ölslagen skulle fördelas
på de olika lokalerna. Vinskänkarne skulle hafva skyltar, som
utvisade slaget, som hos dem såldes, samt hvad hvarje kanna efter
taxan såldes för. Bryggarne hade uteslutande rätt att till salu
brygga Öl, men fingo icke »uttappa eller kannetals sälja» något Öl
utan skulle »sådant hvar medborgare och de fattige till näring efterlåta».
(![krögeriet uppläts åt fattigt folk, som icke »något ärligt
handtverk lärt hafva». De skulle antecknas hos sin ålderman. En
*
Tapperianaccisen upphäfdes genom kongl. resolutionen på städernas besvär
den 2 april 1770.
57
ligt allmänna lagen skulle dessutom visse »tavernare» förordnas,
hvilka »sig ett sådant krögeri företaga och uprätta vilja, att de icke
allenast främmande folk till herberge mottaga och logera utan ock
alltid hästar i förråd hafva» att dermed skjutsa resande. De hade
rätt att fritt sälja öl och vin. Vidare stadgas för Stockholm af
borgmästare och råd i en kungörelse af 1638, att icke någon utan
borgmästare och råds tillstånd fick »anställa något offentligt skänkeller
krögeri»; att de, som ville sälja in- eller utomhus vin eller
annan sådan dryck eller sälja eller utskänka allehanda mjöd, mumma,
utländskt bränvin och utländskt öl, skulle derom anmäla sig
för att undfå tillstånd att bruka och hålla offentliga »taverner
och giestehus». Med rätt att skänka renskt vin skulle följa rätt att
sälja spanskt vin, utländskt bränvin och mumma, men inga andra
drycker. Deremot skulle franskt vin få skänkas tillsammans med
kryddadt vin, hvarjemte innehafvare af dylik utskänkningsrätt skulle
få uttappa »enahanda främmande och utländskt öl, item mjöd och
svenskt bränvin», men icke några andra drycker. Taverner och gästgifvare,
som ville skänka renskt vin, skulle hafva större och förnämligare
lägenheter för resande än de, som skänkte franskt vin och
»tillydande drycker».
Uti de vid denna tid utfärdade gästgifveri- och krögeriordningar
finner man äfven bränvin upptagas bland de mera allmänt förekommande
dryckerna. Kongl. förordningen om fri gästning och skjutsfärder
samt om taverners inrättande den 3 februari 1615 stadgar straff
för den, som »tvingar bonden till fordenskap, Öl, bränvin, penningar
eller annat slikt». Likaså stadgas i Kongl. förordningen om taverner
och gästgifvare på landet den 29 januari 1636, att »ingen vare förlåfvat
på en mil när gästgifvaren att sälja Öl, vin eller bränvin, utan
stånde det gästgifvaren allena till,» och blef denna rättighet för
gästgifvare i senare utfärdade gästgifvareordningar bekräftad.
Hvad städerna beträffar, föreskrifver Kongl. förordningen om taverner,
gästgifvare och förmån i städerna den 9 april 1638, att tavernare
och gästgifvare skulle få sälja, så utom som inom hus, de
drycker, som dem af borgmästare och råd blifver s>efter en rätt krögareordning
föreskrifveb; och i Krögeri- och gästgifvareordningen af den
11 augusti 1651 stadgades, att i städerna skulle alla gästgifvare och
58
"krögare hafva rätt och frihet att inköpa och tappa öl, inländskt och
främmande, så ock mjöd, vin, spanskt och franskt bränvin, icke allenast
in i huset och till sina gäster, utan ock till andre, som bo och
vistas i staden eller å landet och sådant hanne- och stoptals. Samma
rättighet skulle äfven krögare å landet hafva och njuta, »så vida folk
dem tillitandes varde.» Derjemte märkes, att i 1638 års accisordning
stadgas, att inångelskor, som sälja bränvin, skulle derför erlägga en
viss afgift i veckan. Likaså 1650 och 1686.
Redan vid denna tid sökte lagstiftningen vidtaga åtgärder till
hämmande af rusdryckers missbruk genom hvarjehanda förbud mot
krogarnas öppenhållande å vissa tider. I Patentet om julefreden den
24 december 1649 varnas för dryckenskap och fylleri samt förbjudes
»alla vin- och öltappare att utskänka i denna högtid vin, öl
eller bränvin under messorna och guclstjensten eller ock om aftnarne,
sedan klockan är nio slagen». Uti flera af den tidens författningar
finnes stadgadt angående krogarnas stängning å viss tid. För Stockholm
stadgades i Memorialet den 10 maj 1661, att all iskänkning
och försäljning å krogarne skall var aförbjuden sedan klockan är nio
slagen. I Kongl. förordningen den 17 oktober 1687 om sabbatsbrott
heter det, »att källare, öl- och bränvinskrogar skola stängas kl. 7
lördagar och dagen före helgdag, och utskänkning icke vara tillåten
förr än kl. 4 söndagsafton, dock till nödtorften om lördags- eller
helgdagsaftonen, så ock sön- och helgdagsmiddagen obetaget öl, vin
eller bränvin att afhemta eller köpa låta.» Desse med flera bestämmelser
upprepas i Stockholms stads Ordning angående källare och
krog ar den 12 december 1691.
Den inhemska tillverkningen af bränvin utgör, såvidt komitén
kunnat, inhemta, för första gången föremål för lagstiftningen i 1638
års Taxa öfver accisen, då afgifter för bränvinsbränning, med särskilda
bestämmelser för husbehofs- och salu-bränning, förekomma. Följande
afgifter skulle derför erläggas, nemligen vid salubränningen för en
tunna malt med 6 öre, för 1 tunna hvete med 12 öre, för 1 tunna
mjöl med 12 öre och för 1 tunna drank med 3 öre; vid husbehofsbränningen
för 1 tunna malt med 4 öre, för 1 tunna hvete med
59
8 öre, för 1 tunna mjöl med 8 öre och för 1 tunna drank med
2 öre.* Den skilnad, som här göres emellan husbehofs- och salubränning,
bibehålies sedermera uti de under detta och följande
sekel utkomna författningar.
I förstone idkades bränvinsbränningen hufvudsakligen i städerna
af bryggareembetena mot erläggande af saluaccis likasom för annan
deras tillverkning enligt 1638 års accisordning.** Endast undantagsvis
tillverkades bränvin hos allmogen denna tid.*** Uti flera under
detta århundrade utkomna författningar förklarades »bränvinsbrän
neriet» icke lämpligen böra vara från brygg- och mälteriet afsöndradt,
utan sådant allt tillsammans under ett embete idkas och drifvas.
Efter det bränvinsbränning varit år 1696 förbjuden i Stockholm
till förekommande af den onödiga konsumtion af säd, som vid
den då rådande dyra tid egde rum genom bränvinsbrännandet, förordnades
genom Kongl. plakatet den 18 februari 1698, »att ingen
annan, eho han vara må, utom bryggareembetet skall vara efterlåtet
något bränvinsbränneri till salu att förehafva och föröfva». Rättigheten
att till husbehof tillverka bränvin var dock icke någon förmenad
och synes tillverkningen likasom förbrukningen deraf snart
nog tagit större dimensioner.
Under lS:de århundradet utkommo en mängd förordningar, innehållande
än förbud för bränvinstillverkning, än tillåtelse dertill,
beroende på de mer eller mindre goda skördarne i landet samt tillförseln
af spanmål. Då det icke torde vara nödigt att återgifva alla
dessa hvarandra upphäfvande författningar, meddelas här nedan de
väsentliga bestämmelserna af lagstiftningen denna tid.
År 1709 förbjöds bränvins brännande af hvarjehanda spanmålssorter,
men redan året derpå blef samma förbud hvilande och bränvinsbränneriet
af spannmål åter tillåtet, tills vidare förordning utfärdades.
Uti Kongl. brefvet den 29 juli 1718 till kammarkollegium
* Uti 1638 års accisordning finnes icke angifvet i hvad myntslag dessa afgifter
skulle utgå; men i 1650 äfvensom i 1686 års aecisordningar finnas dylika afgifter
utförda i silfvermynt.
** L. G. Linde, Svenska Ekonomilagfarenbeten II, 2:a uppi. sid. 269.
*** j1, Carlson, Sveriges Historia II, sid. 40, hvaraf inhemtas, att Stockholm
år 1660 hade fyratio bränvinsbrännare. Hela tillverkningen var mindre betydlig.
År 1641 infördes till Stockholms 8,850 kannor bränvin.
60
klagas öfver,» huru spanmålen i riket stigit till ganska högt pris och
derföre nödvändigheten fordrade att vara betänkt på medel och utvägar,
huru sådant onödigtvis och isynnerhet af bryggare och brännare
ej må uppbrukas, gifvandes dagliga erfarenheten ögonskenligen
tillkänna, att den härtills hvarjom och enom efterlåtna friheten uti
bryggande och brännande gifvit anledning till omåttelig svalg och
dryckenskap, stora och onödiga konsumtioner och ändteligen till brist
och dyrhet på spanmål, förutom det att städerna, hvilka sådant värf
och handtering egentligen tillkommer och till en del deras utskylder
derföre utgöra, storligen hindras uti deras näring och underhållsmedel.
» I följd häraf förordnades, att allt bryggande och4 brännande
så i städerna som på landet skulle uppdragas åt vissa personer;
att det dädanefter icke på landet skulle tillåtas någon utan
kammarkollegiets tillstånd att bränna bränvin eller brygga annat
öl än spisöl, samt att öfverallt i alla landsorter skulle utbjudas,
hvilka utan någon afgift ville åtaga sig sådana bryggerier och brännerier.
Åt desse skulle sedan tilldelas vissa orter, så att de der
boende blefvo skyldige att hos dem hemta sitt behof af öl och bränvin.
Vissa krögare, »som tillika kunna vara bönder», skulle ock uti
hvar och en ort samt i städerna tillsättas, hvilka blefvo berättigade
att sälja öl och bränvin, som skulle tagas hos förenämnde tillverkare.
Taxa skulle fastställas för försäljning såväl från bryggerier och
brännerier som å krogarne. I städerna kunde allmänna brygg- och
brännerihus inrättas och ett visst distrikt af det kringliggande landet
dem tilldelas, inom hvilket invånarne skulle vara skyldige att från
staden hemta sitt behof af öl och bränvin. Ölbrygd till husbehof
skulle ske i de allmänna brygghusen. Inkomsten af dessa allmänna
bryggerier och brännerier anslogs till stadens allmänna utgifter. I
städer, der inga allmänna brygghus inrättades, fingo enskilda personer
mot viss afgift rätt att bilda kompani eller gille att förse staden och
distriktet med Öl och bränvin. Från bryggerierna och brännerierna
fick ej säljas under V4 fat Öl och 7* ankare bränvin. Posthållare
och gästgifvare hade företräde till bryggerier och brännerier; men om
de ej kunde åtaga sig näringen, bibehöllos de likväl vid sin krögarefrihet.
I detta kongl. bref förekomma föreskrifter angående kontroll
å tillverkning af bränvin, nemligen att guvernörer och landshöf
-
61
dingar samt borgmästare och råd i städerna skulle genom beskedligt
folk flitigt låta undersöka dem, som brygg- och brännerier sig antagit,
om de med goda redskap, såsom ock med godt korn, malt
och humbla äro försedde. Vidare kunde så i städerna som på landet
förordnas uppsyningsman, hvilka åtminstone en gång i veckan
skulle besigtiga alla brygg- och brännerier samt krogar och tillse,
att allt dricka och bränvin efter deras arter uti godt och ostraffbart
tillstånd hölles.
De välgörande verkningar, som man häraf väntat sig, inträffade
emellertid icke. Husbehofsbränningen, som man velat förbjuda, florerade
emellertid; och tillståndet i landet skildras i ingressen till
Kongl. förordningen den 21 juli 1731, deri Kongl. Maj:t yttrar, »att
han af den dagliga erfarenheten helt ogerna måste förnimma, huruledes
ett skadligt och syndigt öfverflöd med bränvins konsumerande
här i riket, så i städer, som på landet, allt för mycket öfverhanden
tagit»; på grund hvaraf Kongl. Maj:t efter Rikets Ständers hörande
meddelade följande nya bestämmelser angående tillverkning och försäljning
af bränvin.
På landet skulle egare af i mantal satt jord ega frihet att till
eget husbehof bränna bränvin emot en årlig afgift till kronan af
en daler silfvermynt för hvarje helt hemman och hvarje bränvinspanna,
som fans å gården; dock utan rätt att kröga eller hålla
bränvin till salu. Alla gästgifverier och krogar på landet, hvilka
efter förordningar och privilegier egde frihet att idka krögerinäringen,
skulle af landshöfdingen i närvaro af vissa deputerade från
hvarje socken taxeras till en förhöjd bränvinssaluaccis efter hvarje
krogs och gästgifveris belägenhet och deraf följande konsumtion;
dervid en daler silfvermynt borde i sådan krögeriaccis sättas på
hvar tunna säd, som pröfvades i bränvin kunna konsumeras på
hvarje krog och gästgifveri.
Hvad städerna ang-år, skulle i Stockholm all tillverkning; öfverlemnas
åt bryggareembetet emot en af nämnda embete erbjuden
och af Kongl Maj:t antagen årlig bränneriaccis af 72,000 daler kopparmynt;
dock att bryggarne ej egde sälja bränvin i minut eller mindre
än halfankaretals, hvilket tillkom krögarne, som derför skulle
erlägga en viss, efter den af bränvinsförsäljningen följande näring,
62
lämpad afgift till kronan; och tillkom öfverståthållaren och magistraten
samt några af kammarkollegium tillförordnade att bestämma
så väl antalet af källare, kaffehus och krogar, äfvensom huru stor
afgift hvardera borde utgöra.*
Vidkommande öfriga stapel- och större uppstäder i riket, i
hvilka liksom i Stockholm husbehofsbränningen förbjöds, skulle
landshöfding och magistrat i proportion af hvarje stads ungefärliga
konsumtion och tillverkning bestämma, huru många bränvinspannor
skulle behöfvas och hvilka brännerier borde upplåtas åt några af
borgerskapet emot en accis af 4 öre silfvermynt för hvarje kanna,
som beräknades årligen kunna tillverkas.
Försäljningen af bränvin i minut, eller mindre än halfankaretals,
skulle upplåtas åt källare, kaffehus och krögerier emot viss
krögeriafgift till kronan, som bestämdes af landshöfdingen tillika
med magistraten efter hvarje stads folkrikhet och deraf följande åtgång
samt hvarje krogs bättre belägenhet och näring.
I de mindre städerna, hvilka för deras ringa handels och
handterings skull måste söka sin näring af de städerna tillslagna
åkerbruk, medgafs husbehofsbränningen emot en årlig afgift till
kronan af 2 daler silfvermynt för hvarje bränvinspanna. Försäljningen
i minut af bränvin skulle af landshöfding och magistrat upplåtas
åt så många krögerier, som i proportion af hvar stads bränvinskonsumtion
behöfdes emot en särskild krögeriaccis till kronan i
förhållande till hvarje krogs näring och belägenhet.
Ivongl. Maj:ts förnyade Gästgifveriordning den 12 december 1734
föreskref, att gästgifvare i städer och på landet skola vara försedde
med inåt, enkelt och dubbelt bränvin, öl och svagöl, m. in.;
hvarjemte 1734 års lag uti 4 kap. 4 § handels-balken stadgade, att
i hvarje stad skall stadskällare vara, en eller flera, der vin och öl
säljes.
Efter det år 1740 all bränvinstillverkning blifvit med anled
*
Enligt kong!, brefvet den 18 november 1781 bestämdes krogarnes antal i Stockholm
till 400 utom destillatorernas försäljningsställen• sedermera, genom Kong!, brefvet
den 23 september 1741, stadgades, att krogarnes antal, som uppgått ända till 800,
skulle minskas till 600; och år 1747, enligt magistratens och de äldstes beslut den
17 december samma år, bestämdes antalet till 700, hvilken bestämmelse qvarstod
ända tills den först år 1813 rubbades.
63
ning af det dyra spanmålspriset tills vidare förbjuden med föreskrift,
att alla bränvinspannor skulle förseglas, hemstälde Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t, att i anseende till den stora foderbrist,
soin då var radande öfver hela riket, och då genom förbudet att
bränna bränvin det understöd för landtmannen, som af dranken till
kreaturens uppehälle och framfödande eljest kunnat erhållas, alldeles,
saknades, samma förbud måtte upphäfvas; på grund hvaraf genom
Kongl. förordningen den 13 mars 1741 förunnades alla hemmansbrukare
å landet, d. v. s. de, som brukade sådana hemman, som till
visst hemmantal voro skattlagda, att till eget behof på en månads
tid bränna bränvin af slö säd, dock ej med mer än eu bränvinspanna,
antingen hemmanet var till dess mantal större eller mindre.
All försäljning af inhemskt sädesbränvin på landet till privata
personer, vare sig i större eller mindre partier, så väl som i minut,
förbjöds tills vidare, äfvensom all införsel af sädesbränvin till städerna
koinrne derefter att alldeles förbjudas. Härjemte förklarades
i samma nådiga förordning, att städernas inbyggare, hvilka egde
åkerbruk, hade samma bevekande skäl för sig som bondeståndet,
hvarföre Kongl. Maj:t fann billigt att dem på åtta dagar lemna
samma frihet, nämligen att af slö säd bränna bränvin, men att
Stockholms stad tilläts att af sådan säd bränna 800 tunnor; hvaremot
förbjöds att antingen en gros eller i minut, på källare och
kaffehus, krogar, värdshus, handtverkares herbergen, hemma i husen
eller annorstädes försälja något svenskt bränvin, som af säd och
frukt tillverkadt är.
Pa grund af riksdagsbeslutet den 22 augusti 1741, hvarigenom
till understöd för krigets utförande och en önskelig freds ernående
Rikets Ständer åtogo sig bland annat en afgift för allt
bränvin, som brändes och såldes, utfärdades Kongl. förordningen
den 7 september 1741, hvarigenom förändrade bestämmelser för tillverkning
och försäljning af bränvin meddelades och en viss konsumtionsafgift
derå utom den vanliga accisen bestämdes.
I Stockholm fick bryggareeinbetet uteslutande rätt till såväl
salu- som husbehofsbränning. Det åtog sig 25,000 tunnor spannmåls
bränning årligen och egde sjelf fördela detta belopp på bryggarne,
dock ej å flere än 100 pannor. Accisen till kronan utgick med
64
8 daler silfvermynt för hvarje tunna. I denna accis skulle Stockholms
stad »icke ega större andel än till den summa, som den redan
beviljad är». I öfrige städer egde borgare, ståndspersoner och presterskap,
som idkade åkerbruk eller hade kreatur, att efter anmälan
bränna bränvin till husbehof från den 8 oktober till och med den
24 november samt från den 1 mars till och med den 15 april.
Ingen tick bränna mindre än en eller mer än två tunnor spanmål
hvarje termin. Derför skulle erläggas 3 daler silfvermynt utom den
förr vanliga husbehofsaccisen.'' Hemmansåbor hade samma rätt till
husbehofsbränning mot en lägre accis af 2 daler silfvermynt för
tunnan. Adel, presterskap och ståndspersoner på landet var sådan
bränning jemväl medgifven, dock skulle de taxeras till minst 2 och
högst 3 tunnors bränning hvarje termin emot accis af 3 daler silfvermynt
för tunnan. Rättigheten att i städerna utom Stockholm
bränna bränvin till salu tillkom krögarne, så många som landshöf
dingen
tillika med magistraten med afseende på stadens behof be
stämde.
Desse krögare, hvilka egde att hela året tillverka bränvin
samt detsamma i minut försälja, skulle erlägga för hvarje tunna
spanmål uti saluaccis 6 daler silfvermynt utom den förr vanliga
saluaccisen, dock skulle de taxeras till minst 10 tunnor i de större
och 5 tunnor i de mindre städerna.
Salubränning å landet tillkom gästgifverier, krogar och värdshus
efter taxering af landsböfdingen och de skattläggningsmän,
som han dertill kallade, under oktober och november samt mars
och april månader emot en konsumtionsaccis till kronan af 6 daler
silfvermynt för hvarje tunna spanmål, som brändes; och skulle gästgifvare
för hvarje termin taxeras till minst 5 tunnor samt krogar
och värdshus efter deras bättre och sämre belägenhet, dock i det
ringaste till hälften mot gästgifverierna.
All försäljning och förande af tillverkadt bränvin från städerna
till landet och från landet till städerna, såväl som från den ena
staden till den andra, var helt och hållet förbjuden, dock egde resande
medföra resebränvin till belopp af en kanna.
På Rikets Ständers anhållan utkom den 8 oktober 1742 en
ny kungörelse, hvarigenom det medgafs alla hemmansbrukare att
bränna bränvin till husbehof af förskämd säd utan afgift, alldenstund
65
en stor del af årets skörd var så förstörd, att den var alldeles onyttig,
om den icke fick användas till bränvin, samt en betydlig
minskning i höbergning^! egt rum. Samma rättighet beviljades
äfven städerna utom Stockholm genom Kongl. kung. den 11 november
samma år utan vidare afgift än den förra husbehofs- och saluaccisen
enligt 1686 års accisordning, antingen tillverkning egde rum
af förderfvad eller god säd. År 1743 blef husbehofsbränningen för
Stockholm fri mot accis, och krögareembetets rätt inskränktes till
salubränning.
I ändamål att hämma det allt mer tilltagande omåttliga bruket
af bränvin, »hvithet näppeligen lärer vinnas, så framt ej denna slags
dryck blir satt i ett högre och dyrare pris», äfvensom för att erhålla
någon inkomst för kronan, blef genom Kongl. förordningen den
10 december 1747 faststäld en förhöjd komsumtionsafgift, hvilken ''
så väl å landet som i stad borde betalas för friheten att antingen
bränna eller sälja bränvin.* Enligt denna förordning, hvarigenom
husbehofsbränningen blef helt och hållet fri, stadgades angående tillverkningen
af bränvin å landet, att alla hemmansbrukare, af hvad
stånd de vara må, skulle ega att under hela året tillverka bränvin
till enskildt husbehof, hvarför en konsumtionsafgift skulle betalas med
3 daler silfvermynt för ett hälft till ett helt hemman och för större
eller mindre hemman i proportion derefter; att alla ståndspersoner
å landet skulle efter deras hemmans storlek betala dubbel konsumtionsafgift
emot allmogen; att denna konsumtionsafgift skulle utgöras
af alla de, som erhållit tillåtelse att bränna, utan åtskilnad till
* Förutom de å försäljningen af bränvin denna tid bestämda konsumtionsafgifter
innehålla bevillningsförordningarna under detta århundrade särskild bevillning
efter taxering å krögare och gästgifvare, »krögareafgift», med afseende å den större
eller mindre rörelse, hvartill näringen uppskattades. Se bevilln. förordn. den 7
april 1743, § 2; den 22 februari 1744, § 2; den 14 december 1747, § 6; den
21 juni 1762, § 36 m. fl.
Dessutom torde böra anmärkas den särskilda afgift, under namn af rasp- och
spinnhusafgift, som vid denna tid pålades krögarne till spinnbusinrätfningarne i riket.
Enligt kongl. bref till kommerskollegium den 31 augusti 1727 förordnades, att i
Stockholm för vin, bränvin och Öl samt flere utländska drycker skulle af köparen
betalas fyra procent, som erlades tillika med stadens tolag. Uti kongl brefvet den
17 juni 1731 nedsattes denna afgift till 2 procent, hvarjemte af hvar krog, der Öl
och bränvin såldes, skulle betalas årligen 6 daler samt af hvarje kaffehus, källare,
gårdskök och traktamentshus 9 daler kopparmynt. Genom kongl. taxan den 22
juli 1735 blef denna afgift, som dittills varit inskränkt till Stockholm, utsträckt
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen. 6
66
stånd, person eller vilkor, antingen de tillverkade bränvin eller ej, dock
med förbud att tillika bränna till salu, utsälja, emot varor förbyta
eller under namn af gåfva eller eljest föryttra något bränvin.
Rättighet att bränna bränvin till salu tillkom å landet egare af
'' gästgifveri eller privilegierad krog, som af landshöfdingen pröfvades
nödig och der bränvin såldes; och skulle tillverkningen ega rum höst,,
vinter och vår å det antal dagar hvarje termin, som landshöfdingen
bestämde. Det för bränningen begagnade verket skulle vara så stort, att
med en panna, åtminstone af 7* tunnas inmäskning i sänder och försedd
med pipor eller s. k. slanga, kunde om dygnet afbrännas Va tunna
säd, dervid klarpannan kunde inrättas efter godtfinnande, dock fick
ej drankas på mer än en panna, hvars afverkningsförmåga om dygnet
skulle efter prof och mätning uträknas; och efter denna uträkning
skulle bränningstiden bestämmas. Ej fick någon bränna till salig
som icke pröfvades kunna eller vilja tillverka bränvin af minst 10
tunnor säd om året, hvarför skulle betalas 8 daler silfvermynt i
konsumtionsafgift för hvarje tunna. Bränvin, hvarför sådan afgift
blifvit erlagd, egde tillverkaren försälja till hvem som helst, men ej
till mindre mått än en kanna. Gästgifvare och krögare, som egde
frihet att sälja bränvin i minut, tillätos icke att tillverka bränvin
till husbehof utan endast till salu emot en afgift för hvarje
tunna af 10 daler silfvermynt, då minuteringsaccisen var deri inberäknad.
På hvarje gästgifveri fick ej inrättas mer än ett verk för
bränvinsbränning. De, som ej inrättade egna verk till salubränning,
utan försedde sig annorstädes ifrån med bränvin, skulle erlägga alle
till
hela riket. Af hvarje krog, der Öl och bränvin såldes, skulle betalas årligen i
Stockholm 6 daler, i Göteborg 3 daler och i smärre städer 2 daler, allt kopparmynt.
Inkomsten häraf anslogs i Svea rikes städer till Stockholms spinnhus, i
Göta rikes städer till spinnhuset i Götborg och i Finlands städer till spinnhuset
i Abo, undantagandes de städer, som redan erhållit resolution att behålla dessa afgifter.
Uti Stockholm blefvo krögerskor och mångelskor, enligt Öfverståthållareembetets
publikation den 22 februari 1740 ålagda att anmäla sig vid Hallrätten
till garnspånad för fabrikerna och sedermera dagligen spinna en half sträng. För
att vinna befrielse från detta onus åtogo sig krögarne i Stockholm att till spinnhusfonden
betala årligen 10,000 daler silfvermynt, hvaremot de fingo förmånen att
sälja franskt bränvin. Denna afgift har sedermera fortfarande utgått med olika belopp
ända till dess genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851 förordnades,
att den skulle försvinna i städerna utom Stockholm och Göteborg. Den upphäfdes
jemväl för Stockholm genom kongl. brefvet den 29 september 1870.
67
rast för minuteringen en särskild accis af 4 öre silfvermynt för
hvarje kanna, som på krogen eller gästgifvaregården pröfvades kunna
säljas, hvilket qvantum af vederbörande kronobetjent tillika med
nämnde- eller sexmännen i socknen skulle föreslås, derefter af tinesrätt
pröfvas och sedermera af landshöfdingen fastställas.
I afseende på tillverkning och försäljning af bränvin i städerna
stadgades, att i Stockholm, Göteborg och Carlskrona all tillverkning
skulle ske af bryggareembetena emot en saluafgift för hvarje
tunna säd af 8 daler silfvermynt, samt att uti öfrige städer de invånare,
som brukade minst två tunnland jord, egde bränna bränvin
till husbehof på vissa tider om höst, vinter och vår mot 4 daler silfvermynt
i husbehofskonsumtionsafgift för hvarje tunna. Magistraterna
och borgerskapets äldste skulle proportionera tunnetalet till husbehofsbränningen
för hvar och en efter hushållets storlek och förnödenhet,
och skulle tiden eller dagarne till bränningen uträknas
efter pannans storlek och det qvantum säd, som för hvar och en
medgafs. Bränvinstillverkning till salu tillkom bryggareembetena i
desse mindre städer emot 8 daler silfvermynt i konsuintionsafgift
för hvarje tunna säd, men skulle, der bryggareembetena ej ville åtaga
sig salubränningen eller i någon stad ej sådant embete var inrättadt,
upplåtas någon annan, helst af borgerskapet. Härjemte föreskrefs,
att magistraten med stadens äldste i hvarje stad skulle tillkomma
att utsätta ett visst antal krogar, lämpadt efter hvarje stads storlek
och invånarnes myckenhet, på hvilka krogar bränvin finge till salu
hållas, samt taxera hvar och eu krog till afgift för minuteringen
efter krogarnes belägenhet och beskaffenhet med 4 öre silfvermynt
för hvar kanna. Den stad, som med Kongl. Maj:t och kronan efter
privilegier och kongl. förordningar njutit del i bränneriaccisen, skulle
i stället af den nu stadgade konsumtionsafgiften för hvarje tunna,
som brändes, njuta så många öre silfvermynt, som staden förut »af
ordinarie bränneridelningsaccisen, bekommit, men ej mera.»
All transport af bränvin från den ena staden till den andra
eller från landet till städerna förbjöds, med undantag af s. k. reseprovision
af en till två kannor för långväga resande.
Alla krogar och gästgifvaregårdar i städerna och på landet förbjödos
att sälja franskt bränvin vid högt vite.
68
I de sålunda meddelade föreskrifter gjordes tid efter annan mer
eller mindre väsentliga förändringar. Med anledning af spanmålsbristen
utfärdades i maj månad 1756 förbud för bränvinsbränning, hvilket
under årets lopp blef flere gånger förnyadt. För att »alldeles afskaffa
en dryck, hvilken så skadade svenska handelsvågen, eller för
att åtminstone hindra ett omättligt ödande af spanmål och förekomma
dyr tid och hungersnöd, då flera hundra tusen tunnor spanmål
användes till bränvinstillverkning,» utfärdades den 26 november
1756 förbud tills vidare emot allt bränvinsbrännande i städer och
på landet till husbehof och salu, äfvensom all införsel och försäljning
af in- och utländskt bränvin. Alla bränvinspannor med tillhörande
redskap skulle öfverlemnas i offentligt förvar eller sättas under
försegling, och togos dervid i förvar 169,132 stycken bränvinspannor,
innehållande tillsammans 10,523 skeppund koppar* Enligt kongl.
bref den 8 december 1756 till landshöfdingarne i riket meddelades
föreskrifter angående inlösen af bränvinspannor och andra kopparkäril.
Emellertid lösgafs åter husbehofsbränningen genom Kongl. kungörelsen
den 8 december 1760, enligt hvilken så väl alla hemmansbrukare
som städerna erhöllo tillstånd att till egen nödtorft och
husbehof med sina små pannor tillverka bränvin, hvaremot alla
störa verk och bränvinsbrännandet till salu så i städerna som på
landet fortfarande förbjöds. Salubränningen medgafs åter genom
1762 års bevillningsförordning, dervid de i 1747 års förordning meddelade
föreskrifter hufvudsakligen upplifvades. De år 1747 bestämda
konsumtionsafgifterna för husbehofs- och salubränningen skulle utgå
med något olika belopp. Husbehofsaccisen på landet skulle utgöras
för ett helt hemman och derunder till 74 mantal med 10 daler
silfvermynt och för mindre hemman i proportion derefter. Saluaccisen
på landet för gästgifverier och krogar bestämdes till 8 daler
silfvermynt för hvarje tunna. I Stockholm, Göteborg och Carlskrona,
der bryggareembetena hade uteslutande rätt till bränvinsbränning,
var saluaccisen 10 daler silfvermynt för tunnan. I öfrige
städer, der husbehofsbränning medgafs, var afgiften derför 2 till 10
daler silfvermynt efter hvars och ens egande jordedelar samt saluaccisen
10 daler silfvermynt för tunnan.
* I. W. Arnberg, Anteckningar om frihetstidens politiska ekonomi I, sid. 158.
Förutom den å salubränningen hyllande accis, skulle af gästgifverier
och krogar såväl å landet som i städerna för minuteringen
betalas den i 1717 års förordning omnämnda minutering saf giften, som
nu höjdes till 12 öre silfvermynt för hvarje kanna, som pröfvades
kunna säljas. Taxeringen af krogar och gästgifverier å landet
skulle ske vid de allmänna taxeringarne; och i städerna verkstäldes
denna taxering af magistraten med stadens äldste. Städerna tillförsäkrades
fortfarande rätt till andel af konsumtionsafgiften för
hvarje tunna, som brändes, med »så många öre silfvermynt, som de
förut af ordinarie bränneridelningsaccisen bekommit». Förbudet för
forsling af bränvin mellan stad och land eller mellan städerna upprepades.
Uti 1766 och 1770 årens bevillningsförordningar äro dessa
stadganden upplifvade, hvarjemte rättigheten till husbehofsbränning
utsträcktes till alla innehafvare af jord eller torp emot en afgift af
2 daler silfvermynt för hela året.
Efter det riksstånden hvar för sig förklarat, att, för den händelse
bränvinsbränning förbjöds, de det oaktadt åtogo sig den enligt
1770 års bevillningsförordning derför utgående bevillning, förbjöd
Gustaf III genom Kungörelse den 11 september 1772, med anledning
af det betryckta tillståndet i landet och 1771 års missväxt, all
tillverkning och försäljning af svenskt bränvin* i städer och på landet,
tillverkningen från kungörelsens utfärdande och försäljningen
från två månader derefter, samt svenskt bränvins forslande uti, till
och ifrån städer eller på landet. Vidare stadgades i Kongl. förklaringen
den 5 november 1772, att det tills vidare tilläts att i
riket införa »de ordinarie franska eller spanska bränviner men ej
några destillerade eller så kallade esprits». De sålunda till införsel
medgifna varorna skulle få säljas till ett halfankare eller derutöfver,
men all försäljning i minut af franskt och utländskt bränvin på
källare, värdshus, kaffehus, krogar och gästgifverier förbjöds. Bränvinsbränning
af sockerskum och affall vid sockerbruken tilläts under
föreskrifven kontroll. Likaså medgafs, att källarmästare och andre,
som fått särskilda privilegier och resolutioner att af vindraf- och
skämda viner samt bär, jord- och trädfrukter tillverka bränvin, eller
* Genom 1766 års öfverflödsförordning och 1771 års tulltaxa var införsel af
franskt bränvin förbjuden.
70
de, som erhållit tillstånd att destillera bränvin, skulle få dermed fortfara
under vissa vilkor, deribland att ej sälja i mindre myckenhet än
halfankare. Genom kongl. förordningen den 21 december 1778
påbjöds, att svenskt sädesbränvin icke fick finnas på krogar och
andra näringsställen. Tillståndet för sockerbruken att tillverka
bränvin af affallet vid sockerkokningen indrogs genom kongl. förbudet
den 15 april 1774.
Med förnyande af bränvinsförbudet i 1772 års kungörelse och
senare författningar, blef genom Kongl. kungörelsen den 14 september
1775 bränvinsbränningen såsom en regal rättighet förbehållen
kronan, hvarjemte från och med år 1776 förbjöds att i riket införa
något utländskt bränvin. Genom Kongl. kungörelsen den 8 november
1775 eftergafs från och med år 1776 de förut bestämda afgift erna
för husbehofs- och salubränningen, hvaremot krögeri- eller minuteringsaccisen
så i städerna som på landet för bränvins försäljning fortfarande
skulle utgöras. Uti Kongl. skrifvelse den 17 januari 1776
förbjöds all försäljning eller forsling af utländskt bränvin från ett
år efter förbudets kungörande. Kort tid derefter eftergafs genom
Kongl. kungörelsen den 27 mars 1776 för samma år och allt framgent
jemväl minuteringsaccisen. Vid medlet af år 1776 utgjorde
kronobränneriernas antal 42, år 1777 omkring 50 och steg omsider
till något öfver 60, vid hvilka tillverkningen uppgick till omkring
250,000 å 300,000 tunnor spannmål.* Sedan kronobrännerierna
blifvit satta i gång, förordnade Kongl. Maj:t, att kronans bränvin
skulle från och med den 2 maj 1776 »till försäljning allmänneligen
frigifvas på de ställen, som dertill kunna utses». Detta bränvin såldes
efter ett bestämdt pris vid brännerierna samt andra för kronans
räkning utsedda lagerställen, dock ej mindre än halfankaretals samt
mot kontant betalning eller på kredit på kort tid mot full säkerhet.
För försäljning i minut å krogar och andra försäljningsställen
af kronans bränvin faststäldes taxa. Med försäljningens frigifning
följde naturligtvis frihet att forsla varan.
Enligt Kontrakt den 22 december 1779 upplät kongl. direktionen
öfver den regala bränvinsbränningen på arrende under två
års tid bränvinsdestilleringen i hufvudstaden till vissa associerade af
* Elers, Beskrifning öfver Stockholm, III, sid. 136.
71
bryggare och destil later er, hvarvid bestämdes, att ingen annan i staden
fick destillera, hålla lager eller i minut försälja destilleradt bränvin,
med mindre det var af associerades destillering, äfvensom rättigheten
att ifrån landsorterna hålla lager och försäljning af destilleradt bränvin
der i staden, såsom associerade förbehållen, alldeles förbjöds. I
Öfverståthållareembetets kungörelse den 12 februari 1780 blef, till
ordnings bibehållande bland desse associerade, stadgadt:
l:o att hvarje associerad ledamot ej fick hålla mer än åtta försäljningsställen,
utom der han bodde;
2:o att dessa försäljningsställen skulle förses med ordentlig skylt
och derå tecknad nummer från och med n:o 1 till och med n:o 153
efter den mellan associerade upprättade fördelning;
3:o att på associerades försäljningsställen icke fick hållas till
salu hvarken odestilleradt bränvin eller öl och dricka eller mat,
hvarigenom krögare ooli andre näringsidkare, hvilka för en slik
näring till kronan och staden äro skattlagde, komme att förfördelas;
4:o att dessa försäljningsställen på sön- och helgdagar icke finge
öppnas förr än klockan 4 efter aftonsången samt icke hållas öppna
längre än till kl. 8 på aftonen, hvarjemte de på söknedagar skulle
stängas under tiden från den 1 augusti till den 1 maj kl. 9 och
ifrån den 1 maj till den 1 augusti kl. 10 om aftonen;
5:o att det destillerade bränvinet, som borde vara godt och välsmakande,
skulle säljas efter taxa af 24 sk. — 32 sk. kannan, hvarunder
likväl de finare likörer icke voro inbegripne;
6:o att associerade icke skulle till destilleringen ega nyttja
flera än två pannor, den ena af tio kannors storlek och den andra
af fyra kannors, utom kokrummet, som för den förra var tre och
för den senare två kannor, hvilka pannor endast fingo begagnas i
det hus, der hvarje associerad bodde.
Dylika arrendeaftal emellan kronan och associerade förekomma
sedermera tid efter annan med ungefärligen enahanda bestämmelser
inpå det första årtiondet af 1800-talet.
I Kongl. direktionens öfver den regala bränvinsbränningen cirkulärbref
till samtlige landshöfdingarne den 29 mars 1781 blef på nådig
befallning förordnadt:
l:o att allt bränvin, som från kronans brännerier eller lager -
72
ställen i landet såldes, skulle fullt ut hålla 6 graders styrka, men
på krogar och ininuterinsställen fulla 57a grad;
2:o att tillräckliga lagerställen skulle inrättas i orterna;
3:o att krögare och bränvinsminuterare skulle från dessa lagerställen
mottaga så stort qvantum bränvin, som de skäligen pröfvades
kunna afsätta, och det vid förlust af rättigheten att få föryttra
denna vara; samt
4:o att allmogen skulle förhjelpas att till kronobrännerierna sälja
sin säd.
Till följd af rådande blåst och dyrhet på spanmål, som gifvit
anledning till och än vidare skulle gifva anledning till minskning i
den regala bränningen, förordnades genom Kong!, kungörelsen den 28
november 1785, att från och med den 1 januari 1786 bränvin
destilleradt eller odestilleradt, intill dess annorlunda förordnades,,
icke finge hållas till salu annorstädes än i kronans egna lagerkällare
och på de ställen, hvilka med bränneridirektionens tillstånd
blefve dermed försedda, och skulle afnämare der omedelbart hemta
sitt behof, hvadan all försäljning på näringsställen, källare, värdshus,
gästgifvaregårdar, spisqvarter, kaffehus, likörkamrar och krogar,
eller af eko det helst vara må, förbjöds. Förbudet förnyades sedermera
den 4 december 1786.
Med anledning af den minskade tillverkningen vid kronobrännerierna,
lät Kongl. Maj:t, för att förekomma brist å varan, år 1786
införskrifva ett parti franskt bränvin att utsäljas i Stockholm.* Alla
näringsidkare, för hvilka förbud utfärdats genom kongl. kungörelsen
den 28 november 1785 att sälja odestilleradt bränvin, skulle
få drifva rörelsen med franskt bränvin; försäljning af svenskt sädesbränvin
från kronans brännerier och lagerställen i hufvudstaden skulle
under tiden inställas och derifrån i stället den införda varan afyttras;
försäljningspriset å detta franska bränvin bestämdes i lagerkällare
till 24 sk. 4 rst. kannan samt ininuteringspriset å näringsställen
till 29 sk. 4 rst. kannan; och skulle denna bränvinsförsäljning
å krogar och näringsställen upphöra åtta dagar efter det kronans
förråd blifvit utsåldt. Detta franska bränvin fick destilleras och sålunda
förädladt säljas af destillatörerna på deras likörkamrar till högre
* Se Öfverståthållareembetets kungörelser den 30 juni och 5 juli 1786.
73
pris enligt faststäld taxa, hvilken dock icke gälde finare likörer.
Sedan nya laddningar af franskt bränvin införskrifvits, förnyades tillståndet
till dess försäljande genom öfverståthållareembetets kungörelser
den 5 maj och 12 oktober 1787, dervid taxan nedsattes.
Detta kronans monopol, som framkallade smygbränning och
lurendrejeri i stor skala, blef så förhatligt och alstrade så mycket
missnöje i landet, att Gustaf III fann sig föranlåten att genom
Kongl. förordningen den 20 december 1787 från och med år 1788
upphäfva den regula bränvinsbränningen samt förordna om dess
utarrenderande till enskilda personer, dock att kronan fortfarande
skulle ensam bränna och sälja bränvin i Stockholm samt i Göteborgs
och Bohus län och alla i samma län varande städer äfvensom
några andra städer i riket, hvilka ännu icke blifvit delaktiga
uti arrendebränningen. I öfrige orter af riket kunde hvarje
jordbrukare genom ett med regeringen upprättadt kontrakt om
husbehofsbränning på 10 år förvärfva rätt att bränna och destillera
bränvin. Egare eller brukare af hemman fingo bränna till husbehof
å V24 mantal eller mindre i pannor af 22 kannors rymd,
å V14—Vis mantal i 26 kannors, å 1/le—''/» mantal i 30 kannors
rymd o. s. v. med i kannors tillägg i pannerymden för hvarje
högre V8 mantal, med tillåtelse att för flera hemman på samma
eller skilda händer i samma eller nästgränsande socknar nyttja en
panna med den för det sammanlagda hemmantalet beräknade pannerymden.
Arrendet för husbehofsbränningen betaltes i spannmål.
Hemmansegare, som hade gästgifveri, krog eller värdshus på sina
egor samt i arrendet af husbehofsbränningen för hemmanen ingått
o o o
och derefter för dessa näringsställen blifvit taxerade till det kannetal,
hvarföre den stadgade minuteringsafgiften skulle erläggas, fingo
öka pannerymderna med 12 kannor för hvarje myckenhet bränvin
till och med 50 kannor, som de årligen utminuterade. Bränningstiden
bestämdes till 7 månader från och med den 1 oktober till
och med den 1 maj. Äfven invånare i de städer, i afseende å hvilka
förenämnda undantag ej gälde, fingo afsluta kontrakt med kronan
om fri husbehofs- och salubränning. De invånare i vissa städer,
som icke deltogo i stadens arrendeafgift, skulle likasom alla, invånare
i de städer, med hvilka arrendekontrakt ej afslutats, icke hafva
74
brännings- eller destilleringsrätt. Gästgifvare, krögare och värdshusidkare
med flere på landet, som för salubränning vederbörligen taxerades,
äfvensom redan antagne näringsidkare eller de, som dädanefter
antogos uti de städer, hvilka genom stadfästade arrendekontrakt
erhållit frihet till husbeliofs- och salubränning, skulle ega att till
alla sälja destilleradt och odestilleradt sädesbränvin i större eller
mindre mått. Hemmansegare och jordbrukare på landet, som kontrahent.
om husbehofsbränningen, egde jemväl att sälja bränvin
till deras torpare, bönder med flere, som bodde eller vistades på
hemmanets egor efter det pris, hvarom de kunde öfverenskomma.
På ofvan nämnda sätt förvärfvad rätt till husbehofs- och salubränning
samt destillering utgjorde äfven i stad vilkor för rätt att
sälja bränvin af hvad beskaffenhet som helst i större eller mindre
myckenhet. I de orter, för hvilka icke några arrendekontrakt gälde,
skulle förut varande stadganden fortfarande tillämpas jemväl i afseende
å minuteringen, lagerbehållningen, försäljningspris och bränvinets
styrka. Utskänkarne i Stockholm fingo rätt att hålla till salu både
kronosädes- och franskt bränvin. Priset å det senare nedsattes i kronans
lagerkällare, och tillika bestämdes för att minska den hastiga
åtgången å det förra slaget, att ingen fick köpa deraf utan att på
samma gång taga lika mycket franskt bränvin. Äfven minuteringspriset
nedsattes. Sedan det franska lagret tagit slut, tilläts att af
kronan köpa blott kronosädesbränvin, och tilläts att å krogarne sälja
endast sådant bränvin. Med afseende å arméens behof af bränvin
såldes sedan blott franskt bränvin af kronan, och medgafs krögarne
att det utminutera. Bränvin fick ej föras från landet till städerna
med undantag af kronans bränvin och resandes förråd. Från stad
till land var ej tillåtet att föra bränvin till en myckenhet af ett
halfankare eller deröfver. Utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd fick
ej franskt eller annat utländskt bränvin införas i riket.*
Den s. k. arrendebränningen fortfor till år 1798 med åtskilliga
* Enligt K. bref till kommerskollegium af den 26 januari 1790 medgafs
införsel mot tull af sädesbränvin till försäljning under en del af året till Stockholm,
Oöteborg, Carlskiona och några finska städer. Detta tillstånd förlängdes sedermera
på några månader och utsträcktes till Uddevalla och Strömstad i anseende till bränvinsbehofvet
vid sillfiskets idkande.
75
förändrade bestämmelser, såsom att bränningstiden år 1789 utsträcktes
till hela året; att föreskrifterna om högsta pannerymden bortföllo,
dock med en sedermera år 1793 för städerna i viss mån gjord
inskränkning; att den med salubränningen följande försäljningsrätt så
å landet som i stad inskränktes till försäljning af högst en kanna
för hvarje gång; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande tick förordna
om bränvinsförsäljning i köpingar och å marknadsplatser; att, då vid
auktion å landet hemmansbrukaren icke hade rätt till minutering,
bränvin fick hemtas från närbelägen krog och tillhandahållas allmogen
af denna krogs föreståndare; samt att vid durchtåg och inqvartering
manskapet skulle förses med bränvin af närmast boende bränvinsbrännare.
Med anledning af klen skörd förordnades genom Kongl.
förordningen den 21 augusti 1794, att å landsbygden i allmänhet
all salubränning och annan bränvinsförsäljning och minutering skulle
från den 1 oktober s. å. tills vidare upphöra, dervid erlagde afgifter
dock skulle återfås. Husbehofsbränneriarrendator å landet skulle
icke få begagna större pannerymd än enligt 1787 års förordning,
med undantag för vissa städers bränvinstillverkning, äfven om brännerierna
lågo utom stadens tullportar. I Kronobergs, Hallands, Elfsborgs
och Vermlands läns städer förbjöds afl bränvinsbränning och
försäljning. I öfrige städers bränningsrätt skulle landshöfdingarne
söka få minskning genom öfverenskommelse. Detta skedde, och deras
bränning inskränktes genom Kongl. förordningen den 5 december 1794
till ett visst qvantum säd till afbränning efter den beräkning, att af
invånarne om 15 år och derutöfver hvarje man beräknades förtära
12 kannor och hvarje qvinna 6 kannor om året. Dertill lades 5 %
för allmoge och resande. Det sålunda bestämda qvantum skulle
afbrännas under vissa månader. All bränvinsförsäljning och minutering
på värdshus, krogar, gästgifvaregårdar och näringsställen i städerna
förbjöds atoni i Stockholm, Carlskrona samt Göteborgs och
Bohus läns städer; dervid dock fejande undantag medgafs, att vid
marketenterier i de städer, der garnison eller arbetskommendering af
kronans manskap fans, försäljning af bränvin fick ega rum vid
manskapets måltider, dock endast en hel eller half jungfru åt hvar
man; att de, som i städerna ej utöfvade bränningsrättighet, fingo
köpa hos dem, som brände till salu, dock ej mindre än 1/3 stop i
76
sänder, och under inga vilkor till förtäring på stället; att allmoge,
som färdades med foror, och resande egde frihet att förse sig
med reseförråd enligt 1793 års förordning i den stad, som genomfors;
samt att all bränvinsbränning af städernas invånare utom
tullportarne förbjöds, undantagandes Upsala, Gefle och Luleå städer
samt Sveaborg och dem, hvilka dertill erhållit särskilt nådigt tillstånd.
Det förut meddelade förbudet mot all brän vinstill verkning
och försäljning i vissa läns städer utsträcktes nu jemväl till Skaraborgs
och Örebro läns städer.
Af Kongi. förordningen den 15 november 1797 angående det
på tio år förlängda bränvinsbränningsarrendet inhemtas, att Kongl.
Maj:t för tio år, räknadt från och med år 1798, erbjudit undersåtarne
att förlänga nämnda arrende, samt att de med anledning häraf
inkomna anbud pröfvats. I samma förordning förlängdes bränningstiden
på landet från 7 till 8 månader eller från och med oktober
till och med maj månad, under hvilken tid det skulle vara tillåtet
att bränna och destillera bränvin, dock att arrendegifvare skulle få
under hela året nyttja destilleringspanna om 6 till 7 kannors rymd,
samt att de af allmogen och landtman, som i arrendet deltogo och
endast nyttjade lyftpanna, skulle få obehindradt bruka den under
hela året.
Genom Kongl. cirhulärbrefvet till landshöfdingarne den 28 augusti
1798 blef i anledning af årsväxtens mindre goda beskaffenhet i flere
delar af riket all salubränning och bränvinsförsäljning å landet utom
i Göteborgs och Bohus län förbjuden från den 1 oktober 1798. I
städerna utom Stockholm, Carlskrona och städerna i Göteborgs och
Bohus län förbjöds från samma tid all bränvinsförsäljning i minut.
I sammanhang härmed indrogos med en motsvarande minskning i
arrendet de 5 procent, som i stadsbränningen beräknats för resande.
Den, som icke utöfvade bränning i stad, fick köpa sitt behof af dem,
som brände till afsalu för staden. Desse åter tilläts att sälja till
afheintning i större eller mindre partier, dock ej under ett hälft stop
i sänder och icke till förtäring på stället.
Kort tid derefter utfärdades Kongl. kungörelsen den 21 december
1798 angående inskränkning i bränvinsbränningen vid de större
brännerierna å landet samt bränvinsbränningens inställande i städerna
77
på någon tid. Deri upplyses, att undersökning egt rum angående
de brännerier å landet, som hade pannor af 90 kannors rymd och
deröfver. Vid denna undersökning hade funnits, att sådana brännerier
voro 859 till antalet med 1277 pannor om tillsammans 19 0,7 44 V4
kannors rymd, med Indika på åtta månader kunde afverkas öfver
200,000 tunnor spanmål, en tillverkning, som sannolikt mer än åtta
gånger öfversteg husbehofvet af bränvin för dem, som voro boende
•å de 3,686Vx6 mantal, för hvilka bränningen verkstäldes. Genom
nu omförinälda kungörelse stadgades för att förekomma spanmålsbrist-
och dyrhet, att under tre månader från den 15 januari 1799
tillverkningen vid sådana enskilda brännerier å landet, som hade inmurade
pannor, eu eller flere, om sammanlagdt 60 kannors rymd
och deröfver, skulle minskas till det tunnetal spanmål, som enligt
grunderna för städernas bränvinsbränning fordrades till erhållande af
■41/3 kannor för hvar mansperson och 21/i kannor för hvar qvinna
■öfver 15 år å egendomen. Arrendator, som ej ville gå in härpå,
fick afsäga sig arrendet för de tre månaderna. All bränning i städerna
utom Stockholm, Carlskrona, Göteborg och Strömstad förbjöds
för samma tid mot afskrifning af motsvarande del af arrendet. Genom
Kongl. brefvet den 12 mars 1799 utsträcktes det i kongl. brefvet
•den 28 augusti 1798 gjorda inskränkningen att gälla under maj
månad, men då i stället en öfverdrifven bränning egde rum med
lyftpannor, förbjöds all bränning med dylika pannor från och med
den 1 juni till den 1 oktober. I Stockholm instäldes tills vidare
bränningsbränningen hos bryggareembetet enligt öfverståthållareembetets
på Kongl. Maj:ts befallning utfärdade kungörelse den 25 maj
1799. Under någon del af detta års sista månad och af 1800 års
vår samt vilkorligen under oktober, november och december sist
nämnda år medgafs med åtskilliga inskränkningar rätt att bränna
bränvin af skadad säd.
Ingressen till Kongl. Maj ds stadga och förordning den 15 juni
1800, på hvad sätt med tillverkning, transport och försäljning af
bränvin skall förhållas från och med år 1801, innehåller, att Kongl.
Maj:t, — åberopande det rådande omåttliga bruket af bränvin, den förlust
landet tillskyndades genom den stora spamnålsåtgången vid bränvinsbrännerierna,
den olikhet, som rådde i beskattningen, så länge
78
det berodde af hvar och en att deltaga i arrende af bränvinstillverkningen
eller icke och att, om han deri ej ville deltaga, vara fri
från en afgift, som behöfdes för statsverket —, föreslagit riksens ständer
förändrade grunder i hithörande lagstiftning. De föreskrifter i
ämnet, riksdagen med anledning häraf godkände, upptogos i nämnda
förordning, som dock på grund af särskilda förbud icke blef tillämpad
förr än den 1 oktober 1801. I denna förordning stadgades, att
på landet skulle all bränvinsbränning. åtfölja jorden, så att inga
andra, än de, som egde eller brukade hemman eller hemmansdelar,
hade rättighet att tillverka bränvin. Storleken af den panna, som
fick begagnas, faststäldes till 50 kannors rymd för helt mantal.
Delar af mantal hade en jemförelsevis större bränningsrätt, så att
t. ex. ett hälft mantal fick använda 34 kannors och lL „ mantal
''lo
15—18 kannors rymd. Hemmansdelar inom samma gård eller by
fingo förena sig om en panna, hvars storlek bestämdes efter delarnes
sammanlagda hemmantal. För gårdar om mer än ett mantal steg
den högsta tillåtna pannerymden dock i fallande skala, så att 90’
kannor motsvarade 5 mantal, hvilket var den högsta tillåtna rymd
för en panna. Yar egendomen större, åtnjöts bränningsrätt efter nu
angifne regel med begagnande af ytterligare en panna. För hemman,
som lågo i samma län och sambrukades, fick bränningen ske på ett
ställe i flera pannor. Skatten utgjorde 12 lispund torr råg för
hvarje helt hemman, oafsedt om bränning egde rum eller ej, och
mindre för klufna hemmansdelar, dock icke i proportion efter hemmansdelens
storlek, så att t. ex. för 1/a mantal erlades 7 och för
v24 mantal 1 lispund. Afgiften för flera sambrukade mantal ökades
ock i mindre stark proportion intill 5 mantal, hvarefter tariffen ånyo
tillämpades för det, som sköt derutöfver. I dessa afgifter ingick ersättning
till kronan för den upphörda minuteringsafgiften för bränvinsförsäljning
å krogar. Egare af flera hemman fick uppdraga sin
bränningsrätt åt underhafvande.
Med undantag af Stockholm, hvarest kronan fortfarande ensam
skulle ega bränna, och Göteborgs stad och skärgård, der, till dess
annorlunda bestämdes, samma förhållande komme att ega rum, skulle
i städerna rättigheten att tillverka bränvin i afseende på spanmålsbeloppet,
som dertill fick för hela staden användas, grundas på folk
-
79
nummern i enlighet med hvad i ofvan åberopade förordning af den
5 december 1794 blifvit stadgadt. De tillåtna pannerymderna för
hvarje stad bestämdes derefter under antagande, att 18 kannor bränvin
erhöllos af en tunna råg. Denna bränningsrätt fick utöfvas antingen
af hvarje dertill berättigad invånare för hvad af afverkningsbeloppet
belöpte på honom, eller genom bolag i ett enda sammansatt
verk för hela staden, allt efter som de fleste invånare sig förenade.
Enskilda personer i städerna fingo icke begagna mer än en
panna och denna icke större än 50 kannor, och för sammansatta
stadsbrännerier var ett maximum af 450 kannor bestämdt. Skatten
för städerna blef i anledning af den landtmännen medgifna rätt att
till städerna införa bränvin nedsatt till 1 lispund torr råg för hvarje
tunna säd, som brändes; dock kunde afgifterna likasom för landet
få betalas i penningar efter markegång men med en begränsning, om
markegången nått en viss höjd, eller totalt bränningsförbud egde
rum. Tiden för tillverkningen bestämdes till åtta månader eller
från och med den 1 oktober till och med den 31 maj, hvilken tid
sedermera med anledning af svår årsväxt år 1806 inskränktes till
tre månader.
Hvad försäljningen af bränvin angick, kunde hvarje tillverkare
äfven sälja bränvin, och, på sätt ofvan anmärkts, blef i sammanhang
med den nya beskattningen å tillverkningen den förut varande minuteringsafgiften
efter kannetal, som ingått till statsverket, upphäfd.
Rättigheten att sälja det bränvin, en hvar öfver eget behof tillverkade,
kunde dock icke utsträckas till minutering eller kroghållning,
i det att icke mindre än ett halfstop fick säljas eller aflåtas, och
icke ringare än en kanna föras till stad eller marknad, att der försäljas.
Deremot voro alla bränvinskrogar och allt krögeri med bränvin
på landet och i städerna, med undantag af Stockholm och Göteborg
med skärgården, såväl som minutering på likörkammare i städerna
samt vid uppgifna tillfälliga folksamlingar å landet, strängeligen
förbjudne. A gästgifvaregårdar fick bränvin icke försäljas i
minut åt andra än resande; och på värdshus, marketenterier och näringsställen,
hvarest spisning egde rum, fick bränvin säljas endast
åt spisande gäster.
80
De i 1800 års förordning innehållna bestämmelser kompletterades
i Kongl. förordningen den 24 november 1801, som stadgade
bland annat, att köpare af bränvin, om han eljest var ojäfvig,
fick höras såsom vittne i mål angående oloflig bränvinsförsäljning,
samt att en hvar egde åtala förbrytelser mot författningen utom
barn mot föräldrar och tjenstehjon mot husbondefolk, så länge de
voro i deras tjenst.
För Stockholm och Göteborg utfärdades den 9 mars 1802 en
särskild förordning, som förbjöd hvar och en att utan särskildt tillstånd
i dessa städer och deras förstäder samt på deras grund tillverka
bränvin, hvilket förbud äfven skulle gälla ett upgifvet område
längs elfven nedanför Göteborg. Likaså förbjöds att införa bränvin
till dessa städer samt att utan särskildt tillstånd å angifna ställen
sälja bränvin. Den rätt, kronan förbehållit sig att från Göteborgs
kronobränneri med bränvin förse länets skärgård och den med fisket
och dermed sammanhängande handteringar derstädes sysselsatta befolkning,
skulle utöfvas af arrendatorn af samma bränneri. För
förbrytelser mot förordningen skulle mannen svara för hustruns åtgärd
likasom för allt hvad eget husfolk och tjenstehjon brutit å ställe,
der husbonden bodde och vistades, äfven om han förebar, att det
skett utan hans vilja och vetskap.
Vid 1810 års riksdag faststäldes nya grunder för bränvinsbränningen,
i enligt med hvilka genom Kong!, kungörelsen den 13 juni
1810 meddelades följande bestämmelser angående tillverkning och
försäljning af bränvin. Tillverkningen fick utöfvas alla tider på året
utan inskränkning eller undantag och med hvad slags, redskap som
helst, på landet af hemmansegare, hemmansbrukare, egare och brukare
af hvarjehanda slags lägenheter samt med jordegares tillstånd
af andra å landet bosatta personer, samt i städerna — med undantag
af Stockholm och Göteborg, der kronan fortfarande förbehöll sig
rätt att uteslutande tillverka bränvin — af alla inom staden eller
dess område boende husegande invånare och med husegares tillstånd
af hyresman. Med brän vinsbränningen följde destilleringsrätt. Bränvinsbevillningen
utgick med några särskildt angifna undantag å landet
med 2 riksdaler af hvarje helt hemman, ehvad bränningen utöfvades
81
eller icke, och för större eller mindre hemmansdelar i proportion
derefter, dock aldrig med mindre än 8 sk. Lägenhetsinnehafvare å
landet samt andra a landet bosatte, som anmält sig att bränna,
skulle erlägga bevillning, de förre lika med den hemmansdel, som
med deras jord kunde jemföras och de senare efter nedan nämnde,
för städernas invånare stadgade grund. I de städer, der bränningsfrihet
var medgifven, utgick bevillningen efter folknummer!!, så att
12 mantalsskrifna personer ansågos lika med ett helt hemman och
fingo sig paforda 2 riksdaler, eller 8 skilling för hvarje person,
•ehvad bränningsrättigheten begagnades eller icke, med undantag för
garnisonerande manskap, som ej var husegare. Städerna skulle ansvara
för denna taxering af deras invånare. Bränvinsbevillningarne
för Stockholm och Göteborg, beräknade efter samma grund, utgjordes
af allmänna magasinsdirektionen, som hade brännings- och
destilleringsrätt derstädes. Dessutom skulle särskild afgift i mån af
pannerymden erläggas enligt tariff. Denna afgift var progressiv, så
att den utgjorde 1 sk. banko kannan för pannor till och med 34
kannors rymd, 1 sk. 6 rst. banko kannan för pannor om 35—50
kannors rymd o. s. v. till och med 2 riksdaler 33 skilling kannan
för sadana om 491 till 500 kannors rymd. För större pannor ökades
progressionen ytterligare, hvarvid äfven afseende fästades vid deras
olika afverkningsförmåga.
Rättigheten att sälja bränvin var fri för tillverkarne, dock fick
den samma icke sträckas till minutering och kroghållning, och derföre
icke ringare qvantum än ett hälft stop aflåtas. Införseln till
städerna lemnades ock fri.
I städerna skulle magistraten samt å landet vederbörande landshöfding,
eller den han i sitt ställe förordnade, jemte de årliga taxeringskomitéerna
ega rätt att tillåta vissa bränvinsminuteringsställen
eller krogar; med iakttagande dervid hvad angick landet, att det
icke fick ske förr, än jordegaren det medgifvit, och att krogen skulle
vara belägen vid allmänna lands- och farvägar, som nyttjas sominaroch
vintertid, samt på längre afstånd från hvarandra och icke närmare
till kyrkor, gästgifvaregårdar och odalkrogar än 1/i mil, härifrån
likväl undantagne äldre privilegierade krogar äfvensom gästgifverin,
hvilka skulle vid deras rättigheter bibehållas. Derest fråga
Betänkande ang. bränvinslag stiftning en. 6
82
uppstod, huruvida förut tillåtne krogar borde upphöra på grund af
den nya författningen, eller kyrkorna i någon ort voro hvarandra
så närbelägna, att kroganläggning derigenom ansågs hindrad, fick
landshöfdingen med taxeringskomitéen derom särskilt förordna. Vid
lika röster mellan komiténs ledamöter i fråga om krogars anläggande
eller bibehållande hade landshöfdingen åtgörande röst, Härförutom
var bränvinsminutering och utskänkning medgifven endast å
källare och traktörsställen, gästgifverier, värdshus, marketenterier och
s. k. näringsställen, der spisning hölls, hvarvid bränvin åt de spisande
fick säljas. Härjemte fick vid herrgårdarne värdshus inrättas
med utskänkning till betjening och arbetsfolk, äfvensom en hvar
lemnades öppet att försälja bränvin i minut till fiskare i Bohusländska
skärgården, då de å sillfiske vistades; varande det för öfrigt
krögare och andre allmänne näringsidkare förbjudet att bränvin i
minut utborga vid förlust af allt lagligt anspråk på varans betalande.
Krogar, hvarest bränvinsminutering var tillåten, skulle taxeras,
utom hvad för krögare i allmänna bevillningsförordningen stadgades,
allt efter deras mer eller mindre förmånliga läge till 2 ''/,, 5, 7 !/2
och 10 riksdaler.
Denna förordning blef icke gällande mer än två år. Genom
Kongl. kungörelsen den 9 oktober 1812 inskränktes från och med år
1818 tillverkningen till en fri husbehofsbränning och tiden derför
bestämdes till 8 månader från och med den 1 oktober till den
1 juni, om icke Kongl. Maj:t fann skäl att densamma på längre eller
kortare tid förbjuda.
I afseende på rättigheten till denna husbehofsbränning stadgades,
att den å landet endast skulle åtfölja hemman och hemmansdelar
med åsatt mantal efter jordeboken, dock fick egaren upplåta rättigheten
odelad åt annan å hans egor boende person, som icke sjelf
var berättigad att bränna bränvin. Den tillåtna pannerymden beräknades
efter hemmantalens vid taxeringen åsätta penningevärde,
efter hvilken grund hemman delades i 8 klasser, af hvilka den första
innefattade sådana af ända till och med 5,000 riksdaler bankos värde,
med en tillåten pannerymd af 20—50 kannor, den andra från 5 till
och med 10 tusen riksdaler med 55—75 kannor och den tredje från
10 till och med 15 tusen riksdaler med 78—90 kannor eller den
83
högsta tillåtna pannerymd, dock att inom hvarje af dessa tre klasser
högre pannerymd kunde få begagnas än den, hvartill hemmanets
värde berättigade enligt tariffen. För högre hemmansvärden fick användas
en ytterligare panna, hvars rymd växte i förhållande till
hemmantalet, på samma sätt som den första pannan. Mer än två
stycken 90 kannors pannor fick aldrig begagnas i ett verk eller på
samma hemman. Under vissa vilkor fick bränningsrätten för flera
nära hvarandra belägna hemman eller hemmansdelar, som innehades
af en egare eller brukare, utöfvas på ettdera stället. Destilleringspannor
om högst sex kannor fingo nyttjas utan afgift och beräkning.
I städerna räknades på hvarje 80-tal af mantalsskrifne invånare
en panna om 50 kannors, eller minsta tillåtna, rymd och för högre
invånareantal med större rymd, dock icke efter samma proportion
som invånareantalet, så att på 300 invånare räknades en panna om
90 kannor eller högsta tillåtna pannerymden i stad. Bränningen fick
verkställas med särskilda pannor af förenämnda storlek hvar för sig
eller i sammansatta verk, ett eller flera, allt efter som stadens fleste
röstegande invånare derom öfverenskommo. I Stockholm, Göteborg
och Carlskrona skulle kronan fortfarande ensam ega rätt att låta
bränna och dervid använda huru stora pannor som helst, och skulle
det ankomma på Kongl. Maj:t att åt enskild person under arrende
upplåta tillverkningen i kronans egna verk i dessa städer. För den
sålunda medgifna husbehofsbränningen skulle bevillningsafgifterna
utgå på landet »af pannerymden, hemmansvärdet och konsumtionen»
och i städerna »af pannerymden, personalen och konsumtionen». I
Stockholm, Göteborg och Carlskrona erlades blott konsumtionsafgift.
Pannerymdsafgiften å landet växlade för första pannan från 2 skillingar
kannan för pannor af till och med 16 kannors rymd till 1
riksdaler banko för pannor af 80—90 kannor. Dessa afgifter utgingo
efter den verkligen begagnade pannans storlek, så att, om någon
nyttjade sin rätt att inom klassen, dit hans panna hörde, begagna
större panna, än mot hemmanets värde svarade, afgiften höjdes
på angifvet sätt, samt nedsättning i afgiften egde rum, då mindre
panna begagnades, än den författningen medgaf. För den andra
pannan gälde en särskild afgiftstariff, hvars lägsta belopp var 32 sk.
för 10 kannors och 2 rdr banko för 90 kannors panna. Pannerymds
-
84
afgifterna i städerna skulle betalas efter samma grunder som för
landet. Afgiften efter hemmansvärdet skulle utgå med 24 sk. för
hvar 1,000 rdr af värdet å den egendom, för hvilken tillverkning
var tillåten, dock aldrig under 12 sk. Den häremot svarande afgiften
»för personal)) i stad utgjorde 1 sk. 6 rst. för hvarje mantalsskrifven
person. Konsumtionsafgiften var så för stad som land bestämd
till 12 sk. för hvarje mantalsskrifven person. Från sistnämnda
afgift befriades den, som vid mantalsskrifningen afsade sig
bränvinets bruk. Afgifterna efter hemmansvärdet och personalen
samt konsumtionsafgiften kallades »beständiga», till skilnad från pannerymdsafgiften,
i hvilken i händelse af brä-nvinsbränningens inställande
nedsättning skulle ega rum till en åttondedel för hvarje månad
ett sådant förbud varade.
Den genom ofvan nämnda kungörelse medgifna tillverkningen
blef emellertid med anledning af de följande årens felslagna årsväxt
dels förbjuden, dels inskränkt, så att bränningstiden omfattade
under de första åren af samma kungörelses tillämpning endast några
månader, men utsträcktes från 1815 till hela året.
I afseende å försäljningen stadgades genom kungörelsen af den
9 oktober 1812, att bränvinsförsäljning samt transporterande från
ort till annan, vare sig å landet eller i stad, kunde verkställas af
en hvar, som till bränvinsbränning vore berättigad, dock icke i minut;
samt att krogar och näringsställen, der de tillätos, skulle för
minuteringsrättigheten utom den allmänna bevillningen betala efter
deras mer eller mindre förmånliga läge 5, 10, 15 till och med 20
riksdaler enligt pröfning af taxeringsmännen, hvilka äfven kunde
bestämma ännu högre afgift, i händelse afsättningstillfället dertill
skulle föranleda.
I en särskild, den 4 november 1812 dagtecknad, förordning angående
förenämnda kungörelses tillämpning, förekomma närmare bestämmelser
jemväl angående bränvinsförsäljningen, hvilka bestämmelser
hufvudsakligen innehålla, att ej någon, som icke undfått minuteringsrättighet,
fick sälja mindre än två kannor, ehvad köparne voro flere
eller färre, att gästgifvare icke fick sälja bränvin i minut till andra
än resande, eller då mat icke tillika njutes; att förbud att sälja
bränvin i minut annat än vid måltider likaledes gälde källare
-
85
och värdshusidkare, äfven förenämnde, vid herrgårdar anstälde marketentare
och de, som hålla näringsställen, hvarest spisning gifves; att
den, som icke hade rätt att utminutera bränvin utan endast att sälja
två kannor och deröfver, icke skulle få tillåta köparen att till förtäring
använda det köpta bränvinet i säljarens hus och gård; att alla
bränvinskrogar och allt krögeri med bränvin skulle från och med
år 1813 upphöra, undantagandes vid allmänna lands- och farvägar,
hvarest på vissa dertill utsatta ställen bränvin skulle få för vägfarandes
och allmogens behof hållas till försäljning i minut, dock
att inga krogar fingo inrättas eller fortfara närmare hvarandra än en
mil, gästgifvaregård deri inbegripen, eller närmare kyrka på landet
än V4 mil; att Kongl. Majrts befallningshafvande egde pröfva, å
hvilka ställen vid segelieder och vintervägar bränvinsförsäljning skulle
få ega rum för sjöfarandes och trafikerandes behof; att särskildt förordnande
skulle af Kongl. Maj:t lemnas angående bränvinsförsäljningen
i Stockholm; * att beträffande denna försäljning i andra städer
* Af Kongl. Maj:ts bref till öfverståthållareembetet den 27 oktober 1813 inbemtas
följande: Under de öfverläggningar, Kongl. Maj:t anbefalt för att söka medel
för fylleriets hämmande, hade skäliga anledningar förekommit, att antalet af dem,
som egde rätt att sälja bränvin och dryckesvaror i Stockholm, vore utsträckt vida
öfver behofvet, och att i synnerhet traktörssocieteten så tillvuxit, att många af dess
medlemmar blifvit oförmögne att i anständiga rum hålla den bättre allmänheten spisning
till hända utan fallit in i krögareembetets handtering. Derför föreslogs, att
traktörernes antal skulle efter hand nedsättas till 50, deri icke inräknade enkor
efter sådane näringsidkare, enligt hvad en senare förklaring utvisar, spisqvartersidkarnas
likaledes till 50, samt att krogarna, hvilka dittils varit tillåtna till 700,
ehuru icke alla nummer begagnats, borde på försök nedsättas till 400, inräknadt
bränvinsmagasinen eller nederlagsställen, der bränvin i minut eller under en kanna
säljes; och borde dessa vara försedda med kokad mat för allmänheten och »ej
bygga sin utkomst endast på dryckesvaror, i följd hvaraf hvar gäst efter åtnjuten
nödtorftig förtäring bör genast aflägsna sig och ej med öfverflödig förtäring af
starka drycker förspilla tiden.» Vidare framhålles vigten deraf, att de, som idka
försäljningen, äro redliga och välfräjdade, »hvilka icke i hemlighet gynna oordningar
och begagna tillfällen till egen vinst på den enfaldiges och okunniges bekostnad»,
hvarför icke några andre borde antagas till dylike näringsidkare än de, som äro.
kände för ordning samt ett redligt, stadgadt och godt uppförande och kunde förete
bevis från öfverståthållareembetet för polisärenden, att icke något ligger dem till
last, som gör dem oskicklige till handteringen, likasom dylikt bevis borde fordras
vid öfverlåtelse af källarmästares och vinskänkars näringsrättigheter, hvilka rättigheter
icke äro inbegripna i förestående antal. Denna embetets framställning godkändes
af Kongl. Maj:t.
Sedan 1813 års förordning mot fylleri och dryckenskap någon tid varit tillämpad
anmälde öfverståthållareembetet hos Kongl. Maj:t, att denna förordning »icke
86
Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle efter magistratens och borgerskapets
hörande bestämma det antal källare, värdshus eller näringsställen,
som för hvarje stad kunde finnas behöfligt och i afseende
å hvilka ställen ofvan anförda bestämmelser om de tillfällen, då
bränvin fick säljas, skulle gälla.
I följd af en från Kongl. Maj:t mottagen skrifvelse uppmanade
kommersekollegium den 29 juni 1813 Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att, enär kaffekokares, vinskänkars, traktörers och spisqvartersidkares
besök å marknader gifvit anledning till osedlighet, utsväfningar
och oordningar, pröfva, huru många sådana näringsidkare
kunde på hvarje marknad finnas nödvändiga, och tillse, att ej flere
tillräckligt verkat i Stockholm, der förbrytelser deremot oftast åstadkommas af tillfällen
och frestelser, hvilka sällan eller aldrig genom ansvar och straff utan förnämligast
genom deras undanrödjande, så vidt möjligt är, skola kunna förekommas.»
Embetet framlade derför till Kongl. Maj:ts godkännande ett förslag till författning
angående hvad iakttagas skall i Stockholm vid försäljning på traktörs- och näringsställen
af mat och dricka tamt starka drycker till tjenstehjon, gesäller, soldater och
alla dem, som höra till arbetande klassen af stadens invånare. Kongl. Maj:t gaf
embetet tillstånd att på försök utfärda den föreslagna författningen. Den utkom
ock den 9 maj 1814 och innehöll bland annat, att i fråga varande näringsidkare
icke finge till någon slags gästning upplåta sina rum mer än tre gånger om dagen,
nemligen kl. 7—9 på morgonen, 12—2 på middagen samt om sommaren 8—10
men vintern 7—9 om aftonen; att emellan dessa tider bränvin och andra starka
drycker icke finge säljas utan endast dricka genom en åt gatan anbragt lucka i
näringsrummets fönster; att näringsidkare, som icke jemte utminutering af bränvin
tillika höll kokad varm mat, hvilka bägge aldrig finge skiljas åt, icke skulle få mottaga
gäster eller sälja bränvin eller andra starka drycker; samt att uppgifna äldre
ordningsstadganden skulle fortfarande iakttagas, deribland förbud att sälja starka
drycker mot pant eller borgen åt omyndige, tjenstefolk m. fl. samt skyldighet att
vårda öfverlastad, som ej utan våda kunde lemnas utan tillsyn. Med Kongl. Maj:ts
begifvande blefvo dessa bestämmelser med en skärpning af en del bland dem samt
andra förut dithörande utfärdade ordningsföreskrifter sammanförda i en af öfverståthållareembetet
den 4 juli 1817 utfärdad kungörelse.
Vid nu i fråga varande tid utöfvade allmänna magasinsdirektionen för egen
räkning i Stockholm kronans destilleringsrätt. Bemälda direktion hade nemligen
genom Kongl. brefvet den 4 november 1811 fått i uppdrag att anställa destilleringsförsök,
hvilka kröntes med framgång så, att då sedermera bryggareembetet anhöll
om rättighet att mot afgift idka denna handtering, Kongl. Maj:t i skrifvelse till
öfverståthållareembetet den 3 mars 1813 förklarade, att direktionen skulle än vidare
fortfara med destilleringen för att på en gång förse hufvudstaden med dess nödvändiga
behof af varan och bereda nya tillgångar åt magasinsfonden. Kronans destilleringsrätt
utarrenderades samma år i Göteborg för 29,600 rdr och i Carlskrona
för 5,000 rdr banko, enligt hvad allmänna magasinsdirektionens den 5 mars 1821
afgifna utlåtande öfver riksens ständers revisorers anmärkningar utvisar.
87
eller andra än de, som hade vittnesbörd om god fräjd och visa rättighet
till sådan närings idkande i stad, finge tillträde vid dylika tillfällen,
hvarjemte särskilda ordningsföreskrifter i ämnet borde utfärdas.
Vidare bör omförmälas den »till förekommande af ett öfverflödigt
bruk af starka drycker» utkomna Kongl. förordningen mot
fylleri och dryckenskap den 24 augusti 1813, hvilken förordning innehöll
stränga och detaljerade bestämmelser för olika slag af fylleriförseelser.
I samma förordning stadgas ock skyldighet för värd å
bränvinsförsäljningsställe att taga vård om den, som å dylikt ställe
finnes så öfverlastad, att han icke utan våda för sig och andra kan
lemnas utan vård och biträde, likasom förbud mot starka dryckers
utborgande åt omyndige, studerande, tjenstefolk m. fl.
Den 6 september 1815 utkom en ny kungörelse angående husiehofsbränningen
och de derför bestämda afgifter. I denna kungörelse
stadgades i § 1: »en fri husbehofsbränning af hvad ämne eller
växt, som tjenlig finnes, skall med den pannerymd och med de afgifter
samt öfriga vilkor, som denna förordning föreskrifver, vara
tillåten hela året igenom, så vida Vi icke af högst vigtiga omständigheter
finna oss föranlåtne denna tillverkning inställa.» De vigtigaste
skiljaktigheterna från 1812 års författning äro följande. Bränningsrätten
utsträcktes å landet till bebyggda, med särskild åbo försedda
utjordar och andra lägenheter efter det mantal, för hvilket de
deltogo i extra rotering. Kongl. Maj:t förbehöll sig att, derest bränvinsredskap
uppfunnes, hvarigenom starkare afverkning kunde åstadkommas
än med de i författningen afsedda pannor, lemna särskilda med
hänsyn till författningens grunder uppgjorda föreskrifter, om och mot
hvilka afgifter bruket af sådan redskap må tillåtas. Destilleringen vid
kronans verk i Stockholm, Göteborg och Carlskrona skulle antingen
utöfvas för kronans räkning eller upplåtas åt enskilde. * Konsum
-
* Hvad vidkommer destilleringen i Stockholm, så, enär den icke kunde för
tillfället drifvas för kronans riikning, förordnade Kongl. Maj:t i brefvet den 17 februari
1819, att dess begagnande med pannor af 6 kannors rymd skulle till förmån
för allmänna magasinsfonden på viss lämplig tid genom allmänna magasinsdirektionens
försorg under arrende upplåtas åt enskilda personer eller särskildt bolag
enligt förslag, som skulle underställas Kongl. Maj:t. Sedan anbud infordrats och
inkommit, uppgjordes med anbudsgifvarne, som till största delen utgjordes af bryggareembetets
ledamöter, ett förslag till arrendekontrakt, som af Kongl. Maj:t godkändes
88
tionsafgifterna omtalas icke vidare vare sig för landet eller städerna.
Afgiften efter hemmansvärdet nedsattes till 8 sk. för hvar 1,000 rdr
af värdet med 4 sk. såsom lägsta beloppet, likaså den för städerna
gällande afgiften för personalen från 1 sk. 6 rst till 6 rst af hvarje
mantalsskrifven person. Försäljningsafgifterna ändrades på det sätt, att
gästgifveri erna skulle erlägga 8, 5, 10, 15, 20, 25 till 30 samt krogar
och näringsställen, der de tillätos, 10, 15, 20, 25 till och med
30 rdr efter deras mer eller mindre förmånliga läge enligt pröfning
af taxeringsmännen, med fortfarande rätt för desse att höja afgiften
derutöfver. Stadgandet om pannerymdsafgiftens nedsättning i
händelse af förbud bibehölls med tillägg: »dock må juni, juli, augusti
och september månader icke uti en sådan beräkning ingå.»
Genom Kongl. kungörelsen den 19 maj 1824 borttogos de sista
återstoderna af kronobränningen och stadgades, att bränvinsbränningen
och destilleringen jemväl i Stockholm, * Göteborg och Carls
-
den 11 augusti 1819. Enligt detta kontrakt skulle arrendatorerne mot en årlig afgift
af 10,666 rdr 32 sk. bko ega uteslutande rätt att under fem år, räknadt från
den 1 november 1819, inom Stockholm och dess staket till försäljning tillverka destilleradt
bränvin. Den pannerymd, som fick vid destilleringen användas, var icke
bestämd på annat sätt, än att icke någon panna fick vara större än 20 kannor.
Hvarje intressent i destilleringsbolaget skulle ega rätt att sälja destilleradt bränvin
i större eller mindre partier, dock icke under 1/i kanna. Andra bränvinsförsäljare i
staden hade icke rätt att till salu hålla annat destilleradt bränvin, än som af bolaget
tillverkats, landtmäns rätt att införa och sälja bränvin oförkränkt. Bolaget förband
sig att öfvertaga magasinsdirektionens förråd af destilleradt bränvin. I Göteborg
uppläts kronans destilleringsrätt under tio år från 1820 års början på arrende mot
en årlig afgift af 5,900 kronor och i Carlskrona utarrenderades denna rätt vid ungefär
samma tid åt ett enskildt bolag mot en afgift af 200 rdr banko, enligt bemälde
direktions här ofvan anförda utlåtande.
* Med anledning deraf, att Stockholms stads drätselkommission anhöll, att för
beredande af behöfliga inkomster åt stadskassan i stället för den staden enligt 1824 års
kungörelse i mån af tillhörande jord tillkommande rätt till bränvinsbränning och destillering
kommissionen måtte få rätt att mot afgifter till staden, i likhet med hvad
dittils varit magasinsdirektionen medgifvet, till enskilda personer upplåta rättigheten
att i Stockholm destillera och försälja bränvin, tillät Kongl. Maj:t, enligt bref till
öfverstathållareembetet den 22 december 1824, att bränvinsdestilleringen i Stock
holm
skulle få för stadens räkning utarrenderas till den 1 oktober 1825 med vilkor,
att för destilleringen icke finge begagnas flere eller större pannor, än det dittils
varande destilleringsbolaget begagnat (52 st. om 20 kannor), och att staden ansva
rade
för belöpande afgifters behöriga erläggande, dock skulle derigenom landtmannens
rätt att till hufvudstaden infora och der sälja bränvin icke derigenom i något
afseende inskränkas. Kongl. Maj:t medgaf sedermera enligt bref till öfverståthållare
-
89
krona skulle få idkas efter de för städerna i allmänhet stadgade grunder,
så snart de med enskilda personer upprättade kontrakt om destilleringsrättigheten
i Stockholm och om brännings- och destilleringsrättigheten
i de båda andra städerna gått till ända. Vid muddelandet
af det allmänna tillståndet till bränvinsbränning och destillering
begagnades i det närmaste de här ofvan ur 1815 års förordning
afskrifna ordalag med allenast den väsentliga ändring, att orden
»fri husbehofsbränning)) utbyttes mot »fri bränvinsbränning.»
Rättigheten till utöfvande af bränvinsbränning utsträcktes på landet
till lägenheter, som utgjorde roteringsfrihetsafgift, samt till torplägenheter,
som icke voro roterade men belagda med särskild ränta till
kronan eller kronans rättsinnehafvare. I stad förklarades rättigheten
tillkomma de till stadens område hörande jordlotter. Bestämmelserna
om högsta pannerymden med fördelning i klasser äro desamma
som i 1815 års förordning, dock skulle begränsningen till rymd och
pannetal icke gälla för panna, som med Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd
begagnades till bränvinsbränning för ättiksberedning. På de
fleste röstegande invånarne i hvarje stad skulle bero att i den ordning,
som var stadgad för beslut om stadens inkomst och utgift, bestämma,
huruvida stadens bränvinsbränning skullle upplåtas åt innehafvarne
af de jordlotter, som voro bestämmande för rättighetens
utsträckning, eller utöfvas för stadens gemensamma räkning, och om
bränningen skulle ske med särskilda pannor efter hvarje jordlotts
värde eller i ett eller flera sammansatta verk efter alla eller flere
jordlotters sammanslagna värde, dock att den för landet gällande
begränsningen till pannornas antal och rymd skulle tillämpas äfven
för städerna, der ej Kongl. Maj:t redan förordnat eller komme att
förordna annorlunda. Likasom i 1815 års förordning utgjordes den
å tillverkningen lagda beskattning af bevillningsafgifter, faststälde
att utgå på grund af dels pannerymden, dels hemmansvärdet för
landet, hvaremot bevillningsafgiften för städerna å personalen utbyttes
mot dylik afgift å stadsjordsvärdet. Pannerymdsafgiften bi- * i
embetet den 15 juni 1825 och den 23 januari 1827, att med bränvinsdestilleringen
i hufvudstaden skulle förfaras så, som år 1824 bestämts. I arrende för denna destilleringsrätt
åtnjöt staden på grund häraf 16,666 rdr 32 sk. banko från och med
år 1825 till dess 1855 års lagstiftning i detta hänseende trädde i kraft för Stockholm.
90
behölls oförändrad, sådan den var bestämd i 1815 års förordning,
dock att för pannor öfver 90 kannors rymd, hvilka med Kongl.
Maj:ts särskilda tillstånd användes vid fabriker, afgiften skulle utgå
med 4 skilling för hvarje kanna under hvar månad pannan nyttjades.
Afgifterna efter egendomsvärdet skulle utgöras i stad så väl
som på landet med det år 1815 för landet bestämda belopp.
I denna tillverkningslag vidtogos sedermera åtskilliga förändringar,
af hvilka de väsentligaste äro följande.
Kongl. kungörelsen den 25 juni 1830 bestämde, att med undantag
för bränvinsbränning vid ättiksfabriker, pannerymden icke skulle
få öfverstiga 90 kannor, dock utsträcktes till 1831 års slut förut
egd rättighet till större rymd. En annan nyhet i denna förordningär
den, att en afgift stadgades af 1 skilling banko för hvarje kanna
bränvin, som under året tillverkas, hvilken »tillverkningsbevillnina’»
dock icke skulle erläggas i annat fall, än att den gaf lika eller
högre belopp än pannerymdafgift enligt tariffen, likasom denna senare
icke skulle utgå, när den förra erlades. Tillverkare var skyldig
att upgifva sin tillverknings storlek, när han beräknat denna vara så
stor, att »tillverkningsbevillningen» blef högre än panneryindsafgiften.
Taxeringsmyndigheterna åter hade rätt och skyldighet att tillämpa
den förra beskattningsgrunden, när de ansågo det fall förekomma,
då författningen stadgade dess användande. Denna nya afgift försvann
emellertid när 1830 års författning aflöstes af 1835 års. I
afseende å panneryindsafgiften gjordes den ändring, att vissa procent
förhöjningar stadgades, då mäskvärmare, enkel eller dubbel rektifikator
begagnades samt att eu särskild afgiftstariff faststäldes för pistorisk
redskap med beräkning efter pannornas sammanlagda rymd.
Genom Kongl. kungörelsen den 19 juni 1835 gjordes i sedligt
syfte inskränkning dels i sjelfva rättigheten att tillverka bränvin, i
det att sådan rätt ej vidare tillkom jord, hvars taxeringsvärde understeg
300 riksdaler banko, så vida ej innehafvare af flere sådane jordlotter
förenade sig till handteringens utöfvande, hvithet under vissa
vilkor var medgifvet, dels äfven i den tid, hvarunder tillverkning af
bränvin årligen fick utöfvas, till sex månader, nemligen januari—april
samt november—december, hvilken tid sedermera genom kongl. kungörelsen
den 13 oktober 1848 delades i tvenne terminer, hvarje om
91
två månader, nemligen januari—februari, mars—april och november-december.
Såsom anmärkningsvärda nya stadganden i 1835 års författning
må ytterligare anföras, att det skulle i hvarje fall bero på Kongl.
Maj:ts (i senare författningar kommerskollegiets) pröfning, huruvida
och på hvad vilkor oindestillering af rått bränvin finge på
andra tider och af andra personer, än som i sammanhang med
bränvinsbränning var medgifvet, tillåtas under särskild kontroll; att
förutnämnda särskilda rättigheter för egare af ättiksfabriker upphäfdes;
att bränningsrätt för jord å landet icke i något fall fick
förenas med dylik rätt för stadsjord eller utöfvas på ett ställe
efter sammanräknadt taxeringsvärde; att bränningsrätten icke fick
å annan öfverlåtas utan i sammanhang med jorden; att minsta
tillåtna pannerymd i stad var 30 kannor; att i sammanhang med
nedan omförmälda ändring i beskattningsgrunderna tillstånd lemnades
att till bränningsredskap begagna hvad metall eller annat tjenlig!
ämne som helst, hvilket stadgande hade till syftemål att undanrödja
tvister om pannornas beskaffenhet och befordra industriens bedrifvande
på ett ekonomiskt sätt.
Genom 1835 års kungörelse upphörde de dittills efter hemmansoch
stadsjordsvärdena utgående bevillningsafgifterna, så att beskattningen
för bränvinsbränning derefter skulle utgöras endast efter
pannerymden; hvaremot, och ehuru tillverkningstiden inskränktes till
6 månader årligen, tariffen betydligt höjdes. I denna tariff delades
redskapen allt efter dess mer eller mindre sammansatta beskaffenhet
i sju klasser med olika afgifter för hvarje klass; så att då den
t. ex. för en 20 kannors panna i första klassen var 1 riksdaler, så
var den för en redskap af lika kannetal i sjunde klassen 154 riksdaler.
Med kannetalet steg äfven afgiften, så att den exempelvis för en 90
kannors panna i första klassen var 135 riksdaler och i den sjunde
810 riksdaler allt banko. För den tillverkare, som anmälde sig att
under endast tre månader utöfva bränvinsbränning, nedsattes den i
tariffen utförda afgiften till hälften. Om någon ville begagna annan
redskap än sådan, som kunde hänföras under de bestämda klasserna,
såsom t. ex. redskap som drifves med ånga, skulle sedan profbränning
egt rum, afgiften af Kongl. Maj:t bestämmas till 2 sk. banko
92
lör hvar kanna, som kunde beräknas blifva tillverkad under sex
månader.
Genom Kongl. kungörelsen den 6 augusti 1841 indelades redskapen
i fem särskilda klasser, och afgifterna i tariffen höjdes ytterligare,
så att exempelvis densamma för en 20 kannors redskap af
första klassen var 6 riksdaler 32 skillingar, under det den för en
redskap i femte klassen med lika pannerymd uppgick till 480 riksdaler.
För en 90 kannors redskap uppgick tillverkningsafgifterna i
första och femte klasserna till 180 i den förra och 2,160 riksdaler
banko i den senare.
Uti Kongl. kungörelsen den 13 juni 1845 bibehölls redskapens
indelning i fem klasser och äfven afgifterna för den enkla redskapen,
hvaremot för den sammansatta en ytterligare förhöjning egde ruin,
så att den exempelvis inom femte klassen uppgick till 720 riksdaler
för en panna om 20 kannor och till 3,240 riksdaler för en redskap,
hvars pannerymd var 90 kannor.
Slutligen höjdes genom Kongl. kungörelsen den 13 oktober 1848
afgifterna med 25 % för redskap, drifna omedelbarligen med eld
och med 331/3 % för ångapparater, dock skulle den, som anmält sig
att bränna kortare tid än sex månader, få afgiften förminskad i förhållande
till bränningstiden. All bränning förbjöds med pannor under
10 kannors rymd.
Äfven genom Kongl. förordningen den 10 oktober 1851 skedde
en höjning i tariffen på det sätt, att, på samma gång tillåtelse lemnades
att använda ånga till redskap jemväl i första och andra klasserna,
pannerymdsafgiften, när redskapen drefs med ånga, sammanfördes
för de fyra första klasserna och gjordes lika med den äldre
afgiften för fjerde klassen.
Angående de grundsatser, som ledt lagstiftaren vid bestämmande
af nu i korthet angifna ändringar i bränvinstillverkningens
beskattning samt de följder dessa ändrade bestämmelser haft, yttrar
byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter i sin underdåniga berättelse
för tillverkningsåren 1873—1874 och 1874—1875 följande:
»För de små enkla pannorna var således tillverkningsafgiften,
beräknad af pannerymden, år 1848 omkring 5 gånger så stor som
år 1824; och för de större mera sammansatta ångbrännerierna hade
98
tunder samma tid nämnda afgift blifvit nära 50 gånger förstorad.
Dessa successiva förhöjningar i skatten föranleddes förnämligast deraf,
att redskapens afverkningsförmåga allt mer och mer uppdrefs, så att
utan en dylik förhöjning statsinkomsten skulle hafva allt mer och
mer nedgått. Genom de högre afgifterna på de mera sammansatta
eller så kallade konstbrännerierna sökte man nog äfven att hindra
dessa från att alldeles uttränga småpannorna, hvilka företrädesvis användes
för den egentliga husbehofsbränningen.
Men oaktadt den sålunda åstadkomna högre beskattningen på
konstbrännerierna framgår dock, att de små pannorna icke med dem
kunde uthålla täflan, deraf, att antalet af de senare allt mer och
mer nedgick, hvarför redan 1848, såsom förut är omförmäldt, då afgifterna
ytterligare förhöjdes, detta skedde i ett större förhållande
för ångapparaterna. Detta oaktadt var i många fall den utgående
afgiften betydligt lägre, än hvad den enligt ofvanstående förutsättning
bort vara. Således utgjorde afgiften för en 50 kannors pistorisk
redskap 2,400 riksdaler banko, motsvarande en tillverkning af
9,600 kannor i månaden, under det att med en dylik redskap betydligt
större tillverkning kan åstadkommas.
Antalet taxerade bränvinspannor, som år 1829 uppnådde sitt
maximum af 178,124, aftog sedermera nästan oafbrutet, så att det
1853 sjunkit till 33,342.
Sammanlagda rymden af de taxerade pannorna uppgick under
perioden 1824—1835 till emellan 3x/a och 3 millioner kannor.
Äfven denna sjönk sedan, så att den 1844 var omkring 1,400,000
kannor och 1848 blott 1,100,000 kannor. Denna minskning såväl
i bränneriernas antal som i panneryluden åtföljdes dock efter all anledning
ingalunda af en motsvarande minskning i beloppet tillverkadt
bränvin. Då man tager i betraktande, att af de brännerier,
som under de senare bland ofvan upptagna år voro i verksamhet,
ett antal af sex till sju hundra drefvos med ånga, och att i öfrigt förbättrade
tillverkningsmetoder allt mer och mer vunno tillämpning,
så torde snarare kunna antagas, att tillverkningen ökats, ehuru bränneriernas
antal minskats.
I afseende å tillverkningens utbredning inom landet, så utöfvades
94
den inom alla rikets län. Mest inom Elfsborgs, Kristianstads och
Vermlands, inom Indika bränneriernas antal i hvarje län ännu efter
1850 uppgick till öfver 3,000; dernäst inom Östergötlands, Kalmar,
Skaraborgs och Kopparbergs med öfver 2,000, inom Hallands, Malmöhus,
Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län med omkring
1,500, inom Jönköpings, Kronobergs, Örebro, Blekinge, Stockholms
och Gefleborgs län med öfver 1,000 brännerier, allt inom hvarje län.
Minst var tillverkningen inom Norrbottens län med under ] 0 brännerier.
»
Angående försäljningen af bränvin stadgades i förenämnda kongl.
kungörelse den 19 maj 1824 hufvudsakligen följande.
Försäljningen var i allmänhet icke lofgifven under en kanna å
andra ställen på landet än gästgifvaregårdarne och, om gästgifverihållningen
var fördelad emellan flere åbor, endast hos den, som efter
tur besörjde densamma, samt i städerna icke annorstädes än der minutering
var lagligen tillåten; jordbrukare dock obehindradt att till underhafvande
och sådana personer, som hos dem förrättade arbete, försälja
ett ringare qvantum, men icke under ’/4 kanna åt en hvar.
Dessutom egde Kongl. Maj:t befallningshafvande att å landet sparsamt
medgifva försäljning af bränvin i minut åt ett eller annat ställe.
I afseende å de år 1815 stadgade bränvinsförsäljningsafgifter gjordes
icke någon annan ändring, än »att krogar och näringsställen, som i
städerna af borgare innehafvas», samt gästgifvener, som endast ansågos
såsom skjutsombytningsställen, undantogos från afgifterna. * För!»liden
att sälja bränvin vid andra tillfällen än vid måltider äro bibehållna
utom för gästgifvare, för Indika icke längre något sådant allmänt
förbud förekommer. Bland nya stadganden märkas, att å minuteringsställen
skulle godt och rensmakande bränvin hållas till salu
efter taxa, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande å landet och magistraten
i stad utsatte; att å näringsställen i städerna dörren icke
fick vara läst, när minutering var tillåten; att minutering icke fick
ske annat än i krogrummet; att bränvin icke fick i minut utgifva»
i öppna salubodar och på apoteken; samt att svenskt bränvin skulle
få föras fritt mellan inrikes orter, dock att i vissa fall förpassning * i
* Af Kongl. brefvet till kammarrätten den 27 februari 1828 framgår, att de
i 1815 års kungörelse stadgade försäljningsafgifter skulle utgå äfven i Stockholm.
95
eller tillverkningsbevis borde medfölja; till hvilket sist nämnda
stadgande ett tillägg meddelades genom kongl. kungörelsen den 14
april 1832.*
Från 1824 års bestämmelser skilja sig de i kongl. förordningen
den 25 juni 1830 gifna endast deri, att de två lägsta försäljningsafgifterna
för gästgifverin sattes till 4 och 6 i stället för 3 och 5
riksdaler, och den högsta utsatta afgiften för krogar och näringsställen
höjdes från 30 till 50 riksdaler; samt att ett nytt stadgande infördes
af innehåll, att så väl i Stockholm** som i öfrige städer det i allmänhet
icke var tillåtet att å andra än lagligen tillåtna minuteringsställen
sälja destilleradt bränvin under en kanna eller att sälja rått
och odestilleradt bränvin i mindre partier än 71/,, kannor med undantag
af det bränvin, som af allmogen införes och afyttras utan
att uppläggas, hvilket skulle få säljas i qvantiteter af minst en kanna;
dock skulle stadgandet, hvad Stockholm beträffar, icke medföra någon
rubbning i den försäljningsrätt, som tillkom destilleringsbolaget.***
Enär af justitiestatsministerns berättelse angående lagskipningens
gång under år 1830 inhemtats, att dryckenskapslasten förderfligt inverkat
på brottmålens mängd och beskaffenhet, så att de flesta af
dem, hvaribland åtskilliga dråp särdeles i bråd skilnad blifvit be
*
I de af öfverståthållareembetet den 4 juli 1817 kungjorda, förut omförmälda
ordningsföreskrifter för en del krogar och näringsställen i Stockholm gjordes enligt
Kongl. brefvet den 4 april 1821 den ändring, att de tillåtne gästningstiderna för
arbetsfolk ökades med tiden från kl. 4 till 5 e. m. hvar söknedag.
** Förbudet mot det råa bränvinets försäljning i mindre poster än 71/, kannor
hade i afvaktan på denna författning stadgats för Stockholm genom Kong], brefvet
den 22 april 1829.
*** Genom Kongl. brefvet den 22 juni 1831, kungjordt af öfverståthållareembetet
den 16 juli s. å., stadgades särskildt för Stockholm, att vid lämplig påföljd,
som bemälda embete egde bestämma, bränvin icke skulle få å stadens näringsställen
utminuteras, som i gradtal höll mindre än 4 grader på gamla profvaren; att
en för ändamålet särskildt tillsatt tjensteman skulle hålla närmare tillsyn öfver detta
stadgandes efterlefnad äfvensom deröfver, att bränvin, innehållande något för helsan
skadligt ämne, icke må säljas å näringsställen; samt att samma tjensteman skulle på
anmodan af säljare och köpare af bränvin, eller då tvist om varans beskaffenhet
uppstod, behörigen undersöka bränvinet till styrka och renhet samt deröfver meddela
betyg, för hvars vigtighet han blefve ansvarig, så länge varans oförändrade beskaffenhet
vore obestridlig och bevislig. För undersökningen skulle erläggas en afgift
till stadskassan. Förenämnda påföljd bestämdes af öfverståthållareembetet till första
gången 3 riksdaler 16 skilling banko böter, andra gången dubbelt och tredje gången
näringsrättighetens förlust.
96
gångna i rusigt tillstånd, och sällan någon förbrytelse förekommit,
hvarvid bränvinets omåttliga bruk eller begäret derefter icke ingått
bland medverkande anledningar, samt våldsmål ökats i samma mån,
som tillgången på bränvin varit öfverflödigare, anbefalde Kongl.
Maj:t i cirkulär den 3 mars 1832 Sine befallningshafvande och biskoparne
att uppmana samtlige föräldrar, husbönder och en hvar att
efter sin ställning i samhället använda sitt personliga inflytande till
att förekomma dryckenskapslasten.
Genom Kongl. cirhulärbrefvet den 14 maj 1832 till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förklarades att, i likhet med hvad rörande minskning
af krogantalet i Stockholm iakttogs,* då en i behörig ordning
på obestämd tid beviljad rätt till bränvinsminutering icke lagligen
förverkats, eller då lokala förändringar dertill föranleda, indragning
af befintliga krogar och bränvinsminuteringsställen, vare sig i städerna
eller på landet, må ega rum endast i mån af inträffad afgång
bland dem, åt hvilka dylika rättigheter blifvit förunnade, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande öppet att, då rättighet till bränvinsminutering
meddelas, såsom vilkor för utöfningen deraf fastställa en viss längre
eller kortare tid, som i sådana fall bör lända till efterrättelse.
Såsom nya stadganden i Kongl. förordningen den 19 juni 1835,
jemförda med 1830 års, må anföras, att kommunernas representanter,
å landet pastor och socknemän och i stad stadens äldste, skulle yttra
sig öfver det antal minutförsäljningsställen, som skulle af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande medgifvas; att rättigheter å landet skulle bortgifvas
på ett år eller obestämd tid; att länsstyrelsen egde vid ledighet
indraga eller omflytta öfverflödiga krogar på landet; att sockenstämman
hvarje år skulle höras, om någon krog kunde indragas, och
anmälan derom göras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande; att krogar
icke skulle få å landet anläggas inom en fjerdedels mil från kyrkan,
så vida icke efter pastors och socknemäns hörande undantag tillätes;
att till förut uppstälda fordringar för rätt att i stad utminutera bränvin
lades den, att borgen skulle ställas för skattens utgörande eller
denna erläggas i förskott; att för öfverlåtelse af krogrättighet i stad
fordrades, att magistraten skulle pröfva den nya innehafvarens behö
-
* Jfr not sid. 85.
97
vighet; att burskap å krogrörelse derefter icke skulle få beviljas;*
att b rån vi n stör sälj n i n g på öppna farvägar förbjöds; att afl bränvinsförsäljning
å landet sön- och helgdagar förbjöds utom vid måltider
till resande och vägfarande; likaså i stad all bränvinsförsäljning i
parti, men utminutering endast under gudstjensten; att- böter stadgades
för bränvins säljande till öfverlastad; att ingen egde rätt utbekomma
fordran för bränvin, som vid utminutering utlemnats på räkning
eller kredit; att de särskildt utsatta minuteringsafgifterna höjdes
för uästfdfverin, den lägsta till 6 och den högsta till 50 riksdaler
banko, samt för krogar och värdshus, den lägsta till tjugo och den
högsta till 100 riksdaler banko, från hvilka sist nämnda utgifter
borgare icke längre befriades; att gästgifverier, som voro att anse
blott såsom skjutsombytningsställen skulle erlägga i dylik afgift 3
riksdaler med rätt för taxeringsmännen att öka denna afgift; samt
att tillfälliga minuteringsrättigheter och marketenterier i garnisonsorterna
skulle få sig af taxeringsmyndigheterna påförd bevillningsafgift
i mån af rörelsen; samt att förordningens bestämmelser om
utminutering i mindre qvantitet än ’/4 kanna äfven skulle gälla
andra spirituösa drycker, hvilka dock skulle få å utminuteringsställena
i stad säljas vid andra tillfällen än måltider.**
* För Stockholm meddelades detta förbud först genom Kongl. brefvet den 6 juli
1849. (Se not sid. 100). För öfrigt märkes, att 1835 års förordning är den sista,
i hvilken Stockholm undantages från tillämpningen af de för öfriga städer gifna
bestämmelser om bränvinsförsäljningen.
** Hos Kong], Maj:t hade öfverståthållareembetet anmält, att förut omförmälda
stadganden angående de tider, då gästning fick ega ruin. å de för den lägre klassen
af hufvudstadens invånare afsedda krogar och näringsställen icke haft åsyftad verkan,
enär kontrollen å deras tillämpning visat sig svår samt dels undantag måst meddelas,
dels undseende visas för öfverträdelser deraf. På dessa och andra af embetet
anförda skäl förklarade Kongl. Maj:t i bref af den 17 november 1837, att, utan att
upphäfva 1817 års kungörelse om gästningstiderna, öfverståthållareembetet egde meddela
den förklaring, att en hvar innehafvare af krog- eller näringsrättigheter i Stockholm,
som åtog sig att från och med år 1838 till stadskassan qvartaliter erlägga en
arrendeafgift af minst 5, högst 10 riksdaler banko, hvilken afgift stadens taxeringsman
må ega att i förhållande till krog- och näringsidkarens rörelse bestämma, skulle
från samma tid till godo njuta rättighet att för gästning hålla krogen eller näringsstället
tillgängligt hela dagen alla söknedagar sommaren från kl. 6 på morgonen till
kl. 10 på aftonen och vintern från kl. 7 på morgonen till kl. 9 på aftonen med
iakttagande för öfrigt af hvad i detta afseende för sön- och helgdagar i allmänhet
finnes stadgadt, hvaremot de bland då varande krog- och näringsidkare, som icke
ville förbinda sig till afgiften, fortfarande skulle vara underkastade den inskränkning
7
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
98
Den 17 mars 1887 utfärdades dels en kungörelse angående
ändringar i 1813 års förordning mot fylleri och dryckenskap, af
hvilka ändringar den vigtigaste var afskaffande af det för fjerde resan
fylleri stadgade stockstraffet; dels ett cirkulär till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande med befallning om noggrann tillsyn å bestämmelserna
om öfverflödiga krogars och minuteringsställens indragande
i kroghållningen, som 1817 års kungörelse bestämde. Denna arrendeafgift af krogar
skulle uppbäras i sammanhang med rasp- och spinnhusafgiften och ingå till stadskassa^
som åter skulle vara skyldig att lemna en mot arrendeafgiften svarande summa till
öfverståthållareembetet för att användas till förbättring af de vid stadens poliskammare
anstälde polisgevaldiger och uppsyningsmäns vilkor.
Den sålunda meddelade rättigheten att mot förenämnda afgift hålla utskänkningsställe
öppet längre än i allmänhet var medgifvet blef, sedan det stora flertalet
krognäringsidkare begagnat sig deraf, genom Kongl. brefvet till öfverståthållareembetet
den 9 mars 1838 utsträckt till traktörs- och spisqvartersnäringsidkare, som höllo
spisning för de arbetande klasserna, för så vidt desse näringsidkare ville underkasta
sig arrendeafgiften, och blef i sammandrag härmed för alla nu omförmälda slag af
näringsidkare, som erlade arrendeafgiften, medgifvet att öppna näringsställena på,
morgnarna en timme tidigare, än förut varit tillåtet, eller sommaren kl. 5 och vintern
kl. 6, hvaremot de, som icke ville åtaga sig afgiften, fortfarande voro underkastade
den tidsinskränkning som gälde förr än Kongl. brefvet den 17 november
1837 trädde i kraft. Hvad åter beträffar gästning å värdshus d. v. s. sådana ställen,
der i bättre rum och för bättre folk spisning egde rum, hade öfverståthållareembetet
hemstält, att tiden för desammas stängning, som genom nämnda embetes kungörelse
den 22 oktober 1795 biff vit bestämd till kl. 10 på aftonen, skulle utsträckas med
en timme eller till kl. 11 på aftonen, men något sådant allmänt tillstånd meddelades
icke, utan förklarade Kongl. Maj:t i 1838 års förenämnda bref, att det skulle tills
vidare bero på embetets bepröfvande att för sådana traktörs- och spisqvartersidkare,
hvilkas rörelse var afsedd för bättre gästning, i hvarje särskild! fall medgifva den
föreslagna utsträckningen, i den mån embete! med kännedom om hvarje idkares förhållande
och lägenhetens beskaffenhet kunde finna lämpligt.
Spisqvartersidkarne hade ursprungligen tillkommit för att bereda beqväm tillgång
på mat för den del af allmänheten, som egde tillfälle att äta på bestämdatider.
De egde försälja mat och vanligt måltidsdricka men hade enligt ordalydelsen
i tillståndsbrefven icke rätt att afyttra andra dryckesvaror, dock att då gästerna vid
måltiderna påfordrade något deraf, sådant skulle för hvar gång- eller till hvars och
ens behof särskild! hemtas från de ställen, der sådana dryckesvaror fingo säljas i
minut, ett stadgande som i tillämpningen inskränktes till förbud för spisqvartersidkarne
att taga deras behof af dryckesvaror hos andra än vinskänkar och dem, som
voro berättigade till dylika varors afyttrande i minut. Spisqvarteren hade emellertid
likasom en stor del af traktörsställena under tidernas lopp frångått sin egentliga bestämmelse
och utöfvade i stället uteslutande krognäring, i det de endast till kommande
och gående af arbetsfolk sålde mat, bränvin och dricka. Då den egentliga,
krognäringens idkare på detta sätt i betydlig mån ökades öfver det faststälda antaiet
och allmänhetens behof samt derigenom understundom kunde inträffa, att näringen
icke gåfve sådan inkomst, att dess innehafvare kunde motsvara allmänhetens förtroende
och utgöra sina skatter till kronan och staden, ansågs en minskning i dylika
99
samt om lönkrögares befordrande till ansvar. I detta cirkulärbref
förklaras ock, att länsstyrelserna egde gifva föreskrifter till ordnings
befrämjande och missbruks förekommande å dylika ställen i enlighet
med 1835 års förordning, samt att dädanefter i tillståndsresolutioner
till kroghållning eller bränvinsminuterings idkande på landet skulle
uttryckligen införas, att de voro gällande endast tills vidare.
Genom Kong1. förordningen den 6 augusti 1841, som i afseende
å alla bestämmelser om utminutering skulle gälla ej blott bränvin
utan äfven andra brända eller destillerade spirituösa drycker i allmänhet,
blef vid den fortfarande medgifna rättigheten att i myckenhet
af minst en kanna sälja bränvin, så i stad som å landet, fästadt
det vilkor, att förtäring deraf å försäjningsstället icke fick ega rum.
Försäljning under en kanna tilläts endast å gästgifvaregårdar, värdshus,
källare, spisqvarter eller andra näringsställen, hvarest mat alltid
och ovilkorligen derjemte måste vara att tillgå, dock bibehöllos jordbrukare
vid sin rätt att till underhafvare och sina arbetare sälja så
litet som en fjerdedels kanna. Såsom en ytterligare qvalifikation för
att erhålla minuteringsrätt i stad uppstäldes »tjenlighet.» Jemväl på
landet fordrades nu för minuteringsrätts erhållande, att personen
skulle vara ordentlig och välfräjdad, hvartill år 1845 la des »tjenlig»;
och skulle, der så ansågs nödigt, äfven häradsrätten höras, innan rättigheten
meddelades, livilket skulle ske på obestämd tid, men icke
öfver ett år i sänder. Förbudet att sälja bränvin i minut annat än
vid måltider är utbytt mot stadgandet, att bränvin icke fick å i fråga
varande ställen säljas, utan att mat är att tillgå för den, det begär.
I fråga om åtal för oloflig försäljning skulle mannen alltid svara för
ställens antal behöflig, och då indragning af traktörsställen, hvilka grundades på
burskap, mötte betänkligheter på den grund, att derigenom rubbning skulle ega rum
i representationssättet för borgerskapet, blef genom Kongl. brefvet den 9 mars 1838
bestämdt, att, med bibehållande af krogarna vid ett antal af 400, spisqvarteren skulle
vid innehafvarnes afgång försvinna och tillståndsbref för dylik rörelse icke vidare
utfärdas; dock borde denna minskning ske endast efter hand så, att vid de årliga
ledigheterna bland spisqvarteren och krogarna skulle, intill dess nedsättningen i antalet
vunnits, endast hälften indragas och för den andra hälften tillståndsbref å
krogrörelse utfärdas.
I sammanhang med förenämnda sammanslagning bestämdes, att spisqvartersidkares
rätt att sälja vin vid måltiderna skulle öfvergå endast på de krognäringsidkare,
hvilka efter anmälan hos öfverståthållareembetet komme att hålla spisning
för den bättre allmänheten.
100
hustrun och husbonden i det fall för sitt folk, att han ej visar förbrytelsen
hafva skett utan hans vetskap och tillåtelse. Författningen
innehåller icke vidare några särskilda bestämmelser om destillerad!
bränvins säljande annat än förbehåll om destilleringsbolagets rätt.
Den nya förordning mot fylleri och dryckenskap, som utfärdades
den 16 november 1841, innehöll betydligt nedsatt bötesansvar mot
1813 års och inskränkte det straffbara fylleriet till sådana fall, då
någon i öfverlastadt tillstånd visade sig å allmän plats.
I Kongl. förordningen den 13 juni 1845 förekommer icke något
annat anmärkningsvärdt nytt stadgande än förbudet mot att å landsbygden
fara med bränvin från by till by eller från gård till gård
att dermed köpslaga.
Vid utfärdandet af Kongl. förordningen den 13 oktober 1848
gjordes i hit hörande bestämmelser de ändringar, att mannens och
husbondes skyldighet att svara för oloflig försäljning, hvartill hustru,
husfolket eller hans arbetare gjort sig skyldiga, gjordes beroende
deraf, att förbrytelsen skett med hans vetskap; samt att jemväl för
de tillfälliga försäljningsrättigheterna fastställes en minsta afgift, 2
riksdaler, hvilken likasom öfriga dylika afgifter fick af taxeringskomitén
höjas.* * * * §
* Genom Kongl. brefvet den 6 juli 1849 stadgades för Stockholm: att burskap,
som derefter meddelades, icke skulle medföra rättighet att till förtäring å stället för
sälja
bränvin; att med rättigheten att i Stockholm sälja rått bränvin i minut skulle
efter de tillståndsbevis, som derefter meddelades, följa rättighet till minutförsäljning
af andra brända eller destillerade spirituösa drycker samt skyldighet att låta mat
jemte bränvin alltid vara att tillgå; att öfverståthållareembetet skulle så väl enligt
§ 43 i 1848 års allmänna förordning ega bestämma antalet af försäljningsställen
för bränvin inom hufvudstaden dels i allmänhet, dels för de särskilda klasserna af
försäljare, med iakttagande deraf, att antalet borde göras så inskränkt som möjligt,
som ock besluta om ordningen och sättet för indragningen af lediga rättigheter;
samt att stadens magistrat och borgerskapets äldste för hvarje näst följande tidsskifte
af tva eller tre ar i sänder skulle ega att, sedan uppgifna kommunala myndigheter
blifvit hörde, bestämma ett efter behof och omständigheter lämpadt minimum
af den årliga afgift, som borde erläggas till stadskassan af dem, som derefter
erhöllo nya eller förnyade tillståndsresolutioner å rättigheten att i staden idka minutförsäljning
af bränvin, hvarjemte bestämdes, att, om vid ledighet flere sökande
anmälde sig, handelskollegium skulle bortauktionera rättigheterna till dem, som erbjödo
högsta afgift till stadskassan utöfver det bestämda minimum; dock alltid under
det i 1848 års förordning stadgade vilkor, att endast tjenliga, ordentliga och välfräjdade
personer antagas, hvilka antingen ställa borgen för afgifterna eller erlägga
dessa i förskott; samt att de till staden ingående afgifterna i första rummet skulle
101
Vid jemförelse af nu nämnda förordning med näst följande, som
utfärdades den 10 oktober 1851, finner man, att denna senare dels
uteslutit bestämmelsen om köpares jäf och ojäfaktighet i vissa fall
såsom vittne i fråga om oloflig försäljning, dels innehåller några
skärpta ansvarsbestämmelser, dels stadgar, att bränvin icke fick under
sön- och helgdagar i parti utlemnas till köparen, dels slutligen föreskrifver
100 riksdaler banko såsom den högsta utsatta försäljningsafgiften
jemväl för gästgifveri.
Den sista bestämmelsen, som, innan 1855 års försäljningslag utkom,
lemnades angående br än vinsförsäljning, innehålles i Kong!, cirkuläret
den 22 april 1853, hvarigenom med anledning af slagsmål
och gröfre brott, som förorsakats af sådan bränvinsminutering vid
auktioner och andra till folksamling ledande förrättningar, som utöfvats
med särskildt tillstånd af Ivongl. Maj:ts befallningshafvande, Kongl.
Majds förordnade, att dylika tillfälliga rättigheter icke finge lemnas
för andra tillfällen, än då under större och långvarigare sammankomster
mathållningens besörjande genom dertill för tillfället antagen
person kunde anses vara oundgängligen af nöden, och således
aldrig för sådana sammankomster, som funnes kunna slutas på förmiddagen
eller endast upptaga eftermiddagen, hvarjemte särskild föreskrift
lemnades om den tid på dygnet då bränvinsminutering vid
auktion å landet skulle upphöra.
användas till polisväsendets ändamålsenliga ordnande och underhåll. I sammanhang
härmed upphäfdes stadens förut omförmälde rätt till arrendeafgift, af de krogar, som
finge hållas öppna hela dagen igenom och hvilken uppgick till 3,000 riksdaler banko.
På grund häraf samt i stöd af Kong], förordningen den 13 oktober 1848 bestämde
öfverståthållareembetet genom kungörelse den 24 augusti 1849, att ut.skänkningsställenas
antal skulle efter hand nedsättas från då varande antalet, omkring 700,
till 500, af hvilka 80 fingo innehafvas af vinskänkar, 50 af traktörer, 20 af sockeroch
schweitzeribagare, 20 af kalfehusidkare och 330 af krognäringsidkare, samt meddelade
åtskilliga dit hörande ordnings- och andra föreskrifter.
102
Vid 1858—54 årens riksdag blef, på grund af dels kongl. proposition
och dels en mängd motioner i ämnet, bränvinslagstiftningen
föremål för riksståndens särskilda uppmärksamhet. De genomgripande
förändringar, som vid denna riksdag antogos, blefvo upphöjda till lag
genom Kongl. förordning änne af den 18 januari 1855 angående dels
vilkoren för bränvins tillverkning, dels ock vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker. Uti den
här nedan meddelade framställning af grunderna för 1855 års lagstiftning
med deri vidtagna väsentligare förändringar hafva tillverkning
af bränvin och försäljning deraf blifvit hvar för sig särskildt
behandlade.
Angående tillverkning åt bränvin.
Hvad först behörigheten att tillverka bränvin beträffar, hade densamma,
såsom förut angifvits, åtföljt skattlagd jord å landet samt
stadsjord. Vid 1858—54 årens riksdag deremot omfattade man den
åsigt, att en rättvis och klok lagstiftning om bränvinsväsendet icke
kunde utgå från några andra grundsatser, än som gälde för fabriksrörelse
i allmänhet. I öfverensstämmelse härmed stadgades också i
1855 års tillverkningslag, att rättighet till bränvinsbränning så väl
i stad söm å landsbygden skulle tillkomma en hvar, som antingen
vore berättigad att idka fabriksrörelse, eller ock egde eller innehade
i mantal satt eller särskild skattlagd jord. Från donna allmänna
regel gjordes dock två undantag. Först och främst ansåg man, att
vissa personer på grund af sina befattningar och sin ställning i samhället
borde vara förhindrade att befatta sig med näringen. Hit
hörde i främsta rummet domare och andre civile embetsman, som
skulle komma att vaka öfver bränvinsförfattningarnes efterlefnad.
Äfven ecklesiastike embets- och tjensteman, kyrkobetjente, folkskolelärare
samt praktiserande] läkare uteslötos från rätt till utöfvande af
bränvinstillverkning. Vidare gjordes det undantag, att å kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besattes, bränvinstillverkning icke finge
ega rum; dock att arrendatorer af jord, hvarå bränvinsbränning sålunda
103
skulle blifva för framtiden otillåten, bibehöllos vid sina kontrakt
oförkränkte, så länge dessa gälde.
Sedan Kongl. Maj:t genom Kungörelse den 12 juli 1861 förklarat,
att stadgandet i då gällande tillverkningslag, att bränvinstillverkning,
hvartill jord berättigade, ej finge annorstädes än å samma
jord utöfvas, icke utgjorde hinder för flere till bränvinsbränning berättigade
egare eller innehafvare af i mantal satt eller särskild! skattlagd
jord att 6ig om bränvinstillverkning i bolag förena och utöfva
tillverkningen å någonderas jord, intogs detta stadgande i 1863 års
tillverkningslag; och ehuru väl rättigheten att bilda bolag för bränvinstillverkning
aldrig varit i frågasatt för dem, hvilka utöfvade denna
tillverkning på grund af behörighet att idka fabriksrörelse, blef i
1866 års tillverkningslag åt ifrågavarande stadgande gifvet den allmänna
form, att det inhegrep äfven de sist nämnde.
I afseende å sättet för tillverkningens utöfvande och omfånget för
densamma stadgade 1855 års förordning, att bränvin skulle efter
vederbörlig anmälan och erhållet tillstånd få tillverkas antingen i större
bränneri, der redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst
finge användas, eller i mindre bränneri med enkel panna med eller
utan mäskvärmare, dervid pannans rymd ej fick vara under 12 och
ej öfverstiga 20 kannor, men då mäskvärmare begagnades icke vara
större än 15 kannor. Rätt till tillverkning i mindre bränneri skulle
fortfarande vara beroende af innehafvande! af jordegendom. Husbehofsbfänningen
var således ännu i lag tillåten, enär man ansåg det
skulle vara att alltför mycket ingripa i gamla antagna hushållsmaximer
och vanor att påbjuda upphörandet af bränvinstillverkning med
den så allmänna enkla redskapen, som omedelbart drefs med eld.
Emellertid blef vid 1859—60 årens riksdag husbehofsbränningen
alldeles upphäfd, då skilnaden i lag emellan större och mindre
brännerier försvann.
För de större brännerierna var tillverkningen enligt 1855[ års
förordning begränsad så, att densamma ej fick i dygnet vara under
300 och ej öfverstiga 1000 kannor sexgradigt bränvin i medeltal
för månaden, hvilken bestämmelse genom kongl. förordningen den 27
november 1857 ändrades på det sätt, att kannetalet beräknades efter
50 procent styrka vid 15 graders värme efter Celsii termometer.
104
Med afseende å svårigheten att på förhand beräkna tillverkningen,
så att hon ej något öfver- eller understeg tillverkarens beräkning,
medgafs ett remedium af en femtedel öfver eller under det anmälda
tillverkningsbeloppet, hvadan den tillåtna tillverkningen i sjelfva
verket vara begränsad emellan 240 kannor och 1200 kannor. Med
afseende härå blef också vid 1871 års riksdag tillverkningsbeloppet för
dygn faststäldt till högst 1200 kannor och minst 200 kannor samt
remediet, borttaget, hvarvid sedan förblifvit. På det likväl icke, i följd
af den vid 1871 års riksdag borttagna terminsindelningen, bränvinstillverkningen
vid något bränneri måtte kunna nedsjunka till en obetydlighet
och statsverkets inkomst deraf blifva allt för ringa i förhållande
till kontrollkostnaden, stadgades derjemte och är fortfarande
gällande, att minsta tillverkningen icke må vid något bränneri understiga
3000 kannor, hvilket belopp motsvarar en brännningstid af
15 på hvarandra följande dygn med den minsta tillverkningen i
medeltal 200 kannor.
Beträffande derefter tiden, hvarunder tillverkning af bränvin skulle
få eg a rum, gjordes en väsentlig inskränkning deri genom 1855 års
förordning, emot hvad förut egt rum. Ehuru man medgaf, att inskränkning
till tiden i och för sig och under vanliga förhållanden hvarken
vore ett tillförlitligt medel för vinnande af minskning i bränvinstillverkningen
eller i industriel! och ekonomiskt afseende fördelaktigt,
ansågs likväl en tidsinskränkning nödvändig i anseende till de faror,
som oinskränkt eller till och med lång bränningstid troddes! kunna
medföra under de här i landet genom vanor och föregående författningar
framkallade förhållanden. Då, såsom förut omtalats, kongl.
förordningen den 10 oktober 1851 medgaf bränvinsbränning under
de sex vintermånaderna, fördelade i tre terminer, hvarje om två månader,
blef enligt 1855 års tillverkningslag tiden inskränkt till
två månader årligen, eller från och med den 15 oktober till den 15
november samt från och med den 15 november till den 15 december,
med rätt för bränvinstillverkare att utöfva handteringen under
endera eller begge af desse månader, dock minst en månad. Det
dröjde likväl icke länge, innan en utsträckning af tiden fans nödvändig.
Redan genom kongl. kungörelsen den 21 juni 1858 blef med afseende
å vigten deraf, att den för större brännerier utgående betydliga af
-
105
gift icke under då varande tryckta penningeställning på en gång
droges ur allmänna rörelsen samt å hvad erfarenheten i ofri g t gifvit
vid handen angående olägenheterna af bränvinstillverkningens ovilkorliga
begränsning inom tiden emellan den 15 oktober och 15 december,
förordnadt, att under derpå följande höst och vinter bränvinstillverkning
i större bränneri skulle vara tillåten icke allenast
under ofvannämnde två månader utan äfven år 1859 från den 15
januari till den 15 april, med rätt att idka bränning under en eller
två af de sålunda bestämde fem månaderna. Enahanda föreskrift
meddelades i kongl. kungörelsen den 6 maj 1859 för bränvinstillverkningen
i större brännerier under derpå följande höst och vinter. Den
genom dessa två kungörelser medgifna utsträckning i tiden innefattade
egentligen endast en utsträckt frihet i valet af tid för tillverkningens
utöfning, då densamma fick ega rum högst under två af de bestämda
fem månaderna. Vid 1859—60 årens riksdag, då skilnaden emellan
större och mindre brännerier upphäfdes, uttalade Rikets Ständer, att
farhågan för en öfverdrifven bränvinstillverkning icke vidare borde
uppehålla tillämpningen af den för näringarna i allmänhet antagna
grundsats af största möjliga frihet i deras utöfning, samt att den
inskränkning i tiden för bränvinstillverkning, som då var föreskrifven,
medförde både för den enskilde och staten förlust och olägenhet;
och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers, på dessa skäl grundade,
beslut blef i kongl. förordningen den 26 oktober 1860 tillverkningstiden
utsträckt till fem terminer, hvarje å en månad från den 15 januari
till den 15 april samt från den 15 oktober till den 15 december,
med rätt för bränvinstillverkare att utöfva sin handtering under
en, två eller tre af dessa terminer. Genom kongl. förordningen den
18 december 1863 infördes ytterligare en Iränning stermin, från den 1
november till den 1 december; och skulle tillverkare ega att under
en, en och en half, två, två och en half eller tre af de stadgade terininerne
handteringen utöfva. Jemväl 1867 års riksdag ansåg då
gällande inskränkning i tiden för bränvinstillverkning olämplig samt
förklarade, att farhågan för en öfverdrifven bränvinstillverkning torde
hafva blifvit i väsentlig mån förminskad genom den vid bränvinsutförsel
till utrikes ort, jemlikt kongl. kungörelsen den 7 december
1866, medgifna restitution af tillverkningsafgiften, på grund hvaraf
106
Rikets Ständer beslöto, och i kongl. förordningen den 17 maj 1867
stadgades, att brånvinstillverkningen skulle vare tillåten under januari,
februari, mars, april, oktober, november och december månader; att dessa
månader indelades i 14 terminer, hvarje om en half månad, samt
att tillverkaren egde att af dessa terminer välja hvilken eller hvilka
och huru många, han åstundade. Vid 1871 års riksdag, som bibehöll
tiden för tillverkningens bedrifvande vid sålunda bestämda
sju månader, från den 1 oktober till den 1 maj, borttogs terminsindelningen
helt och hållet, och medgafs tillverkaren att utöfva sin
handtering under den längre eller kortare del af dessa sju månader,
han sjelf kunde finna med sin fördel förenligt. Äfven under sommarmånaderna,
eller tiden från den 1 maj till den 1 oktober, medgafs
i 1871 års förordning bränvinstillverkning, dock endast i sammanhang
med pressjästberedning, efter dertill erhållet tillstånd af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Efter likasom före år 1855 har
den allmänna tillåtelsen till bränvinstillverkning varit beroende af
det vilkor, att icke högst vigtiga omständigheter föranledde dess inställande.
Angående beskattningen å tillverkningen vidtogos i 1855 års lagstiftning
väsentliga förändringar både i sjelfva beskattningsgrunden
och skattens belopp; och det var i bränvinets högre beskattning
och fördyrande man sökte ett hufvudsakligt medel till den öfverflödiga
tillverkningens och förbrukningens hämmande. Enligt den före
1855 gällande lag i ämnet utgjordes, enligt hvad förestående redogörelse
gifvit vid handen, skatten endast efter pannerymden med olika
utgifter allt efter redskapens beräknade större eller mindre afverkningsförmåga.
I den nya lagstiftningen kunde visserligen denna grund icke
öfvergifvas för de mindre brännerierna, enär ingen tillräcklig kontroll
å afverkningen kunde utfinnas, men i afseende å de större brännerierna
bestämdes, att afgiften skulle beräknas efter det tillverkade
kannetalet. Efter de mindre bränneriernas upphäfvande år 1860 har
den direkta produktbeskattningen varit för allt inom riket tillverkadt
bränvin tillämpad. Den tillverkningsafgift, som år 1855 faststäldes,
var 16 sk. banko för hvarje tillverkad kanna sexgradigt bränvin, en
högst betydlig förhöjning af de afgifter, som förut enligt tariff varit
bestämda. Vid 1856—58 årens riksdag förklarade Rikets Ständer
107
grundsatsen böra strängt bibehållas, att genom en för all bränvinstillverkning
lika, men tid efter annan småningom ökad beskattning
höja priset på sjelfva varan samt derigenom minska både förbrukning
och tillverkning, hvarför ock då afgiften höjdes till 60 öre för hvarje
kanna bränvin af 50 procent styrka vid 15 graders värme efter
Celsii termometer; och blef förhöjningen genom kong! förordningen
den 27 november 1857 föreskrifven att tillämpas från och med
början af år 1858. Med afseende å nödvändigheten af ökade inkomster
för fyllande af uppkomna statsbehof, blef vid 1867 års riksdag
tillverkningsafgiften förhöjd till 70 öre, att utgå från och med
den 1 oktober 1867, enligt kongl. förordningen den 17 maj samma
år. På grund af riksdagens år 1871 fattade beslut blef, jemlikt
kongl. förordningen den 26 juni 1871, tillverkningsafgiften från och
med den 1 oktober samma år ytterligare höjd till 80 öre för hvarje
kanna bränvin, dock stadgades i sammanhang dermed, att af det vid
uppmätningen bestämda och till normalstyrka reducerade kannetalet
skulle afdragas 3 procent, då återstoden utgjorde det beskattningsbara
kannetalet. Detta afdrag medgafs såsom ersättning för den förlust,
som genom afdunstning eger rum. Äfven stadgades då en med
25 öre förhöjd tillverkningsafgift för hvarje kanna bränvin, som i
sammanhang med pressjästberedning tillverkades under maj till och
med september månader, hvilken särskilda afgift dock jemlikt kongl.
kungörelsen den 26 augusti 1873 upphört från och med år 1874.
Förutom den sålunda lagbestämda tillverkningsafgift en stadgades
i 1855 års tillverkningslag en särskild högre afgift för öfvertillverkning
vid större bränneri med 1/i förhöjning af sjelfva skatten,
ifall öfvertillverkning utgjorde mer än Y10 af det anmälda beloppet,
hvaremot vid under tillverkning erlagd tillverkningsskatt, motsvarande
minskningen i tillverkningen, tick återlyftas, dock icke till högre belopp
än Y af den erlagda afgiften och aldrig mera, än att återstoden
svarade mot den minsta tillåtna tillverkning. Då emellertid berörda
förhöjda beskattning för öfvertillverkning ansågs hvarken vara med
billighet öfverensstämmande eller af omständigheterna påkallad, blef
stadgandet derom vid 1865—66 årens riksdag ur författningen uteslutet.
Angående återbekommande af erlagd afgift vid undertillverkning
ändrades bestämmelserna i 1855 års förordning på det sätt, att
108
vilkoret om återstodens svarande mot minsta tillåtna tillverkningen
borttogs, och gjordes vid 1869 års riksdag det ytterligare medgifvande,
att sa stor del af den erlagda afgiften, som mot undertillverkningen
svarade, finge återlyftas, dock att i hvarje händelse afgift skulle erlåggas
för minst 4/5 af det lägsta tillåtna tillverkningsbeloppet.. Vid
1871 ars riksdag faststäldes, i sammanhang med terminsindelningens
borttagande vid bränvinsbränning, för öfver- och undertillverkning vissa
afgifter, och bestämdes desamma enligt kongl. förordningen den 26
juni 1871 sålunda, att för hvarje kanna, hvarmed tillverkningen vid
afslutningen öfversteg 1200 kannor för dygn, 25 öre skulle betalas.
såsom särskild tilläggsafgift, samt att, då tillverkningen understeg
antingen 200 kannor om dygnet eller den minsta tillåtna tillverkningen
i sin helhet af 3000 kannor, en afgift af 25 öre kannan skulle
erläggas för skilnaden emellan det minsta tillåtna tillverkningsbeloppet
och hvad verkligen blifvit tillverkadt.
I afseende å tillverkningsaf''giftens erläggande intogs i 1855 års
lagstiftning både för betryggande af kronans rätt till afgiften och
för att återhålla dem, hvilka kunde lättsinnigt försöka en handtering,
hvartill de hvarken egde kapital eller erfarenhet, det skatten skulle
erläggas förskottsvis och för minst en half månad eller, såsom det sedermera
bestämdes, en half tillverkningstermin i sänder. Då de i
detta afseende meddelade stadganden emellertid befunnos vålla tillverkarne
både olägenheter och kostnader, blefvo vid 1871 års riksdag
nya föreskrifter gifna, genom hvilka det lemnades åt tillverkarens''
fria val att antingen inbetala i förskott större eller mindre del af
den bestämda bränvinsskatten, dock icke för mindre än 1500 kannor
hvarje gång, och deremot få i man af tillverkningens fortgåno- ur
bränneriet uttaga och fritt förfoga öfver en motsvarande myckenhet
bränvin eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på nederlag
uti ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkändt, i närheten af
bränneriet beläget magasin eller nederlagsrum under offentlig kontroll
samt endast i mån af från nederlaget skeende uttag erlägga
den derför belöpande afgift. Tiden för åtnjutande af sådan nederlagsrätt
var dock begränsad till den 1 nästkommande oktober eller
det nya bränningsårets början, då tillverkningsafgiften för det å nederlag
upplagda bränvinet borde vara betald; och skulle tillverkaren
109
såsom nedei lagsafgift erlägga 10 kronor för hvarje helt tusental kannor
bränvin, som vid tillverkningens upphörande qvarlåg i nederlaget,
för hvilket da af Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle förordnas
särskild tillsyningsman. Under pågående tillverkning skulle nederlaget
deremot öfvervakas af den vid bränneriet anstälde kontrollören.
I ändamål att undanrödja det tryckande band, som var brännerinäringen
pålagdt derigenom, att tillverkaren måste till följd af den
höga skatten sälja sin vara inom landet, blef genom kongl. kungörelsen
den 7 december 1866 medgifvet, att vid utförsel af bränvin
sjöledes från stapelstad till utrikes ort restitution af bränvinstillverkningsafgift
finge af tillverkningsmedlen åtnjutas till lika belopp med
denna afgift, eller 60 öre för kanna af 50 procent styrka vid 15
graders värme efter Celsii termometer, dock att restitution icke beviljades
vid utförsel till Norge, då det utförda bränvinet var försatt
med socker eller annat främmande ämne, som gör bränvinsprofvaren
oanvändbar, och ej heller för utförsel af mindre än 100 kannor
af normalstyrka. Utförseln skulle verificeras medelst intyg om varans
lossning a utländsk ort, utfärdadt af vederbörande embetsmyndighet.
Då sedermera tillverkningsafgiften höjdes år 1867 till 70 öre och
1871 till 80 öre, blef äfven en motsvarande förhöjning medgifven
] restitutionens belopp. Den sålunda beviljade restitutionen afsåg
dock endast det bevisligen utförda kannetalet, hvaremot dervid icke
togs hänsyn till den minskning, som vid bränvinets förädling till sprit
uppkom. Med anledning häraf anhöll 1871 års riksdag, att förslag
matte riksdagen föreläggas till sådan ändring i lagstiftningen, att den
föi det utförda bränvinet verkligen erlagda tillverkningsafgiften
kouune att till fullo återställas, i följd hvaraf, och sedan en af Kongl.
Majrt i ämnet afgifven proposition vunnit 1872 års riksdags bifall, genom
kongl. kungörelsen den 24 maj 1872 stadgades, att vid utförsel af bränvin
restitution skulle åtnjutas med 81,7 öre för hvarje kanna renadt och
med 80 öre för hvarje kanna icke renadt bränvin af 50 procent
styrka vid en temperatur af -j- 15 grader å Celsii termometer; att
såsom renadt skulle anses bränvin, hvars verkliga styrka vid ofvannämnda
temperatur uppginge till 93 procent alkohol eller derutöfver,
hvaremot bränvin, som vid samma temperatur befans hafva mindre
styrka än 93 procent alkohol, vore''att betrakta såsom icke renadt.
no
I dessa bestämmelser gjordes genom kong! kungörelsen den 18
september 1874 de ändringar, att dels utförselns verificerande medelst
intyg från lossningsorten ej erfordrades för den händelse, att
utförseln skedde i direkt till utrikes ort utklareradt fartyg, hvars
drägtighet uppginge till eller öfversteg 10 nyläster, och tullkammaren
vid utklareringen antecknat bränvinet å sjöpasset, dels undantag från
det i 1866 års kungörelse stadgade minimibelopp af 100 kannor för
restitution af tillverkningsafgift vid utförsel af bränvin under vissa
vilkor medgafs, då sådan vara utfördes för proviantering af fartyg
i Öresund, dels ock restitution äfven för utförsel af bränvin till Norge,
ehvad den skedde sjöledes eller landvägen, beviljades.
Ehuru för lagen om tillverkning af bränvin främmande, intogos
fortfarande i 1855 års förordning stadgande]! om bränvins destillering
och rening, egentligen i ändamål att förekomma att de, som drefvo
destillering, skulle missbruka densamma till bränvinsbränning. I sådant
afseende medgafs, att bränvinstillverkare i större bränneri kunde
under vissa dagar af den tid, hvarunder han var berättigad till bränvinsbränning,
och i mindre bränneri under hela denna tid utan särskild
afgift destillera bränvin, samt att bränvinsdestillering skulle
under den tid, då bränvinstillverkning icke var tillåten, kunna i stad,
såsom särskild näring, efter erhållet tillstånd utöfvas under uppsigt
af särskild tillsyningsman. Derjemte voro apotekare bibehallne vid
sin destilleringsrätt under hela året. Bränvins rening utan eld eller
ånga var en hvar tillåten. Genom nådigt bref den 23 januari 18o6
medgaf Kongl. Maj:t, att en del verk, akademier och undervisningsanstalter
finge för egna behof utan afgift begagna destilleringsredskap.
Vidare blef i 1860 års tillverkningslag medgifvet, att bränvinsdestillering
i stad, såsom särskild näring, kunde under alla tider
af året utöfvas. I sammanhang med den vid 1865—66 årens riksdag
medgifna restitution af tillverkningsafgiften vid bränvins utförande
till utrikes ort utvidgades friheten att bedrifva destilleringsrörelse,
i anledning hvaraf kongl. förordningen den 26 oktober 1866 medgaf,
att destillering i sammanhang med bränvinstillverkning fick ega rum
under hela den tid tillverkningen utöfvades, samt att destillering kunde
äfven å landet såsom särskild näring under alla tider af aret utöfvas.
I sammanhang med införande af den direkta produktbeskatt -
in
ningen vid brävinstillverkningen, till en början vid de större brännerierna
och efterj de mindre bränneriernas upphäfvande år 1860
vid all bränvinstillverkning i riket, erfordrades särskilda föreskrifter
i afseende å kontrollen å tillverkningen. I sådant hänseende innehöll
1855 års förordning, hvad hufvudsakligen ännu är gällande, att tillsynen
vid de brännerier, der nämnda beskattningssystem tillämpas,
skulle utöfvas af en vid hvarje sådant bränneri af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnad kontrollör, som dagligen borde uppmäta
det tillverkade bränvinet; hvarjemte vederbörande kommunalstyrelse
egde utse en redbar och skrifkunnig person att såsom vittne närvara
vid bränvinets, uppmätning och profning. Arfvode till kontrollör
äfvensom dagtraktamente till vittne skulle utgå af statsmedel. Derjemte
ålades tillverkaren att förse kontrollören med bostad jemte
kost på det ställe, der bränvinstillverkningen utöfvades. De sålunda
anstälde kontrollörerne skulle lyda under öfverkontrollörer, hvilka af
Kongl. Maj:t förordnades, med åliggande att hålla allmän tillsyn öfver
förordningens efterlefnad. För hela kontrollens öfvervakande och för
insamlandet af statistiska uppgifter rörande tillverkningen m. in. inrättades
inom kongl. civildepartementet en särskild kontrollbyrå, under
hvars chef hela kontrollpersonalen skulle lyda; och har nämnde
byra sedan år 1874 hört under kongl. finansdepartementet.
Angående försäljning åt bränvin.
Utgående från samma synpunkt, som varit följd i tillverkningslagen,
nemligen att kraftiga åtgärder måste vidtagas för att söka
motarbeta det alltför allmänna missbruket af spritdrycker, ansågo Rikets
Ständer vid 1853—54 årens riksdag, att, om detta missbruk
skulle kunna hämmas, handeln med dessa drycker lika väl som tillverkningen
deraf måste beläggas med strängare samt mera inskränkande
band och kontroller, än hvad förut egt rum.
Uti den på grund af nämnda riksdagsbeslut utfärdade försäljningslagen
af den 18 januari 1855 vidtogs i afseende på omfånget
för den fria bränvinshandeln den väsentliga förändring, att denna
handel inskränktes till försäljning af minst 15 kannor, hvarjemte
112
utminuteringen delades i två olika slag af försäljning, minuthandel och
uiskänkning. Det ansågs nemligen icke rådligt att lägga all utminutering''1
af bränvin i utskänkarens händer, emedan man fruktade
att på sådant sätt befordra det för sedlighet och arbetsdrift i hög
grad menliga kroglifvet; hvadan en särskild reglerad bränvinshandel
utan rättighet till försäljning af det vanligaste minsta qvantum samt
utan förtäring på stället infördes och benämndes minuthandel, för
hvilken minimum bestämdes till V2 kanna. Vid utskärning kunde huru
litet som helst säljas till förtäring på stället eller afhemtning; och
skulle å sådant ställe mat alltid vara att tillgå. Utöfningen af dessa
båda slag af bränvinsförsäljning, minuthandel och utskänkning, gjordes
beroende af särskild! tillstånd och underkastades viss beskattning, på
sätt här nedan omförmäles.
På grund af 1874 års riksdags till förekommande af de talrika
missbruk genom salning, som vid den fria handeln med 15 kannor
förekommit, fattade beslut blef i kongl. förordningen den 18 september
samma år partihandeln sönderdelad i en större, som skulle
blifva fullkomligt fri, och eu mindre, för hvars utöfvande särskild!
tillstånd men ingen försäljningsafgift skulle erfordras; och bestämdes
gränsen mellan dessa båda slag af partihandel till 100 kannor, som
således skulle utgöra minimum för den större partihandeln, under
det för den mindre partihandeln minsta försäljningsbeloppet bibehölls
vid 15 kannor.
I afseende å behörigheten att idka bränvinsförsäljning fordrade 1855
års lagstiftning för minuthandel och utskänkning, hvad äfven sedermera
beträffande mindre partihandel stadgades, att försäljaren skulle
hafva god fräjd, gjort sig känd för ordentlighet, kunna skrifva och
räkna samt i öfrigt pröfvas tjenlig dertill. Den, som enligt gällande
lag om tillverkning af bränvin icke egde med sådan sig befatta,
uteslöts dock helt och hållet från rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin; hvithet förbud genom kongl. förordningen
den 27 november 1857 utsträcktes till apotekare. Härjemte
blef år 1855 förbjudet att utöfva utskänkning i sammanhang med
annan handel, vare sig i stad eller å landet, samt för minuthandel a
landet enahanda förbud meddeladt, hvilket dock genom kongl. förordningen
den 7 december 1860 upphäfdes i afseende pa köpingar.
113
I fråga om försäljningsrättigheternas utdelande infördes i den nya
lagstiftningen den grundsats, att kommunerna skulle ega att i sedlighetens
intresse deröfver besluta. Den rätt, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förut egt i detta afseende, blef så till vida inskränkt,
att menigheternas vilja, uttalad genom deras kommunalmyndigheter,
kunde hindra inrättande af nya eller bibehållande af gamla minuthandels-
och utskänkningsställen.
I städerna hade före 1855 års lagstiftning en mängd rättigheter
uppstått på grund af burskap eller särskilda tillståndsresolutioner.
Då man icke ansåg sig kunna borttaga dessa rättigheter, blef deras
bestånd i lagen betryggadt.
Ä landet hade gästgifverierna, såsom förut blifvit angifvet, haft
både pligt och rätt att utskälla spritdrycker. Jemte det denna
skyldighet för gästgifverierna upphäfdes, blef rättigheten till utskänkning
dem tillförsäkrad, då i lagen stadgades, att gästgifveri å landet,
för hvilket vid den tid, då 1855 års förordning blef till efterlefnad
gällande, utskänkningsrättighet utöfvades, skulle vara vid rättigheten
fortfarande bibehållet. Efter tagen kännedom om uppkomsten af
den åt gästgifvare bibehållna utskänkningsrätt, förklarade 1872 års
riksdag sig icke kunna betrakta den samma såsom åtföljande hemmanet
eller egendomen utan endast såsom personlig rättighet, som
kunde komma att upphöra. Sedan en på grund häraf begärd utredning
föregått, blef i öfverensstämmelse med 1873 års riksdags
beslut i kongl. förordningen den 26 augusti 1873 stadgadt, att den
gästgifveri å landet inedgifna utskänkningsrätt endast skulle få tillgodonjutas
af den, som, då samma förordning blef till efterlefnad
gällande, var egare till sådant gästgifveri, och af hans hustru, så
länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri,
sjelf eller genom annan behörig person, besörjer.
I städerna tillkom det magistraten tillsammans med stadens
äldste och efter kommunalförfattningarnas införande stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga att afgifva utlåtande, huruvida utöfver befintliga,
på burskap eller särskilda resolutioner grundade rättigheter några
minuthandels- och utskänkningsrättigheter skulle utdelas för en tid
af högst tre år. Sedan dessa utlåtanden inkommit afgjordes frågan af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som dock icke egde emot båda
8
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen
kommunalmyndigheternas afstyrkande besluta, att dylika rättigheter
skulle meddelas, ej heller bestämma rättigheternas antal högre än
hvad samma myndigheter gemensamt tillstyrkt. Med utdelande af
de sålunda bestämda rättigheterna hade deremot Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke från början att taga någon befattning, utan
skulle denna ske på grund af fri och öppen täflan emellan dem, som
ville komma i åtnjutande af sådana rättigheter, så vida icke alla sålunda
lediga rättigheter till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin i staden eller beggedera öfverlemnades till bolag. I förra
fallet, då rättigheterna utbjödos på auktion åt den eller dem, som
åtogo sig afgift för högsta kannetalet, var pröfningsrätt öfver gjorda
anbud förbehållen magistraten, som egde att antaga eller förkasta
dem med tillbörligt afseende å de bjudandes behörighet och tjenlighet.
Vid försäljningens öfverlåtande på bolag egde deremot .icke
någon auktion å försäljningsrättigheterna rum, utan hade magistraten,
efter kommunalrepresentationens hörande, att derom sluta aftal med
bolaget; dock blef genom kongl. förordningen den 18 december 1863
stadgadt, att berörda aftal skulle underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning. Till följd af åtskilliga missbruk af den
städernas myndigheter sålunda lemnade frihet att pröfva gjorda anbud
på öfvertagande af all bränvinsförsäljning inom de samma, utan
afseende på anbudens inverkan på hushållningssällskaps och landstings
deraf beroende rätt till vissa andelar af försäljningsafgifterna,
öfverlemnades pröfningsrätten i detta fall åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
genom kongl. kungörelsen den 17 maj 1867, som
stadgade, att magistraten skulle, då fråga uppstod om bränvinsförsäljnings
öfverlåtande åt bolag, deröfver infordra skriftliga anbud,
hvilka, efter det stadsfullmäktige eller allmän rådstuga blifvit hörde,
skulle öfverlemnas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som med
afseende å ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna afgiftens
belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift och det kannetal
bränvin, bolaget ansåges kunna afyttra, egde antaga eller förkasta
anbuden; och skulle magistraten, om gjordt anbud antogs, sluta
aftal med bolaget. Då likväl denna rätt att till bolag öfverlåta all
försäljning af bränvin, så i minut som genom utskänkning, blifvit af
åtskilliga städer begagnad såsom medel att till egen fördel mono
-
115
polisera den mindre försäljningen, inskränktes genom kongl. kungörelsen
den 26 juni 1871 denna rättighet till endast all utskänkning af
bränvin. Då städerna emellertid genom kongl. förordningen den 26
augusti 1873 fingo sig ålagdt att till landsting och hushållningssällskap
afstå 75 äfven af de vinstmedel, som å bolagens rörelse kunde uppstå,
blef, såsom en billig ersättning derför, friheten att genom öfverlåtelse
på bolag ordna äfven minuthandeln med bränvin återgifven åt städerna.
På samma gång stadgades, att, om sådant bolag ville mot bestämd
afgift till bolaget åt annan upplåta någon af de utaf bolaget
öfvertagna försäljningsrättigheter, bolaget skulle derom göra framställning
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som efter magistratens
hörande egde att bifalla eller afstå framställningen med afseende
å skälen för öfverlåtelsen, tjenligheten och behörigheten hos den,
åt hvilken öfverlåtelsen i fråga sattes, samt afgiftens förhållande till
den inkomst, hvilken ansågs kunna uppkomma af rörelsen.
Hvad bränvinsförsäljningen å landet angår, utöfver den utskänkning
som kunde gästgifveri tillkomma, hade kommunernas egna myndigheter
att föreslå och Kongl. Maj:ts befallningshafvande att besluta,
om någon utskänknings- eller minuteringsrättighet skulle beviljas för
en tid af högst tre år; i hvithet fall offentlig auktion anstäldes, dervid
sockennämnden och sedermera kommunalnämnden tillkom att
med tillbörligt afseende å de bjudandes behörighet och tjenlighet
antaga eller förkasta anbuden. Öfverlåtande på bolag af minuthandel
med eller utskänkning af bränvin på landet har icke blifvit
af lagstiftningen medgifvet.
Jemte ofvan nämnda ständiga försälj ningsrättigheter, vare sig i
stad eller å landet, kunde utskänkningsrätt tillfälligtvis för kortare
tider beviljas, såsom vid läger eller der trupp eljest var för flera
dagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg
m. m.; och egde Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter vederbörandes
anmälan att deröfver besluta.
Då genom kongl. förordningen den 18 september 1874 mindre
partihandeln infördes, gjordes densammas utöfning beroende af särskildt
tillstånd; och tillkommer det kommunernas myndigheter att
för ett år i sänder föreslå och Kongl. Maj:ts befallningshafvande att
besluta om rätt till sådan handel må beviljas.
116
Ur synpunkten, att bränvinet borde fördyras, på det bruket deraf
såmedelst måtte minskas, ansåg 1853—54 årens riksdag sig böra ej
blott betydligt öka beskattningen å tillverkningen utan äfven bestämma
en viss afgift för hvarje kanna, som såldes i minuthandeln
eller vid utskänkning. Försäljning saf gift erna bestämdes då till 8
skilling banko vid minuthandeln och 12 skilling banko vid utskänkningen
för hvarje kanna af beräknade försäljningsbeloppet. Skälet
till denna olikhet i afgifterna var, att man ansåg sig kunna motarbeta
kroglifvet, som framkallat de gröfsta missbruken, derigenom
att rusdryckers anskaffande gjordes lättare och mindre dyrt på annan
väg än genom besök på krogen. Till åstadkommande af lättnad i
utskänkningsafgiftens beräkning, sedan nya myntsystemets tillämpning
vidtagit, höjdes densammas belopp från 12 skilling banko eller 371/,,
öre till jemna 40 öre.
Det minsta kannetal, hvarefter afgiften beräknades, blef för hvarje
rättighet att utskänka eller utminutera bränvin bestämd i 1855 års
försäljningslag till 800 kannor i stad och till 400 kannor å landet
för hvarje försäljningsår, som räknades i stad från den 1 oktober
och å landet från den 1 november. Med afseende å ringheten af
detta belopp i förhållande till verkligen försålda kannetalet samt i
sammanhang med den vid 1874 års riksdag vidtagna inskränkning i
den fria partihandeln, hvarigenom man ansåg, att en del bränvin,
som förr afyttrats genom sådan handel, skulle komma att framdeles
försäljas genom minuthandel eller utskänkning, bestämdes i kongl.
förordningen den 18 september 1874 eu förhöjning i det föreskrifna
lägsta kannetalet för beräkning af skatten för minuthandel
med eller utskänkning af bränvin till 1,200 kannor för stad och
600 kannor för landet. Med iakttagande af nämnda minimum bestämdes
det kannetal bränvin, som ansågs komma att af hvarje näringsidkare
föryttras, på olika sätt efter de olika formerna för försäljningsrättigheternas
utdelning. Vid de privilegierade utskänkningsrättigheterna
skulle det kannetal, för hvars afyttrande afgift borde erläggas,
fastställas af taxeringskomitéerna. Vid öfverlåtande af försäljningsrättigheter
på auktion var det naturligtvis täflan emellan de särskilde
spekulanterne, som skulle bestämma högsta kannetalet, dock med magistraten
i stad och kommunalnämnden å landet förbehållen pröfningsrätt
117
öfver de gjorda anbuden, så att dessa myndigheter ej ovilkorligen
nödgades att antaga det högsta. Då försäljningen åter öfverlemnades
till bolag, var det den profvande myndigheten, till eu början magistrat
och sedermera Kong! Maj:ts befallningshafvande, som egde
fastställa det kannetal, som ansågs komma att föryttras, dervid dock
var stadgadt, att anbud af bolag om öfvertagande af all bränvinsförsäljning
icke fick antagas, om afgiften var lägre, än sammanlagda
beloppet skolat minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna varit åt
särskilda personer upplåtna. De sålunda bestämda försäljningsafgifterna
skulle erläggas för hvarje halfår förskottsvis.
För tillfälliga utskänkningsrättigheter under kortare tid än ett år
skulle afgiften bestämmas af taxeringskomitén och fick ej understiga
det belopp, som för den ifrågavarande tiden svarade mot minsta
afgiften för ett år; och skulle det sålunda faststälda beloppet, innan
utskänkning fick företagas, förskottsvis erläggas.
Hvad beträffar användandet af försäljning safgifterna, förklarade
1858—54 årens riksdag sig anse billigheten fordra, att, enär den
vida betydligare tillverkningsskatten tillföll statsverket, försäljningsafgifterna
borde komma menigheterna till godo för att användas till
kommunala behof. För att emellertid icke kommunalmyndigheterna
af nit att bereda kommunen inkomst möjligen skulle antaga hvem
som helst, som utfäste sig att erlägga högsta afgiften, eller på andra
sätt befordra försäljningsställens anläggning och bränvinets spridande,
stadgades, att å landet afgifterna af en kommuns försäljningsrättigheter
icke skulle omedelbart tillfalla kommunen utan ingå till en
för länet eller för större distrikt af detsamma gemensam kassa, hvarifrån
medlen sedermera borde Utdelas bland dess samtliga socknar i
förhållande till hvarje sockens folkmängd. Hvad åter städerna beträffade,
yttrade riksdagen, att för dem måste till följd af de olika
förhållanden, hvari deras styrelser befunne sig emot landtkommunernas,
samt den vana och häfdvunna rätt, städerna egde att hvar
för sig tillgodonjuta afgifterna för der försålda starka drycker, skiljaktiga
stadganden i detta afseende meddelas. Dock skulle ej mindre
städerna, med undantag af Stockholm, än äfven landtkommunerna
lemna en viss del af försäljningsafgifterna till hushållningssällskapen,
för att af dem förvaltas och användas till ändamål, som vore för
118
länet nyttiga. I öfverensstämmelse härmed föreskref 1855 års försäljningslag,
att af försäljningsafgifterna, vare sig i stad eller a landet,
skulle V5 i landtränteriet för hushållningssällskapets räkning insättas;
att af de afgifter, som i stad inflöte, återstående 4/5 skulle
tillfalla staden; att af afgifterna från socknar å landet 4/6 skulle
aflemnas i landtränteriet, för att på ofvan omförmälda sätt fördelas
efter folkmängden; samt att i Stockholm hela afgiften skulle tillfalla''
staden. Efter de nya kommunalförfattningarnas införande blef på
grund af Rikets Ständers beslut vid 1862—63 årens riksdag genom
kongl. förordningen den 18 december 1863 stadgadt, att af de afgifter,
som inflöto för minuthandel med och utskänkning af bränvin,
vare sig i stad eller å landet, skulle utom den femtedel, som tillföll
hushållningssällskapen, ytterligare eu femtedel insättas i landtränteriet
för landstingets räkning, dock att i Stockholm fortfarande hela afgiften
skulle tillfalla staden; äfvensom i annan stad, som icke deltog i landsting,
jemväl den femtedel, som eljest bort för landstingets räkning insättas
i landtränteriet, skulle tillfalla staden. Då emellertid städerna, genom
öfverlåtande af all bränvin sförsäljning åt bolag, af dessa erhöllo utöfver
de bestämda försäljningsafgifterna högst betydliga inkomster till
icke ringa del på landstingens och hushållningssällskapens bekostnad,
ansåg 1873 års riksdag, att såsom vilkor för denna rättighet att åt
bolag öfverlemna all bränvinsförsäljning städerna skulle till landsting
och hushållningssällskap afstå jemväl en del af den vinst, de genom
bolagen kunde bereda sig; och blef på grund af samma riksdags beslut
i kongl. förordningen den 26 augusti 1873 stadgadt, och finnes
i senare försälj ningslagar upprepadt, att i städer, der bränvinsförsäljningen
är åt bolag öfverlåten, dessa bolag skola utöfver den försäljningsafgift,
de böra erlägga, afstå hela sin nettovinst till enahanda
fördelning emellan städer, landsting och hushållningssällskap, som är
stadgad i afseende på försäljningsafgiften, hvarjemte för att sätta landsting
och hushållningssällskap i tillfälle att tillse, att de erhålla den dem
tillkommande andel i berörda vinst, föreskrefs, att bolagens räkenskaper
skulle för hvarje år granskas af särskilde revisorer, utsedde
af städerna, landstingen, hushållningssällskapen och Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
119
in.
Motiv
tm
Förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin.
Då de förändringar, som komitén föreslagit i gällande tillverkningslag,
gå i enahanda retning, hvari lagstiftningen i denna del
hittills utvecklat sig, har komitén, med bibehållande af den nuvarande
uppställningen af tillverkningslagen, under de särskilda paragrafer,
i hvilka hufvudsakliga ändringar blifvit gjorda, anfört skälen
derför, hvaremot mindre väsentliga ändringar ansetts icke behöfva
särskildt motiveras.
Art. 1.
Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.
§ l
Mom.
1. Med bibehållande af gällande föreskrift angående behörigheten
att tillverka bränvin, har komitén funnit ett förtydligande
böra ega rum af det nuvarande stadgandet, »att flere
till bränvinstillverkning berättigade må förena sig i bolag för bedrifvande
af sådan tillverkning». Enligt komitén meddelade uppgifter
funnos i riket hösten år 1877 ett antal af 132 sådana bolagsbrännerier
med tillsammans 1216 delegare. Största delen af dessa var emellertid
icke egentliga bolag utan endast tillfälliga föreningar af flere
hemmansegare i ändamål att förädla deras jordbruksprodukter till
bränvin. Några hafva deremot utgjort bolag i juridisk mening, och
af dem har ett fåtal bildats med begränsad ansvarighet och såsom
sådana fått sina bolagsordningar af Ivongl. Maj:t faststälda. Vid så
-
120
dant förhållande har det ansetts behörigt, att skilnad göres emellan
dels sådana föreningar af till bränvinstillverkning berättigade personer,
hvilka förena sig om bedrifvande af bränvinstillverkning ä
samma ställe, dels ock egentliga bolag för näringens bedrifvande. För
dessa sistnämnda har derföre, i öfverensstämmelse med hvad i allmän
lag stadgas, blifvit föreskrifvet, att de skola upprätta skriftlig bolagsordning,
som bestämmer bolagsmännens rättsliga förhållande sins
emellan; hvarjemte särskildt beträffande aktiebolag, för den pröfning
som tillkommer Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid meddelande
af tillståndsbevis, det är af nöden att stadga, att aktierna skola vara
stälda till viss person.
Mom. 2. Det i förevarande moment förekommande förbud för
åtskilliga personer att på grund af sina befattningar och sin ställning
i samhället befatta sig med bränvinstillverkning anser komitén i
allmänhet böra fortfara, dervid likväl en redaktionsjemkning befunnits
lämplig i så måtto, att i stället för uppräknande af de särskilde
embets- och tjensteman, som förbudet afser, det samma gifvits en
mera allmän form, hvarjemte, enär derför icke torde kunna anföras
något fullgiltigt skäl, förbudet i hvad det afser »i tjenst varande
läkare» blifvit upphäfdt.
Mom. 3. I gällande tillverkningslag är fortfarande förbjudet
att tillverka bränvin å ecklesiatika, civila och militära boställen, såock
å annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes.
Grunden till detta stadgande var ursprungligen, att, då staten sjelf
ej ansågs böra drifva denna handtering, ej heller innehafvare af
kronans jord skulle ega att dermed sig befatta, äfvensom att skogen
eller annan tillgång till bränsle borde skyddas mot den förbrukning,
som bränvinstillverkning kunde derå förorsaka. Med fästadt afseende
derå, att det onekligen vore rent af olämpligt att genom ett ovilkorligt
författningsbud omöjliggöra för innehafvaren af dylik jord att,
der sådant kan anses förenligt med ett ändamålsenligt skötande af
jordbruket och .tillräcklig bränsletillgång förefinnes, bedrifva bränvinstillverkning,
har komitén icke tvekat att, med bibehållande såsom
regel af ifrågavarande förbud, föreslå att efter pröfning i hvarje
särskildt fall undantag derifrån må kunna meddelas af den myndighet,
som öfver dylik jord eger att utöfva tillsyn.
121
§ 2.
Enär författningens mening utan tvifvel varit, att Kongl. Majds
befallningshafvande eller magistraten i den ort, der bränneriet är beläget,
skall meddela tillstånd till bränvinstillverkning, har en ändring
i sådant syfte blifvit vidtagen; hvarjemte beträffande stad, der magistrat
icke finnes, tillägg blifvit gjordt, att ansökningen skall ske hos
tadsstyrelsen.
§ 3.
Mom. 1 och 2. Då vid 1853—54 årens riksdag tiden för bränvinstillverknings
bedrifvande inskränktes till två månader om året,
yttrades i särskilda Utskottets betänkande, »att berörda inskränkning
i och för sig sjelf och under vanliga förhållanden hvarken vore ett
tillförlitligt medel för åstadkommande af förminskning i tillverkningen
eller det i ekonomiskt och industrielt hänseende fördelaktigaste,
emedan en handtering, som finge drifvas endast tidtals, icke kunde
framkalla eller bibehålla arbetares största möjliga konstfärdighet;
emedan arbetets företagande hindrades under den tidpunkt, då det
efter olika orters olika, natur och handelsförhållanden kunde vara
beqvämligast och fördelaktigast; emedan det kapital, som läge uti
den oftast dyra redskapen, måste under en stor del af året vara dödt
och utan afkastning; och emedan varans tillverkning måste ske på
en gång och hastigt utan möjlighet att förutse, huru pris och efterfrågan
kunde komma att visa sig, då hon skulle aflåtas, — en omständighet,
som kunde, innan nästa tillverkning inträffade, framkalla
antingen brist och oskäliga pris eller ock underspris med deraf följande
öfverdrifna spekulationer och vingleri». På sätt, som framgår
af den utaf komitén förutskickade historiken, blef också tid efter annan
utsträckning i bränningstiden medgifven, till dess slutligen genom
kongl. förordningen den 26 juni 1871 stadgades, hvad jemväl
i sist utfärdade tillverkningslag af den 23 augusti 1876 är upprepadt,
att bränvinstillverkning är tillåten från klockan 12 på dagen
första helgfria dag i oktober månad till första helgfria dag i maj
månad det derpå följande året vid samme timme; hvarjemte bränvinstillverkning
i sammanhang med pressjästberedning må af Kongl. Maj:ts
122
befallningshafvande medgifves äfven under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober mot vilkor, som dels i förordningen äro föreskrifna,
dels ock ytterligare af Ivongl. Maj:t pröfvas erforderliga. Ivomitén
har icke tvekat att nu taga steget fullt ut och föreslå, att bränvinstillverkning
skall vara tillåten hela året, så framt ej högst vigtiga
omständigheter föranleda Kong! Maj:t att föreskrifva dess inställande
under viss tid. Den myckenhet bränvin, som inom landet förtäres,
äfvensom missbruket af denna vara är nemligen, enligt komiterades
förmenande, ingalunda beroende af, huruvida tillverkningen får utöfvas
under större eller mindre del af året. Kan tillverkningslagen
härå utöfva något inflytande, så lär detta väl hufvudsakligen ske
genom bränvinets fördyrande förmedelst en å detsamma lagd lämplig
beskattning samt genom sådana bestämmelser, att tillverkningen ej
kan bedrifvas i allt för liten skala eller för husbehof. — Till de
ekonomiska och tekniska skäl, som tala för tillverkningens befriande
från denna inskränkning i tid, kan äfven läggas den redan vunna
erfarenheten, att i samma mån, som tiden för bränvinstillverkningens
bedrifvande blifvit utsträckt, antalet brännerier inom landet minskats.
Sålunda uppgick detta antal under de första åren på 1860-talet till
emellan 600 och 550, men har sedermera nedgått till blott något öfver
400.
Det är också påtagligt, att med möjligheten af -tillverkningens
oafbrutna bedrifvande följer äfven möjligheten att använda bättre och
dyrbarare redskap samt skickligare arbetspersonal; och endast härigenom
kan bränvinstillverkningen i tekniskt hänseende uppnå en sådan
ståndpunkt, att den svenska spriten kan i prisbillighet täfla med
den utländska och derigenom blifva föremål för utförsel till andra
länder. Det torde måhända invändas häremot, att bränvinstillverkning
under den varmare årstiden icke låter sig med någon fördel utöfva,
och att således sommarmånaderna skulle utan olägenhet kunna
fortfarande såsom bränningstid undantagas; men detta är en omständighet,
som väl lämpligast öfverlåtes åt den enskilde tillverkaren att
utan statens förmynderskap sjelf pröfva; och dessutom torde de pressjästfabriker,
som redan äro anlagde och der bränvinstillverkningen
uppgått till icke obetydliga belopp, visa, att någon inskränkning i
detta afseende icke är behöflig.
123
I sammanhang med tillverkningens utsträckning till hela året
blir det likväl nödvändigt att bestämma, från hvilken dag tillverkningsåret
skall räknas och när det skall sluta, förnämligast derför att,
så länge det dagliga tillverkningsbeloppet i medeltal är begränsadt inom
en viss myckenhet, som det ej får öfverstiga, och en annan, som det
ej får underskjuta, det är oundgängligt, att någon dag är bestämd,
då uträkning skall ske till utrönande af, att tillverkningen hållit sig
inom desse gränser. Af detta skäl bör såsom öfvergångstid från det
ena tillverkningsåret till det andra helst väljas en tidpunkt, vid hvilken
man ej har anledning vänta, att i allmänhet nya brännerier sättas
i verksamhet, enär, om ett bränneri började kort före tillverkningsårets
utgång, stadgandet om afgift för undertillverkning blefve
obilligt i tillämpningen. Någon dag under eftersommaren är med
anledning häraf otvifvelaktigt den lämpligaste. Men äfven andra
skäl tala härför. Såsom råämne vid bränvinstillverkningen användas
nemligen nästan uteslutande landets egna jordbruksalster, och det måste
i anledning häraf vara af största intresse, att hvarje statistisk redogörelse
för tillverkningen och dess resultat afser allenast en skörd,
livilket ej kan blifva händelsen, om den tid, som redogörelsen omfattar,
sammanfaller med kalenderåret, enär i sådant fall vårtillverkningen
är en produkt af närmast föregående och hösttillverkningen
af det löpande årets skörd. Komitén har af sådan anledning föreslagit,
att tillverkningsåret skall räknas från klockan 12 på dagen
första helgfria dag i september månad det ena till nämnde timme å
första helgfria dag i samma månad det nästföljande året.
Mom. 3. Nu gällande författning stadgar, att tillverkningen
skall vara begränsad emellan 200 och 1,200 kannor i meddeltal för
hvarje tillverkningsdygn samt minsta tillverkningen vid hvarje
bränneri utgöra 3,000 kannor bränvin af normalstyrka. Samma skäl,
som tala för tillverkningens frigörande i afseende å tiden för densammas
utöfvande, kunna emellertid äfven och med lika mycket fog
anföras för förändring, så vidt sådant utan motverkande af lagstiftningens
sedliga ändamål eller med hänsyn till andra omständigheter
låter sig göra, i det tillåtna dagliga tillverkningsbeloppet. Genom
en nedsättning af minsta tillverkningsbeloppet för dygn skulle nemligen
tillfälle beredas för mindre jordbrukare att bättre än hittills
124
tillgodogöra sina egendomars produkter; ty utöfvandet af bränvinstillverkning
måste vara för jordbruket fördelaktigt i samma mån den
under längre tid oafbrutet utöfvas, hvarigenom det uppkommande
affallet bättre kan användas, utan att genom längre tids förvaring
undergå förskämning. Komitén har derföre föreslagit nedsättning af
det dagliga minsta tillverkningsbeloppet till 100 kannor. Då derjemte
komitén bibehållit nuvarande stadgandet, att minsta totaltillverkningen
vid något bränneri, under den tid hvarje anmälan afser,
skall utgöra 3,000 kannor, torde all fara vara undanröjd, att någon
husbehofsbränning skall kunna uppstå.
Högsta tillverkningsbeloppet för dygn har åter komitén ansett
böra höjas till 2,400 kannor, hvarigenom möjligheten ökas, att, der
rikligare tillgång på råämnen finnes och användning för affallet kan
beredas, drifva handteringen på ett mera fabriksmessigt sätt med
fullständigare redskap och med anlitande af skickligare arbetspersonal.
I öfrigt har detta moment blifvit så affattadt, att deraf tydligare,
än som för närvarande är stadgadt, framgår, huru beräkning
af tillverkningsloppet skall ega rum.
§ 5.
Med anledning af den skilnad, som i § 1 mom. 1 blifvit föreslagen
i afseende å bränvinstillverkning å samma ställe af flera personer
samt tillverkning, som bedrifves af bolag, har i denna § gjorts
ett förtydligande, huru i båda dessa fall anmälan om tillverkningen
skall ske.
§ 7.
De i denna § förekommande bestämmelser, huru förhållas skall,
då tillverkare vill före tillverkningsårets slut afstå ifrån tillverkningsrätten,
äro väsentligen desamma, som i nu gällande författning finnas
meddelade, endast med den ändring, att tiden för sådan anmälan till
fördel för tillverkaren blifvit nedsatt från fem till tre dagar samt
med iakttagande af en mindre redaktionsjemkning i ändamål att tydligare
bestämma beräkningen af berörda tid; hvarjemte blifvit tillagdt,
att kontrollör skall öfver sålunda skedd anmälan lemna uppgift jern
-
125
väl åt vederbörande öfverkontrollor, för hvilken det måste vara af
vigt att i tid blifva underrättad, då tillverkningsrätten kominer att
upphöra.
§ 8.
I denna § har den redaktionsjemkning vidtagits, att, äfven för
den händelse tillverkningen kommer att på grund af särskilt kongl.
påbud inställas enligt § 3, tillverkaren befrias från gäldande af kontrollkostnaderna
för den tid, under hvilken tillverkningen i följd
deraf varit instäld. Härjemte har för tydlighets skull blifvit tillagdt,
att den tid af fem dygn, hvarunder tillverkningen må vara afbruten,
räknas från utgången af det tillverkningsdygn, hvarunder afbrottet
inträdde.
§ 9.
Det i mom. 2 af denna § enligt gällande lag gifna stadgandet
om anslag af sådana förteckningar, hvarom denna § handlar, i sockenstuga
eller å annat lämpligt ställe i socknen, har af komitén ansetts
vara utan gagn och derföre uteslutits.
§ 10.
Det stadgande, som förekommer i § 18 af gällande lag, angående
rätt för den, som är till bränvinstillverkning berättigad, att utan
särskild afgift, dock under tillsyn af kontrollör, destillera bränvin,
har här hufvudsakligen blifvit bibehållet med det förtydligande, att
destilleringen sker »å tillverkningsstället», till skilnad från sådan destillera,
som kan af tillverkaren å annan ort utöfvas.
Deremot har komitén ansett, att §§ 19—2 2 af gällande lag
angående bränvins destillering såsom särskild näring icke tillhöra tillverkningslagen.
Ändamålet med nu gällande stadganden i detta afseende
var att förhindra, att sådan destillering skulle missbrukas till
bränvinsbränning, och de kunde vara lämpliga vid den nu gällande
lagstiftningens införande år 1855, då ett stort antal småpannor fans
i landet; men då numera icke någon fara förefinnes att borttaga
dessa stadganden, helst ansvar för lönbränning drabbar den, som
126
skulle missbruka destillering till tillverkning af bränvin, har komitén
ansett och i mom. 2 af denna § föreslagit, att allmänna näringsförordningens
föreskrifter för annan handtering skola tillämpas på
den bränvins rening, vare sig genom destillering eller på kall väg,
som, utöfver hvad i mom. 1 sägs, må kunna verkställas.
Art. II.
Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ ll.
Mom. 1. I motiven till den föreslagna försäljningslagen har
komitén närmare angifvit, dels hurusom den svenska lagstiftaren sökt
uppnå det föresätta målet, dryckenskapslastens hämmande, på två
vägar, genom varans fördyrande och genom ett sådant ordnande af
den mindre bränvinshandeln, att frestelserna till den förderfliga dryckens
missbrukande blefve så ringa, som omständigheterna kunna medgifva,
dels ock hurusom fördyrandet åstadkommits så väl genom tillverkningsskatt
och försäljningsafgifter som ock genom det sätt, hvarpå
nämnde mindre handel ordnades. Då nu komitén i sitt förslag till
försäljningslag vidhållit och ytterligare utvecklat nu gällande grundsatser
för den mindre hränvinshandelns ordnande, har komitén att
tillse, huruvida i sammanhang dermed en ökning i tillverkningsskatten
bör föreslås. Vid öfvervägande af de omständigheter, som inverka
på denna frågas bedömande, hafva följande synpunkter kommit
i betraktande.
Med de för närvarande pålagda utgifter af 80 öre för hvarje
tillverkad och 40 öre för hvarje utskänkt kanna bränvin har syftet
varit att åstadkomma, det denna dryck, när han suptals afyttrades,
icke skulle kunna hållas billigare i pris, än att deri läge ersättning
för tillverkarens och utskänkarens kostnader och vinster samt derutöfver
för de afgifter af sainmanlagdt eu krona 20 öre, som utskänkare
på förhand erlagt. Det är nog sant, att detta mål icke till fullo
vunnits i tillämpningen, enär till följd af det sätt, hvarpå i vissa fall
utskänkningsrättigheter förvärfvas, försäljningsafgiften å hvarje ut
-
127
skänkt kanna bränvin ej sällan i verkligheten utgått med ett betydligt
lägre belopp än 40 öre; men det oaktadt qvarstår såsom obestridligt,
att författningens mening varit att på förhand med en krona
20 öre kannan höja försäljningspriset på det bränvin, som kommer
att afyttras på utskänkningsställena. Om nu tillverkningsskatten
sättes till en krona 20 öre kannan, vidtages, hvad beträffar det bränvin,
som kommer att säljas suptals, icke någon annan åtgärd, än att man
försäkrar sig om att verkligen nå det mål, hvarefter lagstiftaren redan
förut sträfvat. Den häraf orsakade tillökningen i priset å hvarje
sup är således fullt berättigad ensamt af åtgärden att borttaga nu
varande utskänkningsafgift.
Men äfven andra skäl tala för den här i fråga satta åtgärden.
Sedan tillverkningsskatten år 1855 bestämdes till 16 sk. banko eller
50 öre, hafva visserligen tillökningar derå skett i flere omgångar
med sammanlagdt 30 öre för hvarje kanna; men i betraktande deraf,
att dessa ökningar icke egt rum på en gång utan på olika tider med
jemförelsevis ringa belopp för hvarje gång, är det långt ifrån säkert,
att derigenom åstadkommits någon höjning i bränvinspriset å utskänkningsställena,
utan snarare antagligt, att i stället handelsvinsten å
dessa ställen minskats. Under sådana omständigheter är en åtgärd,
som höjer utskänkningspriset på angifna sätt, påkallad jemväl uti
den synpunkt, att, om man frånser de tider, då tillfälliga rubbningar
ega rum på det ekonomiska området, arbetslöner och pris på
en del lifsförnödenheter sedan år 1855 betydligt ökats.
Ett ytterligare skäl för det utskänkta bränvinets fördyrande
hemtar komitén deraf, att i förslaget till försäljningslag måst bredvid
de för allmän räkning utöfvade bibehållas andra utskänkningsrättigheter,
i afseende å hvilkas ändamålsenliga handhafvande icke
samma säkra garantier finnas som vid de förra, hvarför vid dessa för
enskild räkning drifna rättigheter det kan vara ändamålsenligt att
på förhand försäkra sig om ett så högt pris på bränvinet, att redan
deri ligger en motvigt mot ett möjligt sträfvande att vinna stor afsättning
å den starka drycken.
Hvad nu anförts angående höjning af priset vid bränvinets utskänkande
gäller, om än icke i lika hög grad, varans försäljning i
minut. För öfrigt kan det eftersträfvade målet i förra fallet icke
128
vinnas, utan att tillverkningsskatten höjes med 40 öre, och då blir
deraf en gifven följd, att samma fördyring träffar varan, då hon säljes
vid andra tillfällen, som äro hänförliga under den särskilda lagstiftningen.
På sådant sätt blir ock skilnaden emellan partipriset
för bränvinet och det pris, varan kommer att betinga, när hon afyttras
i de fall, som afses i försäljningsförordningen, mindre än
om den nu varande skatten bibehålies, hvadan tillverkningsskattens
höjning på det af komitén föreslagna sätt till eu del utjemnar denna
prisskilnad, hvars befarade menliga följder synas hafva utgjort ett
bland de afgörande skälen för deras åsigt, som velat i en mycket hög
tillverkningsskatt söka det hufvudsakligaste medel mot bränvinets
missbruk.
Härjemte förekommer i detta moment stadgandet i nuvarande
§ 18, att skatten skall inbetalas till landtränteri, dervid dock den
myckenhet bränvin, hvarför inbetalning af skatt hvarje gång skall ega
ruin, blifvit nedsatt från minst 1,500 kannor till 500 kannor, då
komitén inhemtat, att något besvär eller hinder för bokföringen vid
landtränterierna derigenom icke skall uppstå.
Mom. 2. Den högre restitution, som medgifves vid utförsel af
renadt bränvin, har tillkommit såsom godtgörelse för den förlust af
alkohol, hvilken ej kan undvikas vid reningen. I nu gällande tillverkningslag
är förklarad!, att bränvin, hvars verkliga styrka uppgår
till 98 % alkohol eller derutöfver, anses såsom renadt, hvaremot
bränvin, som befinnes hafva mindre styrke än 93 % alkohol, är att
betrakta såsom icke renadt. Nämnda stadgande har tillkommit af
brist på något annat praktiskt sätt att utröna, huruvida bränvin
är renadt eller ej, men lemnar tydligen mycket öfrigt att önska,
enär i flera fall kan ifrågakomma att utföra renadt bränvin, som är
svagare än 93 %, och för hvithet då endast den lägre restitutionen
kan erhållas. Som emellertid komitén nu är i tillfälle att meddela
en praktisk metod för undersökning af bränvins renhet, har äfven
denna oegentlighet kunnat undanrödjas. Komitén har likväl ansett
lämpligast, att stadgandet om detta prof må utgöra föremål för särskild
kungörelse, helst deri äfven måste intagas bestämmelse om
sättet för sjelfva profvets utförande. Då detta prof förutsätter
en högre grad af renhet, än hvad med bestämdhet af nu gällande
129
författning blifvit förutsatt, och denna högre renhetsgrad ej kan åstadkommas
utan betydligt större förlust vid sjelfva reningen, har komitén
deraf tagit sig anledning att föreslå en motsvarande förhöjning
i restitution sbeloppet.
§§ 13, 14, 15.
Den genom 1871 års tillverkningslag bränneriegaren medgifna
rätt att, då han så åstundan, i stället för att förskottsvis betala skatten,
inlägga bränvinet å nederlag vid bränneri, för att sedan i mån af
skattens erläggande uttagas, har visat sig särdeles ändamålsenlig och
«j ådragit statsverket någon förlust. Bland bestämmelserna rörande
denna nederlagsrätt förekomma emellertid några af beskaffenhet att
enligt komiténs åsigt påkalla ändring. Sålunda har komitén ansett,
att bränneriegare, som under pågående tillverkning inbetalar bränvinsskatt
och till kontrollören aflemnar qvitto derå, må ega att efter eget
val genast utbekomma motsvarande myckenhet bränvin, vare sig från
nederlag, sprithållarerum eller beggedera, och ej bör såsom nu vara
skyldig uttaga detsamma antingen från nederlaget eller i mån af tillverkningens
fortgång från sprithållaren.
En annan anmärkning af vida större betydelse kan göras emot
det nu gällande stadgandet, att allt å nederlag liggande bränvin ovilkorlig!
skall vara uttaget den 1 oktober hvarje år. Utom obilligheten
deruti, att särskilde tillverkare, som vid olika tider afsluta bränningen
och då ställa sina nederlag under tillsyningsmäns uppsigt, följaktligen
kunna få i ganska olika grad åtnjuta förmånen af nederlagsrätten,
ehuru afgiften derför är densamma, så kan stadgandet derom
att vid en viss bestämd tidpunkt af året allt å nederlag qvarliggande
bränvin skall beskattas, såsom lätt inses, föranleda väsentliga
olägenheter både för den enskilde och för det allmänna. Ligger
nemligen i slutet af september en stor myckenhet bränvin å nederlag,
så kommer äfven i följd af åberopade stadgandet ett motsvarande
kapital att på en gång dragas ur rörelsen, hvarigenom den
allmänna penningeställningen kan ganska menligt åverkas. Är tillgången
på rörligt kapital förut ringa, så nedtryckes naturligtvis härigenom
äfven bränvinspriset betydligt, en omständighet, som måste
verka skadligt i både sedligt och industriel hänseende.
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
9
180
Till förekommande häraf och då det synes rigtigast, att skatten
för bränvin likasom tullintraderna inga till statsverket, i man som
den beskattade varan blir disponibel till förbrukning, hafva komitérade
föreslagit:
att hvarje tillverkare må ega att under tillverkningens fortgång
utan afgift hafva bränvin liggande å nederlag till hvilken myckenhet
och under huru lång tid som helst;
att bränvin må mot bestämd afgift blifva qvarliggande å nederlag
under sex månader efter det tillverkningen vid bränneriet
upphört;
att egaren efter denna tids förlopp ma kunna genom erläggande
af förnyad nederlagsafgift få rätt att låta bränvinet qvarligga å nederlag
ytterligare sex månader o. s. v.; samt
att, om bränneriet inom sex månader efter sålunda förvärfvad
eller förnyad nederlagsrätt ånyo sättes i gång, den afgiftsfria nederlagsrätten
kommer att vidtaga.
I nu gällande ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i riket
finnes i § 34 stadgadt, huru förfaras skall, om vid bränneri, hvarest
godkändt nederlagsmagasin icke finnes, tillverkningen skulle befinnas
öfverstiga den myckenhet bränvin, hvarför skatt blifvit erlagd. Da
emellertid detta, såsom nära berörande tillverkarens rätt, egentligen
bör hafva sin plats i tillverkningslagen, har ordningsstadgans föreskrift
derom blifvit intagen i sammanhang med öfriga bestämmelser
angående nederlagsrätten, endast med den ändring, att tiden, inom
hvilken skatten skall betalas efter tillverkningens upphörande, för
åstadkommande af öfverenstämmelse med § 12 mom. 2, blifvit bestämd
till fjorton dagar derefter.
Beträffande den minsta qvantitet bränvin, som ma finnas a nederlag,
hvilket står under tillsyningsmans uppsigt, är densamma för
närvarande bestämd till 3,000 kannor, hvarigenom den minsta nederlagsafgiften
således utgör 30 kronor. För att likväl lemna en
tillverkare Öppet, om han finner sadant lämpligt, att kunna hafva
en mindre qvantitet bränvin å nederlag, utan att staten derigenom
skulle göra någon förlust genom en mindre nederlagsafgift, har komitén
ansett sig böra föreslå, att den minsta qvantitet bränvin, som
må qvarligga å nederlag, skall utgöra 1,000 kannor, dock att neder
-
131
lagsafgift alltid skall betalas för minst 3,000 kannor, äfven om det
qvarliggande bränvinet ej uppgår till denna myckenhet.
Det är i enlighet härmed, som stadgandena i §§ 13, 14 och 15
blifvit redigerade.
§ 16.
Då statens rätt till utbekommande af nederlagsafgiften bör vara
lika gifven som i afseende å sjelfva skatten, har i sådant afseende
jemkning af redaktionen i denna § blifvit vidtagen.
Uti föreskrifterna angående försäkring mot eldskada å bränvin,
som vid tillverkningens upphörande finnes qvar å nederlag, har i afseende
å försäkringstiden blifvit gjord en ändring, som bör blifva en
följd af de förändrade bestämmelserna angående nederlagsrätten, hvarjemte
föreskrifvits, att försäkringshandlingarne skola aflemnas till kontrollör
i stället för tillsyningsman, af det skäl att vid tillverkningens
upphörande tillsyningsman icke alltid är tillstädes att dem emottaga.
§ 17-
Mom. 1. De i motsvarande § af gällande lag meddelade föreskrifter
angående uttag af bränvin från nederlag, som står under
tillsyningsmans uppsigt, återfinnas i förevarande moment med en
mindre jemkning i redaktionen, dervid i öfverenstämmelse med stadgandet
i § 11 mom. 1 det minsta belopp bränvin, som må utlemnas,
är nedsatt till 500 kannor.
Mom. 2. I förevarande moment, som motsvarar nuvarande
mom. 2 och 3 af denna §, har, såsom en följd af hvad i § 15 stadgats,
minsta beloppet bränvin, som må qvarligga å nederlag, hvilket
står under tillsyningsmans uppsigt, blifvit nedsatt till 1000 kannor.
Art. III.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.
Denna artikel motsvarar i det väsentliga nu gällande författnings
fjerde artikel, endast med den förändring, att, sedan komitén, på sätt
132
ofvan blifvit anmärkt, ur förordningen uteslutit föreskrifterna angående
bränvins destillering oeh rening såsom särskild näring, bestämmelserna
i afseende på tillsynen dervid jemväl blifvit utelemnade,
äfvensom att, då förevarande artikel äfven handlar om tillsyn vid
bränvinsnederlag, sådant blifvit i artikelns rubrik angifvet.
§ 18.
I motsvarande § 23 af gällande lag har blifvit vidtagen den förändring,
att, enär uti mera folkrika trakter af vårt land flera brännerier
äro belägna hvarandra så nära, att en kontrollör möjligen kan
utöfva uppsigt öfver flera än tre sådana, i mom. 1 blifvit stadgadt,
att, der sådant utan olägenhet kan ske, flera brännerier skola ställas
under uppsigt af en gemensam kontrollör; dock har i sådant fall icke
ansetts nödigt att tillägga kontrollör, som utöfvar tillsyn öfver flera
än tre brännerier, högre arfvode än det högsta, som för närvarande
är bestämdt eller 8 kronor om dagen.
De i nuvarande § 15 mom. 2 och § 31 mom. 3 förekommande
bestämmelser angående tillsyn vid bränvinsnederlag och ersättning derför
hafva ansetts lämpligen böra flyttas till förevarande § samt dervid
blifvit omredigerade och fullständigade. Då vid 1871 års riksdag
de nya bestämmelserna om bränvinsnederlag antogos, stadgades,
hvad ännu är gällande, att arfvode åt tillsyningsman vid sådant nederlag
skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje särskild!
fall bestämmas, helst man saknade all erfarenhet för bedömande af
det besvär, som berörda uppdrag kunde komma att förorsaka. Sedan
komitén emellertid nu erhållit upplysning, huru ersättning åt
tillsyningsmännen i de särskilda länen blifvit lemnad, och inhemta!,
att dervid ganska olika grunder följts, har komitén ansett lämpligt,
att denna ersättning blefve bestämd; och, med ledning af hvad hittills
i medeltal utgått, föreslår komitén densamma till ett arfvode af
fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget jemte skjutsersättning
enligt ordningsstadgan, hvilken godtgörelse skall gäldas af staten,
der ej tillverkare vill för förrättning i nederlagsmagasin kalla
tillsyningsman oftare än en gång i veckan, då sagde kostnader skola
af tillverkaren betalas; hvarjemte komitén ansett, att tillsyningsman
bör, i likhet med hvad för kontrollör är i ordningsstadgan bestämdt
erhålla ersättning för skrifmaterialier och postporto.
§ 21.
Föreskrifterna i § 30 af gällande lag, så vidt de afse besigtning
af bränneri, återfinnas i denna §, uti hvilken ett nytt moment, det
2:dra, blifvit tillagdt, i öfverenstämmelse med hvad i ordningsstadgan
redan är föreskrifvet, att nederlagsmagasin skall, innan detsamma må
till upplag af bränvin begagnas, i behörig ordning undergå besigtning.
§ 25.
I denna §, som motsvaras af nuvarande § 29, har komitén
föreslagit förändring i afseende på sättet att gå till väga, då tvist
uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör om det till kärnstål
bestämda bränvinets alkoholhalt. Stadgandet i gällande lag, att
Kong! Maj:ts befallninghafvande, till hvilken prof af det omtvistade
bränvinet insändes, skall öfverlemna detsamma för undersökning af
sakkunnig person, hvilken derom skall afgifva skriftligt yttrande,
möter ofta svårighet i tillämpningen, enär Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke alltid eger tillgång till person, som är (kvalificerad att
verkställa sådan undersökning. Det har derföre ansetts lämpligt, att
profvet jemte bestyrkt utdrag af tillverkningsjournalen för dagen insändes
till kongl. finansdepartementets kontrollbyrå, hvilket med
våra nuvarande utvecklade kommunikationer icke bör möta någon
svårighet eller föranleda någon nämnvärd kostnad. Chefen för nämnde
byrå skall då sjelf eller genom annan sakkunnig person låta undersöka
profvet och derefter meddela skriftligt yttrande derom till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som, i likhet med hvad nu är förhållandet,
har att afgöra tvisten genom beslut, som ej må öfverklagas
Vidare saknas i gällande lag uttryckligt stadgande, af hvilken profvet
skall insändas; men då det väl i allmänhet endast lär vara i det
fall, att tillverkaren förmenar kontrollörens åsigt om bränvinets alkoholhalt
vara till tillverkarens nackdel, som någon tvist kan uppstå,
måste det åligga tillverkaren att om insändandet af det tagna profvet
till kontrollbyrån draga försorg, hvilket jemväl blifvit i denna
§ uttryckligen föreskrifvet.
134
Art. IT.
Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.
De i Art. V af gällande tillverkningslag stadgade ansvarsbestämmelser
för öfverträdelse af förordningens föreskrifter hafva i föreliggande
artikel blifvit med några mindre förändringar bibehålla,
hvarjemte i följd af komiténs förslag i § 10, angående uteslutande
ur förordningen af nu gällande föreskrifter rörande bränvins destillering
och rening såsom särskild näring, nu varande ansvarsbestämmelser
för missbruk af destilleringsrättighet, såsom hänförliga under
de allmänna ansvarsbestämmelserna för olaga bränvinstillverkning,
jemväl blifvit utelemnade.
§ 27.
I nuvarande lag § 34 förekommer följande stadgande: »Tillverkar
någon bränvin å annat ställe, än han uppgifvit, böte från och
med 100 till och med 1000 kronor». Detta stadgande, som syftar
på äldre numera upphörda förhållanden, har komtén ansett böra ur
förordningen helt och hållet utgå; ty om en person, efter anmälan
om bränvinstillverkning å ett ställe, skulle uppsåtligen företaga sådan
tillverkning å annat ställe utan iakttagande af gifna ordningsföreskrifter
och utan uppsigt af kontrollör, bör han numera vara underkastad
det ansvar, som för oloflig tillverkning eller lönbränning är
stadgadt; hvaremot, om tillverkningen bedrifves i behörig ordning,
men något misstag egt rum i afseende på anmälan om det för densamma
uppgifna stället, sådant icke bör föranleda något ansvar, helst
derigenom icke någon skada kan uppkomma.
§ 29.
I motsvarande § 36 af gällande tillverkningslag stadgas för
uppgifna förbrytelser, som begås vid loflig bränvinstillverkning, såsom
ansvar, jemte böter och erläggande af skatt, att den brottslige skall
hafva förbrutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari
det förvaras; men då härigenom äfven lofligen tillverkadt och å ne
-
135
derlag upplagdt bränvin kunde komma att dömas förbrutet, hvilket
dock icke kan vara meningen, samt de uppräknade förbrytelserna
egentligen endast kunna begås i sjelfva bränneriet, har straffpåföljden
ansetts böra mildras, så att det vid beslagstillfället i andra förvaringsrum
än bränneriet befintliga bränvin med kärl icke skola vara förbrutna.
§ 37.
I ändamål att underlätta upptäckt af förbrytelse mot gällande
förordning i ämnet är för närvarande stadgadt, att allmänne åklagare
och andre, som särskild! förordnas att vaka öfver förordningens efterlefnad,
ega att verkställa undersökning hos den, som misstänkes för
sådan förbrytelse, dervid, enligt § 45 jemförd med § 55 mom. 2, förrättningsmannen,
i händelse någon förbrytelse icke upptäckes, icke är
underkastad ansvar, om undersökningen blifvit företagen emellan
klockan 5 på morgonen och klockan 9 om aftonen, hvaremot han
drabbas af ansvar af böter, om undersökningen egt rum nattetid
emellan nämnde timmar, der han ej finnes hafva till undersökningen
haft giltig anledning. Till allmänhetens skydd och på det dylik
husransakan ej må ske af illvilja, har det ansetts nödigt, att ansvaret
derför utsträckes äfven till det fall, att vid anstäld undersökning
på dagen någon förbrytelse icke upptäckes, der ej förrättningsmannen
haft giltig anledning till undersökningen; och har förevarande § i
sådant syfte nu blifvit omredigerad.
Den i nuvarande § 46 förekommande hänvisning till allmänna
lagens bestämmelser om ansvar för våld vid den undersökning, hvarom
denna § omför mai er, har uteslutits såsom öfverflödig.
Art. V.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
§ 42.
Nu gällande stadgande i § 51 mom. 2 om undantag från åtalsrätt
har i förevarande § blifvit något annorlunda affattadt, hvilket
har sin orsak i en önskan att bringa detta stadgande till närmare
öfverenstämmelse med motsvarande föreskrift i tullstadgan.
186
Då med de i mom. 2 nämnda undantag rättigheten att åtala,
förbrytelser mot förordningen skulle tillkomma en hvar, har komité»
uteslutit såsom öfverflödig nuvarande § 52, som innehåller en uppmaning
åt kommunalmyndigheterna att egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att förbrytelser angifvas till åtal.
§ 45.
Den mot tillverkaren stränga åtgärd, som i § 57 af gällandetill
verkningslag stadgas, att vid beslag hos den, som är berättigad
att tillverka bränvin, panna må utbrytas, redskapen honom fråntagas
eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste domstol
i målet dömt redskapen förbruten, är utan tvifvel berättigad i
det fall, att redan vid beslagstillfället, utan afvaktan på laga bevisning
vid domstol, tydligen framgår, att tillverkaren begagnat redskap
eller sprithållare med dold öppning eller afledning i ändamål att
undansnilla bränvin från beskattning. Stadgandet i denna del återfinnas
ock i föreliggande § af förslaget.
Deremot i det fall, då nuvarande tillverkningslag jemväl medgifver
vidtagande af ofvan nämnda tvångsåtgärd, eller att tillverkaren
åtalas för undansnillande af bränvin från beskattning, utan att
å hans sida något svikligt förfarande med redskapen egt rum, har
komitén ansett, att tillverkaren bör få åtnjuta laga rättegångsförmån
och afvakta förste domstols utslag.
Vidare och enär upplyst blifvit, att det ofta kan i bränneri inträffa,
att den å redskapen anbragta försegling genom hvarjehanda
orsaker utan tillverkarens vållande blir rubbad eller förstörd, har
komitén jemväl ansett, att, innan redskapen undandrages egarens disposition,
undersökning vid domstol bör ega rum, huruvida tillverkaren
i dylika fall kan läggas något till last.
Med iakttagande häraf har denna § blifvit omredigerad.
187
Öfvergående stadganden.
§ 48.
Då enligt gällande bestämmelser rörande förtullning af utifrån
införda varor, som ligga på nederlag, dessa skola förtullas »efter de
taxor och författningar, som äro gällande, då de till förtullning angifvas»,
har det ansetts lämpligt att förfara på samma sätt i fråga
om bränvin, som uttages från nederlag vid bränneri, och detta äfven
derför att i annat fall kunde vara att befara, att under tiden närmast
före den nya förordningens tillämpning en betydlig myckenhet
bränvin blefve tillverkad och inlagd på nederlag för att sedan mot
den lägre afgiften uttagas.
§ 49.
Då det synes billigt och äfven ledande till reda, att bränvin,
som före den nya förordningens tillämpning blifvit inlagdt å nederlag,
äfven får qvarligga under de bestämmelser, som gälde vid inläggningen,
har stadgande derom i denna § blifvit intaget, hvaremot
hinder icke kan möta, att, om bränneriet innan tiden för den nya
förordningens trädande i kraft ånyo sättes i gång, med detta bränvin
förfares på samma sätt som med bränvin, hvilket blifvit tillverkadt
efter sist nämnde tid.
138
IY.
Motiv
till
Förslaget till förordning angående yilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker.
Känslan af det förnedrande i dryckenskapslasten och den dagliga
erfarenheten om de förderfliga följder, denna allt mer tilltagande
last medförde för den enskilde, för familjen, kommunen och samhället
i dess helhet, alstrade hos svenska folket den mägtiga rörelse,
som för några och tjugo år sedan förmådde lagstiftaren att, i hvad
på honom berodde, söka åstadkomma ett bättre sakernas tillstånd.
Följden af denna rörelse blef en ny lagstiftning, som bröt med den
gamla och införde alldeles nya grundsatser.
Lätt tillgång till den rusgifvande drycken utgör obestridligen
bland yttre anledningar den, som mest bidrager att väcka och nära
begäret och derigenom alstra och underhålla missbruket af denna
dryck. Det blef derför en hufvuduppgift för 1855 års lagstiftare
att minska frestelserna genom att försvåra tillgången till bränvinet.
Detta mål sökte man vinna på två vägar, dels genom att fördyra
priset på varan, dels genom att minska försäljningsställenas antal.
I syfte att öka bränvinets pris höjdes tillverkningsafgiften betydligt,
hvarjemte särskilda konsumtionsafgifter infördes vid försäljning
i minut och vid utskänkning. Afgifternas fördelning i tillverknings-
och konsumtionsafgifter och en högre afgifts åsättande
vid utskänkning än vid försäljning i minut sfhnt föreskriften, att lediga
rättigheter skulle utbjudas på auktion, dervid ett minimum för
anbuds antagande skulle gälla, hade tydligen sin orsak i önskan att
fördyra varan företrädesvis vid det tillfälle, då hon mest missbruka
-
139
des. Såsom redan förut omtalats, höjdes sedermera tillverkningsafgiften
i tre steg och äfven minuthandelsafgiften, denna senare dock
endast obetydligt, hvarjemte det för anbuds antagande vid auktion
påbjudna minsta kannetalet höjdes.
För att minska försäljningsställenas antal vidtogos genomgripande
åtgärder. På landet infördes ett helt och hållet nytt sakernas
skick genom borttagande af den i 1851 års och äldre författningar
förekommande bestämmelsen, att jordbrukare voro oförhindrade att till
underhafvande och sådane, som förrättade arbete hos dem, sälja sa
litet som ända till en fjerdedel kanna åt hvar. Förbudet att utan
särskild rättighet för hvarje gång sälja mindre än en kanna utsträcktes,
så för stad som land, till förbud att utan sådan rättighet sälja
under femton kannor. Ett ytterligare steg togs på denna väg år
1874, då gränsen för den fria försäljningen höjdes till 100 kannor.
Äfven husbehofsbränningens afskaffande åsyftade och åstadkom bland
annat minskadt tillfälle att å landet erhålla bränvin till daglig förbrukning.
Jemväl på annat håll sökte inan vinna trygghet derför, att tillfällena
till frestelse blefve minskade. Den rådgifvande röst, som
kommunernas målsmän haft hos de administrativa myndigheterna vid
fråga om utdelande af tillstånd till bränvinsförsäljning, förvandlades
till rätt att hindra nya försäljningsställen, när å landet socken (kommunal)nämnd
och socken (kommunal)stämma samt i stad magistraten
och stadens äldste, sedermera stadsfullmägtige eller allmänna rådstugan,
voro derom ense; hvarjemte stadgades, att dylika rättigheter
icke vidare finge förlänas på längre tid än tre år.
Fn omständighet, hvars vigt 1855 års lagstiftare ingalunda förbisåg,
var önskvärdheten deraf att kunna i egenskaperna hos den,
som idkade rörelsen, finna en garanti derför, att han icke genom
uppmaning till dem, som besöka försäljningsstället, befordrar afsättning
af de starka dryckerna. Denna tanke tog form i stadgandena
om rättighet för magistraten att med tillbörligt afseende a de bjudandes
behörighet och tjenlighet antaga eller förkasta auktionsanbuden
samt att utan auktion antaga anbud från bolag att öfvertaga all
den minuthandel med eller all den utskänkning af bränvin eller beggedera,
hvilken eljest skolat å auktion utbjudas. För sist nämnda stad
-
HO
gande låg tydligen den förutsättning till grund, att ett sådant bolag
skulle göra till sitt hufvudsyftemål icke egen vinning utan dryckenskapslastens
minskning genom hvarjehanda förbättrade anordningar å
utskänkningsställena, en sträng ordnings upprätthållande derstädes
och bränvinets ytterligare fördyrande utöfver hvad, som blefve en
följd af de derå hvilande afgifter. I magistratens skyldighet att,
innan de lediga rättigheterna på sådant sätt upplätos till ett bolag,
höra stadens äldste, sedermera stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan,
ligger en gifven antydan derom, att bolagets ledamöter
skulle genom sina personligheter gifva skälig anledning antaga, att
det allmänna bästa blefve det bestämmande vid rörelsens utöfning.
Klarare framträdde denna lagens mening i den ändring af dit hörande
bestämmelse, som vidtogs år 1867, då det föreskrefs, att vid
pröfning af bolags anbud bolagets tjenlighet skulle komma i betraktande.
Äfven i ett annat hänseende har åt bolagsinstitutionen i författningen
gifvits en begränsning, som icke från början varit tydligen
uttryckt. Utan fara för misstag kan man visserligen påstå, att
redan vid denna institutions uppkomst afsigten var, att den vinst,
som genom rörelsen kunde uppstå, skulle komma den kommun till
godo, der bolaget utöfvade sin verksamhet, och i allmänhet lär ock
så hafva tillgått, men något uttryckligt stadgande derom, att sådant
bolag skulle till det allmänna afstå netto vinsten å rörelsen,
förekommer icke förr än år 1873, då, efter det under två år rättigheten
till bränvinshandels upplåtande åt bolag utan auktion varit inskränkt
till utskänkning, på samma gång denna tillfälliga inskränkning
upphäfdes tillika stadgades, att denna vinst skulle gå till fördelning
emellan kommunen, der rörelsen drifvits, landstinget och hushållningssällskapet,
i likhet med hvad förut var stadgadt om försäljningsafgifterna.
Denna bestämmelse i förening med den samtidigt
meddelade föreskrift, att bolagets räkenskaper skulle granskas genom
revisorer, utsedde af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, landstinget,
hushållningssällskapet och länsstyrelsen, förlänade i fråga varande
institution en helt annan legal ställning, än den förut intagit.
Af ett bolag i vanlig mening qvarstår blott namnet och formen för
verksamheten, under det att bolagets delegare i verkligheten icke
141
äro annat än ombud för de kommunala institutioner, kommunen,
landstinget och hushållningssällskapet, för hvilkas räkning rörelsen
drifves, då dessa ensamma äro berättigade att komma i åtnjutande
af den deraf fallande vinsten.
Det ligger i sakens natur, att det måste vara synnerligen vanskligt
att med någon grad af visshet lemna svar på den frågan, huru
vår nu varande bränvinslagstiftning, hvars hufvuddrag nyss angifvits,
verkat, huruvida det mål, man år 1855 föresatt sig att vinna, verkligen
uppnåtts eller icke. För att inse denna vansklighet behöfver
man blott besinna, hurusom den ojemförligt vigtigaste häfstång för nykterhetens
befordran är ett hos befolkningen, så rike som fattige, i alla
lifvets skiften närvarande medvetande om det ur moralisk synpunkt
förkastliga i dryckenskapen och dess bedröfliga inverkan på själ och
kropp samt en lefvande insigt derom, att i dess spår med obeveklig
nödvändighet följa fattigdom och elände, split inom familjelifvet
samt rubbning af familjens grundvalar. Med ett sådant tänkesätt
hos folket i allmänhet underlättas arbetet för lagstiftaren betydligt;
utan detsamma anstränger han sig ofta förgäfves och förmår föga
uträtta. Äfven yttre, af lagstiftningen oberoende omständigheter äro
ofta mäktigare att öka än denna att minska det öfverflödiga bruket
af starka drycker. En följd af år med goda arbetsförtjenster medför
nästan alltid jemte en tilltagande förbrukning äfven ökadt missbruk
af dylika drycker bland de samhällsklasser, hvilka under sämre tider
kämpa med svårighet att förvärfva hvad, som behöfdes till deras
eget och deras familjers nödtorftiga uppehälle. De begagna nemligen
tyvärr alltför sällan det tillfälle, som då bjudes dem att bereda sig
och de sina en mera tryggad ställning, utan använda ofta de nya
tillgångarna för onyttiga utgifter och icke minst för att tillfredsställa
begäret efter starka drycker.
Till dessa svårigheter att bedöma lagstiftningens verkan kommer
den väsentliga, att det är hardt när omöjligt att erhålla kännedom
om några sådana sakförhållanden, på hvilka man kan grunda ett
tillförlitligt omdöme, om och i hvilken mån det öfvermåttliga bruket
af rusgifvande drycker tilltagit under en viss tidsrymd. Det skulle
vid en flygtig betraktelse kunna tyckas, som om uppgifter å antalet
personer, sakfälda för fylleri, skulle kunna vara en tillförlitlig mä
-
142
tare i detta hänseende; men om man betänker, att på olika orter
och äfven under en längre tidsföljd på samma ort under olika år
polistillsynens beskaffenhet och de grundsatser, som vid åtalande af
fylleriförseelser göra sig gällande, äro betydligt olika, så inses, att
denna källa, om än af en afsevärd betydelse, icke är sådan, att man
kan draga några säkra slutsatser af de siffror, som derur hemtas, i
synnerhet som mången, utan att dricka sig rusig, förtär bränvin till
dagligt bruk i så stor myckenhet, att dess förderfliga verkningar gifva
sig tillkänna i kroniska sjukdomstecken. Derest vår brottmålsstatistik
angifvit antal fall, då förtärande af starka drycker gifvit anledning
till brott och förseelser, hade der kunnat hemtas icke ovigtiga materialier
för belysning af förevarande fråga. Så är dock icke förhållandet
i någon nämnvärd mån, hvarför de enda källor, denna
statistik erbjuder, för den, som der vill vinna en föreställning om
dryckenskapslastens till- eller aftagande efter år 1855, äro de ofvan
angifna uppgifterna å sakfälde för fylleriförseelser. En sammanfattning
af nu nämnda uppgifter har blifvit gjord i de bland bihangen
till detta betänkande tryckta tabeller X:r II och III.
En blick på den sammanställning ur justitiestatsministerns årsberättelser
af antalet sakfälde för fylleri åren 1856—1876, som återfinnes
i tabellen n:r II, utvisar, att detta antal under åren 1856—
1874 icke växlade synnerligen, att en icke obetydlig minskning inträdde
åren 1865 och 1866, att antalet var ännu lägre åren 1867—
1870, samt att det derefter till och med år 1876 varit i jemn och
ansenlig tillväxt, så att sist nämnda år antalet af de personer, som
sakfälts för fylleriförseelser, var mer än 21/3 gånger så stort som år
1870. Att förhållandet i detta hänseende emellan stad och land
under nämnde tid visar en, om än ej betydlig, dock jemnt fortgående
förbättring å landsbvsrdens sida, framgår af tabellen n:r III.
Ett vigtigt bidrag till bedömande af, hvilka förändringar bruket
af starka drycker kan hafva undergått sedan år 1855, är att hemta
ur de femårsberättelser, Kongl. Maj:ts befallningshafvande sedan
nämnde tid afgifvit. De omdömen i detta hänseende, hvilka afgifvits
i de fyra under tiden utkomna serierna af dessa berättelser, hafva
derföre blifvit aftryckta såsom bihang till detta betänkande. Dessa
143
omdömen sammanfattas af statistiska centralbyrån i sammandraget af
berättelserna på följande sätt:
Angående åren 1856—1860 yttrar byrån:
»Alla femårsberättelserna instämma deri, att det allmänna missbruket
af starka drycker så aftagit, att den nesliga förebråelse bärför,
som förr rättvist gjorts svenska folket, nu mera med fog kan
afvisas såsom ogrundad. Häremot strider hvarken det beklagliga förhållandet,
att särdeles i städerna ännu allt för ofta berusade personer
väcka förargelse, ej heller det stora belopp, hvartill bränvinstillverkningen
ännu härstädes uppgår. När nu mera å landsbygden bränvin
är en sällsynt, ofta alldeles oåtkomlig vara, hvarpå egentligen
blott städerna bjuda tillgång, så bereder stadsbesöket en frestelse, för
hvilken visserligen allt för många ännu duka under, men dessas antal
är ej ens jemförlig! med offren för den forna husbehofsbränningen.
Hvad denna tillverkade kunde aldrig förr beräknas, då deremot
nu mera hela tillverkningens belopp är tillförlitligt kändt. Förberedd
under ett par tiotal af år genom nykter hetssällskapens inverkan
på allmänna opinionen, har denna stora sedereform framstått
såsom en välsignad frukt af de senare årens lagstiftning rörande
bränvins tillverkning och försäljning.»
Statistiska centralbyråns sammanfattning för åren 1861 —1865
lyder så:
»I det yttre framträder ock denna förändring till ett bättre
(sedlig förbättring) genom ett från flera län vitsordadt fortgående
minskadt missbruk af bränvin. Sedan det allmänna tänkesättet bland
annat genom nykterhetsföreningarne blifvit förberedt på den nya
lagstiftningen för bränvinstillverkning och spritdryckers försäljning,
har denna lagstiftning ej blott genom de minskade frestelserna för
landtbefolkningen under den femårsperiod, hvarom nu är fråga, omisskänneligen
ökat sin välgörande inflytelse, utan den påkallar jemväl
genom möjligheten att öfver tillverkning och försäljning af bränvin
nu mera vinna tillförlitliga statistiska uppgifter ökad uppmärksamhet
på behofvet att sorgfälligt begagna dessa uppgifters ledning i ändamål,
att den åt kommunerna lemnade frihet att förfoga öfver handeln
med spritdrycker ej må sakna nödig upplysning för rörelsens
-
144
ordnande så, att dess vådor må blifva så ringa som möjligt. För
landtbefolkningen äro de frestelser, hvarmed den af bränvinsutskänkningen
mötes vid tillfälliga besök i städerna, vid marknader och
andra större folksamlingar, ty värr alltför ofta öfverväldigande, men
missbruket blir dock här tillfälligt, hvaremot det synes ännu såsom
dagligt flerstädes fortfara hos en del af stadsbefolkningen. Det i
åtskilliga städer redan med framgång försökta bildandet af bolag för
utskänkningsrörelsen i syfte att förebygga ockrandet på lättsinnet och
passionen synes vara ett särdeles godt medel, hvarigenom äfven städerna
kunna skydda sig mot bränvinets förderfliga följder.»
På följande sätt sammanfattar centralbyrån nästa, det vill säga
1866—1870 årens femårsberättelser, i hvad angår missbruket af
bränvin:
»Femårsberättelsens omdömen om missbruket af bränvin gifva
fullt stöd åt antagandet, att detta missbruk på landsbygden och
bland det uppväxande slägtet är i ett fortgående aftagande, i mången
landsort måhända derhän, att det inskränker sig till blott individuel
undantag. Att detta lyckliga förhållande beror af försvårad
tillgång och liöjdt pris lider intet tvifvel. Häraf hemtas ock fullt
stöd för fullföljande af den bana, på hvilken lagstiftningen redan
vunnit ett så godt ändamål. Det är egentligen för de talrika frestelserna
i städerna, som landtmannen ty värr ännu ofta dukar under,
så mycket lättare, som ovanan vid starka drycker gör honom
åtkomligare för deras berusande verkan. Den egendomliga ställning,
hvaruti en stor del af städernas arbetande befolkning: befinner sig:,
att nödgas söka sin föda å utskänkningsställen, förbjuder dessas inskränkning
utöfver vissa gränser. De många tillfällen till missbruk,
som sålunda erbjudas, kräfva ock talrika offer äfven bland dem, som
bort kunna skapa sig hem trefnad vid egen härd. Följderna, som
tungt drabba stadskommunernas fattig- och fångvård, hafva ock längesedan
förmått många stadsmyndigheter att träda emellan med åtgärder,
som åt arbetaren kunna bereda nödig beqvämlighet för hans
födas erhållande men skydda honom mot förförelsen att öfverlasta
sig med spritdrycker. Många bland våra städer förete sålunda anordningar
i afseende å bränvinsutskänkningen, Indika af utlandet erkändts
såsom mönstergilla.»
145
Sammandraget för åren 1871 —1875 lyder uti i fråga varande
del sålunda:
»Om det å ena sidan är beklagansvärd^ att i fråga om gröfre
brott och sedlighetstillståndet i allmänhet missbruket af rusgifvande
drycker såsom omedelbar eller medelbar orsak måste i främsta rummet
påkalla uppmärksamhet, så är det dock å andra sidan hugnande
att af länsstyrelsernas berättelser inhemta, huru allmänt detta förhållande
af folket insetts, och huru allvarligt kommunalandan sträfvar
att, så vidt sig göra låter, motarbeta sådant missbruk genom minskade
tillfällen till rusdryckers åtkomst. Att i följd af gällande tillverknings-
och försäljningslagar bränvinsförbrukningen i hemmen inom
den jordbrukande befolkningen å landsbygden nu mera är i hög
grad minskad, synes vara ett fullt berättigadt omdöme för åtminstone
de flesta om ej alla län. Möjligen skulle uppgifterna från Gotlands,
Blekinge och Hallands län kunna tydas till motsats häremot. Vid
besöken i städerna, marknader och andra folksamlingar samt gästabud
torde väl landsbon förnämligast möta och duka under för frestelsen.
Deremot torde med säkerhet kunna antagas, att den rikliga
arbetsförtjenst, som erbjudits den mera lösa arbetsbefolkningen så väl
i städerna som å landsbyden vid talrika stora allmänna och enskilda
arbetsföretag, vid skogshandteringen, sågverken och skeppningsorter
m. m., föranledt ett ökadt missbruk af rusdrycker, hvilket uppgifves
hafva utbredt sig äfven till en del af den bofasta befolkningen i
omgifningen. Allmänt öfverklagas, att, sedan priset å bränvin höjts
och dess åtkomlighet försvårats, missbruket af ett sprithaltigt konstgjordt
vin och af öl betydligt ökats och underhållits genom landthandlares
rättighet att till försäljning tillhandahålla, dessa varor, hvadan
kommunalmyndigheterna flerstädes sträfvat för inskränkning äfven
häruti. I detta missbruk af drycker, som, måttligt begagnade
och ej förfalskade, ingalunda äro helsofientliga, ligger ock förklaringen
till den absoluta återhållsamhet, som af återupplifvade nykterhetsföreningar
ifrigt påyrkas. I städerna fortgår bemödandet att från
rusdryckers missbruk afhålla den stora massan af deras lösa arbetarebefolkning
genom bildandet af utskänkningsbolag, som ej tillåta detaljförsäljaren
att ockra på passionen, förbjuda all utskänkning åt den,
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen. 1 fl
146
som synes redan öfverlastad, tillhandahålla goda varor och sund föda
i snygga lokaler o. s. v.»
För den tid, som förflutit efter den, som de sista femårsberättelserna
afsågo, har komitén trott sig böra begära särskilda upplysningar
af länsstyrelserna och dervid lemna dessa tillfälle att vidröra
sådana till nykterhetssaken hörande, i femårsberättelserna icke
omförmälda förhållanden inom länet, hvilkas kännedom kunde vara
för komiténs arbeten af vigt. Med anledning häraf har komitén,
jemte det uppgift begärdes å antalet utskänkningsställen i de särskilda
orterna- under de olika åren sedan år 1855, af hvilka uppgifter
ett sammandrag återfinnes bland ofvan omförmälda bilagor,
(Tab. n:o V) anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, hvar för
sitt län, besvara följande frågor:
»Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom
länet, och, om så skett, hvilka äro de sannolika anledningarna
dertill?»
»I hvad mån kan såsom sannolikt antagas, att lönkrogar finnas
inom länet, och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig
bränvinsförsäljning, vare sig minuthandel eller utskänkning, idkats?»
»Hvilka resultat kan man anse, att bränvinsförsäljningens öfverlåtande
jemlik! § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag åt bolag innöta
särskilda kommuner medfört så väl i sedligt afseende som till
ordningens befrämjande?»
Tillika skulle länsstyrelserna, utöfver hvad i 1871—1875 årens
femårsberättelser blifvit anfördt, afgifva ett på erfarenheten inom
länet grundad! omdöme om tillståndet i afseende å missbruket af
starka drycker.
De skrivelser, hvilka länsstyrelserna insändt med anledning af
omförmälda anmodan hafva blifvit i sin helhet tryckta främst bland
betänkandets bilagor.
Det allmänna intrycket af de sålunda meddelade upplysningarna
och omdömena synes komitén vara:
att, om man frånser ett och annat undantag, dryckenskapslasten
på de allra senaste åren snarare af- än tilltagit inom landet, antagligen
till en stor del på grund af försämrade konjunkturer, likasom
de omedelbart förut förflutna goda åren vållat tillväxt deri;
147
att denna last å landet hufvudsakligen näres genom vinförsäljningen
och i viss mån äfven genom ölförsäljningen;
att lönkrögeriet nu mera endast undantagsvis förekommer i någon
aflägsen landsbygd efter att hafva, likasom andra förbrytelser
mot försäljningsförordningen, alltifrån 1855 vant i ständigt aftagande,
enligt hvad det ibland bilagorna såsom tab. n:o IV tryckta utdrag
af justitiestatsministerns årsberättelser utvisar ; samt
att bolagsinstitutionen allmänt antagits hafva verkat fördelaktigt,
åtminstone i hvad angår upprätthållande af ordning och snygghet å
försäljningsställena.
För att kunna jemväl från en annan vigtig sida belysa tillståndet
inom landet i afseende å missbruk af spritvaror har koinitén dels
låtit utarbeta ett bland bilagorna till detta betänkande sid. 89 intaget
utdrag; af kong!, sundhetskollegiets årsberättelser åren 1867 —1876,
utvisande antalet af dem, som vid en del sjukinrättningar vårdats och
dött i de sjukdomar, som äro en omedelbar följd af dryckenskapslasten,
dels hos kongl. medicinalstyrelsen anhållit, det styrelsen behagade
från vederbörande provincial-, stads-, lasaretts- och hospitalsläkare
i riket infordra upplysningar om den erfarenhet, som under de senaste
fem åren kan vara vunnen rörande det inflytande, som missbruket
af rusdrycker och särskildt dessa dryckers förorening med
finkelolja eller andra för helsan skadliga ämnen må hafva utöfvat
på sjukdomsformerna, hvarjemte komiterade framhöllo önskligheten
afl, att styrelsen vid delgifvandet af de sålunda vunna upplysningarna
ville uttala sin egen åsigt i frågan. En sammanfattning af de på
grund af nämnda skrivelser till komitén insända upplysningar jemte
medicinalstyrelsens eget yttrande i frågan har tryckts bland bilagorna
till detta betänkande (sidd. 75—88).
Förenämda utdrag af kongl. sundhetskollegiets årsberättelser utvisar,
att antalet af dem, som a i fråga varande sjukinrättningar
vårdats för fyllerigalenskap (delirium tremens) eller kronisk alkoholsjukdom
(alkoholismus chronicus), åren 1868—1870 och i synnerhet
det första af dessa år var betydligt lägre än år 1867; att deremot
åren 1871 —1875 en tillökning egde rum med undantag för år 1874,
som företer någon nedgång; samt att år 1876 fallen af den först
nämnde sjukdomen icke obetydligt nedgingo, under det antalet af de
148
i den senare vårdade ansenligt ökades. 1 hvilken mån den tillväxt
för hela tioårsperioden, som tabellen angifver, kan bero derpå,
att de allmänna sjukvårdsanstalter, samme tabell afser, under årens
lopp i högre grad öfvertagit den enskilda sjukvårdens befattning med
i fråga varande sjukdomar, är naturligtvis omöjligt att bedöma.
Att man emellertid af det ökade antalet vårdade vid dessa sjukinrättningar
icke rätteligen kan sluta till sjukdomsfallens tillväxt i riket
framgår af ofvan omförmälda sammanfattning af läkarnes särskild!
infordrade yttranden samt medicinalstyrelsens tillhörande uttalande.
Det stoi*a flertalet af läkarne anser nemligen dryckenskapslasten hafva
under de sista fem åren aftagit. Vidare framgår af läkarnes och
medicinalstyrelsens yttrande, att de sjukdomar, som härröra af dryckenskap,
under samma tid snarare af- än tilltagit. Detta i förening
med den tillika lemnade upplysning, att i allmänhet sådana modifikationer,
som bruka vid en del sjukdomar förekomma till följd af
spritdryckers missbruk,icke tilltagit eller allmänt förekommit, gifver
ett ytterligare stöd för nyss nämnda omdöme om minskadt missbruk
af bränvin.
Den myckenhet spritvaror, som inom landet årligen förtäres, är
naturligtvis en ej oväsentlig faktor vid bedömande af den inom
folket rådande grad af nykterhet. Som bekant är, möter det emellertid
oöfverstigliga hinder att angifva denna myckenhet. Man vet
visserligen, huru många kannor bränvin årligen tillverkas inom landet,
samt det kannetal, hvarmed införseln af denna vara öfverskjuter
utförseln, men dermed har man icke hunnit omförmälda mål, ty dels
användes en icke obetydlig del af det tillverkade eller införda bränvinet
för tekniska eller dermed jemförliga behof, dels finnes vid
årets slut en icke ringa myckenhet af den tillverkade eller införda
varan i behåll å nederlag eller hos enskild egare och får således
icke inräknas i samma års utan tillhör ett följande års förbrukning.
Oaktadt dessa svårigheter kan dock en sammanställning af flera
omedelbart efter hvarandra följande års tillverkning och öfverskott
af införsel öfver utförsel af bränvin gifva en temligen trogen bild
af det till- eller aftagande bruket af drycken såsom njutningsmedel,
enär dess begagnande för tekniska och dermed jemförliga behof i
allmänhet kan anses ökas i ungefärligen samma förhållande som folk
-
149
mängden, och under vanliga förhållanden icke någon synnerligen stor
olikhet lär råda i afseende å den myckenhet af varan, som vid årens
slut finnes å lager. Komitén har derför låtit göra en dylik, såsom
tab. n:o I bland bilagorna tryckt sammanställning för åren 1861—76,
eller så långt tillbaka, som metoden för tillverkningens beskattande medgifvit
erhållande af nödiga siffror, hvarjemte för frågans ytterligare
belysning de siffror, som utvisa den till förbrukning hvarje år tillkomna
myckenheten, fördelad på antalet invånare i landet, blifvit för de år,
då tillgängliga källor funnits, jemförd med motsvarande siffror för en
en del andra länder. Man bör dock enligt komiténs åsigt endast med
den allra största varsamhet af en jemförelse emellan dessa siffror för
de olika länderna draga några slutsatser angående det större eller
mindre missbruket af starka drycker i det ena eller andra landet; ty
dels är den till grund för dem liggande uppgiften å myckenheten
tillverkade spritdrycker allenast tillkommen genom en sannolikhetsberäkning
för de länder, hvilka icke likasom England, Ryssland, Finland,
Norge och vårt land beskatta den färdiga varan, dels kan man på
grund af olika lefnadsvanor hos de särskilda folken och äfven] inom
skilda trakter af samma land icke med någon säkerhet från större eller
mindre åtgång sluta till större eller mindre missbruk, hvilket förhållande
ock framgår deraf, att klagan öfver dryckenskapslastens öfverhandtagande
är högljudd i de länder, som visa en förvånande liten
komsumtionssiffra, under det att å andra sidan t. ex. Danmark med en
hög sådan siffra anses stå högt i nykterhet; dels intager vinet i de sydligare
länderna och ölet hos ett och annat folk en så vigtig plats vid bedömande
ur nu angifne synpunkt af frågan om missbruk af starka drycker,
att utan att tillika taga dessa njutningsmedel i beräkning man icke
kan skaffa sig en rigtig bild af dryckenskapens olika utbredning i de
särskilda länderna, ej ens i olika trakter af en del länder; dels bör slutligen
icke lemnas oanmärkt, att komiterade icke haft tilfälle förvissa
sig om, att alla de från skilda håll komna siffror, på hvilka procentberäkningarna
grundats, äro fullt jemförliga med hvarandra.
För att visa, huru 1855 års lagstiftning verkat till minskande af
försäljningsställenas antal, hafva komiterade låtit upprätta och bland
bihangen trycka förut omförmälde tabell n:o V med detaljerade
150
uppgifter för hvarje stad och för landsbygden i hvart särskildt län
å antalet dylika ställen under de 22 försäljningsåren 1855—77.
Af denna tabell framgår, att, om man frånräkna]- rättigheterna
till mindre partihandel, de ständiga utskänkningsställenas antal nedgått
från 1170 till 801 för städerna och från 493 till 238 för landsbygden,
under det att antalet minuthandelsrättigheter minskats i stad
från 584 till 243 men tillväxt å landet från 64 till 101 samt de
tillfälliga utskänkningsställena, hufvudsakligen till följd af de många
under tiden tillkomna passagerareångbåtar, ökats från 158 till 290
i städerna och från 132 till 201 å landsbygden, hvadan hela antalet
rättigheter af nu angifna slag nedsatts från 2,601 till 1,874 eller, om
blott de ständiga rättigheterna räknas, från 2,311 till 1,383. Den
verkliga minskningen är till och med ännu större, enär bland de för
sista året upptagna bolagsrättigheter finnes ett rätt betydligt antal,
som icke utöfvas.
Huru många lokaler, der bränvin före år 1855 hölls till salu
i små qvantiteter, på en gång stängdes, när 1855 års försäljningsförordning
trädde i kraft, är naturligtvis omöjligt att bestämdt angifva.
För att emellertid lemna en antydan, i hvilken omfattning den nya
lagen verkat i detta hänseende, må här anföras, att det taxerade
antalet bränvinspannor i riket år 1853 var 33,342, samt att år
1855 funnos 3,481 brännerier, af Indika de allra flesta voro små
och egdes af jordbrukare med rätt att till underhafvande och andra,
som hos dem förrättade arbete, sälja så litet som eu fjerdedels kanna
till hvar.
Det nu anförda torde vara tillräckligt för att berättiga till det
omdöme, att, äfven om 1855 års lagstiftning icke uppfylt alla de
många och stora förhoppningar, man i början stälde på henne, tilllämpningen
af de grundsatser, på Indika samma lagstiftning lndlar,
likväl i afsevärd mån bidragit att införa och underhålla en gifven
rigtning till det bättre, och att det med stor sannolikhet kan antagas,
att utan en dylik lagstiftning den tillväxt i superiet, som under
ekonomiskt gynsamma perioder visat sig hos en del samhällsklasser
på flere eller färre orter i landet, och som i väsentlig grad beror
på missbrukande af sådana drycker, hvilka icke varit hänförliga
under bränvinslagstiftningen, skulle uppträdt i starkare mått, än nu
varit förhållandet. Detta omdöme synes komiterade så mycket
151
hellre berättigad!, som just omedelbart efter öfvergången till denna
nya lagstiftning, då det gamla tillståndet ännu var i friskt minne,
meningarna voro, snart sagdt, enhälliga derom, att en tydlig förbättring
inträda
Om detta är rigtigt, om vår förordning angående försäljning af
bränvin i sin mån bidragit att återhålla missbruket af denna dryck,
torde det icke böra komma i fråga att bryta med dess grundsatser,
isynnerhet som desamma allt mer inträngt i folkmedvetandet och deri
funnit det bästa stöd för sin fortfarande tillämpning, till bevis hvarpå
må anföras, att då de senast förflutna årens stora arbetsförtjenster
medförde tillökning i dessa missbruk, den deraf upprörda allmänna
meningen med stor enhällighet påfordrade icke en återgång till den
frihet i bränvinshandeln, som egde rum före år 1855, utan större
band, lagda å samma handel. Komiterade tveka icke att uttala den
bestämda öfvertygelse, att en författning, hvilken såsom sin förnämsta
grundsats uppstälde frihet för hvarje välfräjdad medborgare
att handla med bränvin i huru små qvantiteter som helst, låt vara
med stränga föreskrifter till ordnings upprätthållande på försäljningsställena,
skall möta ett så afgjordt motstånd hos det svenska folket, att
kortheten af dess tillvaro är på förhand gifven, och således blott
förete ett kortlifvadt försök, som bland annat skulle medföra den
väsentliga olägenhet, att en mängd personer, hvilka blifvit förledda
att egna sig åt bränvinsförsäljningens yrke, på en gång skulle se sig
beröfvade sin utkomst, derest lagstiftaren icke af undseende för detta
af hans åtgöranden beroende förhållande skulle låta till det allmännas
skada försöket fortgå längre, än eljest kommit i fråga. Att
grundsatserna om frihet vid den mindre bränvinshandeln icke finna
någon genklang hos vårt folk är ock mycket förklarligt. Den åsigt
har med rätta hos oss gjort sig allmänt gällande, att föregående
tiders erfarenhet gjort det till en skyldighet för lagstiftaren att så
vidt möjligt från frestelser skydda dem, hvilka af svaghet duka under
för dryckenskapslasten, och att det är hvarje god medborgares
pligt att underkasta sig de inskränkningar i egen frihet, som äro
nödvändiga för detta måls uppnående. Att åter med det nu varande
systemet, som, enligt hvad förut åberopade tabell n:r IV utvisar,
icke gifvit anledning till öfverträdelser i någon anmärkningsvärd grad,
sannolikheten att, åtminstone delvis, hinna nyss angifna mål är vida
större, än om man återginge till de friare grundsatserna, ligger för
öppen dag; ty ordningsföreskrifterna må blifva huru stränga som
helst, de betyda intet, om de icke efterlefvas, och kontrollen å efterlefnaden,
hvilken i de fall, då rörelsen drifves för allmän räkning,
icke erbjuder några nämnvärda svårigheter, skulle, om snart sagd!
obegränsad frihet lemnades att idka minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, blifva ytterligt svår, ja hardt när omöjlig utan
öfverdrifna kostnader samt dertill synnerligen förhatlig, hvilken sist
nämnda omständighet är af särdeles stor vigt, då deraf lär blifva
en gifven följd, att försäljningsrättigheter icke i regeln komma att
utöfvas af sådana personer, om hvilka man på förhand kan med sannolikhet
antaga, att de skola sjelfvilligt ställa sig gifna föreskrifter till
efterrättelse, exempelvis förbudet mot bränvins utlemnande på kredit.
Vidare bör icke lemnas ur sigte, att, så snart man vill genom
en synnerligen hög skatt å bränvinet minska bruket och derigenom
äfven missbruket deraf — och utan en mycket stor höjning i tillverkningsafgiften
lär ingen vilja sätta i fråga att lemna försäljningen
fri —; har man gjort ett högst väsentligt undantag från den allmänna
handelsfriheten, hvars giltighet grundar sig på den sats, att
priset på en vara bör få bestämmas allenast af förhållandet emellan
tillgång och efterfrågan. Ju flere säljare, desto billigare vara. Derför
lemnar man försäljningen öppen för täflan, på det att de, som
önska varan, må kunna köpa henne så billigt som möjligt. Det är
åter alldeles tydligt, att eu sådan grundsats icke låter förena sig
med att åsätta en hög skatt blott i syfte att fördyra varan för att
göra henne så litet begärlig som möjligt för dem, som kunna hafva
lust att köpa henne. Det gagn, den höga skatten kan åstadkomma
för att minska förbrukningen, motverkas således af den fria försäljningen,
som skadar det sedliga syftet genom att befordra förbrukningen.
Ett sådant sätt att gå till väga kan tydligen icke vara ändamålsenligt.
Har lagstiftaren en gång beslutat sig för att befordra
nykterheten genom att göra den rusgifvande drycken svåråtkomlig,
så böra alla hans åtgöranden gå i samma riktning.
Man får ej heller förbise, att den öfverdrifvet höga skatten,
hvilken, efter hvad redan är sagdt, blir ett hufvudvilkor för den
153
fria försäljningsrätten, måste framkalla ständiga bemödanden att genom
oloflig tillverkning eller införsel åstadkomma en billigare vara
samt att genom spritdryckernas förfalskning bereda möjlighet att
hålla dem till hända mot lägre pris.
Också visar erfarenheten från de länder, der man i hög beskattning
sökt det liufvudsakliga botemedlet mot dryckenskapen och
i lagen eller åtminstone i tillämpningen lemnat försäljningen fri, att,
äfven der icke lönbränning och smuggling samt förfalskning af
dryckerna blifvit en följd af systemet och föranledt tidtals vidtagna
nedsättningar i skatten, ständiga och högljudda klagomål försports
och fortfarande förspörjas öfver det öfver hand tagande bruket och
missbruket af spritvaror.
Bränvinslagstiftningens historia i Storbritannien och Irland visar
under två hundra år och i synnerhet under detta århundrade ständiga
försök att än på ena, än på andra vägen hämma det öfverflödiga
bruket af starka drycker, understundom med stränga men
fruktlösa reglor för försäljningen, understundom med höga skatter
på tillverkningen. Att dylika skatter derstädes åtminstone tidtals
helt och hållet förfelat sitt mål, framgår deraf, att sedan år 1823
med anledning af lönbränning i stor utsträckning tillverkningsskatten
med god verkan nedsatts i Skottland från 2 kronor 79 öre och i
Irland från 2 kronor 50 öre till 1 krona 7 öre kannan för bränvin
af 50 procent styrka, en nedsättning af enahanda, anledning år 1825
genomfördes i England från 5 kronor 23 öre till 3 kronor 13 öre
för kannan och hade till följd, att det lagliga tillverkningsbeloppet
genast fördubblades, hvilken tillökning enligt skatteuppbördsmännens
förklaring var att tillskrifva laglig brännings inträdande i stället för
O (DO Ö
olaglig. För närvarande är, enligt hvad ofvan omtalats, skatten 4 kronor
47 öre för hvarje kanna bränvin om 50 procents styrka. Tillser
man nu, i hvilken mån dessa höga skatter förmått hindra bränvinshandeln,
så finnes, att, om man bortser från de många öl- och vinstugorna,
ciderställena och andra dylika försäljningar samt från partihandeln,
i hvilken får säljas så litet som 2 gallons eller omkring
3,5 kanna, antalet värdshusidkare (publicans) uppgick år 1876 i
Storbritannien och Irland till icke mindre än 94,964. Antalet utskänkningsställen
förhåller sig således till folkmängden som 1 till
154
352. Det är ock allmänt bekant, att ända intill sista tiden eu stark
rörelse varit i gång för att förmå den engelske lagstiftaren att ytterligare
ingripa mot dryckenskapslasten.
I Frankrike har beskattningen å alkohol på senare tiden ökats
betydligt. Den till staten ingående konsumtionsafgiften (droit de consommation)
var år 1854 å hvarje kanna alkohol om 50 procents styrka
35 öre, men har sedan dess efter hand ökats till 56 öre år 1855,
85 öre ar 1860 samt 1 krona 4 öre år 1871 och utgår för närvarande
med 1 krona 47 öre för bränvin å fat samt 2 kr. 6 öre
för bränvin på buteljer samt likörer å fat och ännu högre för
absint; hvarjemte, enligt hvad komiterade redan förut upplyst,
de större kommunerna hafva rätt att inom vissa gränser belägga
alkohol med accis (droit d’octroi), hvilken ^ rättighet på det sätt
begagnats, att dessa algifter i medeltal för rikets samtliga kommuner
år 1875 stego till nära 25 öre för hvarje kanna om 50 procents
styrka. Oaktadt denna beskattning, med hvilken jemväl är
förenad här icke omförmälda afgifter för rättighet till bränvinshandels
utöfvande, äro klagomålen i landet högljudda öfver det ständigt
tilltagande missbruket af starka drycker. Den skildring af tillståndet
i detta hänseende, som innehålles i det betänkande, en af franska
nationalförsamlingen tillsatt komité för nykterhetsfrågans behandlingår
1871 afgaf, är fullt ut lika mörk som berättelserna angående tillståndet
hos oss före år 1855. Att dryckenskapslasten tagit starkt
öfverhand i Frankrike, och särskildt att de spritvaror, som der försäljas,
ofta äro på ett för helsan synnerligen farligt sätt tillredda
eller förfalskade, kan icke heller väcka någon förundran, då man får
veta, att ehuru en betydlig nedsättning egt rum i antalet ställen,
der spritvaror säljas i huru ringa myckenhet som helst (établissements
de vente en détail), antalet af dylika ställen på sista tiden uppgått
till ej mindre än 315,000, hvilket utgör ett sådant ställe för
omkring 117 invånare. Härförutom funnos, efter hvad komiterade
redan omtalat, 25,000 personer, hvilka hade rätt att sälja i parti
så lågt som 9,5 kannor (magasins de vente en gros). Visserligen
finnes ett dekret af den 29 december 1851, som bland annat
bestämmer, att för öppnande af utskänkningsställen fordras förutgånget
tillstånd af den administrativa myndigheten, men detta dekret
har tidtals alldeles icke tillämpats, hvaraf följden ock blifvit, att
155
antalet utskänkningsställen, hvilket år 1860 uppgick till 306,308,
vuxit år 1865 till 351,048 och år 1868 till 372,951. Pa detta
förhållande fastade bemälde komités ordförande inrikesministerns uppmärksamhet,
med anledning hvaraf denne upplyste, att åtgärder redan
vidtagits för att bringa dekretet till verkställighet. Antagligen
har man att tillskrifva allvaret i handhafvandet af denna författning
den minskning i försäljningsställenas antal, som, enligt hvad ofvan
angifvits, sedan dess egt rum. Att emellertid klagomålen från detta
land öfver dryckenskapens härjande verkningar icke tystnat, är allmänt
bekant.
Äfven i Belgien är bränvinet belagdt med höga afgifter, hvilket
framgår deraf, att tillverkningsskatten å det inom landet tillverkade
bränvin år 1876 uppgick i rundt tal till 18,205,000 kronor; att
derjemte afgifter äro lagda å bränvinsförsäljningen; att lägsta tullen
på utländskt bränvin med en styrka af 50 procent är något öfver
1 krona 36 öre kannan; samt att vid utförsel af bränvin, som tillverkats
inom landet, beviljas såsom restitution eller nedsättning af
tillverkningsafgiften något mer än 94 öre å hvarje kanna af nämnda
styrka. Oaktadt denna höga beskattning har den oinskränkta friheten
att förvärfva rätt till försäljning af spritvaror i huru ringa
myckenhet som helst vållat, att år 1877 alla landets kommuner tillsammans
haft 128,807 ställen, der bränvin funnits att tillgå till förtäring
på stället eller åtminstone till afhemtning i så ringa myckenhet
som icke fullt två kannor. Af dessa tal, jemförda med folkmängdsnummern,
framgår, att dylika ställen förhålla sig till invånareantalet
i hela riket som 1 : 42. De vanliga följderna af ett sådant
system hafva icke heller här uteblifvit, Enligt hvad en af Belgiens
då varande finansminister år 1858 utgifven bok om missbruk af
starka drycker utvisar, hafva så väl hos lagstiftande församlingen
som hos de lokala myndigheterna framdragits de beklagliga följderna
af sådant missbruk inom landet och den offentliga maktens verksamma
hjelp deremot påkallats. Om det ondas tillvaro har man
varit ense, men deremot vida skilt sig i åsigterna om sättet för dess
afhjelpande.
Vända vi oss nu till Hollancl möter oss ungefär samma syn,
en tillverkningsskatt af omkring 2 kronor 21 öre för hvarje kanna
156
bränvin af 50 procents styrka och oinskränkt frihet i handeln med
spritdrycker samt en öfverväldigande mängd med särskilda afgifter
belagda försäljningsställen, der afnämaren kan få köpa starka varor
till förtäring pa stället eller hemtning i jemförelsevis små partier,
nemligen, såsom förut angifvits, 34,167 utskänkningsställen (tappery),
samt 3,386 ställen med rättighet att sälja till af hemtning i partier af
minst 10 liter d. v. s. omkring 3,8 kannor (slytery). Följaktligen finnes
ett utskänkningsställe för hvar 1 13:de invånare i Holland. Också hafva
i detta land klagomålen öfver bränvins missbruk varit starka och frågan
om förändrad lagstiftning i ämnet föremål för allvarlig uppmärksamhet
och vidlyftig utredning hos landets representation.
Danmarks hufvudstad med förstäder var, på sätt komiterade redan
upplyst, den 1 oktober 1877 försedd med 2,345, dess öfriga städer med
4,494, således tillsammans 6,839 och den danska landsbygden med 3,100,
således hela landet med 9,939 ställen för försäljning af bränvin, hvadan
förhållandet emellan sådana ställen och befolkningen var för hela riket
1:208 och för hufvudstaden 1:107, under det, att hos oss försäljningsaret
1876—1877, innan den betydliga nedsättningen i antalet utskänkningsställen
i Stockholm egde rum, förhållandet emellan minuthandels-
och utskänkningsställen å ena och invånare å andra sidan var,
om man medräknar äfven de tillfälliga rättigheterna samt de, hvilka
upplåtits men icke utöfvades, i städerna 1 : 471, i hufvudstaden särskilt
1:412, å landsbygden 1:6,970 och i hela riket 1:2,350.
Äfven om, oaktadt detta talrika antal bränvinsförsäljningsställen, jemfördt
med förhållandet hos oss, det danska folket eger företräde framför
vårt i nykterhet, följer dock deraf ingalunda, att det kan vara
tillrådligt att utsätta vårt folk för en dylik frestelse i stor stil, i
synnerhet som lagstiftningen äfven i detta vårt grannland sedan år
1873 är på återgång från frihetsgrundsatsernas fullständiga tillämpning
å bränvinshandeln, samt meningarne derstädes äro långt ifrån
odelade derom, att missbruket af bränvin och andra starka drycker
bland det danska folket är så ringa, som man i allmänhet hos oss
tyckes föreställa sig.
Med nu lemnade upplysningar angående antalet ställen för försäljning
af starka drycker i sådana främmande länder, der frihet i
dylik försäljning fått åtminstone tidtals råda, hafva komiterade inga
-
157
lunda haft till syftemål att ådagalägga, att bruket och missbruket
af dessa varor stiga i samma förhållande, som försäljningsställena
ökas. Det är nemligen klart, att dessa länder icke kunna hafva ett så
stort antal rättigheter till afyttring af bränvin och dermed jemförliga
drycker, utan att många, kanske de flesta af dessa hafva en afsättning,
som i storlek icke på långt när uppnår den, som eger rum å
det öfvervägande antalet af våra försäljningsställen, men å andra sidan
är det gifvet, att den stora massan af dylika, öfver ett helt land
spridda lokaler, som frihet i bränvinshandeln enligt dessa länders erfarenhet
äfven med hög beskattning å varan oundvikligen framkallar,
måste i hög grad befordra afsättningen och föranleda missbruk af
rusdryckerna; ty vid dem bland dessa rättigheter, som kunna bära
sig på den grund, att de äro förenade med annan handel, är denna
fara uppenbar, och äfven vid de egentliga utskänkningsställena är det
antagligt, att i många fall rättighetsinnehafvaren måste för att kunna
bestå i täflan med sina talrika yrkesbröder vidtaga särskilda åtgärder
för att öka sin afsättning. För öfrigt lär man icke äfventyra att
utsätta sig för något misstag, när man påstår, att krögerinäringen,
fördelad på så många händer, som de angifna siffrorna utvisa, ofta
kommer att idkas af personer, hvilka det i sedlighetens intresse icke
borde tillåtas att dermed sysselsätta sig.
I sammanhang med den nu lemnade öfversigten af utländska
förhållanden förtjenar anföras, att med anledning af en på komiténs
begäran gjord förfrågan om tillståndet i Österrike i afseende å missbruket
af starka drycker österrikiska inrikesministeriet förklarat, att
i några delar af landet dylikt missbruk visat sig, men att man icke
utan framgång motarbetat detsamma på alla lagliga vägar och särskild!
genom stor stränghet vid utdelande af utskänkningsrättigheter.
Erfarenheten inom Ungern går åt samma håll. Inom detta land
eger, enligt hvad komitén förut omförmält, det egendomliga förhållandet
rum, att bränvinsutskänkningen utgör ett regalt privilegium, förlänadt
i sammanhang med jord, livilket privilegium följaktligen innehafves af
den, som har besittningsrätt till jorden, vare sig han är eu enskild person
eller, såsom någon gång händer, en stadskommun. Nu upplyser till
svar å omförmälda förfrågan den ungerske ministern för inrikes ärendena,
att i de kommuner, der blott en enda privilegierad utskänkare
158
finnes, denne af sitt eget intresse förmås att icke hålla flere lokaler,
än som är nödigt, och att, der flere sådane utskänkare finnas, ett
återhåll vinnes genom bestämmelsen, att desse skola antingen gemensamt
utöfva rörelsen inom ett bestämdt antal lokaler och dela vinsten
eller ock omväxlande drifva utskänkningen.
Från Ryssland meddelas visserligen, att en år 1874 verkstäld
höjning af bränvinsskatten från 1 krona 80 öre till 2 kronor 10 öre
för en kanna bränvin af 50 procents styrka nedsatt förbrukningen,
men den vederbörande myndighet, som lemnat denna upplysning,
skyndar att tillägga, att man deraf icke får draga någon slutsats om
minskning i dryckenskapslasten.
Hvad nu blifvit anfördt angående dels verkan af 1855 års lagstiftning,
dels den uppfattning af samma lagstiftning, som inom landet
är rådande, dels den svaga grunden för ett system, som vill med
frihet i bränvinshandeln förena en hög skatt för att minska förbrukningen
och hämma missbruket af rusdrycker, dels slutligen den i
andra länder vunna erfarenheten om ett dylikt systems oförmåga att
uppfylla derpå stälda fordringar, har hos komiterade stadgat den
öfvertygelse, att nu gällande författning om bränvinsförsäljning icke
bör rubbas i sina här ofvan angifna grundvalar. Återstår då att
tillse, om med bibehållande af dessa några ändifingar böra och kunna
vidtagas i syfte att söka bidraga dertill, att författningen må kunna
fullkomligare än hittills uppfylla sitt ändamål.
Då 1855 års förordning angående bränvinsförsäljning utfärdades,
funnos i stort antal så på landet som i stad utskänkare, hvilka icke
kunde rubbas i sina lagligen förvärfvade rättigheter, nemligen å landet
411 innehafvare af gästgifveri, der dylik rörelse då utöfvades,
samt i städerna, ett antal af 688, som dels enligt särskilda tillståndsresolutioner,
dels på grund af burskap för sin lifstid innehade utskänkningsrätt,
hvilken rättighet för de burskapsegande, som voro
gifte män, skulle ega bestånd jemväl efter deras död, så länge enka
lefde efter. Dessa rättigheters tillvaro i städerna gjorde det tydligen
omöjligt att till en början i någon större utsträckning fullfölja afsigten
att i stadskommunerna sammanföra all i författningen omtalad
ständig bränvin shandel på sådant sätt, att det sedliga målet
159
derigenom främjades. De försäljningsrättigheter inom eu stad, som
kunde finnas nödiga utöfver omförmälda, före år 1855 bestående,
måste derför enligt regeln spridas på flere händer; och då återstod
knappast någon annan antaglig utväg att förläna dem än upplåtelse
för bestämd kortare tid efter auktion, dervid högsta anbuden enligt
sakens natur måste blifva, om än icke den enda, åtminstone den hufvudsakliga
grunden för rättigheternas utdelning. Det är dock klart,
att en dylik grund icke kan anses vara fullt förenlig med andan i
den nya lagstiftningen; ty ju högre pris den täflande måste gifva för
rättighetens förvärfvande, desto större anledning är det att befara,
att han skall genom att uppmuntra afsättningen å försäljningsstället
söka hålla sig skadeslös för den erlagda afgiften. I den mån, omförmälda
äldre rättigheter minskades till antalet och i en del städer
alldeles försvunno, gafs äfven, såsom ofvan visats, i författningen åt
bolagsinstitutionen en sådan retning, att den nu mera framstår såsom
ett uttryck af tanken att samla all mindre bränvinshandel i en
stad på en enda hand på sådant sätt, att man dermed förenar utsigten
att få försäljningsställena på så ändamålsenligt sätt reglerade och
till antal så inskränkta äfvensom bränvinets pris så högt, som omständigheterna
medgifva, samt ordning och snygghet vid magt hållna
och i öfrigt gifna föreskrifter efterlefda å dessa ställen och tillika undviker
faran deraf, att superiet uppmuntras för att befordra afsättningen.
Då nu det nyss omförmälda systemet enligt länsstyrelsernas och
andra vederbörandes nästan sammanstämmande omdömen, sådana
dessa framgå ur de bland bilagorna tryckta handlingar, visat sig utöfva
ett i flera hänseenden gagneligt inflytande;
då denna hos oss vunna erfarenhet bekräftas så väl deraf, att
i Norge, som redan år 1845 uppstälde de hufvudgrundsatser i bränvinslagstiftningen,
som vi tio år senare derifrån hemtade och vidare
utvecklade, bolagsinstitutionen år 1871 medgafs och sedan dess i
tillämpningen tagit sådan fart, att bolag införts i 32 af de 53 orter,
der de tillåtits, samt derstädes verkat till allmän belåtenhet, som ock
deraf, att utskänkningsbolag af i fråga varande beskaffenhet bildat
sig i de flesta finske städer;
då vidare, på sätt förut torde få anses vara ådagalagdt och för
öfrigt styrkes af nyss åberopade förhållande i Norge, bolagssystemet
endast är en följdrigtig tillämpning af de grundsatser, som år 1855
började göra sig gällande i vår bränvinslagstiftning;
finner komitén, att åt samma system bör gifvas den fulländning,
hvaraf det är mägtigt, eller med andra ord att icke några lediga
försäljningsrättigheter vidare böra upplåtas efter täflan vare sig å landet
eller i stad, utan de alla ställas till deras förfogande, som drifva
bränvinshandel för allmän räkning, samt att reglorna för den för
sådan räkning idkade handeln böra undergå de ändringar, som blifva
en följd deraf, att den icke längre blir ett frivilligt åtagande, utan
göres till vilkor för den kommun, som vill tillåta sådan handel inom
sitt område.
Att något hinder för denna förändrings vidtagande icke längre
kan möta för städerna i tillvaron af äldre, före år 1855 tillkomna
utskänkningsrättigheter, inses lätt, om man erinrar sig, att dessa rättigheters
antal försäljningsåret 1876—1877 var 174, deraf i Stockholm
ensamt 140, af hvilka sistnämnda 138 genom dödsfall eller
inlösen helt och hållet försvunnit med omförmäld a försäljningsårs
slut, så att under försäljningsåret 1877—1878 dylika rättighetsinnehafvare
icke kunna finnas i städerna till större antal än 36. Äfven
de utskänkningsrättigheter, som äro förenade med gästgifveri på
landet, måste nu mera efter hand upphöra på grund af den år 1873
vidtagna, förut omförmälda bestämmelsen om tiden för deras bestånd.
Deras antal upgick i hela riket försäljningsåret 1876—1877 till 191.
Det sätt, hvarpå komitén tänkt sig handeln med bränvin i myckenhet
under 100 kannor ordnad, är hufvudsakligen följande.
Det skall enligt författningsförslagets § 4 ankomma i stad på
stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmänna rådstugan och
för landskommun å kommunalfullmägtige eller, der sådane ej finnas,
kommunalstämman att i första hand besluta, huruvida någon bränvinsförsäljning
må inom kommunen finnas utöfver den, som utöfvas
på grund af de före år 1855 tillkomna rättigheter, som kunna finnas
qvar, samt de tillfälliga, .hvilka länsstyrelsen kan meddela. Detta
beslut, som skall åtföljas af bestämmelse om försäljningsställenas an.
tal och ungefärliga lägen, får icke afse längre tid än tre år. För
att dessa beslut skola blifva gällande fordras, att kommunens omförmälda
myndigheter åtaga sig att hålla nödiga medel för rörelsens
161
drifvande tillhanda, samt att besluten fastställas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Dylik handel skall å det allmännas vägnar handhafvas
af en särskild nämnd, bestående enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
bestämmande af 4—12 ledamöter jemte en ordförande,
hvilken tillika med hälften af ledamöterne utses af länsstyrelsen,
under det den andra hälften väljes af förut nämnda myndighet
inom kommunen. I större städer har nämnden rätt att för ett
år i sänder uppdraga åt en förvaltningskomité af 3—5 personer att
tillse den dagliga förvaltningen. Nämnden eller fö r val t n i n gsk om i ten,
der sådan finnes, utser för samma tid en eller, om så anses nödigt
för de störste städerne, två verkställande direktörer. A försäljningsställe,
der rörelsen idkas omedelbart för det allmännas räknino-, skall
finnas föreståndare, hvars bibehållande beror på förvaltningskomités
eller, der sådan ej finnes, verkställande direktörs godtfinnande. Föreståndaren
skall hafva de egenskaper, som nu fordras hos innehafvare
af rättighet till bränvinshandel (§ 8).
I likhet med hvad nu egen rum med bolag, kan nämnden få
emot faststäld afgift åt annan upplåta en eller flera af de bestämda
försäljningsrättigheterna (§ 5). Derför fordras, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
det medgifvit med hänsyn till skälen och vilkoren
för upplåtelsen, den persons behörighet och tjenlighet, som föreslås
att erhålla upplåtelsen, samt afgiftens förhållande till den inkomst,
som kan beräknas å rörelsen.
De tillfälliga, af länsstyrelserna utdelade rättigheterna hafva bibehållits
(§ 6) med några i dit hörande stadganden föreslagna ändringar,
för hvilka redogörelse lemnas här nedan.
I afseende å afgifterna för de före år 1855 förvärfvade och de
tillfälliga rättigheterna är den ändring föreslagen (§ 16), att de skola
sättas i bestämdt penningebelopp i stället för i kannor, hvilket belopp
ej må understiga 360 kronor för år räknad t, eller medeltalet
af nu varande lägsta afgifter för utskänkningsrättigheter i stad.
Öfver den för allmän räkning drifna bränvinshandel skola föras
räkenskaper (§ 17), vid hvilkas granskning förfares så, som nu är
stadgadt för bränvinsbolagen, allenast med de ändringar, som blifva
11
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
162
nödiga på den grund, att räkenskaperna kunna omfatta jemväl landskommuner
(§ 18).
Vinsten, sådan den visar sig af förenämnda räkenskaper, samt
afgrifterna för äldre och tillfälliga rättigheter skola från länets samtliga
kommuner inom ett visst begränsadt belopp gå till fördelning
likasom nu i femtedelar, hvaraf tre tillfalla kommunerna, en landstinget
och med den femte eller hushållningssällskapens nu varande
andel förhålles så, som här nedan vidare omförmäles. Bestämmelserna
om delaktighet i den fjerde femtedelen för stad, som icke deltager
i landsting, samt i jemväl den femte för hufvudstaden äro bibehållna
med nedan angifna begränsning. Fördelningen kommunerna
emellan af de tre femtedelarne har föreslagits skola ske efter storleken
af deras bevillning till staten enligt andra artikeln för det
kalenderår, hvarunder försäljningsåret slutar. Samma bevillning för
länets alla kommuner är föreslagen såsom den gräns, hvaröfver fördelningen
icke får ske. Öfverskottet skulle ingå till statsverket
(§ 20).
Genom den föreslagna bestämmelsen om kommunens skyldighet
att förlägga rörelsen har den hittills begagnade bolagsformen öfvergifvits.
Ett afgörande skäl härför har varit, att, då det i allmänhet
måste vara önskvärdt, att i en författning hvarje sak nämnes vid sitt
rätta namn, bränvinsbolagen, hvilka, enligt hvad förut visats, icke
numera äro bolag annat än till namnet men af detta namn kunna
förledas att låta omsorgen att uppnå det mål, lagstiftaren åsyftat,
träda tillbaka för afseendet å vinstens storlek, borde genom författningens
uttryckliga bestämmelse öfvergå till hvad de i sjelfva verket
äro, ombud för de myndigheter och korporationer, hvilka skola erhålla
vinsten af rörelsen. Komiterade föreställa sig ock, att en styrelse,
som tillsättes af offentliga myndigheter för att i sedlighetens och
ordningens intresse ombesörja förevarande angelägenhet, skall under
alla omständigheter låta detta intresse blifva bestämmande för sitt
handlingssätt. Om bränvinshandelns drifvande för allmän räkning
upphör att blifva en frivillighetens sak, torde ock svårligen något
annat sätt finnas än att anförtro denna förvaltning åt den bland intressenterne,
som på en gång är bäst i tillfälle att sköta den och
har största fördelen deraf, att vid rörelsens utöfvande det sedliga
163
ändamålet tillgodoses, äfvensom att de ordningsföreskrifter iakttagas,
som lagstiftaren kan finna skäl meddela. Denna förvaltning har derför
blifvit gjord till en kommunal angelägenhet i alla de fall, då kommunens
högsta beslutande myndighet genom beslut, som af länsstyrelsen
fastställes, bestämmer, att bränvinsförsäljning skall inom kommunen
ega rum utöfver den, som möjligen kan derstädes finnas på
grund af tillstånd, meddeladt före år 1855, eller, hvad beträffar tillfälliga
utskänkningsrättigheter, enligt länsstyrelsens medgifvande. För
att emellertid lugna deras farhågor, som kunna frukta, att den kommunen
sålunda tilldelade magt skall begagnas att vid rörelsens drifvande
mera se på den ekonomiska behållningen än på sedlighetens och
ordningens kraf, har det blifvit föreslaget, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skall ega icke allenast att insätta i styrelsen eller,
såsom den i författningsförslaget kallas, nämnden hälften af ledamöderne
och utse dess ordförande (14: 2) samt i sista hand besluta om ansvarsfrihet
för verkställande direktörer och förvaltningskomitéer (18: 3),
utan ock att bestämma, om och på hvilka vilkor särskild försäljningsrättighet
må från nämnden upplåtas till enskild person, som
innehar de i sådant hänseende föreskrifna egenskaper (§ 5), samt
dessutom fastställa nämndens arbetsordning (4: 5), hvarförutom af
samma anledning uttryckligen stadgats, att storleken å arfv odena för
förvaltningskomiténs ledamöter och verkställande direktörer samt aflöningen
åt de omedelbart för det allmännas räkning drifna försäljningsställenas
föreståndare icke må göras beroende af rörelsens vinst
* . ... °
eller afsättningen dervid (17: 2). Stadgandet om upplåtelse till enskilda
personer af särskilda rättigheter är hemtadt från nu varande
författning, der det införts af det skäl, att i städerna sådana med
utskänkningsrätt försedda matställen, som besökas af de mera bemedlade
klasserna, samt ställen för försäljning af finare utländska
och en del andra spritvaror fortfarande måste drifvas såsom enskild
affär.
Då kommunerna skola .träda i bolagens ställe, böra de naturligtvis
få skyldighet att skaffa förlag för rörelsen, hvarmed åter
måste följa rättighet att å de till sådant ändamål använda medel
beräkna sig ränta samt att med ett följande års vinst täcka den
164
förlust, som under ett föregående år kan hafva uppkommit å rörelsen
(17: 1).
Bland öfriga utgifter, som kunna komma i fråga vid den för
allmän räkning drifna bränvinshandeln, nämnes i författningsförslaget
särskildt (17: 1) inlösen för nedläggning af äldre före år 1855 tillkomna
försälj ningsrättigheter. Genom denna inlösen har det blifvit
möjligt för en och annan kommun att på ett tillfredsställande sätt
ordna bränvinshandeln genom att öfverlåta den åt sådant bolag,
hvarom författningen talar, samt att. vidtaga den nu föreslagna anordningen.
Då således kommunen genom de förbindelser, han iklädt
sicf, satt dem, som hädanefter skulle med honom dela denna vinst, i
tillfälle att vid delningen erhålla betydligt mer, än eljest tillkommit
dem, fordrar rättvisan, att desse äfven deltaga i fullgörande af samma
förbindelser, så länge de äro i åtnjutande af oinförmälda förmån.
Men äfven framdeles torde dylika aftal med äldre rättighetsinnehafvare
kunna komma i fråga för att på ett tillfredsställande sätt ordna
en kommuns utskänkningsväsende, exempelvis för att en landskommun,
som bär olägenhet af det sätt, hvarpå utskänkning drifves vid
något derinom beläget gästgifveri, må kunna i stället erhålla ett försäljningsställe,
der måttlighet och ordning blifva rådande. För att
vid dylikt aftals ingående bevaka deras rätt, hvilka med kommunen,
der rättigheten utöfvas, dela skyldigheten att fullgöra aftalet utan
att hafva någon inverkan på detsamma, har blifvit föreslaget, att aftalet
skall för att blifva gällande fastställas af länsstyrelsen.
Af enahanda skäl har komitén, på sätt förut angifvits, föreslagit
dels, att endast de större städerna skulle hafva rätt att hafva förvaltningskomité
och de störste att hafva två verkställande direktörer,
dels att länsstyrelsens fastställelse fordras å beslut om dessa arfvoden
och aflöningar (17: 3) samt dels att samma myndighet skall vara
skyldig att vid fråga om upplåtelse till enskilda personer af särskilda
rättigheter pröfva den dervid i fråga satta äfgiftens förhållande
till den inkomst, som kan beräknas af rörelsen.
Enligt hvad förut är omtaladt, innebär komiterades förslag, att
all inom en kommun i fråga kommande bränvinshandel, som icke
är att hänföra till partihandel, skall med undantag endast för de
efter hand försvinnande äldre och de tillfälliga utskänkningsrättig
-
165
heterna ligga i den myndighets hand, som utses för att drifva dylik
handel för det allmännas räkning. Med en sådan anordning är det
icke längre nödigt eller ens lämpligt att för sist nämnda slags handel
behålla den nu varande skilnaden emellan minuthandels- och utskänkningsrättigheter
eller att jemte dessa medgifva särskilda mindre
partihandelsrättigheter. Dessa senare hafva i allmänhet icke tillåtits,
der bränvinsbolag funnits, och der de hädanefter må finnas vara af
nöden, kunna de likasom öfriga rättigheter upplåtas till enskilde
under de vilkor, som den för rörelsens öfvervakande tillsatta nämnd
kan finna vara ur allmän synpunkt ändamålsenliga. Åtminstone för
de mindre kommunerna skulle det äfven kunna leda till förenkling
i förvaltningen och minskning af försäljningsställenas antal, om det
blefve tillåtet att anordna handeln oberoende af denna på förhand
vid bestämmande af rättigheternas antal uppdragna skilnad. Det
låter sig ock göra att med en afgift, bestämd i penningar efter uppskattning
af rörelsens vinst, belägga berörda äldre och tillfälliga
samt de rättigheter, hvilka ofvan omförmälda nämnd med vederbörligt
tillstånd upplåter åt enskild person. Denna uppskattning skulle
för de båda först nämnda slagen företagas af samma myndigheter
som för närvarande, allenast med den ändring, att kommunalnämndens
befattning med uppgörande af förslag till skatten öfverflyttas
till bevillningsberedningen och denna äfven i stad erhaller en dylik
skyldighet (16: 1). På sådant sätt blefve det möjligt att genomföra
den sedan flera år tillbaka såsom ett önskningsmal uppstälda ändringen
att sammanslå försäljnings- och tillverkningsafgifterna eller, för
att begagna ett egentligare uttryck, borttaga minuthandels- och utskänkningsafgifterna
samt höja tillverkningsafgiften. Med en dylik
anordning skulle de rättigheter, som drifvas omedelbart för det allmännas
räkning, icke vara underkastade någon särskild afgift utan allenast
vinsten af denna rörelse likasom nu bränvin sbolagens vinst gå
till fördelning, hvarjemte för de upplatna, äldre och tillfälliga rättigheterna
skulle, enär vinsten å dessa för enskild räkning drifna
rättigheter icke kan blifva känd, i stället erläggas en efter rörelsens
storlek afpassad, likaledes till fördelning gående afgift, som med
nödvändighet påkallas af det högre pris, hvartill bränvinet komme
att afyttras å de allmänna försäljningsställena. Derför har ock be
-
166
stämmelse gifvits derom, att utdrag af räkenskaperna öfver den för
allmän räkning inom kommunen drifna bränvinshandeln skola aflemnas
för att tjena till ledning vid afgiftens åsättande (§ 19).
Äfven om man vid utfärdandet af 1855 års förordning tänkte
sig, att tillfällen till bränvins försäljande på landsbygden skulle genom
den nya förordningens tillämpning blifva vida sparsammare än
dittills, hade man dock knappast förestält sig, att en så fullständig
ändring i detta hänseende skulle inträffa som den, erfarenheten visar
hafva inträdt hos oss likasom i ''Norm:. Meningarna kunna vara delade
derom, huruvida nykterheten alltid befordrats derigenom, att
landskommunerna i en del län gjort till undantagslös regel att begagna
sig af sin rätt att vägra anläggande af nya bränvin sförsäljningsställen
; och så väl teoretiska skäl som erfarenheten från en del
landsändar hafva bibragt personer, hvilkas nitälskan för nykterheten
icke kan blifva föremål för tvifvel, den öfvertygelse, att denna vigtiga
angelägenhet bättre befordras genom ett begränsadt antal väl öfvervakade
försäljningsställen å landsbygden än genom den totala frånvaron
af dylika. Härmed må emellertid vara huru som helst; så
länge dessa åsigter bibehålla sig, lärer icke på dylika orter en annan
tillämpning af författningen komma att inträda, så vida man icke
vill borttaga kommunernas veto, en åtgärd som komitén, på sätt
förut angifvits, ingalunda ville tillråda. Deremot torde det vara
skäl att försöka afhjelpa en olägenhet, som en sådan tillämpning
ostridigt medfört. Komiterade syfta härmed på det missförhållande,
att, medan landtbefolkningen i icke ringa mån bidrager att åstadkomma
i städerna eu stark afsättning af bränvinet med deraf följande
stora afgifter och vinster, landskommunerna, hvilka följaktligen
hafva sin beskärda del af de bedröfliga följder, denna försäljning
medför, icke hafva någon andel i dessa afgifter och vinster.
Huru förhållandet emellan städernas och landets andelar i bränvinsmedlen
stält sig, synes af de fyra hit hörande bland de tryckta
bilagorna upptagna tabeller n:r Yl—IX. *
* De två bland dessa tabeller, som omfatta de sista åtta försäljningsåren 1869—
1877, äro bemtade ur de uppgifter, som genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg blifvit insända till kongl. finansdepartementet, och hvilka uppgifter, i hvad
167
Det lider icke något tvifvel, att ofvan angifria missförhållande
emellan landsbygdens och städernas inkomster utgör en bland de vigtigaste
anledningarna till det på senare tiden försporda missnöjet med
vår nu varande bränvinslagstiftning; och i den mån detta missnöje
är berättigad^ torde det vara angeläget, att orsakerna dertill undanrödjas.
Ett ytterligare stöd för denna mening hemta komiterade
deri, att, sedan i Norge, der förhållandena, såsom nyss blifvit nämndt,
tagit samma vändning som hos oss, fråga blifvit väckt derom, att
stadskommunerna, hvilka der behålla hela afgiften, skulle afstå någon
del till förmån för landsbygden, denna fråga efter behandling
af en år 1870 nedsatt kongl. kommission visserligen icke för tillfället
föranledde någon åtgärd men dock erhöll en sådan utredning,
att deraf framgick, att den snart kommer att lösas, samt att den
norska bränvinslagstiftningen utom i förberörda tvistepunkt i allmänhet
hade fästat djup rot i den allmänna meningen inom landet.
På grund af det nu anförda, och då komitén vid uppgörande
af sitt förslag till försäljningslag haft sig angeläget att öfverallt, der
icke särskilda förhållanden nödvändigt fordrat undantag, göra författningen
lika för stad och land, hafva, enligt hvad ofvan angifvits,
hit hörande bestämmelser blifvit så modifierade (20: 1), att de tre
femtedelar af vinster och afgifter, hvilka hvarje stadskommun nu
får behålla, skola, med nedan omförmälda begränsning, för alla till
ett län hörande städer likasom ock motsvarande inkomster från de
landskommuner inom länet, der bränvinsförsäljning eger ruin, gå till
de angå åren 1869—1875, redan förut blifvit från trycket utgifna i chefens för
kontrollbyrån embetsberättelse för åren 1873—1874 och 1874—1875. För den
derförut gångna tiden hafva icke några uppgifter hittills funnits, hvarför dylika
blifvit af komitén infordrade dels från Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dels från
magistraterna. Då enligt dessa från skilda håll lemnade uppgifter, hvilka äro uppstäda
efter kalenderår, slutsummorna för hvarje läns städer icke öfverensstämma,
hvilket antagligen till hufvudsakliga delar beror derpå, att magistraterna till komiterade
uppgifvit äfven sådana vinster, hvilka städerna icke varit skyldiga låta gå till
fördelning med landsting och hushållningssällskap utan haft rätt att odelade behålla,
hvarför underrättelse om dem ej lemnats länsstyrelserna, hafva magistraternas uppgifter
intagits i sista tabellen och de derigenom erhållna slutsummorna för hvarje
läns städer uppförts i näst föregående tabell i stället för länsstyrelsernas stadssummor,
genom hvilket förfarande enligt komiterades uppfattning en rigtigare bild erhålles
af de inkomster, de särskilda städerna under tidernas lopp haft af bränvinsförsäljningen.
168
gemensam fördelning emellan alla dessa kommuner efter storleken
af deras bevillning enligt andra artikeln. Genom tillämpning af
denna i nu varande författning för landskommunerna, med undanta^
af fördelningsgrunden, gällande grundsats vinnes ock den väsentliga
fördel, att en ytterligare borgen erhålles derför, att kommunalstyrelserna
och deras ombud icke sättas i frestelse att låta sedlighetens
fordringar vika för det ekonomiska intresset; ty denna af en och
annan befarade frestelse är naturligtvis betydligt mindre, då den
egna kommunen har endast en jemförelsevis liten andel af hvad
som förtjenas på bränvinshandeln inom kommunen, än då denna andel
uppgår till tre femtedelar af samma vinst. För att än ytterligare
gå dem till mötes, hvilka hysa nyss antydda fruktan, hafva komiterade,
enligt hvad förut meddelats, föreslagit, att en viss gräns skall
bestämmas, utöfver hvilken fördelningen i femtedelar skall upphöra
och hela inkomsten tillfalla statsverket.
Det är naturligtvis förenadt med stora svårigheter att finna eu
på en gång enkel och ändamålsenlig grund för afgifternas och vinsternas
fördelning kommunerna emellan och för bestämmande af
nyss omförmälde gräns; och komiterade medgifva gerna, att emot
begagnande af andra artikelns bevillning som en sådan grund icke
ovigtiga betänkligheter kunna anföras, samt att en förening af denna
bevillning med folkmängden och möjligen med ännu någon annan
faktor skulle kunna lemna ett resultat, som mera närmade sig det
förhållande, i hvilket de särskilda kommunernas medlemmar taga
del i bränvinsförbrukningen inom länet; men hvarje sådan sammanställning
skulle blifva alltför invecklad i tillämpningen, och då befolkningen
ensam, äfven om den kunde begagnas såsom grund för
en rättvis fördelning emellan stadskommuner eller emellan landskommuner,
icke uppfyller fordringarna, då båda slagen af kommuner
på en gång skola deltaga i delningen, finnes knappast någon annan
antaglig utväg än att anlita andra artikelns bevillning, hvilken, om
den rätt åsättes, i allmänhet stiger med befolkningen inom kommunen
och den der rådande välmågan, hvars tillväxt i sin ordning
gifver anledning till ökad handel och rörelse, således sannolikt äfven
till ökad förbrukning af alla slags varor. Denna bevillning erbjuder
ock den väsentliga förmån, att hon är ett uttryck af kommunens
169
egne förtroendemäns uppskattning af kommunens betydelse i ekonomiskt
hänseende, så att den kommun, som satt denna betydelse för
lågt, har sig sjelf att skylla, om han blir lidande vid delningen.
Komitén har här ofvan antydt sin afsigt att föreslå ändrade bestämmelser
för fördelningen af hushållningssällskapens inkomster af
bränvinsförsäljningen. Enligt hvad författningsförslaget (§20 mom. 1)
utvisar, går denna förändring ut derpå, att samtliga dessa sällskaps
andelar med den begränsning deri, som blir en följd af begränsningen
i kommunernas bränvinsmedel, sammanslås för hela riket och
sedermera fördelas å de särskilda sällskapen efter storleken af befolkningen
inom områdena för dessa sällskaps verksamhet.
Att en förändring!; i nu gällande stadganden om hushållningssällskapens
andelar i syfte att åstadkomma en jemnare och mera
rättvis fördelning dem emellan länge varit ett önskningsmål är allmänt
bekant. Komiterade finna ej heller några principiela betänkligheter
möta mot en dylik åtgärd. I fråga varande medel kunna
nemligen, i synnerhet sedan hushållningssällskapen efter landstingets
tillkomst bibehållits vid denna inkomst, icke betraktas annorlunda än
som anslag, h vil ka staten förlänat dessa sällskap för bestridande af
kostnaderna för sådana ändamål, hvilkas tillgodoseende i första
rummet ankommer på staten. Deraf följer, att det blir statens sak
att tillse, det dessa ändamål icke i en del af landet må stå tillbaka
af brist på medel, under det att i andra delar i fråga varande tillgångar
äro så betydliga, att man dermed kan bestrida utgifter, hvilka
ur allmän synpunkt äro jemförelsevis mindre vigtiga. Då nu, såsom
af nedan nämnde femårstabell kan inheintas, en del hushållningssällskap
årligen hafva så betydliga bränvinsmedel, att, sedan alla de
sällskapets utgifter verkstälts, som rimligtvis anses böra med dessa
medel bestridas, ett ansenligt öfverskott finnes, under det att hushållningssällskap
inom andra län icke på långt när hafva tillgångar att
vidtaga de nödigaste af de anordningar, som ligga inom området för
deras verksamhet, har komitén icke tvekat att lyssna till de anmärkningar,
som framstälts öfver detta missförhållande; och då befolkningens
storlek lärer kunna anses gifva den bästa måttstock för beräknande
af storleken å hushållningssällskapens behof, har denna
storlek lagts till grund för fördelningen emellan dessa sällskap.
170
För att kunna uppgöra förslag till den gräns, utöfver hvilken
vinstmedlen och afgifterna af bränvinshandeln icke må gå till fördelning,
hafva komiterade på grund af de från kommunerna till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och derifrån till vederbörande statsdepartement
insända årliga uppgifterna låtit upprätta bifogade tabell,
som utvisar hvarje särskild stadskommuns, landskommunernas inom
hvarje län sammanlagda samt hvarje läns landstings och hushållningssällskaps
andelar i vinster och försäljningsafgifter under de fem
försäljningsåren 1872—1877 jemte årliga medeltalet af dessa inkomster;
dock märkes att i tabellen icke öfverallt upptagits de verkliga
inkomsterna, utan för de fall, der på grund af före 1873 gällande
lagstiftning någon stadskommun behållit hela andelen af bolagsvinst,
inkomsterna, så.dana de skolat tillfalla samma kommun samt
länets landsting och hushållningssällskap, om den år 1873 stadgade
grundsats tillämpats, att jemväl denna vinst skall fördelas i femtedelar.
De fall, då dylik reduktion egt rum, finnas särskildt angifna i noter
till tabellen. Anledningen till densamma är tydligen den, att utan
eu sådan reduktion en rigtig jemförelse icke kan göras vare sig
emellan inkomsterna för de särskilda åren, tabellen omfattar, eller
emellan dessa inkomster och dem, som författningsförslaget kan komma
att medföra.
En blick på förenämnde tabell utvisar, att i många fall en stor
ojemnhet så väl länen emellan som emellan särskilda kommuner inom
samma län egt rum i afseende å förevarande inkomsters storlek, så
att t. ex. ej sällan städer med ringa befolkning och rörelse haft betydligt
större inkomster af bränvinshandeln än andra städer, som
varit dem vida öfverlägsna i betydelse. Under sådana omständigheter,
och då, såsom bekant, denna inkomst blifvit af en mängd
stadskommuner tagen i betraktande vid beslutande af utgifter och
åtagande af förbindelser, som afse en lång följd af år, skulle en
omedelbar och undantagslös tillämpning af grundsatsen om i fråga
varande inkomsters fördelning efter andra artikelns bevillning komma
att för mången kommun medföra en obillig nedsättning på en gång
i påräknade inkomster, hvarförutom en sådan tillämpning måste för
att mildra denna obillighet medföra nödvändigheten att sätta omförmälde
gräns för fördelningen högre, än som eljest kunde behöfvas.
171
Enahanda skäl tala för att icke på en gång nedsätta de stora inkomster,
en del hushållningssällskap haft af bränvinsförsäljningen inom
länet. Häraf framgår lämpligheten deraf, att, jemte det såsom regel
i förevarande hänseende stadgas hvad förut angifna allmänna synpunkter
kräfva, särskilda bestämmelser lemnas för att mildra öfvergången
från det nu bestående, eu öfvergång, som med hänsyn till
vigten och varaktigheten af kommunernas och hushållningssällskapens
omförmälda åtaganden icke lär böra sättas kortare än tio år.
Med ledning af dessa åsigter hafva komiterade föreslagit såsom
den allmänna regeln, att icke större belopp må inom ett län gå till
fördelning än det, hvartill andra artikelns bevillning för länet i
medeltal under de före fördelningen senast förflutna fem åren uppgått
enligt nu stadgad bevillningsprocent, dock att, om jordbruksfastighet
i afseende å denna bevillning göres likstäld med annan fastighet,
gränsen bestämmes af den sålunda i viss mån ändrade bevillningsprocenten.
Såsom öfvergångsstadgande åter, att gälla för tio år, har
föreslagits (§ 52), att i fråga varande inkomst icke må något år för
en särskild kommun eller ett särskild! hushållningssällskap understiga
kommunens eller sällskapets motsvarande medelinkomst under de sista
fem åren före förordningens trädande i kraft, så vida nemligen i
först nämnda fall bränvinshandeln inom kommunen och i senare
fallet den femtedel af bränvinsmedlen från länet, hvilken går till hushållningssällskapen,
för hvarje år lemnar tillgång till en dylik inkomst.
För att gifva en åskådlig föreställning om den verkan, nu omförmälda
föreslagna stadganden skulle medföra, har komitén låtit i sist
omförmälde tabell införa de belopp, hvarje stadskommun, landskommunerna
inom hvarje län tillsammans samt landstingen och hushållningssällskapen
samt staten skulle erhållit, om dessa stadganden tilllämpats
för försäljningsåret 1876—77. Tillika har verkan af öfvergångsStadgandet,
tillämpad! under samma försäljningsår, uträknats och
de dervid uppkomna tal upptagits i tabellen, hvarjemte der angifvits
de procent, med hvilka samtliga sålunda erhållna belopp för det
sista försäljningsåret öfver eller understiga dem, som efter ofvan anförmälda
reduktion finnes i tabellen upptagna såsom resultatet för.
samma år af nu gällande lagstiftning. Vid dessa likasom vid öfriga
i tabellen upptagna beräkningar å verkan af den föreslagna nya för
-
172
delningsgrunden får dock icke lemnas ur sigte, att de inkomster, som
skulle tillfalla det allmänna genom tillämpning af den föreslagna
författningen, icke kunna med någon noggrannhet beräknas efter
de inkomster, nu gällande författning gifvit, då å ena sidan försäljningsafgifternas
borttagande och tillverkningsafgiftens ökning
måste verka till dessa inkomsters nedsättande, men å andra sidan en
tillökning i dessa måste blifva en följd deraf, att bränvinshandeln
enligt förslaget koncentreras äfven på sådana orter, der nu icke finnas
några bränvinsbolag, samt att äfven på de orter, der dylika förut
funnits, man icke lär underlåta att böja bränvinets pris med anledning
af höjningen i tillverkningsskatten. Hvilken af dessa åt olika
håll dragande krafter blir den andra öfverlägsen är naturligtvis omöjligt
att förutsäga med någon grad af sannolikhet. Med anledning
häraf har i tabellen upptagits en kolumn, som utvisar de högsta belopp,
af hvilka hvar och eu af ofvan nämnde delegare i inkomsten utom
statsverket kunnat under några omständigheter komma i åtnjutande-,
och hafva jemväl för dessa belopp procenten af de verkliga inkomsterna
uträknats.
Författningsförslaget, tillämpad! utan öfvergångsstadgande på försäljningsåret
1876—77, skulle af hela inkomsten 5,815,626 kronor
lemnat statsverket från 13 län nemligen: Upsala, Södermanlands, Östergötlands,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Elfsborgs, Skaraborgs, Vermlands, Vestmanlands och Vesternorrlands
ett sammanlagdt belopp af 940,986 kronor eller 17,7 procent och
låtit återstoden 4,374,640 kronor eller 82,3 procent gå till fördelning.
Denna hade utfallit så, att den femtedel, som nu går till hushållningssällskapen,
utgjort 758,535 kronor, eller 80,02 procent af hvad
dessa sällskap under försäljningsåret verkligen bekommit, landstingen
erhållit 617,356 kronor eller 83,92 procent af deras verkliga inkomst
samt kommunerna åtnjutit resten med 3,003,749 kronor, motsvarande
82,56 procent af hvad de uppburit. Af sist nämnda belopp hade
1,793,199 kronor kommit på stadskommunernas del och 1,210,550 på
landskommunernas. De förra hade på sådant sätt fått behålla 52,41
procent af sina bränvinsförsäljningsmedel, under det landskommunernas
andelar i dessa medel skulle hafva blifvit mer än 5,5 gång så stora,
som de i verkligheten varit. I de 11 län, oberäknadt Stockholms
178
stad, från hvilka statsverket icke skulle erhållit något, enär inkomsten
icke öfverstigit andra artikelns bevillning, och i hvilka följaktligen
hela det inkomna beloppet skulle fördelats, hade naturligtvis landstingens
andelar utgått med samma belopp som enligt nu varande lagstiftning.
I de öfriga skulle dessa inkomster, jemförda med de verkliga,
utgjort något öfver 100 procent i Östergötlands, från och med
KO till 100 procent i Blekinge, Vermlands och Vesternorrlands län,
nära 83 procent i Göteborgs och Bohus län, från och med 70 till 80
procent i Södermanlands, Gotlands, Hallands och Skaraborgs län, från
och med 60 till 70 procent i Uppsala och Vestinanlands län, något öfver
55 procent i Elfsborgs län samt nära 50 procent i Kalmar län.
Af hushållningssällskapen åter hade 18 fått vidkännas nedsättning
och 11 erhållit tillökning i sina inkomster för året 1876—77.
Denna nedsättning hade stannat vid något öfver 93 procent för
Blekinge och Elfsborgs, emellan SO och 90 procent för Södermanlands
och Örebro, emellan 70 och SO procent för Kalmar och Malmöhus,
emellan 60 och 70 procent för Östergötlands, Gotlands och Gefleborgs,
emellan 50 och 60 procent för Vestinanlands och Vesternorrlands,
något öfver 48 procent för Uppsala samt obetydligt mer än 25
procent för Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Af dem,
som fingo ökade inkomster, erhöllo Hallands läns hushållningssällskap
inemot 2, Skaraborgs 4,5 och Vermlands icke fullt 14, Kopparbergs
inemot 29, Vesterbottens något öfver 37 och Jönköpings
nära 40, Jemtlands i det närmaste 80 och Stockholms läns hushållningssällskap
öfver 85 procent mer än 1876—77 årsinkomster. För
Norrbottens och Kristianstads läns hushållningssällskap blef inkomsten
något mer än fördubblad och för Kronobergs läns mer än 2,4 gång
så stor som nyss nämnda års inkomst af bränvinsförsäljningsmedlen.
Sammanlagda inkomsten för landskommunerna inom de särskilda
länen hade utgjort i Blekinge län icke fullt 2 gånger, i Östergötlands,
Kalmar och Kristianstads 2—3, i Kopparbergs 3—4, i Kronobergs,
Hallands, Elfsborgs, Vermlands och Norrbottens 4—5, i Gotlands
och Malmöhus 6—7, i Stockholms nära 8,6, i Södermanlands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Vestinanlands 9—10, i
Jönköpings något öfver 11, i Uppsala nära 19,5, i Gefleborgs 23,5 i
Vesternorrlands icke fullt 28,5, i Jemtlands nära 57 och i Vester
-
174
bottens län öfver 71 gånger så mycket, som dessa läns landskommuners
sammanlagda inkomst varit för försäljningsåret 1876—77.
Deremot skulle utom Skanör och Falsterbo, hvilka kommit i åtnjutande
af inér än 4,9 gånger så stora inkomster som förut, och Stockholm,
som i likhet med de flesta län icke öfverskridit omförmälde
gräns och följaktligen fått behålla hela inkomsten, alla öfriga städer
fått vidkännas nedsättning i olika grader så, att deras behållna inkomster
af bränvinsförsäljningsmedlen skulle utgjort i Karlskrona,
Malmö, Lidköping och Söderhamn emellan 80 och 90, i Jönköping,
Ystad, Lund, Imleå och Haparanda 70—SO, i Vadstena, Karlshamn,
Simrishamn, Laholm, Falkenberg och Göteborg 60—70, i Norrköping,
Landskrona och Hudiksvall 50—60, i Linköping, Kristianstad,
Strömstad, Kristinehamn och Hernösand 40—50, i Uppsala,
Nyköping, Strengnäs, Torshälla, Mariefred, Grenna, Vexiö, Visby,
Sölvesborg, Helsingborg, Trelleborg, Halmstad, Varberg, Örebro,
Sala, Falun, Gefle och Umeå 30—40, i Öregrund, Vaxholm, Enköping,
Eskiltuna, Kalmar, Vestervik, Engelholm, Uddevalla, Marstrand,
Borås, Alingsås, Mariestad, Hjo, Sköfde, Karlstad, Askersund,
Nora, Lindesberg, Vesterås, Arboga, Sundsvall, Östersund, Skellefteå
och Piteå 20—30, i Sigtuna, Södertelje, Norrtelje, Östhammar,
Trosa, Söderköping, Skeninge, Eksjö, Vimmerby, Borgholm, Oskarshamn,
Kungsbacka, Venersborg, Ulricehamn, Skara, Falköping, Filipstad,
Köping och Säter 10—20, i Amål jemnt 10, i Hedemora
nära 9,7 samt i Kungelf något öfver 8 procent af 1876—77 årensbehållna
bränvinsförsäljningsmedel.
Att den betydliga nedsättning, många städer sålunda skulle få
vidkännas i sina inkomster af bränvinsförsäljningen 1876—77, till stor
del är att tillskrifva den ovanliga höjd, hvartill nämnda års inkomster
uppgått, visar sig deraf, att, då det föreslagna öfvergångsstadgandet
tillämpas, och således hvarje stad, hvars egna bränvinsmedel dertill
förslå, erhåller minst lika mycket som den årliga medelinkomsten
under de sista fem åren, nämnda år inräknadt, ansenliga nedsättningar
qvarstå och ett icke obetydligt antal af städerna erhåller ingen
eller mycket ringa förhöjning i de inkomster, som hade följt med
den föreslagna fördelningen utan öfvergångsstadgandet. Tabellens
sista kolumn utvisar, att utom Skanör och Falsterbo, som med öfver
-
175
gångsstadgandet skulle få nära lika stor förhöjning i 1876—77 års
inkomst som utan detta stadgande, jernnt nyssnämnda års inkomster
skulle i öfvergången tillfalla förutom Stockholm allenast Torshälla,
Mariefred, Falkenberg, Lidköping, Söderhamn och Haparanda. För
rikets öfriga 81 städer skulle, om öfvergångsstadgandet blefve sådant,
komiterade förslagit, nedsättning i 1S76—77 års inkomst af bränvinsförsäljning
ega rum, nemligen till mer än 90 procent för Waxholm,
Strömstad och Sala, SO—90 för Trosa, Vadstena, Karlskrona, Malmö,
Lund, Kungsbacka, Göteborg, Örebro och Hudiksvall, till 70—SO
för Nyköping, Eskilstuna, Strengnäs. Norrköping, Jönköping, Engelholm,
Ystad, Laholm, Nora, Köping och Luleå, till 60—70 för Uppsala,
Enköping, Linköping, Skeninge, Eksjö, Grenna, Kalmar, Vestervik,
Visby, Karlshamn, Sölvesborg, Simrishamn, Marstrand, Alingsås,
Hjo, Askersund, Vesterås, Falun, Säter och Gefle, till 50—60 för
Sigtuna, Öregrund, Norrtelje, Östhammar, Söderköping, Borgholm,
Kristianstad, Landskrona, Halmstad, Varberg, Uddevalla, Venersborg,
Borås, Ulricehamn, Skara, Falköping, Lindesberg, Sundsvall, Umeå
och Piteå, till 40—50 procent för Södertelje, Helsingborg, Trelleborg,
Amål, Kristinehamn, Arboga och Hernösand, till 30—40 för Vexiö,
Vimmerby, Kungelf, Mariestad, Karlstad, Filipstad, Hedemora och
Skellefteå samt till något öfver 29,4 för Oskarshamn, mer än 28,5
för Östersund och 25,7 procent, eller nära 8,000 kronor för Sköfde,
hvars bränvinsförsäljningsmedel icke under något af femårsperiodens
fyra första år uppgingo till 2,500 kronor men under det femte uppsprungo
till mer än 31,000 kronor. Sådana hastiga stigningar för
sista året, om än icke lika starka som i Sköfde, inträffade för Oscarshamn,
Östersund och de 8 städer, hvilka, enligt hvad nyss är angifvet-,
finge underkasta sig eu nedsättning till 30-—40 procent.
Äfven med tillämpning af öfvergångsstadgandet skulle landskommunerna
erhålla en ansenlig tillökning i sina inkomster af bränvinshandeln,
i det att dessa komuner i hvart och ett af Blekinge och
Kristianstads län erhölle tillsammans inemot 2 gånger, i Östergötlands
och Kalmar län mer än och i Kopparbergs län något under 2,5,
i Norrbottens och Örebro län 3—4, i Kronobergs, Hallands, Elfsborgs
och Vermlands län 4—5, i Stockholms, Jönköpings och Malmöhus
län 5—6, i Gotlands län något mer än 6,5, i Södermanlands inemot
176
8, i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Vestmanlands län 9—10, i
Gefleborgs län mer än 12, i Uppsala län nära 19,5, i Yesternorrlands
län öfver 24, i Vesterbottens län mer än 53 och i Jemtlands län nära
57 gånger samma slags inkomster för åren 1876—77. Den femtedel,
som med undantag för de störste städerne går till landstingen,
underginge naturligtvis icke någon ändring under öfvergångstiden, då
icke någon särskild bestämmelse för dem föreslagits. För hushållningssällskapen
åter skulle öfvergångsbestämmelsen verka så, att deras
inkomster, jemförda med 1876—77 års, blefvo höjda för 8 och sänkta
för 16 sällskap. Tillökningen blefve omkring 7,7 procent för Kopparbergs,
14,8 för Vesterbottens, 16,6 för Jönköpings, 50,3 för Jemtlands,
55,2 för Stockholms, 74,4 för Norrbottens och 82,6 för Kristianstads
läns hushållningssällskap. Det åttonde hushållningssällskapet,
Kronobergs läns, skulle få något mer än dubbelt mot år 1876—77.
Vermlands läns hushållningssällskap skulle få förevarande inkomst
nedsatt till 95,6, Hallands och Skaraborgs till 80—90, Södermanlands,
Blekinges, Elfsborgs, Örebro och Gefleborgs län till 70—SO, Uppsala,
Östergötlands, Kalmars, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Vestmanlands till 60—70, och slutligen Vesternorrlands läns hushållningssällskap
till 51,85 procent af hvad de uppburit idylika medel
försäljningsåret 1876—77.
För hela riket utfölle öfvergångsbestämmelsernas tillämpning för
år 1876—77, jemförd med då gällande författning, så, att af hela inkomsten
5,315,626 kronor 8,79 procent eller 467,365 kronor skolat
ingå till statsverket och återstoden 4,848,261 kronor, eller 91,21 procent,
gå till fördelning, hvilken åter skulle hafva egt rum på det sätt,
att hushållningssällskapens andelar nedsatts till 80,02 och utgjort
753,534 kronor, att landstingen erhållit 617,356 kronor, eller 83,92
procent, och samtliga kommuner 3,477,371 kronor, eller 95,58 procent
af hvad de i verkligheten mottagit. Af dessa kommunernas andelar
hade städerna kommit i åtnjutande af 2,434,901 kronor och landskommunerna
af 1,042,470 kronor, hvarigenom de förra fått vidkännas eu nedsättning
till 71,17 procent och de senare undfått något öfver 4,8 gånger
så mycket, som deras verkliga inkomster varit för i fråga varande år.
Till undvikande af missförstånd bör erinras derom, att de här
upptagna talen icke kunnat angifva annat än det föreslagna öfver
-
177
gångsstadgandets verkan för det fall, att detta trädt i kraft med försäljningsåret
1877—78; men att, då några år komma att förflyta,
innan stadgandet kan blifva lag, femårsmedeltalen och de på dem
grundade högsta beloppen för hvarje kommuns, landstings och hushållningssällskaps
andel i bränvinsmcdlen måste blifva andra än de
1 tabellen intagna, hvadan dessa senare endast kunnat gifva ett ungefärligt
begrepp om resultatet af omförmälda stadgande.
Angående den ordning, i hvilken de särskilda kommunerna skulle
komma i åtnjutande af hvad de borde erhålla, finnas närmare bestämmelser
gifna i författningsförslagets § 21.
Förr än den der omförmälda uträkning skett, är det icke möjligt
att veta, huru mycket rätteligen tillkommer hvar och en af dem,
som hafva del i bränvinsförsäljningsmedlen, hvadan de kommuner,
inom hvilka försäljning eger rum, icke, så som förhållandet nu är
med stadskommunerna, kunna under försäljningsårets lopp efter hand
komma i åtnjutande af hvad de ega uppbära af sådana medel. Så
blir dock icke förhållandet under öfvergångstiden, om förslaget i $
02 antages, ty derigenom skulle en kommun få ett visst belopp siotillförsäkradt
af de medel, som inflyta i kommunen; och då finnes icke
längre något giltigt skäl att icke låta nämnda förmån fortfara, hvarför
komitén i § 53 föreslagit, att under öfvergångstiden kommun må af
de inom densamma influtna tillgängliga vinstmedel erhålla under försäljningsårets
lopp högst omförmälda, kommunen tillförsäkrade belopp.
I § 2 af författningsförslaget hafva nu gällande bestämmelser
angående beståndet af sådana rättigheter till bränvinshandel, hvilka
tillkommit före 1855 års lagstiftning, sammanförts och erhållit ett
förenkladt uttryck. I sak har icke någon annan ändring föreslagits
än, att den bekräftelse af de år 1873 till tiden begränsade utskänkningsrättigheter,
som utöfvats i sammanhang med gästgifveri, uttryckligen
hänförts till enskild person, så att icke sådana rättigheter, utöfvade
af menigheter eller bolag, må emot andan i hit hörande lagstiftningtillåtas
ega bestånd under en obegränsad tid.
Den omständighet, att, på sätt förut är anfördt, vid bestämmande
för ett begränsadt antal år af ett visst antal försäljningsrättigheter
inom en kommun dessa icke på förhand skiljas i minuthandels- och
utskänkningsrättigheter, hindrar naturligtvis icke, att särskilda regler
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen. 12
178
gifvas för handelns utöfvande, då det ena eller andra slaget af rörelse
eger rum, d. v. s. då försäljning sker endast till afhemtning eller jemväl
till förtäring på stället. Det ligger ock för öppen dag, att dylika
reglor böra gifvas ej mindre för äldre och tillfälliga samt upplåtna
rättigheter än äfven för dem, som omedelbart drifvas för allmän
räkning. Hvad i sådant hänseende nu är stadgadt har bibehållits
med några ändringar, af Indika följande torde böra särskild! omförmälas.
Den för landet utom köpingar gällande regel, att minuthandel
med så väl som utskänkning af bränvin icke får förenas med annanhandel,
har blifvit (§ 8) utsträckt att gälla öfverallt samt all bränvinshandel,
författningen afser, dervid dock vinhandel måst undantagas,
enär vinhandlande äro ett slag af näringsidkare, åt Indika
det kan komma i fråga att, på sätt i § 5 sägs, meddela rättigheter
till bränvinsförsäljning. Tillika har, för undvikande af tvetydighet,
hänvisning i förslagets § 8 skett till stadgandet om apotekares rätt
att sälja bränvin. Orsaken till nu angifna olikhet med hittills varanp
lagstiftning har tydligen varit att äfven för stad minska anledningarna
till starka dryckers utbjudande i syfte att på deras försäljning
göra vinst.
Gränsen för minuthandel eller sådan handel, der bränvin afyttras
endast till hemtning, är i författningsförslaget (§ 11) nedsatt från en
half till eu fjerdedels kanna. Vid 1853—54 årens riksdag beslöto
riksens ständer att sätta denna gräns till 1/i. kanna, men i 1855 års
författning bestämdes den till nu varande höjd, dock hafva tid efter
annan förslag vid riksdagarna väckts om ändring i angifna syfte,
hvilka förslag haft många ifriga förespråkare och äfven flere gånger
blifvit tillstyrkta af bevillningsutskottet. Såsom skäl till förändringen
har hufvudsakligen anförts, att derigenom den, som önskade
köpa allenast så mycket bränvin, som rymmes i den vanliga buteljen,
kunde bereda sig tillfälle dertill utan att behöfva besöka ett utskänkningsställe
och der utsättas för kroglifvets faror och frestelser.
Då komiterade finna detta skäl fullgiltig!, och detsamma icke motsäges
utan snarare stärkes af den erfarenhet, som vunnits i städer,
der bränvinshandeln af bolag ordnats, så att till afhemtning från
sådana bodar, der försäljning till förtäring ej tillätes, afyttrats så
litet som ’/4 kanna, har så mycket mindre någon tvekan uppstått
179
att återgå till den af 1858—54 årens riksdag beslutade bestämmelse
i detta hänseende, som de betänkligheter, Indika förut anförts deremot,
förlora nästan hela sin betydelse, om bränvinshandeln ordnas efter
de hufvudgrunder, hvilka innehållas i komitéförslaget.
För att än ytterligare minska tillhållen för nyss angifna frestelse
bär i förslaget (10:1) upptagits förbud att å utskänkningsställe till
afhemtning sälja bränvin i sjelfva utskänkningsrummet, utan skulle
den, som håller utskänkning och tillika vill sälja till afhemtning,
anordna särskildt rum med eg;en ingång för denne senare handel.
De tillfälliga utskänkningsrättigheterna hafva gifvit anledning
till talrika klagomål. Då emellertid dessa rättigheter icke lära kunna
afskaffas, hafva komiterade varit betänkte på att föreslå skärpning
af dit hörande stadganden för att om möjligt söka minska anledningarna
till dessa klagomål. I detta syfte har förbudet för innehafvare
af rätt till utskänkning från passagerarefartyg att sälja till
afhemtning utsträckts (10:2) att gälla alla tillfälliga rättigheter, dock
med rätt för länsstyrelsen att medgifva undantag härifrån. Vid hemställan
om detta bemyndigande hafva komiterade hufvudsakligen
tänkt på badorter och dylika ställen, der resande uppslå sina. tillfälliga
bostäder. Vidare har Kongl. Maj:ts befallningshafvandes nu varande
makt att stadga ytterligare inskränkningar för utskänkning å passagerarefartyg
utsträckts (10:3) till alla slag af tillfälliga rättigheter
och derutöfver föreslagits, att samma myndighet skulle ega stadga
vilkor i afseende å ordningens upprätthållande å sådana försäljningsställen.
De i förslagets § 22 intagna nya stadganden om försäljningsställenas
läge och beskaffenhet samt föreskrifterna i § 28 om lokalernas
besigtigande torde icke tarfva någon närmare förklaring, i synnerhet
som en del af dessa förekommit bland de bestämmelser hvilka
lemnats vid utöfvande af bränvinshandel genom bolag. Komiterade
anse sig endast behöfva angående ett bland dessa i sedlighetens och
ordningens intresse föreslagna stadganden, nemligen det, som innefattar
förbud att hafva försäljningsställe på närmare afstånd än en half
mil från stad eller köping, särskildt erinra derom, att detta förbud
har till syfte att förekomma, att de åtgärder, hvilka vidtagas för
att upprätthålla ordningen vid bränvinshandeln å en sådan mera
180
bebygcl ort, göras onyttiga genom öppnande af försäljningsställen tätt
invid stadens eller köpingens gräns. Att Ivongl. Maj:ts befallningshafvande
i först nämnda likasom i allmänhet i andra fall, der allmänna
ordningsföreskrifter lemnas, bör hafva rätt att förfara efter
omständigheterna, ligger för öppen dag.
Marknader, auktioner och andra tillfällen, då folk sammankommer
till större antal, gifva enligt länsstyrelsernas sammanstämmande
uppgifter vanligen anledningar till missbruk af starka drycker. Komiterade
hafva derför i förslagets § 24 skärpt de i nu gällande förordnings
§ 25 förekommande bestämmelser om bränvinshandel vid
dylika tillfällen, i det att den omkrets, inom hvilken förbudet skulle
gälla, utvidgats från en åttondedels till en femtedels mil och förbudet
gjorts ovilkorligt för alla dylika tillfällen; hvarjemte motsvarande
stadgande för stad i nu varande förordnings § 26 blifvit förty
dligadt så, att det tillkommer polismyndigheten på stället att meddela
förbudet. Då komitén trott det vara i sin ordning, att ett dylikt
förbud ofördröjligen kommer till länsstyrelsens kännedom, har
ett stadgande om förbudets omedelbara delgifvande åt denna myndighet
upptagits i författningsförslaget.
Förbudet i nu varande förordnings § 25 mot köpslagan med
bränvin vid kringfarande är icke upptaget i författningsförslaget, enär
äfven utan ett sådant särskildt förbud dylik köpslagan icke kan anses
vara tillåten.
Enligt nu gällande lagstiftning (§§ 26, 28) skola i allmänhet
försäljningsställena stängas klockan 10 på aftonen, dock med rätt för
vederbörande myndighet att förordna om försäljningstidens inskränkning
eller utsträckning. För sön- och helgdagar gäller särskildt, att
utskänkningsställe skall hållas stängdt under gudstjenst, att ytterligare
inskränkning i utskänkning i stad eller förbud derför kan ega
rum genom kommunalstyrelsens, af Ivongl. Maj:ts befallningshafvande
efter magistratens hörande faststälda beslut; att a landet endast utskänkning
å gästgifveri vid måltider till resande far ega rum,
dock med rätt för länsstyrelsen att meddela undantag.
Att betydliga inskränkningar i dessa försäljningstider äro af
nöden för nykterhetens främjande framgår otvetydigt dels af de förslag
i detta hänseende, som på senare tiden framlagts och ständigt
181
förnyats vid riksdagarna, dels af hvad Kong! Maj:ts befallningshafvande
i sina bland bilagorna tryckta yttranden anfört angående verkan
af nu varande stadganden och erfarenheten på de orter, der
o
ofvan omförmälda rätt till inskränkning begagnats. A andra sidan
måste vid bestämmande af dessa tider skäligt afseende fästas derpå,
att en stor del af den ogifta manliga befolkningen i städerna intager
sina måltider å utskänkningsställena. Betraktande frågan ur båda dessa
synpunkter, hafva komiterade i § 25 föreslagit, att bränvins försäljande
till afhemtnino- å sökendagar skall vara inskränkt i allmänhet till
tiden emellan klockan 8 på morgonen och 8 på aftonen, men dagen
före sön- eller helgdag icke medgifvas längre än till klockan 6 e. m.;
att utskänkning i allmänhet icke får börja före klockan 6 på morgonen
och icke fortgå längre än i stad till klockan 9 och å landet
under den mörkare årstiden till klockan 6 samt den ljusare årstiden
till klockan 7 på aftonen; att utskänkningsställe skall vara stängdt
under gudstjenst, men må i öfrigt på sön- och helgdag hållas öppet
två timmar på morgonen, tre vid middagen och två på aftonen å
tider, som med hänsyn till de brukliga måltidstimmarne på hvarje
ort bestämmas af Kong! Maj:ts befallningshafvande, samt att samma
myndighet bibehålies vid sin rätt att meddela undantag från de allmänna
reglorna i afsende å försäljningstiderna.
Vidare bör uppmärksamheten fästas derå, att den i nu varande
förordnings S 3 förekommande bestämmelse, att å utskänkningsställe
mat skall vara att tillgå, blifvit upptagen i förslaget (§ 27) med det
förtydligande, att varm lagad mat der skall finnas; samt att i samma
§ af förslaget gällande förordnings § 29 upptagits med utsträckningtill
alla försäljningsställen af förbudet att utlemna) bränvin till minderårig.
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skyldighet att hålla allvarlig
hand öfver iakttagande af hvad i bränvinsförsäljningsförordningen är
stadgadt har svårligen kunnat på ett nöjaktigt sätt fullgöras, så länge
denna myndighet icke haft till sitt förfogande personer, som varit i
tillfälle att på ort och ställe förvissa sig derom, att författningen
efterlefves, och, om så visat sig icke vara förhållandet, derom göra
anmälan. För att afhjelpa denna brist har, i analogi med hvad för
Finland gäller, i författningsförslagets § 47 intagits en bestämmelse
182
derom, att en eller två inspektörer skola för ett år i sänder utses för
ått under länsstyrelsens inseende hafva tillsyn å all bränvinshandel
inom länet, ej mindre den, som idkas för allmän räkning, än oek
den, som drifves af enskilde, samt anmäla afvikelse!'' från författningen
och föreslå de åtgärder, de anse kunna enligt densamma vidtagas
för att hämma bränvinets missbruk. Deremot är nu varande
förordnings § 57 mom. 1 icke upptaget i förslaget såsom öfverflödigt
efter inspektörernes tillkomst och för öfrigt mindre lämpligt, då
bränvinshandeln blir en kommunal angelägenhet. Inspektörerne skulle
åtnjuta reseersättning i samma klass som ofvan omförinälde revisorer
samt arfvode, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes,
dock icke högre än 2000 kronor om året för hvarje. Kostnaderna
härför skulle naturligtvis bestridas af bränvinsmedlen från länet.
I nu gällande försäljningsförordning finnes uti § 35, beträffande
renheten hos det bränvin, som vid minuthandel och utskänkning
till salu hålles, bland annat stadgadt, att sådant bränvin skall
vara »renadt från finkelolja.» Detta uttryck har, som kändt är, blifvit
tolkadt på olika sätt, i det att några ansett detsamma innebära en
fordran på absolut renhet, under det att andra trott sig fullgöra
stadgandets fordran genom att blott underkasta råbränvinet en rening
på kall väg förmedelst kol. Vid rening och destillering af bränvin
i större skala, liksom vid hvarje fabriksmässig tillverkning, kan en
absolut renhet hos den tillverkade varan, äfven om en sådan understundom
kan ernås, i allmänhet ej åstadkommas. Dertill skulle nemligen,
äfven med användande af de fullkomligaste kända apparater
och de bästa förfaringssätt, fordras en noggrannhet så stor, att den
omöjligen städse kan genomföras i alla delar af tillverkningen. Ett
fabriksinässigt beredt absolut rent eller absolut finkelfritt bränvin
kommer i följd häraf alltid att höra till sällsyntheterna; och ett
stadgande, som fordrade en absolut renhet eller finkelfrihet hos det
bränvin, som i minut säljes eller utskänkes, skulle derför, enligt
komitérades mening, snart visa sig vara olämpligt. A andra sidan
vore ett stadgande, som endast fordrade, att bränvinet skulle vara
kolrenadt, ej heller tillfredsställande, enär den renhetsgrad, till hvilken
bränvin kan genom kolrening bringas, är mycket olika allt efter
den större eller mindre noggrannhet, hvarmed reningen verkställes.
183
Under sådaliä förhållanden, samt då det uti nu gällande förordnings
§ 35 förekommande uttrycket »renadt från finkelolja» onekligen
i sig innesluter en tvetydighet, hafva komiterade låtit sig angeläget
vara att söka finna något praktiskt sätt, hvarpå bränvins renhetsgrad
må kunna ej allenast nöjaktigt utrönas, utan äfven otvetydigt uttryckas.
Ett sådant sätt tro sig komiterade ock hafva funnit uti den
metod för pröfning af bränvins renhet, som finnes närmare beskrifva!
dels i den uti bihanget införda bil. IV, dels ock uti det förslag till
särskild förordning, som komiterade i detta hänseende afgifvit. Det
är visserligen sant, att denna metod ej är användbar för pröfning af
bränvin, som blifvit försatt med sådana ämnen, som pläga finnas uti
olika slag af s. k. »kryddadt bränvin»; men komiterade hafva dock
ej ansett denna omständighet utgöra något skäl till förkastande af
metoden, då densamma är fullt tillämplig på den stora massan
bränvin, som af allmänheten förbrukas. Genom stadgandet, att
sådant bränvin, som’ erhållit vissa tillsatser, skall vara beredt af
bränvin, egande den lagliga renheten, anse sig komiterade hafva,
såvidt möjligt är, undanröjt olägenheten deraf, att det ofvan nämnda
profvet ej kan tillämpas på sådant kryddadt bränvin. Med ett dylikt
stadgande torde det nemligen ofta nog kunna på annat sätt
ledas i bevis, att det bränvin, hvaraf det kryddade blifvit beredt, ej
egt den lagliga renheten.
Hvad beträffar den renhetsgrad, hvilken komiterade uti den
särskilda kungörelse om verkställande af undersökning af bränvins
renhet från finkelolja föreslagit för bränvin, som i minut försäljes
eller utskänkes, hafva komiterade ansett sig böra bestämma denna
så stor, som de trott vara praktiskt möjligt. Som af bilagorna IV
och V framgår, är frågan om inflytandet af bränvinets föroreningar
på dess fysiologiska verkningar ej ännu till fullo utredd; och vid
sådant förhållande är det utan tvifvel rättast att, vid bestämmandet
af bränvins lagliga renhet, ställa fordringarne temligen högt, äfven
om framtida undersökningar skulle visa, att detta ej varit alldeles
nödvändigt.
Hvad öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningens
§ 35 beträffar, hafva komiterade ej funnit skäl att deruti föreslå
någon ändring.
O O
184
Hos domstolarne hafva i några fall skiljaktiga meningar yppats,
huruvida enligt nu gällande författning det vid de särskilda slagen
af försäljningsrättigheter fastade förhud att sälja spirituösa under en
viss myckenhet skall förstås så, att detta förbud öfverskrides, om vid
försäljning samtidigt af flere slag af spirituösa någon af de sålda
posterna underskrider den bestämda gränsen, eller om dertill fordras
allenast, att alla posterna sammanlagda icke uppgå till denna gräns.
Då en dylik tvetydighet i lagen icke bör qvarstå, och den senare
meningen synes komiterade vara den, som bör i lagstiftningen göra
sig gällande, har en i sådant syfte affattad bestämmelse intagits i
förslagets § 35.
De olikheter förslaget, jemfördt med nu varande förordning,
företer i de §§, som angå straff å öfverträdelse!- mot förordningen,
torde, äfven der de utgöra mer än blott en redaktionsförändring, i
allmänhet icke tarfva någon närmare förklaring. Här må endast
framhållas, hurusom böterna för öfverträdelserna något ökats. Så
har för de svåraste föreslagits första gången 50—100 i stället för
30—60 kronor, andra gången 100—200 i stället för 60—120 kronor
och tredje gången 200—400 i stället för 120—240 kronor, dervid
dock bör märkas, att komité]! icke föreslagit särskilt ansvar för
sabbatsbrott, när förbrytelsen sker å sön- eller helgdag. Böterna för
andra öfverträdelse]- äro ock höjda i ungefärligen samma förhållande
som nu nämnda. Ett undantag härifrån bilda böterna enligt § 38
inom. 2 för förbrytelse mot § 28, hvilka böter föreslagits jemförelsevis
höga af den anledning, att, enär beviset om förbrytelsen i allmänhet
icke kan föras annat än genom att taga prof af det till salu
hållna bränvinet och föra detta prof till annat ställe att undersökas,
det icke låter sig göra att stadga det eljest lämpliga äfventyr, att
den olagliga varan skall vara förbruten.
Att nu gällande stadgande (§ 56 mom. 2) om undantag från
åtalsrätt blifvit i förslaget (§ 48 mom. 2) något annorlunda affåttadt
har sin orsak i önskan att bringa denna bestämmelse till närmare
öfverensstämmelse med motsvarande föreskrift i tullstadgan.
Den de! af stadgandet i nu gällande förordnings § 9, som icke
innefattas i förslagets § 2, har utelemnats såsom öfverflödig, enär det
nu mera utan särskildt stadgande kan anses uppenbart, att rätt att
185
idka bränvinshandel icke kan förvärfvas genom burskap, som framdeles
meddelas. Likaså bär i förslaget icke upptagits något stadgande,
motsvarande § 11 i nu varande förordning, enär gästgifvare
icke i någon nu gällande lag har sig ålagdt att hålla bränvin resande
till hända.
Då, om de af komitén förordade grunder för bränvinshandelns
ordnande varda godkände, det kommer att höra till undantagen, att
bränvinshandel utöfvas för enskild persons räkning, har likaledes det
i gällande förordning intagna förbud för vissa personer att befatta
sig med bränvinshandel ansetts kunna uteslutas.
Slutligen bör upplysas, att komitén i förslaget till § 54 utgått
från de antaganden, att komiténs hos Kongl. Maj:t gjorda framställning,
att rätt till bränvinshandel tills vidare icke meddelas för längre
tid än ett år, vinner nådigt afseende, samt att den nya förordningen
icke kan hinna utfärdas förr, än beslut redan blifvit fattade om antalet
försäljningsrättigheter i stad försäljningsåret näst efter det, då
förordningen utkommer, samt möjligen äfven åtgärder vidtagits för
tillsättande af de lediga bland dessa rättigheter. Under sådana omständigheter
har komitén ansett enklast, att den nya fördelningsgrunden
icke tillämpas förr än efter utgången af det försäljningsår, under
hvars lopp förordningen i öfrigt träder i kraft. Om årsrättigheterna
på angifna sätt begränsas, går tiden för alla dylika rättigheter till
ända den 1 oktober 1881, eller den tidpunkt, då den nya fördelningsgrunden
först kan komma i fråga att tillämpas. Bestämmelsen
om dessa rättigheters bestånd under den tid, för hvilken de beviljats,
har under sådana omständigheter ansetts hafva sin rigtiga plats i §
54 bland öfvergångsstadgandena.
Nu ej omförmälda föreskrifter i författningsförslaget har komitén
funnit icke fordra någon särskild förklaring.
O o
V.
TABELL,
Utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning
enligt komiténs författningsförslag, jemförd med fördelningen
enligt gällande förordning.
188
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 stadgade grund af de afgifter och
vinster af bränvinshandeln, hvilka enligt uppgifter till Kongl. Finansdepartementet
influtit inom de särskilda kommunerna försäljningsåren
1872-73 |
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876—77 |
Medeltal 1872-77 |
|||||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Stockholms stad |
||||||||||||
nettoinkomst ............ |
361,595 |
15 |
369,765 |
41 |
420,242 |
42 |
541,780 |
41 |
606,948 |
89 |
460,066 |
46 |
provisioner, inlösta) |
28,342 |
55 |
26,868 |
24 |
25,241 |
73 |
24,806 |
99 |
26,019 |
06 |
26,255 |
71 |
rättigheter m. m. | |
||||||||||||
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
389,937 |
70 |
396,633 |
65 |
445,484 |
15 |
566,587 |
40 |
632,967 |
95 |
486,322 |
17 |
Stockholms län |
||||||||||||
Sigtuna..................... |
1,162 |
45 |
S32 |
33 |
832 |
34 |
1,023 |
94 |
2,300 |
44 |
1,230 |
30 |
Oregrund.................. |
682 |
64 |
839 |
52 |
839 |
52 |
1,197 |
60 |
1,953 |
59 |
1,102 |
57 |
Södertelge ............... |
3,892 |
20 |
4,191 |
60 |
4,191 |
60 |
4,191 |
60 |
15,482 |
29 |
6,389 |
86 |
Norrtelge.................. |
2,750 |
49 |
3,058 |
89 |
3,068 |
89 |
3,086 |
82 |
7,940 |
— |
3,979 |
02 |
Osthammar ............... |
1,573 |
35 |
1,199 |
10 |
1,199 |
10 |
1,396 |
70 |
3,529 |
93 |
1,779 |
64 |
Vaxholm .................. |
3,825 |
90 |
4,137 |
26 |
4,161 |
22 |
4,457 |
45 |
4,341 |
66 |
4,184 |
70 |
Summa städerna |
13,887 |
03 |
14,258 |
70 |
14,282 |
67 |
15,354 |
11 |
35,547 |
91 |
18,666 |
09 |
landskommunerna ...... |
4,484 |
99 |
4,818 |
18 |
3,093 |
39 |
3,488 |
78 |
3,853 |
42 |
3,947 |
75 |
landstinget ............... |
6,124 |
Öl |
6,359 |
Öl |
5,792 |
35 |
Ii.281 |
— |
13,133 |
80 |
7,538 |
03 |
hushållningssällskapet ... |
6,124 |
Öl |
6,359 |
Öl |
5,792 |
34 |
6,281 |
— |
13,133 |
80 |
7,538 |
03 |
= |
30,620 |
04 |
31,794 |
90 |
28,960 |
75 |
31,404 |
89 |
65,668 |
93 |
37,689 |
90 |
provisioner m. in....... |
61 |
28 |
63 |
26 |
57 |
98 |
62 |
91 |
160 |
32 |
81 |
15 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
30,081 |
32 |
31,858 |
16 |
29,018 |
73 |
31.467 |
80 |
65,829 |
25 |
37,771 |
05 |
Uppsala län |
||||||||||||
Uppsala .................. |
24,612 |
74 |
24,617 |
67 |
«) 88,640 |
61 |
87,592 |
73 |
100,404 |
02 |
65,173 |
55 |
Enköping.................. |
5,628 |
72 |
6,418 |
39 |
b) 7,581 |
72 |
13,726 |
92 |
13,750 |
88 |
9,421 |
33 |
Summa städerna |
30,241 |
46 |
31,036 |
06 |
96,222 |
33 |
101,319 |
65 |
114,154 |
90 |
74,594 |
88 |
landskommunerna ...... |
1,353 |
29 |
1,604 |
80 |
1,583 |
74 |
1,287 |
05 |
2,293 |
— |
1,624 |
38 |
landstinget ............... |
10,631 |
58 |
10,880 |
27 |
a) [32,602 |
02 |
34,202 |
24 |
38,815 |
96 |
25,406 |
41 |
hushållningssällskapet... |
10,531 |
58 |
10,880 |
27 |
6)|32,602 |
02 |
34,202 |
24 |
38,815 |
95 |
25,406 |
41 |
= |
52,657 |
91 |
54,401 |
40 |
163,010 |
11 |
171,011 |
18 |
194,079 |
81 |
127,032 |
08 |
provisioner m. m....... |
105 |
53 |
109 |
03 |
109 |
12 |
126 |
70 |
130 |
20 |
116 |
12 |
statens andel ............ |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
52,763 |
44 |
54,510 |
43 |
163,119 |
23 |
171,137 |
88 |
194,210 |
Öl |
127,148 |
20 |
a) I stadens verkliga b) I » » |
inkomst, |
131,689 kr. 25 öre, ingå vinstmedel mec |
107,621 kr. |
66 öre, hvilka |
icke » |
189
författningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt |
Komiténs förslag. |
||||||||
Enligt öfve |
Enligt det slutliga förslag |
et i § 20 |
år 1876—77 |
||||||
8 52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta beloppet, som |
|||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Stockholms stad |
|||||||||
606,948 |
89 |
100. oo |
606,948 |
89 |
lOO.oo |
891,408 |
12 |
146.87 |
nettovinst |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
( provisioner, inlösta |
— |
— |
— |
~ |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
(>06,948 |
89 |
— |
606,948 |
89 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Stockholms län |
|||||||||
1,230 |
30 |
53.49 |
360 |
70 |
15.68 |
721 |
89 |
31.38 |
Sigtuna |
1,102 |
57 |
56.44 |
530 |
40 |
27.15 |
1,061 |
53 |
54.34 |
Oregrund |
6,389 |
86 |
41.27 |
2,597 |
90 |
16.78 |
5,199 |
32 |
33.58 |
Södertelge |
3,979 |
02 |
50.11 |
1,315 |
75 |
16.57 |
2,633 |
29 |
33.16 |
Norrtelge |
1,779 |
64 |
50.4 2 |
423 |
08 |
11.99 |
846 |
74 |
23.99 |
Östhammar |
4,184 |
70 |
96.38 |
1,096 |
26 |
25.25 |
2,194 |
— |
50.5 3 |
Vaxholm |
18,666 |
09 |
52.51 |
6,324 |
09 |
17.79 |
12,656 |
77 |
35.61 |
Summa städerna |
20,735 |
24 |
538.10 |
33,077 |
24 |
858.39 |
66,199 |
44 |
1,717.94 |
landskommunerna |
13,133 |
80 |
1OO.00 |
13,133 |
80 |
lOO.oo |
26,285 |
40 |
200.14 |
landstinget |
20,388 |
46 |
155.24 |
24,401 |
30 |
185.79 |
26,648 |
94 |
202.90 |
hushållningssällskapet |
72,923 |
59 |
111.05 |
76,936 |
43 |
117.1 6 |
131,790 |
55 |
200.69 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
72,923 |
59 |
— |
76,936 |
43 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Uppsala län |
|||||||||
65,173 |
55 |
64.91 |
33,051 |
62 |
32.92 |
33,051 |
62 |
32.92 |
Uppsala |
9,421 |
33 |
68.52 |
3,109 |
79 |
22.62 |
3,109 |
79 |
22.6 2 |
Enköping |
74,594 |
88 |
65.34 |
36,161 |
41 |
31.68 |
36,161 |
41 |
31.68 |
Summa städerna |
44,658 |
28 |
1,947.59 |
44,658 |
28 |
1,947.5 9 |
44,658 |
28 |
1,947.59 |
landskommunerna |
26,939 |
90 |
69.40 |
26,939 |
90 |
69.40 |
26,939 |
90 |
69.40 |
landstinget |
25,406 |
41 |
65.45 |
18,695 |
78 |
48.ig |
20,417 |
40 |
52.GO |
hushållningssällskapet |
171,599 |
47 |
88.42 |
126,455 |
37 |
65.16 |
128,176 |
99 |
66.04 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
20,946 |
85 |
— |
59,380 |
32 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
192,546 |
182 |
1 — |
185,835 |
69 |
— |
— |
— |
— |
j Summa |
delats, men tiar upptagits till fördelning efter senare stadgad grund.
190
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 |
stadgade grund af |
de afgifter och |
||||||||||
vinster |
af |
bränvinshandeln, hvilka |
enligt uppgifter till |
Kongl. Finans- |
||||||||
departementet influtit |
inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873- |
74 |
1874- |
75 |
1875- |
76 |
1876-77 |
1872- |
77 |
||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Södermanlands län |
||||||||||||
Nyköping......n........... |
12,199 |
56 |
16,207 |
Öl |
16,435 |
06 |
24,239 |
41 |
24,311 |
28 |
18,678 |
56 |
Eskilstuna ............... |
12,123 |
10 |
12,415 |
70 |
41,491 |
17 |
43,556 |
45 |
43,556 |
45 |
30,688 |
58 |
Strengnäs.................. |
3,027 |
23 |
3,023 |
04 |
9,113 |
98 |
9,094 |
97 |
9,052 |
65 |
6,662 |
37 |
Torshälla .................. |
2,185 |
62 |
2,185 |
62 |
4,754 |
44 |
4,771 |
23 |
3,162 |
99 |
3,411 |
98; |
Mariefred.................. |
1,257 |
50 |
3,592 |
88 |
3,592 |
80 |
3,592 |
80 |
2,994 |
— |
3,006 |
— |
Trosa ..................... |
2,155 |
66 |
2,155 |
67 |
3.068 |
89 |
3,075 |
— |
3,068 |
89 |
2,704 |
82- |
Summa städerna |
33,248 |
67 |
39,580 |
42 |
78,456 |
34 |
88,329 |
86 |
86,146 |
26 |
65,152 |
31 |
landskommunerna ...... |
4,070 |
40 |
4,921 |
10 |
4,484 |
32 |
4,902 |
05 |
5,124 |
32 |
4,700 |
44 |
landstinget ............... |
12,439 |
69 |
14,833 |
67 |
27.646 |
88 |
31,074 |
77 |
30,423 |
53 |
23,283 |
71 |
hushållningssällskapet ... |
12,439 |
69 |
14,833 |
67 |
27,646 |
88 |
31,074 |
77 |
30,423 |
53 |
23,283 |
71 |
— |
62,198 |
45 |
74.168 |
86 |
138,234 |
42 |
155,381 |
45 |
152,117 |
64 |
116,420 |
17 |
provisioner m. m....... |
124 |
64 |
148 |
63 |
277 |
03 |
306 |
26 |
303 |
34 |
231 |
98 |
Summa |
02,323 |
00 |
74,317 |
49 |
138,511 |
45 |
155.687 |
71 |
152.420 |
98 |
116,652 |
15 |
Östergötlands län |
||||||||||||
Linköping.................. |
20,119 |
68 |
15,121 |
68 |
14,970 |
— |
e) 37,812 |
51 |
36,479 |
40 |
24,900 |
65 |
Norrköping ............... |
30,593 |
47 |
65,359 |
90 |
c) 149,019 |
97 |
5167,025 |
34 |
158,854 |
38 |
114,170 |
61 |
Söderköping............... |
6,320 |
32 |
6,987 |
19 |
6,987 |
19 |
7,114 |
94 |
15,998 |
69 |
8,681 |
67 |
Vadstena .................. |
2,638 |
71 |
2,954 |
07 |
d) 11,480 |
Öl |
g) 10,492 |
51 |
7,934 |
10 |
7,099 |
88 |
Skeninge .................. |
1,197 |
60 |
9,646 |
66 |
9,646 |
66 |
9,646 |
— |
14,183 |
83 |
8,864 |
15 |
Summa städerna |
60,869 |
78 |
100,069 |
50 |
192,103 |
83 |
232,091 |
30 |
233,450 |
40 |
163,716 |
96 |
landskommunerna ...... |
7,849 |
68 |
22,947 |
19 |
18,655 |
55 |
19,239 |
45 |
h) 35,816 |
96 |
20,901 |
77 |
landstinget ............... |
16,522 |
73 |
19,218 |
95 |
d) 20,579 |
81 |
*<7)28,101 |
80 |
36,745 |
17 |
24,033 |
69 |
hushållningssällskapet ... |
20,919 |
23 |
35,558 |
94 |
cd)» 7,834 |
80 |
6/57,16 9,85 8 |
13 |
76,500 |
13 |
52.134 |
25 |
= |
105,161 |
42 |
177,794 |
58 |
289,173 |
99 |
349,290 |
68 |
382,512 |
66 |
260;786 |
67 |
provisioner m. m....... |
156 |
10 |
356 |
30 |
344 |
83 |
348 |
67 |
563 |
41 |
353 |
86 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa | |
105,317 |
52 |
178,150 |
88 |
289,518 |
82 |
349,639 |
35 |
383,076 |
07 |
261,140 |
53 |
c) I stadens verkliga inkomst, 169,507 kr. 12 öre, ingå vinstmedel med 102,435 kr. 77 öre, hvilka icke
d) 1 » » » 17,347 kr. 7 öre, » » 14,667 kr. 65 öre, »
e) I » » » 52,928 kr. 61 öre, » » 37,790 kr. 27 öre, »
/) I » » » 191,927 kr. 45 öre, » » 124,510 kr. 55 öre, »
g) I » » » 15,693 kr. 79 öre, » » 13,003 kr.. 20 öre,
h) Deraf 16,228 kr. 23 öre från Motala köping.
191
rfattningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Kotniténs förslag. |
|||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år |
1876—77 |
|||||||
C C " “Ö § 52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta beloppet, som |
|||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Södermanlands lön |
|||||||||
18,678 |
66 |
76.83 |
8,494 |
72 |
34.94 |
8,494 |
72 |
34.94 |
Nyköping |
30,688 |
68 |
70.46 |
10,041 |
74 |
23.00 |
10,041 |
74 |
23.00 |
Eskilstuna |
6,662 |
37 |
73.60 |
2,828 |
79 |
31.25 |
2,828 |
79 |
31.25 |
Strengnäs |
3,162 |
99 |
lOO.oo |
988 |
32 |
31.25 |
988 |
32 |
31.25 |
Torshälla |
2,991 |
— |
100.oo |
942 |
24 |
31.47 |
942 |
24 |
31.47 |
Mariefred |
2,704 |
82 |
88.14 |
500 |
49 |
16.81 |
500 |
49 |
16.31 |
Trosa |
64,891 |
32 |
75.33 |
23,796 |
30 |
27.75 |
23,796 |
30 |
27.75 |
Summa städerna |
40,130 |
56 |
783.14 |
46,847 |
33 |
914.22 |
46,847 |
33 |
914.22 |
landskommunerna |
23,547 |
88 |
77.40 |
23,547 |
88 |
77.40 |
23,547 |
88 |
77.40 |
landstinget |
23,283 |
71 |
76.53 |
25,143 |
98 |
82.65 |
27,460 |
03 |
90.26 |
hushållningssällskapet |
151,853 |
47 |
99.83 |
119,335 |
49 |
78.45 |
121,651 |
54 |
79.97 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
34,378 |
25 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
151,853 |
47 |
— |
153,713 |
74 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Östergötlands län |
|||||||||
24,900 |
65 |
68.26 |
17,610 |
73 |
48.28 |
17,610 |
73 |
48.28 |
Linköping |
114,170 |
61 |
71.87 |
86,708 |
45 |
54.5 8 |
88,708 |
45 |
54.5 8 |
Norrköping |
8,681 |
67 |
54.2 6 |
2,843 |
29 |
1 7.7 7 |
2,843 |
29 |
17.77 |
Söderköping |
7,099 |
88 |
89.49 |
4,893 |
61 |
61.68 |
4,893 |
61 |
61.68 |
Vadstena |
8,864 |
15 |
62.49 |
1,487 |
67 |
10.49 |
1,487 |
67 |
10.49 |
Skeninge |
163,716 |
96 |
70.13 |
113,543 |
75 |
48.64 |
113,543 |
75 |
48.64 |
Summa städerna |
91,102 |
57 |
254.36 |
91,102 |
57 |
254.36 |
91,102 |
57 |
254.36 |
landskommunerna |
39,312 |
63 |
106.99 |
39,312 |
63 |
106.99 |
39,312 |
63 |
106.99 |
landstinget |
52,134 |
25 |
68.15 |
47,092 |
Öl |
61.56 |
51,429 |
69 |
67.23 |
hushållningssällskapet |
346,266 |
41 |
90.52 |
291,050 |
96 |
76.0 9 |
295,388 |
64 |
" 77.22 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
27,390 |
76 |
— |
77,563 |
97 |
— |
— |
— |
statens andel |
|
373,657 |
17 |
— |
368,614 |
93 |
— |
— |
— |
Summa |
elats, men här upptagits till fördelning efter senare stadgad grund,
» » » » »
» » )> » »
» » » » »
m » » » »
192
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 |
stadgade grund af de afgifter och |
|||||||||||
vinster |
af bran vinshandeln, hvilka enligt uppgifter till Kon |
gl. Finans- |
||||||||||
departementet influtit inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
|||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872-73 |
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876-77 |
1872-77 |
|||||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Jönköpings län |
||||||||||||
Jönköping ............... |
17,166 |
07 |
17,165 |
60 |
34,801 |
79 |
33,615 |
16 |
36,319 |
70 |
27,813 |
46 |
Eksjö ..................... |
10,371 |
22 |
9,796 |
38 |
9,839 |
— |
26,120 |
94 |
27,106 |
59 |
.16,646 |
83 |
Grenna ..................... |
2,013 |
55 |
1,780 |
43 |
3,313 |
38 |
3,521 |
18 |
5,184 |
08 |
3,162 |
52 |
Summa städerna |
29,649 |
84 |
28,742 |
41 |
47,954 |
17 |
63,257 |
28 |
68,610 |
37 |
47,622 |
81 |
landskommunerna......... |
4,596 |
39 |
4,366 |
15 |
4,481 |
41 |
3,784 |
42 |
3,514 |
96 |
4,148 |
67 |
landstinget ............... |
11,382 |
08 |
11,036 |
18 |
17,478 |
53 |
22,347 |
23 |
24,041 |
78 |
17,257 |
16 |
hushållningssällskapet ... |
11,382 |
08 |
11,036 |
18 |
17,478 |
53 |
22,347 |
23 |
24,041 |
78 |
17,257 |
16 |
= |
56,910 |
39 |
55,180 |
92 |
87,392 |
64 |
111,736 |
16 |
120,208 |
89 |
86,285 |
80 |
provisioner m. m....... |
114 |
05 |
no |
58 |
175 |
13 |
223 |
91 |
240 |
90 |
172 |
91 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
57,024 |
44 |
55,291 |
50 |
87,567 |
77 |
111,960 |
07 |
120,449 |
79 |
86,458 |
71 |
Kronobergs län |
||||||||||||
Vexjö ..................... |
3,113 |
76 |
3,997 |
Öl |
3,996 |
98 |
3,996 |
98 |
29,968 |
80 |
9,014 |
71 |
landskommunerna......... |
3,209 |
81 |
3,476 |
.16 |
3,989 |
93 |
5,005 |
96 |
6,355 |
24 |
4,407 |
42 |
landstinget ............... |
2,107 |
86 |
2,491 |
04 |
2,662 |
98 |
3,000 |
98 |
12.108 |
03 |
4,474 |
18 |
hushållningssällskapet ... |
2,107 |
86 |
2,491 |
04 |
2,662 |
98 |
3,000 |
98 |
12,108 |
03 |
4,474 |
18 |
= |
10,539 |
29 |
12,455 |
25 |
13,312 |
87 |
15,004 |
90 |
60,540 |
10 |
22,370 |
49 |
provisioner m. in....... |
21 |
12 |
24 |
96 |
26 |
71 |
30 |
10 |
121 |
23 |
44 |
82 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
10,500 |
41 |
12,480 |
21 |
13,339 |
58 |
15,035 |
— |
60,661 |
33 |
22,415 |
31 |
Kalmar län |
||||||||||||
Kalmar..................... |
10,167 |
62 |
10,167 |
62 |
38,910 |
02 |
65,561 |
92 |
58,719 |
48 |
36,705 |
33 |
Vestervik .................. |
6,806 |
34 |
6,823 |
04 |
16,911 |
03 |
25,448 |
17 |
26,960 |
58 |
16,589 |
83 |
Vimmerby.................. |
2,664 |
66 |
2,664 |
66 |
2,664 |
66 |
2,664 |
66 |
18,264 |
56 |
5,784 |
64 |
Borgholm.................. |
3,380 |
22 |
3,380 |
23 |
3,380 |
23 |
10,047 |
20 |
11,886 |
30 |
6,414 |
84 |
Oskarshamn............... |
4,212 |
90 |
4,733 |
52 |
4,717 |
55 |
5,044 |
89 |
39,640 |
56 |
11,669 |
88 |
Summa städerna |
27,231 |
74 |
27,769 |
07 |
66,583 |
49 |
108,766 |
84 |
155,471 |
48 |
77,164 |
52 |
landskommunerna......... |
6,821 |
86 |
6,809 |
39 |
19,786 |
96 |
17,8S6 |
— |
18,369 |
10 |
13,932 |
46 |
landstingen .......*........ |
11,351 |
21 |
11,526 |
13 |
28,789 |
81 |
42,213 |
— |
57,943 |
53 |
30,364 |
74 |
hushållningssällskapen... |
11,351 |
21 |
11,526 |
13 |
28,789 |
81 |
42,213 |
— |
57,943 |
53 |
30,364 |
74 |
= |
56,756 |
02 |
57,630 |
72 |
143,949 |
07 |
211,078 |
84 |
289,717 |
64 |
151,826 |
46 |
provisioner m. in....... |
113 |
67 |
115 |
48 |
227 |
56 |
409 |
12 |
461 |
40 |
265 |
44 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Summa |
56,869 |
69 |
57,746 |
20 |
144,176 |
63 |
211,487 |
96 |
290,179 |
04 |
152,091 |
90 |
örfattningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag.
193
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år |
1876—77 |
||||||
8 |
52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta någonsin |
beloppet, som |
||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
27,813 |
46 |
enl. gällande 76.58 |
27,387 |
57 |
enl. gällande 75.41 |
28,719 |
54 |
enl. gällande 79.26 |
16,646 |
83 |
61.42 |
3,937 |
85 |
14.53 |
4,129 |
36 |
15.23 |
3,162 |
52 |
61.00 |
1,609 |
78 |
31.05 |
1,688 |
07 |
32.5 6 |
47,622 |
81 |
69.41 |
32,935 |
20 |
48.00 |
34,536 |
97 |
50.34 |
24,602 |
52 |
526.47 |
39,190 |
13 |
1,114.95 |
41,096 |
11 |
1,169.77 |
24,041 |
78 |
1OO.00 |
24,041 |
78 |
100.oo |
25,211 |
03 |
104.86 |
28,034 |
74 |
116.61 |
33,552 |
54 |
139.56 |
36,643 |
03 |
152.41 |
124,201 |
85 |
103.32 |
129,719 |
65 |
107.9 1 |
137,487 |
14 |
114.37 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
~ |
— |
— |
— |
— |
124,201 |
85 |
— |
129,719 |
65 |
— |
— |
— |
— |
9,119 |
07 |
30.4 3 |
9,119 |
07 |
30.4 3 |
10,522 |
38 |
35.11 |
27,204 |
97 |
428.07 |
27,204 |
97 |
428.07 |
31,391 |
49 |
493.95 |
12,108 |
03 |
100.oo |
12,108 |
03 |
100.oo |
13,971 |
29 |
115.89 |
24,570 |
65 |
202.93 |
29,406 |
64 |
242.87 |
32,115 |
32 |
265.24 |
73,002 |
72 |
120.5 9 |
77,838 |
71 |
128.5 7 |
88,000 |
48 |
145.3 6 |
'' — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
73,002 |
72 |
— |
77.838 |
71 |
— |
— |
— |
— |
36-,705 |
33 |
62.51 |
16,293 |
86 |
27.7 5 |
16,293 |
86 |
27.7 5 |
16,589 |
83 |
61.53 |
7,888 |
95 |
29.26 |
7,888 |
95 |
29.26 |
5,784 |
64 |
31.67 |
1,976 |
06 |
10.82 |
1,976 |
06 |
10.82 |
6,414 |
84 |
53.97 |
1,390 |
93 |
11.70 |
1,390 |
93 |
11.70 |
11,669 |
88 |
29.44 |
6,681 |
58 |
16.86 |
6,681 |
58 |
16.80 |
77,164 |
52 |
49.63 |
34,231 |
38 |
22.02 |
34,231 |
38 |
22.02 |
52,575 |
34 |
286.37 |
52,575 |
34 |
286.37 |
52,575 |
34 |
286.37 |
28,935 |
57 |
49.94 |
28,935 |
57 |
49.94 |
28,935 |
57 |
49.9 4 |
35,480 |
49 |
61.23 |
42,463 |
74 |
73.28 |
46,375 |
13 |
80.04 |
194,165 |
92 |
67.02 |
168,206 |
03 |
54.61 |
162,117 |
42 |
55.96 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
102,106 |
64 |
— |
145,039 |
78 |
— |
— |
— |
— |
296,262 |
5G |
— |
303,245 |
81 |
— |
— |
— |
— |
Jönköpings lön
Jönköping
Eksjö
Grenna
Summa städerna
landskommunerna
landstinget
hushållningssällskapet
provisioner m. in.
statens andel
Summa
Kronobergs län
Vexjö
landskommunerna
landstinget
hushållningssällskapet
provisioner m. m.
statens andel
Summa
Kalmar län
Kalmar
Vestervik
Vi mm erby
Borgholm
Oskarshamn
Summa städerna
landskommunerna
landstingen
hushållningssällskapen
provisioner in. m.
statens andel
Summa
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
13
194
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 stadgade grund af de afgifter och
vinster af bränvinshandeln, hvilka enligt uppgifter till Kongl. Finansdepartementet
influtit inom de särskilda kommunerna försäljningsåren
1872-73 |
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876-77 |
Medeltal 1872-77 |
|||||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Gotlands län |
||||||||||||
Visby ..................... |
11,155 |
67 |
8,121 |
76 |
35,716 |
52 |
35,510 |
26 |
40,971 |
32 |
26,295 |
ii |
landskommunerna ...... |
1,788 |
30 |
1,341 |
74 |
1,059 |
02 |
2,604 |
75 |
2,473 |
62 |
1,853 |
48 |
landstinget ............... |
4,314 |
65 |
3,154 |
53 |
12,258 |
51 |
12,705 |
Öl |
14,481 |
64 |
9,382 |
87 |
hushållningssällskapet a. |
4,314 |
67 |
3,154 |
53 |
12,258 |
51 |
12,705 |
Öl |
14,481 |
64 |
9,382 |
87 |
= |
21,573 |
29 |
15,772 |
56 |
61,292 |
56 |
63,525 |
03 |
72,408 |
22 |
46,914 |
33 |
provisioner m. m....... |
43 |
23 |
31 |
60 |
32 |
44 |
39 |
66 |
46 |
82 |
38 |
75 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
21,(516 |
52 |
15,804 |
16 |
61,325 |
— |
63,564 |
69 |
72,455 |
04 |
46,953 |
08 |
Blekinge län |
||||||||||||
Karlskrona ............... |
19,791 |
52 |
11,253 |
88 |
26,010 |
66 |
31,168 |
26 |
34,697 |
24 |
24,682 |
31 |
Karlshamn ............... |
6,826 |
32 |
6,981 |
— |
14,077 |
53 |
16,838 |
85 |
i) 17,947 |
— |
12,534 |
14 |
Sölvesborg ............... |
3,449 |
08 |
3,449 |
08 |
3,760 |
46 |
9,149 |
67 |
8,854 |
46 |
5,732 |
55 |
Summa städerna |
30,066 |
92 |
2.1,683 |
96 |
43,848 |
65 |
57,146 |
78 |
61,498 |
70 |
42,849 |
— |
landskommunerna ...... |
6,586 |
80 |
6,534 |
54 |
9,775 |
41 |
10,634 |
68 |
13,535 |
54 |
9,413 |
39 |
landstinget ............... |
12,217 |
92 |
9,406 |
19 |
17,874 |
69 |
22,593 |
82 |
i) 25,011 |
41 |
17,420 |
81 |
hnshållningssällskapet ... |
12,217 |
92 |
9,406 |
19 |
17,874 |
69 |
22,593 |
83 |
i) 25,011 |
41 |
17,420 |
81 |
= |
61,089 |
66 |
47,030 |
88 |
89,373 |
44 |
112,969 |
11 |
125,057 |
06 |
87,104 |
Öl |
provisioner m. m....... |
122 |
42 |
94 |
25 |
155 |
76 |
226 |
39 |
234 |
56 |
166 |
68 |
statens andel ........... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
61,211 |
98 |
47,125 |
13 |
89,529 |
20 |
113,195 |
50 |
125,291 |
62 |
87,270 |
69 |
Kristianstads län |
||||||||||||
Kristianstad............... |
8,499 |
31 |
8,437 |
34 |
8,637 |
46 |
26,797 |
52 |
27,736 |
90 |
16,001 |
71 |
Engelholm ............... |
3,880 |
22 |
4,598 |
78 |
5,029 |
92 |
5,029 |
92 |
7,168 |
50 |
5,141 |
47 |
Simrishamn .............. |
1,501 |
49 |
1,501 |
49 |
1,501 |
49 |
3,089 |
80 |
3,089 |
80 |
2,136 |
81 |
Summa städerna |
18,881 |
02 |
14,537 |
61 |
15,068 |
87 |
34,917 |
24 |
37,995 |
20 |
23,279 |
99 |
landskommunerna ...... |
10,815 |
so |
12,021 |
21 |
16,331 |
82 |
15,973 |
17 |
17,605 |
53 |
14,549 |
Öl |
landstinget ............... |
8,232 |
26 |
8,852 |
94 |
10,466 |
89 |
16,963 |
46 |
18,533 |
58 |
12,609 |
82 |
hushållningssällskapet --- |
8,232 |
26 |
8,852 |
94 |
10,466 |
89 |
16,963 |
46 |
18,533 |
58 |
12,609 |
82 |
= |
41,161 |
34 |
44,264 |
70 |
52,334 |
47 |
84,817 |
33 |
92,667 |
89 |
63,049 |
14 |
provisioner m. m....... |
82 |
45 |
88 |
69 |
104 |
87 |
169 |
97 |
185 |
76 |
126 |
35 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
41,243 |
79 |
44,353 |
39 |
52,439 |
34 |
84,987 |
30 |
92,853 |
65 |
63,175 |
49 |
i) I stadens verkliga inkomst, 19,751 kr. ingå vinstmedel med 4,510 kr. hvilka icke delats, men här npp
örfattningsförslag, jemförd med fördelningen enligt gällande förordning
195
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag.
Enligt öfvergångsförslaget
i § 52
Enligt det slutliga förslaget i § 20, år 1876—77
Verkliga fördelningen
Högsta beloppet, som
någonsin kunnat utdelas
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Gotlands lön |
26,295 |
a |
64.18 |
14,664 |
82 |
35.7 9 |
14,664 |
82 |
35.7 9 |
Visby |
16,201 |
86 |
654.99 |
16,201 |
86 |
654.99 |
16,201 |
86 |
654.99 |
landskommunerna |
10,288 |
89 |
71.05 |
10,288 |
89 |
71.05 |
10,288 |
89 |
71.05 |
landstinget |
9,382 |
87 |
64.79 |
9,617 |
56 |
66.41 |
10,503 |
44 |
72.53 |
hushållningssällskapet |
62,168 |
73 |
85.86 |
50,773 |
13 |
70.12 |
51,659 |
Öl |
71.34 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
9,333 |
46 |
— |
20,963 |
75 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
71,502 |
19 |
— |
71,730 |
88 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Blekinge län |
|||||||||
27,975 |
91 |
80.63 |
27,975 |
91 |
80.63 |
27,975 |
91 |
80.63 |
Karlskrona |
12,534 |
14 |
69.84 |
12,482 |
22 |
69.0 5 |
12,482 |
22 |
69.55 |
Karlshamn |
5,732 |
55 |
64.74 |
3,417 |
75 |
38.60 |
3,417 |
75 |
38.60 |
Sölvesborg |
46,242 |
60 |
75.19 |
43,875 |
88 |
71.34 |
43,875 |
88 |
71.34 |
Summa städerna |
24,299 |
31 |
179.52 |
24,299 |
31 |
179.52 |
24,299 |
31 |
179.5 2 |
landskommunerna |
22,725 |
06 |
90.86 |
22,725 |
06 |
90.86 |
22,725 |
06 |
90.86 |
landstinget |
19,660 |
41 |
78.21 |
23,410 |
28 |
93.60 |
25,566 |
63 |
102.22 |
hushållningssällskapet |
112,827 |
38 |
90.22 |
114,310 |
53 |
91.41 |
116,466 |
88 |
93.13 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
9,065 |
03 |
— |
11,431 |
75 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
121,892 |
41 |
— |
125,742 |
28 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Kristianstads län |
|||||||||
1.6,001 |
71 |
57.69 |
13,390 |
15 |
48.28 |
20,215 |
45 |
72.88 |
Kristianstad |
5,141 |
47 |
71.72 |
1,895 |
46 |
26.44 |
2,861 |
63 |
39.9 2 |
Engelholm |
2,136 |
SI |
69.16 |
1,973 |
08 |
63.86 |
2,978 |
82 |
96.41 |
Simrishamn |
23,279 |
99 |
61.27 |
17,258 |
69 |
47.95 |
26,055 |
90 |
72.39 |
Summa städerna |
32,320 |
74 |
183.58 |
38,342 |
04 |
217.78 |
57,886 |
— |
328.7 9 |
landskommunerna |
18,533 |
58 |
lOO.oi) |
18,533 |
58 |
100.oo |
27,980 |
64 |
150.9 7 |
landstinget |
33,851 |
67 |
182.65 |
40,514 |
35 |
218.60 |
44,246 |
15 |
238.74 |
hushållningssällskapet |
107,985 |
98 |
116.53 |
114,648 |
66 |
123.7 2 |
156,168 |
69 |
168.53 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner in. in. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
107,985 |
98 |
— |
114,648 |
66 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
agits till fördelning efter senare stadgad grund.
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 |
stadgade grund af de afgifter och |
|||||||||||
vinster |
af |
bränvinshandeln, hvilka |
enligt uppgifter till |
Kong!. Finans- |
||||||||
departementet influtit |
inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876-77 |
1872— |
J7 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Malmöhus län |
||||||||||||
Malmö..................... |
49,248 |
30 |
56,145 |
81 |
101,406 |
37 |
48,615 |
26 |
101,050 |
57 |
71,293 |
26 |
Landskrona ............... |
8,6.17 |
91 |
8,954 |
06 |
8,683 |
— |
8,762 |
44 |
26,792 |
80 |
12,362 |
04 |
Ystad ..................... |
3,884 |
21 |
3,944 |
10 |
3,944 |
10 |
4,023 |
94 |
15,433 |
52 |
6,245 |
98 |
Lund ..................... |
21,272 |
36 |
21,272 |
36 |
21,272 |
37 |
28,535 |
82 |
28,535 |
82 |
24,177 |
75 |
Helsingborg............... |
10,132 |
65 |
19,134 |
41 |
21,928 |
06 |
24,658 |
58 |
52,102 |
26 |
25.591 |
19 |
Skanör och Falsterbo ... |
149 |
70 |
613 |
80 |
1S1 |
14 |
181 |
14 |
179 |
64 |
261 |
08 |
Trelleborg ............... |
1,053 |
88 |
1,116 |
92 |
1,397 |
30 |
11,257 |
44 |
11,496 |
96 |
5,264 |
50 |
Summa städerna |
94,359 |
Öl |
111,181 |
46 |
158,812 |
34 |
126,034 |
62 |
235,591 |
57 |
145,195 |
80 |
landskommunerna ...... |
15,024 |
26 |
11,107 |
55 |
14,134 |
32 |
12,823 |
08 |
14,402 |
69 |
13,498 |
38 |
landstinget ............... |
20,045 |
Öl |
22,047 |
76 |
23,846 |
44 |
30,080 |
82 |
49,647 |
89 |
29,133 |
59 |
hushållningssällskapet... |
32,357 |
06 |
36,084 |
18 |
49,198 |
03 |
42,234 |
63 |
74,910 |
51 |
46,956 |
88 |
== |
161,785 |
34 |
180,420 |
95 |
245,991 |
13 |
211,173 |
16 |
374,552 |
66 |
234,784 |
65 |
provisioner m. m....... |
324 |
19 |
349 |
Öl |
476 |
28 |
417 |
18 |
538 |
90 |
421 |
11 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
162,109 |
53 |
180,769 |
96 |
246,467 |
41 |
211,590 |
33 |
375,091 |
56 |
235,205 |
76 |
Hallands län |
||||||||||||
Halmstad.................. |
6,169 |
71 |
6,000 |
34 |
16,925 |
70 |
27,107 |
83 |
34,739 |
34 |
18,189 |
79 |
Varberg .................. |
3,027 |
53 |
2,950 |
10 |
2,838 |
31 |
16,182 |
04 |
12,756 |
43 |
7,550 |
88 |
Laholm..................... |
898 |
20 |
1,317 |
36 |
2,364 |
36 |
2,130 |
88 |
2,335 |
32 |
1,809 |
22 |
Falkenberg ............... |
7,320 |
04 |
3,428 |
13 |
3,667 |
65 |
3,667 |
65 |
3,562 |
86 |
4,329 |
27 |
Kungsbacka............... |
6,173 |
63 |
6,077 |
82 |
9,910 |
14 |
9,910 |
14 |
9,910 |
14 |
8,396 |
37 |
Summa städerna |
23,589 |
11 |
19,779 |
75 |
35,706 |
16 |
58,998 |
54 |
63,304 |
09 |
40,275 |
53 |
landskommunerna ...... |
2,870 |
09 |
3,206 |
64 |
4,553 |
76 |
5,332 |
60 |
5,521 |
23 |
4,296 |
86 |
landstinget ............... |
8,793 |
41 |
7,662 |
43 |
13,419 |
97 |
21,443 |
74 |
22,941 |
78 |
14,852 |
27 |
hushållningssällskapet ... |
8,793 |
41 |
7,662 |
43 |
13,419 |
97 |
21,443 |
74 |
22,941 |
78 |
14,852 |
27 |
= |
44,046 |
02 |
38,311 |
25 |
67,099 |
86 |
107,218 |
62 |
114,708 |
88 |
74,276 |
93 |
provisioner m. m....... |
88 |
07 |
76 |
77 |
134 |
47 |
214 |
88 |
229 |
88 |
148 |
81 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
44,134 |
09 |
38,388 |
02 |
67,234 |
33 |
107,433 |
50 |
114,938 |
76 |
74,425 |
74 |
197
författningsförslag, jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag. |
|||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år 1876—77 |
||||||||
i |
v/*,O Ö .? 52 |
Y erkliga |
fördelningen |
Högsta beloppet, som |
|||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Malmöhus län |
|||||||||
84,751 |
51 |
83.87 |
88,429 |
82 |
87.5 l |
104,003 |
ii |
102.92 |
Malmö |
14,115 |
68 |
52.68 |
14,988 |
48 |
55.94 |
18,508 |
58 |
69.0 8 |
Landskrona |
11,356 |
60 |
73.5 8 |
12,058 |
80 |
78.13 |
14,890 |
86 |
96.48 |
Y stad |
24,177 |
75 |
84.73 |
20,264 |
82 |
71.0 2 |
25,024 |
09 |
87.69 |
Lund |
25,591 |
19 |
49.12 |
20,802 |
02 |
39.93 |
25,687 |
45 |
49.30 |
Helsingborg |
830 |
96 |
462.57 |
882 |
34 |
491.17 |
1,089 |
56 |
606.5 3 |
Skanör och Falsterbo |
5,264 |
50 |
45.7 9 |
3,473 |
84 |
30.2 2 |
4,289 |
69 |
37.31 |
Trelleborg |
166,088 |
19 |
70.50 |
160,900 |
12 |
68.30 |
193,493 |
34 |
82.13 |
Summa städerna |
83,906 |
07 |
682.5 7 |
89,094 |
14 |
618.59 |
110,018 |
24 |
763.87 |
landskommunerna |
49,647 |
89 |
lOO.oo |
49,647 |
89 |
lOO.o (i |
66,502 |
82 |
133.95 |
landstinget |
49,869 |
15 |
06.5 7 |
59,684 |
38 |
79.67 |
65,181 |
96 |
87.0 i |
hushållningssällskapet |
349,511 |
30 |
93.3 1 |
359,326 |
53 |
95.94 |
435,196 |
36 |
116.19 |
----- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. in. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
349,511 |
30 |
— |
359,320 |
53 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Hallands län |
|||||||||
18,189 |
79 |
52.3 6 |
12,594 |
80 |
36.20 |
12,594 |
80 |
36.26 |
Halmstad |
7,550 |
88 |
59.19 |
4,979 |
53 |
39.04 |
4,979 |
53 |
39.04 |
Varberg |
1,809 |
22 |
77.47 |
1,528 |
18 |
65.44 |
1,528 |
18 |
6.5.44 |
Laholm |
3,562 |
86 |
lOO.oo |
2,158 |
45 |
60.58 |
2,158 |
45 |
60.58 |
Falkenberg |
8,396 |
37 |
84.7 3 |
1,674 |
90 |
16.911 |
1,674 |
90 |
1 6.90 |
Kungsbacka |
39,609 |
12 |
62.41 |
22,935 |
86 |
36.2 3 |
22,935 |
86 |
36.23 |
Summa städerna |
26,866 |
89 |
486.6 1 |
26,866 |
89 |
486.61 |
26,866 |
89 |
486.0 i |
landskommunerna |
16,600 |
92 |
72.36 |
16,600 |
92 |
72.3 6 |
16,600 |
92 |
72.30 |
landstinget |
19,514 |
43 |
85.06 |
23,355 |
26 |
101.80 |
25,506 |
53 |
111.18 |
hushållningssällskapet |
102,491 |
36 |
89.35 |
89,758 |
93 |
78.25 |
91,910 |
20 |
SO.] 2 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
15,131 |
03 |
— |
31,704 |
29 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
117,622 |
39 |
— |
121,463 |
Umm |
— |
— |
— |
— |
Summa |
198
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komitén
Fördelning enli |
gt den år 1873 |
stadgade grund af de afgifter och |
||||||||||
vinster |
af bränvinshandeln, hvilka |
enligt uppgifter till Kong!. Finans- |
||||||||||
departementet influtit |
inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873- |
74 |
1874- |
75 |
1875- |
76 |
1876- |
77 |
1872- |
77 |
|
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Göteborgs o. Bolius lön |
||||||||||||
Göteborg ................. |
289,018 |
34 |
315,213 |
29 |
537,715 |
13 |
583,337 |
16 |
564,089 |
91 |
457,874 |
77 |
Uddevalla................. |
11.967 |
02 |
12,025 |
90 |
12,120 |
93 |
53,862 |
11 |
55,956 |
99 |
29,186 |
59 |
Marstrand................. |
3,021 |
94 |
2,994 |
80 |
7,348 |
66 |
9,364 |
02 |
10,600 |
54 |
6,645 |
99 |
2.335 |
32 |
3,607 |
78 |
4,248 |
48 |
4,164 |
15 |
22,187 |
07 |
7,308 |
56 |
|
Strömstad.................. |
4,635 |
43 |
6,154 |
68 |
6,154 |
68 |
6,062 |
85 |
5,847 |
28 |
5,770 |
98 |
Summa städerna |
310,978 |
05 |
339,996 |
45 |
567,587 |
88 |
656,790 |
29 |
658,581 |
79 |
506,786 |
89 |
landskommunerna......... |
3,105 |
38 |
3,137 |
70 |
4,026 |
18 |
4,641 |
45 |
6,744 |
73 |
4,331 |
09 |
landstinget ............... |
8,355 |
03 |
9,306 |
96 |
11,299 |
62 |
26,031 |
53 |
33,745 |
53 |
17,747 |
73 |
hushållningssällskapet ... |
80,609 |
62 |
88,110 |
28 |
145,728 |
40 |
171,865 |
82 |
174,767 |
91 |
132,216 |
41 |
= |
403,048 |
08 |
440,551 |
39 |
728,642 |
08 |
859,329 |
09 |
873,839 |
96 |
661,082 |
12 |
provisioner m. m....... |
807 |
71 |
882 |
81 |
1,441 |
77 |
1,722 |
11 |
1,751 |
30 |
1,321 |
14 |
Summa |
403,855 |
79 |
441,434 |
20 |
730,083 |
85 |
861,051 |
20 |
875,591 |
26 |
662,403 |
26 |
Elfsborgs lön |
||||||||||||
6,586 |
so |
6,586 |
80 |
k) 38,317 |
SO |
54,021 |
48 |
n) 62,025 |
63 |
33,507 |
60 |
|
7,101 |
77 |
7,126 |
20 |
21,161 |
52 |
31,073 |
71 |
38,293 |
95 |
20,951 |
43 |
|
1,209 |
60 |
1,209 |
60 |
5,650 |
88 |
8,897 |
70 |
8,880 |
5,149 |
56 |
||
5,389 |
20 |
5,389 |
20 |
l) 14,650 |
52 |
m) 17,699 |
86 |
o) 17,776 |
72 |
12,181 |
10 |
|
994 |
1,952 |
08 |
1,952 |
08 |
16,923 |
21,766 |
38 |
8,717 |
51 |
|||
Summa städerna |
21,281 |
37 |
22,263 |
88 |
81,632 |
30 |
128,615 |
75 |
148,742 |
68 |
80,507 |
20 |
landskommunerna......... |
5,732 |
84 |
6,458 |
68 |
6,170 |
10,405 |
53 |
13,698 |
67 |
8,493 |
19 |
|
landstinget ............... |
9,004 |
73 |
9,674 |
18 |
k) 29,267 |
51 |
46,340 |
43 |
no)54,185 |
71 |
29,674 |
51 |
hushållningssällskapen... |
9,004 |
73 |
9,574 |
18 |
k) 29,267 |
51 |
46,340 |
44 |
«o)54,185 |
71 |
29,674 |
51 |
= |
45,023 |
67 |
47,870 |
92 |
146,337 |
57 |
231,702 |
16 |
270,812 |
77 |
148,349 |
41 |
provisionel* m. in....... |
90 |
23 |
95 |
93 |
316 |
71 |
464 |
33 |
304 |
09 |
254 |
26 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
45,113 |
90 | |
47,9(0) |
85 |
146,654 |
28 |
232,166 |
48 |
271,116 |
861 |
148,603 |
67 |
k) I stadens verkliga inkomst, 59,470 kr. 76 öre, ingå vinstmedel med 52,884 kr. 16 öre, hvilka icke delats,
0 Deraf 854 kr. 43 öre afsätta till reservfond.
m) Deraf 1,037 kr. 64 öre » »
") 1 stadens verkliga inkomst, 64,768 kr. 41 öre, ingår en afsatt reservfond med 6,856 kr. 94 öre, hvilka
°) 1 ” » 18,561 kr. 84 öre, » » » 1,962 kr. 79 öre, »
199
författningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag |
|||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år 1876—77 |
||||||||
i § 52 |
Verkliga |
fördelningen |
Högsta beloppet, som |
||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Göteborgs o. Bohus län |
|||||||||
457,874 |
77 |
81.17 |
356,956 |
07 |
63.28 |
356,955 |
07 |
63.28 |
Göteborg |
29,186 |
59 |
52.1 C |
12,529 |
10 |
22.3 9 |
12,529 |
10 |
22.39 |
Uddevalla |
6,646 |
99 |
63.29 |
2,154 |
40 |
20.5 2 |
2,154 |
40 |
20.5 2 |
Marstrand |
7,308 |
56 |
32.94 |
1,780 |
87 |
8.03 |
1,780 |
87 |
8.03 |
Knngelf |
5,770 |
98 |
98.70 |
2,677 |
60 |
45.79 |
2,677 |
60 |
45.79 |
Strömstad |
506,786 |
89 |
76.95 |
376,097 |
04 |
67.11 |
376,097 |
04 |
57.11 |
Summa städerna |
64,619 |
65 |
958.08 |
64,619 |
65 |
958.08 |
64,619 |
65 |
958.08 |
landskommunerna |
27,920 |
54 |
82.74 |
27,920 |
54 |
82.74 |
27,920 |
54 |
82.74 |
landstinget |
117,159 |
31 |
67.04 |
43,743 |
64 |
25.03 |
47,772 |
93 |
27.34 |
hushållningssällskapet |
716,486 |
39 |
81,99 |
512,380 |
87 |
58.04 |
516,410 |
16 |
59.10 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
157,353 |
57 |
— |
288,043 |
42 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
873,839 |
% |
— |
800,424 |
29 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Elfsborgs län |
|||||||||
33,507 |
60 |
54.02 |
11,774 |
02 |
18.98 |
11,774 |
02 |
18.0 8 |
Venersborg |
20,951 |
43 |
54.71 |
10,374 |
46 |
27.09 |
10,374 |
46 |
27.09 |
Borås |
5,149 |
56 |
57.99 |
1,725 |
09 |
19.43 |
1,725 |
09 |
19.43 |
Ulricehamn |
12,181 |
10 |
68.52 |
4,071 |
78 |
22.91 |
4,071 |
78 |
22.91 |
Alingsås |
8,717 |
51 |
40.05 |
2,176 |
89 |
lO.oo |
2,176 |
89 |
10.oo |
Amål |
80,507 |
20 |
54.13 |
30,122 |
24 |
20.25 |
30,122 |
24 |
20.25 |
Summa städerna |
59,807 |
78 |
436.00 |
59,807 |
78 |
436.60 |
59,807 |
78 |
436.60 |
landskommunerna |
29,976 |
67 |
55.32 |
29,976 |
67 |
55.32 |
29,976 |
67 |
55.32 |
landstinget |
42,266 |
90 |
78.00 |
50,585 |
87 |
93.36 |
55,245 |
38 |
101.96 |
hushållningssällskapen |
212,558 |
55 |
78.49 |
170,492 |
56 |
62.96 |
175,152 |
07 |
64.68 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner in. m. |
70,544 |
45 |
— |
120,929 |
41 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
283,103 |
— |
— |
291,421 |
97 |
— |
— |
— |
— |
| Summa |
men Lär upptagits till fördelning efter senare stadgad grund.
icke delats, men här upptagits till fördelning efter senare stadgad grund.
200
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 stadgade grund af de afgifter och
vinster af bränvinsbandeln, hvilka enligt uppgifter till KoDgl. Finans
-
departementet influtit |
inom de särskilda kommunerna |
försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873- |
74 |
1874- |
75 |
1875- |
76 |
1876- |
77 |
1872- |
77 |
|
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
''öre |
Kronor |
öre |
|
Mariestad................. |
3,880 |
24 |
3,656 |
68 |
3,904 |
18 |
3,904 |
18 |
25,968 |
06 |
8,260 |
67 |
Lidköping................. |
9,796 |
37 |
9,876 |
30 |
33,481 |
75 |
9,600 |
— |
9,600 |
— |
14,470 |
89 |
Skara .................... |
3,293 |
40 |
3,293 |
40 |
18,415 |
Öl |
22,810 |
23 |
24,265 |
46 |
14,415 |
50 |
Hjo ....................... |
2.514 |
96 |
2,215 |
56 |
8,098 |
52 |
3,891 |
84 |
7,466 |
54 |
4,837 |
48 |
Sköfde ..................... |
2,234 |
49 |
2,203 |
68 |
2,203 |
58 |
2,203 |
58 |
31,009 |
38 |
7,970 |
92 |
Falköping.................. |
8,507 |
46 |
8,507 |
46 |
8,507 |
45 |
16,350 |
— |
23,771 |
32 |
13,128 |
74 |
Summa städerna |
30,226 |
92 |
29,752 |
98 |
74,610 |
49 |
58,759 |
83 |
122,070 |
76 |
63,084 |
20 |
landskommunerna ...... |
7,710 |
62 |
8,857 |
— |
6,024 |
77 |
8,395 |
09 |
7,195 |
58 |
7,636 |
61 |
landstinget ............... |
12,645 |
86 |
12,870 |
— |
26,878 |
42 |
22,303 |
61 |
42,988 |
56 |
23,537 |
29 |
hushållningssällskapet ... |
12,645 |
86 |
12,870 |
— |
26,878 |
42 |
22,303 |
61 |
42,988 |
56 |
23,637 |
29 |
= |
63,229 |
26 |
64,349 |
98 |
134,392 |
10 |
111,762 |
14 |
215,243 |
46 |
117,795 |
39 |
provisioner m. in....... |
126 |
66 |
128 |
76 |
269 |
32 |
230 |
54 |
336 |
33 |
218 |
32 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
<13,355 |
92 |
<54,478 |
74 |
134,661 |
42 |
111,692 |
68 |
215,579 |
79 |
118,013 |
71 |
Yermlands län |
||||||||||||
Karlstad .................. |
15,480 |
97 |
10,059 |
92 |
10,502 |
95 |
10.179 |
60 |
»2,996 |
94 |
19,844 |
08 |
Kristinehamn ............ |
5,612 |
75 |
5,628 |
34 |
5,740 |
48 |
5,868 |
24 |
19,689 |
67 |
8,507 |
90 |
Filipstad .................. |
6,148 |
— |
5,848 |
60 |
5,744 |
48 |
6,772 |
42 |
32,176 |
22 |
11,137 |
94 |
Summa städerna |
27,241 |
72 |
21,536 |
86 |
21.987 |
91 |
21,820 |
26 |
104,862 |
83 |
39,489 |
92 |
landskommunerna ...... |
4,339 |
15 |
4 ,694 |
30 |
10,276 |
67 |
8,844 |
02 |
p) 18,743 |
48 |
9,379 |
52 |
landstinget ............ |
10,526 |
96 |
8,743 |
72 |
10,764 |
88 |
10,221 |
45 |
41,194 |
22 |
16,288 |
25 |
hushållningssällskapet ... |
10,526 |
96 |
8,743 |
72 |
10,754 |
89 |
10,221 |
45 |
41,194 |
22 |
16,288 |
25 |
= |
52,634 |
79 |
43,718 |
60 |
53,774 |
35 |
51,107 |
18 |
205,994 |
75 |
81,445 |
94 |
provisionel* m. m....... |
104 |
94 |
87 |
08 |
107 |
76 |
102 |
47 |
263 |
84 |
133 1 |
21 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
_ |
Summa |
52,739 |
73 |
43,805 |
08 |
53,882 |
11 |
51,209 |
65 |
206,258 |
59 |
81,579 |
15 |
lirebro lön |
||||||||||||
Örebro............... |
13,724 |
50 |
28,015 |
85 |
7) 72,467 |
38 |
) 76,189 |
10 |
63,317 |
12 |
50,740 |
79 |
Askersund............. |
4,999 |
98 |
4,999 |
98 |
•) 9,199 |
98 |
4,999 |
98 |
10,480 |
30 |
6,936 |
04 |
Nora............... |
2,754 |
48 |
2,754 |
48 |
) 21,586 |
53 |
18,662 |
80 |
16,167 |
60 |
12,865 |
18 |
Lindesberg ............ |
1,796 |
40 |
1,796 |
40 |
1,796 |
40 |
11,787 |
75 |
10,541 |
74 |
5,543 |
74 |
Summa städerna |
23,275 [ |
36 | |
37,566 |
71 |
105,040 |
29 |
111,539 |
63 |
100,506 | |
76 | |
75,585 |
75 |
Deraf 11,846 kr. 48 öre för Arvika köping.
</) I stadens verkliga inkomst, 101,257 kr. 38 öre, ingå vinstmedel med 72,000 kr.,
r) 1 “ " » 11,999 kr. 98 öre, » » 7,000 kr.,
*1 I » » » 34,141 kr. 25 öre, » » 3l’.387 kr.’ 77 öre,
1 ” “ » 107,389 kr. 10 öre, » » 78,000 kr.,
hvilka icke
201
författningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag. |
|||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
är 1876—77 |
||||||||
§ |
52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta beloppet, som |
||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Skaraborgs län |
8,260 |
67 |
31.82 |
5,246 |
53 |
20.31 |
5,246 |
53 |
20.21 |
Mariestad |
9,600 |
— |
100.00 |
7,958 |
61 |
82.90 |
7,958 |
61 |
82.9 0 |
Lidköping |
14,115 |
50 |
59.41 |
4,452 |
80 |
18.3 5 |
4,462 |
80 |
18.35 |
Skara |
4,837 |
48 |
64.73 |
1,899 |
44 |
25.44 |
1,899 |
44 |
25.44 |
Hjo |
7,970 |
92 |
25.7 0 |
6,226 |
84 |
20.08 |
6,226 |
84 |
20.0 8 |
Sköfde |
13,128 |
74 |
55.23 |
3,312 |
82 |
13.94 |
3,312 |
82 |
13.94 |
Falköping |
58,213 |
31 |
47.69 |
29,097 |
04 |
23.84 |
29,097 |
04 |
23.84 |
Summa städerna |
66,380 |
49 |
922.52 |
66,380 |
49 |
922.52 |
66,380 |
49 |
922.5 2 |
landskommunerna |
31,825 |
84 |
74.03 |
31,825 |
84 |
74.03 |
31,825 |
84 |
74.03 |
landstinget |
37,536 |
94 |
87.3 2 |
44,924 |
96 |
104.6 0 |
49,063 |
04 |
114.1 3 |
hushållningssällskapet |
193,956 |
58 |
90.11 |
172,228 |
33 |
80.0 2 |
176,366 |
41 |
81.94 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. in. |
|
.26,997 |
98 |
— |
56,114 |
25 |
— |
— |
— |
statens andel |
|
220,954 |
56 |
— |
228,1542 |
58 |
— |
— |
— |
Summa |
|
• |
Yernilands län |
||||||||
19,844 |
08 |
37.44 |
15,224 |
95 |
28.7 3 |
15,224 |
95 |
28.73 |
Karlstad |
9,640 |
40 |
48.99 |
9,640 |
40 |
48.99 |
9,640 |
40 |
48.9 9 |
Kristinehamn |
11,137 |
94 |
34.62 |
5,006 |
72 |
15.5 6 |
5,006 |
72 |
15.56 |
Filipstad |
40,622 |
42 |
38.74 |
29,872 |
07 |
28.4 9 |
29,872 |
07 |
28.4 9 |
Summa städerna |
83,891 |
65 |
447.5 8 |
83,891 |
65 |
447.5 8 |
83,891 |
65 |
447.5 8 |
landskommunerna |
37,921 |
24 |
92.05 |
37,921 |
24 |
92.05 |
37,921 |
24 |
92.0 5 |
landstinget |
39,381 |
37 |
95.6 0 |
47,132 |
39 |
113.63 |
51,473 |
80 |
124.95 |
hushållningssällskapet |
201,816 |
68 |
97.9 7 |
198,817 |
35 |
96.52 |
203,158 |
76 |
98.62 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. in. |
5,638 |
20 |
— |
16,388 |
55 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
207,454 |
88 |
— |
215,205 |
90 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Örebro län |
|||||||||
50,740 |
79 |
80.14 |
21,125 |
28 |
33.36 |
22,208 |
26 |
35.07 |
Örebro |
6,936 |
04 |
66.18 |
2,243 |
07 |
21.40 |
2,358 |
06 |
22.5 0 |
Askersund |
12,365 |
18 |
76.48 |
3,711 |
51 |
22.96 |
3,901 |
78 |
24.13 |
Nora |
5,648 |
74 |
52.69 |
2,520 |
16 |
23.91 |
2,649 |
35 |
25.13 |
Lindesberg |
75,585 |
75 |
75.20 |
29,600 |
02 |
29.45 |
31,117 |
45 |
30.9 6 |
Summa städerna |
delats, men här upptagits till fördelning efter senare stadgad grund.
202
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enli |
rf den år 1873 |
stadgade grund af de afgifter och |
||||||||||
vinster |
af bränvinshandeln, hvilka |
enligt uppgifter till Kongl. Finans- |
||||||||||
departementet influtit |
mom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872—73 |
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876—77 |
1872-77 |
|||||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Örebro län |
||||||||||||
Summa städerna |
23,275 |
36 |
37,566 |
71 |
105,040 |
29 |
111,539 |
63 |
100,506 |
76 |
75,585 |
75 |
landskommunerna......... |
3,727 |
68 |
4,634 |
72 |
4,970 |
04 |
6,549 |
36 |
8,393 |
68 |
5,655 |
10 |
landstinget ............... |
9,001 |
Öl |
14,067 |
14 |
grs)36,67C |
12 |
t) 39,363 |
Öl |
36,300 |
13 |
27,080 |
28 |
hushållningssällskapet... |
9,001 |
Öl |
14,067 |
14 |
?rs)36,67C |
12 |
t) 39,363 |
Öl |
36,300 |
14 |
27,080 |
28 |
= |
45,005 |
06 |
70,335 |
71 |
183,350 |
57 |
196,815 |
Öl |
181,500 |
71 |
135,401 |
41 |
provisionel* m. m....... |
89 |
94 |
140 |
95 |
146 |
20 |
238 |
11 |
363 |
73 |
195 |
79 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
45,095 |
— |
70,476 |
66 |
183,496 |
77 |
197,053 |
12 |
181,864 |
44 |
135,597 |
20 |
Vestmanlands län |
||||||||||||
Vesterås .................. |
22,192 |
03 |
13,154 |
15 |
28,458 |
69 |
32,803 |
13 |
45,225 |
27 |
28,366 |
65 |
Arboga..................... |
5,509 |
49 |
5,508 |
96 |
5,566 |
86 |
10,922 |
11 |
25,865 |
80 |
10,672 |
66 |
Köping..................... |
10,486 |
02 |
13,870 |
23 |
23,336 |
53 |
31,387 |
54 |
30,628 |
85 |
21,941 |
83 |
Sala ........................ |
12,127 |
69 |
12,186 |
58 |
12,137 |
68 |
12,137 |
68 |
12,371 |
21 |
12,191 |
97 |
Summa städerna |
50,315 |
23 |
44,718 |
92 |
69,489 |
76 |
87,250 |
46 |
114,091 |
13 |
73,173 |
10 |
landskommunerna ...... |
2,882 |
25 |
3,307 |
22 |
3,210 |
73 |
6,735 |
18 |
5,391 |
49 |
4,305 |
38 |
landstinget ............... |
17,732 |
52 |
16,008 |
72 |
24,233 |
50 |
31,328 |
53 |
39,827 |
54 |
25,826 |
16 |
hushållningssällskapet ... |
17,732 |
52 |
16,008 |
72 |
24,233 |
60 |
31,328 |
53 |
39,827 |
54 |
25,826 |
16 |
= |
88,662 |
52 |
80,043 |
58 |
121,167 |
49 |
156,642 |
70 |
199,137 |
70 |
129,130 |
80 |
provisioner m. m....... |
176 |
11 |
160 |
35 |
160 |
15 |
190 |
14 |
208 |
30 |
179 |
Öl |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
88.838 |
63 |
80,203 |
93 |
121,327 |
64 |
156,832 |
84 |
199,346 |
— |
129,309 |
81 |
Kopparbergs län |
||||||||||||
Falun ..................... |
10,819 |
39 |
10,834 |
28 |
33,420 |
02 |
38,396 |
81 |
39,734 |
34 |
26,640 |
77 |
Hedemora.................. |
2,449 |
10 |
2,185 |
62 |
2,185 |
62 |
2,196 |
— |
14,790 |
36 |
4,761 |
34 |
Säter........................ |
2,396 |
40 |
2,395 |
20 |
2,395 |
20 |
2,514 |
96 |
4,583 |
74 |
2,857 |
10 |
Summa städerna |
15,664 |
89 |
15,415 |
It) |
38,000 |
84 |
43,106 |
77 |
59,108 |
44 |
34,259 |
21 |
landskommunerna......... |
12,443 |
52 |
14,928 |
60 |
16,086 |
25 |
18,980 |
57 |
18,307 |
92 |
16,149 |
37 |
landstinget ............... |
9,369 |
45 |
10,114 |
56 |
18,029 |
02 |
20,692 |
30 |
25,810 |
54 |
16,803 |
18 |
hushållningssällskapet ... |
9,369 |
44 |
10,114 |
57 |
18,029 |
03 |
20,692 |
30 |
25,810 |
55 |
16,803 |
18 |
= |
46,847 |
30 |
50,672 |
83 |
90,145 |
14 |
103,471 |
94 |
129,037 |
45 |
84,014 |
94 |
provisioner m. m....... |
93 |
86 |
101 |
33 |
117 |
36 |
125 |
32 |
182 |
34 |
124 |
04 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
46,941 |
16 |
50,674 |
16 |
90,262 |
50 |
103,597 |
26 |
129,219 |
79 |
84,138 |
98 |
203
författningsförslag, jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt |
Komiténs förslag. |
||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år 1876—77 |
||||||||
i |
§ 52 |
Verkliga |
fördelningen |
Högsta beloppet, som |
|||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Örebro lön |
|||||||||
75,585 |
75 |
75.20 |
29,600 |
02 |
29.45 |
31,117 |
45 |
30.96 |
Summa städerna |
33,314 |
69 |
396.90 |
79,300 |
42 |
944.7 6 |
83,365 |
74 |
993.20 |
landskommunerna |
36,300 |
13 |
100.00 |
36,300 |
13 |
lOO.oo |
38,161 |
06 |
105.13 |
landstinget |
27,080 |
28 |
74.60 |
31,838 |
05 |
87.71 |
34,770 |
69 |
95.79 |
hushållningssällskapet |
172,280 |
85 |
94.92 |
177,038 |
62 |
97.54 |
187,414 |
94 |
103.26 |
== |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
172,280 |
85 |
— |
177,038 |
62 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Vestmanlands liin |
|||||||||
28,366 |
65 |
62.72 |
12,769 |
46 |
28.24 |
12,769 |
46 |
28.24 |
Vesterås |
10,672 |
65 |
41.26 |
6,229 |
64 |
24.08 |
6,229 |
64 |
24.08 |
Arboga |
21,941 |
83 |
71.64 |
6,013 |
52 |
19.63 |
6,013 |
52 |
19.63 |
Köping |
12,191 |
97 |
98.6 5 |
3,996 |
45 |
32.30 |
3,996 |
45 |
32.30 |
Sala |
73,173 |
10 |
64.14 |
29,009 |
07 |
25.43 |
29,009 |
07 |
25.43 |
Summa städerna |
50,261 |
13 |
932.23 |
50,261 |
13 |
932.23 |
50,261 |
13 |
932.23 |
landskommunerna |
26,423 |
40 |
66.34 |
26,423 |
40 |
66.34 |
26,423 |
40 |
66.34 |
landstinget |
25,826 |
16 |
64.85 |
22,091 |
22 |
55.47 |
24,126 |
07 |
60.58 |
hushållningssällskapet |
175,683 |
79 |
88.22 |
127,784 |
82 |
64.17 |
129,819 |
67 |
65.19 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
22,856 |
67 |
— |
67,020 |
70 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
108,540 |
4G |
— |
194,805 |
52 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Kopparbergs län |
|||||||||
26,640 |
77 |
67.05 |
12,200 |
28 |
30.71 |
18,313 |
05 |
46.09 |
Falun |
4,761 |
34 |
32.18 |
1,433 |
77 |
9.69 |
2,152 |
15 |
14.55 |
Hedemora |
2,857 |
10 |
62.33 |
485 |
25 |
10.59 |
728 |
37 |
15.89 |
Säter |
34,259 |
21 |
57.96 |
14,119 |
30 |
23.89 |
21,193 |
57 |
35.86 |
Summa städerna |
43,157 |
15 |
235.73 |
63,297 |
06 |
345.74 |
95,011 |
08 |
518.97 |
landskommunerna |
25,810 |
64 |
100.oo |
25,810 |
54 |
lOO.oo |
38,734 |
88 |
150.07 |
landstinget |
27,800 |
30 |
107.71 |
33,271 |
93 |
128.91 |
36,336 |
64 |
140.78 |
hushållningssällskapet |
131,027 |
20 |
101.54 |
136,498 |
83 |
105.78 |
191,276 |
17 |
148.23 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
|
131,027 |
| 20 |
— |
138,498 |
83 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
204
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 1873 |
stadgade grund af de afgifter och |
|||||||||||
■vinster |
af bränvinshandeln, Indika, |
enligt uppgifter till |
Kongl. Finans- |
|||||||||
departementet influtit |
inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873- |
74 |
1874- |
75 |
1875— |
7o |
1878- |
77 |
1872- |
77 |
|
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Gefleborgs län |
||||||||||||
Gelle........................ |
19,83''J |
79 |
19,849 |
36 |
u) 90,183 |
09 |
83,411 |
55 |
91,709 |
59 |
60,998 |
68 |
Hudiksvall ............... |
7,624 |
— |
15,892 |
— |
16,956 |
— |
16,448 |
— |
16,856 |
— |
14,555 |
20 |
Söderhamn ............... |
6,240 |
— |
24.438 |
— |
24,389 |
12 |
24,389 |
12 |
19,449 |
02 |
19,781 |
05 |
Summa städerna |
33,703 |
79 |
60,179 |
36 |
130,528 |
21 |
124,248 |
67 |
128,014 |
61 |
96,334 |
93 |
landskommunerna......... |
667 |
81 |
671 |
81 |
1,793 |
95 |
1,272 |
— |
2,946 |
— |
1,470 |
31 |
landstinget ............... |
11,451 |
95 |
20,273 |
13 |
u) 44,096 |
69 |
41,829 |
26 |
43,642 |
30 |
32,258 |
67 |
hushållningssällskapet ... |
11,451 |
97 |
20,273 |
13 |
u) 44,096 |
69 |
41,829 |
26 |
43,642 |
29 |
32,258 |
67 |
— |
57,275 |
52 |
101,397 |
43 |
220,515 |
54 |
209,179 |
19 |
218,245 |
20 |
161,322 |
58 |
provisioner m. m....... |
77 |
07 |
87 |
81 |
404 |
15 |
381 |
99 |
393 |
75 |
268 |
95 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
Summa |
57,352 |
5» |
101,485 |
24 |
220,919 |
69 |
209,561 |
18 |
218,638 |
95 |
161,591 |
53 |
Yesternorrlands län |
||||||||||||
Hernösand ............... |
12,773 |
61 |
12,971 |
33 |
13,548 |
96 |
13,459 |
41 |
41,542 |
67 |
18,859 |
16 |
Sundsvall.................. |
19,841 |
23 |
19,825 |
29 |
20,080 |
75 |
,,) 99,187 |
33 |
95,083 |
49 |
50,803 |
62 |
Summa städerna |
32,614 |
84 |
32,796 |
42 |
33,629 |
71 |
112,646 |
74 |
136,626 |
16 |
69,662 |
78 |
landskommunerna ...... |
1,508 |
55 |
1,358 |
35 |
3,785 |
52 |
4,141 |
62 |
3,092 |
46 |
2,777 |
30 |
landstinget ............... |
11,374 |
47 |
11,384 |
91 |
12,471 |
75 |
38,929 |
44 |
46,572 |
85 |
24,146 |
68 |
hushållningssällskapet ... |
11,374 |
47 |
11,384 |
91 |
12,471 |
76 |
38,929 |
44 |
46,572 |
85 |
24,146 |
68 |
= |
56,872 |
33 |
56,924 |
59 |
62.358 |
74 |
194,647 |
24 |
232,864 |
32 |
120,733 |
44 |
provisioner m. m....... |
108 |
95 |
109 |
54 |
124 |
97 |
351 |
90 |
332 |
04 |
205 |
48 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
56,981 |
28 |
57,034 |
13 |
62,483 |
71 |
194,999 |
14 |
233,196 |
36 |
120,938 |
92 |
Jemtlands län |
||||||||||||
Östersund.................. |
2,275 |
44 |
1,538 |
90 |
2,157 |
59 |
2,323 |
34 |
22,353 |
76 |
6,129 |
81 |
landskommunerna ...... |
252 |
70 |
217 |
72 |
154 |
33 |
262 |
10 |
285 |
78 |
234 |
53 |
landstinget ............... |
842 |
71 |
585 |
56 |
770 |
64 |
861 |
81 |
7,546 |
50 |
2,121 |
44 |
hushållningssällskapet ... |
842 |
71 |
685 |
56 |
770 |
64 |
S61 |
81 |
7,546 |
51 |
2,121 |
44 |
= |
4,213 |
56 |
2,927 |
74 |
3,853 |
20 |
4,309 |
06 |
37,732 |
55 |
10,607 |
22 |
provisioner m. m....... |
8 |
44 |
5 |
86 |
7 |
75 |
S |
64 |
75 |
61 |
21 |
26 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- 1 |
— |
— |
— |
|
Summa |
4,222 | |
— |
2,933 |
60 |
3,860 |
95 |
4,317 |
70 | |
37,808 | |
16 |
10,628 |
48 |
u) Häri ingå vinstmedel för föregående år, Indika icke delats, men här upptagas till fördelning efter senare
v) Siffran är ej säker, då uppgifterna synas vara otillförlitliga.
x) Deraf till reservfond afsätta 18,426 kr.
författningsförslag, jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enligt Komiténs förslag. |
|||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år 1876—77 |
||||||||
i |
§ 52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta beloppet, som |
||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Geileborgs län |
|||||||||
60,998 |
68 |
66.51 |
36,296 |
89 |
39.58 |
40,452 |
81 |
44.11 |
Gefle |
14,556 |
20 |
86.35 |
9,428 |
41 |
55.94 |
10,507 |
95 |
62.34 |
Hudiksvall |
19,449 |
02 |
100.oo |
15,987 |
85 |
82.20 |
17,818 |
43 |
91.62 |
Söderhamn |
95,002 |
90 |
74.21 |
61,713 |
15 |
48.21 |
68,779 |
19 |
53.73 |
Summa städerna |
35,967 |
71 |
1,220.56 |
69,247 |
46 |
2,350.56 |
77,176 |
16 |
2,619.69 |
landskommunerna |
43,642 |
30 |
100.oo |
43,642 |
30 |
1OO.00 |
48,651 |
78 |
111.48 |
landstinget |
32,258 |
67 |
73.02 |
29,236 |
98 |
66.0» |
31,930 |
02 |
73.16 |
hushållningssällskapet |
206,861 |
58 |
94.78 |
203,839 |
89 |
93.40 |
226,537 |
15 |
103.80 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
206,861 |
58 |
— |
203,839 |
89 |
- |
— |
— |
— |
Summa |
Vesternorrlaiuls län |
|||||||||
18,859 |
16 |
45.4 0 |
18,543 |
25 |
44.64 |
18,543 |
25 |
44.62 |
Hernösand |
50,803 |
62 |
53.43 |
25,903 |
23 |
27.24 |
25,903 |
23 |
27.24 |
Sundsvall |
69,662 |
78 |
50.0 0 |
44,446 |
48 |
32.53 |
44,446 |
48 |
32.53 |
Summa städerna |
74,866 |
96 |
2,420.95 |
88,055 |
38 |
2,847.42 |
88,056 |
38 |
2,847.42 |
landskommunerna |
44,167 |
29 |
94.83 |
44,167 |
29 |
94.83 |
44,167 |
29 |
94.83 |
landstinget |
24,146 |
68 |
51.85 |
27,173 |
64 |
58.35 |
29,676 |
64 |
63,72 |
hushållningssällskapet |
212,843 |
71 |
91.40 |
203,842 |
79 |
87.54 |
206,345 |
79 |
88.61 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
12,027 |
88 |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
212,843 |
71 |
— |
215,870 |
67 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Jemtlands län |
|||||||||
6,373 |
32 |
28.51 |
6,373 |
32 |
28.51 |
7,489 |
20 |
33.50 |
Östersund |
16,266 |
22 |
5,691.87 |
16,266 |
22 |
5,691.87 |
19,114 |
23 |
6,688.44 |
landskommunerna |
7,54 6 |
50 |
100.oo |
7,546 |
50 |
100.0 0 |
8,867 |
81 |
117.51 |
landstinget |
11,345 |
73 |
150.34 |
13,578 |
80 |
179.94 |
14,829 |
56 |
196.51 |
hushållningssällskapet |
41,531 |
77 |
110.07 |
43.764 |
84 |
115.99 |
50,300 |
80 |
133.31 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
41.531 |
77 |
-- |
43,764 |
84 |
— |
— |
Summa |
stadgad grund.
206
Tabell, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning enligt Komiténs
Fördelning enligt den år 187E |
stadgade grund af de afgifter och |
|||||||||||
vinster |
af bränvinshandeln, bvilka |
enligt uppgifter till |
Kongl. Finans- |
|||||||||
departementet influtit |
inom de |
särskilda kommunerna försäljningsåren |
||||||||||
Medeltal |
||||||||||||
1872- |
73 |
1873- |
74 |
1874- |
75 |
1875- |
76 |
1876- |
77 |
1872- |
77 |
|
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Vesterbottens län |
. |
|||||||||||
Umeå ..................... |
5,101 |
77 |
5,262 |
78 |
5,173 |
62 |
24,850 |
20 |
24,802 |
30 |
13,038 |
13 |
Skellefteå.................. |
4,710 |
30 |
2,212 |
58 |
2,223 |
82 |
2,212 |
58 |
13,263 |
42 |
4,924 |
54 |
Summa städerna |
9,812 |
07 |
7,475 |
36 |
7,397 |
44 |
27,062 |
78 |
38,065 |
72 |
17,962 |
67 |
landskommunerna ...... |
863 |
10 |
466 |
50 |
294 |
— |
504 |
— |
384 |
— |
602 |
32 |
landstinget ............... |
3,558 |
40 |
2,640 |
26 |
2,563 |
82 |
9,188 |
92 |
12,816 |
57 |
6,153 |
60 |
hushållningssällskapet ... |
3,558 |
40 |
2,640 |
26 |
2,563 |
83 |
9,188 |
92 |
12,816 |
57 |
6,153 |
60 |
= |
17,791 |
97 |
13,222 |
38 |
12,819 |
09 |
45,944 |
62 |
64,082 |
86 |
30,772 |
19 |
provisioner in. m....... |
32 |
77 |
35 |
— |
24 |
71 |
90 |
38 |
127 |
14 |
62 |
— |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
17,824 |
74 |
13,257 |
38 |
12,843 |
80 |
46,035 |
— |
64.210 |
— |
30,834 |
19 |
Norrbottens län |
||||||||||||
Luleå ..................... |
2,620 |
94 |
2,520 |
94 |
5,614 |
10 |
5,691 |
53 |
5,691 |
53 |
4,407 |
81 |
Piteå........................ |
5,502 |
98 |
4,125 |
74 |
4,197 |
59 |
4,269 |
44 |
10,479 |
— |
5,714 |
95 |
Haparanda ............... |
1,839 |
07 |
1,692 |
36 |
2,233 |
52 |
5,605 |
97 |
2,488 |
67 |
2,751 |
92 |
Summa städerna |
9,862 |
99 |
8,339 |
04 |
12,045 |
21 |
15,466 |
94 |
18,669 |
20 |
12,874 |
68 |
landskommunerna ...... |
1,652 |
68 |
2,813 |
— |
2,598 |
79 |
1,999 |
99 |
2,907 |
84 |
2,394 |
46 |
landstinget ............... |
3,838 |
56 |
3,717 |
34 |
4,881 |
33 |
5,822 |
31 |
7,189 |
02 |
5,089 |
71 |
hushållningssällskapet ... |
3,838 |
56 |
3,717 |
34 |
4,881 |
33 |
5,822 |
31 |
7,189 |
02 |
5,089 |
71 |
= |
19,192 |
79 |
18,586 |
72 |
24,406 |
66 |
29,111 |
65 |
35,945 |
08 |
25,448 |
56 |
provisioner m. m....... |
38 |
46 |
37 |
24 |
42 |
12 |
51 |
45 |
83 |
07 |
50 |
47 |
statens andel ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
19,231 |
25 |
18,623 |
96 |
24,448 |
78 |
29,163 |
— |
36,028 |
15 |
25,499 |
03 |
Sammandrag |
||||||||||||
städerna .................. |
1,300,041 |
83 |
1,412,103 |
10 |
2,353,102 |
40 |
2,857,135 |
33 |
3,421,343 |
73 |
2,268,745 |
28 |
landskommunerna ...... |
114,357 |
95 |
134,700 |
25 |
161,320 |
11 |
175,692 |
no |
216,947 |
24 |
160,603 |
69 |
= |
1,414,399 |
78 |
1,546,803 |
35 |
2,514,422 |
51 |
3,032,828 |
23 |
3,638,290 |
97 |
2,429,348 |
97 |
landstingen ............... |
230,764 |
08 |
246,755 |
58 |
435,336 |
18 |
563,920 |
47 |
736,647 |
57 |
442,484 |
78 |
hushållningssällskapen... |
320,727 |
21 |
355,935 |
32 |
632,371 |
5 7 |
763,664 |
92 |
941,687 |
54 |
602,877 |
31 |
= |
1,965,891 |
07 |
2,149,494 |
26 |
3,582,130 |
26 |
4,360,413 |
62 |
5,315,626 |
08 |
3,474,711 |
06 |
provisioner m. m....... |
31,454 |
44 |
30,309 |
46 |
30,526 |
88 |
31,340 |
12 |
33,657 |
32 |
31,457 |
64 |
statens andelar ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
1,997,345 |
51 |
2,179,803 |
71 |
5,612,657 |
14 |
4,391,753 |
74 |5,349,283 40 |
3,506,168] |
70 |
207
författningsförslag. jemförd med fördelningen enligt gällande förordning.
Afgifternas och vinsternas fördelning enlig! |
Komiténs förslag. |
||||||||
Enligt det slutliga förslaget i § 20, |
år 1876—77 |
. |
|||||||
i § 52 |
Verkliga fördelningen |
Högsta beloppet, som |
|||||||
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
Kronor |
öre |
Procent |
|
Yesterbottens län |
|||||||||
13,038 |
13 |
52.57 |
8,353 |
28 |
33.G8 |
8,660 |
57 |
34.92 |
Umeå |
4,924 |
54 |
37.13 |
2,721 |
75 |
20.52 |
2,821 |
87 |
21.28 |
Skellefteå |
17,962 |
67 |
47.19 |
11,075 |
03 |
29.09 |
11,482 |
44 |
30.16 |
Summa städerna |
20,487 |
05 |
5,335.27 |
27,374 |
69 |
7,128.82 |
28,381 |
71 |
7,391.07 |
landskommunerna |
12,816 |
57 |
100.00 |
12,816 |
57 |
100.oo |
13,288 |
05 |
103.68 |
landstinget |
14,716 |
40 |
114.82 |
17,612 |
88 |
137.42 |
19,235 |
21 |
150.08 |
hushållningssällskapet |
65,982 |
69 |
102.90 |
68,879 |
17 |
107.48 |
72,387 |
41 |
112.96 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
65,982 |
69 |
— |
68,879 |
17 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Norrbottens län |
|||||||||
4,407 |
81 |
77.45 |
4,364 |
44 |
76.68 |
7,155 |
— |
125.71 |
Luleå |
5,714 |
95 |
54.54 |
2,648 |
61 |
25.28 |
4,342 |
09 |
41.44 |
Piteå |
2,488 |
67 |
100.00 |
1,965 |
49 |
78.98 |
3,222 |
20 |
129.47 |
Haparanda |
12,611 |
43 |
67.59 |
8,978 |
54 |
48.12 |
14,719 |
29 |
77.88 |
Summa städerna |
8,955 |
61 |
307.98 |
12,588 |
50 |
432.92 |
20,637 |
38 |
709.72 |
landskommunerna |
7,189 |
02 |
100.00 |
7,189 |
02 |
100.oo |
11,786 |
56 |
163.94 |
landstinget |
12,538 |
62 |
174.41 |
15,006 |
32 |
208.74 |
16,388 |
57 |
227.97 |
hushållningssällskapet |
41,294 |
58 |
114.88 |
43,762 |
38 |
121.75 |
63,530 |
80 |
176.74 |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
statens andel |
41,294 |
58 |
— |
43,762 |
38 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
Sammandrag |
|||||||||
2,434,900 |
53 |
71.17 |
1,793,198 |
76 |
52.41 |
2,151,307 |
96 |
62.SS |
städerna |
1,042,470 |
44 |
480.51 |
1,210,550 |
53 |
557.99'' |
1,345,845 |
24 |
620.36 |
landskommunerna |
3,477,370 |
97 |
95.58 |
3,003,749 |
29 |
82.56 |
3,497,153 |
20 |
96.12 |
= |
617,355 |
97 |
83.92 |
617,355 |
97 |
83.9 2 |
686,026 |
15 |
93.25 |
landstingen |
763,534 |
50 |
80.02 |
753,534 |
50 |
80.02 |
822,942 |
80 |
87.39 |
hushållningssällskapen |
4,848,261 |
44 |
91.21 |
4,374^639 |
76 |
82.30 |
6,006,122 |
15 |
94.18 |
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
provisioner m. m. |
467,364 |
64 |
8.79 |
940,986 |
32 |
17.70 |
— |
— |
— |
statens andelar |
5,315,626 |
08 |
100.oo |
5,315,626 |
08 |
100.oo |
— |
— |
— |
Summa |
VI.
RESERVATIONER
Betänkande ang. b ränv inslåg stiftning en.
14
211
Reservationer vid tillverkningslagen.
Af Friherre Fock, Herrar Hammarhjelm, Nilsson och
Hederstjerna.
»Mot det i § 11 af tillverkningslagen föreslagna skattebelopp af
1 krona 20 öre måste vi reservera oss. Den dermed föreslagna
skatteförhöjning må vara tillräcklig med den af komitén antagna
försäljningslag; ja! med dess bestämmelser, som gifva kommunerna
uteslutande rätt att handla med bränvin och sålunda magt att hålla
salupriset å denna vara så högt, som utsigten att få sälja något deraf
medgifver, hade hvarje förhöjning af skatten varit öfverflödig. Men
denna förhöjning är ej tillräcklig med den af oss föreslagna försäljningslag,
utan få vi under förutsättning af dess antagande yrka, att
skatten måtte bestämmas till 2 kronor för kannan och i följd deraf
den restitution, som må vid utförsel af bränvin åtnjutas, utgöra 2
kronor 10 öre för hvarje kanna renadt samt 2 kronor för hvarje kanna
icke renadt bränvin, och som skal härför åberopa, att i denna försäljningslag
har handeln med bränvin gjorts helt och hållet afgiftsfri,
hvadan all den beskattning, genom hvars åsättande man önskar fördyra
bränvinet, måste uttagas vid tillverkningen eller förr än varan utlemnas
till förbrukning, samt att, såsom det säges i motiveringen till samma
lag, till hvilken här endast torde behöfva hänvisas, skatten bör bestämmas
så hög, att de nu i allmänhet gällande minuthandels- och
utskänkningsprisen icke må kunna nedsättas genom lagens antagande,
och då dessa pris torde kunna med mycken sannolikhet beräknas att
i medeltal utgöra omkring 2 kronor 60 öre, så ock då man för råvarans
inköp med mera afdrager dessa 60 öre, uppkommer ofvan
föreslagna skattebelopp af 2 kronor.»
212
Af Herr Nilsson.
»Såsom af komiténs afgifna förslag synes, har, i sammanhang
med åtskilliga ändringar i nu gällande förordning rörande tillverkning
af bränvin, i 48 § föreslagits förhöjning i tillverkningsskatten
jemväl å sådant bränvin, som vid tiden för den föreslagna författningens
trädande i kraft finnes å nederlag inlagdt, och för hvilket afgiften ej
blifvit gulden. Men då jag, för min del, icke kan finna de föreslagna
ändringarne i lagstiftningen vara af egenskap att påkalla
någon som helst förhöjning i tillverkningsafgiften, anser jag således
också på grund deraf stadgandet öfverflödigt. Likväl, och i den
händelse den reservation, som finnes förslaget till ny försäljningslag
bifogad och af mig biträdts, skulle, jemte den deraf föranledda hemställan
om högre tillverkningsskatt, vinna bifall, samt nederlagsrätten,
på sätt komiterade föreslagit, blifva till obegränsad tid utsträckt,
synes mig dock ett öfvergångsstadgande rörande beskattningen af på
nederlag upplagdt bränvin blifva af nöden. Men som jag icke kan
biträda komiterades härom afgifna förslag oförändradt, får jag emot
detsamma härmed på följande skäl anmäla min reservation.
Under den tid, som förflutit sedan den bekanta stora reformen
i bränvinslagstiftningen åvägabragtes, har vid hvarje deri vidtagen
förändring derom utfärdade förordningar kommit att tillämpas först
vid näst derefter inträdande tillverkningsårs början. Genom den af
komiterade föreslagna lagen skulle emellertid förhållandet blifva helt
annorlunda. Den, som på grund af gällande lag bedrifver i fråga
varande näring och, för att af densamma hemta de största möjliga
fördelar, vidtager alla de anordningar, hvartill han enligt samma lag
är berättigad, skulle nemligen, om detta förslag upphöjdes till lag,
genom detsamma komma att lida ett ingrepp i sin fria och laglydiga
näringsverksamhet, hvilket ingalunda kan rättfärdigas genom
påvisande af de direkta fördelar, staten förmodas deraf skulle komma
att skörda. Dessa fördelar måtte blifva huru stora som helst, så
synes mig dock lagstiftningsmagten, så länge staten genom afsaknad
af desamma icke råkat i fara, icke heller böra göra sig skyldig till
213
en handling af så våldsam art som den föreslagna. Ty annorlunda
än som en våldsåtgärd lär det icke kunna betecknas, att lagstiftande
magten tvingar den bränvinstillverkare, som — i fullkomlig
öfverensstämmelse med gällande lag och i förlitande på det skydd,
denne förlänar honom, — tillverkat och på nederlag inlagt sin vara,
att för denna erlägga högre afgift, än som var densamma åsatt i
den lag, hvilken egde gällande kraft vid tiden för tillverkningen.
Huru orättfärdigt sådant skulle vara, framlyser jemväl deraf, att
ogulden skatt för bränvin i sjelfva verket icke är att betrakta annat
än som en skuld till staten, för hvilken tillverkaren blifvit till bestämdt
belopp debiterad, emot pant af den tillverkade varan, för
hvars bevarande vid sitt värde af tillverkaren erlägges en ganska
ansenlig afgift, eller den så kallade nederlagsafgiften, och hvilken
skuld enligt nu gällande lag är till betalning förfallen först vid
hvarje tillverkningsårs slut, till hvilken tid också afgiften för nederlagsrätten
debiterats. Före denna tid kan derföre intet kraf och följaktligen
ej heller något anspråk på högre betalningsbelopp än det föreskrifna
mot gäldenären rättvisligen framställas.
Härförutom torde böra påpekas det helt visst icke obekanta
förhållandet, att en omtänksam näringsidkare, således äfven en bränvinstillverkare,
gerna söker att genom försäljning på förhand af sin
vara försäkra sig om ett antagligt, någon gång äfven fördelaktigt
pris, mot vilkor att levereringen af den försålda varan får anstå till
viss bestämd tid. Under ogynsamma konjunkturer, då varans omsättning
af hvarjehanda orsaker försvåras, såsom fallet är under närvarande
tid, har detta försäljningssätt, såsom helt naturligt är, mer
än vanligt begagnats å bränvinstillverkarens sida, — och han har
gjort det, emedan han på grund af gällande lag ansett sig vara
tryggad emot anspråk, så obilligt hårda, som det ifrån statens sida
här ifrågasatta.
Ehuru jag för egen del icke gerna kan föreställa mig, att
Ivongl. Maj:t skall finna sig föranledd att till efterlefnad utfärda
förordning om den förhöjning i tillverkningsafgiften, som möjligen
kan blifva beslutad, med föreskrift att träda i kraft, utan att tillräckligt
rådrum dessförinnan lemnats att från nederlagen uttaga derstädes
då befintligt bränvin, så vågar jag dock uttala den åsigten,
\
214
att för bränvinstillverkaren den risken alltid skulle förefinnas, att
detta kunde komma att inträffa, så länge en föreskrift i författningen,
sådan som den föreslagna, hänger hotande öfver honom. Den häraf
alstrade osäkerheten och de deraf härflytande bekymren måste mana en
hvar omtänksam affärsman att, vare sig af vinstbegär eller af pligtkänsla
mot sig sjelf och sin affärsställning, söka förebygga erläggandet
af den högre skatten, som i månget fall måhända skulle tillfoga
hans affärer en ohjelplig skada. Och att vid sådant förhållande
penningeinrättningarne i landet synnerligast i de orter, der bränvinstillverkningen
bedrifves i stor skala, och nederlagsrätten till större
utsträckning begagnats, i högsta grad skola samtidigt komma att
anlitas och en stor del kapitaler inom en kortare tid dragas ur den
allmänna rörelsen, utan att åter komma landets olika näringar till
godo, förr än bränvinet till konsumtion utlemnats, torde ej vara något
tvifvel underkastad!; — och detta innefattar i sig olägenheter, som
lagstiftaren genom nederlagsrättens medgifvande haft för afsigt att
förebygga. Men icke nog härmed; en och annan penningeinrättning
skulle i sådant fall måhända hafva svårt nog att infria sina förbindelser
till allmänheten och säkerligen icke kunna tillfredsställa det
allmänna behofvet af penningar. Härigenom skulle många innehafvare
af bränvin på nederlag urståndsättas att i god tid erlägga skatt
för detsamma och sålunda tvingas till erläggandet af den högre; och
bland desse skulle man finna icke minst dem, som till det af den
lägre beskattningen betingade värdet redan sålt sitt bränvin.
Sådana skulle utan tvifvel följderna blifva af den föreslagna
lagstiftningsåtgärden, och det är på dessa följder, till hvilka jag icke
vill medverka, som jag härmed velat fästa uppmärksamheten.
Såsom egentligt stöd för det föreslagna stadgandet har komitén
åberopat bestämmelsen rörande förtullning af utifrån införda, på nederlag
upplagda varor, som äro underkastade den förhöjning i tull,
hvilken gäller, då dessa varor till förtullning angifvas. Efter mitt
förmenande är dock en utifrån införd, oförtullad, på nederlag inlagd
vara ingalunda jemförlig med inom landet tillverkadt, på nederlag
inlagd! bränvin. I förra fallet erlägges ingen nederlagsafgift till
staten till ersättande af kostnaderna för varans bevarande som
säkerhet, och importören eger vid inträffande tullförhöjning rättighet
/
215
att, utan erläggande af någon tullafgift, sin vara från nederlaget
uttaga och till utlandet åter utföra. I senare fallet deremot, eller
i fråga om det inom landet tillverkade och på nederlag befintliga
bränvin, kan en sådan åtgärd ej vidtagas. — Det skulle visserligen
häremot kunna invändas dels, att egare af på nederlag upplagdt
bränvin kan, i likhet med den som har en vara på tullnederlag, exportera
densamma, i hvilken händelse han återfår den erlagde skatten,
dels ock att, innan lagen om en skatteförhöjning träder i kraft,
han kan från nederlaget uttaga sin vara, Men denna jemförelse är
icke vigtig. Ty i förra fallet har nederlagsinnehafvaren i de allra
flesta fall ingen nämnvärd förhöjning i tullen att frukta, hvarjemte
han oftast har hela verldsmarknaden öppen för sin varas afsättning,
under det att å andra sidan innehafvaren af inom landet tillverkadt
bränvin ej kan påräkna någon afsättning deraf utomlands utan hänvisas
att afyttra denna vara inom vårt eget land. I senare fallet
åter förekommer den redan framhållna svårigheten att skaffa kapitaler
och dermed sammanhängande förhållanden. Det torde alltså
vara en stor skilnad emellan rättigheten att, utan någon afgift, från
nederlaget uttaga den utifrån införda, oförtullade varan och att utan
vidare rådrum, medelst erläggande af en ansenligt hög skatt och nederlagsafgift,
från nederlaget utlösa derstädes inlagdt bränvin.
Vidare har komitén uttalat en farhåga, att en betydande öfvertillverkning
skulle komma att ega rum under tiden närmast före
den nya förordningens tillämpning, och att den tillverkade varan
skulle komma att emot den lägre afgiften uttagas, så framt ej det
på nederlag obeskattade bränvinet jemväl finge draga den förhöjda
skatten. Att förekomma en sådan åtgärd låter, efter mitt förmenande,
sig icke göra mer än på ett enda sätt, och detta är genom
förbud emot tillverkningen — en åtgärd, som jag ej kan tillstyrka
Kongl. Maj:t att vidtaga, utom i särdeles trängande fall. Men det
befarade onda synes mig åtminstone till någon del kunna afhjelpas
derigenom, att, vid eu beslutad skatteförhöjning, densamma tillämpas
på det bränvin, som tillverkas från och med den dag, då den nya
författningen träder i kraft,
På grund af hvad jag nu tillåtit mig anföra vågar jag, dels
till förekommande af alla de våldsamma och på samma gång olycks
-
216
bringande omstörtningar, som den föreslagna lagstiftningen i sig innebär,
dels ock i syfte att förhindra att bränvin, som mot lägre skatt
tillverkats, blifver till obegränsad tid för samma skatt å nederlag
qvarliggande, föreslå, att 48 § i komiténs förslag till öfvergångsstadgande
måtte få följande lydelse:
Allt i sprithållarerum eller annat förvaringsställe på
nederlag inlagdt bränvin, för hvilket vid tiden, då den nya
förordningen träder i kraft, derå belöpande afgift icke blifvit
gulden, må emot skatt och öfriga vilkor enligt förut gällande
lag fortfarande såsom hittills å nederlag qvarligga
intill nästföljande tillverkningsårs början.»
217
Reservationer vid försäljningslagen.
Af Herrar Friherre Fock, Hammar hjelm, Nilsson och
Hederstjerna.
»Då vi ej kunna godkänna de grunder, hvarpå det af komiténs
flertal antagna förslag till bränvinsförsäljningslag hvilar, och ej heller
instämma i de för detsamma begagnade motiv, få vi härmed uttala
vår särskilda mening och tillika föreslå en förordning angående vildren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker, utarbetad i öfverensstämmelse med de allmänt
gällande ekonomiska lagar, till hvilka man förr eller senare torde
blifva nödsakad att öfvergå äfven i afseende å bränvinslagstiftningen.
Först tillåta vi oss att kasta en hastig blick på tillståndet vid
tiden för antagandet af 1855 års lagstiftning, denna lagstiftnings
verkningar och det sätt, hvarpå densamma sedermera utvecklats.
Det öfverhandtagande missbruket af rusdrycker med alla dess sorgliga
följder hade manat både regering och representation till kraftiga
åtgärders vidtagande, och sålunda framkallades de båda förordningar,
den ena rörande tillverkning och den andra angående försäljning
af bränvin, hvilka trädde i gällande kraft med nyss nämnda år och
båda våldsamt ingrepo i bestående förhållanden. Hvad tillverkningslagen
beträffar, så sammanträngde han den förut i mellan 30 och
40 tusen mest små husbehofspannor utöfvade tillverkningen inom
några hundra större brännerier, stälde hela denna tillverkning under
offentlig kontroll och pålade densamma en åtminstone för denna tid
ganska betydlig beskattning. Vidkommande försäljningslagen, så införde
denne ordning på ett område, der förut ingen ordning fans.
Förut egde hvem som helst, tjenstemannen från den högste till den
lägste, hemmansegaren, hans torpare och dräng, själasörjaren och
skolläraren, med ett ord hvar och en, som på ett eller annat sätt
kunde bereda sig tillgång till några kannor bränvin, att utan någon
218
formalitet, utan ansvar, utan ordningsregler, försälja denna vara lika
obesvärad!, som han nu för tiden säljer hvarje annat jordbruksalster,
t. ex. mjölk och nära nog till samma pris, som denna nu betingar.
Visserligen sade lagen, att den minsta myckenhet, som hvar och en
på detta sätt fick sälja, var en kanna, men för jordbrukare var detta
belopp, då det afyttrades till underhafvande och sådana personer,
som hos dem förrättade arbete, nedsatt till en fjerdedels kanna; och
det inses utan svårighet, huru lätt med tillhjelp af detta medgifvande
nämnda ringa inskränkning skulle kunna kringgås. Också urartade
detta medgifvande derhän, att mången aflönade sina tjenare och betalade
utfördt arbete med bränvin. Denna frihet, som snarare hade
förtjenat kallas sjelfsvåld, krossades med ens. Den genom tillverkningsskatten
till sitt pris fördubblade varan fick nu ej utan särskildt
tillstånd säljas i mindre myckenhet än 15 kannor. Skulle iskänkning
eller minuthandel någonstädes anordnas, fordrades dertill hemställan
af kommunalstyrelsen jemte bifall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvarefter den sålunda medgifna rättigheten gjordes
till föremål för fri täflan å offentlig auktion, dock med förbehållen
rätt och pligt för vederbörande myndighet att vid pröfning af de
gjorda anbuden göra afseende å ej mindre de bjudandes behörighet
och tjenlighet än afgiftens belopp. Inom städerna medgafs dessutom
rätt att utan föregången auktion träffa aftal med bolag, som inom
kommunen kunde bilda sig för handelns öfvertagande, hvarvid dock
afgiften ej fick bestämmas lägre än sammanlagda beloppet skolat
minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer
upplåtna. Sedermera stadgades, att äfven i detta fall andra för
samma ändamål möjligen bildade bolag offentligen skulle inbjudas
att inkomma med anbud. De afgifter, som på detta sätt inflöto för
bränvinshandeln, skulle efter gifna grunder fördelas mellan kommunerna,
hushållningssällskapen och senare landstingen. Under det att
således tillverkningen af bränvin beredde statsverket en ganska god
inkomst, blef handeln med samma vara en inkomstkälla för kommuner
och nyssnämnda instutioner, hvilken att börja med visserligen
ej var synnerligen gifvande, men som man sedermera lyckats att
förmå flöda med en ursprungligen sannolikt ej anad ymnighet.
Båda dessa lagar, hvilka vid deras första uppträdande voro lika
219
"berättigade, såsom afsedda att kraftigt hämma ett hotande samhällsondt,
voro dock väsentligen afvikande dfrån allmänt antagna grunder
för ekonomisk lagstiftning och derför af beskaffenhet att snart
påkalla förändringar, och så skedde äfven. Tillverkningslagen har
sålunda efter hand blifvit befriad från allt flera af de band, som.
onödigt hämmade industrien såsom sådan. Detta reformarbete har
icke heller mött några svårigheter eller alstrat något missnöje inom
landet; och tillverkningen, företrädesvis bedrifven i de orter, för
hvilka denna industri är naturlig, har lätt burit den ökade beskattning,
som det för statsverket varit nödigt att upptaga, och hvilken
såsom sådan ingalunda stannat inom tillverkningsorterna, utan kommit
det allmänna odelad till godo. Annorlunda har förhållandet varit
med försäljningslagen. Densammas utveckling har, så vidt vi kunna
finna, gått i en helt annan rigtning, ingalunda öfverensstämmande
med hvad 1855 års lagstiftare afse tf. Inom de fleste delar af landet
finnes numera å landsbygden ej annan laglig bränvinshandel, än den
som på grund af äldre privilegier utöfvas vid vissa gästgifverier eller
med stöd af tillfälliga af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelade
rättigheter, utan denna handel har allt mer och mer samlats i städerna.
Detta förhållande beror dels af den för stad och land olika
grunden för försäljningsafgifternas fördelning och dels af kommunalmyndigheternas
och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes rätt att bestämma,
huruvida laglig bränvinshandel inom en kommuns område
får ega ruin eller ej. Att likväl en sådan koncentrering af handeln
i städerna icke var enlig med syftet af 1855 års lagstiftning framgår
af det yttrande, som särskilda utskottet vid 1853 och 1854 årens
riksdag afgaf, hvaruti uttalas, att afsigten med den af samma utskott
föreslagna och af riksdagen antagna lägre försäljningsafgiften för
minuthandeln än för utskänkningen var »att göra rusdryckers anskaffande
lättare och mindre dyrt på annan väg än genom besök på
krogen», der »missbrukets anstötligaste former och de gröfsta lockelserna
dertill förekomma», och för att derigenom framkalla »ett allmänt
införande af minuthandel såsom en helsosam motvigt mot det
förderfliga kroglifvet och lika mycket eller mera mot lönkrögeriet.»
I mån, som således bränvinshandeln samlades i städerna, utbildade
sig ock der ett allt mer ohejdadt monopolsystem, der kommu
-
220
nen sjelf om ock medelbarligen uppträdde som monopolinnehafvare.
Den rätt, som var gifven stadsmyndigheterna att, utan föregången
auktion, med bolag träffa aftal om handelns öfvertagande, började
allt mer så tillämpas, att bolaget förband sig dels till en viss afgift,
som skulle på författningsenlig grund fördelas mellan kommunen,
landstinget och hushållningssällskapet, samt dels att till kommunen
afstå större delen af eller hela sin nettovinst af rörelsen. Den i
många fall oskäliga vinst, hvilken på detta sätt uppkom och särdeles
i de mindre städerna till allra största delen upphemtades från omgifvande
landsbygd, föranledde 1873 års riksdag att besluta, det
hvarje dylikt bolags nettovinst skulle i likhet med den betingade
afgiften afstås till fördelning på samma sätt som denna senare. Detta
beslut var tydligen ett om ock ringa steg i syfte att åstadkomma,
det äfven försäljningsafgifterna skulle åtminstone till någon del
komma det allmänna och ej blott de enskilda kommunerna till godo.
Den lagliga detaljhandeln med bränvin har, såsom redan är
nämndt, efter hand blifvit nästan helt och hållet samlad i städerna
och der såsom monopol öfverlemnad åt bolag, som egentligen för
kommunens räkning utöfva densamma. Bolagen hafva visserligen
bildats i sedligt syfte af aktningsvärde samhällsmedlemmar, och resultatet
har visat sig tillfredsställande, enligt hvad de flesta myndigheter
uppgifvit, åtminstone i det afseende, att mera ordning och
snygghet blifvit rådande på utskänkningsställena, under det att kommunerna
uppheintat betydligt ökade inkomster af rörelsen; men icke
har derigenom uppkommit ett minskadt bruk af rusdrycker, utan
tvärtom torde den klagan, som förspörjes öfver ett tilltagande missbruk
af desamma, till väsentlig del kunna härledas af de inom
städerna ofta förekommande fall deraf; och då det väl är denna
klagan, som föranledt den riksdagens underdåniga skrifvelse, med anledning
af hvilken komitén blifvit sammankallad, så anse vi oss böra
egna utvecklingen af 1855 års försäljningslag i ofvan angifna rigtning
en något närmare granskning.
I allmänhet torde väl utan fara för motsägelse kunna påstås,
att särskilda afgifter, lagda på en varas försäljning i minut, medföra
sa stora olägenheter och vådor, att det skall vara särdeles tvingande
omständigheter, som berättiga beträdandet af en dylik bana. Deraf
221
åstadkommes nemligen en onaturlig, ej af vanliga handelsförhållanden
betingad skilnad mellan parti- och minut.handelsprisen och derigenom
en obillig och orättvis beskattning, i det att varan blir i
mån af denna prisskilnad dyrare för de mindre bemedlade köpare,
som ej förmå att på en gång tillhandla sig det minsta partihandelsbeloppet.
Detta system lägger ett gifvet premium på den olagliga
handeln under alla dess former, och hvilken särdeles i fråga om en
sådan vara som bränvin måste medföra och medför de beklagligaste
följder. Men dessa olägenheter blifva ännu långt större och kunna
■öfvergå till verkliga vådor, då med den erlagda afgiften förvärfvas
rätt att med andras uteslutande inom ett visst område ensam utöfva
den ifrågavarande handeln, och detta i all synnerhet då, såsom här i
landet förhållandena utvecklat sig, det sålunda förvärfvade monopolet
medelbarligen innehafves af kommunalmyndigheterna sjelfva, och
detta dertill blott af ett visst slag af kommunalmyndigheter, nemligen
städernas. Då måste komma att inträffa, hvad här äfven har
inträffat, att den onaturliga skilnaden mellan parti- och minuthandelsprisen
blifver ännu mycket större, likaså äfven obilligheten och orättvisan
af beskattningen, likaså äfven lockelsen till olaglig handel eller
författningens kringgående. Då måste komma att inträffa, hvad äfven
har inträffat, att inom de med monopolet gynnade kommunerna, det
sedliga syftet kommer i strid med vinstbegäret, och att dessa kommuner
sträfver att allt mer öka de inkomster, som de skörda af
monopolet, bland annat genom att söka undertrycka all laglig bränvinshandel
i den omgifvande landsbygden. Då måste inträffa, hvad
som äfven har inträffat, att kommuner, som lyckats uppdrifva dessa
inkomster till en relativt ansenlig höjd, förledas att deltaga uti och
bringa till stånd företag, hvilka hafva eu kommunens betydliga skuldsättning
till följd, hvadan man kan draga i tvifvelsmål, huruvida
dessa inkomster kunna vara till gagn ens för de samhällen, som af
dem äro i åtnjutande. Då måste uppstå, .hvad som äfven har uppstått,
nemligen ett hos landtbefolkningen allt mer växande missnöje
öfver att på detta sätt finna sig så att säga skattskyldig under städerna
och en sträfvan att, om ock vid sidan af lagen, söka förvärfva
äfven åt sina kommuner dylika vinstmedel; och helt visst har detta
förhållande varit en bland de orsaker, som verksamt bidragit att
222
ställa stads- och landbefolkningarnas intressen i strid mot hvarandra.
Då måste, om detta system får fortfarande ohejdadt utveckla sig,
komma att inträffa, att landet i en kanske ej aflägsen framtid blir
belastadt med ett kommunalt krogväsende, som möjligen blir svårare
att afskaffa än husbehofsbränningen.
Att vi i det föregående ej tillåtit oss någon öfverdrift eller
skådat de bestående förhållandena i en allt för mörk dager, torde
lätt kunna visas. De afgifter för bränvinshandeln, rörande hvilka
officiella uppgifter varit för komitén tillgängliga, uppgingo att börja
med ej till synnerligen höga belopp. Enligt kontrollbyråns berättelse
utgjorde dessa medel ännu för försäljningsåret 1869—1870 allenast
1,603,933 kronor, hvaraf i städerna influtit 1,438,148 och å landsbygden
165,785 kronor; men sju år senare eller för försäljningsåret
1876—1877 hade de stigit till 5,349,283 kronor, hvaraf 5,014,169
i städerna och 335,114 å landsbygden. I städerna hade således
under denna tid ifrågavarande afgifter stigit med ej mindre än 348
och å landsbygden med 202 procent; men häruti ingå dock ej de
vinstmedel, som uppstått på ställen, der ej lagligen bildade bolag
funnits, och der nog i alla fall på grund af monopolet dylika medel
uppkommit, de må nu hafva gått till vederbörande kommuner eller
stannat hos monopolinnehafvarne. Ehuru det ej är möjligt att med
säkerhet beräkna den beskattning, som allmänheten underkastas genom
försäljningslagens bestämmelser, och det sätt, hvarpå de blifvit tilläm- »
pade, kan man dock lätt nog öfvertyga sig om, att den måste vara
högst betydlig. Så kan t. ex. med visshet antagas, att under försäljningsåret
1875—1876 konsumerades åtminstone 19 millioner kannor
svenskt bränvin af 46 procent, och att förbrukarne, efter ett
medelpris, säkerligen uppgående till 21/3 kronor för kanna, derför således
betalade 47,500,000 kronor, hvaremot tillverkarne för sjelfva
varan erhöllo, efter högst 65 öre för kannan, 12,350,000, eller i afrundadt
tal 12,500,000 kronor. Den staten tillkommande skatten
utgjorde 15,200,000 kronor, då återstoden, öfver 20 millioner kronor,
efter afdrag af nödiga transport- och handelskostnader, bildade vinsten
af den lagliga och olagliga bränvinshandeln, en vinst, som med allt
fog kan sägas vara oskälig och icke utan felaktiga lagbestämmelser
skulle kunnat betingas; och då såsom allmän regel torde kunna få
gälla, att när genom beskattning å handel man tvingar de bytande
till uppoffringar utöfver de, som betingas af varans värde, man ock
måste tillse, att dessa uppoffringar verkligen komma alla till godo
och ej i större eller mindre man gå till gynnande af vissa samhällsmedlemmar
på de öfriges bekostnad; så må det yrkande ej anses
oberättigadt, som fordrar, att den dryga beskattning, hvilken den
bränvinsförbrukande allmänheten underkastas, skall komma alla, d. v. s.
staten, till godo och ej såsom nu ojernnt fördelas mellan kommuner,
landsting och hushållningssällskap samt möjligen till ej ringa del
tillfalla utöfvarne af den olaga br än vinshandeln. I afseende å denna
sistnämnda torde nemligen svårligen kunna bestridas, att en sådan handel
fortfarande bedrifves, oaktadt de flesta länsstyrelser uppgifva, att
lönkrögeriet i allmänhet upphört; ty då endast en del af det bränvin,
som inom landet förbrukas, lär försäljas å de legaliserade minuthandels-
och utskänkningsställena, och då endast undantagsvis förbrukaren
på en gång lär förse sig med det minsta tillåtna partibeloppet,
eller ett hundra kannor, samt mindre partihandel endast på få
ställen förekommer, så måste fördelningen af det öfriga förbrukade
bränvinet ske på ej af lagen godkändt sätt; särskildt måste detta
vara händelsen i de delar af landet, der städerna äro aflägset beläo-na
från hvarandra och bränvinshandeln å landsbygden alldeles icke eller
allenast undantagsvis medgifves, såsom t. ex. i de norrländska länen.
De komiténs betänkande bifogade tabeller öfver antalet personer,
som blifvit sakfälda för olaga bränvinshandel, visa ock, att om äfven
detta antal sedan år 1855, såsom lätt är förklarligt, betydligt nedgått,
det dock är högst ansenligt samt störst just i de län, inom
hvilka den lagliga försäljningen är mest inskränkt. Besinnar man, att
detta antal af sakfälde för olaglig bränvinshandel ännu år 1876 uppgick
till närmare 1,200, att det ojemförligt största antalet af dem
otvifvelaktigt förekommit på landsbygden; att sannolikt ett högst betydligt
antal olaga försäljare undgått åtal eller ej kunnat sakfällas
samt att antalet lagliga ständiga försäljningsrättigheter å landsbygden
samma år ej uppgick till mer än 336, hvaraf ensamt i de skånska
länen 131; då föranledes man lätt till den slutsats, att åtminstone
på landsbygden den icke minsta delen af det förbrukade bränvinet
på ej lagliga vägar kommit konsumenterne till del.
224
En ytterligare omständighet, som härvid ej torde förbises, är
äfven den, att om försäljningsafgifterna eller en af sjelfva lagstiftningen
föranledd särskild handelsvinst i större eller mindre mån skall
gå till fyllande af kommunala behof eller tillfalla institutioner, såsom
landsting och hushållningssällskap, så kan riksdagen svårligen,
när statens finansiella ställning det kräfver, fritt beskatta bränvinet,
en bland de konsumtionsartiklar, som derför bäst lämpa sig; ty så
snart minutpriset uppnått en viss höjd, måste inträffa, att, i mån
skatten till staten sedermera höjes, kommunernas vinst å handeln
minskas, enär priset å varan ej lämpligen eller ens med ekonomisk
fördel lär kunna höjas öfver en viss gräns, hvilken nog på åtskilliga
ställen redan är uppnådd. Skulle åter riksdagen utan hänsyn
härtill begagna sin beskattningsrätt, blefve följden dels, att kommunernas
inkomstkällor oförberedt utsinade, dels möjligen åtskilliga andra
olägenheter af ett delvis onaturligt uppdrifvet pris å bränvinet.
Vi hafva sökt att i korthet framdraga de felaktigheter, som vidlåda
nu gällande försäljningslag, och hvilka företrädesvis bero af de
särskilda försäljningsafgifterna med de konseqvenser i lagstiftningen,
som af dem följt. Dessa anmärkningar äro ej nya, de hafva gång
på gång blifvit uttalade såväl vid riksdagarne uti der afgifna motioner,
som uti tusentals till Kongl. Maj:t ingifna petitioner från
skilda delar af landet. Med stor sammanstämmighet har yrkats, dels
att all på bränvinet lagd beskattning måtte förenas i en enda afgift,
som drabbar tillverkningen, och dels, hvad väl i hufvudsaken är detsamma,
att till dryckenskapslastens hämmande sådana bestämmelser
måtte meddelas, »hvarigenom rättighet och möjlighet för stads- eller
landskommun att bedrifva bränvinsförsäljning undanrödjes». Slutligen
har äfven den komité, mot hvars lagförslag: vi nu nödgas afgifva vår
reservation, vid första behandlingen af försäljningslagen nästan enhälligt
förklarat, att den ville söka uppgöra en försäljningslag, i
hvilken några särskilda försäljningsafgifter ej vidare skulle förekomma.
Vi kunde häraf ej draga annan slutsats, än att det stora flertalet
af komiténs ledamöter delade vår uppfattning om olägenheterna
af dessa afgifter, äfven om desamma blifvit alldeles oberörda i komiténs
betänkande.
Komiténs flertal har nu i sitt afgifna förslag till försäljningslag
225
sökt lösa den svåra uppgiften genom att göra den anordning, som
småningom utbildat sig i de fleste städer, och hvarigenom bränvinshandeln
der i sjelfva verket drifves för kommunens räkning, obligatorisk
för alla så väl stads- som landskommuner, så vidt i allmänhet
bränvinshandel inom dem skall få ega rum. Har kommunalstyrelsen
för sin del beslutat dylik handel, fordras likväl ytterligare Kongl.
Maj:ts befallningshafvande^ bifall, och är äfven detta vunnet, då skall
rörelsen bedrifvas af en såväl af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
som kommunalstyrelsen utsedd nämnd. Äro emellertid väl dessa
formaliteter iakttagna, så har ock den sålunda bildade nämnden uteslutande
monopol på handeln inom kommunen, med undantag af de
tillfälliga rättigheter, som möjligen kunna utdelas. Den uppkommande
nettobehållningen skall sedan efter vissa bestämda grunder fördelas
mellan länets samtliga kommuner och landsting samt emellan
rikets samtliga hushållningssällskap.
Då vi nu gå att granska detta förslag, befinna vi oss i den
lyckliga ställning att ej behöfva vara synnerligen mångordiga. Sedan
komiterade i de yttersta detaljer meddelat bestämmelser, huru förfaras
skall, då rätt till bränvinshandel för en kommun skall förvärfvas,
huru försäljningsställena skola vara inrättade och belägna, qvalifikationerna
hos dem, som skola kunna tilldelas rätt till sådan handel,
huru denna handel sedan skall utöfvas både i anseende till tid och
rum, huru de omhuldade vinstmedlen skola af nämnderna inhöstas,
af behörigen utsedde revisorer urtröskas och sedan genom dels Kongl.
Maj:t befallningshafvande dels nämnderna fördelas, så visar likväl
komitén så föga förtroende till vare sig sjelfva lagförslaget, polismyndighetens
förmåga att gifva detsamma helgd eller kommunalstyrelses
goda vilja, att äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande påkallas
för att genom sine delegerade gemensamt med kommunalstyrelsens
besörja sjelfva handeln. Men icke ens härmed är nog försigtighet
iakttagen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall dessutom
förordna särskilde inspektörer, som skola tillse, att bränvinshandeln
»inrättas i enlighet med gällande bestämmelser, och att öfriga föreskrifter
för bränvinshandeln efterlefvas». Om i allt detta ligger en
i sanning ej oberättigad svaghetsförklaring beträffande hela förslaget,
så ligger deruti äfven, enligt vårt förmenande, dess säkra dödsdom,
15
Betänkande ang. bränvinslagstiftningen.
226
äfven om statsmakterna ej af 60 § regeringsformen skulle finna sig
förhindrade att antaga detsamma.
Yi skola emellertid nu tillåta oss några speciella anmärkningar.
I förbigående torde få bestridas påståendet, att det nya förslagets
grunder äro en följdrigtig tillämpning af de grundsatser, som år 1855
började göra sig gällande. Det är visserligen sant, att det då medgafs
kommunerna rätt att bestämma, huruvida icke privilegierad bränvinshandel
inom deras områden skulle få ega rum, samt att det likaledes
medgafs städerna att sluta aftal om denna handel med bolag;
men det finnes icke föreskrifvet eller ens antydt, att kommunerna
egde af denna handel skörda annan inkomst än den, som tillkom
dem af de bestämda minuthandels- och utskänkningsafgifterna, ännu
mindre antaget såsom grundsats, att kommunerna egde sjelfve och
med uteslutande af andra att drifva denna handel; tvärtom torde
man kunna säga, att grundsatsen var fri täflan mellan dem, som
önskade egna sig åt dylik handel, och den högstbjudande erhöll rättigheten,
om han annars ansågs behörig och lämplig; och då nu komitén
vill göra denna handel till ett fullständigt monopol för kommunerna,
kan detta ej kallas en tillämpning af 1855 års grundsatser.
Koiniterade antaga naturligtvis, att på den legaliserade kommunala
bränvinshandeln skall uppkomma en vinst, som åtminstone någorlunda
motsvarar de nu utgående försäljningsafgifterna. Om likväl
så skall blifva fallet, måste nämnderna med stöd af monopolet bestämma
minutpriset, i samma förhållande som nu, högre än partipriset.
Alla de af detta onaturliga förhållande härrörande och förut påpekade
olägenheter komma sålunda att qvarstå; ja, för alla äldre privelegierade
äfvensom för de af nämnderna enligt § 5 af förslaget
upplåtna och för de af Kongl. Majtts befallningshafvande beviljade
tillfälliga rättigheterna qvarstå sjelfva försäljningsafgifterna.
Då man besinnar den ej ringa omgång, som skulle blifva förenad
med förvärfvandet af rätt till bränvinshandel för en kommun,
och då den kommun, som vill komma i åtnjutande af sådan rätt,
äfven måste hålla de medel till hända, som fordras för bränvinshandelns
idkande, och då, såsom kändt är, kommunerna i allmänhet ej
ega några kapital, och skatt svårligen lär kunna påläggas dess
medlemmar för ett dylikt ändamål, förutse vi, att nästan alla lands
-
227
kommuner och möjligen till och med en och annan mindre stadskommun,
så vida den ej lyckas till förläggare erhålla något i stort
spekulerande sprithandelsbolag, skall helt och hållet afstå från rätten
till bränvinshandel, åtminstone på det sätt, som vi föreställa oss
komitén tänkt sig såsom regel, och detta så mycket hellre, som kommunen
det oaktadt eger uppbära sin andel af de inom länet i sin
helhet uppkomna vinstmedlen. Den föreslagna lagen skulle sålunda
hafva till följd en ännu starkare koncentrering af bränvinshandeln än
hittills och äfven härigenom framkalla en ny lockelse till olaglig
handel. Men förslaget innehåller en bestämmelse, som, med afseende
å hvad nyss blifvit nämndt, kan medföra ett helt annat resultat.
Enligt § 5 eger nemligen nämnden att mot bestämd afgift åt annan
upplåta förvärfvad rättighet. Visserligen skall hemställan om sådan
öfverlåtelse göras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, men skälen
torde nästan alltid kunna framställas så talande, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som i alla fall får ganska mycket bestyr med
bränvinshandeln inom länet, i allmänhet ej torde komma att vägra
en dylik öfverlåtelse, så snart handelns öfvertagare är behörig och
tjenlig. Då får hela den apparat, som benämnes bränvinsnämnd, ej
stort annat att göra än att upplåta den förvärfvade rättigheten, och
då torde äfven komma att inträffa, hvad nu på flera ställen eger rum,
eller att jemte den betingade afgiften, som går till lagenlig fördelning,
kommer att erläggas en annan, kanhända ej den minsta, till
kommunens egen kassa. Så skulle sannolikt förloppet flerestädes
blifva på landsbygden, der det för nämnden i de flesta fall torde
blifva nästan omöjligt att på annat sätt åstadkomma en ordnad utskänkningsrörelse.
Kanhända skulle äfven de mindre städerna följa
exemplet och delvis de större. Ja, vi se ej någon omöjlighet uti, att
efter någon tids förlopp nya s. k. bolag kunde uppträda bakom
nämnderna och genom sina krogföreståndare, eller hvad de än kallades,
öfvertaga en större eller mindre del af handeln. På sådant sätt
skulle följden af systemet kunna blifva, att en ej ringa del af vinstmedlen
vid sidan af lagen undandrages så väl landsting och hushållningssällskap
som öfriga kommuner, hvarjemte syftet med vinstmedlens
begränsning inom ett belopp, motsvarande bevillningen,
härigenom skulle förfelas. Vi tro ej, att nämndernas sammansättning
228
i allmänhet innehåller ett tillräckligt korrektiv mot detta slags missbruk,
helst äfven de medlemmar af nämnden, som utses af Kongl.
Maj:ts befallningshafvarde, väl i de flesta fall måste utses bland vederbörande
kommuns egne medlemmar, och ej heller någon mot sin
vilja lär kunna tvingas att åtaga sig ett dylikt uppdrag.
Bland olägenheter af den nu gällande lagstiftningen hafva vi
ofvan angifvit det hos landtbefolkningen allt mer växande missnöjet;
och icke ens detta anse vi förslaget vara egnadt att undanrödja.
Visserligen ligger uti bestämmelsen, att landsbygdskommunerna skola
få del af vinstmedlen äfven utan att besörja någon del af handeln,
ett möjligen ej illa valdt försök att på vissa håll väcka sympatier
för förslaget; men vi befara, att resultatet ej skulle komma att motsvara
förväntan. Skulle, såsom vi förmoda, bränvinshandeln komma
att möjligen ännu mer än hittills koncentreras i städerna, och på
landsbygden, der den egde rum, ske på grund af särskild öfverlåtelse
med åtminstone ofta, vid sidan af lagen, förvärfvad omedelbar
vinst för vederbörande kommuner, då torde missnöjet, ännu mera
berättigadt, komma att oförminskadt fortfara, om ock på annat sätt
fördeladt. Hade man vågat taga steget fullt ut och förklara, att
alla kommuner, vare sig i stad eller på landet, äro berättigade att med
uteslutande af alla andra för egen räkning drifva handel med bränvin
och att hvar för sig behålla den vinst, som de af denna handel
kunnat bereda sig, då hade alla blifvit likstälda och lika berättigade
att täfla med hvarandra; men med skäl har man befarat, att på detta
sätt skulle komma att uppstå en täflan om högsta möjliga inkomst
och ej om det bästa ordnandet af handeln i sedlighetens intresse.
För att förekomma det ej ens länen emellan en sådan vinsttäflan
skulle uppstå, har man infört bestämmelsen, att den vinst, som må
till fördelning behållas inom ett län, ej får öfverstiga bevillningsbeloppet
och att den i enlighet med detta skall fördelas äfven mellan
såväl stads- som landskommunerna inom länet. Vi befara dock, att
häruti ligger en rik anledning till framtida missnöje och tvist; enligt
denna fördelningsgrund erhålla nemligen städerna omkring 60 och
landskommunerna 40 procent, hvarmed dessa senare med afseende
å folkmängdsförhållandena ej i längden lära befinnas nöjda. Skulle
åter fördelningen verkställas efter folkmängden, som väl med afse
-
229
ende å den källa, från hvilken inkomsten flödar, kunde anses riktig t,
så erhölle städerna endast omkring 15 och landskommunerna 85
procent; missnöjet skulle då, med afseende å äldre häfdvunna förhållanden,
utgå från de förra. Resultatet torde väl blifva detsamma,
hvilken fördelningsgrund man än uttänkte, och den föreslagna lagen
skulle således hos folket utså frö till missnöje och tvister.
Vi hafva ofvan medgifvit, att de nuvarande bränvinsbolagen på
flera ställen verkat gagnande genom att åtminstone införa ordning
och snygghet på försäljningsställena, på samma gång som kommunerna
beredts betydligt ökade inkomster. Men må man väl ihågkomma,
att denna institution hittills har varit frivillig och bildad af
män, som derigenom velat bereda fördelar hvar och en åt sin kommun,
hvilken äfven i främsta rummet fått skörda den ekonomiska vinsten
af den utvecklade omtanken. Enligt komiténs förslag skulle förhållandet
blifva väsentligen förändradt. Icke allenast frivilligheten
upphör, utan de af kommunalstyrelsen utsedde ledamöterne bilda
minoritet i en nämnd, hvars öfrige ledamöter utses af länsstyrelsen;
och af vinsten å rörelsen, i fall någon sådan uppkommer, får i de
flesta fall kommunen högst ringa del; hvarje enskild kommuns anpart
af vinstmedlen blir i allmänhet teinligen oberoende af, huru
han sjelf bidragit till den gemensamma fonden; detta gäller i synnerhet
om de små kommunerna inom ett län. Hvad beträffar de
större, få dessa deremot arbeta för de små; synnerligen blir detta
fallet med de stora städerna med undantag likväl af hufvudstaden,
som i följd af sin egendomliga ställning häraf ej beröres. Är det
sannolikt, att under sådana förhållanden icke intresset skall svalna;
kan man icke tvärtom befara, att äfven de goda resultat, som nu
varande bolag, trots det felaktiga i institutionen, kunnat lemna,
efter anläggandet af en dylik administrativ tvångströja skola tillintetgöras
?
Yi kunna slutligen ej undgå att mot förslaget anmärka de betydligt
ökade göromål och ansvar, som skulle påläggas Kong!. Maj:ts
befallningshafvande. Till stöd för denna anmärkning erinra vi, att
enligt förslaget skall det åligga länsstyrelsen:
1) Att fastställa kommunalmyndigheternas beslut om bränvinshandels
inrättande inom kommunen för allmän räkning, äfvensom
2 BO
rörande de föreslagna försäljningsställenas antal och belägenhet. (§ 4,
inom. 1);
2) Att utse ordförande och halfva antalet ledamöter inom hvarje
nämnd äfvensom bestämma antalet ledamöter, hvaraf hvarje sådan
nämnd skall bestå (§ 4, mom. 2);
3) Att godkänna arbetsordning för nämnden inom hvarje kommun
(§ 4, mom. 5);
4) Att afgöra om upplåtelse af beviljad rätt till bränvinshandel,
med granskning af såväl skälen och vilkoren för upplåtelsen,
som den persons behörighet och tjenlighet, åt hvilken upplåtelsen
ifrågasättes (§ 5);
5) Att besluta om så kallade tillfälliga utskänkningsrättigheter
vid läger, helsobrunnar, passagerarefartyg in. m., äfvensom föreskrifva
särskilda vilkor för dylika rättigheters utöfvande samt gifva vederbörande
skattskrifvare del af beslutet (§§ 6, 10 och 16);
6) Att besluta om äldre rättigheters öfverlåtande på annan person,
som pröfvas behörig och tjenlig (§ 13, mom. 1);
7) Att mottaga anmäl anden om bränvinshandels fortsättande för
sterbhus räkning samt pröfva den för rörelsens utöfvande antagna
personens behörighet och tjenlighet (§ 13, mom. 2);
8) Att i händelse af störande oordningar vid utskänkningsställe
förordna om särskilda åtgärder, olika för rättigheter af olika slag
(§115);
9) Att mottaga afsägelser från innehafvare af äldre rättigheter
(§ 16, mom. 4);
10) Att besluta om aflöning och arfvode till föreståndare för utskänkningsställe,
till verkställande direktörer och förvaltningskomitéer
(§ 17, mom. 3);
11) Att bestämma tiden för granskning af hvarje nämnds räkenskaper
och förvaltning samt utse en bland de revisorer, som för
hvarje nämnd skola verkställa berörda granskning (§ 18, mom. 1);
12) Att mottaga berättelse om de i föregående punkt omnämnda
granskningar samt i sista hand besluta om ansvarsfrihet för verkställande
direktörer och förvaltningskomitéer (§ 18, mom. 2 och 3);
13) Att låta utbetala ersättning till förenämnde revisorer (§ 18,
mom. 4);
231
14) Att emottaga uppgift från hvarje nämnd öfver myckenheten
under försäljningsåret afyttradt bränvin, å rörelsens alla inkomster
och utgifter, å densamma uppkommen vinst eller förlust, äfvensom,
derest förlust uppstått, å orsakerna dertill (§ 19);
15) Att med ledning af de i § 19 omförmälda uppgifter uppgöra
den fördelning af bränvinsmedlen, hvarom § 2 0 af förslaget bestämmer,
samt låta nämnderna deraf få del, hvar för sin kommun
(§ 21, mom. 1);
16) Att tillställa de kommuner, inom hvilka ej idkas bränvinshandel
för allmän räkning, eller hvilka af sådan handel haft mindre
behållen inkomst än hvad som enligt fördelning bör tillfalla dem,
hvad dem tillkommer (§ 21, mom. 2);
17) Att tillställa landstinget dess andel af bränvinsmedlen äfvensom
till statskontoret insända hushållningssällskapens anpart deraf
(§ 21, mom. 3);
18) Att pröfva och afgöra de framställningar, som göras i fråga
om afvikelse från de allmänna stadgandena angående försäljningsställenas
belägenhet (§ 22, mom. 1);
19) Att mottaga protokollen öfver verkstälda besigtningar af
försäljningslokalerna (§ 23, mom. 4);
20) Att mottaga underrättelse om de tillfälliga förbud för utskänkningens
utöfvande, som af vederbörande polismyndighet utfärdas
{§ 24, mom. 2);
21) Att bestämma de timmar, då hvarje utskänkningsställe under
sön- och helgdagar må hållas öppet, äfvensom meddela bestämmelser
rörande inskränkning eller utsträckning af försäljningstiden i allmänhet
(§ 25);
22) Att hålla allvarlig hand öfver iakttagande af hvad i förordningen
är stadgadt (§ 47, mom. 1); och
23) Att utse inspektörer öfver bränvinshandeln inom länet, meddela
dessa närmare föreskrifter samt bestämma deras arfvoden (§47,
mom. 2 och 3).
Utom det, att hela förslagen utgör en fullständig omyndighetsförklaring
för folket med dess kommunala institutioner, så skulle genom
dess antagande Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda otvifvelaktigt
komma att allt för mycket betungas af denna angelägenhet,
232
helst flere af dess åligganden förutsätta infordrandet af vederbörandes
yttranden och förslag, och flera af dess beslut säkerligen skulle
komma att föranleda underdåniga besvär och derpå följande förklaringar.
Med all den magt och rätt, som här blifvit gifven länsstyrelsen,
hvaruti äfven ingår den att tillsätta ordförande och halfva
antalet ledamöter i nämnderna, kommer det egentligen att blifva
denna myndighet, som genom sina delegerade faktiskt utöfvar bränvinshandeln
inom länet. Af detta förhållande, af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
rätt att med ena handen utöfva rörelsen, och dess
pligt att med den andra hafva högsta polismyndigheten inom länet,
kunna vi ej — äfven under förutsättning af,j att den högra handen
icke får veta hvad den venstra gör, — i längden vänta några goda
frukter.
För omkring hundra år sedan gjordes af statsfinansiella skäl
hela bränvinstillverkningen inom landet till en statens angelägenhet.
Denna olyckliga anordning blef visserligen ej synnerligen långlifvad,
men följderna af densamma i sedligt hänseende torde ännu vara
skönjbara. Bittert skulle vi beklaga, om man nu mer eller mindre
af kommunalt finansiella skäl firade det 100-åriga minnet af kronobränneriernas
inrättande genom att obligatoriskt göra hela handeln
med bränvin till eu kommunal angelägenhet.
Ö C?
De brister, som enligt vår uppfattning sålunda vidlåda det af
komiterades flertal framlagda förslaget till försäljningslag, göra, att vi,
hellre än att antaga detta, skulle förorda bibehållandet af nu gällande
lag, som åtminstone ej gör de mest i ögonen fallande onaturligheterna
obligatoriska och ej tvingar kommunerna att, för så vidt
de vilja ega en ordnad och laglig bränvinshandel, uppträda som
stora handelsbolag. Men då vi hysa den åsigt, att hvarje försäljningslag,
som framkallar ett onaturligt minuthandelspris, detta må
ske genom särskilda försäljningsafgifter eller handelns monopolisering,
måste framkalla stora och väsentliga olägenheter; och då denna
åsigt, såsom ofvan är anfördt, allt mer både inom och utom representationen
blifvit uttalad, så hafva vi ansett oss böra framlägga ett
lagförslag, uti hvilket all beskattning blifvit förlagd till tillverkningen,
och der hvarje möjlighet för kommuner eller korporationer att
på bränvinshandeln skörda särskild vinst eller inkomst blifvit af
-
233
skuren. Yi hafva ansett af vigt, att ett sådant förslag framlades
äfven af det skäl, att man först derigenom kan komma till klar insigt
om de, enligt vårt förmenande, nödvändiga konseqvenserna af den
ofta omtalade s. k. sammanslagningen af tillverknings- och försäljningsafgifterna.
Denna sammanslagning, eller egentligen taladt försäljningsafgifternas
borttagning och en motsvarande förhöjning af tillverkningsafgiften,
fordrar nödvändigt handelns frigörande; ty så länge myndigheterna,
det må vara statens eller kommunens, lemnas rätt att bestämma
öfver bränvinshandeln, så länge blifva ock försäljningsafgifterna
under en eller annan form bibehållna, hvilka stadganden deremot
man ock må införa i lagen. Göres deremot bränvinshandeln
fri, så vidt sådant är förenligt med nödig omtanke för ordningens
vidmakthållande, så bortfaller med ens den onaturliga skilnaden mellan
parti- och minutprisen med alla deraf härflytande olägenheter.
Då i sådant fall all den bränvinet drabbande afgift tillfaller staten,
så försvinner hvarje anledning till missnöje eller afvoghet, vare sig
emellan kommuner eller samhällsklasser. All strid mellan de sedliga
och ekonomiska intressena måste upphöra; de kommunala myndigheterna
och polismagten komma att stå sida vid sida, för att med
alla till buds stående medel gifva helgd åt lagens föreskrifter.
Enligt det förslag till försäljningslag, som vi uppgjort, är detaljhandel
med bränvin ej tillåten för embets- och tjenstemän, prester,
lärare in. fl., ej för ledamot i kommunalnämnd, ej heller för bränvinstillverkare
eller den, som drifver annat näringsyrke i den omfattning,
att dertill fordras särskild anmälan. Vidare fordras, att
rättighetens utöfvare skall hafva god fräjd, gjort sig känd för ordentlighet,
kunna försvarligt skrifva och räkna samt att under de tre
sista åren hafva varit och fortfarande vara röstberättigad medlem af
den kommun, der rättigheten skall utöfvas; han skall sjelf vara
egare till den egendom, der handeln skall idkas, eller ock hafva erhållit
egarens tillstånd; han skall förete borgen af minst två inom
kommunen boende fastighetsegare, hvilka ej handla med bränvin,
för utgörande af de böter, som kunna komma att ådömas honom
såsom utöfvare af sådan handel. Vi hafva derjemte meddelat bestämmelser
angående försäljningslokalernas belägenhet och beskaffen
-
234
het, tiderna för rörelsens utöfvande, polismyndighetens rätt och pligt
att inskrida m. m. — Slutligen förutsätta vi såsom ett vilkor för
förslagets antagande, att tillverkningsskatten måtte bestämmas så hög,
att något prisfall å bränvinet på försäljningsställena i allmänhet ej
bör uppkomma.
Komitén synes i sin polemik mot fri bränvinshandel hafva låtit
helt och hållet hänföra sig af den föreställningen, att hvarje försök
till denna handels ordnande enligt allmänna statsekonomiska grunder,
eller blott ett närmande dertill, skulle vara detsamma som att
återinföra det före år 1855 rådande tillståndet. Yi hafva förut i
korthet skildrat detta senare tillstånd och våga nu, efter att äfven
hafva framlagt grunddragen af vårt förslag till försäljningslag, utan
tvekan uttala den åsigt, att nämnda förslag ej berättigar en dylik
farhåga.
Komiterade anse det ej böra komma i fråga att bryta med
grundsatserna i nu gällande försäljningslag, i synnerhet som dessa
grundsatser »allt mer inträngt i folkmedvetandet och deri funnit det
bästa stöd för sin fortfarande tillämpning», till bevis hvarför anföres,
att då de senast förflutna årens stora arbetsförtjenster medförde tillökning
i missbruken af rusdrycker, »den deraf upprörda allmänna meningen
med stor enhällighet påfordrade icke en återgång till den frihet i
bränvinshandeln, som egde rum före år 1855, utan större band lagda
å samma handel». Då komiterade här oförsigtigt åberopa den allmänna
meningen, nödgas vi ytterligare erinra, att det, hvarom denna
allmänna mening synes vara mest enhällig, är om önskvärdheten af
tillverknings- och försäljningsafgifternas sammanslagning, hvarjemte
manga tusende röster inför tronen uttalat, att »såsom för närvarande
en ibland dryckenskapens mägtigaste häfstänger inom värt samhälle
framstår påtagligen den genom nu gällande lagstiftning åt så landssom
stadskommuner inrymda rättigheten att, om än endast medelbart,
bedrifva bränvinsförsäljning». En återgång till den frihet i
bränvinshandel, som egde rum före år 1855, har allmänna meningen
visserligen ej påfordra!, — och den har af ingen blifvit föreslagen —,
men lika litet en ytterligare utveckling af monopolsystemet och allra
minst detsammas bindande vid kommunerna genom lag. Och slutligen,
om denna ofta åberopade allmänna mening ej afsett något annat
235
än större band lagda å bränvinshandeln med bibehållande af de »i
folkmedvetandet allt mer inträngda grundsatserna)), hvad var då meningen
med riksdagens skrifvelse och komiténs tillsättning?
Komiterade tveka icke, säga de, »att uttala den bestämda öfvertygelsen,
att en författning, hvilken såsom sin förnämsta grundsats
uppstälde frihet för hvarje välfräjdad medborgare att handla med
bränvin i huru små qvantiteter som helst, låt vara med stränga föreskrifter
till ordningens upprätthållande på försäljningsställena, skall
möta ett så afgjordt motstånd hos det svenska folket, att kortheten
af dess tillvaro är på förhand gifven». Vi hysa en från komiténs
flertal något olika uppfattning i fråga om det svenska folkets kärlek
till friheten såsom grundsats för handel och rörelse i allmänhet och
tveka icke att såsom vår bestämda öfvertygelse uttala, att en författning,
hvilken såsom sin förnämsta grundsats har monopolsystem
och administrativt förmynderskap, skall möta ett så afgjordt motstånd
hos detta samma svenska folk, att något praktiskt försök med en dylik
författning aldrig kommer att göras.
Komiterade anföra ytterligare, att kontrollen å efterlefnaden af
gifna föreskrifter, »hvilken i de fall, då rörelsen drifves för allmän
räkning, icke erbjuder några nämnvärda svårigheter, skulle, om snart
sagrdt obegränsad frihet lemnades att idka minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, blifva ytterligare svår, ja hardt när omöjlig
utan öfverdrifna kostnader samt dertill synnerligen förhatlig». Några
objektiva skäl för dessa påståenden äro icke anförda. Att sjelfva
kontrollen, enligt komiterades lagförslag, ej skulle möta synnerliga
svårigheter, är visserligen möjligt, då denna kontroll komme att till
väsentlig del utgå från samma myndigheter, hvilka genom sina
delegerade utöfva sjelfva handeln; men deremot torde kunna på goda
skäl betviflas, att under sådana förhållanden kontrollen blir särdeles
kraftig; och att komiterade sjelfva hysa något tvifvel i detta hänseende,
derom vittna de öfvervakande inspektörerne. Att det af oss
afgifna förslaget, der premie på lönkrögeri är borta,’ och der kommunal-
och polismyndighets åtgärder till öfvervakande af bränvinshandeln
ej kunna komma i strid med hvarandra, lemnar bättre garantier
i detta hänseende, ligger i öppen dag. Och skulle behofvet
så kräfva, kunna äfven med detta förslag förenas inspektörer. Stats
-
236
verkets ökade inkomster genom höjd beskattning och indragna försäljningsafgifter
lemna riklig tillgång till bestridande af härför erforderliga
kostnader.
Komitén anför, »att om man genom en synnerligen hög skatt
å bränvinet vill minska bruket och derigenom äfven missbruket deraf,
har man gjort ett högst väsentligt undantag från den allmänna
handelsfriheten, hvars giltighet grundar sig på den sats, att priset på
en vara bör få bestämmas allenast af förhållandet mellan tillgång
och efterfrågan». Lika obestridd, som vi lemna denna af alla det
fria utbytets vänner godkända sats, lika bestämdt bestrida vi, att hög
beskattning å bränvinet, då den drabbar allt bränvin lika, kränker
denna handelsfrihetens grundlag. Den kränkes ej deraf, att staten,
för att bereda sig inkomst eller för uppnåendet af sedliga syften,
belägger varan med skatt, lika litet som deraf att staten uppbär tull
för kaffe, socker eller andra förbrukningsartiklar; men den kränkes
genom nu gällande bränvinsförsäljningslag, som inedgifver menigheter
och myndigheter att bestämma, om, hvar och af hvem bränvin må
försäljas, och den kränkes ännu mer genom den af komitén föreslagna
lagen, enligt hvilken endast kommunen medgifves att idka
sådan försäljning.
Mot större frihet i handeln med bränvin och mot den dermed
förenade högre beskattningen af denna vara har äfven blifvit anmärkt,
att deruti skulle ligga en ökad lockelse till såväl lurendrejeri
som lönbränning. Naturligtvis kan detta ej bestridas; men härvid
bör dock erinras, att den nu gällande beskattningen är tillräckligt
hög för att göra åtminstone den olaga införseln ganska lönande, och
den är detta oaktadt jemförelsevis ringa, hufvudsakligen derföre att
varan är allt för tung och skrymmande för att lämpa sig till dylik
rörelse i synnerligen stor skala. Förhållandet är hufvudsakligen likartad!
med den olagliga tillverkningen; sådan förekommer numera
ytterst sällan, och detta är lätt förklarligt. Skall nemligen tillverkning
af bränvin åstadkommas i någon nämnvärd myckenhet, så
fordras dertill sådana anordningar, att de icke kunna hållas hemliga
annorledes än i mycket aflägsna skogs- och bergstrakter, och der
saknas bland annat erforderlig tillgång på råämnen. Vi äro dessutom
öfvertygade, att de menliga verkningar, som den af oss före
-
237
slagna skatteförhöjningen i nu angifna hänseenden möjligen skulle
föranleda, äro obetydliga i jemförelse med verkningarne af allt det
lönkrögeri och allt det kringgående af författningen, som framkallas
af det redan befintliga och af gällande lagbestämmelser beroende onaturligt
uppdrifna minuthandelspriset, hvithet komiténs lagförslag ingalunda
är egnadt att undanrödja. De förra verkningarne kunna
visa sig vid några enstaka gränsorter eller aflägsna skogstrakter; de
senare deremot sprida sitt demoraliserande gift öfver hela landet.
Komiterade söka slutligen äfven att i förhållandena från andra
land hemta stöd mot införandet af fullkomligt fri handel med rusdrycker
i Sverige. Äfven om åtskilliga af de meddelade uppgifterna
ej vore af beskaffenhet att hafva erfordrat en strängare granskning,
än den komiterade åt dem egnat, så är dock alltid vanskligt att lägga
främmande lands erfarenhet till grund för den ena eller andra åsigten
om bästa sättet att ordna bränvinshandeln, och i synnerhet att
till stöd för den uttalade åsigten uppställa den från dessa samma
land försporda klagan öfver rusdryckers missbruk; ty sådan klagan
höjes inom land med de mest skiljaktiga bränvinslagar och saknas
visserligen icke i vårt eget med dess stränga inskränkningar; ja, den
förspörjes till och med i stater, der all tillverkning och försäljning
af bränvin annorlunda än för tekniska ändamål och medicinskt bruk
är förbjuden. Men i alla fall och om man häraf vill draga en allmän
slutsats, så är det betecknande, att oaktadt all denna klagan och
oaktadt det svenska eller så kallade göteborgska bolagssystemet visserligen
icke varit obekant utan åtminstone under senaste decennium
egnats ganska stor uppmärksamhet samt derjemte varit föremål för
ej ringa loford både i tal och skrift, så har detta system icke i något
af de sålunda klagande landeri blifvit infördt. Man har experimenterat
med till och med absolut förbud mot en vara, som man anser
skadlig och öfverflödig, men att göra handeln med densamma till
ett monopol för kommuner eller institutioner, det har man antingen
icke velat eller icke kunnat.
*
238
Att åstadkomma nykterhet hos ett folk lär visserligen aldrig lyckas
genom lagstiftningsåtgärder; sådant kan ernås endast genom en hos
befolkningen spridd och allmänt gällande öfvertygelse om det öfverflödiga
och i viss mån skadliga i braket samt om det lastbara och
straffvärda uti missbruket af rusdrycker. De medel, genom hvilka
lagstiftningen förnämligast kan verka till befrämjande af det afsedda
målet, äro dels ett genom beskattning åstadkommet högt pris å dessa
drycker med deraf beroende minskad förbrukning, dels allvarliga och
stränga ordningsföreskrifter i afseende å försäljningen. Efter att hafva
förutskickat denna allmänna erinran och hänvisande till det i andra
delen af komiténs betänkande införda, af oss afg-ifna förslaget till försäljningslag,
öfvergå vi nu till en närmare redogörelse för detta senare.
§ 1.
De nu gällande bestämmelserna för olika slag af bränvinshandel
äro bibehållna och i denna § sammanförda endast med den förändring,
att mindre partihandeln uteslutits, dels derför att sådan handel
redan nu på jemförelsevis få ställen förekommer, och dels derföre
att, då laglig minuthandel sannolikt blir mera allmän, och köparen
der kan för samma pris erhålla det bränvin, han åstundan,
denna mellanlänk mellan den egentliga partihandeln och minuthandeln
blir öfverflödig. Äfvenledes har förbudet att fördela det sålda
mellan flere köpare uteslutits, då det varit vid mindre partihandel,
som sådan fördelning förekommit, och då, när all handel medbr änvin
är afgiftsfri, frestelsen till ett dylikt kringgående af lagens föreskrifter
undanröjts. Derjemte har den förändring blifvit vidtagen, att
den minsta myckenhet, som i minuthandel må försäljas, blifvit nedsatt
från V2 till ’/4 kanna, för att, såsom redan vid 1853—5-1
årens riksdag uttalades såsom önskvärd!, göra rusdryckers anskaffande
lättare på annan väg än genom besök på krogen, och det väl ej finnes
något skäl att till den senare tvinga den, som ej vill eller kan
tillhandla sig mer än en butelj bränvin.
§ 2.
I nu gällande försäljningslag äro ej några föreskrifter meddelade
för handeln med bränvin till myckenhet af 100 kannor och derut
-
2B9
öfver; men då ej synes lämpligt att lemna den, som vill idka dylik
handel med denna vara, större frihet än den, som egnar sig åt annan
handel, är i denna § bestämdt, att hvad i det hänseendet föreskrifves
i kongl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad
näringsfrihet skall gälla i afseende å rättighet till partihandel; dock
torde, för att dessa författningar ej skola stå i strid med hvarandra,
blifva nödigt, att i den sistnämnda förordningen vidtages den ändring,
att från föreskrifterna i densamma icke undantages hela bränvinshandeln
utan endast minuthandeln med och utskänkningen af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker.
§ 3.
Med stadgandet i mom. 1 af denna 8 afses dels att, så långt lag
förmår, bereda säkerhet för, att endast personer, på hvilkas ordentlighet
och redbarhet man kan lita, och som sjelfve hafva något att förlora,
komma att egna sig åt bränvinshandeln, dels att förekomma,
det ej en fastighetsegare mot sin vilja får sådan handel inom sitt
område. Genom mom. 2 äro embets- och tjensteman m. fl. personer,
som i mer eller mindre xnån böra hafva att vaka öfver ordning och
o
sedlighet inom en kommun, förbjudna att befatta sig med minuthandel
med eller utskänkning af bränvin. Dylikt förbud gäller äfven för
bränvinstillverkare och den, som drifver annat näringsyrke i sådan
omfattning, att särskild anmälan derför erfordras, härifrån dock undantagne
de, som drifva uteslutande vinliandel, och har detta stadgande
bland annat tillkommit på det att den, som idkar bränvinshandel,
ej må betrakta denna såsom en blott biförtjenst utan deråt
egna sin omsorg och tillsyn.
§ 4.
Bestämmelserna i denna S äro oförändrade hemtade från nu gäl
w
o
lande försäljningslag. §
§ 5-
Denna § innehåller föreskrift om, huru anmälan om rättighets
utöfvande skall göras och behörigheten styrkas. Det här intagna stadgandet
om ställande af säkerhet för ådömda böter har naturligtvis
240
tillkommit för att bereda ytterligare trygghet för personens ordentlighet
och redbarhet. — Vi hafva ansett, att sådan anmälan bör förnyas
hvarje år, för att sålunda årligen behörigheten skall blifva ånyo
styrkt äfvensom lokalens beskaffenhet och belägenhet ånyo pröfvade.
§ 6.
I denna § förbjudes öfverlåtelse å annan person af erhållen
minuterings- och utskänkningsrättighet liksom dess utöfvande å annan
plats eller i annan lokal, än tillståndsbeviset medgifver, hvilket förbud
torde vara en gifven följd af, att rättigheten meddelas endast för
ett år, och att lokal och belägenhet skola vara förut besigtigade och
befunna vara i öfverensstämmelse med författningens föreskrifter.
§ 7.
Här föreskrifves, att minuterings- och utskänkningställe skall vara
beläget vid öppen gata, torg eller allmän väg, på det allmänheten
må sjelf kunna tillse, att ordning derstädes iakttages, samt att Kongl
Maj:ts befallningshafvandes särskilda pröfning och vederbörandes hörande
fordras, för att dylikt ställe må kunna vara beläget å sådana
platser, der den sedliga känslan deraf skulle kunna såras, eller der
ett menligt inflytande å en talrik arbetarebefolkning kunde befaras,
äfvensom i närhet af stad eller köping, då derigenom svårigheter för
ordningens upprätthållande af stadspolisen skulle kunna uppkomma.
Samma § föreskrifver äfven, huru den lokal skall vara beskaffad, der
utskärning får ega rum, samt af livilka och på hvad sätt den besigtning
af lokal och belägenhet, som bör föregå anmälan om erhållande
af rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
bör verkställas.
§ 8.
I denna paragraf äro bibehållna och något utsträckta nu gällande
förbud för bränvinshandel på landet å platser och tider för större folksamlingar
liksom stadgandet, att samma förbud må tillämpas i stad,
om och när vederbörande läns- eller stadsstyrelse finner det nödigt
241
§ 9.
Innehåller bestämmelser om de tider, då i allmänhet minuthandel
med eller utskänkning af bränvin må ega rum med Kongl. Maj:ts
befallningshafvande lemnad rätt, att efter vederbörandes hörande deruti
vidtaga de förändringar, hvartill omständigheterna kunna föranleda,
hvarjemte i samma § den nu gällande föreskriften, att bränvin,
föryttradt genom minuthandel, ej får utlemnas under sönoch
helgdag, blifvit intagen och utsträckt derhän, att så ej får
ske vid någon tid, då minuthandel ej är tillåten, och den bestämmelsen
blifvit tillagd, att bränvin ej får förtäras å utskänkningsställe
å tid, då utskänkning ej får ega rum, för att derigenom söka förebygga
nu förekommande missbruk, att, då utskänkningsställe enligt
förordningen stänges, innevarande kunder innestängas och medgifvas
fortsätta förtäringen af rusdrycker.
§ 10.
Bestämmelserna i denna § återfinnas i komitens författningsförslag
och hänvisas till de derför anförda motiv.
§ 11-
o
* Åt polismyndighet i stad, kronobetjent och kommunalnämnd å
landet uppdrages i denna § att hålla tillsyn öfver, att störande oordningar
och brott mot förordningen icke förekomma å minuthandelsoch
utskänkningsställe, och för att gifva dem magt härtill föreskrifves,
att de må ega att anbefalla stängning af sådant ställe och handelns
eller utskänkningens upphörande icke allenast, när störande oordning
redan uppkommit, utan äfven då tillfölje af större folksamling
eller annan orsak anledning finnes att befara, att sådan kan uppstå.
Härjemte är i denna § infördt nu gällande stadgande, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande eger indraga eller inskränka rättigheten till minuthandel
eller utskänkning, när innehafvaren visat sig ej besitta de
egenskaper, som erfordras för ett ordentligt och författningsenligt
handhafvande af rörelsen.
§ 12-
Denna § återfinnes oförändrad i nu gällande försäljningslag.
Betänkande ang. b ränn in sia g stiftning en. 1(
242
§ 13-
Denna paragrafs bestämmelser öfverensstämma med komitens författningsförslag
endast med den förändring, att det der liksom i nu
gällande lag intagna vilkoret för utskänkares skyldighet att taga vård
om berusad person, nemligen att han å stället skall hafva förtärt
starka drycker, är borttaget, på det ej någon utöfvare af utskänkning
må kunna undandraga sig denna skyldighet.
§ 14-17.
Bestämmelserna i dessa paragrafer äro hemtade från nu gällande
förordning endast med det tillägg, att utdelning af bränvin äfven
utan betalning ej får ega rum vid auktioner, för att söka förekomma
det vid dylika tillfällen ofta rådande missbruket, att säljare utdelar
bränvin för att lifva spekulanternas köplust.
§ 18—36.
Dessa paragrafer äro affattade i enlighet med motsvarande bestämmelser
i komiténs författningsförslag med det tillägg, att i § 34
bibehållits föreskriften, att kommunalmyndigheterna skola tillse, att
förbrytelser mot förordningen varda till åtal angifna, en föreskrift
som saknas i komiténs förslag sannolikt derför, att enligt detsamma
bränvinshandeln skall idkas för kommunens räkning.
§ 37—38.
Såsom öfvergående stadganden äro i dessa §§ de personer, som
nu innehafva rättighet att drifva minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, bibehållna vid deras rättigheter, hvarjemte, då det lärer
förekomma, att menigheter ega gästgifverier med utskänkningsrätt, och
det å ena sidan ej kan vara billigt att genast beröfva dem denna af
dem förvärfvade rättighet, men å andra sidan ej lämpligt att låta
den gälla för obegränsad tid, det stadgandet är infördt, att sådan
rätt får af menighet besittas under loppet af 20 år från tiden för
denna förordnings antagande.
§ 39.
o
Alägger dem, som på grund af äldre rätt utöfva minuthandel
243
med eller iskänkning af bränvin, att ställa sig förordningens föreskrifter
till efterlefnad med undantag af dem, som röra sättet och vilkoren
för erhållande af rätt till sådan handel.
§ 40.
Föreskrifter förordningens trädande i kraft med försäljningsår,
alldenstund det skulle leda till en mängd svårigheter och oegentligheter,
om så skulle ske med kalenderår, då ännu under större delen
af samma år rättighet att i minut sälja och att iskänka bränvin
skulle innehafvas af bolag och enskilda personer, hvilka förbundit
sig att derför betala större eller mindre utgifter och hvilkas rätt
skulle i väsentlig mån kränkas, om samtidigt medgafs andra att afgift
1-sfritt idka bränvinshandel; äfvenledes skulle under sådant förhållande
den inkomst, som kommuner, landsting och hushållningssällskap
ega att af bolagen uppbära, om icke helt och hållet upphöra,
åtminstone betydligt förminskas; ett förhållande, som icke allenast
skulle menligt inverka på deras inkomster för året utan äfven på
den ersättning, de skulle ega att åtnjuta.
Genom denna förordning, om och när densamma blifver till efterlefnad
gällande, gå såväl kommuner som landsting och hushållningssällskap
i mistning af hvarje inkomst af bränvinshandeln, hvilket
ock varit ett af ändamålen med detta lagförslag, då, såsom förut
nämndt är, den åt kommunerna inrymda rätt att bestämma öfver
och skörda vinst af nämnde handel visat sig; medföra väsentliga olägenheter.
Ehuru det med skäl torde kunna betviflas, att några på
rättsgrund hvilande anspråk på ersättning kunna af kommuner och
dessa korporationer framställas, vore det emellertid hvarken klokt
eller billigt af staten att beröfva dem denna inkomst utan att under
någon tid lemna större eller mindre ersättning derför, så mycket mera
som en del af dem, i förlitan på denna inkomsts fortvara, iklädt sig
stora skuldförbindelser, hvilka mången kommun helt visst skulle sättas
ur stånd att fullgöra, om denna inkomstkälla plötsligt utsinade.
Beträffande åter den tid, under hvilken en sådan ersättning skulle
erhållas och det sätt, på hvilket den skulle beräknas, har komitén
244
föreslagit en öfvergångstid af tio år och lagt medelinkomsten för de
fem sista försäljningsåren till grund för beräkningen af de inkomster,
kommunerna skulle ega under öfvergångstiden åtnjuta, och vi godkänna
härmed såväl denna tid som denna grund; men då billigt är,
att om, såsom antagligt är, bränvinsförbrukningen inom landet och
till följd deraf den derifrån inflytande skatteinkomsten skulle under
ersättningstiden minskas, äfven kommuner, landsting och hushållningssällskap
röna en motsvarande minskning uti dem tillkommande ersättningsbelopp,
och då beräkningen häraf är ganska invecklad,
och den påräknade inkomsten blir under en dylik förutsättning till
sitt belopp ganska oviss, synes det oss vara fördelaktigare både för
ersättningsgifvare och ersättningstagare att bestämma en viss successiv,
af dylika konjunkturer oberoende minskning af de årliga ersättningsbeloppen,
och få vi härmed föreslå denna minskning att utgöra från
och med fem procent första året till och med femtio procent det sista.
Enligt dessa grunder skulle alltså kommuner, landsting och hushållningssällskap
erhålla af staten under loppet af tio år från den tid, denna förordning
träder i kraft, ersättning för förlorad inkomst af bränvinshandeln,
sålunda beräknad, att första året erhålles medeltalet af de årliga inkomster,
de enligt ingifna uppgifter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i och för den lagenliga fördelningen njutit af denna handel under de
fem dessförinnan sistförflutna försäljningsåren, minskadt med fem procent
derå; andra året samma medeltal, minskadt med tio procent; tredje
året minskadt med femton procent o. s. v. till och med tionde eller
sista året, då femtio procent af samma medeltal erhålles.))
Beträffande förslaget om ersättning till kommuner, landsting och
hushållningssällskap för de inkomster, som de genom den föreslagna
försäljningslagens antagande skulle förlora, har friherre Fock varit af
olika mening, anseende att reservationen i denna del bort erhålla
följande lydelse:
»Vid hvarje förslag att sammanföra den nu dels såsom tillverknings-,
dels såsom minuthandels- eller utskänkningsafgifter å bränvinet
liggande beskattning i en enda till statsverket ingående skatt möter
den grannlaga frågan om ersättning till landsting, hushållnings
-
245
sällskap och kommuner för de inkomster, som de genom en dylik
lagstiftningsåtgärd skulle förlora. Hvad stadskommunerna beträffar,
var deras rätt att draga inkomst af bränvinsminuteringen redan
gammal och häfdvunnen, då 1855 års lagstiftning, i afsigt att så vidt
möjligt minska förbrukningen af bränvin och förmå kommunerna att
noggrant öfvervaka försäljningen deraf, ålade såväl minutförsäljningen
som utskänkningen af denna vara bestämda särskilda afgifter och
formligen tillerkände kommunerna rätt att uppbära och fritt disponera
hela den deraf flytande inkomst, med undantag af de andelar
deraf, som tilldelades först hushållningssällskapen och sedermera derjemte
landstingen. Genom nämnda lagstiftning bestämdes äfven, att
landsbygdskommunerna skulle ega att länsvis sinsemellan fördela tre
femtedelar af de afgifter, som inflöto från bränvin shandeln inom dessa
kommuner. Enär således kan åberopas dels gammal häfd, dels lagligen
bestämd rätt för åtnjutande af försäljningsafgifterna, synes obestridligt,
att, om ett annat ordnande af lagstiftningen rörande försäljning
af bränvin samt en jemnare fördelning af beskattningen å denna
vara påkalla försäljningsafgifternas upphörande eller indragning till
staten, rättvisa ej mindre än billighet fordra, det kommuner och korporationer
erhålla lämplig ersättning för hvad de genom dessa åtgärder
förlora. Om för denna uppfattning behöfdes ytterligare skäl,
kunde visserligen anföras, att den af bränvin shandeln härrörande inkomsten
blifvit af kommunerna i allmänhet använd till samhällsnyttiga
ändamål, till förbättrade kommunikationer, skolundervisning,
fattigvård, sundhetsvård in. in. äfvensom att åtskilliga kommuner,
med förtroende till dessa inkomsters bibehållande, iklädt sig under
längre tid fortfarande förbindelser, i följd hvaraf inkomsternas indragning
eller alltför hastiga upphörande skulle kunna medföra olägenheter
och olyckor ej blott för de kommuner, som deraf omedelbart
drabbades.
Såsom af de komiténs betänkande bifogade tabeller framgår,
hafva emellertid under tidernas lopp de inkomster, som af försäljningsafgifterna
och vinstmedlen uppstått, utfallit allt mer ojeinnt emellan
särskilda kommuner och korporationer. Om ock detta förhållande
hittills haft något berättigande i den omständigheten, att hvarje
stads kommun egt att inom sig ordna försäljningen, och således på
346
denna grund äfven kunnat anses ega rätt att åtminstone till större
delen sjelf skörda frukterna af de vidtagna anordningarna, så synes
deremot, att, om och när kommunernas rätt beträffande sjelfva försäljningen
upphör, icke heller något hinder förefinnes emot att införa
en jemnare fördelning af det ersättningsbelopp, som kan komma att
lemnas. Dock torde utjemningen ej böra allt för hastigt träda i
verkställighet med afseende å de förbindelser, som i förlitande på inkomsternas
bestånd blifvit ingångna.
På hvad sätt ersättningen och dess fördelning må ordnas, synes
såsom en allmän grundsats böra antagas, att staten ej ikläder sig någon
en gång för alla bestämd ersättningssumma, utan att denna göres
beroende af den myckenhet bränvin eller dit hänförliga drycker
som inom landet beskattats, vare sig från brännerierna eller genom
förtullning, under det år, ersättningen afser. Lämpligast synes vara
att härför lägga till grund förhållandet i medeltal under något visst
antal år, t. ex. fem, som närmast föregått det, med hvilket den nya
lagstiftningen blifver gällande, på det sätt att hela kannetalet bränvin,
som i medeltal under dessa år beskattats, divideras uti medeltalet
af den under samma tid lagligen fördelade försäljningsafgiften,
då qvoten blir det belopp, som för hvarje sedermera beskattad kanna
bränvin skall såsom ersättning utdelas, och genom hvars multiplikation
med det under året beskattade eller förtullade bränvinets kannetal
hela den för året utgående ersättningssumman bestämmes.
Vid fördelningen af den sålunda årligen bestämda ersättningssumman
torde väl vara mest lämpligt och billigt att i allmänhet
bibehålla samma förhållande mellan ersättningsbeloppen till landstingen,
hushållningssällskapen, stadskommunerna och landsbygdskommunerna
hvar för sig, som egt ruin mellan de till dem under de
normerande fem åren näst före lagens trädande i kraft lagligen fördelade
anparter af försäljningsafgifterna; och att således af hela det
belopp, som skall utgå i ersättningar,
en femtedel bildar landstingsänparten ............................................. (A);
en femtedel hushållningssällskapsanparten ....................................... (B)
hvarefter återstående tre femtedelar bilda
stadskommunernås anpart ..................................................................... (C)
och landsbygdskommunernas anpart................................................. (D);
247
de båda senare i samma förhållande till hvarandra som i medeltal
under de normerande fem åren.
I afseende å fördelningen af hvardera utaf de sålunda bestämda
anparterna synes i allmänhet och med hänsyn till källan, hvarifrån
medlen härflyta, folkmängden utgöra den rigtigaste beräkningsgrunden,
med undantag hvad beträffar landstingen. Då nemligen den beskattning,
som dessa ega att pålägga, utgår efter 2:dra artikelns bevillning,
så torde äfven denna böra läggas till grund vid fördelning-en
af nu ifrågavarande ersättning.
Hvad slutligen vidkommer hushållningssällskapen, så hafva, såsom
af de komiténs betänkande vidfogade tabeller framgår, deras
andelar af bränvinsförsäljningsmedlen utfallit särdeles ojemnt. Då
emellertid dessa korporationer i följd af det sätt, hvarpå de bildas,
äro af en mindre allmännelig natur, så synes vara ändamålsenligast,
för att af dessa medel bereda största möjliga gagn, att vid en blifvande
utjemning af bidragen de besparingar, som uppkomma genom
nedsättning i anslagen till en del sällskap, ingå till statsverket för
att af Kongl. Maj:t på förslag af Landtbruksakademiens förvaltningskomité
användas till understöd för jordbruket och dess binäringar
inom landet i allmänhet, och hvarigenom en motsvarande nedsättning
i statsanslaget till detta ändamål kan åstadkommas.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt föreslås dels, att det
på ofvannämnda sätt bestämda ersättningsbeloppet måtte efter följande
grunder fördelas, nemligen:
andelen A till samtliga landstingen, Stockholms stad och öfrige
städer, hvilka ej deltaga i landsting, i förhållande till hvarje landstingsområdes
eller stads af pröfningskomitéerna påförda bevillning efter
2:dra artikeln;
andelen B till Stockholms stad och samtlige hushållningssällskapen
efter befolkningens storlek; dock så att ej något hushållningssällskap
må erhålla större belopp, än hvad det i medeltal åtnjutit af
dessa medel under de fem noiunerande åren närmast före det, hvarmed
författningen träder i kraft. För Stockholms stad gäller såsom
gräns i detta afseende en femtedel af stadens behållna inkomst
o
af bränvinsförsäljningsmedlen under de fem nyssnämnda åren;
andelen C till rikets samtlige städer efter folkmängden; och
248
andelen D till samtlige socknar å landsbygden likaledes efter
folkmängden;
dels, att denna fördelning ej måtte tillämpas under de tre första
åren efter nya försäljningslagens trädande i kraft, utan den på angifvet
sätt bestämda ersättningssumman under dessa år fördelas mellan
landsting, hushållningssällskap och kommuner i det förhållande,
hvarefter bränvinsförsäljningsafgiften enligt lagenlig fördelning tillkommit
dem i medeltal under de fem normerande åren; samt
dels, att de efter dessa grunder bestämda ersättningar skola utgå, så
länge kommuner och korporationer af gällande lag äro förhindrade att af
bränvinshandeln upphemta annan inkomst än den, som härflyter af
allmän bevillning)).
249
Af Herr de Hare.
Ehuru i valet emellan de begge meningarne, af Indika den ena
ligger till grund för majoritetens inom komitén förslag och den andra
blifvit framlagd såsom minoritetens reservation, jag ansett mig böra
med min röst bidraga till framgång åt det förra, finner jag mig dock
med hufvudgr un derna för detsamma så mycket mindre tillfredsstäld,
som jag håller före, att all sorts affärsverksamhet och isynnerhet den,
som omfattar handel med rusdrycker, bör vara för kommunerne
främmande; och får jag derföre min reservation anmäla och dervid
såsom mina åsigter uttala:
att skäl saknas att bygga det nya förslaget på grunder, helt och
hållet afvikande från de, som gjort sig gällande i 1855 års lagstiftning
och som en tjugofemårig erfarenhet visat vara verksamma för
åstadkommande af ett förbättradt tillstånd beträffande de förhållanden,
som för ifrågavarande lagstiftning utgöra föremål;
att likväl sammanslagning af afgifterna för tillverkning och försäljning
af bränvin bör ega rum och dessa afgifter utgå, då bränvinet
till förbrukning uttages, så att försäljningsafgift må drabba äfven det
bränvin, som annorledes än genom utskänkning eller utminutering
försäljes och till lika belopp i senare fallet som i förra;
att kommunerne må tillerkännas på beslut om tillåtelse till idkande
af bränvinsförsäljning inom desamma enahanda inflytande, som
de nu utöfva, enär uti detta inflytande, ehuru det visserligen någon
gång kan missbrukas, dock innefattas det verksammaste medlet till
förhindrande eller inskränkning i ett öfverklagadt samhällsondt;
att i stället för de inkomster af utskänkningen af och minuteringen
med bränvin, som landsting, hushållningssällskap och kommuner
för närvarande åtnjuta, ersättning i öfverensstämmelse med herr friherre
Focks vid betänkandet fogade reservation må från statsverket utgå;
och att vid verksamt äfventyr, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med 1870 års Bevillnings-Utskotts förslag, må stadgas, att afgift
för handel med eller utskänkning af bränvin icke må under
250
hvad namn och förevändning som helst till kommunen utgå, och att
idkare af sådan rörelse är underkastad endast beskattning såsom för
inkomst af annan rörelse.
Vidare får jag mig reservera mot komiténs beslut om förslag
att tillsätta särskilde tjensteman för tillsyn å kontrollen öfver bränvinsförsäljningsförfattningens
efterlefnad, enär jag anser, att länsstyrelserna,
äfven derförutan, icke sakna organer för denna verksamhet,
och jag håller före, att anställning af särskilde tjensteman för kontrollen
å bränvinsförsäljningslagens efterlefnad skulle inverka snarare
förlamande än lifvande å öfrige polistjenstemäns verksamhet för ändamålet.
Slutligen får jag ock reservera mig mot flertalets af herrar
komiterade förslag rörande bränvinsskattens belopp. Otvifvelaktigt
inverkar skattens belopp och varans derå till en del beroende pris
ock på förbrukningens myckenhet. -— Skattens belopp utöfvar följaktligen
icke ringa inflytande på det sedliga ändamål, man eftersträfvar.
Från denna synpunkt sedt, och då på senare tider alla varuvärden
högst betydligt nedgått, anser jag, utan att statens fiskaliska
intresse tages i betraktande, att en bränvinsskatt, omfattande både
tillverknings- och försäljningsafgifterna, af 1 krona 50 öre för kanna
är befogad.
251
Af Herr Berg.
En flerårig noggrann iakttagelse af såväl drinkarens olyckliga
sinnesförfattning och förnedrande vanor, som ock de frestelser till
dryckenskap, för hvilka i synnerhet den fattige kroppsarbetaren i
städerna dagligen är utsatt, har allt mer och mer hos mig stadgat
den öfvertygelsen, att det enda osvikliga och till målet ledande
medlet för vårt lands och folks frigörelse från dess erkändt farligaste
fiende — dryckenskapslasten — vore absolut förbud mot all
sprittillverkning och försäljning af spirituösa drycker såsom njutningsmedel,
eller eu lagstiftning sådan som en del nordamerikanska stater
infört och som är känd under namnet Mainelagar. Näst eu allvarlig
gudsfruktans inskärpande hos vårt folk, synes för mig intet verksammare
medel att förebygga rusdryckers missbruk vara att finna, än att sålunda
förebygga sjelfva frestelsen till dryckenskap. Då emellertid
icke den ringaste utsigt funnits, att någon af komiténs öfrige medlemmar
kunde komma att omfatta denna mening, har jag af praktiska
skäl icke ansett tiden vara inne att nu påyrka ett dylikt förslags
upptagande till öfverläggning inom komitén, utan nödgats sluta
mig till dem, hvilka ville bygga på vår nuvarande lagstiftnings
grund, ehuru den af mig icke kan betraktas såsom fullt tillfredsställande,
ändock jag hoppas att genom rusdryckernas svåråtkomlighet
och fördyrande någon minskning i superiet möjligen kan
åstadkommas. Men för att erhålla en så väsentlig höjning af priset,
att derigenom i någon nämnvärd grad superiets minskning skulle
uppnås, anser jag, i olikhet med komiténs flertal, som föreslår endast
1 krona 20 öre tillverkningsskatt (och deremot ingen försäljningsafgift)
för hvarje kanna bränvin om 50 procent alkohol, att tillverk -ningsskatten bör höjas till 2 kronor, eller allraminst 1 krona 50 öre
för kannan.
Äfven i en annan punkt har jag nödgats skilja mig från majoritetens
åsigt, nemligen i den, som afser de tillfälliga rättigheterna.
252
Då styrelsen för statens jernvägstrafik välbetänkt förbjudit bränvinsutskänkning
vid jern vägsstationerna, har jag svårt att inse, hvarföre
icke samma åtgärd kan vidtagas vid ångbåtstrafiken. Krogrörelsen
på ångbåtar bör derföre i lag förbjudas, emedan den åstadkommit
särdeles mycket ondt, men deremot föga eller intet godt.
Hvad krogrörelsen på svenska truppernas öfningsläger beträffar,
måste jag mot denna inlägga min allvarliga protest. Öfningslägret,
der soldaten och landets unge söner såsom beväring lära sig
att bruka vapen för att i farans stund kunna värna ett älskadt fosterland,
bör, enligt min uppfattning, icke på samma gång vara en
skola, i hvilken våra ynglingar inledas att genom rusdrycker förstöra
sina penningar, sin helsa och ofta sin närvarande och framtida
sällhet.
Svenska soldatens vanligen förekommande förseelser äro i de
flesta fall begångna under rusdryckernas inflytande, — hvarom regementernas
straffrullor nogsamt bära vittnesbörd. Redan från denna
synpunkt bör all krogrörelse vid läger, der trupp är samlad, helt
och hållet förbjudas; men dessutom bör, så mycket sig göra låter,
författningen vara konseqvent. Då nu § 24 mom. 1 i komiténs förslag
tydligen föreskrifver, att »all bränvinshandel å landet förbjudes
der auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma, mönstring af beväringsmanskap
eller annan förrättning hålles, som föranleder större
folksamling;)) så borde deraf följa, att öfningslägret, dit beväringsmanskapet
efter mönstringen begifver sig, äfvenledes skulle vara förskonadt
från allt kroglif. Har lagstiftaren velat bevara ynglingarne
från frestelsen vid mönstringen bör steget tagas fullt ut, att samma
frestelse må varda honom, fråntagen äfven vid öfningslägret. Nekas
kan ej heller att vid läger »föran ledes större folksamling)), och på
söndags eftermiddagarne kan man vid dylika platser få skåda allt
annat än behagliga syner af fulla landtbor och annat folk.
Slutligen må det äfven tillåtas mig anmärka, att det bör anses
stå i strid med billighet och rättvisa, att, på sätt förr på flere ställen
skett, låta soldaten och beväringen genom krogen skatta till regementskassan.
Det torde väl vara temligen allmänt bekant, hurusom
krögaren i form af hyra för platsen, der han uppslår sina krogstånd,
betalar tusentals kronor hvarje år mot vilkor att i stället få taga
så mycket bättre betalt för de till de fattige soldaterna utskänkta
suparne.
På grund af nu anförda förhållanden, och då det icke på
något sätt kan anses nödvändigt eller af behofvet påkalladt, att krogrörelse
och öfning i vapnens bruk skola höra tillsammans, anser jag,
att § 6 i komiténs förslag bör ändras derhän, att vid läger, der
trupp är samlad, samt å passagerarefartyg all bränvinsutskänkning
förbjudes.
Rättelser.
Sid. 161, rad. 4 nedifrån står: i stad; läs: i stad och på landet.
» 171, » 4 » » öfver; » öfver —
» 177, » 9 » » den bekräftelse; » bekräftelsen.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
MED
FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGAR
ANGÅENDE
AFGIFVET AF
DERTILL AF KONGL. MAJ:T FÖRORDNADE KOMITERADE
DEN 20 DECEMBER 1 878.
II
STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET
1878.
II.
FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGAR.
INNEHÅLL:
Sid.
I. Förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin........................ 1
II. Förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller destillerade spirituösa drycker .................................................................. 21
III. Förslag till kungörelse om verkställande af undersökning i afseende å bränvins renhet
från finkelolja ............................................................................................. 43
IV, Reservanternas förslag till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller destillerade spirituösa drycker ................................................ 50
FÖRSLAG
till
Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Art. 1.
Om rättighet till bränvins tillverkning och desti/lering*
§ 1 (n. v. § 1).
1. Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka
fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskild!
skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade
förena sig om bedrifvande å samma ställe af sådan tillverkning. De,
som vilja ingå bolag för bränvinstillverkning, skola upprätta skriftlig
bolagsordning. Är det aktiebolag, skola aktierna vara stälda till viss
person.
2. Domare på landet, embets- eller tjensteman eller annan, som
till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstill
verkning eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik embets- eller
tjensteman, kyrkobetjent och folkskolelärare må dock icke befatta sig
med dylik tillverkning.
3. A allmänna boställen så ock å annan kronans jord, som ej
med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden,
såvida icke tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som öfver sådan
* Skiljaktigheter mellan förslaget och gällande förordning äro utmärkta med
kursiv stil.
Förslag till författningar ang. bränvin. J
2
jord eger att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den tid, kong!,
förordningen den 18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvinstillverkning
kungjordes, på grund af kontrakt med kronan, vederbörande
myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare
eller arrendator innehade sådan jord, för sin person bibehållen
vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare är
stadgadt, likväl icke i något fall längre, än samma kontrakt gäller.
§ 2 (n. v. § 2).
1. Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords innehafvande
vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet är beläget
å landet, hos Kong! Maj:ts befallningshafvande och, om bränneriet
är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej finnes, hos
stadsstyrelsen. Vid ansökningen foges bevis, som styrker hans behörighet.
Derest sökanden finnes vara till handteringens utöfning
behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
2. Besvär i sådan fråga anföres öfver magistrats- eller stadsstyrelses
beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom fjorton dagar
och öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t i
dess finansdepartement inom tretio dagar efter delfåendet af beslutet.
§ 3 (n. v. § 3).
1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten hela tillverkning såret,
så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda Kongl. Magt
att föreskrifva dess inställande under viss tid. Tillverkningsåret räknas
från kl. 12 på dagen första helgfria dag i september månad det ena till
nämnde timme å första hélgfria dag i samma månad det nästföljande året.
2. Bränvinstillverkning må på grund af tillståndsbevis, hvarom här
nedan i § 5 sägs, utöfvas intill slutet af tillverkningsåret, derest ej tillverkningsrätten
dessförinnan upphör i följd af Kongl. Maj:ts ofvan
nämnda föreskrift eller sådan anmälan, som i § 7 omförmäles.
3. Under hvarje tid, tillståndsbeviset gäller, ehvad tillverkningen oafbrutet
fortgått eller ej, vare tillverkningen minst 3,000 kannor samt
3
derjemte begränsad mellan 100 och 2,400 kannor i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn. Stadgandet om minsta tillverkningen af 3,000 kannor
galle dock ej för de fall, att tillverkning srättens upphörande grundar sig
på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 sägs, eller på Kongl. Maj:ts
ofvan omförmälda föreskrift. Har tillverkningsrätten upphört på grund af
anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 namnes, skall vid medeltcdsberäkningen
icke det tillverkningsdygn medtagas, hvarunder afbrottet skedde.
4. Med tillverkningsdygn förstås tiden från kl. 12 på dagen den
ena till samme timme å nästföljande helgfria dag.
5. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven
från kl. 10 om aftonen näst före sön- eller helgdag till kl. 10
om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle finnas
oundgängligen nödigt, Kong! Maj:t vill på särskild underdånig ansökning
pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
§ 4 (n. v. § 4).
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.
§ 5 (n. v. § 5).
Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd
att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skriftligen anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället för tillverkningens
bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början.
Vid anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref, som i § 2 omförmäles,
eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar i mantal
satt eller särskildt skattlagd jord. Hå tillverkningen är cifsedd att af
flere personer bedrifvas å samma ställe, skola samtlige delegarne i sådan
förening gorå anmälan derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af
bolag tillämnad tillverkning skall, anmälas af bolaget eller dess styrelse
4
med ingifvande af bolagsordningen samt förteckning på delegarne. Finner
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för handteringens
utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt.
§ 6 (n. v. § 6).
Vill den, som anmält sig till bränvinstillverkning, afstå derifrån,
ege han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalla sin anmälan
minst åtta dagar, innan tid inträdt för sådan tillverknings utöfvande;
sker återkallelsen senare, vare han skyldig att enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes pröfning ersätta de kostnader, som möjligen uppstå
genom kontrollörs inkallande i tjenstgöring.
§ 7 (n- v. § 7).
1. Vill bränvinstillverkare före tillverkning sårets slut afstå ifrån
tillverkningsrätten, skall han derom göra skriftlig anmälan hos kontrollören
minst tre dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med
livilket lian anmäler sig vilja afsluta tillverkningen, dock att, om bränneri
eller deri begagnad redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse
blifva väsentligen skadad, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter
det eg ar en gjort skriftlig anmälan derom. Kontrollören åligger att dels
lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen
underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverkontrollör och kronobetjent
om tiden för tillverkningsrättens upphörande.
2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att
upphöra, må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad
anmälan, som i § 5 sägs.
§ 8 (n. v. § 8).
Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller bränvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles, eller utan
Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverknings
-
5
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger
det bränvinstillverkaren att för hela den tid, hvarunder tillverkningen
sålunda icke utöfvats, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inbetala
belöpande kontrollörsarfvode.
§ 9 (n. v. § 9).
Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6 och 7
inkomma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, läte han förteckningar
tillställas öfverkontrollörer äfvensom i stad polismyndighet och å
landet vederbörande kronobetjent.
§ 10 (n. v. § 18—22).
1. Vill någon under den tid, då han är till bränvinstillverkning
berättigad- å tillverkningsstället genom särskild destillering rena bränvin,
må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
2. I öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
näringsförordning stadgas.
Art. II.
Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ 11 (n. v. § 11).
1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en
skatt af en krona 20 öre för hvarje kanna, så bestämd som i § 22 sägs.
Denna skatt skall inbetalas till landtränteriet, dock hvarje gång icke
för mindre än 500 kannor.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket skatt blifvit erlagd, må,
efter hvad särskildt stadgas, åtnjutas restitution med en krona 26 öre
för hvarje kanna renadt och med eu krona 20 öre för hvarje kanna
icke renadt bränvin af normalstyrka.
6
§ 12 (n. v. § 12).
1. Har tillverkningen vid något bränneri öfver stigit det i § 3
mom. 3 bestämda högsta Jcannetal af 2,400 kannor i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn eller icke uppgått till det der bestämda minsta kannetal,
vare sig af 3000 kannor för hela den tid, tillverkningsrätten galt,
eller af 100 kannor i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, då skall
utöfver den i nästföregående § faststålde skatt erläggas en särskild
afgift af 25 öre för hvarje kanna bränvin, hvarmed tillverkningen antingen
öfverstiger det högsta eller varit mindre än det i hvarje fall medgifna
lägsta kannetalet.
2. Den i nästföregående moment bestämda särskilda afgift skall
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande jexnlikt uträkning,
som kontrollören åligger att genast lemna tillverkaren, af denne
inbetalas till landtränteriet. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgiften; och skall emellertid det
vid bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under
offentlig vård qvarvarande bränvin utgöra pant för afgiften.
§ 13 (n. v. § 18).
1. Bränvinstillverkare, som till den vid bränneriet anstälde kontrollör
aflemnar landtränteriets qvitto å erlagd tillverkning sskatt, egen utbekomma
en mot den erlagde skatten svarande myckenhet bränvin; dock
att från nederlag, hvarom här nedan sägs, endast helt eller hela kärl
eller deras innehåll må utlemnas. Begagnas fasta cisterner, förfares på
sätt gällande ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i riket bestämmer.
2. Då bränvinsbränning afbrytes af någon bland de i § 3 mom.
3 omförmäla anledningar, må återbäring beviljas af så stor del af
den erlagde skatten, som ej motsvaras af tillverkadt och uppmätt
äfvensom befintligt ouppmätt bränvin. Ansökan derom, åtföljd, der
olyckshändelse vållat afbrottet, af undersökningshandlingar rörande dennas
tillkomst och förloppet dervid, ingifves till Kongl. Maj:ts befall
-
7
ningshafvande, hvilken pröfvar ansökningen och underställer sitt beslut
Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt.
§ 14 (n. v. § 14).
1. Det tillverkade bränvin, för hvithet skatt icke erlagts, skall, sedan
det blifvit, på sätt i § 22 sägs, uppmätt och profvadt, inläggas på
nederlag under offentlig tillsyn att utlemnas i den mån, skatten gäldas.
2. Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall vara beläget
i närheten af bränneriet och af tillverkaren uteslutande för ändamålet
upplåtet samt så inrättadt och godkändt, som ordningsstadgan föreskrifver.
Sådant magasin eller nederlagsrum skall förses med två olika lås, livilkas
nycklar skola förvaras, den ena hos bränvinstillverkaren och den
andre hos kontrollören eller annan, som å kronans vägnar har uppsigt
öfver nederlaget.
3. Kontrollören åligger att föra journal öfver nederlaget enligt
föreskrifterna i ordningsstadgan. I denna journal skall tillverkaren eller
hans befullmägtigade ombud, hvarje gång bränvin inlägges å nederlaget,
teckna sitt erkännande.
4. För den nederlagsrätt, som åtnjutes under fortgående tillverkning,
erlägges ej särskild afgift.
5. Finnes tillverkning vid bränneri, hvarest godkändt nederlagsmagasin
ej upplåtits, öfverstiga den myckenhet bränvin, för hvilken skatt
blifvit erlagd, då skall tillverkningen senast kl. 12 nästa helg fria dag
efter den, då öfverskridandet upptäcktes, inställas, till dess skatten visas
hafva blifvit erlagd samt det obeskattade bränvinet emellertid förvaras under
kronans lås. År den oguldna skatten icke erlagd inom fjorton dagar
efter det tillverkningen upphörde, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta samma skatt.
§ 15 (n. v. § 15).
1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot
nederlag saf gift hafva bränvin, dock icke under 1,000 kannor, qvarlig
-
8
gande å nederlag vid bränneriet under tillsy ning smans uppsigt, om anmälan
derom blifvit gjord hos Kongl. May.ts befallningshafvande inom
tio dagar före tillverkningens upphörande.
2. Sättes bränneri ånyo i gång inom sex månader från tillverkningsrättens
upphörande, och har nederlag, hvarom i mom 1 sägs, emellertid
icke blifvit utrymdt, skall nederlaget, på sätt i ordningsstadgan
föreskrifves, öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollör
och nederlagsrätt under fortgående tillverkning åtnjutas enligt § 14
utan afgift.
8. diar åter bränneriet icke satts i gång inom sex månader från tillverkning
sr ättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,
då må efter ny anmälan hos Kongl. May.ts befallningshafvande senast
inom tio dagar före nämnda tids utgång bränvinet fortfarande ligga på
nederlag emot förnyad nederlag saf gift och i öfrigt oförändrade vilkor.
Dylik förnyelse för högst sex månader i sänder må under enahanda
vilkor ega rum mot ny nederlag saf gift för hvarje gång.
4. Nederlagsafgiften, som xdgår med tio kronor för hvarje helt
tusental kannor bränvin, skall beräknas
a) vid tillverknings upphörande å den myckenhet, som då finnes
liggande å nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarlåg
vid samma tillverknings början, samt
b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet,
som då qvarligger på nederlaget.
Nederlagsafgiften skall erläggas för minst 3,000 kannor, äfven om
det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.
5. Nederlagsafgiften skall i sin helhet gäldas senast i sammanhang
med betalning af tillverkning skatt, då uttag från nederlag första
gången sker, men bör alltid vara gulden, då tillverkning ånyo börjar
eller anmälan göres om förlängd nederlagsrätt.
6. Nederlagsafgift, som är ogulden, dä tillverkning ånyo börjar,
skall Kongl. May.ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta.
9
§ 16 (n. v. § 16).
1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse i det å nederlag upplagda bränvinets kannetal
eller styrka, skola ändock tillverkning sskatt och nederlagsafgift erläggas
för allt det bränvin, som enligt journalen blifvit å nederlaget upplagdt,
dock vill Kong! Maj:t, der minskningen utan egarens vållande
uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i afgifterna,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.
o
2. A nederlag befintligt bränvin utgör pant för skatten och
nederlagsafgiften. Till ytterligare säkerhet för berörde afgifters utbekommande
skall det bränvin, som vid tillverkningens upphörande
finnes qvar å nederlaget, vara mot eldskada försäkradt till ett värde,
ej understigande afgifternas belopp; och åligger tillverkaren att vid
nämnda tid till kontrollören aflemna försäkringshandlingarna jemte
behörigt bevis, att kronan eger rätt till så stor del af försäkringssumman,
som fordras för afgifternas gäldande. Går försäkring stiden
till ända, innan nederlagsrätten upphör eller nederlaget blifvit af kontrollör
öfvertaget på sätt i § 15 mom. 2 sägs, skall försäkringen förnyas.
Underlåter tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet,
vare afgifterna genast till betalning förfallna, och skall nederlaget,
enligt hvad i ordningsstadgan närmare föreskrifves, ställas under uppsigt
af kontrollör samt kostnaden härför bestridas af nederlagets innehafvare.
§ 17 (n. v. § 17).
1. Vill tillverkare uttaga bränvin från nederlag, som står under
tillsy ning smans uppsigt, skall han till denne aflemna landtränteriets
qvitto ej mindre å tillverkning sskatt, än äfven å nederlagsafgiften,
derest denna ej förut guldits. Tillsyningsman eger då att
utlemna den mot erlagd skatt svarande myckenhet bränvin, dock för
hvarje gång ej mindre än 500 kannor. Uttag må endast ske af helt
eller hela kärl eller deras innehåll, såvida ej fasta cisterner begagnas.
10
I (ifrigt galle i afseende å uttagningarna de föreskrifter, som i ordningsstadgan
meddelas.
2. Understiger den myckenhet bränvin, som qvarligger å nederlag
under tillsy ning smans uppsigt, 1,000 kronor, skall bränvinet senast
inom åtta dagar på föreskrifvet sätt uttagas från nederlaget; och
skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta afgifterna
för sålunda å nederlag qvarliggande bränvin. På enahanda
sätt skall förfaras, der nederlagsmagasin icke blifvit utrymdt inom den
i § 15 mom. 3 bestämda tid, utan att förlängd nederlagsrätt i föreskrifven
ordning inträdt.
Art. in.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.
§ 18 (n. v. § 15, 23 och 31).
1. Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller
enligt § 10 destilleras, vara anstäld edsvuren kontrollör, som utses af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och skola flere brännerier ställas
under uppsigt af en gemensam kontrollör, der sådant utan olägenhet
kan ske. Kontrollör lyder i allmänhet under öfverkontrollör, men är
i det, län, der öfverkontrollörj ej blifvit inkallad i tjenstgöring, stöld omebart
under chefen för den vid kongl. finansdepartementet inrättade byrå
för kontrollen å tillverkningsafgifter.
2. Kontrollör erhåller under tjenstgöring stulen af staten arfvode
till följande belopp, nemligen:
vid tillsyn å 1 bränneri 6 kronor om dagen;
» » å 2 brännerier 7 )) » »
» » å 3 eller flere d:o 8 » » »
Kontrollör åtnjuter tillika af staten enligt gällande ordningsstadga
ersättning för skjuts och traktamente äfvensom för skrif- och förseglingsmaterialier
samt postporto.
3. Kontrollör erhåller af bränvinstillverkaren utan ersättning
11
kost och ett eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det
ställe, der tillverkningen eller destilleringen utöfvas; dock må Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, då framställning derom göres, ega att
beträffande bostadens läge medgifva de mindre afvikelser, han pröfvar
skäligt.
4. Nederlag vid bränneri, der tillverkning ej pågår, skall ställas
under uppsigt af tillsyningsman, hvilken förordnas af Kongl. Majds
befallningshafvande; och bestämmer Kongl. Maj ds befallningshafvande
det eller de nederlag, som skola stå under hvarje tillsyningsman.
5. Tillsyningsman erhåller af staten dels arfvode till belopp af
fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget, hvarför gocltgörelse,
enligt hvad i mom. 6 sägs, icke skall lemnas af nederlagets innehafvare,
dels ock enligt gällande ordningsstadgas bestämmelser ersättning för skjuts,
skrifmaterialier och postporto.
6. Nederlagets innehafvare vare skyldig att för hvarje förrättning
utöfver en gång i veckan, som tillsyningsman på hans begäran
vid nederlaget verkställer, godtgöra tillsyningsmannen med fyra
kronor jemte fri skjuts eller skjutsersättning enligt ordningsstadgans
föreskrift.
§ 19 (n. v. § 24).
Öfverkontrollörer för ordnas eif Kongl. Majd till erforderligt antal
att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyder under
chefen för kontrollbyrån och åtnjuter det arfvode samt den skjuts- och
tr aktamentsersättning,- som i ordning sstadgan bestämmes.
§ 20 (n. v. § 25.)
1. Öfverkontrollörer, kontrollörer och till syningsmän ställe sig
till efterrättelse de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.
2. Bränvinstillverkare ställe sig till efterrättelse hvad nämnda
stadga om hans åligganden innehåller samt de föreskrifter, öfverkontrollören
eller kontrollören i enlighet med densamma meddelar
12
§ 21 (n. v. § 30).
1. Bränvinstillverkning vid ej företagas, innan tillståndsleviset
blifva för kontrollören uppvisadt och bränneriet af honom besigtiga^
samt befunnet icke vara annorlunda inrättadt, än ordningsstadgan
medgifver. Sådan besigtning bör anställas, innan tiden för bränvinstillverkningen
infaller. Varder besigtning af kontrollör fördröjd,
förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall
kontrollören öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar.
Dessa skola af honom och bränvinstillverkaren undertecknas. Ett
exemplar insändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och skola
kontrollören och bränvinstillverkaren till sig taga hvardera ett.
2. På samma sätt förfares med nederlagsmagasin, innan detsamma
må till upplag af bränvin begagnas.
3. Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören
likaledes, innan bränvinstillverkning må der företagas, öfver de verkstälda
förändringarna upprätta beskrifning i tre exemplar, med livilka
förfares på sätt i mom. 1 är stadgadt i afseende på der omförmälda
beskrifning.
§ 22 (n. v. § 3 och 26).
1. Allt bränvin skall på tillverkningsstället uppmätas och
profvas af kontrollören. Från det vid uppmätningen erhållna och till
normalstyrka reducerade kannetalet afdrages för afdunstning tre procent,
hvarefter återstoden utgör det beskattningsbara kannetal, efter hvilket beräkning
skall ske af skatt och öfriga afgifter samt af de myckenheter,
inom livilka tillverknings- och nederlag srätten begränsats.
Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50
volwmprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.
2. Bränvinstillverkaren, som bör om tiden för uppmätningen
underrättas, ege att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes,
utan att dock förrättningen må för hans uteblifvande inställas.
All för uppmätningen behöflig handräckning och redskap skall tillhandahållas
af bränvinstillverkaren.
13
§ 23 (n. v. § 27.)
1. Vid den förrättning, som i nästföregående § omförmäles,
skall såsom vittne närvara en i orten boende trovärdig och skrifkunnig
person, som förstår att mäta och profva bränvin samt sjelf icke utöfvar
bränvinstillverkning. Sådant vittne utses i stad af stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstuga och på landet
af kommunalnämnd.
2. I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver,
ege kontrollören att kalla annan lämplig person till vittne.
3. Vittne bestyrke under edlig förpligtelse rigtigheten af kontrollörens
protokoll, i hvad det angår de uppgifter, som ligga till
grund för bestämmande af bränvinets kannetal.
4. I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid
bränneriet ställe sig vittne till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller
och de föreskrifter, kontrollören i enlighet med densamma
meddelar.
5. Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente
o o
en krona 50 öre.
§ 24 (n. v. § 28).
Om för lättad kontroll vid bränvinstillverkning Kongl. Maj:t
skulle finna för godt förordna, att särskilda instrument för bestämmande
af det tillverkade bränvinets kannetal skola å redskapen anbringas,
vare tillverkare skyldig att på egen bekostnad anskaffa och
underhålla sådana instrument.
§ 25 (n. v. § 29).
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om det
till kannetal bestämda bränvinets alkoholhalt, då skatt af hränvinet
tagas ett prof, hvithet under bådas försegling af tillverkaren insändes till
kontrollbyrån, jemte bestyrkt utdrag af tillverkningsjournalen för dagen.
14
Cliefen för byrån undersöker derefter eller låter genom annan sakkunnig
person undersöka profvet och meddelar skriftligt yttrande derom
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som afgör tvisten genom beslut,
hvaröfver klagan ej må föras. Den, som tvisten tappar, skall
gälda den af undersökningen uppkommande kostnad samt ersätta
vederparten hans utgifter och besvär.
§ 26 (n. v. § 32).
Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlagsmagasin,
gifve ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare, hvilken har
att i laga ordning anställa åtal.
O Ö
Art. IT.
Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.
§ 27 (n. v. § 33).
1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
bränvinstillverkning blifvit instäld, gälde den i § 11 stadgade tillverkningsskatt
och. böte för lönbränning första gången ett med skatten lika
belopp och andra gången dubbelt. Den, som andra gången beträdes
med sådan förbrytelse, hafve derjemte förverkat rättighet att tillverka
bränvin. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd, erlägge
tillverkningsskatt och böte fyra gånger skattens belopp.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten
efter 100 kannors tillverkning under dygn. År tillverkningen ut
-
15
öfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap,
beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad utredas kan,
blifvit tillverkad, dock för minst 300 kannor på dygnet. I begge
dessa fall skall skatten utgå för . minst en månad; men har tillverkningen
blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres skatt för två månader,
in på tredje månaden för tre månader o. s. v.
§ 28 (n. v. § 35).
Bä lönbränning skett, yare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället
befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna.
Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkad,
vare dock sådan del icke förbruten.
§ 29 (n. v. § 36).
Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar
tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning eller
afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller på något
annat sätt försnillar den skatt, som bör erläggas, eller olofligen bryter
försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör åsatt
till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande,
straffes med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor, gälde
den skatt, som belöper sig för det undansnillade bränvinet, och hafve
förbrutit redskapen, det i bränneriet vid beslag still fallet befintliga bränvin
och de kärl, hvari det förvaras.
§ 30 (n. v. § 37).
Till redskap, som enligt § 28 eller 29 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning
inrättad redskap, äfvensom sprithållare.
16
§ 31 (n. v. § 89).
1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i
§ 3 mom. 5, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till
och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan kl. 8 på morgonen och kl. 5
om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och med
5 till och med 50 kronor.
§ 32 (n. v. § 40).
För öfverträdelse af hvad i § 20 mom. 2 och § 22 mom. 2
angående bränvinstillverkare stadgas, vare ansvaret böter från och
med 20 till och med 200 kronor.
§ 33 (n. v. § 41).
Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å
förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad,
der enligt § 43 mom. 3 undersökning får ske, böte från och med
100 till och med 1,000 kronor.
§ 34 (n. v. § 42).
1. När förbrytelse mot denna förordning åtalas, ansvare bränvinstillverkare
för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anstälde
arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap
eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,
derest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett
utan hans vetskap och vilja.
2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången af bränneriets
arrendator eller föreståndare eller ock efter arrendator eller föreståndares
föreskrift.
17
3. Då förbrytelse, som enligt denna förordning medför förlust
af redskap, tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången
af annan än dessas egare, och denne senare finnes vara berättigad
att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens, varans
eller kärlens värde.
§ 35 (n. v. § 43).
Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde kontrollör
eller tillsyningsman såsom muta något gifver eller erbjuder,
böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör eller
tillsyningsman, som mottager mutan, vare underkastad lika ansvar
och miste derjemte befattningen.
§ 36 (n. v. § 44).
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelse
mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares
försnillning af den skatt, han bör erlägga; varde dömd till fängelse
eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.
Visar han försummelse eller vårdslöshet i fullgörande af sina åligganden,
varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten
eller befattningen skild eller ock fäld till högst 200 kronors böter.
§ 37 (n. v. § 45).
Om undersökning, hvarom i § 43 sägs, hos någon anställes, men
förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till
och med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.
§ 38 (n. v. § 47).
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag
° Ö
Förslag till författningar ang. bränvin. o
18
§ 39 (n. v. § 48).
Då tillverkning sskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
§ 40 (n. v. § 49).
1. Af böter, som ådömas enligt denna förordning, samt värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten, tillfälle
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens
fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild
angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kommer
att på Ivongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall
åklagare för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande yf förbrytelse
mot denna förordning gjort sig förtjent af någon särskild
uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda
böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Art. T.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
§ 41 (n. v. § 50).
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver
iakttagande af hvad i denna förordning är stadgadt.
; . v. § 51).
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt
de personer, hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna, förordnings
efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
19
2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjenare
mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
inom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 43 (n. v. § 53, 54 och 55).
1. De i § 42 inom. 1 omförmälde allmänne åklagare ega att
anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom
att verkställa beslag.
2. Den, som förrättar undersökningen, bör, för att tillgodonjuta
det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen
på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen
företages, uppvisa fullmakt eller förordnande. I orten boende eller
känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten
att sålunda styrka sin behörighet.
3. Undersökningen må anställas i bränneri så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning.
§ 44 (n. v. § 56).
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad
i beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller
någon af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget.
C Ö O
§ 45 (n. v. § 57).
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin
och sig dertill behörigen anmält, må ej panna utbrytas eller någon
del af tillverkningsredskapen honom fråntagas eller han från tillverkningens
fortsättande hindras, innan förste domstol i målet dömt
20
redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen i ändamål att undansnilla
bränvin från beskattning begagnas redskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas.
§ 46 (n. v. § 58).
Redskap, som tages i beslag, skall till förekommande af dess
utbyte mot annan af beslagaren utmärkas med särskild stämpel,
der ej redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den
skall sättas i allmänt förvar.
§ 47 (n. v. § 59).
Vid beslag skall till säkerhet för den skatt och de böter, som
kunna ådömas, det i bränneriet och dertill hörande förvaringsrum
jemte nederlagsmagasin befintliga, lofligen tillverkade bränvin tagas
i förvar.
Öfvergående stadganden.
§ 48.
Ben i § 11 här ofvan bestämda skatt skall äfven erläggas för allt
bränvin, hvarför vid tiden för denna förordnings trädande i kraft skatten
ej blifva gulden, vare sig detsamma befnnes ligga å nederlag, i sprithållarerum
eller särskildt förvaringsrum.
§ 49.
Bränvin, som ligger å nederlag vid tiden för denna förordnings trädande
i kraft, må enligt bestämmelserna i kongl. förordningen den 23
augusti 1876 angående vilkoren för tillverkning af bränvin samt ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna i riket af samma dag qvarligga å nederlaget
intill den 1 oktober detta år, dock att, om bränneriet dessförinnan
sättes i gång, nederlaget skall öfvertagas af den i tjenstgöring
inträdande kontrollör och dervid förfaras, på sätt denna förordning bestämmer.
21
FÖRSLAG
till
Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller destillerade spirituösa drycker.
§ 1 (n. v. § 1).
1. Bränvin må ej i myckenhet, understigande 100 kannor, säljas
af annan än den, som, på sätt i denna förordning sägs, innehar
rätt dertill.
2. Angående handel med bränvin i myckenhet af 100 kannor
och derutöfver galle hvad om handel i allmänhet finnes stadgadt samt
derjemte hvad i § 11 mom. 2 och § 12 här nedan bestämmes.
3. Med de i mom. 2 nämnda undantag vare förty hvad i
denna förordning stadgas om handel med bränvin tillämpligt allenast
å sådan handel, hvarom i mom. 1 sägs.
§ 2 (n. v. §§ 7, 9 och 12).
1. Utskänkningsrättighet, som tillkommit, innan kongl. förordningen
den 18 januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin
blef till efterlefnad gällande, må fortfarande tillgodonjutas, dock, hvad
beträffar gästgifveri å landet, endast af enskild person, som, då kongl.
förordningen den 26 augusti 1873 angående vilkoren för försäljning
af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till gästgifveriet,
och af hans hustru, så länge någondera lefver och sjelf eller genom
annan behörig person besörjer gästgifverihållningen vid samma
22
gästgifveri, samt, hvad angår andra äldre rättigheter, endast i nu
gällande utsträckning.
2. Der gästgifverihållning är fördelad mellan flere åbor, må
utskänkningsrättigheten icke af dem samtidigt utöfvas utan af hvarje
åbo endast under den tid, han besörjer gästgifverihållningen. Vill
någon af åborne uppsäga sin andel i utskänkningsrättigheten, vare
dertill berättigad.
§ 3 (n. v. § 20).
Den, som uppsagt eller förverkat sådan rättighet till bränvinsförsäljning,
som tillkommit, innan denna förordning blef gällande,
må ej i annan ordning, än här finnes stadgadt, kunna ånyo förvärfva
rätt till sådan handel.
§ 4 (n. v. § 7, 10, 14, 15 och 22).
1. Derest för stad stadsfullmäktige eller, der sådane ej äro,
allmän rådstuga, eller för kommun å landet kommunalfullmäktige
eller, der sådane ej äro, kommunalstämma besluter, att utöfver
de i § 2 omförmälda äldre eller enligt § 6 förlänade rättigheter
till br än vinsförsäljning, livilka kunna finnas inom kommunen, bränvinshandel,
så handhafd som här nedan sägs, skall från och med nästa
försäljningsårs början utöfvas inom kommunen, och derjemte åtager
sig att hålla de medel till hända, som fordras för rörelsen, då må
så beskaffad handel idkas, om beslutet varder af Kongl. Maj ds befallningshafvande
faststäldt; dock att dylikt beslut för hvarje gång
icke må afse flera än tre omedelbart efter hvarandra följande försäljningsår.
I sammanhang med förenämnda beslut skall ock bestämmas
försäljningsställenas antal samt den trakt, hvarinom hvart och ett
af dem må vara beläget. Jemväl i dessa delar skall frågan underställas
Kongl. Majds befallningshafvandes pröfning.
2. Den bränvinshandel, hvarom i nästföregående moment förmäles,
skall å det allmännas vägnar handhafvas under öfverinseende af
23
särskild nämnd, bestående af ordförande, hvilken Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnar, samt minst fyra, högst tolf ledamöter,
af hvilka hälften utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och hälften
af den myndighet, hvilken enligt nästföregående moment utöfvar
kommunens beslutanderätt. Nämnden tillsättes för samma tid,
som det meddelade tillståndet afser. Antalet af nämndens ledamöter
bestämmes inom de stadgade gränserna af Kongl. Måj:ts befallningshafvande.
3. I stad med minst 10,000 invånare må nämnden uppdraga
för ett försäljningsår i sänder åt en förvaltningskomité af minst
tre, högst fem personer att hafva inseende öfver den dagliga förvaltningen.
4. Af förvaltningskomitén eller, der sådan ej finnes, af nämnden
utses för ett försäljningsår i sänder en eller, der så anses nödigt,
i stad, som ej deltager i landsting, två verkställande direktörer.
5. Förslag till arbetsordning för nämnden skall af nämnden
uppgöras och underställas Kongl. Maj-.ts befallningshafvande.
§ 5 (n. v. § 21).
Vill nämnden mot bestämd afgift åt annan upplåta någon af
de försäljningsrättigheter, till hvilka tillstånd erhållits enligt § 4,
göre derom framställning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
egen att bifalla eller afslå framställningen med afseende så väl å
skälen och vilkoren för upplåtelsen samt den persons behörighet
och tjenlighet, åt hvilken upplåtelsen ifrågasättes, som å afgiftens
förhållande till den inkomst, hvilken anses kunna uppkomma af
rörelsen.
§ 6 (n. v. § 23).
1. Vid läger eller der trupp eljest är för flere dagar samman,
dragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg eller der
värdshusrörelse af annan anledning kan komma i fråga att under
24
endast någon del af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet
till bränvinsutskänkning på vederbörandes framställning meddelas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
2. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har
sitt hufvudsäte.
§ 7 (n. v. § 16).
Försäljningsåret räknas för stad från och med den 1 oktober
och för landet från och med den 1 november.
§ 8 (n. v. §§ 5 och 6).
«
1. Rättighet till bränvinshandel må ej tilldelas eller enligt § 5
upplatas åt annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet,
kan försvarligt skrifva och räkna, råder öfver sig och sitt gods
samt pröfvas i öfrigt vara tjenlig till rörelsens handhafvande. Enahanda
egenskaper fordras hos den, hvilken skall förestå bränvinshandel,
som idkas för sterbhusdelegares eller omedelbart för det allmännas
räkning.
2. Föreståndare för försäljningsställe, der rörelsen idkas omedelbart
för det allmännas räkning, skall antagas på sådana vilkor,
att hans bibehållande beror på förvaltningskomités eller, der sådan
ej finnes, verkställande direktörs godtfinnande.
3. Med undantag för vinhandel och apoteksrörelse må bränvinshandel
icke vara förenad med annan handel, till hvars bedrifvande
fordras särskild anmälan. §
§ 9 (n. v. § 3).
o
A utskänkningsställe må bränvin säljas i hvilken myckenhet
som helst vare sig till förtäring på stället eller med de undantag
och inskränkningar, som stadgas i nästa §, till afhemtning.
25
§ 10 (n. v. § 23).
o
1. A utskänkningsställe må bränvin icke säljas till afliemtning
i utskänkningsrum utan endast i lägenhet, som är derifrån afskild
och försedd med särskild ingång.
2. Tillåtelse enligt § 6 till utskänkning å passagerarefartyg
innebär endast rätt att sälja bränvin till förtäring om bord. Utskänkningsrätt,
hvarom § 6 i öfrigt handlar, medför icke heller rättighet
att sälja till afhemtning, der ej sådant särskildt medgifvits
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger att i afseende å de
i mom. 2 oinförmälda rättigheter föreskrifva de ytterligare inskränkningar
samt de vilkor i afseende å ordningens upprätthållande, som
kunna finnas vara af nöden.
§ 11 (n. v. § 2).
o
1. A försäljningsställe, der bränvin afyttras endast till hemtning,
vare ej tillåtet att sälja mindre än en fjerdedels kanna.
2. Bränvin, som blifvit såldt vid annan handel än den, hvarom
i § 9 och 10 sägs, må icke utlemnas eller emellan flere köpare fördelas
i mindre myckenhet, än som får säljas. Ej heller må något
af det sålda förtäras å försäljningsstället. §
§ 12 (n. v. § 4).
1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre myckenhet, än han sjelf eger försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der han utöfvar sin
försäljningsrättighet, till köpare utlemna bränvin i mindre myckenhet
än 100 kannor.
26
§ 13 (n. v. § 21).
1. Kongl. Maj:ts befallningshafvande må efter vederbörandes
hörande medgifva, att ej mindre sådan rätt till bränvinshandel, som
omförmäles i § 2 med undantag af utskänkningsrätt, som grundas
på burskap eller är förenad med gästgifverirörelse, än ock sådan upplåten
rättighet, hvarom § 5 stadgar, öfverlåtes på annan, som pröfvas
vara behörig och tjenlig till rörelsens utöfvande.
2. Aflider den, som innehar rättighet till bränvinshandel, må,
der ej på grund af burskap eller bestämmelsen i § 2 annorlunda
skall förhållas, rörelsen för sterbhusets räkning icke fortsättas längre
än till slutet af det löpande försäljningsåret. Såsom vilkor för rörelsens
fortsättande fordras, att sådant behörigen anmäles samt att
för rörelsens utöfvande antages person, som af Kongl. Maj:ts befall-,
ningshafvande pröfvas behörig och tjenlig. År fråga om en från
nämnden upplåten rättighet, skall nämnden höras, innan Kongl.
Maj:ts befallningshafvande fattar beslut.
§ 14 (n. v. § 27).
o
1. A apotek må bränvin eller sprit hvarken mot eller utan
betalning utlemnas utom för medicinskt ändamål på behörig läkares
recept, för tekniskt behof, då det samma behörigen styrkes medelst
intyg af magistratsledamot, kronobetjent, kommunalstämmas ordförande
eller vice ordförande, och för vetenskapligt ändamål på
skriftlig reqvisition af känd vetenskapsidkare. Alla sådana recept,
intyg och reqvisitioner skola å apoteken förvaras.
2. I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, Indika innehålla
bränvin eller sprit, galle hvad medicinalförfattningarna föreskrifva.
§ 15 (n. v. § 26).
Har någon af de enligt § 6 meddelade utskänkningsrättigheter
visat sig medföra störande oordningar, eller förekomma å annat försäljningsställe
vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att rättig
-
27
hetens innehafvare eller, der försäljningen sker omedelbart för det
allmännas räkning, föreståndaren icke kan anses fortfarande ega de
egenskaper, som hos honom fordras, må Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
då fråga är om rättighet, drifven för det allmännas räkning,
förordna om rörelsens inställande, till dess ny föreståndare i
vederbörlig ordning antagits, och i öfriga fall inskränka eller indraga
rättigheten.
§ 16 (n. v. §§ 8, 12, 13, 17, 18, 19, 23 och 26).
1. För hvarje inom en kommun idkad rättighet till bränvinshandel,
som tillkommit förr, än kongl. förordningen den 18 januari
1S55 blef till efterlefnad gällande, skall årligen, så länge rättigheten
varar, vederbörande, som eger föreslå bevillningsafgifterna, med ledning
af de i § 19 omförmälda och i öfrigt inhemtade upplysningar
föreslå samt taxeringskomitén bestämma den försäljningsafgift, som
skall erläggas för nästa försäljningsår.
2. Taxeringskomitén skall ock bestämma försäljningsafgiften
för de rättigheter, som blifvit meddelade enligt § 6.
3. Nu omförmälda afgifter må icke sättas lägre än 360 kronor
för år räknadt, och för de enligt § 6 meddelade rättigheter ej beräknas
för kortare tid än half månad, ändock att handeln icke under
så lång tid utöfvats.
4. Har rättighetsinnehafvare, som i mom. 1 afses, icke inom
en månad, från det taxeringskomiténs förrättning afslutats, hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande uppsagt sin rätt till bränvinshandel, vare
han underkastad den för nästa försäljningsår honom påförda afgift.
Har eu eller flere bland åbor, emellan hvilka gästgifverihållning
och dermed förenad utskänkningsrätt är fördelad, begagnat sig af
nu nämnde uppsägningsrätt, gånge afgiften ut endast för den eller de
åbors andel, hvilka vilja fortfarande idka utskänkningen.
5. Öfver taxeringskomiténs beslut eger så väl rättighetsinnehafvaren,
som ock landsting, hushållningssällskap och kommun, hvars
28
rätt deraf beröres, samt den i § 4 omförmälda nämnd i den kommun,
der rörelsen idkas, att anföra besvär inom den tid och i den
ordning, som för Överklagande af taxeringskomités beslut i allmänhet
äro bestämda. Pröfningskomitén tillkommer att, ehvad beslutet
blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga de ändringar, som kunna
finnas skäliga; och må klagan öfver pröfningskomiténs beslut i den
ordning, bevillningsförordningen i allmänhet bestämmer, fullföljas af
dem, hvilka, enligt hvad här ofvan sägs, ega anföra besvär öfver
taxeringskomiténs beslut.
6. Afgifterna skola utan hinder af förd klagan till kronans
uppbördsman inbetalas till det af taxeringskomitén åsätta belopp.
Afgifterna för de i mom. 1 omförmälda rättigheter erläggas i förskott
för ett hälft år i sänder. För de i mom. 2 afsedda försäljningar
utgöras afgifterna dels i förskott med här ofvan stadgade minsta
belopp, dels ock, så snart del erhållits af taxeringskomiténs beslut,
med hvad komitén kan hafva derutöfver åsatt; och skall förty Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen underrätta skattskrifvaren om
meddeladt tillstånd till försäljning af sistnämnda slag. För bränvinsutskänkning
på passagerarefartyg skola afgifterna uppbäras i den
kommun, hvarest rederiet har sitt hufvudsäte.
7. klar rättighet, hvarför afgift blifvit erlagd, indragits, enligt
hvad i § 15 sägs, eger den, som innehaft rättigheten, att återfå så
stor del af afgiften, som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten
icke fått utöfvas. §
§ 17-
1. Öfver all den bränvinshandel, som idkas inom en kommun
för allmän räkning, skola föras gemensamma räkenskaper, upptagande
å ena sidan de inkomster, hvilka inflyta så väl vid den omedelbart
för det allmännas räkning utöfvade handeln som i afgifter för upplåtna
rättigheter, och å den andra de med rörelsen förenade utgifter,
deri inräknade hvra för begagnade lägenheter, ränta å förlags
j
ö Ö O " G
29
kapital, aflöning till föreståndare för försäljningsställe, arfvode till
verkställande direktörer och förvaltningskomité, afskrifning å inventarier
m. m. samt ersättning för nedläggning af försäljningsrättigheter
af det slag, hvarom § 2 handlar, der sådan ersättning grundar
sig på aftal, som i laga ordning tillkommit, innan denna förordning
utfärdades, eller framdeles kan blifva ingånget emellan rättighetsinnehafvaren
och den i § 4 oinförmälda nämnd samt af Kong! Maj:ts
befallningshafvande faststäldt. Till så beskaffade utgifter räknas ock
betäckande af förlust, som under föregående år kan för kommunen
hafva uppstått genom idkande af sådan handel för allmän räkning,
hvarom här är fråga.
2. Ej må aflöning åt föreståndare eller arfvode åt verkställande
direktör eller förvaltningskomité bestämmas till andel i inkomsten
eller vinsten å bränvinshandeln.
3. Arfvode och aflöning, hvarom nu är nämnd t, fastställes af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande på förslag af nämnden.
§ 18 (n. v. § 18).
1. De i nästföregående § omförmälda räkenskaper och den förvaltning,
de angå, skola årligen senast i januari månad å dag, som af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsättes, granskas för nästförflutna
försäljningsåret af fem revisorer, utsedde två för stad af stadsfullmäktige
eller, der sådane ej finnas, af allmänna rådstugan och för
kommun på landet af kommunalfullmäktige eller, der sådane ej finnas,
af kommunalstämman, en af landstinget, en af hushållningssällskapet
och den femte af Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I
stad, som ej deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jemväl den
revisor, som eljest skulle väljas af landstinget, och i Stockholm dessutom
den, som för andra kommuner utses af hushållningssällskapet.
2. Berättelse öfver den verkstälda granskningen meddelas Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, kommunens nyss nämnda myndighet, lands_
30
tinget, hushållningssällskapet samt den nämnd, som å det allmännas
vägnar har öfverinseende öfver tmänvinshandeln.
3. Efter att hafva mottagit revisionsberättelsen eger nämnden
att besluta om ansvarsfrihet för verkställande direktörer och förvaltningskomité,
dock skall beslutet underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
4. Revisorerne ega åtnjuta ersättning efter sjette klassen i gällande
resereglemente, hvilken ersättning Kongl. Maj:ts befallningshafvande
låter utbetala af de medel, som af bränvinshandeln influtit.
§ 19.
Före februari månads ingång skall den nämnd, under hvars inseende
bränvinshandeln idkas för allmän räkning, till Kongl. Majrts
befallningshafvande insända uppgift för senast förflutna försäljningsår
å den myckenhet bränvin, som afyttrats å de försäljningsställen,
hvilka omedelbart förvaltats för det allmännas räkning, å rörelsens
alla inkomster och utgifter samt derå uppkommen vinst eller förlust
äfvensom, derest förlust uppstått, å orsakerna dertill. §
§ 20 (n. v. § IS och 24).
1. Vinstmedlen af den bränvinshandel, som inom länet under
försäljningsåret drifvits för allmän räkning, tillsammans med de enligt
§ 16 bestämda afgifter, hvilka inom länet erlagts under samma
tid, skola, sedan derifrån afdragits arfvoden och ersättningar enligt
§ 18 mom. 4 och § 47 mom. 3 äfvensom kostnad för den i § 28
afsedda undersökning, gå till fördelning på följande sätt:
Derest vid jemförelse med den uppskattning, som af profning^-komitén faststälts för bevillningen enligt andra artikeln i medeltal
för de sista fem åren, inräknadt det, hvarunder försäljningsåret slutat*
visar sig, att tre femtedelar af vinstmedlen och afgifterna sammanslagna
icke öfverstiga det belopp, som uppkommer, då en hundradel
31
af hela antagna beskattningsbara inkomsten sammanlägges med tre
öre för hvarje fulla etthundra kronor af alla jordbruksfastigheters
och fem öre för hvarje fulla etthundra kronor af alla andra fastigheters
uppskattade värden inom länet, då skola dessa tre femtedelar
fördelas emellan samtlige kommuner inom länet i förhållande till den
bevillning enligt andra artikeln, som blifvit af pröfningskomitén i medeltal
för omförmälda fem år faststäld för hvar och en af dem. Af
de återstående två femtedelarne skall den ena tillfalla landstinget
och den andra tillsammans med motsvarande andelar från öfriga län
gå till fördelning mellan rikets samtliga hushållningssällskap efter befolkningens
storlek inom deras områden vid slutet af det kalenderår,
hvarunder försäljningsåret börjar. Skulle åter tre femtedelar af vinstmedlen
och afgifterna öfverstiga förenämnde gräns, skall fördelning
enligt nyss uppgifna grunder emellan kommunerna, landstinget och
hushållningssällskapen ske allenast af så stor del af dessa inkomster,
att kommunernas sammanlagda andelar jemnt uppgå till sagda gräns,
och återstoden tillfalla statsverket.
Stad, som icke deltager i landsting, tillfälle jemväl den på staden
i förhållande till dess bevillning efter andra artikeln belöpande
andel i den femtedel, som eljest skolat i dess helhet ingå till landstinget.
Stockholms stad behålle alla vinstmedlen och afgifterna inom
ofvan begränsade belopp. Vid beräkningen af denna gräns läggas
stadens till bevillning beskattningsbara inkomst och till bevillning
uppskattade fastighetsvärden till grund.
Skulle framdeles andra artikelns bevillning blifva bestämd att
utgå för jordbruksfastigheter med lika stor andel af uppskattade
värdet som för andra fastigheter, då skall vid bestämmande af
ofvan nämnda såsom gräns satta belopp jemväl för jordbruksfastigheter
räknas fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor af samma
värden.
32
2. Kommuns andel i vinstmedlen och afgifterna skall användas
till kommunala behof samt landstings och hushållningssällskaps andelar
till ändamål, som äro nyttiga för länet.
§ 21 (n. v. § 24).
1. Sedan de i § 19 föreskrifna uppgifter inkommit från alla de
kommuner, der bränvinshandel under sista försäljningsåret idkats för
allmän räkning, skall Kongl. Majrts befallningshafvande uppgöra den
fördelning, hvarom § 20 handlar, samt låta de nämnder, som hafva
inseende öfver dylik handel, deraf undfå del hvar för sin kommun.
Efter denna underrättelses mottagande skall nämnden ofördröjligen
låta till kommunens kassa inbetala hvad för försäljningsåret tillkommer
kommunen och till länets ränteri insända hvad derefter kan
återstå.
2. De kommuner, inom hvilka icke drifvits bränvinshandel af
nyss nämnda slag, eller inom hvilka sådan handel lemna! mindre behållen
inkomst än det belopp, som tillfallit dem i fördelningen, skola
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg erhålla livad dem
tillkommer.
3. Kongl. Majits befallningshafvande skall ock tillställa landstinget
dess andel samt till statskontoret insända hushållningssällskapens anpart
för den fördelning, hvarom i § 20 mom. 1 sägs.
§ 22.
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, torg
eller allmän väg, men får ej ligga 5 närheten af kyrka, offentlig
skola, kasern, större fabrik, bruk, sågverk eller plats, der större
offentligt arbete bedrifves, ej heller å landet närmare stad eller köping
än en half mil; Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget
att tillåta de afvikelse!’ frän dessa stadganden, som efter vederbörandes
hörande kunna utan olägenhet medgifvas.
33
2. De rum, som nyttjas för utskakning, skola vara ljusa och
luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt vara försedda med snygga möbler och öfriga inventarier.
§ 23 (n. v. § 22).
1. Försäljningen må ej börjas förr, än besigtning å den lägenhet,
der rörelsen skall drifvas, hållits af stadsfiskalen eller länsmannen
jemte två personer, som utses i stad af magistraten och å landet
af kommunalnämnden, samt besigtningsmännen utfärdat bevis derom,
att föreskrifterna i nästföregående § och, då fråga är om lägenhet,
hvarom § 10 mom. 1 handlar, jemväl den derstädes lemnade föreskrift
uppfylts.
2. Hvad här föreskrifves galle ock, då försäljningsställe ombytes.
3. Alla lägenheter, som användas till utskänkning, skola årligen
besigtigas af nyssnämnda personer.
4. Protokoll öfver de i denna § föreskrifna besigtningar skola
insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
§ 24 (n. v. § 25 och 26).
o
1. A landet vare bränvinshandel förbjuden på eller inom 0,2
mil från ställe, der auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma,
mönstring med beväringsmanskap eller annan förrättning hålles, som
föranleder större folksamling.
2. Skulle i stad vid något af de i föregående moment omförmälda
tillfällen anledning förekomma till enahanda förbud, ege vederbörande
polismyndighet att derom meddela föreskrift. Underrättelse om sådant
förbud skall ofördröjligen meddelas Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
§ 25 (n. v. §§26 och 28).
1. Försäljning af bränvin till afliemtning må icke ega rum på
sön- eller helgdag och på sökendag icke mellan kl. 8 på aftonen
Förslag till författningar ang. bränvin. 3
34
och kl. 8 på morgonen samt dagen näst före sön- eller helgdag
icke efter kl. 6 efter middagen.
2. Utskänkning af bränvin får ej börja före kl. 6 på morgonen
och skall upphöra å landet från och med oktober till och med februari
månad kl. 6 och den öfriga tiden af året kl. 8 samt i stad
under hela året kl. 9 på aftonen. Under allmän gudstjenst skall
utskänkningsrum vara tillstängdt, men må i öfrigt på sön- eller
helgdag hållas öppet två timmar på morgonen, tre timmar vid middagen
och två timmar på aftonen å tider, som med hänsyn till de
brukliga måltidstimmarne för hvarje ort bestämmas af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande.
3. Skulle särskilda förhållanden påkalla inskränkning eller utsträckning
af de inedgifna försäljningstiderna, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordna derom.
§ 26 (n. v. §§ 28 och 31).
1. Då bränvinshandel är förbjuden, må bränvin ej till köpare
utmätas eller utlemnas.
2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är rnedgifven,
låta bränvin förtäras å utskänkningsställe.
§ 27 (n. v. §§ 3 ooh 29).
1. Vid utskänkning skall varm, lagad mat alltid vara att tillgå.
2. Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till den, som
är öfverlastad, ej heller till minderårig.
3. Den, som är öfverlastad, må ej utdrifvas från utskänkningsställe,
der han förtärt starka drycker, eller lemnas utan vård.
§ 28 (n. v. § 35).
1. Bränvin, som hålles till salu, skall i styrka uppgå till 46
procent och vara så renadt från finkelolja, att det håller det af
Kongl. Maj:t särskildt föreskrifna prof, eller af så renad råvara beredt.
35
2. Icke heller må bränvin, som hålles till salu, försättas med
finkelolja eller annat för helsan skadligt ämne.
/
§ 29 (n„ v. § 30).
Under det bränvinshandel pågår får dörren till försäljningsrummet
icke vara låst.
§ 30 (n. v. §§ 38—40).
1. Der bränvinshandel idkas skall vara anbragt skylt, som utvisar
rörelsen.
2. I försäljningsrummet skall ett exemplar af denna förordning
finnas anslaget.
O O
o
3. A gästgifveri, der rörelsen är fördelad mellan flere åbor,
skall en af kronobetjent påtecknad uppgift om den tid, hvarje åbo
är till bränvinsutskänkning berättigad, vara anslagen i försäljningsrummet
bos den, som för tillfället utöfvar rättigheten.
§ 31 (n. v. § 33).
Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som
blifvit utborgadt vid utskänkning eller vid försäljning till afhemtning
i myckenhet understigande en kanna.
§ 32 (n. v. § 32).
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin vare
bränvinsutdelning, äfven utan betalning, förbjuden.
§ 33 (n. v. § 34).
Byteshandel med bränvin vare ansedd lika med bränvinsförsäljning.
36
§ 34 (n. v. § 36).
1. Bränvin, som försändes sjöledes, skall, då någon del af saltsjön
dervid befares, vara underkastadt försegling och, på sätt i tullstadgan
föreskrifves, förpassning.
2. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot
förpassning icke rum; dock skall bränvin, när det i större myckenhet
än femton kannor forslas landvägen inom en mil från kusten
mellan norska gränsen och gränsen mellan Blekinge och Kalmar län,
åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro och heder senast inom
en vecka före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i
riket olofligen infördt.
§ 35 (n. v. § 37).
Hvad i denna förordning är stadgadt om handel med bränvin
skall med undantag af bestämmelserna i § 28 mom. 1 gälla äfven
för alla andra brända eller destillerade, in- eller utländska., spirituösa
drycker äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade;
och vare vid beräkning af myckenhet, som minst må säljas, icke
någon skilnad, om det sålda utgör ett eller flera slag.
36 (n. v. §§ 41—43).
1. Den, som föryttrar bränvin utan att i stadgad ordning
hafva dertill vunnit tillstånd, eller vid handel, hvarom i § 11 mom
1 sägs, säljer mindre än en fjerdedels kanna, eller, mot hvad
samma § stadgar i mom. 2, fördelar bränvin mellan flere köpare,
eller mot § 12 mom. 1 tillhandagår allmänheten med anskaf
fande
af bränvin, eller öfverträder förbud, som är gifvet i § 14,
böte första gången från och med 50 till och med 100 kronor, andra
gången från 100 till och med 200 kronor och tredje gången från
200 till och med 400 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare
37
beträdes med sådan förbrytelse, dömes till fängelse från och med två
månader till och med ett år. Dessutom vare det i försäljningsrummet
befintliga bränvin till och med 100 kannor tillika med
kärl, som för dess afhemtning äro tjenliga, underkastadt beslag och
förbrutet.
2. Då bränvin föryttrats af den, som icke i stadgad ordning
dertill vunnit tillstånd, eller förbrytelse mot § 14 egt rum, skall
förbrytaren derjemte ådömas en efter handelns omfattning bestämd
afgift, dock ej mindre än 100 kronor.
§ 37 (n. v. § 48).
Skulle den, som är pligtig att åtala förbrytelser mot denna
förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han
förfallen till dubbla böter och miste tjensten.
§ 38 (n. v. §§ 45—47).
1. Bryter någon mot förbudet i § 2 mom. 2 för åbo att utskänka
under den tid, då han icke utöfvar gästgifverihållning, eller
mot § 8 mom. 3, eller mot förbuden i § 10 mom. 1 och 2, eller
mot föreskrift, som lemnats på grund af § 10 mom. 3, eller mot
§11 mom. 2 på annat sätt, än i § 36 sägs, eller mot § 12 mom. 2,
eller mot § 23 mom. 1 och 2, eller mot § 24 mom. 1 eller mot
bestämmelse, som gifvits med anledning af stadgandet i § 24 mom.
2, eller mot § 25 mom. 1 och 2, eller mot föreskrift, som lemnats
med anledning af § 25 mom. 3, eller mot § 26 mom. 2, eller
mot § 32, böte första gången från och med 50 till och med 100
kronor samt följande gånger från 100 till och med 200 kronor.
2. Begår någon förbrytelse emot § 28, böte första gången från
och med 100 till och med 200 kronor samt följande gånger från
200 till och med 500 kronor.
3. År tien, som andra resan begått någon af de i denna §
88
uppräknade förbrytelser, innehafvare af sådan rättighet, hvarom förmärs
i §§ 2, 5 och 6, vare han tillika förlustig rättigheten.
§ 39 (n. v. § 47).
Förbrytelse mot § 26 mom. 1 eller mot §§ 27, 29 eller 30
straffas med böter från och med 25 till och med 100 kronor. Lag
samma vare, då vid fall, som afses i § 13 mom. 2, bränvinshandel
fortsättes af sterbhusdelegare utan anmälan eller utöfvas af
person, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke godkänt:
§ 40 (n. v. § 44).
1. Underlåter någon att erlägga afgift, hvarom § 16 förmäler,
varde a&iften senast utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra sången
vare rättigheten till bränvinshandel förverkad, och varde försäljningen
genast instäld i stad af magistraten samt å landet af
kronofogden.
2. Den, som idkar handel med bränvin under tid, för hvilken
afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, böte första gången
från och med 25 till och med 50 samt andra gången från 50 till
och med 100 kronor.
§ 41 (n. v. § 49).
Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han härtill varder förvunnen, för hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff,
som är för sådan förbrytelse stadgadt; dock må fängelsestraffet icke
öfverstiga ett år.
42 (n. v. § 50).
4
39
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete
antagen person, lika som vore förbrytelsen gjord af husbonden sjelf.
§ 43 (n. v. § 51).
Underlåtes vid landväga forsling af bränvin föreskrift, som är
gifven i § 34, dömes varan förbruten, derest egaren ej gitter visa,
att hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit vederbörligen förtullad.
§ 44 (n. v. § 52).
Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 45 (n. v. § 53).
Då afgift jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgåno; saknas till afgiften eller någon del deraf, böterna
ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfälde i stället
undergå motsvarande fängelsestraff.
§ 46 (n. v. § 54).
Af böter och försäljningsafgift, som ådömas enligt denna förordning,
så ock af värdet å det bränvin, som anses förbrutet, tillfälle
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den kommuns fattigkassa,
der den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.
§ 47 (n. v. § 55).
1. Kongl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver
iakttagande af hvad i denna förordning är stadgadt.
40
}
2. Kong! Maj:ts befallningshafvande förordne för ett år i sänder
en eller två inspektörer för länet för att under dess inseende
hafva tillsyn, att den bränvinshandel, som kan komma att idkas för
allmän räkning, inrättas i enlighet med gällande bestämmelser, och
att öfriga föreskrifter för bränvinshandeln efterlefvas vid såväl nu
nämnde som annan bränvinshandel inom länet. Inspektörerne skola
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäla de afvikelser i nu
nämnda hänseenden, som de finna vara af beskaffenhet att påkalla
dess ingripande, och föreslå de ytterligare åtgärder, som de sjelfve
anse enligt denna förordning böra vidtagas till hämmande af bränvinets
missbruk. Närmare föreskrifter för inspektörerne meddelas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
3. Inspektör eger att af bränvinsförsäljningsmedlen från länet
åtnjuta dels arfvode, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer,
dock icke högre än två tusen kronor för år, dels ock reseersättning
efter sjette klassen i gällande resereglemente.
§ 48 (n. v. § 56).
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjent©
åligger att åtala förbrytelser mot denna förordning.
2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon
mot hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken
han njuter kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och
ej heller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 49 (n. v. § 57).
Rättighet att verkställa beslag tillkommer de i § 48 mom. 1 omförmälde
allmänne åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
41
§ 50 (n. y. § 58).
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning
bära vittne endast på den grund, att lian dervid tillhandlat sig eller
förtärt bränvin.
§ 51 (n. v. § 59).
Förbrytelse mot denna förordning åtalas vid allmän domstol,
men i stad, der polisdomstol eller poliskammare finnes, vid denna i
hittills vanlig ordning.
O O
Öfvergående stadganden.
§ 52.
1. Under hvart och ett af de tio första försäljningsår, fördelning
enligt denna förordning egen rum af inkomst från bränvinshandeln,
skall kommun af de derstädes influtna vinstmedel och afgifter,
som icke tillfalla landstinget och hushållningssällskapen, erhålla det
belopp, kommunen för de fem sista försäljningsåren dessförinnan årligen
i medeltal njutit i sådan inkomst enligt de till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ingifna uppgifter. Erhåller någon kommun på
detta sätt mer än hvad efter beräkningsgrunden enligt § 20 belöper
på densamma, skola öfriga kommuner i länet af de medel, hvilka
efter samma § må från länet tillfalla statsverket, undfå godtgörelse,
så långt dessa medel förslå, för den minskning, som derigenom uppkommer
för dem.
2. Under den i mom. 1 nämnda öfvergångstid skall hvarje
läns hushållningssällskap af hushållningssällskapens andel i de från
länet influtna vinstmedel och afgifter erhålla det belopp, sällskapet
för de fem sista försäljningsåren dessförinnan årligen i medeltal njutit
i sådan inkomst.
42
§ 53.
Vinstmedel af bränvinshandel, som idkas inom en kommun för
allmän räkning under den öfvergångstid, hvarom § 52 förmäler, må
till så stor del, som enligt samma § tillkommer kommunen, inbetalas
till kommunens kassa i den mån, desamma under försäljningsåret
blifva tillgängliga.
§ 54.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 188 , dock att
derförut gällande bestämmelser om vinstmedels och afgifters fördelning
skola tillämpas intill nästa försäljningsårs början, samt att rättigheter
till bränvinshandel, hvilka. meddelats för tid, som går till
ända under eller med det försäljningsår, då denna förordning träder
i kraft, ega bestånd under den för dem bestämda tid.
43
FÖRSLAG
till
Kungörelse om verkställande af undersökning i afseende
å bränvins renhet från finkelolja.
§ i.
1. Undersökning, huruvida bränvin är så renadt från finkelolja,
att det håller det i § 28 mom. 1 af gällande förordning angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker afsedda prof, skall verkställas af dertill förordnad
kontrollant.
2. Ivongl. Majrts befallningshafvande ege för länet utse en eller
två kontrollanter för att verkställa sådan undersökning, då den påkallas
vare sig af den, för hvars räkning försäljning af bränvin i
myckenhet under 100 kannor idkas, eller som å sådan försäljning
eger utöfva tillsyn eller kontroll, eller af bränvinsbrännare eller
innehafvare af verk för rening af bränvin.
§ 2.
Såsom mått vid bedömandet af bränvins renhet skall tjena en
blandning af 999 volumdelar rent bränvin af 46 procent alkoholhalt
vid + 15° Celsius och en volumdel ren amylalkobol; och skall
44
bränvin, för att anses ega laglig renhet, vid pröfning, på sätt uti
bilagan till denna kungörelse sägs, ej gifva starkare färgning, än
den, hvartill nyss nämnda normalblandning, på samma sätt behandlad,
ger upphof.
§ 3.
Kontrollant har att sjelf förse sig med den för undersökningen
nödiga redskap, och åtnjuter han dels årligt arfvode med 200 kronor,
som Kongl. Maj:ts befallningshafvande låter utbetala, dels ock
särskild godtgörelse för hvarje undersökning med 5 kronor, som, då
enskild person begärt undersökningen, af honom betalas, men eljest
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utanordnas.
45
BESKRIFNING
öfver undersökningsredskapen och närmare underrättelser angående
sättet för undersökningens utförande.
De apparater och reagenser m. m., som för undersökningen erfordras, äro:
l:o en liten destillationsapparat a af glas (höjd 7,5 centim.,
största tvärlinie 4,5 centim.) med tillhörande inslipad termometer x,
proppar och ledningsrör samt af den beskaffenhet, som nedan stående
figur visar;
46
2:o en hållare b, för att uppbära apparaten;
3:o ett litet sandbad g af jern, messing eller koppar (djup 5
centim., tvärlinie 7 centim.), med fotställning;
4:o ett mindre vattenbad t af koppar eller messing (största tvärlinie
12 centim., djup 8 centim.), med fotställning;
5:o tvenne gas- eller spritlampor;
6:o fyra stycken profrör af fullkomligt lika storlek och kaliber
(längd 12 centim., tvärlinie 18 millim.) samt försedda med ett på
utsidan af hvarje rör anbragt märke vid den punkt, till hvilken
röret fylles af jeinnt 5 kub.centimeter vätska;
7:o en profrörsställning;
8:o två stycken klämmkranar o och f;
9:o en glasbägare i, rymmande omkring 0,5 liter;
10:o tvenne mätpipetter, en å 5 kub.centim. k, och en å 1 kub.-centim. k'';
ll:o en glascylinder u, rymmande 100 kub.centimeter, med inslipad
glaspropp och graderad i hela kub.centimeter; .
12:o två stycken glasflaskor, n och n'', med tubulatur upptill
och nedtill samt förmedelst en kautscbukslang och ett par korta
glasrör, med ungefär 0,5 millimeters öppning, kombinerade till en
aspirator;
13:o en vanlig bränvinsprofvare, för bestämmande af bränvinets
styrka;
14:o ren, koncentrerad svafvelsyra* af 1,83 sp. v., eller något
deröfver;
15:o destilleradt vatten;
16:o en blandning* af 999 volumdelar rent bränvin af 46
procent alkoholhalt vid + 15° Celsius och 1 volumdel ren artigtalkohol.
*
Bör förvaras i en flaska med mycket väl inslipad glaspropp.
47
Profv et utföres på följande sätt:
Först tillses, att bränvinet är af vederbörlig styrka, d. v. s. att
det innehåller 46 vol.-procent vattenfri alkohol vid + 15° C. Skulle
detsamma befinnas starkare, utspädes det uti glascylindern u med
rent, destilleradt vatten till nämnda styrka. Destillationskärlet a med
tillhörande ledningsrör, väl rengjordt och torrt, fastsättes uti hållaren
b; och derefter afmätas 5 kub.centimeter bränvin förmedelst pipetten
k. Denna qvantitet får, sedan termometern x blifvit borttagen från
destillationskärlet, nedrinna uti detta genom den öppning, hvaruti
termometern annars är placerad och uti hvilken denna, hvars nedre
ände är omlindad med ett tunt platinableck y, som af densamma
tryckes mot botten af destillationskärlet, genast derefter åter insättes.
Sedan detta skett, inhälles uti ett af de väl rengjorda och torra
profrören så mycket svafvelsyra (5 kub.centimeter), att den, då röret
hålles i lodrät ställning, når jeinnt upp till märket utanpå detsamma,
hvarvid ock bör tillses, att den öfverstå delen af rörets insida ej
kommer i beröring med svafvelsyran. Detta profrör, hvilket vi vilja
beteckna med l, fogas derefter genast till kautschukproppen c, med
iakttagande deraf, att ledningsröret d ej sänkes ned uti syran djupare
än 1—2 millimeter.
Ett annat rent och torrt profrör h fogas nu, tomt som det är,
till proppen e, dock så, att ledningsröret s med sin spets ej når fullt
ned till det utanpå röret befintliga märket; klämmaren /'' sättes på
kautschukröret r, och hela apparaten sänkes förmedelst hållaren b,
hvaruti den är fästad, så att destillationskärlet a kommer att ända
upp till afledningsröret stå ned uti kärlet g, som derefter fylles med
sand, samt profröret h uti den med kallt vatten fylda glasbägaren
i, hvarigenom hela apparaten kommer att intaga den ställning, som
afbildningen utvisar.
Nu uppvärmes sandbadet försigtigt med en liten lamplåga,
hvarvid innehållet uti destillationskärlet, efter att hafva kommit i
kokning, öfverdestillerar uti det afkylda profröret li, och de spår af
48
destillatet, hvilka tilläfventyrs der ej skulle kondenseras, upptagas af
svafvelsyran uti profröret l. När nästan all vätska öfvergått, under
det termometern småningom stigit till 100°, sättes röret m i förbindelse
med aspiratorn n n\ och klämmarne o och f öppnas eller
borttagas. Under det att sålunda en luftström af måttlig hastighet
kommer att stryka igenom apparaten, regleras uppvärmningen så,
att termometern fortfarande kommer att visa nyss nämnda eller en
endast obetydligt högre värmegrad. Innan den öfra aspiratorsflaskan
runnit tom, föres lamplågan fram och tillbaka omkring destillationskärlets
öfverstå, af sanden ej betäckta del samt utefter ledningsrören,
på det att sista spåret vätska må såväl från den förra som
de senare drifvas ned uti profrören h och l. På detta sätt och med
någon vana kan destillationen, äfven om bränvinet innehåller en betydlig
mängd amylalkohol och oaktadt dennes ganska höga kokpunkt,
inom kort föras ända till torrhet utan förlust och utan att
återstoden i destillationskärlet för starkt upphettas.
Sedan apparaten fått kallna, under det att luft fortfarande
strömmat igenom densamma, löstagas profrören h och l. Under
tiden har uti två andra torra profrör, hvilka vi kunna beteckna
med p och q, afmätts: i det ena 5 kub.centimeter svafvelsyra och i
det andra 5 kub.centimeter af det med Viooo amylalkohol försatta
rena bränvinet. Innehållet uti profröret p hälles" nu försigtigt till
det uti profröret q — hvarvid en stark värmeutveckling eger rum
— och blandningen af de båda vätskorna fullbordas genom att ett
par gånger hälla dem fram och tillbaka från det ena profröret till
det andra. På samma sätt blandas ock innehållet uti profrören l
och h.
De tvenne profrör, hvaruti de båda blandningarna slutligen
kommit att stanna, nedsättas derefter genast och samtidigt uti det
under tiden till full kokning bragta vattenbadet t, hvarest de få
qvarblifva jemnt 15 minuter. De upptagas derefter och hållas i
upprätt ställning mot ett hvitt underlag. Om man då ser ned ofvan
49
från igenom vätskorna uti de båda rören, kan man lätt bedöma,
om den ena vätskan är starkare färgad än den andra. Befinnes
detta vara händelsen med den vätska, som uppkommit genom blandning
af innehållet i profrören h och l (destillatet af bränvinet och
svafvelsyra), så eger det profvade bränvinet ej den stadgade renhetsgraden;
men är deremot samma vätska lika eller svagare färgad än
den uti det andra profröret, så har bränvinet den föreskrifna renheten
eller en ännu större.
Handhafvandet af de båda tubulerade flaskorna n n'', hvilka
tillsammans tjena som aspirator, är helt enkelt. Så snart den högre
stående flaskan runnit tom, uttages proppen v utur densamma och
hon nedflyttas på golfvet, hvaremot den der förut stående fylda
flaskan uppflyttas på bordet i den förras ställe samt tilltäppes med
proppen v; och så omvexlande.
Slutligen bör tilläggas, att den här beskrifna pröfningsmetoden
ej är tillämplig på draf bränvin (konjak) och naturligtvis ej heller
på andra sådana spritvaror, hvilkas egendomliga beskaffenhet och
värde just bero på deras halt af åtskilliga vid jäsningen och destillationen
bildade biprodukter, hvaribland finnas sådana, som färgas i
beröring med koncentrerad svafvelsyra.
Förslag till författningar ang. bränvin.
4
50
RESERVANTERNAS
FÖRSLAG
till
Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända och destillerade spirituösa drycker.
§ i.
1. Handeln med bränvin fördelas i partihandel, minuthandel
och utskänkning.
2. Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsheloppet 100
kannor samt vid minuthandel en fjerdedels kanna, och får hvad såldt
blifvit icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fallet
må säljas, utlemnas; ej heller må något af det sålda å försäljningsstället
förtäras.
3. Vid utskänkning må bränvin till huru ringa belopp som helst
försäljas, vare sig till afhemtning eller förtäring på stället, hvarvid
varm, lagad mat alltid skall finnas att tillgå.
§ 2.
För rättighet till partihandel med bränvin gäller i öfrigt hvad
kongl. förordningen af den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet
föreskrifver om annan handel.
§ 3.
1. För erhållande af rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin fordras: att råda öfver sig och sitt gods, hafva
51
god frejd, hafva gjort sig känd för ordentlighet, kunna försvarligt
skrifva och räkna, att hafva under de tre sist förflutna åren
varit och fortfarande vara röstberättigad medlem af den kommun,
der rättigheten skall utöfvas samt att antingen sjelf vara egare till
den egendom, der handeln eller utskänkningen skall idkas, eller ock
hafva till dess utöfvande derstädes erhållit egarens tillstånd.
2. Embets- och tjensteman, vare sig statens eller kommunens,
prest, lärare, läkare samt ordförande och ledamot i kommunalnämnd
må icke deltaga i minuthandel med eller utskänkning af bränvin, ej
heller den, som under senast förflutna eller löpande tillverkningsår
utöfvat eller utöfvar bränvinstillverkning; och ej heller må sådan
handel utöfvas å allmänt boställe eller å annan kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes. Med undantag för uteslutande vinhandel
må mimithandel med eller utskänkning af bränvin ej vara
förenad med annat näringsyrke, för hvars utöfvande fordras särskild
anmälan enligt § 9 af kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864.
§ 4.
1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre belopp, än han sjelf eger försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt
utöfvar, till köparen utlemna bränvin i mindre belopp än 100
kannor.
§ 5.
1. Försäljningsåret räknas för stad från den 1 oktober och för
landet från den 1 november. Rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin erhålles endast till försäljningsårets slut och
sålunda för högst ett år i sänder.
2. Anmälan om utöfvande af sådan rättighet skall till Kongl.
o O
Maj:ts befallningshafvande inlemnas, åtföljd af intyg i stad af magi -
52
stråten och på landet af kommunalnämnden, att de i § 3 föreskrifna
vilkor för rättighetens erhållande hos den sökande förefinnas, besigtningsinstrument
öfver den tillämnade försäljningslokalens läge och
beskaffenhet enligt § 7 samt borgen af minst tvenne inom kommunen
boende fastighetsegare, hvilka ej sjelfve handla med bränvin,
för utgörande af de böter, som kunna rättighetsinnehafvaren ådömas.
3. Derest den anmälande styrkt sig hafva uppfylt de vilkor,
denna förordning föreskrifver, och den afgifna borgen finnes antaglig,
utfärdar Kong! Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis, hvilket skall,
förr än handeln eller utskänkningen får börja, uppvisas för och påtecknas
af magistraten i stad och kommunalnämnden på landet.
§ 6.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin
får ej öfverlåtas på annan person, ej heller utöfvas på annan plats
eller i annan lokal, än tillståndsbeviset medgifver.
§ 7-
1. Minuterings- eller utskänkningsställe skall vara beläget vid
öppen gata, torg eller allmän väg, men får ej finnas i närheten af
kyrka, offentlig skola, kasern, större fabrik, bruk, sågverk eller plats
der större allmänt arbete bedrifves, eller utanför stad eller köping
på mindre afstånd derifrån än 0,5 mil, utan att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
efter särskild pröfning och vederbörandes hörande det
medgifvit och bestämt vilkoren derför.
2. Den lokal, der utskänkning idkas, skall vara ljus, luftig^
försedd med snygga möbler och öfriga inventarier samt hafva en i
förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek.
3. Innan anmälan om utöfvande af rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin inlemnas, skall den för rörelsen afsédda
lokalen besigtigas i stad af stadsfiskal och på landet af kronobetjent
jemte tvenne kommunens röstberättigade medlemmar, utsedde i
53
stad af magistraten och på landet af kommunalnämnden; och skall det
af dem upprättade besigtningsinstrument innehålla uppgift, om belägenheten
är i öfverensstämmelse med denna förordnings föreskrifter samt,
i händelse utskänkning skall ega rum, om föreskrifterna för lokalens
beskaffenhet äro iakttagna.
§ 8.
o
1. A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin
förbjuden på eller inom 0,2 mil från ställe, der auktion, marknad,
torgdag, mönstring med beväringsmanskap, uppbördsstämma eller annan
till folksamling föranledande förrättning hålles.
2. I stad ege vederbörande polismyndighet att, om anledning
skulle förekomma, att minuthandel med eller utskänkning af bränvin
bör förbjudas vid något af de i föregående moment nämnda tillfällen,
derom meddela föreskrift.
§ 9.
1. Minuthandel med bränvin må i allmänhet ega rum endast
från kl. 8 f. in. till kl. 8 e. in., men ej från kl. 6 e. in. dagen före
sön- eller helgdag till kl. 8 f. in. första derpå följande söknedag.
2. Utskänkning af bränvin får ej börja förr än kl. 6 f. m. och
skall i allmänhet upphöra å landet vintertiden kl. 6 e. m. och sommartiden
kl. 8 e. m. samt i stad hela året kl. 9 e. m.
3. A sön- eller helgdag får utskänkning af bränvin ega rum och
utskänkningsställe hållas öppet endast två timmar på morgonen, tre
timmar vid middagen och två timmar på eftermiddagen å tider, som
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid rättighetens meddelande bestämmes,
men aldrig under tiden för allmän gudstjenst.
4. Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger att efter vederbörande
kommunalstyrelses hörande förordna om inskränkning i eller
utsträckning af den i denna § bestämda försäljningstid, der särskilda
omständigheter dertill föranleda.
54
5. Under de tider, då minuthandel med eller utskakning af
bränvin ej är tillåten, får bränvin icke heller utlemnas eller å utskänkningsställe
förtäras.
§ 10.
1. Vid läger eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen,
vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse
af annan orsak kan komma i fråga att under endast någon
del af året utöfvas, må för kortare tid rättighet till bränvinsutskänkning
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter vederbörandes hörande
meddelas. Sådan utskänkning må i allmänhet endast ske till förtäring på
stället; och ege Kongl Maj:ts befallningshafvande att jemväl i öfrigt
dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.
2. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt
hufvudsäte.
§ 11-
1. Polismyndighet i stad samt kronobetjent och kommunalnämnd
å landet åligge tillse, att å minuthandels- och utskänkningsställe allmän
ordning samt de i denna förordning meddelade föreskrifter noga
iakttagas; och ega dessa myndigheter anbefalla stängning af minuthandels-
eller utskänkningslokal och bränvinshandelns eller utskänkningens
upphörande, när störande oordning förekommer eller anledning
finnes att sådan befara.
2. Förekomma å minuthandels- eller utskänkningsställe oordningar
af den art, att innehafvaren af rättigheten icke kan anses fortfarande
ega den för densammas utöfvande erforderliga frejd eller ordentlighet,
eller har någon af de enligt § 10 meddelade utskänkningsrättigheter
visat sig föranleda störande oordningar, må Kongl. Maj:ts
befallningshafvande på anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmäktige
och på landet af socknens eller angränsande socknars kom
-
55
munalnämnd efter vederbörlig undersökning ega att rättigheten inskränka
eller indraga.
§ 12.
o
1. A apotek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes
utlemnas utom för medicinskt ändamål på behörig läkares recept,
för tekniskt behof, då detsamma behörigen styrkes medelst intyg
af magistratsledamot, kronobetjent, kommunalstämmas eller kommunalnämnds
ordförande eller vice ordförande, och för vetenskapligt ändamål
på reqvisition af känd vetenskapsidkare; börande alla sådana
recept, intyg och reqvisitioner å apoteken qvarhållas och der
förvaras.
2. I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, hvilka
innehålla bränvin eller sprit, galle hvad medicinalförfattningarna
föreskrifva.
§ 13.
Bränvin må icke utlemnas till den, som är drucken eller berusad,
ej heller till minderårig. Den, som är berusad, får ej utdrifvas
från utskänkningsställe eller lemnas utan vård. §
§ 14.
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får
dörren till försäljningslokalen ej vara låst.
§ 15.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom
vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.
§ 16.
Ej vare någon berättigad till utsökning af betalning för bränvin,
som blifvit vid utskänkning utborgadt. Lag samma vare, då
56
bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en kanna utborgadt.
§ 17-
Byteshandel med bränvin vare ansedd lika med bränvinsförsäljning.
§ 18.
1. Bränvin, som vid minuthandel eller utskänkning hålles till
salu, skall i styrka uppgå till 46 procent och vara så renadt från finkelolja,
att det håller det af Kongl. Maj:t särskildt föreskrifna prof,
eller af så renad råvara beredt.
2. Det får ej heller försättas med finkelolja eller annat för
helsan skadligt ämne.
§ 19.
Hvad i denna förordning är stadgadt om handel med bränvin
skall med undantag af bestämmelserna i § 18 mom. 1 äfven gälla
för alla andra brända eller destillerade in- eller utländska spirituösa
drycker äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade; och vare
vid beräkning af myckenhet, som minst må säljas, icke någon skilnad,
om det sålda utgör ett eller flera slag.
§ 20.
1. Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid
befares, skall det vara underkastadt försegling och, på sätt i tullstadgan
föreskrifves, förpassning.
2. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot
förpassning icke rum; skolande dock bränvin, när det i större myckenhet
än femton kannor forslas landvägen inom en mil från kusten
mellan norska gränsen och gränsen emellan Blekinge och Kalmar län,
åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro och heder senast inom
57
en vecka före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i
riket olofligen infördt.
§ 21.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas skall
vara anbragt skylt, som utvisar rörelsen.
t
§ 22.
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller
utskänkning af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrumrnet
anslaget.
§ 23.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,
utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som mot föreskriften i § 4 mom. 1 tillhandagår med anskaffande
af bränvin eller öfverträder det i § 12 gifna förbud, böte
första gången från och med 50 till och med 100 kronor, andra gången
från 100 till och med 200 kronor samt tredje gången från 200 till
och med 400 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan
förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två månader
till och med ett år. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga
bränvin till och med 100 kannor tillika med kärl, som för dess
afhemtning äro tjenliga, underkastade beslag och förbrutna.
§ 24.
1. Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin
vid tillfälle, då försäljningsrätten ej får utöfvas, eller å annat ställe, än
tillståndsbeviset medgifver, eller begagnar någon, mot hvad i § 4
mom. 2 är stadgadt, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe,
än der han sin försäljningsrätt utöfvar, eller bryter någon mot § 9 mom.
5 eller mot § 15 eller underlåter någon att ställa sig till efterrättelse
58
de föreskrifter, som meddelas enligt § 11, eller tillåter den, som icke
är till utskänkning berättigad, att något af det sålda å försäljningsstället
förtäres eller afhemtas i mindre belopp, än han är berättigad
föryttra, böte första gången från och med 50 till och med 100 kronor
samt följande gånger från 100 till och med 200 kronor. Lag samma
vare, om den, som enligt § 10 erhållit rättighet till utskänkning för
kortare tid, utöfvar densamma utan att iakttaga de inskränkningar
dervid, som kunna blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifna.
2. Begår någon förbrytelse mot § 18, böte första gången från
och med 100 till och med 200 kronor samt följande gånger från 200
och med 500 kronor.
3. År den, som andra resan begått någon af de i denna §
uppräknade förbrytelser, innehafvare af rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, vare han tillika förlustig rättigheten.
§ 25.
Uraktlåtenhet att iakttaga föreskriften i § 1, att varm, lagad
inåt alltid skall vid utskänkning af bränvin finnas att tillgå, samt
förbrytelse mot föreskriften i § 5 att till påteckning uppvisa tillstånd
sbeviset, eller mot §§ 13, 14, 21, eller 22 straffas med böter
från och med 25 till och med 100 kronor.
§ 26.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelse mot denna förordning
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen
till dubbla böter och miste tjensten.
§ 27.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot denna förordning
är ställd under tilltal, fortsätter samma förbrytelse, skall för hvarje
gång, han efter derom utfärdad och delgifven stämning härtill varder
59
lagligen förvunnen fällas till de böter eller det fängelsestraff, som
är för sådan förbrytelse stadgadt, dock må fängelsestraffet icke öfverstiga
ett år.
§ 28.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning; begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete
o o y
antagen person, lika som vore förbrytelsen af husbonden sjelf föröfvad.
§ 29.
Underlåtes vid land väga transport af bränvin föreskrift, som i
§ 20 är gifven, dömes varan förbruten, derest egaren ej gitter visa,
att hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit vederbörligen förtullad.
§ 30.
Böter, som äro ådömda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 31.
Af böter, som enligt denna förordning ådömas, samt värde af
bränvin och kärl, som anses förbrutna, tillfälle två tredjedelar åklagaren
och en tredjedel den kommuns fattigkassa, der den åtalade
förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel.
§ 32.
Kong! Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver
iakttagande af hvad i donna förordning är stadgadt.
§ 33.
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente
samt de personer, hvilka särskild! antagas att vaka öfver förordningens
efterlefnad, åligge att förbrytelser mot densamma åtala.
60
2. I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon
mot hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken
han njuter kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och
ej heller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd
i mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt,
att denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 34.
o
1. A landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande
kommunalmyndighet egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser
mot denna förordning varda angifna till åtal.
2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 33 mom. 1
omförinälde allmänne åklagare. Beslag skall göras i två vittnens
närvaro.
§ 35.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning
bära vittne endast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat
eller förtärt. §
§ 36.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna
åtalas och afdömas med undantag: af frågor om oloflig
o O O
bränvinsförsäljning i de städer, der poliskammare finnes, uti hvilka
dylika frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.
61
Öfvergående stadgande!!.
§ 37.
1. Källarmästare, vinskänkare, läkare af schweitzerirörelse, traktörer
och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, bibehållas
vid den rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
som dem på grund deraf tillkommer, äfvensom de näringsidkare,
som erhållit sådan rätt för bestämd tid, hvilken icke tilländagår före
ingången af det försäljningsår, då denna förordning träder i gällande
kraft.
2. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då kongl. förordningen
af den 18 januari 1855 angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker blef till
efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke
upphört, då må samma rättighet, så framt den icke varder uppsagd
■eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den, som,
då kong! förordningen af den 26 augusti 1873 angående vilkoren för
försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till sådant
gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon af dem lefver och
gästgifverihållningen vid samma gästgifveri sjelf eller genom annan
behörig person besörjer.
3. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet, då
må rättigheten till utskänkning af bränvin under förestående vilkor
tillgodo njutas under loppet af tjugo år, räknade från den tid, denna
förordning träder i gällande kraft.
O o
§ 38.
o
A gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åbor fördelad, skall
en af kronobetjent påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är
till bränvinsutskänkning berättigad, vara anslagen hos den, som för
62
tillfället utöfvar försäljningsrätten, och hos honom under samma tid
jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 21 föreskrifves.
§ 39.
De näringsidkare, som enligt § 37 innehafva rätt till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, skola före ingången af hvarje
försäljningsår hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäla, om
och i hvilken lokal de ämna utöfva denna rätt, och äro skyldige
ställa sig denna förordnings föreskrifter till efterrättelse med undantag
af dem, som röra vilkoren och sättet för rättigheters erhållande.
§ 40.
Denna förordning träder i kraft för stad från den 1 oktober
och för landet från den 1 november 18
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
MED
FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGAR
ANGÅENDE
mUDIB OCH FÖRSÄLJNING tf BRÄNVIN
AFGIFVET AF
DERTILL AF KONGL. n,1AJ:T FÖRORDNADE KOM ITERADE
DEN 20 DECEMBER 1878.
III
STOCKHOLM
TRYCKT I CENTRAL-TRYCKKIIIET
1878.
III.
BILAGOR
INNEHÅLL:
Sid.
I. Yttranden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande angående verkan af gällande bränvins
lagstiftning
i afseende på förbrukningen af starka drycker .................................... 1
II. Utlåtande af Kongl. Medicinalstyrelsen angående det inflytande, som missbruk af rusdrycker
utöfvat på sjukdomsformerna......................................1........................ 75
III. Sammandrag af de utaf läkarne afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor angående
missbruket af rusdrycker .............................................................................. 78
III a. Länssammandrag af läkarnes rapporter ......................................................... 88
III b. Å länslasaretten, särskilda sjukvårdsinrättningar, Stockholms garnisonskaserner samt
militärsjukhusen vårdade och döde till följd af delirium tremens och alkoholismus
chronicus ................................................................................................... 89
IV. Anförande angående bränvins renhet, hållet i komitens sammanträde den 22 Oktober
1878 af Professor Sten Stenberg.................................. 90
Y. Några experimentella bidrag till belysande af frågan om det inflytande, som bränvinets
föroreningar hafva på dess fysiologiska verkningar, af Professor Sten Stenberg ......... 97
Tabellbilagor:
Tab. n:o I. Tillverkning och förbrukning af bränvin och andra starka drycker i Sverige
åren 1861—76, jemförde för åren 1872—76 med en del främmande
länder ............................... 133
Tab. n:o II. Antalet sakfälde för fylleri åren 1856—76 .......................................... 184
Tab. n:o III. Fördelning mellan städer och landet af sakfälde för fylleri åren 1856,
1860, 1865, 1870 och 1875 ........................................................... 137
Tab. n:o IY. Antalet sakfälde för olaga försäljning af bränvin samt för annan förbrytelse
mot gällande förordning om bränvinsförsäljning åren 1857—76 ............... 138
Tab. n:o V. Antal försäljningsrättigheter under försäljningsåren från och med 1855—56
till och med 1876—77 :
Sammandrag för hela riket......................... 140
» » städerna .............................................................. 141
» » landsbygden............................................................ »
Särskilda uppgifter för hvarje stad ........................................ 142
» » » hvarje läns landsbygd....................................... 172
Tab. n:o VI. Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning under kalenderåren
1856—69 ................................................................... 180
Tab. n:o VII. Städernas behållna andelar af bränvinsförsäljningsafgifterna under kalenderåren
1856—69 .............................................................................. 190
Tab. n:o VIII. Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning under försäljningsåren
från och med 1869—70 till och med 1876—77.................................... 198
Tab. n:o IX. Städernas behållna andelar af bränvinsförsäljningsafgifterna under försäljningsåren
från och med 1869—70 till och med 1876—77 ..................... 208
I.
Yttranden af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande angående
verkan af gällande bränvinslagstiftning i afseende på förbrukningen
af starka drycker.
1) Öfverståthållare-Embetet anför uti femårsberättelsen för åren 1856
—1860:
»Missbruket af rusgifvande drycker har de senare åren i allmänhet aftagit;
hvarom stadgad öfvertygelse vinnes, om man närmare granskar den summa,-riska redogörelse för antalet personer, som under åren 1858—1860 blifvit i
poliskammaren fälde till ansvar för fylleri. I samma mån bruket af bränvin
aftagit, har, såsom surrogat derför, förbrukningen af maltdrycker, särdeles
s. k. bajerskt Öl, tilltagit, hvilket haft ökad tillverkning af sistnämnda vara
nch deraf beroende prisnedsättning till följd.»
Uti femårsberättelserna för åren 1861—1865 och 1866—1870 upprepas
samma omdöme, att missbruket af rusgifvande drycker i hufvudstaden, att
döma af antalet till ansvar för fylleri fälda personer, aftagit.
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 yttras:
»Antalet af dem, som under förra perioden hos polisdomstolen och poliskammaren
fäldes till ansvar för fylleri, utgjorde 8,565 eller i medeltal för
år 1,718. Antalet af dylika personer under denna period utgör 14,654 eller
i medeltal för år 2,930,8. Oaktadt kommunalförvaltningens lofvärda bemödanden
att inom gränsen för dess befogenhet söka motverka missbruket af rusgifvande
drycker, häntyder dock omförmälda tillökning i fylleriförseelsernas
antal på nödvändigheten af ytterligare åtgärders vidtagande i sådant afseende,
och förberedande steg hafva under periodens sista år också blifvit tagna för
att få bränvinsförsäljningen i hufvudstaden ordnad på det enda sätt, som
hittills visat sig vara i någon mån verksamt att hämma dess missbruk, eller
genom densammas öfverlåtande åt ett bolag.»
Uti särskildt utlåtande af den 14 december 1877 har ÖfverståthållareEmbetet
å de af komitén framstälda frågor afgifvit följande svar:
»Den första frågan lyder sålunda:
»Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom hufvudstaden
och, om sä skett, hvilka är o de sannolika anledningarne dertill?)'')
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs betänkande. 1
2
För besvarande af frågans förra del får Öfverståthållare-Embetet, som
härvid ansett sig ej behöfva gå längre tillbaka än till början af år 1871, nu
meddela:
att antalet personer, hvilka vid Stockholms domstolar blifvit för fylleriförseelser
under åren 1871—1876 tilltalade och sakfälde, utgjort
under år 1871 ....................................... 2412
» b 1872 ....................................... 2788
» b 1873 ....................................... 2897
b » 1874 ....................................... 3064
b b 1875 ....................................... 3578
» » 1876 5718,
deraf belöper å polisdomstolen
under år 1871 ...................................... 2380
b » 1872 ....................................... 2780
b b 1873 ....................................... 2884
B B 1874 ....................................... 3050
b b 1875 ....................................... 3560
B B 1876 ....................................... 5701;
samt att Öfverståthållare-Embetet för innevarande år 1877 endast är i tillfälle
lemna uppgift å antalet personer, som af polisdomstolen ådömts ansvar
för fylleri, hvilket antal emellertid för tiden från den 1 januari till nästlidne
november månads slut utgör icke mindre än ............... 6426.
Dessa siffror utvisa alltså under perioden 1872— november 1877 en
jemn stegring och, om äfven härvid den omständighet bör tagas i betraktande,
att under sagda tid hufvudstadens folkmängd alltjemt ökats, så att, då befolk
-
ningen
år 1871 utgjorde .................. 138,512 personer,
uppgick den b 1872 till .................. 143,735 b
b 1873 b .................. 147,249 b
b 1874 b .................. 150,446 b
b 1875 b .................. 152,582 b
b 1876 b .................. 157,215 b
hvilket för åren 1872—1875 antyder någon minskning i missbruket af starka
drycker inom hufvudstaden, lärer dock få anses alldeles otvifvelaktigt, att
under de senaste två åren förenämnda missbruk på ett betänkligt sätt tilltagit.
Beträffande frågans senare del eller de sannolika anledningarne till det
i hufvudstaden sålunda ökade missbruket af rusdrycker, synes dessa hufvudsakligen
vara att söka i de gynsamma ekonomiska förhållanden, som under
åren 1876 och 1877 egt rum, de ökade tillfällen till arbetsförtjenst, som derigenom
yppats, samt deraf föranledd ökad tillgång på penningar.
3
Hvad vidare angår andra frågan eller »Huru är den lofliga bränvinsförsäljningen
ordnad inom hufvudstaden ?» får Öfverståthållare-Embetet meddela,
att ntskänkningen af och minuthandeln med bränvin i Stockholm sedan den
1 oktober 1877 är efterlåten åt ett bolag, benämndt »Stockholms TJtskänkningsaktiebolag»
— — — — — — — — — — — — —
Tredje frågan, huruvida såsom sannolikt kan antagas, att lönkrogar finnas
inom hufvudstaden, anser Öfverståthållare-Embetet böra nekande besvaras.
Det kan väl vara möjligt, att personer, hvilka i stadens hamnar, å Djurgården
eller vid lägerplatser inom stadens område idka en ambulatorisk försäljning
af kaffe och andra sådana drycker, dervid någon gång olofligen utskänka
bränvin, men om äfven undantagsvis ett fall af förenämnda beskaffenhet skulle
inträffa, lärer en dylik olaga utskänkningsrörelse ej förekomma i någon nämnvärd
grad.
Slutligen har komitén begärt upplysning om de resultat, bränvinsförsäljningens
öfverlåtande åt ett bolag i Stockholm kan anses hafva medfört i afseende
å sedlighetens och ordningens befrämjande.
Då Stockholms utskänknings-aktiebolag, såsom nyss blifvit nämndt, under
en tid af omkring endast två månader utöfvat sin egentliga verksamhet, har
man naturligtvis ännu icke kunnat om densamma vinna tillräcklig erfarenhet,
för att derå grunda ett bestämdt omdöme i det afseende, hvarom nu är fråga,
men, med hänsyn till bolagets organisation och det sätt, hvarpå dess verksamhet
är ordnad, hyser Öfverståthållare-Embetet den förhoppning, att bränvinshandelns
öfverlåtande å ett bolag skall på sedlighet och ordning inom
hufvudstaden utöfva ett särdeles välgörande inflytande, i hvilket afseende
Öfverståthållare-Embetet anser sig böra nämna, att de egentliga krogarne,
som före den 1 oktober 1877 uppgingo till ett antal af omkring 150 och
höllos öppna under helgdagarne 14 timmar och under söckendagarne 18 timmar,
numera utgöra ett antal af endast 87 och äro för allmänheten tillgängliga
endast 8 V, timme under helgdag och 16 timmar under söckendag. Omförmälda
inflytande skulle dock tvifvelsutan blifva ännu större, om det stode
i stadens makt förekomma, att, såsom nu är förhållandet, utom Stockholms
område, men invid dess gränser anlades bränvinsförsäljningsställen, de der
hufvudsakligen, om ej uteslutande, afse stadens befolkning, men äro fria från
den tillsyn och de restriktioner i öfrigt, som gälla för dylika försäljningsställen
inom staden och dess område. Fastän, på sätt ofvan blifvit nämndt, det ännu
är för tidigt att om resultaten af bolagets verksamhet i nu ifrågakomna hänseende
uttala något omdöme, torde dock ej böra lem nas oanmärkt, hurusom
under sistförflutne oktober och november månader eller den tid, under hvilken
utskänkningsbolaget omhänderhaft bränvinsförsäljningen i hufvudstaden, antalet
personer, som af polisdomstolen blifvit sakfällde för fylleri, nedgått, så att, då
dessas antal under nästlidne september månad utgjorde 701, belöper å oktober
månad ett antal af 586 och å november månad ett antal af 535, emot respektive
598, 703 och 628 under september, oktober och november månader år 1876.»
4
2) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Om än smaken för rusgifvande drycker qvarstår och äfven mor eller
mindre gör sig gällande vid tillfällen af besök i städerna och på andra ställen,
der tillgång dertill finnes, samt med förhållandet härutinnan någon märkbarare
förändring under perioden icke inträffat, kan det likväl antagas, att superiet
och bruket i allmänhet af bränvin förminskats; och torde, i fall de flera i
trakterna omkring hufvudstaden gjorda företagen att anlägga och drifva öloch
porterbryggerier vinna efterföljd, anledning vara att hoppas, att allmogen
uti de derstädes beredda dryckerna likasom uti det i handeln till billiga pris
tillgängliga bärvinet finna ett surrogat, som småningom uttränger bränvinet.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865 saknas särskildt utlåtande uti
ifrågavarande afseende; hvaremot uti femårsberättelsen för åren 1866—1870
yttras följande:
»Att döma efter antalet af beifrade fylleriförseelser, synes dryckenskapslasten
fortfarande vara i aftagande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 förekommer icke något särskildt
yttrande i ämnet.
Uti särskildt utlåtande af den 7 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor meddelar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande:
Bo. Att missbruket af starka drycker icke kan anses hafva på sista
tiden tilltagit inom länet;
2:o. — — — — — — — — — — — — — — —; *
3:o. att lönkrögeri, om än i aftagande, dock äfven på senare tider öfvats,
särdeles i trakter, der i och för något mera omfattande företag en större
arbetsstyrka varit sammandragen, och detta någon gång äfven i närheten af
gästgifvaregård med bränvinsförsäljningsrätt eller annat utskänkningsställe; och
4:o. att, om också icke något mera framstående resultat, hvad ordning
och sedlighet beträffar, visat sig af bränvinsförsäljningens i städerna upplåtande
åt bolag, det dock anses, att dessas försäljningsföreståndare bättre än de
förra utskänkningsidkarne tillse rörelsens rätta handhafvande.»
3) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Täl förekommer ännu bland allmogen missbruk af starka drycker, ehuru
numera ganska sällan och vanligen icke vid andra tillfällen än besök i städerna,
då lättheten att varan erhålla föder begäret. Orsaken till denna helso
*
De af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna svar å komiténs andra fråga, huru den
lofliga bränvinsförsäljningen är ordnad inom de särskilda länen, hafva här icke blifvit upptagna,
enär uppgifter i sådant afseende förekomma uti de af komitén meddelade tabeller angående bränvinsförsäljningen.
5
samma och glädjande förändring i folkets lefnadssätt hör otvifvelaktigt sökas,
dels uti den nyare lagstiftningen för tillverkning och försäljning af bränvin,
hvilken dryck derigenom så fördyrats, att dess umbärande blifvit för den
obemedlade nära nog en nödvändighet, dels ock i den år från år stigande
bildningen bland folket, dertill folkskolorne, om ej alltid skötte med det nit
och den omtanka för upplysningens utbredande, som vore'' önskligt, likväl
väsentligen bidragit genom det begär efter vetande och kunskaper, som de
otvifvelaktigt hos allmogen framkallat.
I samma mån begagnandet af bränvin aftagit, har deremot bruket af kaffe
tilltagit, och synnerligast bland qvinnorna mångenstädes öfvergått till missbruk.
Om än ej så skadligt inverkande på befolkningens fysiska och psykiska
förmögenheter, som bränvinet, medförer likväl bruket af kaffe till öfvermått
obestridligen skadliga följder och för välståndet känbara utgifter. Öl, äfven
så kalladt bäjerskt, begagnas jemväl af allmogen, dock till dagligt behof
endast af dem sjelf beredda maltdrycker.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Huruvida hos länets befolkning missbruket af starka drycker i någon
väsentligare mån till- eller aftagit, kan väl icke med visshet afgöras, men,
enligt de till länsstyrelsen ingångna uppgifter, skall detta missbruk hafva
aftagit något å landsbygden, hvaremot sådant synes icke vara förhållandet i
städerna.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Missbruket af starka drycker skall enligt de till länsstyrelsen ingångna
uppgifter å såväl landsbygden som i städerna under perioden icke obetydligt
aftagit.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Enligt de till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingångna uppgifter
från såväl landsbygden som städerna, anses missbruket af starka drycker
icke hafva tilltagit. Så yttrar härom magistraten i Upsala: »Omsättningen af
sprithaltiga drycker har å stadens minuthandels- och utskänkningsställen, öfver
hvilka fortfarande likasom hittills ett för stadens räkning bildadt bolag förfogar,
utgjort under försäljningsåren:
1870— 1871 .................. 140,941 kannor,
1871— 1872 ................... 136,556 »
1872— 1873 ..................... 115,944 »
1873— 1874 ..................... 122,982 »
1874— 1875 ............... 195,751 »
»Ehuru således det försålda kanntalet, som under perioden 1866—1870
ökats från 120,640 kannor till 137,137 kannor, under sista året af innevarande
period än ytterligare betydligt stegrats, synes man likväl häraf ej vara berättigad
antaga, att sjelfva förbrukningen inom staden och omgifvande landsbygdsbefolkningen
skulle uti någon nämnvärd grad vara i tilltagande, enär
6
under försäljningsåret 1874—1875 dels en ganska stor mängd främmande
arbetsfolk inom staden och dess närmaste omnejd funnit sysselsättning vid
flere der då pågående allmänna arbeten af större omfattning, dels ock den
mindre partihandeln, i följd af en förändrad lagstiftning, från och med 1875
års början öfvergått från enskildes händer till ofvan bemälde bolag, hvilken
sistnämnda omständighet utan tvifvel förnämligast bidragit till det förhöjda
siffertalet för bolagets försäljning under nu ifrågavarande år.»
Magistraten i Enköping anför: »Missbruket af starka drycker torde icke,
att döma af de för fylleri och dryckenskap till ansvar fäldes antal, hafva
tilltagit.»
Kronofogden i första fögderiet yttrar: »Användandet af rusgifvande drycker
är bland ortens befolkning i aftagande». Kronofogden i andra fögderiet
förmäler: »Missbruket af starka drycker kan icke sägas hafva tilltagit, fast
hellre aftagit.» Kronofogden i tredje fögderiet yttrar: »Missbruket af starka
drycker har betydligt förminskats;» och kronofogden i fjerde fögderiet anför:
»Förtäringen af bränvin och dermed jemförliga spritdrycker har i betydlig
mån minskats.» Endast kronofogden i femte fögderiet har en härifrån afvikande
åsigt och yttrar: »Missbruket af starka drycker synes snarare till- än
aftagit.»
Hvad landsbygden angår, är det sannolikt, att missbruket af starka drycker
icke tilltagit, hvilket antagande vinner stöd deraf, att då kanntalet, hvarefter
afgiften för försäljning af starka drycker blifvit beräknad å landsbygden
i XJpsala län, år 1870—1871 uppgick för utskänkning till 7,000 kannor och
för minuthandel till 4,150 kannor, hade det beskattade kanntalet 1874—1875
nedgått till 5,863 kannor för utskänkning och 1,200 kannor för minuthandel,
hvarjemte de ständiga utskänkningsställenas antal å landsbygden minskats
från 8 till 5. Betraktar man deremot länet i sin helhet eller städer och landsbygd
tillsammans, så finner man, att det kanntal af spritvaror, hvarefter afgift
blifvit beräknad och som år 1870 utgjorde 105,861 V3 kannor, år 1875
stigit till 170,562 Va kannor och således ökats icke mindre än 61 procent.
Äfvenledes har antalet af de personer, som blifvit för fylleri sakfälde,
hvilket, enligt Justitie-Statsministerns underdåniga embetsberättelse för de
senaste fem år, för Indika dessa berättelser varit tillgängliga, då förra femårsberättelsen
afgafs, i medeltal uppgick till en person på 1,054 invånare i Upsala
län, under motsvarande period af senaste qvinqvennium i medeltal uppgått
till en person på 535 invånare, under det medeltalet i hela riket för
samma tid utgjort en för fylleri sakfälld på 401 personer. Antalet för fylleri
sakfällde, som år 1869 var i Upsala län 41 och i hela riket 8,215, har för
hvarje år ökats, så att antalet år 1873 i Upsala län uppgick till 358 och i
riket till 13,619. Detta antal har således under denna tid i Upsala län nära
niodubblats, under det detsamma i hela riket blott ökats med fem åttondelar
af dess förra belopp. Om detta sammanställes med omförmälda, ofantligt
ökade försäljning af spritdrycker i Upsala stad, är det svårt att tro, att, om
7
än missbruket af starka drycker på landet icke tilltagit, detta äfven kan vara
förhållandet i Upsala, der äfven ojemförligt största antalet fylleriförseelser
blifvit beifrade.
Antalet för fylleri sakfällde i Upsala län, jemfördt med antalet för fylleri sakfälde
i hela riket under de sista fem år, för hvilka Justitie-Statsministerns embetsberättelse
är tillgänglig.
Sakfälde för |
Sakfälde för |
Antal invånare |
Antal invånare riket |
|
År 1869 ......... |
41 |
8,215 |
2,429 |
506 |
.. 1870 ......... |
61 |
8,667 |
1,647 |
481 |
» 1871 ......... |
196 |
10,290 |
516 |
409 |
» 1872 ......... |
287 |
11,748 |
355 |
362 |
.. 1873 ......... |
358 |
13,619 |
287 |
315 |
Summa |
943 |
— |
5,234 |
— |
Medeltal |
189 |
— |
1,047 |
— |
Då länets befolkning i medeltal för ofvanstående fem åren uppgått till
101,192 personer och rikets befolkning under samma tid i medeltal utgjort
4,215,969, utgör således antalet af de för fylleri sakfälde i medeltal för Upsala
län 1 på 535 och i riket 1 på 401.»
Uti särskildt utlåtande af den 3 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
i>l:o. Att missbruket af starka drycker på sista tiden icke tilltagit, ehuru
konsumtionen af spritdrycker är stor, synnerligen i Upsala stad och dess
omnejd.
2:o. — — — — — i
3:o. Att lönkrogar kunna antagas icke finnas inom länet, ehuru åtal
någon gång förekommer för oloflig bränvinsförsäljning, och detta jemväl å
orter, der loflig bränvinsförsäljning idkas; samt
4:o. Att, då den under detta nummer uppstälda fråga rörer endast
Upsala stad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnar och åberopar magistratens
skrifvelse i ämnet, till hvilken skrifvelses innehåll under numren
1, 2 och 3 Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl hänvisar såsom svar å
frågorna i hvad Upsala stad angår.»
Yarande uti magistratens i Upsala skrifvelse den 30 november 1877
meddelade följande upplysningar:
»l:o. Det torde vara svårt att finna någon säker och tillförlitlig mätare
för bedömandet af frågan, huruvida missbruket af starka drycker i nämnvärd
mån tilltagit. Härvid kunna och böra åtskilliga faktorer komma i betraktande,
såsom det allmänna välståndet, de siffror, som fattigvårds- och brottmålsstatistiken
lemna, samt slutligen det antal kannor af spritdrycker, som för
-
8
säljas och konsumeras inom orten. Det allmänna välståndet har otvifvelaktigt
under de senaste åren varit uti jemnt stigande, såsom visar sig af de
många både större och mindre byggnadsföretagen samt det ringa antal konkurser,
som inträffat, samt af den på mångahanda sätt synbarligen framträdande
förbättringen i de arbetande klassernas lefnadsvilkor. Hvad angår
fattigvårdens omkostnader, så hafva desamma hållit sig vid ungefär lika siffror
under de senaste åren, en omständighet, som, i betraktande af den ständigt
stigande folkmängden och de under samma period betydligt fördyrade lifsmedlen
samt ett öfver höfvan stegradt pris på bostäder, synnerligast mindre
lägenheter, måste vittna om snarare ett förbättradt än ett försämradt ekonomiskt
tillstånd. Brottmålsstatistiken utvisar ett särdeles ringa antal af just
sådana brott, som företrädesvis åtfölja fyllerilasten, nämligen slagsmål och
oljud å allmänna gator. Af de många vid stadens domstol åtalade fylleriförseelserna
härleda sig en ganska stor mängd, enligt hvad de åtalade personerna
sjelfve för stadsfiskalen uppgifva, af omättligt förtärande af maltdrycker.
Ehuru det försålda kanntalet af spritdrycker å stadens minuthandels- och
utskänkningsställen under de senaste åren från och med året 1873 ej obetydligt
ökats, synes man likväl häraf ej vara berättigad antaga, att sjelfva
förbrukningen inom stadens och omgifvande landsbygds befolkningar skulle
uti någon nämnvärd grad vara i tilltagande, enär under ifrågavarande tidsperiod
dels en ganska stor mängd främmande arbetsfolk inom staden och dess
omnejd funnit sysselsättning vid flera då pågående allmänna arbeten af större
omfattning, dels ock den mindre partihandeln, i följd af den med året 1875
inträdda förändringen i lagstiftningen, från enskildes händer öfvergått till det
inom staden bildade bolag, som öfvertagit all den mindre parti- och minuthandeln
samt utskänkningen af spritvaror. På grund häraf och af de iakttagelser
utaf enskild beskaffenhet, hvilka magistraten varit i tillfälle att göra,
anser magistraten sig kunna uttala det omdöme, att missbruket af starka
drycker under de senaste åren ej tilltagit.
2:o. Såsom nyss förut blifvit omnämndt, är all den mindre parti- och
minuthandeln med samt utskänkningen af bränvin öfverlåten åt ett bolag,
som sedan flera år tillbaka varit härstädes bildadt i öfverensstämmelse med
10 § i gällande bränvinsförsäljningslag. Bolaget bedrifver rörelsen å ett
minuthandels- och fjorton utskänkningsställen, deraf sju s. k. krogar för arbetsklassen
och sju källare och schweitzerier. Krogrörelsen utöfvas af bolaget
sjelf genom föreståndare, hvilka till bolaget enligt faststälda pris redovisa
för alla af dem försålda spritdrycker, men hvilka för egen del utöfva den
handtering, som vanligtvis är och lagligen skall vara med utskänkningen förbunden.
Schweitzeri- och källarrörelsen är deremot på andra personer öfverlåten
i enlighet med 21 § i bränvinsförsäljningslagen. Enligt kungörelse af
magistraten den 2 september 1874 må utskänkningsställena kunna hållas
öppna från och med den 15 maj till och med den 15 september till klockan
half tolf på natten, men under den öfriga tiden på året allenast till klockan
9
elfva på natten. Denna magistratens kungörelse, som i sjelfva verket utgör
ett medgifvande utöfver hvad i § 26 af nyssnämnda lag stadgas, ehuru medgifvandet,
i följd af hvad förut i sådant hänseende varit såväl här som i
andra städer förordnadt, snarare kan betraktas såsom en restriktiv åtgärd, har
utöfvat en synnerligen god verkan, enär de nattliga orgier, som ofta pläga
följa efter en på krogen tillbringad allt för lång afton, härigenom i högst
märkbar grad aftagit; en naturlig följd deraf, att det vanligtvis är den sista
på krogen tillbringade timman, som grundlägger det besinningslösa ruset. —
Hvad särskildt angår de s. k. krogarne i egentlig mening eller de utskänkningsställen,
som bolaget sjelf disponerar, så har bolaget af egen fri vilja
sedan många år tillbaka låtit stänga dessa ställen under sommartiden klockan
tio samt under öfriga årstider klockan nio på aftonen, en anordning, som
utan tvifvel i högst väsentlig mån verkat gynsamt för den allmänna ordningen.
Dessa samma ställen hållas under marknadsdagar stängda från klockan
fyra till sju eftermiddagen, en åtgärd, som visat sig medföra den goda påföljden,
att landtboarne, sedan de uträttat sina angelägenheter, ej förledas att
glömma sig qvar på krogen. Under sön- och helgdagar håller bolaget, likaledes
af egen fri vilja, sina egna utskänkningsställen stängda under följande
annars för försäljning lofgifna tider, nämligen: från åtta till tio på förmiddagen
samt från fem till sju eftermiddagen, hvilken åtgärd naturligen ej kan
annat än medföra god verkan. Slutligen anmärkes, att under tid, då utskänkning
är förbjuden, gäster ej må uppehålla sig inne å utskänkningslokalen, vid
äfventyr af vite för såväl den värd som den gäst, hvilken öfverträder förbudet.
3:o. Ehuru under nästan hvarje år en eller annan person blifvit sakfäld
för oloflig försäljning af bränvin, hafva dock omständigheterna härvid tydligen
utvisat, att fråga ej varit om någon ständig och fortgående olaga försäljning
eller sådan, som man i dagligt tal benämner lönkrögeri, som också i denna
mening, efter hvad magistraten har sig bekant, härstädes ej förekommit.
4:o. Det sedan flera år tillbaka här i staden verkande, förut omnämnda
bolaget, har utan tvifvel inlagt ganska aktningsbjudande förtjenster till hämmande
af de skadliga följder, som alltid måste i ett eller annat afseende åtfölja
bränvinsförsäljningen. — Klart är, att då bolagets krogföreståndare ej
hafva någon vinst af konsumtionen af spritdrycker, så hafva föreståndarne
icke heller deruti någon maning att, i hvad på dem kunde bero, söka uppdrifva
denna konsumtion. I följd af krogföreståndarnes beroende af bolaget,
som kan när som helst afskeda dem och å lokalen, som är af bolaget förhyrd,
insätta en annan, tvingas föreståndarne att af omsorg för eget bästa
iakttaga ordentlighet för sin egen person samt att med urskiljning välja sina
tjenstebiträden. Schweitzeri- och källarrörelsens idkares beroende af bolaget
för sina rättigheters bibehållande utöfvar äfven på dem ett särskildt tvång till
iakttagande af gifna ordningsföreskrifter. Bolagets omtanke att förskaffa rymliga
och snygga lokaler har äfvenledes visat en gynsam verkan till god ord
-
10
ning genom det moraliska tryck, som så beskaffade lokaler utöfva på krogbesökarnos
känsla af skyldigheten att derstädes iakttaga en viss ytttre anständighet.
Bullersamma uppträden å stadens krogar äro derföre numera högst
sällsynta.
Med hänsyn till hvad magistraten här förut under 2:dra punkten anfört,
får magistraten rörande härvarande bolags verksamhet förklara, att densamma
varit och fortfarande är — såväl i sedligt afseende som i fråga om den allmänna
ordningens befrämjande — af ett så väsentligt gagn, att, derest minuthandeln
med och utskänkningen af bränvin skulle åter göras till en fri näring
och till föremål för fri täflan, så skulle en sådan åtgärd utan tvifvel
medföra högst betänkliga olägenheter till verklig skada för samhället.»
4) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Det omåttliga bruket af rusgifvande drycker, som ännu för ett tiotal
af år tillbaka var så allmänt och som icke blott underhöll en grof råhet
i allmänna lifvet, utan äfven var en orsak till grof brottslighet, har lyckligtvis
på senare tider betydligen aftagit. De lyckliga följderna deraf på samhällslefnaden
visa sig äfven ständigt vid alla folksammankomster, som i allmänhet
numera, i motsats till förhållandet i förra tider, aflöpa i stillhet och
lugn utan alla, den allmänna ordningen störande, uppträden.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Hvad Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande i sin föregående berättelse yttrat
i fråga om sedligheten och det aftagande bruket af rusgifvande drycker, har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den tillfredsställelsen att finna bekräftadt af
erfarenheten under den tid förevarande berättelse afser.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Hvad som i nästförutgångna femårsberättelse blifvit af Kongl. Maj.fis Befallningshafvande
anfördt om minskad förbrukning af rusgifvande drycker eger
äfven på nu ifrågakomna period sin tillämplighet. Det forna allmänna missbruket
af bränvin har alltmera aftagit i mån af varans stigande salupris och
tilltagande konsumtion af kaffe, bajerskt öl samt andra maltdrycker. Och
om äfven vid besök i städerna, der de flesta försäljningsställena finnas sammanförda,
eu inrotad vanas lockelser icke alltid låta sig öfvervinnas, äro dock
numera dessa företeelser alltför enstaka för att kunna föras befolkningen i
dess helhet till last. I sammanhang härmed bör dock icke lemnas oanmärkt,
hurusom en annan dryck, hvilken under benämning af vin, ehuru säkerligen
utan tillsats af drufsaft, tillhandahålles allmänheten såväl i handelsbodar som
i talrika utskänkningsställen i länet, vunnit ett år från år tillväxande insteg
i allmogens smak och mångenstädes undanträngt behofvet af bränvin, med
hvilket sagde dryck dock visat sig ega flere likartade egenskaper. Att denna
11
försäljningsrörelse missbrukats, är otvifvelaktigt; men torde den noggrannare
kontroll, som af dylikt förfarande framkallas och deråt vederbörande kommunalmyndigheter
af skyldig omtanke för kommunernas intressen skäligen kunna
förväntas böra låna en villig hand, blifva tillfyllestgörande för att motverka
handteringens skadliga inflytelse på befolkningen.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Bränvinsförbrukningen, till hvars hämmande nu gällande stadganden rörande
försäljningen af sprithaltiga drycker visat sig ändamålsenliga, befinner
sig på landsbygden i bestämdt aftagande. Nykterhet råder allmänneligen i
landtbefolkningens hem, der, i följd af bränvinets höga salupris och den försvårade
tillgången derpå, det dagliga bruket af denna vara blifver en alltmera
sällspord företeelse. Endast vid stadsfärder och någon gång vid samqväm
framträder begäret efter starka drycker öfvermäktigt och kommer landtmannen
att duka under för frestelsen. I afseende deremot på den lägre arbetande
befolkningen i städerna kan omdömet icke utfalla lika gynsamt. Den
rikligare arbetsförtjensten, de många försäljningsställena och lätt åtkomliga
tillfällen till sällskap och bekantskaper utgöra för mången lockmedel, som
icke låta sig öfvervinnas; och kommer dertill, såsom så ofta inträffar, att arbetarens
hem, trångt, osundt och ovårdadt, icke förmår skapa honom någon
trefnad, blifver snart krogen hans käraste tillhåll. För att motverka detta
förderfliga krogsittande, hvilket i synnerhet hos den stora lösa arbetsbefolkningen
i Eskilstuna vunnit insteg, hafva såväl derstädes som uti en annan af
länets städer vederbörande vidtagit väsentliga inskränkningar uti försäljningstiderna.
Verkningarna af detta förfaringssätt hafva visat sig särdeles tillfredsställande
och mana till fortsatta bemödanden i samma riktning.
Förbrukningen af maltdrycker och vin har fortgått i större omfattning
än någonsin, hvarvid dock försäljningen af förstnämnda drycker icke ledt till
annat missbruk än att synnerligast under periodens tre första år oloflig försäljning
deraf till förtäring på stället förekommit här och hvar på landet,
mestadels i förening med landthandel. Handeln med vin kan deremot icke
•frånkännas ett högst skadligt inflytande med hänsyn ej mindre till den utbjudna
varans rusgifvande beskaffenhet och de för helsan skadliga tillsatser,
hvarmed den är bemängd, än äfven till följd af den stora lätthet, hvarmed
vinet öfverallt på landsbygden åtkommes. Denna handelsrörelse bedrifves
nemligen derstädes icke allenast på åtskilliga gästgifvaregårdar och de särskilda
försäljningslokaler, 11 till antalet, der vin får till förtäring på stället
afvttras, utan utöfvas i långt större utsträckning i de flesta handelsbodar, af
hvilka, enligt inkomna uppgifter, 49 lära inom de olika landsorterna tillhandahålla
vin för afhemtning. Genom den i Kongl. förordningen den 18 september
1874 kommunalnämnderna medgifna rätt att förbjuda landthandlare
försäljning af vin, då densamma främjat oloflig utskänkning eller framkallat
oordningar, förefinnes väl numera möjlighet att kunna försvåra varans åtkomlighet,
men som dessa myndigheter under den tilländalupna korta tiden
12
efter tillkomsten af nämnda författning endast i enstaka fall ådagalagt en
verksam nitälskan för anlitande af nyssberörda utväg till missbrukets stafvande,
och åberopade stadgande derför hittills vunnit ringa tillämpning, tilltror
landshöfdingeembetet sig icke kunna bedöma, huruvida inom detta län
det med samma bestämmelser afsedda ändamål kan komma att uppnås.»
Uti särskildt utlåtande af den 26 januari 1878 öfver de af komitén
framstälda frågor:
l:o. »Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får såsom sitt på egen erfarenhet
och infordrade upplysningar från länets särskilda delar grundade omdöme meddela,
att under senare åren missbruket af dylika drycker aftagit allestädes i
länet och synnerligast bland landsbygdens befolkning, som numera endast under
besök i städerna samt vid större samqväm och folksamlingar plägar hemfalla
till omåttlighet uti ifrågavarande afseende. Detta lyckliga förhållande har väl
sin yttersta förklaringsgrund i en stigande intellektuel odling i förening med
ökad välmåga och hemtrefnad, som gifvit upphof åt och håg för andra förströelser
än dryckessamqväm, men närmast lär den aftagande förbrukningen
af rusdrycker få tillskrifvas det genom senare tiders lagstiftning åstadkomna
förhöjda pris på bränvin och minskade antal försäljningsställen å landet äfvensom
åklagaremaktens, ofta af kommunalmyndigheterna understödda nit att
beifra förseelser mot de i hithörande ämne gällande författningar. Att härvid
den försvårade åtkomsten af rusdrycker öfvat ett väsentligt inflytande på den
inträffade förbättringen synes, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning,
ofelbart framgå af den omständigheten, att å de orter, hvarest försäljning
af bränvin icke allenast utskänkningsvis och i minut utan äfven genom
mindre partihandel egt rum, missbruk af rusdrycker förekommit långt oftare
och mera allmänt än å de trakter, der dylika varor icke varit lätt åtkomliga.
I följd häraf är ock tillståndet i länets flesta städer vida mindre tillfredsställande
än å landsbygden. Men detta kan icke rättvisligen läggas den bofasta
lägre befolkningen till last, enär jemväl bland denna missbruket af starka
drycker märkbart aftagit, utan härflyter förnämligast från den mängd lösa
arbetare, som mestadels under de senast förflutna åren samlats i städerna och
derstädes, ovana vid återhållsamhet och ett ordentligt lefnadssätt, ohejdadt
hängifvit sig åt sitt inrotade begär efter rusgifvande drycker. Kör att, såvidt
möjligt vore, stäfja detta ofog, hafva i tvenne af länets städer vidtagits inskränkningar
i de eljest lofgifna försäljningstiderna, och dessa försök hafva
krönts med god framgång.
8:o. Beträffande härefter komiténs tredje fråga i afseende å lönkrogar, meddelas,
att som oloflig försäljning af spritdrycker sällan förekommer här i länet,
lönkrogar antagligen numera saknas; äfvensom att tillförene, då sådana
funnos, de dock blott undantagsvis gåfvo sig tillkänna på de orter, der genom
förutvarande loflig bränvinsminuthandel eller utskänkning spritdrycker voro
lätt tillgängliga.
13
4:o. Hvad slutligen vidkommer de resultat, som bränvinsförsäljningens
öfverlåtande, jemlikt § 10 i bränvinsförsäljningslagen, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande,
bär erfarenheten ådagalagt att der, såsom i Eskilstuna, sådant bolag tillkommit
för samhällets räkning och ordnat bränvinsförsäljningen, icke med hufvudsaklig
hänsyn till ekonomisk vinst utan i syfte att söka, såvidt möjligt är, hålla
bränvinsförbrukningen inom måttlighetens gränser dels genom inskränkning
af försäljningstiderna till arbetarnes vanliga måltidstimmar dels genom tillhandahållande
af närande mat till billigt pris, verkningarno af sådana åtgöranden
utfallit mycket tillfredsställande såväl i sedligt afseende som till allmänna
ordningens främjande; men att deremot, då bolag varit bildade af enskilda
personer i hufvudsakligt ändamål att draga vinst af rörelsen, något
gagnande resultat uti ifrågavarande hänseende icke framträdt; dock torde
jemväl bolag af sistnämnde beskaffenhet vara att föredraga framför bränvinsförsäljningens
handhafvande af flera personer, som genom anbud på auktion
fått dylik handel sig upplåten, emedan desses inbördes äflan att bereda sig
största möjliga afsättning, utgör ett öfvermäktigt hinder mot hämmande af
missbruket af rusdrycker.»
5) Kong! ffiaj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Missbruk af rusgifvande drycker har å landsbygden märkbart aftagit,
och om förhållandet icke är enahanda inom städerna, torde sådant böra tillskrifvas
dels den omständighet, att de flesta utskänkningsställen der finnas
sammanförda, dels ock svårigheten att, då tillfälle förefinnes, besegra en inrotad
vanas lockelser. Bruket af öl vinner dock mer och mer insteg.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Med afseende å vissa födoämnens och dryckers allmännare begagnande har
ingen annan förändring egt rum, än att bruket och synnerligen missbruket af
spirituösa drycker alltmera minskats, så att det nu mera på landet är högst
sällsynt att se någon öfverlastad person. Uti en mängd bland allmogens hushåll
förekommer nu mera bränvin icke till dagligt bruk, och vanan att tilldela
arbetarne en ä två supar om dagen är på de flesta ställen bortlagd.
Orsaken till detta lyckliga förhållande är att söka icke allenast uti den alltmera
stigande upplysningen hos allmogen, utan ock uti den nya bränvinslagstiftningen,
som dels genom husbehofsbränningens borttagande upphäft de under
bränningstiden nära nog vid hvarje bränneri förut befintliga krogar, dels
ock belagt lönkrögeriet med så skärpta straffbestämmelser, att åtal för denna
förseelse nu mera sällan förekommer. Såsom surrogat för bränvinet har för
-
14
brukningen af kaffe och maltdrycker, hvaribland bajerskt öl alltmera blifvit
användt, betydligt tilltagit.
En följd af bränvinssupandets aftagande bär äfven varit befolkningens
stigande sedlighet och laglydnad, såsom bevis hvarå här må anföras, att t. ex.
uti ett af länets sydliga härad under tvenne års tid af denna period ingen
enda fånge varit uti häradets häkte intagen.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Beträffande det allmännare begagnandet af vissa födoämnen och drycker
vitsordas från alla länets delar det allt mer aftagande bruket af starka drycker,
på samma gång förbrukningen af kaffe och öl tilltagit. I allmogens hushåll
förekommer numera nästan aldrig bränvin till dagligt bruk och endast de
handtverkare, som på främmande ställen äro sysselsatta med arbeten, erhålla
bränvin till de dagliga måltiderna.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 :
»Med afseende på begagnandet af vissa födoämnen och drycker, vitsordas
temligen allmänt det allt mera aftagande bruket af rusgifvande drycker synnerligen
i hemmen på landsbygden, der det dagliga bruket af bränvin börjat
inskränka sig till skördetiden och åt arbetande handtverkare vid måltiderna,
hvaremot förbrukningen af Öl och isynnerhet kaffe lärer betydligt tilltagit
Dock har under sista året ölförsäljningen på landsbygden något minskats i
följd af den genom Kongl. förordningen den 18 september 1874 förändrade
lagstiftningen angående vilkoren för utskänkning af maltdrycker. Bland den
lösa befolkningen i städerna och de vid jernvägsarbetena anställde arbetare
torde deremot den ökade tillgången på högre arbetsförtjenst och samlifvet
hafva icke obetydligt ökat förbrukningen af både sprit- och maltdrycker, dock
utan att allmännare eller särskild! nämnvärda oordningar derigenom uppkommit.
»
Uti särskild! utlåtande af den 19 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
Do. »Att bruket af starka drycker i allmänhet på senare åren inom länet
allt mera aftagit, så att till och med förtärandet af bränvin till måltiderna
eller eljest till dagligt bruk hör till sällsyntheterna hos allmogen, samt att
missbruket af spirituösa drycker i följd deraf äfven betydligt minskats och
numera, hvad den större allmänheten beträffar, inskränker sig till marknader
och kreatursmöten eller andra dylika sammanträffanden, som gifva anledning
till bjudningar på nämnda drycker och deraf uppkommande rus.
3:o. Att, efter hvad vederbörande anmält, bedrifvande af lönkrögeriet
såsom näring nästan alldeles upphört inom länet, men på åtskilliga ställen
blifvit, synnerligen på de trakter, der mindre partihandel eller minuthandel
med bränvin utöfvas, ersatt genom så kallad salning eller sammanskjutande af
de belopp, som erfordras för inköp af på sådana ställen tillåtna minsta qvantiteten,
hvilken salning svårligen torde kunna förekommas på annat sätt än
15
genom förbud emot att annorlunda än i ett kärl få lemna hvad som på dessa
ställen köpas.
4:o. Att bränvinsförsäljningens i städerna öfverlåtande på bolag såväl med
afseende på den allmänna ordningens uppehållande vid försäljningsställena
inom detta län medfört fördelaktiga resultat, som äfven på det sätt i sedligt
afseende åstadkommit ett bättre, att dels sjelfva kroglägenheterna äro snyggare,
sundare och rymligare, dels ock de omedelbara försäljarne icke hafva
någon vinst på bränvinsförsäljningen och derför i allmänhet sakna intresse af
att uppmana sina kunder till förtäringen deraf.
Då på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ofvan antydt, missbruket af
starka drycker i allmänhet och bland allmogen numera nästan uteslutande föranledes
af sammanträffandet å marknader och kreatursmöten och de tillfällen
att bjuda hvarandra på förtäring, som dervid uppstå, samt för öfrigt detta
missbruk hufvudsakligen förekommande på sön- och helgedagar i städerna,
der den då lediga arbetande befolkningen genom sammanträffande på krogarna
förledes till samma förfarande som allmogen under marknaderna, torde enligt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt det lämpligaste medlet att i förevarande
fall åstadkomma en förbättring vara, om ej rent af förbud mot krogars och
värdshus öppenhållande på sön- och helgdagarna samt vid marknader och
kreatursmöten, hvilket otvifvelaktigt säkrast skulle leda till målet, fastän det
samma åtminstone i början torde medföra åtskilliga svårigheter, likväl en inskränkning
af rättigheten att å sådana dagar idka försäljning af spirituösa
drycker till desammas utskänkning endast vid och i sammanhang med verklig
måltid.b
6) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bränvinssupandet på landet har betydligt aftagit samt utskänknings- och
minuteringsställena för spritdrycker minskats, så att t. ex. inom Tveta, Vista
och Mo härad icke finnes något sådant försäljningsställe, och må såsom betecknande
anmärkas ett yttrande af en gästgifvare, som afsagt sig rättigheten
till bränvinsförsäljning, att han fann sig så belåten med upphörandet deraf,
att han icke på något vilkor ville ånyo bedrifva en sådan försäljning, äfven
om den finge ske afgiftsfritt. Såsom surrogat för bränvinet har förbrukninningen
af kaffe och så kalladt bajerskt Öl mycket tilltagit, och mångenstädes
på landsbygden finnas vid allmänna vägarne försäljningsställen för sistnämnda
vara. Nykterheten hos landtbefolkningen åsidosattes likväl ofta vid besöken
i städerna och på vissa torgplatser äfven å landet, då mången icke kan motstå
begäret efter den under vanliga förhållanden sällsynta spritdrycken, och
detta gäller hufvudsakligast den yngre manliga befolkningen. Det är icke
16
ovanligt, att tjenstedrängar vid städslandet förbehålla sig frihet att besöka
de torgdagar, som numera eu eller flera dagar i hvarje månad hållas vid särskilda
ställen på landsbygden, då, när torgplatsen är belägen i grannskapet af
en gästgifvaregård eller annat utskänkningsställe, tillfället att åtkomma rusgifvande
drycker icke lemnas obegagnadt. Yisserligen har kronobetjeningen
på flera ställen förmått utskänkningsgifvarne att vid dessa tillfällen afhålla
sig från försäljning af spritdrycker, men som detta hörer till undantagen och,
vid .åtal för ett motsatt förfaringssätt, torgdagarne icke ansetts inbegripna under
det i författningarne gifna förbud mot dylik försäljning vid vissa till folksamlingar
ledande förrättningar m. in., vore det önskvärdt, att ett förändradt
stadgande i sådan syftning meddelades. Ett annat tillfälle till superi förekommer
vid så kallade målskjutningar, som af enskilda personer tillställas,
hvilka dock icke må förblandas med de på andra ställen inrättade och väl ordnade
skjutöfningarne, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har på hemställan
af kronobetjeningen funnit sig föranlåten att uppmana menigheterne att vidtaga
lämpliga åtgärder till afskaffande af dessa skjut- och supgillen, dervid,
under förevändning af skjutöfning, egentligen bedrifves ett slags lotterispel
om hvarjehanda lösörepersedlar, hvarvid slagsmål och andra oordningar ofta
förefalla.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Bränvinssupandet har i allmänhet aftagit på landsbygden allt sedan de
s. k. småbrännerierna upphörde och antalet af försäljningsställen blifvit betydligt
inskränkt. Blott ifrån ett fögderi anmäles ett motsast förhållande,
hvartill orsaken vill sökas deri, att ett större ångbränneri der blifvit anlagdt.
Yid besöken i städerna händer emellertid ofta, att landtboarne öfverlasta sig
af starka drycker; äfven klagas deröfver, att vid auktioner och andra tillfällen
till folksamlingar, fylleriförseelser icke så sällan förekomma, dels till
följd af otillåten bränvinsutskänkning och dels genom utdelning deraf vid
auktionstillfällen. På landsbygden, Wernamo köping derunder inbegripen,
funnos år 1865 blott 17 tillåtna utskänkningsställen, och bland detta antal,
hvilket otvifvelaktigt är ganska ringa i förhållande till hela antalet af gästgifvaregårdar
eller 73 inom länet, tillhör intet Tveta, Wista och Mo härads
fögderi. Deremot har förbrukningen af Öl och kaffe betydligt tilltagit.
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
Beträffande förtäringen af spirituösa gäller fortfarande hvad Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i sin senaste embetsberättelse i detta afseende omförmält,
nemligen att bränvinssupandet i allmänhet aftagit på landsbygden, men att
deremot vid allmogens besök i städerna rusgifvande drycker af mången i öfverflöd
förtäras; dock har äfven derutinnan ett bättre tillstånd inträdt, sedan
bränvinshandeln derstädes öfvertagits af bolag, bildade med syfte att i denna
handtering införa större ordentlighet och inskränka förtärandet af spritdrycker.
Yid 14 gästgifvaregårdar å landet qvarstår ännu rättigheten att utskänka
17
bränvin på grund af redan före år 1855 utöfvad sådan rättighet. Genom Kongl.
förordningen den 7 december 1866, angående vilkoren för försäljning till förtäring
på stället af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösa drycker, blef väl
handeln med så beskaffade drycker underkastad vissa kontroller; men då i
berörda förordning icke stadgades förbud mot bedrifvande af handel med slika
drycker, utan att vederbörligt tillstånd dertill erhållits vid andra tillfällen än
marknader, har försäljningen af dessa drycker vid de numera allmänt å landet
förekommande torgdagarne och kreatursmötena icke kunnat af kronobetjeningen
förhindras. Från flere håll har också klagats deröfver, att vid nämnda
tillfällen lönkrögeri egt rum till följd af missbruk vid dessa dryckers försäljning.
Denna ofullständighet i författningen är dock numera afhjelpt. De
från fögderien inkomna uppgifterna sammanstämma deruti, att förbrukningen
af öl, kaffe och tobak är i betydligt tilltagande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871-—1875:
»Af de från landsbygden och städerna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkomna uppgifterna vitsordas allmänt, att omättligt förtärande af starka
drycker i hemmen ytterst sällan förekommer och att bränvin icke ens kan
sägas numera ingå i det dagliga hushållsbehofvet, men lika allmän är ock den
klagan, att allmogen vid besök i städerna och på marknader och torgplatser
efta nog öfverlastar sig, äfvensom att försäljningsställen för vin och maltdrycker
utöfva ett synnerligt förderfligt inflytande på tjenare och ungdom.
Då visserligen numera mycket sprit säljes i de viner, som tillhandahållas allmänheten
i landthandelsbodarna och i ölstugorna, kan icke längre den egentliga
bränvinshandeln utgöra en tillfyllestgörande måttstock på qvantiteten af
de spirituösa drycker, som förtäras, men då i allt fall denna handel fortfarande
utgör den väsentligaste källan för spritdryckers utbredande, torde en
redogörelse för bränvinsutskänknings- och utminuteringsställen inom länet
samt det uppskattade kanntalet för försäljningen under perioden vara i ämnet
upplysande.
Det kanntalsbelopp, som under de särskilda åren för beskattning påförts
försäljningen å länets bränvinsutskänknings- och utminuteringsställen, har under
perioden något ökats eller från 142,297 kannor år 1871—72 till 178,975
kannor för försäljningsåret 1875—1876, utan att dock deri behöfver ses ett
bevis på ökad förbrukning. Den ökade beskattningen drabbar hufvudsakligen
Jönköping och Eksjö, inom hvilka städer bränvinshandeln numera drifves genom
bolag, och det sätt, hvarpå dessa bolag ordnat bränvinshandeln, har
■otvifvelaktigt verkat till inskränkning af förtärandet af spritdrycker, om ock
beskattningen höjts till ett närmare motsvarande af försäljningsqvantiteten.
.Fördeladt på länets folkmängd belöper af senaste årets kanntal nära en kanna
på hvar af länets invånare, ett belopp som torde tåla en icke obetydlig inskränkning.
Af de 14 gästgifvaregårdar, som vid periodens början utöfvade
rättighet att utskänka bränvin på grund af redan före år 1855 vunnen sådan
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs betänkande. 2
18
rätt, qvarstodo vid periodens slut alla utom en, Nederleds gästgifvaregård,
som med periodens sista år afsagt sig utskänkningsrätten.
Enligt länsstyrelsen tillhandakomna uppgifter om förhållandet under innevarande
år uppgår antalet af ölstugor eller utskänkningsställen för vin och
maltdrycker å länets landsbygd till 10 inom Tveta, Vista och Mo, 14 inom
Norra och Södra Vedbo, 2 inom Östra, 11 inom Vestra och 5 inom Östbo
härad eller tillhopa 42.
Inom kommunerna visar sig allmänt ett sträfvande att söka inskränka
antalet af dessa utskänkningsställen, och den under perioden utkomna Kong!,
förordningen af den 18 September 1874 anvisar ock vägen för detta måls
ernående. Så länge dock det står en landthandlande fritt att utan särskildt
sökt tillstånd sälja halfbuteljer öl och halfflaskor vin, eller det mått af dessa
varor, som närmar sig till, om icke helt svarar emot de mått, som för den
så kallade utskänkningen användas, synas några frukter af dessa kommunernas
ansträngningar icke vara att vänta. Vilkoret att ifrågavarande drycker icke
få i handelsboden eller dess närmaste omgifning förtäras är nemligen ingalunda
kraftig nog att förekomma missbruk af denna handelsrätt, ty några halfbuteljer
öl eller vin tagas lätt med, och landsvägen eller torgplatsen blir det
ställe, der varorna beqvämligt nog vid lassen förtäras. Ett förbud för landthandlande
att utan särskildt tillstånd, vunnet i den ordning, som om öl- och
vinutskänkning nu är stadgad, sälja mindre än half ankare af Öl eller vin
synes Eongl. Maj:ts .Befallningshafvande af behofvet påkalladt, så vida åberopade
författningens syfte skall kunna uppnås.
Antalet af de för fylleri inom länet sakfälde har under de fem senaste
år, för hvilka officiela uppgifter derom äro meddelade, eller för åren 1869—
1873 ökats från 400 till 678 eller 69,5 procent, under det procenten för tillökningen
i fylleribrott inom hela riket för samma tid utgör 68,8. Förhållandet
af dylika förseelser till länets folkmängd ställer sig ock för hvarje af
nyssnämnda år sämre än förhållandet mellan samtliga fylleribrott inom riket
till rikets folkmängd, i det att i medeltal 1 på 365 blifvit för fylleri sakfäld
inom länet men endast 1 på 414 inom riket.»
Uti särskildt utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framställa frågor:
»Beträffande först tillståndet inom länet i afseende å orsakerna till missbruk
af rusdrycker, får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anföra, att några
särskilda omständigheter beroende på viss art af sysselsättning, vissa lefnadsvanor
eller vissa klimatiska förhållanden icke för Jönköpings län förefinnas,
deri sådana orsaker skulle kunna spåras, utan att här, såsom i allmänhet torde
vara fallet, de yttre orsakerna till missbruket ligga i åtkomligheten och prisbilligheten
af rusdrycker äfvensom i de samlingar af för rusdrycker mer eller
mindre begärligt folk, som uppstå vid marknader, torgdagar eller auktioner.
Hvarje åtgärd, som haft till syfte att inom länet tillstoppa en åder för utflödet
af rusgifvande drycker genom vare sig indragning eller upphörandet af
19
bränvinsutskänkning å en gästgifvaregård, inställandet af någon minuthandel
eller mindre partihandel med bränvin, förbud för landthandlande att sälja vin
eller maltdrycker, förbud för utsbänkning af spirituösa under marknad i stad
eller vägradt tillstånd att vid marknad å landet sälja vin eller maltdrycker,
har haft till omedelbar följd en påtaglig och tydligen skönjbar minskning i
missbruket af starka drycker i orten eller vid det särskilda tillfället. Erfarenheten
inom länet har sålunda till fullo ådagalagt, att den lätta åtkomligheten
af rusgifvande drycker i främsta rummet föranleder missbruket deraf
samt att sådan åtkomlighet befordras, förutom af bränvinsförsäljarnes intresse
att kunna få afyttrad så stor myckenhet af bränvin som möjligt, jemväl af
den landthandlande nu medgifna frihet att butelj vis sälja ofta sprithaltigt vin,
som med maltdrycker uppblandas, samt af tillgängligheten å landet under
sön- och helgedagar af vin- och maltdrycker. Kunde rusdrycken göras så
svåråtkomlig och dyr, att den endast å få ställen inom länet och i ringa qvalitet
kunde stå den mindre bemedlade till buds, är K. M:ts Befhde öfvertygad
att derigenom ock den väsendtligaste orsaken till missbruket skulle vara häfd.
Yidkommande derefter komiténs framstälda särskilda frågor har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att å hvar af dem afgifva följande svar:
l:o. Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom länet,
och, om så skett, hvilka är o de sannolika anledningarna dertill?
Från hela länet ingå sammanstämmande vittnesbörd derom, att missbruket
af starka drycker på sista tiden aftagit, åtminstone i de trakter, der försäljning
af bränvin icke är tillåten, och att sannolika anledningarna till detta
aftagande ligga i förminskning af utskänkningsställenas antal samt i den religiösa
rörelse, som under de senare åren inom vissa delar af länet genomgått
folket.
Ännu uppenbarar sig dock missbruket allt för ofta och ymnigt, synnerligast
vid folksamlingar å marknader och torgdagar, för att icke åtgärder
deremot skulle vara behöfliga, och endast en oaflåtlig uppsigt öfver försäljningen
af så väl bränvin som vin och maltdrycker hämmar missbrukets öfverhandtagande.
2:o. — — — — — — — — — — —- — — — —
3:o. I hvad män kan såsom sannolikt antagas, att lönkrogar finnas inom
länet och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig bränvinsförsäljning,
vare sig minuthandel eller utskänkning, idkats?
Antagligen finnas inom länet högst få egentliga lönkrogar, ehuru beklagligen
oloflig bränvinsförsäljning ofta nog förekommer å marknader och vid
auktioner. De tre eller fyra lönkrogar, som under de senare åren kunnat
upptäckas och hvilkas föreståndare dragits inför rätta och bötfälts, hafva
emellertid legat i närheten af tillåtna bränvinsförsäljningsställen, och några af
länets kronofogdar hafva uttalat den åsigt, att lönkrögeriet långt ifrån att
lida afbräck af den lofliga bränvinsförsälj ningen snarare underlättas genom det
derigenom beredda tillfället till åtkomst af bränvin; samt
20
4:o. Hvilka resultat kan man anse att bränvinsförsäljningens öfverlåtande,
jemlikt § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört så väl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande
?
Det torde möjligen kunna anmärkas, att, då de bolag, åt hvilka bränvinsförsäljningen
i länets städer varit öfverlåten, ehuru icke beräknade för enskild
vinst, likväl afse att åt kommunerna bereda inkomst, samma bolags
verksamhet, svnnerligast under första tiden för deras tillvaro, icke så till fullo,
som önskligt varit, riktats på åtgärder för bränvinsförbrukningens inskränkande
och sålunda icke heller i sedligt afseende utöfvat det inflytande, hvaraf
de kunnat vara mäktiga; men då det sätt, hvarpå försäljningsrörelsen handhafts,
alltid befrämjat ordningens upprätthållande samt numera, efter det
genom erfarenheten af de icke obetydliga vinster, som kunnat af rörelsens
behållning beredas, insigt vunnits om möjligheten af rörelsens inskränkning
utan fara för förlust å densamma, bolagen under senare åren vidtagit allt
flere åtgärder i uteslutande sedligt syfte, tvekar K. M:ts Befhde icke att, med
erkännande af bolagens både vilja och förmåga att på ett fullt oegennyttigt
sätt ordna bränvinsförsäljningen, vitsorda de goda resultat af minskadt fylleri
och befrämjad nykterhet inom städernas arbetarebefolkning, som bolagen redan
åstadkommit och sträfva att allt mer och mer frambringa. Då det tillika är
att hoppas, att landsortsstädernas bränvinsbolag allt mer skola tillgodogöra
sig de erfarenheter och de anordningar, som kunna från bolagens i Göteborg,
Stockholm och andra större städer verksamhet hemtas, vore det, enligt K.
M:ts Befhdes tanke, icke välbetänkt att för de ofullkomligheter och brister,
som ännu kunna vidlåda bränvinsförsäljningsbolagen i vissa städer, öfvergifva
den med dessa bolag inslagna väg till ett ändamålsenligt ordnande af bränvinshandeln
i städerna; ett ordnande som är så mycket vigtigare, som genom
försäljningsställenas å landet inskränkande till ett oundgängligt fåtal och
skärpningen af kontrollen öfver försäljningen af vin och maltdrycker, handeln
med bränvin och icke spirituösa viner äfvensom med jästa maltdrycker antagligen
skulle allt mera dragas till städerna, till båtnad för den noggranna
tillsyn, som sådan handel onekligen tarfvar.»
7) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Genom bränvinsbränningens minskning samt jemväl i öfrigt gjord inskränkning
i tillfällen dertill har bränvin ssuperiet aftagit; och i följd deraf
hafva äfven gröfre oordningar och brott minskats. Deremot har allmogens i
stället framstående benägenhet för andra drycker, såsom vin och konjak samt
öl och bier, som mycket äro i bruk, visat sig medtaga icke obetydliga summor,
till men för allmogens välbeställd i ekonomiskt afseende.»
21
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Begäret efter bränvin och andra starka drycker gifver visserligen någon
gång sig tillkänna, synnerligast vid besök i staden, äfvensom vid marknader,
torgdagar och andra tillfällen, då folk är i större mängd församladt; men på
det hela är bränvinssupandet i aftagande, och på landsbygden påträffas endast
undantagsvis någon öfverlastad. Förbrukningen af kaffe och öl är deremot
i tilltagande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Ehuru bland allmogen begäret efter bränvin och andra starka drycker
stundom gifver sig tillkänna, synnerligast vid besök i staden, äfvensom vid
marknader, torgdagar och andra tillfällen, då folk är i större mängd församladt,
kan dock i allmänhet bränvinssupandet sägas vara i aftagande, och på
landsbygden påträffas, utom vid ofvannämnda tillfällen, sällan någon af rusdrycker
öfverlastad. Deremot ökas med hvarje år förbrukningen af Öl och
kaffe.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Det omåttliga förtärandet af bränvin och andra rusdrycker, som med
fullt skäl kan anses som den fruktansvärdaste fienden till vårt svenska folks
både andliga och timliga bestånd, är ej heller inom Kronobergs län en sällspord
företeelse; och likväl torde med sanning kunna påstås, att superiet här
florerar måhända mindre, än annorstädes i landet. Åtminstone lefver landtbefolkningen
i allmänhet nyktert i hemmen i hvardagslag, hvartill icke obetydligt
bidrager, att spritdryckerna nu så fördyrats, att mången anser sig ej
hafva råd till dagligt bruk af dem. Till högtider hemtagas deremot från städer
eller försäljningsställen sådana drycker, bestående merendels af bränvin och
konjak, hvaraf sedan temligen oafbrutet supes, så länge det hemtagna förrådet
varar. På sina stadsresor anlitar ock allmogen krogen gerna, och få
färdas då hem i nyktert tillstånd. Oljud, öfverdådigt körande, gräl och slagsmål
förekomma på dylika hemresor, om än icke så ofta och allmänt som efter
marknader. '' Lönkrögarens yrke är i allmänhet föraktadt och lönkrögeriet
har på senare åren aftagit, hvartill säkerligen mycket bidragit, att den lägre
befolkningen, af hvilken detta yrke gemenligen idkas, numera fått tillfälle till
riklig förtjenst på ärligt och mer lönande arbete, samt att allmogens ekonomiska
ställning blifvit sådan, att de fleste, som ej kunna undvara spritdrycker,
hafva råd att inköpa sådana i förlag. Såsom surrogat för bränvin
begagnas bajerskt öl och dåligt vin, som af åtskillige landthandlare tillhandahålles,
trots risken, till förtäring på stället. Medgifves ej. sådant af säljaren,
så uppsökes i närheten en för ändamålet lämplig plats af köparne, der dryckesgillet
fortfar, till dess de, som sammanträffat, hvar för sig bjudit ett visst
qvantum, efter öfverenskommelse.»
Uti särskildt utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
22
»l:o. Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom
länet och, om så skett, hvilka är o de sannolika anledningarna dertill?
Arbetsklassens rikligare arbetsförtjenst bar väl under de senare åren medfört,
att åtskillige individer i ökad grad gjort sig skyldige till missbruk af
rusdrycker; men i allmänhet taget har sådant missbruk märkbart förminskats,
så väl till följd deraf, att omättligt förtärande af rusdrycker numera anses
mindre hedersamt, som äfven och synnerligast i följd deraf, att de spirituösa
dryckerna blifvit dyrare i pris samt icke utan större svårighet och omgång
varit att erhålla. Dylika drycker förekomma ej i allmähet i allmogens hem
till dagligt bruk; men vid högtider och större samqväm, äfvensom vid allmogens
besök i städerna samt vid marknader, torgdagar och auktioner inträffar
merendels omättligt förtärande af spirituösa drycker, ehuru ej i så hög
grad som tillförne. Enahanda synes förhållandet vara med vissa maltdrycker
och sämre viner, som flerestädes visat sig föga mindre rusgifvande än de
spirituösa dryckerna; och erfarenheten gifver vid handen, att, då, såsom
stundom händer, malt- och spritdrycker sammanblandas, de äro mera rusgifvande
än spirituösa drycker allena.
I sammanhang med besvarande af denna fråga torde K. M:ts Befallningshafvande
böra fästa uppmärksamhet på en inom detta och antagligen
jemväl andra län inrotad osed, att vid auktioner bränvin rikligen utdelas till
de besökande, antingen på auktionsförrättarens bekostnad eller på deras, för
hvilkas räkning auktion hålles; och anses det antagligt, att inom detta län eu
tredjedel af de auktionsbesökande infinna sig vid auktioner för den frikostiga
bränvinsutdelningens skull. Enda sättet att få denna särdeles skadliga osed
afskaffad torde vara, att den blefve i lag vid ansvar förbjuden, likasom handlandes
tillförne häfda osed, att i sina handelsbodar till sina kunder utdela
spirituösa drycker såsom vängåfva, i lagstiftningsväg gjorts om intet. Anmärkningsvärdt
synes ock vara, hurusom det oordentliga och sedeslösa sätt,
som tillätes vara rådande vid åtskilliga jernvägs- och andra större arbeten,
synnerligen menligt inverkar på den mängd yngre arbetare, som årligen sysselsättas
längre eller kortare tider vid sådana arbetsföretag, enär sålunda inlärda
oseder medföras till hemorten, hvarest den uppväxande manliga befolkningen
förledes att deltaga i de hemkomna arbetarnes supiga och oordentliga lefnadssätt.
2:o. — — — — ______ _______
3:o. I hvad mån kan såsom sannolikt anses, att lönkrogar finnas inom
länet, och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig bränvinsförsäljning,
vare sig minuthandel eller utskärning, idkats?
Visserligen är det en gifven erfarenhet, att å ställe, hvarest bränvin
under längre tid varit att tillgå och en mängd personer vant sig vid dryckenskap,
lönkrögeri uppstår, då förut tillåten utskänkning eller utminutering
af bränvin upphör; men det har ock allestädes, der så skett, visat sig, att,
sedan kronobetjeningen med nit och allvar öfvervakat och åtalat lönkrögeriet,
23
detsamma slutligen upphört samt att derefter vida mera nyktert och sedligt
lefnadssätt blifvit rådande än under den tid, då loflig utskänkning eller
minutering af bränvin i orten egde rum. Den strid, kronobetjeningen sålunda
haft att bestå mot lönkrögeriet, har för mången af dem medfört ganska afsevärda
kostnader och besvär; men de hafva dock, detta oaktadt, särdeles berömvärdt
bekämpat lönkrögeriet, som under senare åren så betydligt aftagit,
att det kan anses vara på god väg att alldeles upphöra. Såsom ett bevis,
bland flere andra, derpå, att tillvaron af loflig bränvinsförsäljning ej är ett
osvikligt medel till förekommande af lönkrögeri, torde böra anföras, att i
Yederslöfs socken af Kinnevalds härad, inom hvilken utskänkningsstället
hföbbeleds gästgifvaregård är beläget, en i närheten deraf boende person ej
mindre än fyra särskilda resor blifvit fäld till ansvar för lönkrögeri.
En sorglig företeelse är ock fortfarande den så kallade salningen, hvilket
mångenstädes häfdvunna sätt att för ett jemförelsevis billigt pris olofligen
åtkomma bränvin väl borde kunna genom lämpliga lagbestämmelser omintetgöras.
4:o. Ilvilka resultat kan man anse att bränvinsförsäljningens öfverlåtande,
jemlikt § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört så väl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande
?
Att bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag, hvilket egt rum i staden
Yexiö, derstädes medfört goda följder så väl i sedligt afseende som till ordningens
befrämjande, är otvifvelaktigt. I stället för de förra tränga och
osnygga krognästena, der all slags osedlighet bedrefs och der slagsmål och
andra våldsamma uppträden hörde till ordningen för dagen, hafva genom bolagets
försorg för utskänkningen anskaffats rymliga och luftiga lokaler, der
snygghet och ordning åtminstone under vanliga förhållanden äro rådande.
De stränga föreskrifter, af Indika föreståndarne för bolagets utskänkningsrörelse
äro bundne vid utöfningen deraf, men isynnerhet bolagets hedervärda
bestämmelse, att föreståndarne icke erhålla ringaste fördel af bränvinsförsäljningen,
men deremot få tillgodonjuta all vinst, som uppkommer på försäljning
af mat och icke spirituösa drycker, hvarigenom de frigjorts från allt eget intresse
att på ett eller annat sätt uppdrifva bränvinsförsäljningen, hafva visat
sig mycket välgörande, så att det numera ytterst sällan inträffar, att polismyndigheten
behöfver ingripa för upprätthållande af ordning å utskänkningsställena.
»
8) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Hvad sedligheten angår är det ett lika obestridligt som glädjande faktum,
att mängden af gröfre brott betydligen minskats. Förnämsta anledningen till
24
detta förhållande torde böra sökas i den minskade tillgången på bränvin och
andra rusdrycker. Detta gäller dock endast landet. Genom tillämpning af de
nya föreskrifterna rörande bränvinsförsäljningen hafva krogrörelsen och minuthandeln
med bränvin nästan alldeles försvunnit från landsbygden; men dessa
näringar florera så mycket lifligare inom städerna, der de svårligen kunna
utrotas.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Bland öfverflödsvaror af uteslutande inhemskt ursprung är det isynnerhet
bränvin som fortfarande borttager en stor del af folkets inkomster. Att
fyllerilasten är i tilltagande kan likväl icke sanningsenligt påstås. Snarare
torde kunna antagas, att den med hvarje år minskats allt sedan genom inflytelsen
af den nya bränvinslagstiftningen varan blifvit dyrare och mindre lätt
åtkomlig. Förbrukningen af svenska maltdrycker synes deremot vara i ett
jemnt tilltagande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Begäret efter starka drycker tillfreds ställes visserligen ofta vid stadsoch
marknadsfärder, men i hemmens hvardagslif förekomma sådana drycker
mycket sällan; deremot förtäres öl och äfven vin mera än förr.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Fögderiberättelserna innehålla uti ifrågavarande afseende följande:
Tjusts härads fögderi. Superiet i hemmen har aftagit, fastän vid stadsoch
marknadsfärder spritdrycker ännu till öfverflöd förtäras.
Sevede och Tunaläns fögderi. Bränvinssupandet har aftagit i följd af
svårigheten att på landsbygden åtkomma denna vara i mindre parti. Deremot
förtäras, kanske mera än förr, vin och maltdrycker, som till af hem fn in g
säljas af ortens nästan alla landthandlande.
Aspelands och Handbörds fögderi. Lefnadssättet är i mat och dryck
fortfarande enkelt och tarfligt. Dock har bruket af kaffe eller dess surrogat
tilltagit. Större gästabud förekomma mera sällan än förr. Enahanda är förhållandet
med bränvinssupande i hemmen, hvaremot förbrukningen af maltdrycker
och så kalladt »vin» ökats. De mer eller mindre osunda och skadliga
drycker, som under benämning af vin försäljas till afhemtning af ortens landthandlande,
förtäras med begärlighet af allmogen under resor och icke sällan
med påföljd af berusning. Det vore derför önskligt, om sådan vinförsäljning
kunde afskaffa.
Norra Möre och Stranda fögderi. Sedlighetstillståndet har i allmänhet
varit tillfredsställande. Andra gröfre brott hafva icke förekommit, än stölder
och våldsamheter, de senare nästan alltid begångna af rusiga personer. I
följd af minskad lätthet att åtkomma bränvin har superiet i hemmen aftagit;.
men begäret efter spritdrycker tillfredsställes fortfarande i ymnigt mått vid
besöken i städerna och köpingen Mönsterås, äfvensom det icke sällan händerr
att allmogen vid marknads- och auktionstillfållen berusar sig af medhafda
bränvinsförråd. Kongl. förordningen den 18 September 1874 har icke obe
-
25
tydligt hämmat utskänkningen af vin och maltdrycker; men då äfven drycker
af dessa slag ofta förtäras i rusgifvande myckenhet, torde försäljningen deraf
höra ytterligare inskränkas.
Södra Möre fögderi. Fyllerilasten är i märkbart aftagande. Yäl öfvas
den ännu någon gång å marknader, torgdagar och andra större folksamlingar;
men den har lyckligtvis upphört att såsom förr vara så att säga bofast vid
den husliga härden. Till superiets hämmande har bidragit, att det genom
upprepade åtal slutligen lyckats utrota de flere smygkrogar, som förut florerat,
synnerligast i Torsås och Söderåkra socknar.
Ölands Norra Mots fögderi. Dryckenskapslasten synes vara i aftagande.
Ölands Södra Mots fögderi. Fylleriet är i aftagande, hvilket gäller ej
blott hemlifvet, utan också marknader, auktioner och större samqväm, vid
hvilka tillfällen nu mera sällan anträffas berusade personer. Denna lyckliga
förändring tillskrifves dels en bättre tidsanda och dels den allmänna folkbildningens
framsteg, såsom bevis på hvilken senare omständighet anföres, att
inom sexton af fögderiets aderton kommuner finnas mer och mindre begagnade
sockenbibliotek.»
Uti särskildt utlåtande af den 7 januari 1878 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Under den tid före år 1855, då den så kallade husbehofsbränningen
florerade nästan öfverallt i länet, synnerligast på fasta landet, och då den
låga tillverkningsskatten gjorde varan tillgänglig för ett ringa pris, fanns
bränvin året om nästan i hvarje hus, såväl på landet som i städerna. Tillverkningen
bedrefs oftast i mycket små brännerier, mindre i beräkning på
afsalu än för att tillfredsställa förbrukningen i egna och underlydandes hushåll.
Denna förbrukning var också både allmän och ganska betydlig. Bränvinet
hade småningom antagit arten af en nödvändighetsvara, ej allenast nästan
oumbärlig vid hvarje måltid, utan ock ofta ingående såsom ett tillägg vid
beting om jordbruksarbeten eller stationer på landet, der äfven tjenstedrängar
i husbondens kost, om de ej fingo bränvin vid målen, vanligen betingade sig
en viss qvantitet deraf för hvarje vecka. Den stora spridningen och den
ymniga tillgången föranledde ganska ofta ett omättligt förtärande af denna
rusdryck, hvars skadliga verkningar den tiden voro så mycket större, som
det på de små brännerierna åstadkomna bränvinet i allmänhet var med föga
omsorg tillverkadt och vid förbrukningen sällan renadt. Af de många grafva
slagsmål, fridsbrott och våldsamheter, som förekomma, voro de flesta begångna
under inflytelsen af bränvinsrus.
Förhållandet har sedan dess mycket förändrats. Husbehofsbränningens
afskaffande, brän vinstill verkningens förvandlande till en högt beskattad fabriksindustri,
hvars idkande erfordrar kostsamma anläggningar och betydligt förlagskapital,
samt de lagstiftningsåtgärder, hvarigenom minutförsäljningen af bränvin
reglerats och belagts med dryga afgifter, hafva gemensamt verkat derhän,
att denna vara blifvit både mindre allmänt tillgänglig och mera dyr än förut,
26
i följd hvaraf också förbrukningen deraf, åtminstone på landsbygden, ansenligt
minskats. I landtbefolkningens bostäder bar bränvinet småningom upphört
att vara en dagligen begagnad dryck och förekommer derstädes numera
i allmänhet endast vid högtider eller andra mindre ofta inträffande tillfällen.
Såsom svar å de af komitén uppstälda frågor får K. M:ts Befhde, under
åberopande af de utaf stadsstyrelserna och kronofogdarne i länet afgifna yttranden,
anföra följande:
Första frågan är till en del redan besvarad i det föregående, hvarmed
torde jemföras nyssberörda yttranden, af hvilka framgår, att på senare tiden
missbruket af starka drycker icke inom någon del af länet tilltagit, men deremot
på de flesta orter mer eller mindre aftagit. Härvid får K. M:ts Befhde erinra
om den väsentliga skilnad, som af naturliga orsaker förekommer emellan, å ena
sidan, landsbygden och, å den andra, städerna jemte de köpingar, der minuthandel
med eller utskänkning af bränvin är tillåten, under det att bränvin
vare sig på ena eller andra sättet i allmänhet icke fått afyttras å landet,
hvars befolkning således synnerligast vid besöken i städerna och de nämnda
köpingarne varit i tillfälle att förse sig med denna rusdryck. Till det omåttliga
bränvinssupandets aftagande torde ock i någon mån hafva bidragit den
förbättring af allmänna sedlighetstillståndet, som orsakats af folkundervisningen
och hvilken, bland annat, medfört den förändring i allmänna tänkesättet,
att man nu långt mindre än förr är benägen att öfverse med eller ursäkta
fylleriförseelser.
Andra frågan. ■— -— — — — — -— — — — — —
Tredje frågan. Lönkrögeri med bränvin var i detta län förr icke ovanligt,
men förekommer numera ytterst sällan. I en eller annan del af länet
har man antagit, att den lofgifna försäljningen bidragit att hämma eller afskaffa
den olofliga och lönliga; men mera sannolikt torde vara, att smygförsäljningen
af bränvin minskats eller afstadnat i följd af en mera skärpt och
nitisk polisuppsigt. Denna rörelse torde också hafva blifvit mindre lönande,
sedan nästan öfverallt på landet inom länet, med stöd af 1864 års näringsförfattning,
börjat att idkas landthandel i öppna bodar, der man försålt till
afhemtning såväl maltdrycker som vin, det senare icke sällan af en beskaffenhet,
som gör det jemförlig! med bränvin. Denna vin- och ölförsäljnings oftast
menliga inflytelse på befolkningens sedlighet och välstånd har föranledt flere
kommuner att söka få den afskaffad, men deras bemödanden i detta syfte
hafva icke alltid rönt framgång, emedan det stundom ej kunnat erforderligen
styrkas, att rörelsen främjat oloflig utskänkning eller eljest föranledt oordningar.
Det vore i flere afseende!! önskvärdt, om rättighet för handelsidkare
att till afhemtning sälja vin och maltdrycker kunde inskränkas genom att
göras beroende af särskild tillåtelse på ungefär samma sätt som nu är föreskrifvet
i afseende på utskänkning af dylika drycker.
Fjerde frågan. De tfolag, som i länets städer öfvertagit minutförsäljningen
och utskänkningen af bränvin, bestå af personer, hvilka af nit för
27
stadskommunens allmänna bästa och utan någon beräkning på enskild fördel
gjort till sin uppgift att genom omsorgsfullt reglerande och öfvervakande af
denna rörelse göra densamma i sedligt afseende så litet skadlig som möjligt
och att på samma gång bereda åt stadssamhället, i den mån gällande lagstiftning
tillåter, den pekuniära vinst af rörelsen, som eljest skulle till största
delen tillfalla enskilde entreprenörer. Dessa hufvudsyften uttalas tydligt i de
särskilda bolagens ordningsregler, och K. M:ts Befhde har all anledning antaga,
att bolagen bemöda sig om deras ernående. Derföre, och då dessa bolag
dels genom sina medlemmar och dels medelst särskildt antagne och aflönade
tillsyningsman utöfva sträng uppsigt å försäljnings- och utskänkningsställena,
tror K. M:ts Befhde sig kunna vitsorda, att tillämpningen inom detta läns
städer af § 10 i gällande förordning angående bränvinsförsäljning inverkat
fördelaktigt såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande.»
9) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bruket af spirituösa drycker har mycket aftagit, hvartill väl hufvudsakligen
bidragit den omständigheten, att husbehofsbränningen, till följd af
en förändrad lagstiftning, härstädes helt och hållet upphört, äfvensom att priset
å bränvin betydligt ökats. Likväl förbrukas här en icke ringa mängd
spirituösa drycker, hvilket ådagalägges derutaf, att under år 1880 härstädes
tillverkades 19,767 kannor bränvin samt infördes 78,710 kannor bränvin af
spanmål och potates jemte tillsammans 58,827 skålp. konjak, arrak och rom.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Rörande bruket af spirituösa drycker kan någon förändring under denna
period ej sägas hafva inträffat. Ehuru inskränkning deruti egt rum i jemförelse
med de tider, då husbehofsbränningen utöfvades, synes förbrukningen
deraf likväl vara ganska ansenlig, då det inom länet tillverkats:
under år |
1861 |
.......... 40,538 k: |
nr bränvin |
|||
» |
1862 |
.......... 70,677 |
||||
» |
1863 |
.......... 44,668 |
)) |
|||
» |
1864 |
.......... 47,9477, |
» |
|||
» |
1865 |
.......... 82,8657, |
» |
|||
och importerats |
under |
o ar: |
||||
1861 |
103,085 |
k:nr bränvin |
af spanmål |
. och potates samt |
64,475 in arrack m. m. |
|
1862 |
149,508 |
» |
» |
» |
68,560 » |
|
1868 |
127,393 |
)) |
)) |
» 105,158 » |
||
1864 |
137,986 |
)) |
» |
» |
70,027 » |
1865 har uppgift ej kunnat erhållas;
hvaremot någon export, så vidt kändt är, icke egt rum.»
28
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Braket af spirituösa drycker anses vara i aftagande, kunnande såsom
någon ledning för bedömande af åtgången af sådana drycker meddelas att af
bränvin tillverkats inom länet 76,112 kannor år 1866, 127,117 kannor år
1867, 99,003,50 kannor år 1868, 82,952 kannor år 1869 och 159,931,50 kannor
år 1870, samt att införseln af bränvin och sprit så väl af säd och potatis,
som af ris, socker och frukt (hvarom någon upplysning icke kunnat erhållas
för de trenne förstnämnda åren) utgjort 8,157 kannor af 50 procent år
1869 och 4,348 kannor år 1870, hvaremot någon export under hela perioden
säkerligen ej egt rum.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Huruvida bruket af spirituösa drycker på landet i någon betydligare
mån aftagit, är svårt att afgöra; men i Yisby synes deremot dryckenskapslasten
bland den lägre befolkningen vara långt uppdrifven. Maltdrycksförsäljningsrättigheterna
synas icke hafva inom detta län medfört några synnerligt
nämnvärda oordningar.»
Uti särskildt utlåtande af den 11 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
«l:o. Missbruket af starka drycker anses icke hafva på sista tiden tilltagit
inom detta län. Förbrukningen af sådana drycker är visserligen ganska betydlig)
såsom antagligen utgörande mer än fyra kannor på person årligen;
men hvarken förbrukningen eller, såsom förut är nämndt, missbruket af dylika
drycker kan anses hafva på sista tiden tilltagit.
3:o. Egentliga lönkrogar eller ställen, der smygförsäljning af bränvin idkas
i större utsträckning, torde för närvarande knappt finnas i länet. Deremot
förekommer ännu sådan oloflig försäljning tillfälligtvis, fastän säkerligen
högst sparsamt; och utan all fråga har sådan försäljning, som ofta nog haft
sin grund icke i vinstbegär, utan i önskan att vara en bekant till tjenst, högst
väsendtligen under senare tider aftagit, sedan lagen om inskränkning i friheten
att tillverka och handla med spritvaror hunnit innötas i allmänna rättsbegreppet
och de allvarliga påföljderna af lagens öfverträdelse blifvit mera bekanta.
Under de senare fem åren hafva 7 å 8 åtal för oloflig bränvinsförsäljning
i medeltal årligen egt rum å landsbygden, af hvilka de flesta haft
till följd de åtalades sakfällande.
4:o. Att bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag i Yisby stad medfört
nytta, särdeles till ordningens befrämjande, torde vara ovedersägligt. De
lokaler, uti hvilka bolagets krogrörelse genom antagna föreståndare utöfvas,
äro bättre än de, som förut varit för sådant ändamål använda; och derigenom
att bolaget antagit och aflönat en särskild person för utöfvande af daglig tillsyn
å iakttagande af de ordningsföreskrifter, hvilka dels i lag, dels af bolaget
särskildt meddelats för bränvinsförsäljningen, torde det få anses vara gan
-
29
ska väl sörjdt för ordningens befrämjande vid sagda försäljning i nämnde stad.
Hvad som i sådant afseende göres utöfvar naturligtvis ock sin inverkan i
sedligt hänseende; men direkta åtgärder i sist nämnda riktning, såsom exempelvis
anordnande af matställen utan spirituösa eller med inskränkt bruk af
sådana, är o ännu icke af bolaget vidtagna.»
10) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Det dagliga bruket af bränvin har nästan helt och hållet upphört; men
deremot berusa sig många vid färder till och från städer och köpingar, af
hvilken omständighet den med förhållandet obekante lätt nog låter förleda
sig till den förhastade slutsats, att missbruket af bränvin icke aftagit. Bruket
af Öl, synnerligen bajerskt, är deremot i starkt tilltagande, större än som
är önskligt.»
TJti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»I afseende på bruket af bränvin är intet att tillägga vid innehållet af
förra berättelsen.»
TJti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Bruket af bränvin har ytterligare minskats, under det förbrukning af
maltdrycker betydligt ökats, hvartill talrika ölkrogar å landsbygden mycket
bidragit.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Bruket af spritdrycker har möjligen något aftagit; hvaremot förbrukningen
af vin och maltdrycker synbarligen tilltagit, ehuru de under perioden
härom utfärdade författningar utöfvat ett hämmande inflytande på den öppna
försäljningen.»
Uti särskildt utlåtande af den 6 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
«l:o. Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom länet
och, om så skett, hvilka är o de sannolika anledningarna dertill?
Enligt K. M:ts Befallningshafvandes öfvertygelse, grundad på egen erfarenhet,
och som de i ämnet hörda myndigheter och tjensteman jemväl
vitsordat, kan missbruket af starka drycker inom länet anses hafva under senare
åren snarare af- än tilltagit. Detta omdöme kan K. M:ts Befhde särskildt
uttala, så vidt frågan gäller missbruket af egentliga, så kallade spritdrycker.
2:o. — — — — — — — — — — — — — — —
3:o. I hvad mån kan såsom sannolikt antagas, att lönkrogar finnas inom
länet, och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig bränvinsförsäljning,
vare sig minuthandel eller utskärning, idkats?
30
I städerna kunna svårligen lönkrogar uppstå. Den olofliga försäljning af
starka drycker, som kan der förekomma, är antingen af tillfällig natur eller ock
att hänföra till så kallad salning.
A länets landsbygd, med undantag af en socken, förekomma lönkrogar numera
endast tillfälligtvis och da alltid i de mera aflägsna skogstrakterna.
För ett tiotal af år sedan deremot utöfva des denna olaga handtering temligen
allmänt och emellanåt jemväl i närmaste granskap af lofligt försäljningsställe.
4:o. Hvilka resultat lean man anse att bränvinsför säljning ens öfverlåtande,
jemlikt § 10 i gällande bränvinsför säljning slag, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört så väl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande?
Såsom
bestämda resultat genom upplåtandet till bolag i stället för åt enskilde
af bränvinsförsäljningen inom länets städer och köpingen Ronneby anser
K. M:ts Befhde sig kunna framhålla:
att bränvin ej utlemnas till berusade eller minderåriga;
att försäljningen eger rum i sunda och snygga lokaler, hvilka i allmänhet
äro lämpligt belägna för rörelsens öfvervakande af allmänna ordningsmakten;
samt
att de spritvaror, som tillhandahållas, äro af temligen god beskaffenhet.
Särskildt beträffande Karlskrona, torde dessutom det sätt, på hvilket utskänkningsrörelsen
der bedrifves, få anses hafva verkat och fortfarande verka
till befrämjande af sedlighet och ordning, i den grad sådant är med handtering
af ifrågavarande beskaffenhet förenligt.»
11) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Begagnandet af bränvin har aftagit, och så kalladt bäjerskt bier har
kommit mycket i bruk.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»I afseende på bruket af bränvin och surrogat derför hafva under denna
period företett sig enahanda förhållanden, som under den föregående.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Missbruket af bränvin kan i allmänhet sägas vara minskadt och framträdandet
deraf är mera tillfälligt vid landtbefolkningens utfärder från hemmet.
Den yngre generationen begagnar utan tvifvel vida mindre bränvin än
den äldre, antagligen såsom en följd deraf, att det tillförene dagliga bruket af
bränvin vid måltiderna mycket aftagit. Bruket af bier har betydligen tilltagit.
Äfvenledes begagnas å landsbygden punsch, rom och konjak, äfvensom
vin mera än tillförene.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 uttalas enahanda omdömen,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för nästförutgående femårsperiod i femårsberättelsen
afgifvit.
31
Uti särskild! utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»l:o. Att missbruket af starka drycker, såvidt afser daglig förbrukning i
hemmen, på senare tiden icke tilltagit utan snarare, åtminstone på en del orter,
aftagit; men att deremot ett tilltagande förmärkts vid marknader, torgdagar
och andra tillfällen der större folksamlingar förekomma, och torde begäret
att då i öfverflöd förtära starka drycker till en del kunna förklaras
deraf, att den dagliga förbrukningen i hemmen aftagit och att de på starka
drycker begifne så att säga söka taga sin skada igen då de komma ut och
råka i större sällskap med bekanta och liksinnade. Öppet förekommer väl
icke försäljning af spritdrycker vid marknader, torgdagar och andra samlingar
der sådan försäljning är förbjuden, men konsten att i andra till försäljning
tillåtna drycker inmänga sprithaltiga fluida har utvecklat sig i märkbar grad,
och om än det lyckas polismännen att upptäcka dessa och draga de felande
till ansvar, är vinsten allt för stor och lockande för att försöken skulle uteblifva;
men icke ensamt den obehöriga försäljningen kan anses vara orsaken
till det omåttliga förtärandet af rusgifvande drycker vid större samlingar.
Man finner ofta hurusom allmogen sjelf medför spritdrycker på färderna och
att flere slå sig tillsamman att köpa så stort parti, att icke utskänkare behöfva
anlitas.
Ett oskick, som icke är åtkomligt för laglig beifran, är, att vid frivilliga
auktioner på landet egaren af godset, som försäljes, låter utdela spritdrycker
gratis, för att såmedelst höja sinnesstämningen och köplusten, och hvilket ofta
gifver anledning till oordningar och slagsmål.
3:o. Egentliga lönkrogar finnas icke i städerna och på landet hafva de i
betydlig mån aftagit, särdeles i socknar, der loflig bränvinsförsäljning idkas,
och der det ligger i de berättigade försäljarnes intresse att utöfva en slags
uppsigt och till laga beifran anmäla dem, som med lönkrögeri vilja sig befatta.
4:o. De i lag och gällande författningar i ämnet förekommande stadganden,
angående rättighet att åt bolag öfverlåta all rätt till minuthandel med
och utskänkning af spirituösa drycker, hafva uppenbarligen tillkommit under
antagande, att en sådan anordning skulle verka till sedlighetens befrämjande
och underlätta ordningens upprätthållande; ett antagande som jemväl synes
berättigad! deraf, att utskänkningsbolagen, hvilka icke sjelfva få tillgodonjuta
den af rörelsen uppkommande nettovinst, således icke kunna antagas hafva
synnerligen stort intresse af en stor afsättning, utan föredraga bevarandet af
sedlighet och ordning framför att ockra på lasten. Det torde icke heller kunna
bestridas, att der all handel med spirituösa drycker öfverlåtes åt ett enda
bolag och detta bolag sjelf utöfvar samtliga rättigheterna genom biträden,
hvilka åtnjuta fast lön och lika litet som bolaget sjelf draga någon vinst af
rörelsen, också förefinnes en ganska stark garanti för att missbruket af starka
drycker skall visa sig mindre svårt och mindre allmänt, än der den enskilda
32
vinningslystnaden utgör en sporre för missbrukets befordrande, likasom det
är en naturlig sak, att ordningen på en mängd utskänkningsställen lättare upprätthålles,
der alla gemensamt stå under uppsigt, och kandhafves af en enda,
för alla ansvarig styrelse, hvilken måste anse såsom sin fördel och sin pligt
att befordra ordningen och anskaffa biträden, hvilka betrakta dess upprätthållande
såsom vilkor för fortvaron af deras egen anställning, än der hvart
och ett skötes af särskild innehafvare, hvilken icke är ansvarig utan inför lagen;
— men exempel saknas icke, att bolag af ifrågavarande art är intresseradt
af rörelsens utfall, enär hvad den inbringar utöfver ett visst belopp beräknas
såsom förvaltningskostnader och tar af bolaget behållas såsom vinst.
De särskilda utskänkningsrättigheterna äro då utlemnade åt enskilda personer,
hvilkas fördel det är att afyttra största möjliga qvantum, och förhållandet är
då i det närmaste detsamma, som om rättigheterna innehades af föreståndarne
i första hand och för egen räkning. Icke heller synes bolaget eller delegarne
deri kunna utöfva något tryck på sådane föreståndare, till främjande af ordningen,
enär de vanligen betagit sig makten genom att i kontraktet med föreståndarne
tillförbinda dessa sjelfva ansvarsskyldighet för alla förseelser, som vid
rörelsens handhafvande begås. Bolags försäljningsrättighet torde derföre böra
utöfvas under bolagets ansvarighet och genom aflönade personer, hvilka icke
hafva enskildt intresse i den större åtgången, och först då kunna bolagen
anses medföra tillfredsställande resultat i sedligt hänseende och till ordningens
befrämjande.»
12) Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bränvinssupandet har aftagit, men konsumtionen af konjak, rom och
kaffe betydligt tilltagit. Bajerskt Öl finnes allmänt å värdshus och krogar.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Bränvinssuperiet aftager, i synnerhet hos den bättre och mera bildade
befolkningen, men deremot tilltager bruket af andra starka drycker.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Bränvinssupandet är i aftagande och begagnandet af kaffe synes icke
heller vara öfverdrifvet stort, men förbrukningen af rom, konjak och punsch
äfvensom af maltdrycker är i tilltagande. En mängd s. k. bierstugor har tillkommit;
ofta äro de äfven lönkrogar och föranleda oordningar.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»I afseende å allmogens lefnadssätt, äfvensom förtärande af bränvin,
rom, punsch m. m. samt maltdrycker och kaffe åberopas hvad sista berättelsen
innehåller.»
Uti särskildt utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
33
»l:o. Hvad beträffar den första frågan eller om missbruket af starka
drycker på sista tiden tilltagit inom länet, så synes, hvad landsbygden angår,
ett bättre tillstånd mot tillförne hafva i förevarande hänseende inträdt, men
rörande städerna är förhållandet deremot tvifvelaktigt. I vissa af dessa, särdeles
Malmö, har antalet af åtalade fylleriförseelser betydligt stigit under
senare åren, hvilket dock till stor del torde härröra deraf, att tillsynen blifvit
skärpt sedan polisen omorganiserats. Emellertid, och då frågan torde böra
besvaras beträffande länet i sin helhet, anser K. M:ts Befhde sig icke kunna
derå lemna annat än ett nekande svar.
2:o. — — — — — — — —— — — — — — —
3:o. Beträffande tredje frågan, angående lönkrögeriet, så framgår af de från
kronobetjeningen härom infordrade uppgifter, att detsamma är i hela länet
uti starkt aftagande, så att numera lönkrogar i vanlig mening å högst få
ställen finnas, utan förekommer oloflig bränvinsförsäljning merendels tillfälligt,
såsom vid auktioner och danstillställningar o. s. v., och torde den numera
genom förändrad lagstiftning åstadkomna förminskningen af de så kallade
bierstugornas antal hafva väsentligen bidragit till nämnda lyckliga förhållande.
4:o. Å fjerde frågan eller hvilka resultat man kan anse att bränvinsförsäljningens
öfverlåtande åt bolag medfört, får K. M:ts Befhde meddela det svar,
att omdömet om slika bolags gagn såväl i sedligt afseende som till ordningens
befrämjande, enligt de från vederbörande magistrater infordrade uppgifter,
utfallit gynsamt, hvilket ock måste vara en naturlig följd deraf, att
föreståndarne för utskänkningsställena dels icke hafva särskild fördel af ökad
konsumtion, dels med afseende å sin verksamhet äro underkastade dubbel
kontroll, nemligen icke endast, såsom förut, af polisen, utan jemväl af bolaget
sjelf, allt till fromma för ordningen inom samhällena; och hvad beträffar
verkan i sedligt hänseende af utskänkningens öfverlåtande åt bolag, har derigenom
åtminstone den förbättring vunnits, att minderårige och redan öfverlastado
personer blifvit nästan fullkomligt beröfvade möjligheten att till förtäring
förskaffa sig spritdrycker.
Såsom allmänt omdöme om tillståndet inom länet i förevarande hänseende
får K. M:ts Befhde slutligen uttala, att missbruket af rusdrycker torde kunna
antagas vara mindre här än inom åtskilliga andra län i riket, dervid icke bör
lemnas oanmärkt, dels att särdeles landtbefolkningen i allmänhet njuter en
kraftig och närande föda, derigenom både begäret efter spirituösa och de
skadliga verkningarna deraf förminskas, och dels att folklynnet är lugnt och
godmodigt, så att rusets följder icke blifva så svåra som annorstädes. Emellertid
vare härmed icke sagdt, att ju ej förhållandena, sådana de äro,.kunna
ingifva bekymmer och mana till att söka i lagstiftningsväg åstadkomma en
förbättring af tillståndet, dervid väl fördyrandet af rusdryckerna torde befinnas
vara det kraftigaste medlet.»
Bihang till Bränvinslagstift.-komiténs betänkande.
3
34
13) Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Ehuru i städerna samt vid marknader och å torgdagar på landet fylleri
ännu ofta förekommer, har dock denna last märkbart aftagit, hvartill, bland
annat, utbytet af rusgifvande drycker mot öl och kaffe kan anses hafva i
väsentlig mån bidragit. Antalet af de brott, som vanligen härleda sig från
öfverlastning, synes ock vara i aftagande.»
Uti femårsberättelserna för åren 1861—1865 och 1866—1870 åberopas
ofvanstående omdöme.
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 yttras:
»Under perioden har länets befolkning i allmänhet haft att glädja sig åt
goda skördar samt deraf beroende rikligare tillgångar; och häruti är att söka
orsaken till den tydliga förbättring i byggnadssätt, klädedrägt och födoämnen,
som allmänt inom landet låtit förspörja sig under perioden; men af samma
orsak har också missbruket af rusgifvande drycker snarare till- än aftagit,
och detta missbruk har varit närmaste anledningen till de flesta under perioden
inom länet föröfvade brotten. Särskildt hafva åtskilliga fall af gröfre våld
förekommit inom sydöstra delen af Ejäre fögderi. Bruket af Öl är på landsbygden
mycket allmänt; men i länets södra hälft lärer äfven temligen allmänt
af den besutna allmogen förtäras dyrare spritdrycker. Detta är dock i viss
mån bevis på rikligare tillgångar, ty utan sådana skulle allmogen ej köpa en
dylik dyrare rusdryck.»
Uti särskildt utlåtande af den 20 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor meddelar K. M:ts Befhde:
»l:o. Ehuru de verkliga orsakerna till missbruket af rusdrycker icke
torde kunna med full noggrannhet angifvas, vill det dock synas, som skulle
den allmännaste orsaken dertill vara tilltagande förslappning af befolkningens
sedliga medvetande i förening med dels rikligare tillgångar, erhållna genom
flera års goda skördar inom länet, dels större lätthet att åtkomma rusdrycker
genom förbättring af länets kommunikationsanstalter och dels det allt vidsträcktare
bruket af Öl, deraf försäljning bedrifves nästan i hvar enda socken
inom länet och i flera socknar på mera än ett ställe, ty det torde svårligen
kunna med skäl påstås, att de senare årens bränvinslagstiftning varit mera,
utan snarare mindre än i äldre tider egnad att underlätta tillgången på och
erhållandet af rusdrycker. Den enda lagstiftningsåtgärd, som möjligen skulle
kunna anses hafva bidragit till sådan lättnad, vore måhända borttagande af
förbudet mot införsel af bränvin från främmande länder, men denna åtgärd
kan icke hafva varit af någon väsentlig betydelse i berörda hänseende. Emellertid
kan icke nekas, att begifvenheten på rusdrycker och följaktligen äfven
deras missbrak under de senare åren tilltagit inom länet, om också ej i någon
35
synnerligen hög grad; och de sannolika anledningarna dertill torde vara att
söka i förut angifna förhållanden.*
3.0. I allmänhet finnas inga egentliga lönkrogar inom länet, men ett
och annat fäll af oloflig bränvinsförsäljning förekommer emellanåt och då lika
ofta i orter, der tillåten försäljning finnes, som å trakter i länet, der sådan
icke finnes.
4:o. Bolag för bränvinsförsäljnings utöfvande hafva icke funnits å länets
landsbygd, utan endast i dess städer; och under den tid, bränvinsförsäljningen
varit i städerna öfverlaten åt bolag, har detta utan all fråga varit till gagn,
isynnerhet med hänsyn dertill, att å försäljningsställena åstadkommits mera
snygghet och större ordning, hvarigenom äfven osedlighet kunnat bättre än
eljest förebyggas.»
14) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anför
uti femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Ovedersägligt är, att, hvad dryckenskapslasten angår, som så länge tärt
på befolkningens både moraliska och ekonomiska krafter, sedlighetstillståndet
utom städerna väsentligen förbättrats, sedan eu ändamålsenligare lagstiftning
angående brän vinstill verkning och försäljning år 1855 trädt i verkställighet.
I icke ringa mån har på senaste åren förbrukningen af bränvin lemnat rum
för maltdrycker och kaffe.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Till det förhållande, att brottens antal aftagit och särskildt att fylleriförseelserna
minskats, har otvifvelaktigt bidragit såväl en stigande och mera
spridd upplysning som ock gällande lagstiftning angående bränvinstillverkning
och försäljning. Dock har pa senare tid klagomål ifrån landsbygden försports
deröfver, att författningarna visat sig otillräckliga att stäfja det missbruk, som
af åtskilliga landthandlare öfvas, hvilka förstå att kringgå författningarna och
i smyg försälja bränvin och andra spirituösa drycker, utan att sådant af kronobetjeningen
alltid kan förhindras eller det varit densamma möjligt att alltid
få de angifne sakfälde. Förbrukningen af maltdrycker och kaffe har, i samma
man som begagnandet af bränvin minskats, betydligen tilltagit.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»För fylleri och dryckenskap hafva under år 1868 blifvit fälda 1,519,
emot 2,272 under år 1863, hvilket kan anföras såsom ett bestämdt bevis för
dryckenskapslastens aftagande. Mindre tillgång på penningar kan väl härtill
* Magistraterna i Halmstad och Varberg samt kronofogden i Pjäre fögderi anse, att missbiuket
af starka drycker på sista tiden snarare tilltagit än minskats, hvaremot öfrige magistrater
och kronofogdar i detta län förklara, att berörda missbruk icke tilltagit.
36
hafva varit i någon mån bidragande, men i främsta rummet tillskrifves detta
en bättre anda inom befolkningen samt den genom utskänkningsbolagen i städerna,
framför allt i Göteborg och Uddevalla, ändamålsenligare ordnade bränvinsförsäljningen.
»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»I brottmålsstatistiken innehar länet fortfarande ett tyvärr allt för framstående
rum, men likasom det i föregående femårsberättelser blifvit anmärkt,
att man icke med fog deraf må draga den slutsats, att folkets rätts- och
sedlighetskänsla skulle vara slappare här än i andra delar af riket, kan enahanda
anmärkning nu göras, enär det långt öfvervägande antalet af de i herr
Chefens för Justitie-Departementet berättelse anförda brott och förseelser äro
sådana, som blifvit begångna dels mot allmänna ordningsföreskrifter, dels ock
under inverkan af rusdrycker, oftast intagna under tillfälliga besök i städerna.
Till en stad af den betydelse i kommersiell och industriel hänseende som
Göteborg lockas af hoppet om god arbetsförtjenst en mängd, folk från landsorten,
icke alltid af bästa beskaffenhet, och ju lättare förtjenst^! är, desto
hastigare användes den äfven och oftast på det slags nöje, som för vårt folk
1 allmänhet synes vara mest lockande, det nemligen till hvilket krogen inbjuder.
Under inverkan af det der intagna ruset hafva otvifvelaktigt de flesta
af det betydliga antalet brott, för hvilket länet skyldrar i den senast tillgänglig
ofvan åberopade embetsberättelse]! för år 1874, blifvit begångna, såsom
sabbatsbrott, brott mot offentlig myndighet, fridsbrott äfvensom brott mot
enskild person. Af nämnda embetsberättelse framgår äfven, att fylleriförseelserna
hvilka under några år förekomma i betydligt minskadt antal och nedgått
från 2,272 för år 1863 till 1,519 under år 1868, uppgått år 1874 till
2 476, understigande med endast 586 antalet af härför i Stockholm under
samma år sakfälde. Med endast få undantag hafva dessa förseelser blifvit
åtalade i städerna, och fastän de obestridligen angifva ett ökadt missbruk af
rusgifvande drycker, är det dock lika obestridligt, att likasom bruket af split -drycker aftagit högst betydligt å landsbygden, så har äfven missbruket af den
ena af dem, bränvinet, lika betydligt der minskats, om än det icke kan förnekas,
att i jembredd med denna minskning följt en ökad förbrukning af Öl
och s. k. vin, gynnad såväl af den lätta tillgång till dem, som erbjudes hos
den mängd landthandlande, som finnes, som af den ymniga arbetsförtjenst, som
under perioden varit att tillgå. Denna rikliga arbetsförtjenst och den i allmänhet
goda tillgången på penningar hafva väsentligen motverkat de allvarliga
bemödanden, som utskänkningsbolagen i Göteborg och Uddevalla gjort
för att städja bränvinsförbrukningen, bemödanden, utan hvilka missbruken och
fylleriförseelserna otvifvelaktigt skulle varit långt talrikare än de äro det äfven
ibland den egentliga landtbefolkningen, ty huru ordentlig och nöjsam denna
allmänhet är, saknar den dock, likasom annorstädes i riket, det moraliska
mod, som fordras för att emotstå den frestelse, som ligger i den rusgifvande
drycken.»
37
Uti särskildt utlåtande af den 16 februari 1878 öfver de af komitén
framstälda frågor:
l:o. Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom länet
och, om så skett, hvilka äro de sannolika anledningarna dertill?
»Enligt den erfarenhet, Kongl. Majrts Befallningshafvande i detta hänseende
inhemtat, står förbrukningen af starka drycker i ett nära förhållande
till tillgången på penningar och äfven naturligtvis i någon män till de tillfällen,
som erbjuda sig att åtkomma sådana drycker. I den mån arbetarnes
förtjenst ökat sig har således äfven missbruket af starka drycker tilltagit, och
aftagit i den mån de höga arbetslönerna nedgått. Enär således efter femårsperioden
1870—1875 de förut rådande höga arbetslönerna småningom nedgått,
har också följden blifvit den, att bränvinskonsumtionen undergått förminskning;
med anledning hvaraf K. M:ts Befhde anser sig kunna till svar på
denna fråga uttala det omdöme, att missbruket af starka drycker på sista
tiden inom länet icke tilltagit.»
3:o. I hvad mån kan såsom sannolikt antagas, att lönkrogar finnas inom
länet, och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig bränvinsförsäljning,
vare sig minuthandel eller utskärning, idkats?
»Lönkrogar hafva förut funnits hufvudsakligen inom Qville, Stångenäs
och Tunge härad, men finnas, såvidt kändt är, numera icke. Ännu uppstå
någon gång tillfälligtvis sådana inom Tunge, men blifva då gemenligen snart
upptäckta och undertryckta. Yäl synes det som, efter det bränvinsutskänkning
sista gången medgafs inom Brastads kommun, lönkrögeriet derstädes
skulle aftagit, men å andra orter har tidtals ett motsatt förhållande försports,
så att IL M:ts Befhde icke tilltror sig att rörande denna frågas senare
del uttala ett bestämdt omdöme. I sammanhang härmed anser K. M:ts
Befhde sig böra upplysa, att klagomål försports deröfver, att, då inom länet
trafikerande ångbåtar angöra bryggor eller passera slussar, förnämligast vid
Lilla Edet, restauratörerne å sådana båtar, oaktadt i de tillståndsresolutioner,
som härstädes dem meddelas, förbud mot försäljning af bränvin till andra än
passagerare lemas, likväl till ortens befolkning utlemna bränvin. Yisserligen
har K. M:ts Befhde sökt att träffa nödiga anstalter till förhindrande af detta
ofog, men enär af dessa ångbåtar finnes sådana, som äro hemmahörande i
andra län, der icke alltid sådant förbud blifvit i tillståndsresolutionen föreskrifvet,
försvåras derigenom förhindrandet af den olagliga försäljningen.»
4:o. Hvilka resultat kan man anse att bränvinsför säljning ens öfverlåtande,
jemlikt § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande?
»Med afseende å den jemförelsevis korta tid, inom hvilken försäljningen
varit upplåten åt bolag i städerna Kongelf, Marstrand och Strömstad, anser
sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke böra i denna punkt rörande dem
uttala något bestämdt omdöme i annat hänseende än, att resultatet visat sig af
-
38
gjordt tillfredsställande hvad angår ordningens upprätthållande å försäljningsställena.
Beträffande staden Göteborg finner K. M:ts Befhde sig lämpligen kunna
åberopa bifogade yttranden från poliskammaren samt styrelsen för härvarande
utskänkningsaktiebolag; och eger hufvudsakligen enahanda förhållande rum i
hvad Uddevalla rörer.»
Ofvan åberopade, af styrelsen för Göteborgs utskänkningsaktiebolag den
2 Januari 1878 meddelade yttrande innehåller, beträffande första frågan, om
missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit och, om så skett, hvilka
sannolika anledningarna dertill hafva varit:
»att utan tvifvel bruket af starka drycker tilltagit, samt att då, enligt hvad
erfarenheten alltid gifvit vid handen, bland dem, som inlåta sig på begagnandet
af dessa drycker, en del förr eller senare låtit locka sig att öfverskrida
måttlighetens gräns, jemväl missbruket af dem i motsvarande mån torde
hafva ökats;
att denna ökning dock måsto anses hafva egt rum säkrare absolute taget
än relative, då nämligen befolkningen under samma tid ernått betydlig tillväxt
och deribland icke minst de samhällsklasser, som företrädesvis pläga
förbruka starka drycker;
att bolagets försäljning ifrån den 1 Oktober 1868, från hvilken tid bolaget
fått å sig öfverlåtna alla de utskänkningsrättigheter, som annars skolat
å auktion utbjudas, utgjort:
år |
1869 |
237,343 |
k:r |
48 |
tum spirituösa, |
alla sl |
|
» |
1870 |
309,612 |
85 |
» |
d:o, |
d:o, |
|
» |
1871 |
323,562 |
» |
15 |
» |
d:o, |
d:o, |
» |
1872 |
291,399 |
» |
02 |
)> |
d:o, |
d:o, |
» |
1873 |
334,372 |
» |
87 |
» |
d:o, |
d:o, |
» |
1874 |
363,411 |
» |
17 |
» |
d:o, |
d:o, |
» |
1875* |
629,183 |
» |
71 |
» |
d:o, |
d:o, |
» |
1876 |
667,396 |
» |
90 |
» |
d:o, |
d:o, |
» |
1877 |
651,220 |
» |
34 |
» |
d:o, |
d:o, |
men att dessa siffror icke kunna beteckna den efterfrågade ökningen i bränvinsförbrukningen,
enär ända till 1874 den 1 oktober hela minuthandeln och
derefter till den 1 januari 1875 mindre partihandeln med bränvin drifvits af
enskilda personer, om hvilkas försäljningsbelopp bolaget saknar kännedom;
varande dock nödvändigt, att till bolagets försäljningsbelopp åren 1869—
1875 lägga dessa senares, för att få förhållandet någorlunda klargjordt, allra
helst under samma år, såsom kändt är, »salning» i stor omfattning bedrifvits
af de mindre afnämarne;
att under de tre åren från den 1 oktober 1874 till den 1 oktober
1877 både utskänkningen och minuthandeln handhafts ensamt af bolaget och
* Å utskänkningen och minuthandeln tillsammans.
39
att försäljningen det sistnämnda året understigit det närmast föregående med
16,176 kannor;
att anledningarna till den ökade b rån vinsförbrukningen utan tvifvel äro
att söka förnämligast deri: att med höjda arbetslöner och minskad arbetstid
det stora antal kroppsarbetare, som egt att förfoga öfver hvarken den intellektuela
eller sedliga underbyggnad, som skulle satt dem i tillfälle att på ett
nyttigt sätt använda sitt öfverskott af tid och penningar, begagnat detta öfverskott
för att dermed bereda sig den njutning, de trott sig finna i förtärandet
af starka drycker; att samtidigt inträffad allmän bostadsbrist försatt en stor
del af samhällets lägre klasser i saknad af drägliga bostäder, hvarigenom för
husfäderna och de uppväxande sönerna lockelsen att besöka krogarne måst
icke obetydligt ökas; att, under det saluvärdet å snart sagdt alla förnödenhetsvaror
under senare åren stegrats, bränvinet vid köp i minut före bolagets
öfvertagande af minuthandeln härstädes kunnat åtkomma^ till nära nog det
pris, som vid köp i parti betingats, deraf den s. k. salningen synnerligen befordrats
och varans åtkomst gjorts vida lättare än genom den år 1855 införda
bränvinslagstiftningen åsyftats; att bland den landtbefolkning, som förser sig
med sitt bränvinsförråd i staden, lyckligare ekonomiska förhållanden föranledt
uppköp af större mängd utaf varan än deras tillgångar förut medgifvit; samt
att med det sålunda ökade bruket, såsom förut påpekats, ett ökadt missbruk
alltid i någon mån varit förenadt.
Något yttrande i anledning af den andra och tredje af komitérades
frågor anser sig styrelsen icke hafva att afgifva.
Jemväl beträffande fjerde och] sista frågan finner sig styrelsen förhindrad
att afgifva svar, då sådant lätt skulle kunna tydas såsom ett vittnande i egen
sak. Styrelsen inskränker sig derför att afgifva en enkel erinran derom, att
genom utskänkningsbolagets bildande och under dess fortsatta verksamhet
åvägabragts: fullkomlig tillintetgörelse af den så ytterst förderfliga »kreditsupningen»;
bränvinsutskänkningens inställande, utom aptitsup till mat, från
kl. 6 e. m. alla dagar näst före sön- och helgdagar till kl. 7 f. m. påföljande
söckendag; förbud att försälja bränvin eller andra dylika spirituösa drycker
till person under 18 år; bränvinsutskänkriingsprisets uppehållande vid den
höjd, detsamma före partiprisernas fallande innehaft, samt fullkomlig öppenhet
och tillgänglighet för all, äfven fiendtligt stämd kontroll.»
Uti poliskammarens i Göteborg utlåtande den 4 februari 1878 meddelas:
»Poliskammaren får beträffande den första frågan, eller huruvida missbruket
af stärka drycker på sista tiden tilltagit inom kommunen och, i så
fall, de sannolika anledningarne dertill, instämma i hvad styrelsen för härvarande
utskänkningsaktiebolag härom yttrat och endast för egen del tillägga,
att då, genom den under senare åren skedda betydliga inskränkning i utvägen
för landtbefolkningen att å landsbygden få fylda sina behof af spritvaror,
dessa således måste tagas från närmaste stad, såsom följd hvaraf och då en
icke obetydlig del af de stora qvantiteter spritdrycker, som af utskänknings
-
40
bolaget föryttrats, utförts till landsbygden, någon säker slutsats med afseende
å förbrukningen här på platsen icke kan af de anförda siffrorna hemtas, och
att vid betraktande häraf och då, oaktadt den betydliga tillväxt samhället
årligen erhåller, synnerligast inom arbetarebefolkningen, bland hvilken åtminstone
missbruket af spirituösa allmännast förekommer, hvarken konsumtionen
af spritvaror eller antalet af bestraffade fylleriförseelser väsentligen
ökats, detta synes häntyda snarare på en förbättring fin motsatsen hvad beträffar
missbruket af sådana drycker.
Hvad angår tredje frågan, i hvad mån såsom sannolikt kan antagas att
lönkrogar finnas inom kommunen, tilltror sig poliskammaren med full säkerhet
förklara att någon sådan i egentlig mening icke finnes inom detta
samhälle, om ock någon gång inträffar att vid enstaka fall en eller annan
gör sig förfallen till ansvar för de mot allt tillhandagående med spritdryckers
anskaffande åt annan nu gällande stränga föreskrifter, men äfven i detta hänseende
hafva förseelserna och deraf föranledda åtal varit ganska fåtaliga.
Yidkommande slutligen fjerde frågan: hvitten resultat man kan anse att
bränvinsför säljning ens öfverlåtande, jemnlikt § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag,
åt bolag medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande
inom denna kommun, så kan icke annat än sanningsenligt medgifvas
att, enligt den erfarenhet som polisstyrelsen varit i tillfälle inhemta
under innevarande anordningars tolfåriga tillvaro, dessa resultat i anförda
hänseenden varit de allra bästa, och skälen härtill äro lätta att finna, om man
tager i betraktande, att de förut varande trånga, mörka, ruskiga och i hvarje
hänseende osnygga krogarne, hvilkas innehafvare icke hade något högre intresse
än att få afyttra så mycket som möjligt af sin vara utan afseende å
det tillstånd, hvari kunderne sig befunno, genom bolagets försorg, blifvit utbytta
mot ljusa, rymliga och snygga lokaler, der föreståndarne, som dessutom
stå under sträng kontroll genom särskildt förordnade tillsyningsman, icke
hafva någon som helst fördel af spritvaruförsäljningen, hvilken icke under
något vilkor får ske på kredit, samt att, utom det att tiden för utskänkningens
bedrifvande blifvit af bolaget betydligen inskränkt, föreståndarne fått sig
strängeligen förbjudet att utlemna rusgifvande dryck åt den, som förut är af
starka drycker ankommen eller åt minderårig.
Att genom dessa anordningar ett bättre tillstånd i sedligt hänseende
blifvit uppnådt, ehuru mycket ännu återstår att önska, är obestridligt, och
om än oordningar genom tvister och slagsmål vid en rörelse af ifrågavarande
beskaffenhet icke helt och hållet kunna förekommas, kan dock icke förnekas
att ordningsmaktens mellankomst för afvärjande af dylika under senare tiden
mera sällan än tillförene tages i anspråk.»
41
15) Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1.860:
»Fyllerilasten är, om man afser allmogen i dess hem, synbarligen i aftagande.
Utskänknings- och utminuteringsställen finnas på landet ytterst få.
Den tillåtna bran vinshandeln har också minskats, ehuru bland idkarne af landthandel
de finnas, som fortfarande på otillåtligt sätt sprida rusgifvande drycker
och, trotsande polismaktens alla bemödanden, till kringgående af lagstiftningen
finna, utvägar, som domaremakten anser af lagen oåtkomliga. Eu del af
dessa landthandlande, ibland hvilka helt och hållet saknas den korpsanda,
som i viss mån tillbakahåller en obehörig vinningslystnad hos köpmansklassen,
anses i allmänhet icke fördelaktigt inverka på allmogen. Yid dess besök
i städerna finner man äfven fortfarande flere bland allmogen öfverlastade,
och i de orter, som närmast omgifva städerna, är tillståndet således mindre
tillfredsställande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Att fyllerilasten i allmänhet är i jemnt aftagande, är ett utmärkande
tidens tecken.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Fyllerilasten är, om man afser allmogen i dess hem, i bestämdt aftagande.
Vid samlingsställen, såsom i städerna, vid vissa större jernvägsstationer
m. m., visar den sig deremot fortfarande ofta, och oaktadt de bemödanden,
som göras till dess förekommande genom ändamålsenligt ordnande af
utskänknings- och minuteringsrörelsen, förekomma ofta exempel af denna sorgliga
last, som, så länge den nuvarande lagstiftningen gäller, enligt hvilken
15 kannor anses såsom parti, samt handel om ett sådant parti kan ske genom
tillskott af flere personer, svårligen kan utrotas.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Sedligheten är i allmänhet tillfredsställande, ehuru i granskapet af städerna
och de gästgifverier å landet, hvarest bränvinsutskänkning ännu finnes,
fyllerilasten skördar många offer. Utom gästgifverierna finnas nemligen å landet
högst få ställen, der bränvin försäljes, hvilken anordning verkar i hög
grad välgörande.»
Uti särskildt utlåtande af den 21 januari 1878 öfves de af komitén
framstälda frågor:
Do. Missbruket af starka drycker inom länet har i allmänhet och särdeles
på landsbygden snarare af- än tilltagit. Hvad landsbygden angår är bränvinssupandet
endast och allenast beroende af tillgången; och Xongl. Maj:ts Befallningshafvande
har derföre ständigt haft till ögonmärke att i möjligaste
måtto motverka all bränvinshandel på landet, hvilket haft den påföljd, att i de
orter, der bränvinshandel icke finnes, supandet synbarligen minskats. Hvad
deremot angår de tvänne något större städerna Venersborg och Borås, i hvilkas
närmaste grannskap större allmänna arbeten pågått och der den under senaste
tiden ökade rörelsen med deraf föranledda höga arbetslöner beredt den
42
arbetande befolkningen tillgång till penningar, har förbrukningen af sådane
drycker derstädes tilltagit, men denna tillfälligtvis inträffade ökning anser
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke oroande. Under senaste tid har Kongl.
Majrts Befallningshafvande, med stöd af 26 § i bränvinsförsäljningslagen, inskränkt
tiden för bränvinsförsäljningen i städerna till klockan 6 om aftnarne
å lördagar eller dagarne före helgdagar äfvensom å de tider, då arbetarnes
aflöning utfaller, hvilket visat sig verka särdeles välgörande; och är Kongl.
Majrts Befallningshafvande betänkt på ytterligare inskränkningar i detta hänseende.
Hvad de trenne öfriga städerna angår, har missbruket af rusdrycker derstädes
minskats till följd af de inom städerna bildade bolags anordningar.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har jemväl, med anledning af sistnämnde §,
ansett sig berättigad att å landet förbjuda all bränvinsförsäljning vid sådana
tillfällen, men denna åtgärd har af Kongl. Maj:t ansetts sakna stöd af lag,
hvilken således synes böra ändras i den syftning, att vederbörande myndighet
berättigas vidtaga sådan inskränkning i alla de fall, der erfarenheten visat
densamma nödvändig.
2:o.------------------------
Så kallad mindre partihandel med bränvin har Kongl. Majrts Befallningshafvande
i yttersta måtto motverkat. Sådan handel finnes på tre eller fyra
ställen inom länet och öfverklagas allestädes såsom bidragande till s. k. salning.
Kommunernas rätt att samtycka till bränvinsförsäljning missbrukas ofta
i så måtto, att spekulanter emot erläggande af en viss afgift till kommunen
utverka dennas samtycke, hvilket verkar menligt ej blott för kommunen sjelf
utan jemväl för grannkommunerna.
3:o. Lönkrogar finnas i allmänhet icke inom länet och säkerligen minst å
do orter, der man inrättat lofliga bränvinsförsäljningsställen.
4:o. Otvifvelaktigt måste bränvinsförsäljningens öfverlåtande, jemlikt § 10
i bränvinsförsäljningslagen, åt bolag, som såmedelst befrias från konkurrens,
bidraga till sedlighetens och ordningens befrämjande, såvida Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, der bolaget icke visar sig hafva detta till ögonmärke,
bemyndigas besluta erforderliga inskränkningar.
16) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Fyllerilasten har i ganska betydlig grad aftagit. Sällan ser man på landet
någon öfverlastad af rusgifvande drycker vid andra tillfällen än marknader,
auktioner och återresor från städerna på torgdagar och vid andra besök
derstädes. I ersättning för brän vinet begagnar allmogen nu kaffe och öl, hvilket
senare försäljes mångenstädes i stugor, belägna nära allmän väg.»
43
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Fylleriet kan icke sägas hafva tilltagit, om ock domstolarnes saköreslängder
under nu ifrågavarande qvinqvennium upptaga jemförelsevis ilera för
dylik förseelse fålda personer, hvilket ofta nog kan bero af den större stränghet,
hvarmed polisuppsigten å en tid och en ort framför en annan upprätthålles.
I allmogens hem brukas rusgifvande drycker obetydligt och nästan
aldrig till öfverdrift. Det är vid marknadsbesök, torgdagar i städerna och på
landet samt i allmänhet vid tillfällen af större folksamlingar, som fyllerilasten
egentligen kräfver sina offer. Ölstugor i närheten af allmän väg och på flera
ställen å landet lemna ett flitigt anlitadt surrogat för bränvin, äfvensom kaffeförbrukningen
tilltagit och förminskat bränvinsåtgången på landsbygden.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Fylleriet har aftagit och druckna personer påträffas numera sällan bland
allmogen vid andra tillfällen än marknader och torgdagar i städerna samt
vid körslor från de jernvägsstationer, der större rörelse bedrifves. Öl och
kaffe surrogera kraftigt bränvinet och tillhandahållas flerstädes i stugor invid
allmänna farvägarne.
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
Antalet domstolsbehandlade fylleriförseelser hafva utgjort:
år |
1871 i |
städerna ..... |
..... 263, |
å landet ..... |
..... 40. |
» |
1872 |
» _____ |
..... 248, |
)> _____ |
..... 81. |
).) |
1873 |
» _____ |
..... 262, |
» _____ |
..... 64. |
» |
1874 |
» ..... |
..... 295, |
)> ..... |
..... 54. |
» |
1875 |
)> _____ |
..... 402, |
» ..... |
..... 51. |
dock gäller i afseende å berörda uppgifter, såsom måttstock på fyllerilastens
till- eller aftagande, att mången drucken ej blifvit lagförd och att, i följd
af polisuppsigtens ojemna handhafvande, saköreslängderna å särskilda orter
blifva mindre tillförlitliga mätare af dryckenskapslasten än å andra, i hvilket
afseende nu, såsom under förra qvinqvenniet, polismyndigheten i Lidköping
och under sista året af perioden jemväl i Sköfde ådagalagt ett relativt större
nit, hvadan af antalet för fylleri dömda i städerna belöper endast på Lidköping
år 1871 87, år 1872 72, år 1873 100, år 1874 109 och år 1875 124
samt sistnämnda år på Sköfde 97.»
Uti särskildt utlåtande af den 29 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Angående tillståndet inom länet med afseende å missbruket af spritdrycker
får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med åberopande af hvad senast afgifna
femårsberättelse för länet innehåller, tillkännagifva, att fyllerilasten märkbart
aftagit, och när den uppträder hufvudsakligen kräfver sina offer bland den
yngre manliga landtbefolkningen vid stadsbesök samt å marknader, auktioner
och vid tillfällen af folksamlingar i allmänhet, äfvensom bland den lösa be
-
44
folkningen i städerna och å sådana orter på landet, der arbetare af hvarjehanda
anledningar talrikt samlas. Så länge bränvin får tillverkas och hållas
falt, lärer dessa missbruk icke kunna förekommas eller annorledes minskas
än i den mån en allmännare spridd upplysning till de lägre samhällslagren
öfverför en stadgad öfvertygelse om de skadliga fysiska verkningarna af spritdryckers
omåttliga förtärande och medvetandet om den förnedring, som följer
drinkaren i spåren. Hedärfda dåliga vanor och lastbara fallenheter hos mången,
i förening med de onda böjelsernas smittbarhet, skola dock otvifvelaktigt
väsentligen försena dryckenskapslastens upphörande på öfvertygelsens väg, och
under tiden utgör en försvårad tillgång till sjelfva varan obestridligen ett
verksamt medel att hämma missbruket af densamma, hvilket vanligen till- eller
aftager i den mån arbetstillfällen och arbetslöner ökas eller minskas.
Bland den besutne allmogen i hemtrakten och städernas bättre lottade
invånare förekommer numera omättligt bruk af spritdrycker lyckligtvis endast
sparsamt.
De af komitén framstälda frågar föranleda följande svar:
l:o. Missbruket af starka drycker har, i enlighet med hvad här ofvan är
nämndt, betydligt aftagit.
3:o. Fasta lönkrogar finnas numera icke inom länet och de åtal för oloflig
bränvinsförsäljning, som domstolarnes minnesböcker omförmäla, afse uteslutande
utskänkning vid marknader och auktioner, eller tillfälliga öfverträdelser
af föreskrifterna i bränvinsförsäljningslagen. På den tid lönkrogar
ännu härstädes voro i verksamhet, anlitades de på eu del orter vid sidan om
lofliga försäljningsställen, under det att de på andra orter ej trifdes i jembredd
med de senare.
4:o. Bränvinsförsäljningens öfverlåtande i städerna till bolag, utan andel
i försäljningsvinsten, har otvifvelaktigt, genom de åtgärder dessa bolag vidtagit
till förebyggande af bränvins tillhandahållande åt öfverlastade personer
och till ordnande af samt uppsigten öfver utskänkningsställena, väsentligen
bidragit till sedlighetens och ordningens befrämjande, hvilket bäst visar sig
vid jemförelse med förhållandet under tider, då försäljningsrättigheterna voro
upplåtna åt enskilda personer med den egna fördelen till hufvudsakligt ögonmärke,
hvarigenom ock den myndigheterna tillkommande kontroll väsentligen
försvårades och stundom omöjliggjordes.
Bibehållandet af stadgandet i försäljningslagen om rätt att i städerna till
bolag upplåta all utskänkning och utminutering af bränvin anser Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande derför vara af synnerlig vigt med afseende å det sedliga
tillståndet och ordningen inom stadskommunerna.»
45
17) Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Vermlands län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Begifvenheten på bränvin bar mycket aftagit, sedan denna vara, i följd
af den år 1855 förändrade lagstiftning angående bränvins tillverkning och försäljning,
blifvit mera dyr samt icke så tillgänglig i minut som förut; och
hafva i stället maltdrycker, isynnerhet bajerskt Öl, äfvensom kaffe, kommit
mera i bruk bland allmogen.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Den i senaste femårsberättelsen lemnade hugnesamma uppgift, att begifvenheten
på bränvin mycket aftagit bland länets allmoge, har under den
nu tilländagångna femårsperioden vunnit ökad bekräftelse. Endast vid ett af
länets många gästgifverier finnes rättigheten till försäljning af bränvin qvar,
och på landsbygden äro försäljningsställena af jemförelsevis ringa antal. Taran
är sålunda på landet mindre åtkomlig än förut, och sjelfva produktionen
är jemväl i märkligt aftagande inom länet. Stadsbesöken medföra derföre så
mycket större frestelse till omåttligare förtäring af den i det hvardagliga
lifvet mera sällsynta drycken och framkalla fylleriförseelser; men berörda förseelser
förekomma dock egentligen vid marknaderna, och torde kunna emotses
upphöra i samma mån som dessa för den allmänna varuomsättningen numera
mindre behöfliga inrättningar försvinna. Förtäring af öl kan deremot
sägas vara i betydligt tilltagande, och hålles denna dryck till salu på mångfaldiga
vid allmänna vägarne belägna ställen. Någon allmännare klagan öfver
derutaf förorsakade oordningar har likväl icke försports, om än do kommunala
myndigheterna på somliga orter funnit anledning besluta någon inskränkning
i så beskaffad försäljnings utöfvande. Deremot har från nagra af de orter,
der apotek finnas, ganska mycken klagan förts öfver missbruk af den
apoteken medgifna rättighet till spritförsäljning, så att oloflig bränvinshandel
dermed bedrifvits.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Det är en synnerlig tillfredsställelse att kunna omtala, att förtärandet
af bränvin fortfarande är i aftagande. Det torde väl numera kunna sägas,
att hos allmogen det dagliga förtärandet af denna dryck upphört och att äfven
vid högtidligare tillfällen äfvensom pa resor bruket deraf allt mera undantränges
af öl och kaffe. Det vin åter, som numera understundom af allmogen
förtäres, torde vara föga helsosammare eller mindre rusgifvande än bränvin.
Att fylleriförseelser, särdeles vid besök på marknader och torgdagar,
ännu icke så sällan förekomma, är visserligen en sorglig sanning, men nästan
ännu beklagansvärdare är den fräckhet, hvarmed lönkrögeriet, trotsande
lagens och rättvisans arm, på en del orter bedrifves. Lönkrögaren är oftast
blott kommissionär och har endast ett obetydligt lager, som af den okände
förläggaren ofta omsättes. Försäljaren ställes förnyade gånger under åtal och
fälles till böter, hvilka i brist af tillgång aftjenas med fängelse vid vatten
och bröd, men under den tilltalades inställelse vid tinget eller vistande å läns
-
46
fängelset fortgår försäljningen i hans hem, ombesörjd af någon annan lämplig
person, intill dess den pliktfälde återkommer och återtager sin förra föraktliga
verksamhet. Exemplen på dylikt förhållande, vittnande om djup demoralisation,
äro ännu, såvidt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har sig bekant,
icke många, men de skola säkert finna efterföljare, så länge icke en vaknande
bättre anda hos befolkningen afhåller den från att köpa bränvin ur lönkrögares
hand.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»förbrukningen af bränvin lärer, till följd af nu gällande föreskrifter i
fråga om försäljning af spirituösa drycker, enligt enstämmiga vitsord vara i
starkt aftagande, men förtärandet af vin och maltdrycker i stället på ett betänkligt
sätt tilltaga. Det vin, som, derest förbud enligt Kongl. förordningen
den 18 September 1874 icke mellankommer, försäljes till afhemtning i de
många handelsbodarna på landet, lärer i rusgifvande styrka föga stå tillbaka
för det vanliga bränvinet, och anses med hänseende till beskaffenheten af de
färgstofter eller andra inblandningar, hvarmed vinet tillsättes, vara för helsan
långt skadligare än bränvinet. Det torde icke utan skäl kunna ifrågasättas,
huruvida det må vara lämpligt att för försäljningen af Öl gälla samma
restriktiva föreskrifter, som i fråga om vin, enär en större frihet i det förra
hänseendet antagligen skulle leda till en minskad förbrukning af det enligt
sammanstämmande uppgifter så förderfliga vinet. Kongl. Maj:ts Befall.
ningshafvande anser sig emellertid icke böra underlåta att i underdånighet
anmäla, att kommunalnämnderna i länet visa ett berömvärdt bemödande att,
genom begagnande af don uti berörda nådiga förordning dessa myndigheter
medgifna rätt att under vissa vilkor förbjuda försäljning af vin och Öl
i handelsbodar och a utskänkningsställen, försvåra möjligheten af dessa dryckers
förbrukning, men erfarenheten har ännu icke hunnit tillräckligt ådagalägga,
i hvad mån ädamålet kan på sådant sätt vinnas, eller huruvida icke,
genom ett allt för strängt användande af denna makt, andra betänkliga olägenheter
möjligen framkallas.»
Uti särskildt utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»l:o. Beträffande först spörsmålet, huruvida missbruket af stärka drycker
på sista tiden tilltagit inom länet och, om så skett, hvithet de sannolika anledningarna
dertill varit, kan det icke nekas, att under åren 1871, 1872, 1873
och 1874, då i allmänhet stor välmåga var rådande inom länet till följd af
så väl rikliga skördar som god arbetsförtjenst å skogskörslor, missbruket af
stärka drycker tilltog i betänklig grad, helst som å landet landthandlandena,
hvilka genom salning och allehanda andra olofliga sätt att med kringgående
af lagen tillhandahålla bränvin i mindre partier, utöfvade det mest oförsynta
lönkrögeri, beredde den med penningar rikt försedda landtbefolkningen tillfälle
att nästan öfverallt å landet åtkomma bränvin till hvad qvantitet som
önskades; och då de åtal, som mot desse lönkrögare anstäldes, oftast, dels
47
i brist af bevisning, dels derigenom att de för utöfvande af sin handtering
använde minderåriga eller utfattiga personer, ej föranledde till straffpåföljd för
de verkligen brottslige, växte deras oförsynthet i jembredd med den uppmuntran
de från befolkningen rönte att fortsätta sin vinstgifvande rörelse;
men sedan under så väl de närmast föregående åren som i synnerhet detta
år icke blott penningetillgången aftagit, utan äfven tillfällen till arbetsförtjenst
vid skogar, bruk och industriel verk betydligt förminskats, har, efter hvad
enstämmigt från samtlige kronofogdar i länet meddelats, en återgång till ett
bättre förhållande tydligen visat sig, hvartill enligt deras åsigt, hvilken Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande på det lifligaste delar, en af de förnämsta orsakerna
torde vara de i Kongl. förordningen den 18 september 1874 gifna
bestämmelserna dels att bränvin ej får säljas till mindre belopp än 100 kannor
annat än af den, som förvärfvat rättighet till mindre partihandel, minuthandel
eller utskänkning af bränvin, dels att den, som tillhandagår allmänheten
med anskaffande af bränvin i mindre partier än han sjelf eger försälja, ståndar
samma straff som den, hvilken ololligen försäljer samma vara, hvarföre
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hyser den föreställning, att, om dessa välvisa
stadgande!! få qvarstå, missbruket af starka drycker hädanefter icke skall
blifva hvad det före utfärdandet af nyssberörda nådiga förordning varit.
3:o. I afseende åter derå, i hvad mån det kunde såsom sannolikt antagas,
att lönkrogar finnas i länet och om sådana äfven funnits på de orter, der
loflig bränvinsförsäljning, vare sig minuthandel eller utskänkning, idkats, har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande redan här ofvan uttalat sin uppfattning derom,
att Kongl. förordningen den 18 september 1874 med de anförda bestämmelserna
i mycket väsentlig mån omöjliggjort den olofliga bränvinsförsäljningen
för landthandlandena, och då desse, som varit att anse som den egentliga
härden för denna rörelse, icke kunna med fördel drifva densamma, så upphör
den också hos andra personer, som befattat sig dermed, enär dessa, de der
vanligtvis utgjorts af fattiga personer, hafva svårt att landthandlandena förutan
förskaffa sig varor, hvarför ock, enligt hvad vederbörande kronofogdar
meddelat, lönkrogarnes antal de sista åren betydligt aftagit. Då, efter hvad
Kongl. Majrts Befallningshafvande meddelat, inom provinsen med ett enda
undantag — förutom i städerna, der några lönkrogar nästan aldrig förspörjas
— icke finnes några utskänknings- och minuteringsrättigheter beviljade, så
saknas någon bestämdare erfarenhet, om lönkrogar finnas å de orter, der loflig
bränvinsförsäljning idkats, men den erfarenhet, som vunnits, gifver vid
handen, att det just är i den bygd, der den lolliga bränvinsförsäljningen idkas,
som den olofliga rörelsen, hvilken af den förra har lätt att erhålla varor
till sin handtering, följer i spåren.
4:o. Angående slutligen de resultat, hvartill man kunde anse, att bränvinsför
säljningens öfverlåtande åt bolag inom särskilda kommuner medfört så väl
i sedligt afseende som till ordnigens befrämjande, så torde det icke kunna
48
bestridas, att genom den bättre ordning och snygghet, som bolagen lagt sig
vinning om att införa å utskänkningsställena, mycket godt vunnits i de anmärkta
afseendena; och om än icke allt hvad man härutinnan kunde önska
ännu erhållits, så lär det väl kunna antagas, att erfarenheten och de berättigade
anspråk, som kunna ställas på dessa bolag, hvilka inför kommunen äro
ansvariga för sina göranden och låtanden, skola för framtiden tillskynda samhället
de fördelar, som så väl i sedligt afseende som i fråga om ordningens
befrämjande man haft för afsigt att bereda detsamma.»
18) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bruket af kaffe är i starkt tilltagande, äfvenså har förbrukningen af
utländska spritdrycker ökats; deremot har bruket af bränvin äfvensom missbruket
af spirituösa i allmänhet aftagit, hvartill de väsentligaste orsakerna
torde böra sökas i nu gällande bränvinslagstiftning jemte en stigande upplysning.
Såsom surrogat för bränvin kan måhända räknas Öl, som dock ingenstädes
af allmogen begagnas i dess hemvist till dagligt bruk.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Dryckenskapslasten aftager fortfarande i sammanhang med en minskad
förbrukning af bränvin, hvarföre ölet begagnas såsom surrogat. Måhända har
dock konsumtionen af kaffe och utländska spritdrycker varit i tilltagande.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Förtäringen af bränvin, och dermed äfven dryckenskapen, är på landsbygden
fortfarande i aftagande. Inom staden Örebro häntyda rättens protokoll
på ett motsatt förhållande. På landet skulle dryckenskapens aftagande
vara ännu märkbarare, om detta icke motverkades af de missbruk, som vid
försäljningen af svenska viner esomoftast ega rum. Bruket af så kallade
svenska viner, hvilka ej alltid förtjena detta namn, har fått en vidsträcktare
utbredning. Förbrukningen af Öl har äfven tilltagit, och bryggerier finnas nu
på många ställen äfven i landsorterna.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Beträffande bruket af starka drycker, synes förbrukningen af bränvin, att
döma af Örebro rådstufvurätts protokoll, hafva tilltagit inom staden och bland
stadsbesökande; hvaremot den lärer betydligt aftagit på landsbygden, der konsumtionen
af öl och kaffe i stället ökats.»
Uti särskildt utlåtande af den 27 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Hvad först angår orsakerna till missbruk af spritdrycker, som isynnerhet
i städerna och deras grannskap, der dessa drycker lättast åtkommas, ej så
sällan förekommer, torde, •— om man ser bort från slapphet i sedlighetskänsla
samt de sorger och bekymmer af hvarjehanda slag, hvilka i ruset söka en
49
tillfällig bedöfning, — en af de förnämsta orsakerna få sökas i den lägre
.arbetarebefolkningens brist på omtanke för framtiden och benägenhet att lefva
för dagen, i följd hvaraf missbruket af spritdrycker stiger eller sjunker i
■samma mån, som arbetsförtjensterna ökas eller minskas, med hänseende hvartill
jemväl iakttagits, att de, som haft största förtjensterna, visat minsta omtanken
för kommande dagar. Till denna orsak sällar sig den, som ligger i
vanan att »bjuda», hvilken vana fordrar, att, när flere sammanträffa och en
af dem bjuder på förtäring, jemväl en hvar af de öfrige i sin ordning skall
bjuda, hvarigenom måttlighetens gräns lätt öfverskrides. Att brist på tillfällen
att egna lediga stunder åt förädlande sysselsättningar samt brist på
vilja och förmåga att begagna sådana tillfällen, der de gifvas, i sin mån bidraga
att hänvisa till rusdrycker såsom njutningsmedel, torde vara oemotsägligt.
Tages särskild hänsyn till gällande lagstiftning om bränvinsförsäljning,
lärer man icke sakna anledning att söka orsaker till rusdryckers missbrukande
— dels deri, att den, som erhållit rättighet att idka utskärning
af spritdrycker, må till afhemtning sälja huru litet som helst, — dels deri,
att bränvin och konjak få å utskänkningsställe förtäras, utan att mat behöfver
reqvireras och intagas, — dels deri, att utskänkningsföreståndare icke egna
tillräcklig uppmärksamhet åt hvad stadgadt är derom, att bränvin ej må utlemnas
till öfverlastad eller minderårig och att öfverlastad ej må utdrifvas
eller utan vård lemnas, —- dels ock deri, att särskilda tillsyningsman ej finnas,
som hafva att vaka öfver efterlefnaden af hvad om försäljning af rusdrycker
är stadgadt; och torde, till belysande af en del af det nu sagda,
böra erinras, dels hurusom utskänkningsberättigade inrättat särskilda så kallade
tumförsäljningslokaler, hvarest bränvin till partipris (således till lägre pris
än vid vanlig utskänkning till förtäring på stället) föryttrats till så ringa
■qvantitet som fem å tre tum, dervid sålunda nedsatt pris förledt till öfverflödig
förtäring, som, om den ej fått ega rum i lokalen, icke sällan skett i
portgång eller å gata; dels ock hurusom det obestämda i stadgandet att »å
utskänkningsställe mat alltid skall vara att tillgå», tillåtit en tolkning, som
inskränkt tillgången, om ej till blott några bröd eller sockerbitar, likväl derhän,
att stadgandet icke kunnat motverka missbruk af rusdrycker. Dessutom
torde icke kunna förbises, att det ringa ansvar, strafflagen bestämmer för
fylleriförseelse, svårligen kan anses motsvara sitt ändamål, då sådan förseelse,
huru ofta den än upprepas, icke bestraffas med mer än högst tjugu kronor
böter eller fyra dagars fängelse vid vatten och bröd — ett straff, som af den
på rusdrycker begifne föga aktas.
I fråga om tillståndet inom länet med afseende å bruket af rusdrycker
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i senaste femårsberättelse!! omförmält,
hurusom förbrukningen af bränvin syntes, att döma af Örebro rådstufvurätts
protokoll, hafva tilltagit inom staden och bland stadsbesökande, men att den
betydligt aftagit på landsbygden.
Detta omdöme, framkalladt af en, som det synes, tillfällig ökning i antalet
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs betänkande. zj_
50
åtal för fylleriförseelser inom nämnde stad, torde, giltigt för den tid det afser,
nu kunna modifieras på sätt antydes i nedanstående svar å den första af de
utaf komitén framstälda särskilda frågorna.
Beträffande dessa frågor anser sig K. Maj:t Befallningshafvande böra
besvara dem sålunda:
l:o. Missbruket af starka drycker kan icke anses hafva på sista tiden
tilltagit inom länet. A landet har både bruket och missbruket af rusdrycker
ej obetydligt aftagit. Numera träffas der sällan någon öfverlastad och då
merendels på färd från marknad eller torgdag i närmaste stad.
2:o. — — — — — — — — — — — — — — —
3:o. Några egentliga lönkrogar torde numera icke finnas inom länet. De,
h vil ka, förr uppdagats, hafva merendels funnits i aflägsna skogsbygder, der
tillsynen varit svår och tillfälle saknats att utan dryga kostnader och besvär
på lofligt sätt åtkomma spritdrycker. De åtal för öfverträdelser af författningarna
rörande försäljning af bränvin, hvilka i begränsadt antal ännu förekomma,
afse merendels förseelser vid försäljning af det för partihandel medgifna
lägsta belopp, som med säljares vetskap fördelats på flere köpare.
4:o. Bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag, jemlikt § 10 i gällande
bränvinsförsäljningslag, har såväl i sedligt afseende som ock till ordningens
befrämjande medfört fördelar, i det att bolag, bygda på samhällsnyttig grund,
anskaffat lokaler, mer lämpliga, än de, som enskilde försäljare antagligen kunnat
anskaffa, och sökt ordna försäljningen så, att missbruk och oordningar
måtte, så vidt möjligt, förekommas, dervid likväl den vigtiga regeln, att utskänkningsföreståndares
fördel icke bör vara på något sätt eller i någon mån
beroende af mängden af de rusdrycker, han utskänker, utan endast af mathållning
och icke spirituösa dryckers försäljning, måhända icke vunnit så
fullkomlig tillämpning, som önskligt varit, samt priset å rusdrycker icke alltid
blifvit bestämdt med syfte att minska konsumtionen. Svårigheten att anskaffa
fullt lämpliga lokaler, som gynsamt inverka på sedlighet och ordning, har
uppgifvits kunna förminskas, om kontraktstiden ej inskränkes till tre år.»
19) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Hvad missbruket af bränvin beträffar, så har det mycket aftagit på
landet, men i städerna torde skilnaden icke vara så stor, helst allmoge^
då den kommer till staden för att sälja sina produkter, icke sällan, just med
anledning deraf att bränvin icke på landet är så lätt att få, då begagnar det
allt för mycket. Priset derå är likväl ännu allt för lågt. Öl, isynnerhet det så
kallade bäjerska, har mycket intagit bränvinets ställe, hvilket torde kunna
anses såsom en lycklig förändring; men hvad som icke är så alldeles bra, är
att på sådana ställen, der brända eller destillerade spritdrycker icke få för
-
51
säljas, ofta hållas allmänheten tillhanda så kallade viner, hvilka yäl icke vid
domstol anses såsom spritdrycker, men likväl förorsaka både rus och ohelsa.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Hvad fyllerilasten beträffar har under perioden icke någon anmärkningsvärd
förändring visat sig. Konsumtionen af öl tilltager med hvarje år, och
det ständigt växande antalet ölkrogar på landsbygden gör behofvet af eu allmän
ordningsstadga för utöfvande af sådan utskänkning af nöden. I afvaktan
derpå har K. Maj:t Befallningshafvande ansett lämpligt att genom kungörelse
af den 9 mars 1864 påbjuda vissa iakttagelser för dem, som vilja dylik
näring utöfva. Den utvidgade handels- och näringsfriheten lemnar befolkningen
flera försörjningsmedel än tillförene, men denna utvidgade frihet påkallar
äfven kontroller öfver näringens utöfvande, der genom missbruk allmän
ordning och sedlighet kan blifva förnärmad, och det har synts Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande uppenbart, liksom det af erfarenheten redan är
bekräftadt, att vissa ordningsstadganden i afseende på ölutskänkning på landet
äro nödvändiga, så vida det skall blifva möjligt för den fåtaliga landtpolisen
att utöfva behöfliga kontroller. Befolkningen vare sig på landet eller i städerna
eger icke den vackra instinkten att mellankomma för afstyrande af sådana
lagöfverträdelser, som uppenbara sig uti allmän ordning störande osedlighet;
och af den politiska och sociala uppfostran, som bestås denna befolkning
af en press, som i flera år obehindradt fortsatt sina systematiska bemödanden
att undergräfva allt förtroende till embetsman i allmänhet och synnerligast
dem, åt hvilka ordningens upprätthållande är anförtrodd, kan svårligen
väntas några för samhällsordningen gynsamma frukter.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Hvad dryckenskapslasten angår, instämma nästan alla underrättelser
deruti, att den inom länet aftagit. Obestridligt är ock, att den minskning af
tillfällen till utöfvandet deraf, som blifvit en följd af senare tiders författningar,
haft god verkan till nykterhetens befrämjande, men först när det sedliga
begreppet hos den stora mängden nått den utveckling, att ifrågavarande råa
last betraktas med allmän afsky, kan ett stadgadt bättre tillstånd inträda.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Dryckenskapslasten synes bland den besutna allmogen fortfarande vara
i aftagande, men bland den tjenande och den lösa arbetareklassen har utöfningen
deraf snarare ökats än minskats under tillgången på och inflytelsen af
höga arbetslöner. Synnerligen inom städerna har detta förhållande framträdt
oaktadt de bemödanden, som skett för att motarbeta rusdryckers öfvermåttliga
bruk.»
Uti särskildt utlåtande af den 15 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Do. Att missbruket af starka drycker inom länet, med säkerhet beträffande
landsbygden under de senare åren och man kan äfven säga detsamma
för det nästförflutna och innevarande år om städerna, aftagit, dertill bättre
52
uppfostringsanstalter och större upplysning hos befolkningen samt borttagande
till hufvudsaklig del af bränvinsförsäljning på landet, äfvensom skarpskytteföreningar
och bildande af särskilda föreningar bland arbetarne i städerna, der
tillfällen till ädlare sysselsättning och förströelse för arbetsklassen finnas att
tillgå, otvifvelaktigt varit de egentligen medverkande orsakerna, hvartill ock
torde kunna läggas den omständigheten, att de nu afskräde kanal- och jernvägsanläggningarna
inom länet icke vidare samla lösa arbetare till orten,
äfvensom att de allt mera tryckta konjunkturerna i de flesta näringsyrken
orsaka minskning i aflöningar, och den för några få år sedan rikliga penningetillgången
således ej vidare lemnar den oordentlige arbetaren medel utöfver
det dagliga, nödtorftiga behofvet.
2:o. — — — — — ■— — — — — — — — — —
3:o. Att ingen sannolikhet förekommer till antagande, att någon lönkrog
numera finnes inom länet, samt att åtal för oloflig bränvinsförsäljning äro
mera sällsynta.
4:o. Att bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag, jemlikt 10 § i gällande
bränvinsförsäljningslag, visat sig, utom allt tvifvel, medföra största gagn
och nytta, då derigenom ej mindre större säkerhet för kontrolls utöfvande
beredts, än äfven bolagen, som ej afse egen vinst, tydligen söka främja hämmandet
af missbruket af rusdrycker och sålunda i sin mån befordra sedlighet
och ordning, hvarutinnan de för städerna och bolagen särskildt antagna och
fastställda ordningsstadgar, hvilka äfven i viss, ej obetydlig mån inskränka
tiderna för försäljningens, särskildt utskänkningens utöfvande, jemväl bidraga.»
20) Kong!. Maj:fs Befallningshafvande i Kopparbergs län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Förbrukningen af spritdrycker har å landet allestädes, der utskänkningsoch
minuthandelsställen icke förefinnas, högst väsentligen aftagit, utan att
andra drycker derstädes i stället mera allmänt begagnas; hvaremot, der så beskaffade
försäljningsställen äro inrättade, likasom i städerna, någon minskning i
förbrukningen af spritdrycker eller deras omåttliga förtärande icke torde kunna
anses eg a rum, ehuru så kalladt bajerskt öl derstädes till ganska betydligt
belopp numera äfven förtäres.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865 åberopas hvad som är anfördt
i förra berättelsen.
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870 yttras:
»Bland drycker är bruket af kaffe och bäjerskt öl fortfarande i tilltagande,
utan väsentlig minskning i förtäringen af bränvin, hvaraf oloflig försäljning,
dock hufvudsakligen i de nord- och nordvestliga socknarna, ofta förekommer,
oaktadt den noggranna beifran af dylika öfverträdelser, hvarom fångförteckningarna
vittna, beträffande personer, som ej förmå erlägga ådömda böter eller
53
föredraga att efter nu gällande lindriga förvandlingsgrund undergå mot böterna
svarande förvandlingsstraff och af sådan anledning dölja eller undansticka
egande tillgångar.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Förbrukningen af bränvin torde icke kunna anses hafva undergått någon
väsentlig förminskning, ehuru det dagliga bruket deraf på landsbygden utan
tvifvel är mindre, till följd af detsammas genom lagstiftningen försvårade tillgänglighet.
Handeln med öl och vin, ofta af en mycket rusgifvande och för
helsan menlig beskaffenhet, har deremot högst väsentligen tilltagit samt ofördelaktigt
inverkat på sedligheten, så att den flerestädes påkallat åtgärder af
kommunalmyndigheterna för att minska och förekomma de oordningar och
lagöfverträdelser, som härflutit från den lätta och ymniga tillgången på dessa
rusgifvande drycker, samt missbruket af handeln med och förtäringen af desamma.
»
Uti särskildt utlåtande af den 17 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»l:o. Att missbruket af starka eller, såsom de ock benämnas, brända
eller destillerade spirituösa drycker på sista tiden icke kan anses hafva inom
länet tilltagit, om än under vissa år, då, förnämligast vid större tillfälliga
arbetsföretag den lösa befolkningens dagaflöning varit särdeles hög, och uti
vissa trakter, till följd af ökadt nit hos dervarande åklagare, åtal till större
antal tillfälligtvis vid sådana förhållanden förekommit;
2:o. — — — — — — — — — — — — — — —
3:o. Ehuru oloflig bränvinsförsäljning inom länet i allmänhet på den
senare tiden kan anses hafva väsentligen aftagit samt i städerna och äfven
inom åtskilliga kommuner å landsbygden alldeles upphört, föröfvas dock obestridligen
lönkrögeri inom andra, förnämligast i aflägsna trakter, men äfven
inom kommuner, der minuthandel med och utskänkning af bränvin lofligen
idkas; samt
4:o. Att der bränvinsförsäljningen varit öfverlåten åt bolag, jemlikt § 10
i gällande försäljningslag, sådant befunnits fördelaktigt såväl i sedligt hänseende,
som till ordningens befrämjande, der tillfälle ej lemnats att låta kommunens
ekonomiska fördelar få allt för öfvervägande inflytande, hvilket i allmänhet
icke är händelsen, då i de flesta fall bolagen bildas utan afseende på
egen vinst, samt enär berörda missförhållande otvifvelaktigt bör förekommas
genom den intresserade granskning af bolagens förvaltning och räkenskaper,
som nu utöfvas af landstingets och hushållningssällskapets ombud, och vill
det synas som en likartad tillsyn öfver försäljningen, der den å landsbygden
utöfvas för kommunernas räkning, eller med åt dem betingad fördel af inkomsten,
borde kunna öfva ett lika afsevärdt och gagnande inflytande.»
54
21) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bruket af bränvin är i betydligt aftagande, men i stället hafva utländska
drycker, såsom vin och arrack, vunnit insteg, och isynnerhet kaffe, som utgör
en allmän älsklingsdryck. Å några ställen har äfven innästlat sig missbruket
af Hoffmans droppar, blandade med vin.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Bruket af bränvin är i fortfarande aftagande och ersättes af vin, bajerskt
Öl och kaffe, hvilket senare förtäres i öfverflöd och utgör en älsklingsdryck
hos allmogen.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Bruket af bränvin är å landsbygden i aftagande, men brukningen af
kaffe och Öl i tillväxt.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Bruket af bränvin synes i städerna och å landsbygden närmast derintill
icke hafva minskats, men å den aflägsnare landsbygden vara i aftagande.
Förbrukningen af kaffe, öl och vin har deremot tilltagit i såväl städerna som
å landet.»
Uti särskildt utlåtande af den 13 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»l:o. Inom Gefleborgs län, bestående af landskapen Gestrikland och
Helsingland, har bruket af starka drycker på sista tiden i allmänhet icke
tilltagit bland den bofasta och jordbrukande befolkningen å landet. Bland de
vid sågverken anstälde arbetare, äfvensom och i synnerhet bland de med
skogsafverkning sysselsatta, till stor del främmande personer från andra
landsdelar i riket, har bränvinsförbrukningen deremot i betydlig mån ökats.
De sannolika anledningarna dertill äro god tillgång på arbete och dermed förenad
förtjenst isynnerhet af trävarurörelsen under de sist förflutna årens lyckliga
konjunkturer. Den öfverdrift i förbrukningen af bränvin, som bland
orternas bofasta befolkning och isynnerhet ungdomen förspörjes, förekommer
egentligen undantagsvis vid större högtider och gästabud i Helsingland. Särskildt
beträffande Gestrikland torde kunna meddelas, att missbruket af starka
drycker på sista tiden i märklig mån aftagit på landsbygden, särdeles bland
den yngre generationen, hvartill orsakerna förnämligast anses vara svårigheten
att åtkomma spirituösa, en förbättrad folkskoleundervisning och den inre öfvertygelsen
om rusgifvande dryckers skadlighet.
3:o. I Helsingland finnas lönkrogar i flere socknar, hvarest män och
qvinnor, någon gång från närmaste stad, men isynnerhet från landthandlande
förskaffa sig bränvin för att i smyg utskänka eller utminutera detsamma.
Åtskilliga socknar kunna äfven åberopas, der lönkrogar veterligen icke finnas.
Bland dem äro Mo och Bollnäs. Å de ställen, der egentliga lönkrogar ej
finnas, inskränka sig förbrytelserna ofta till olofligt tillhandagående med att
55
för tillfället anskaffa bränvin. Svårigheten att erhålla fullständig bevisning
utgör ett icke ringa hinder för ordningsmakten att utrota lönkrogarne. Den
allvarliga tillämpningen af gällande lagbud torde dock i någon mån hafva
stäfjat missbruken härutinnan, åtminstone beträffande landthandeln. I Gestrikland
anses numera icke finnas några lönkrogar. Enstaka fall af oloflig bränvinsförsäljning
förekomma visserligen äfven der emellanåt, men de blifva
genast åtalade och hindras deraf att öfvergå till näringsfång.
4:o. För besvarandet af denna fråga, äfvensom hvad städerna i öfrigt
vidkommer, åberopas magistraternas afgifna, härvid fogade yttranden.»
Magistraten i Gefle har, uti skrifvelse den 28 november 1877, sig utlåtit:
»att missbruket af starka drycker på sista tiden inom staden aftaga
;
att ingen anledning förekommer till antagande att lönkrogar inom staden
finnas; samt
att enär på det inom staden bildade bolagets utskänkningsställen aldrig,
som då utskänkningsrätten utöfvades af enskilde tillförene kunde hända,
berusade personer eller minderårige tillåtas bekomma spirituösa samt all försäljning
af starka drycker å sön- och helgdagar är i staden förbjuden, sådant
obestridligt verkat till sedlighetens befrämjande; hvarjemte god ordning och
trygghet i allmänhet råda inom staden, så att, då öfvervåld och slagsmål på
gator, i hamnarna och på krogarne, som till stor del förorsakas af ruset, fordom
icke voro ovanliga, sådant mera sällan nu förekommer.»
Magistraten i Söderhamn yttrar i skrifvelse den 27 november 1877:
»att missbruket af starka drycker här i staden är stort, men att det på
sista tiden icke tilltagit;
att orsaken till missbruket är att söka dels i den låga och råa bildningsgrad,
hvarpå den arbetande klassen sig befinner, dels i de störa och tillfälliga
inkomster, senare årens träexport för arbetarne medfört;
att missbruket af starka drycker visar sig egentligast hos den lösa, främmande
befolkningen och under sommarmånaderna, då arbetsförtjensten är större
än under vintern;
att med all sannolikhet kan antagas att lönkrogar härstädes icke finnas;
och
att genom bränvinsförsäljningens öfverlåtande åt bolag man kan anse, att
sedlighet och ordning betydligt befrämjats samt att krogarne blifvit inrymda
i stora, ljusa och trefliga lokaler, der servering af mat sättes såsom hufvudsak
och der bränvin icke utlemnas annat än i förening med mat.»
Magistraten i Hudiksvall har, uti skrifvelse den 23 november 1877, afgifvit
följande utlåtande:
»Ända intill senaste tider var bränvinshandeln här i staden en rik och
flitigt anlitad inkomstkälla för en stor del af stadens handlande, på samma
56
gång som stadens krogar och minuthandelsställen sträfvade att efter sin förmåga
(och den var, af verkningarna att döma, ej liten) uppdrifva omsättningen
af spritvaror till högsta möjliga grad. De bedröfliga följderna af denna »näringsfrihet))
kunde man med bästa vilja ej undvika att bittida och sent skåda
å stadens gator; och vid de tillfällen, då landsbygdens ungdom och arbetare
af begge könen stämde möte här i staden (marknaderna och efter deras indragning
de i detta afseende vida sämre så kallade liqvidationsmötena), för
att efter gammal plägsed idka fylleri och sjelfsvåld, skedde detta så grundligt,
att stadens egna invånares säkerhet till lif och egendom sattes på spel. Vid
dylika folkfester hörde fylleriet hos qvinnorna icke mindre än bland männen
till den nära nog undantagslösa regeln; och sökte stadens ej alltid fullt pålitliga
»marknadsvakt» under befäl af de två eller tre stadstjenare att antasta
de öfverlastade fredsstörarne eller de i svindlande fart genom gatorna åkande
hästbytare, betraktades sådant såsom högst betänkliga ingrepp i de marknadsbesökandes
åldriga rättigheter och föranledde mycket ofta till sammanstötningar,
ur hvilka ordningens upprätthållare ej alltid afgingo med segern. Men
äfven en vida starkare ordningsmakt skulle ej kunnat uträtta något nämnvärdt,
så länge bränvinsförsäljningen bedrefs uteslutande ur vinstbegärets synpunkt.
Behofvet af en förändring i detta tillstånd kändes länge, men medlen, som
valdes, visade sig uträtta mycket litet. De »bolag», som tid efter annan af
några enskilda personer bildades för öfvertagande af minut- och utskänkningsrörelsen,
lemnade samhället ingen hvarken ekonomisk eller moralisk vinst; ty
hela det gamla systemet bibehölls orubbadt med intresserade utförsäljare och
smutsiga och afsides!iggande kroghålor, särdeles lämpliga till omsättningsplatser
för tjufgods. Bolagsidén, som under sådana förhållanden visade sig
så ofruktbar, öfvergafs; den som bjöd högsta skatten, högsta direkta inkomsten
för stadskassan, fick öfvertaga »rättigheterna», och superiet florerade
ohejdadt, tills lagbudet om den så kallade mindre partihandeln lemnade stadsfullmäktige
tillfälle att förhindra all dylik handel, hvarigenom icke så obetydligt
vanns. Slutligen, enär lika fullt det gamla kroglifvets elände ej endast
qvarstod utan gjorde sig allt mera odrägligt, lyckades det, med öfvervinnande
af eu hel mängd svårigheter, att bringa till stånd det nu varande, på Göteborgssystemet
grundado bolaget, som den 1 oktober 1876 började sin verksamhet,
i och hvarmed genast inträdde ett tillstånd så väsentligt mycket
bättre än förut, att till och med de argaste fiender till »de nya påhitten»
och »de dumma idéerna om att supa i sedlighetens intresse» måste erkänna
det nyas företräde, och likväl hade det nya bolaget att kämpa med
icke så få motigheter, ibland andra den icke den minsta, att några af de
flitigsta kunderna å de gamla krogarne, såsom det sades efter uppmaning och
traktering af de förre krögarne, sökte å den nya krogen tillställa allt möjligt
ofog. —
Det, som förr hörde till regeln, synes nu dess bättre hålla på att öfvergå
till undantag, och magistraten anser sig derför kunna till svar å den första
57
af de framställda frågorna uppgifva, att missbruket af starka drycker under
det sista året alldeles icke tilltagit inom staden.
Hvad i vanlig mening kunde kallas lönkrogar finnas, Magistraten veterligen,
för närvarande icke i staden, men väl kan det misstänkas, att otillåten
bränvinsförsäljning i öfrigt på några ställen eger rum. Magistraten har dock
skäl att antaga, att denna försäljning ej drifves i någon större skala, men i
alla händelser sker den så hemligt och till så »pålitliga kunder», att densamma
ännu icke kunnat i mera än två fall dragas under åtal.
Hvad slutligen angår spörsmålet om Jivilka resultat man kan anse, att
bränvinsförsäljning ens öfverlåtande, jemlikt § 10 i gällande br änvins för sälj -ningslag, åt bolag i staden medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens
befrämjande, är måhända erfarenheten här i staden ännu för ny för att
tillåta något afgörande omdöme, men så mycket är dock visst, att de å gator
och allmänna platser öfverlastade under det förflutna försäljningsåret varit
vida färre än förr, ehuru visserligen de för fylleribrott lagfördes antal under
samma tid icke sjunkit, men denna sista omständighet är att tillskrifva en
allvarlig polisuppsigt, som numera knappast tillåter någon felande att undkomma
sitt straff, under det de för fylleri tilltalade förr deremot utgjorde
det ojemförligt mindre talet af de öfverlastade. Oanmärkt torde det ej böra
lemnas, att ej ens en tiondel af de för fylleri årligen dömde tillhör stadens
skattskrifna eller eljest fasta befolkning.
Att under sådana förhållanden ordningen, inom samhället skall, då man
känner, huru mycket bränvinet förskyller, hafva gjort en högst betydlig vinst
är uppenbart; skrål af öfverlastade hopar och slagsmål hörde förr till den
bedröfliga ordningen för dagen och natten, och om också ganska många nu
tilltalas för oljud under fylleri, så utgöra de dock enstaka fall, och en sanning
är det, att något slagsmål under året ej förekommit. Under årets liqvidationsmöten
har också stämningen hos den besökande landtbefolkningen varit
en helt annan än förr.
Magistraten kan, med allt det goda för ögonen, som den nya ordningen
för spritvaruförsäljningen här i staden redan framkallat, vid betraktande af
den föreliggande frågans form, ej underlåta att framhålla, att det icke är
bränvinsförsäljningens »öfverlåtande jemlikt § 18, åt bolag», som ensamt verkat
allt detta, utan det att bolaget tillämpat Göteborgssystemets grundsatser.
Lagstiftningen gifver ingen garanti för, att icke äfven ett dylikt »stadsbolag»
kan uteslutande se till den omedelbara penningvinsten, såsom en vanlig penningförvärfvande
institution. Men om det får såsom afgjordt antagas, att
bränvinshandeln i regeln icke mera kan lemnas fri och ej heller alldeles förbjudas,
utan att densammas ordnande bör blifva en angelägenhet för kommunen,
som af den har alla olägenheterna, och om, såsom man utaf anordningarnas
bepröfvade ändamålsenlighet skulle kunna känna sig frestad att antaga,
58
riktningen af den blifvande försäljningslagen är gifven genom det Göteborgska
bolagssystemet, torde dylika garantier icke länge komma att saknas.
Blifver nu Göteborgssystemet lag, och städerna (hvarför icke äfven landskommunerna
eller kretsar af dessa, om systemet med sitt oundgängliga bihang
af en god polis kunde å landet strängt genomföras) berättigade att ej blott
för tre år för hvarje gång utan »till dess annorlunda bestämdes» hafva den i
dem oundvikliga bränvinsförsäljningen anordnad i enlighet med detta system,
så torde det högst eftersträfvansvärda målet af de nuvarande tillverkningsoch
försäljningsafgifternas sammanslagning till en bränvinsskatt, som uttages
hos tillverkarne, vinnas genom utfästande af en måttlig ersättningssumma till
städerna, som derefter finge sjelfva disponera det öfverskott bränvinsförsäljningen,
så anordnad, kunde komma att lemna, sedan staden godtgjort sig
för alla olägenheter densamma tillfogar samhället.»
22) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län anför
uti femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Någon synnerlig fallenhet för dryckenskap uppenbarar sig icke hos norrländska
allmogen, i hvars hus man sällan varsnar bränvin, hvars förtärande
endast kommer i fråga vid besök i städerna, der det väl stundom händer, att
mer, än som kan bäras, förtäres. Öldrycken har ock mycket utträngt bränvinet,
och de flera här och der anlagda ölbryggerierna hafva en strykande
afsättning.»
TJti femårsberättelsen för åren 1861—1865 åberopas innehållet af förra
berättelsen.
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870 yttras:
»I afseende å sedlighet, bruket af starka drycker m. m. har Kongl. Majrts
Befallningshafvande icke någon annan förändring att omförmäla, än att med
återvändandet af det under någon tid minskade välståndet äfven yppigheten i
lefnadssätt återtagit sitt förra rum.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875 anför Kongl. Majrts Befallningshafvande
:
»Uti det sammandrag af länsstyrelsernas berättelser för femårsperioden
1866-—1870, hvilket blifvit utarbetadt i Statistiska Centralbyrån, yttras beträffande
missbruket af bränvin, att femårsberättelsernas omdöme härom gåfve
fullt stöd åt antagandet, att detta missbruk på landsbygden och bland det
uppväxande slägtet vore i ett fortgående aftagande, i mången landsort måhända
derhän att det inskränkte sig till blott individuela undantag; hvarjemte
antydes, dels att detta lyckliga förhållande berodde af försvårad tillgång och
högt pris och dels att det egentligen vore för de talrika frestelserna i städerna,
som landtmannen ännu ofta dukade under. Att ett sådant antagande,
hvad detta län beträffar, dess värre icke vidare rättfärdigas af förhållandena,
59
sådana de under den senast förflutna femårsperioden gestaltat sig, framgår
af den redogörelse för sedlighetstillståndet inom länet i förevarande afseende,
som länsstyrelsen nu har den sorgliga pligten att lägga under Eders Kongl.
Maj:ts ögon.
Sedan styrelsen öfver detta län under hösten år 1873 nådigst blifvit undertecknad
(Landshöfding Treffenberg) anförtrodd, företog jag följande året resor
i de nordliga delarne af länet, derunder jag, i ändamål att inhemta närmare kännedom,
bland annat, om polisväsendets och den kommunala förvaltningens tillstånd
i dessa orter samt om befolkningens önskningar och behof i afseende å sådana
ekonomiska frågor, hvilka kunde utgöra föremål för min embetsverksamhet,
höll sammanträden med vederbörande kommunala myndigheter, kronobetjeningen
och presterskapet samt menige man i orterna.
Under dessa sammanträden lät jag mig angeläget vara att vinna upplysningar
om sedlighetstillståndet hos befolkningen, särskildt beträffande bruket
af starka drycker. Härvid erfor jag, hurusom öfver allt, men företrädesvis
uti fjällsocknarna och i de orter, hvarest skogsafverkningen bedrefs med främmande
lösa arbetare, allmän klagan uttalades öfver den utbredning, dryckenskapslasten
vunnit. Öfverläggningarna i detta ämne qvarlemnade hos mig det
intryck, att inför detta onda den bättre delen af befolkningen stode nästan
mod- och rådlös. Man syntes hafva upphört att hoppas på någon förbättring
genom moraliska medel. Den hjelp, som ännu kundo vara möjlig, väntade
man uteslutande af lagstiftningsåtgärder. Särskildt framhölls det grofva missi
bruk, hvartill landthandlarne gjort sig skyldige, i det de underhölle lönkrögeriet
med bränvin och derjemte tillhandahölle befolkningen viner, hvilka,
uppblandade med bränvin och en mängd okända, för helsan skadliga tillsatser,
verkade fullt ut lika berusande som bränvinet. Detta missbruk syntes hafva
gått så långt, att landthandeln, vinet och bränvinet i det närmaste blott utgjorde
tre olika uttryck för samma sak. Landthandelns egentliga ändamål,
att isynnerhet för de på längre afstånd från städerna bosatte landtmännen
underlätta tillfället att skaffa sig sina nödvändighetsvaror, hade allt mer trädt
i bakgrunden och lemnat rum för den för landthandelsinrättningen ursprungligen
främmande uppgiften att utgöra den väsentligaste förmedlaren för vinoch
spritvarukonsumtionen på landsbygden. Yisserligen medgafs, att landthandeln,
isynnerhet i de från kuststäderna mest aflägsna orterna, medförde
gagn, särdeles för de mindre jordbrukare och arbetare, hvilka i saknad af
hästar icke så ofta kunde besöka städerna för att der verkställa sina uppköp,
men denna fördel ansåg man underordnad vid sidan af det förderf, landthandeln
i sitt urartade skick genom vin- och bränvinshandeln utbredde. Landtmannens
behof af nödvändighetsvaror kunde också tillfredsställas af ett vida
mindre antal landthandlare än det nu vanliga; och just det stora antalet landthandlare
vittnade derom, att landthandlarne drogo sina hufvudsakligaste inkomster
af vin- och bränvinsförsäljning. Om idkandet af denna rörelse blefve
landthandlarne förbjudet, skulle också, så trodde man, de fleste landthandlare
60
försvinna. Endast nti ett absolut förbud för landthandlaren mot sådan rörelse
ville man finna räddningen. Befolkningen syntes öfverallt inse, att den
i rusdryckerna hade sin värsta fiende, och sjelfbevarelseinstinkten i detta hänseende
visade sig i det betecknande faktum, att icke i någon enda socken utskänknings-
eller minuteringsställen blifvit medgifna. Likaså var man nästan
öfverallt öfverens derom, att rättighet till mindre partihandel med bränvin
icke borde inedgifvas. Här och hvar bragtes under öfverläggning den frågan,
huruvida man icke dels för att bereda den måttlige bränvinsförbrukaren tillfälle
att på lofligt sätt bekomma varan, dels ock framför allt för att utrota
lönkrögeriet med dess följesvenner, de ofta af hämndbegär framkallade angifyelserna
och de gräsliga menederna, borde åtminstone på försök medgifva ett
under noggrann kontroll stäldt minuteringsställe; men hvarje förslag i sådant
syfte förkastades nästan enhälligt, under antydan att superiet derigenom skulle
komma att ökas. Isynnerhet skulle detta blifva händelsen i de socknar,
hvarest skogsafverkningen företrädesvis bedrefs, och vid sågverken. Det vore
egentligen den lösa, vid flottningsarbetet och skogsafverkningen anstälda befolkningen
samt ungdomen, som gjorde sig skyldig till missbruk af rusgifvande
drycker; men om åtkomsten dertill blefve underlättad genom minuteringsställen
i socknarna, så skulle smittan sprida sig äfven till den bofasta
befolkningen, som i allmänhet ännu icke vore hemfallen under förderfvet.
Den erfarenhet, som sålunda vunnits under mina första embetsresor i
länet, bekräftades ytterligai’e under den embetsresa, jag äfven under sistlidna
år företog till Medelpad, dervid jag likaledes höll sammanträden i flera af de
större socknarna i Ljungans floddal. Äfven här hade fylleriet och lönkrögeriet
tagit ohejdad fart och en allmän fördömelse uttalades öfver landthandeln, såsom
verksammast bidragande till det ondas underhållande. Lagöfverträdelserna
i detta hänseende hade nått sin höjdpunkt under de tider och i de orter,
hvarest arbetena vid Sundsvalls—Torpshammarsjernvägen pågått. Allmänneligen
uttalades öfvertygelsen om angelägenheten att medelst skärpta straffbestämmelser,
särdeles emot landthandeln, söka hämma eländet.
Med denna erfarenhet för ögonen och då länsstyrelsen i öfrigt dels genom
tid efter annan från polismyndigheterna och underdomstolarna i länet
inkomna rapporter och ransakningshandlingar i brottmål inhemtat, att såsom
en följd af den fruktansvärda utbredning, dryckenskapslasten under de senare
åren vunnit, antalet gröfre brott, ofta af den mest upprörande beskaffenhet,
tilltagit, likasom också att antalet af under rusets inflytande timade olyckstilldragelser,
äfven af sådan beskaffenhet att de ej sällan medfört spillande af
menniskolif, ökats, kunde länsstyrelsen icke lägga armarne i kors och låta saken
hafva sin gång, utan blef det länsstyrelsens pligt att inom de gränser,
som för dess befogenhet af gällande instruktion utstakades, ingripa för att
förbereda afhjelpandet af de bristfälligheter i lagstiftningen, från Indika enligt
länsstyrelsens öfvertygelse missbruket i väsentlig mån ledde sitt ursprung;
och framstod det tillika härvid klart för länsstyrelsen, att endast en under
-
61
dårlig framställning till Eders Eongl. Maj:t i syfte att utverka afhjelpandet af
dessa bristfälligheter kunde leda till målet. Men såvida en sådan framställning
skulle vinna tillbörligt afseende, borde densamma grundas på en i möjligaste
måtto fullt tillförlitlig utredning af verkliga tillståndet inom länet i det
afseende, hvarom här är fråga, och derjemte förvärfva det moraliska stödet
af hela befolkningens i länet samfäldt uttalade åsigt angående nödvändigheten
af inskränkande lagbestämmelser i den rigtning, länsstyrelsen här ofvan antyda
allra helst som erfarenheten visat, att förhandlingarna i hithörande frågor
vid riksdagarna någon gång röjt obekantskap med verkliga förhållandet
eller misstro till derom meddelade upplysningar, hvadan befaras kunde att,
derest Eders Kongl. Maj:t funne nödigt påkalla medverkan från riksdagens
sida för genomförande af den utaf länsstyrelsen åsyftade förändring i lagstiftningen,
den maktpåliggande frågan, i saknad af den utredning, länsstyrelsen
antydt, och utan det moraliska trycket af befolkningens tänkesätt och
önskningar, icke skulle erhålla en tillfredsställande lösning.
I sådan afsigt utfärdade länsstyrelsen den 24 januari 1876 en kungörelse,
uti hvilken länsstyrelsen, efter att hafva fäst uppmärksamheten på
dryckenskapslastens utbredning] inom länet, angifver sin egen uppfattning af
frågan, på sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes inhemta af det utdrag ur samma
kungörelse, som länsstyrelsen tillåter sig att här ordagrant återgifva:
»Om nu också länsstyrelsen å ena sidan måste antaga, att det sålunda öfverhandtagande
missbruket af starka drycker till icke ringa del eger sin förklaringsgrund
uti de senare årens hastigt stegrade ekonomiska välstånd och dermed följande
rikliga penningetillgång hos de arbetande klasserna, hvilken, på samma
gång den uppdrifvit njutningsbegäret, äfven beredt utvägar att tillfredsställa
detsamma, samt att följaktligen, med inträdande af mera normala förhållanden
uti detta hänseende, jemväl en återgång till det bättre i fråga om den omåttliga
förbrukningen af rusgifvande drycker bör kunna emotses, så befarar dock
å andra sidan länsstyrelsen, att hufvudorsaken till det öfverklagade onda är
att söka uti en bristfällig lagstiftning rörande rusgifvande drycker och särskildt
den del deraf, som angår vilkoren för rättigheten att försälja dessa
drycker. Uppdagandet af dessa brister och, der man trott sig hafva lyckats
härmed, afhjelpandet af desamma har utgjort föremål för lagstiftningsmakternas
oaflåtliga bemödanden vid alla riksdagar under de senare åren. — Ibland
de försök, som i detta hänseende gjorts, hafva företrädesvis två lagstiftningsåtgärder
varit af mera genomgripande beskaffenhet, såsom innefattande väsentliga
inskränkningar uti den genom förut gällande författningar medgifna frihet
vid försäljningen af bränvin samt vin och maltdrycker. Den ena af dessa åtgärder
åsyftar att förekomma den så kallade »salningen» med bränvin genom
att göra rättigheten till mindre partihandel med bränvin från femton till etthundra
kannor beroende af särskildt tillstånd. Den andra åtgärden afser att
hämma missbruket af vin och maltdrycker vid de så kallade ölstugorna genom
att åt kommunerna inrymma rättighet att förhindra eller inskränka ut
-
62
skänkningen af dessa drycker. Länsstyrelsen nödgas dock för sin del betvifla,
att dessa åtgärder, om de också i någon män kannat minska förbrukningen
af rusgifvande drycker, dock tillika förmått att i någon nämnvärd grad hämma,
missbruket af samma drycker. Denna öfvertygelse grundar länsstyrelsen icke
på någon misstro till den riktning, uti hvilken dessa lagstiftningsåtgärder gått,.
■utan fast hellre på den åsigten, att efter länsstyrelsens förmenande lagstiftaren
icke gått tillräckligt långt i samma riktning. Helt visst ligger svårigheten
härvid, såsom också ofta blifvit anmärkt, uti angelägenheten att vid lagstiftningen
inom detta område tillse, »att de författningsföreskrifter, som blifva meddelade,
på samma gång de kunna blifva nog verksamma mot missbruken, icke
lägga allt för tryckande band på det lofliga bruket och en tillåten näring».
Men lika villigt som länsstyrelsen medgifver svårigheten att härvid träffa rätta
medelvägen, lika obetingadt måste länsstyrelsen upprätthålla den fordran att,
der sådant af högre sedliga intressen kräfves, näringsfrihetens grundsats måste
uti tillämpningen tåla inskränkning. Detta är efter länsstyrelsens förmenande
förhållandet med den rättighet att försälja bränvin, vin och maltdrycker, som
enligt nu gällande lagstiftning tillkommer landthandlare. Länsstyrelsen hyser
nemligen för sin del den öfvertygelsen, att så länge landthandlare tillåtas
handla med bränvin, vin och maltdrycker, så länge skall det också befinnas
omöjligt att på något verksamt sätt förekomma missbruket af rusgifvande
drycker. Endast ott absolut förbud i detta hänseende är i länsstyrelsens tanke
tillfyllestgörande. Denna öfvertygelse har också med en rörande enstämmighet.
, isynnerhet hvad angår rättigheten att försälja bränvin och vin, blifvit
uttalad af de talrikt församlade menigheterna och dessas kommunala förtroendemän
äfvensom af kronobetjeningen vid ofvannämnda sammanträden. Hvad
vinet särskildt angår, uttalades allmänneligen den meningen, att handeln dermed
verkade minst lika förderfligt som handeln med bränvin, helst de i landthandeln
under benämningen vin förekommande drycker oftast, jemte sin rusgifvande
egenskap, innehålla en mängd för helsan i öfrigt skadliga tillsatser..
Endast i fråga om maltdrycker yppades någon meningsskiljaktighet, i det att
man här och hvar ansåg, att rättighet att handla med nämnda drycker kunde,
under vissa kontroller, utan våda fortfarande medgifvas landthandlare. Man
medgaf visserligen flerstädes, att åtskilliga landthandlare funnos, hvilka på ett
oklanderligt sätt begagnade den dem nu medgifna frihet i afseende på försäljningen
af bränvin, vin och maltdrycker; men man anmärkte derjemte, att
tillvaron af endast en eller annan landthandlare, som missbrukade denna frihet,
vore tillräcklig för att underhålla dryckenskapslasten, förderfva ungdomen
och störa friden inom kommunen. Öfvertygelsen om nödvändigheten att.
förbjuda landthandlare handel med bränvin, vin och maltdrycker har sökt sig
uttryck dels uti flere tid efter annan vid riksdagen väckta motioner i ämnet,
dels ock uti flere till Kongl. Maj:t af hundratals kommuner i riket ingifna petitioner.
Hittills hafva dock de lagstiftande makterna ansett det ifrågasatta
förbudet innefatta en allt för stor inskränkning i den allmänna handelsfriheten;
63
hvarjemte, hvad särskilt beträffar förslaget att förbjuda landthandlare att till
afhemtning försälja vin och maltdrycker, man ansett det med detta förslag
åsyftade ändamål kunna vinnas genom den gällande bestämmelsen, att, om
landthandlare utöfvar försäljning af vin och maltdrycker till afhemtning på
sådant sätt, att oloflig iskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas,
kommunalnämnden är berättigad att förbjuda fortsatt försäljning af nämnda
drycker. Vid första påseendet vill det också synas, såsom skulle denna bestämmelse
vara tillfyllestgörande att hämma missbruket. Men vid närmare
eftersinnande skall man finna, att hela detta åskådningssätt hvilar på en af
erfarenheten tyvärr allt för ofta vederlagd förutsättning i tillvaron af en god,
vaken och kraftig kommunalanda. Derjemte har man förbisett det till sin
grund vackra draget hos det svenska folklynnet, som röjer sig uti en afgjord
obenägenhet emot hvarje angifvelse af den ene medborgaren emot den andre,
helst då det är frågan om förseelser, hvilka äro af den beskaffenhet, att insigten
om deras moraliska förkastlighet icke lätt vill ingå i folkmedvetandet.
Också har, såvidt till länsstyrelsens kännedom kommit, erfarenheten flerstädes
ådagalagt, att den ofvannämnda bestämmelsen icke tillämpas och att i trots
af densamma mycken dryckenskap och mångahanda fridstörande oordningar
uppstått till följd af den landthandlare medgifna rättigheten att till afhemtning
försälja vin och maltdrycker.
Endast i den frågan, huruvida rättigheten att försälja maltdrycker borde
landthandlare meddelas, har länsstyrelsen hyst en viss tvekan, enär ostridigt
är, att dessa drycker, om de äro väl tillagade och måttligt förtäras, både utgöra
oskyldiga och ofta välgörande förfriskningsmedel och jemväl i sin män
torde bidraga att inskränka förbrukningen af bränvin och vin; men äfven
denna tvekan har efter moget öfvervägande försvunnit vid erinringen derom,
dels att maltdrycker ofta förekomma förfalskade och med rusgifvande tillsatser,
dels att samme landthandlare, hvilka nu missbruka den dem medgifna
frihet i afseende å rättigheten att försälja bränvin och vin, skulle jemväl
missbruka rättigheten att försälja maltdrycker, om sådan blefve dem medgifven,
samt dels att tillfälle icke bör saknas att utan biträde af landthandlare
tillgodose behofvet af maltdrycker på landsbygden, genom att anförtro försäljningen
af dessa drycker åt välkända och ordningsälskande personer.»
Under åberopande af denna uppfattning af frågan och med uttalande derjemte
af den öfvertygelsen, att endast ett absolut förbud för landthandlare
att försälja bränvin, vin och maltdrycker skulle kunna på ett verksamt sätt
hämma missbruket af dessa drycker, förordnade länsstyrelsen tillika, dels att
vederbörande ordförande borde å utlysta kommunalstämmor inhemta kommunernas
yttande rörande följande frågor, nemligen:
Do) »huruvida stadgandet att göra rättigheten till mindre partihandel med
bränvin beroende af särskildt tillstånd visat sig verka till minskning i förbrukningen
af bränvin i allmänhet och särskildt till hämmande af missbruket
med bränvin;
64
2:o) huruvida den landthandlare medgifna rätt att till afkantning försälja
bränvin, vin och maltdrycker visat sig leda till missbruk af dessa drycker samt
till deraf föranledda oordningar; samt
3:o) huruvida det ansåges önskvärdt, att till förekommande af dessa missbruk
och oordningar landthandlare förbjudas att handla med bränvin, vin och
maltdrycken; och dels att kronofogdarne och länsmännen inom länet, hvilka,
med afseende å den dem tillkommande tjenstepligt att närmast vaka öfver
efterlefnaden af gällande författningar rörande spirituösa drycker samt vin och
maltdrycker, kunde antagas hafva vunnit stadgad erfarenhet beträffande samma
författningars verkan och förmåga att hämma dryckenskapslasten, likaledes
borde till länsstyrelsen inkomma med yttranden uti de här ofvan omförmälda,
till kommunalstämmornas besvarande framstälda frågor och derjemte meddela
uppgifter om antalet af landthandlare och om huru stort antal af dem, som
till afhemtning idkade handel vare sig med bränvin eller vin eller maltdrycker’;
hvarförutom ändtligen, och då det kunde förväntas, att förevarande icke
blott på det nu. lefvande utan jemväl på kommande slägtens välfärd djupt ingripande
fråga skulle ligga länets presterskap varmt om hjertat, länsstyrelsen
uttryckte den förhoppning, att kyrkoherdarne i länets församlingar jemväl
ville meddela utlåtanden rörande tillståndet inom församlingarna i de afseende^
hvarom här vore fråga, och om de utvägar, som enligt deras åsigt erbjöde
sig för att hämma det rådande missbruket af rusgifvande drycker.»
I följd af denna kungörelse har länsstyrelsen fått emottaga yttranden från
samtlige kommuner, länsmän och kronofogdar i länet; likasom pastorerne i
tjugo församlingar begagnat tillfället att uti afgifna utlåtanden uttala sina
åsigter i frågan; hvaraf framgår
dels, i afseende å den första af ofvannämnda frågor, att meningarna,
huruvida det nya stadgandet rörande rättighet till mindre partihandel med
bränvin visat sig verka till minskning i förbrukningen deraf i allmänhet och
särskilt till hämmande af missbruket med bränvin, utfallit synnerligen skiljaktiga,
allt efter erfarenheten på olika orter. I de socknar, hvarest en minskad
bränvinsförbrukning medgifves hafva inträdt, har man i allmänhet velat
härleda detta gynsamma förhållande från den ungefär samtidigt med det nya
stadgandets tillämpning inträffade minskning i arbetsförtjensten. På flere orter
uppgifves visserligen minskning i förbrukningen, men ingalunda minskning
i missbruket af bränvin hafva inträdt;
dels, i afseende på andra punkten, att nästan utan undantag samtliga utlåtanden
sammanstämma deruti, att landthandlares rätt att till afhemtning
försälja bränvin, vin och maltdrycker visat sig leda till missbruk af dessa
drycker samt till deraf föranledda oordningar. I flera af utlåtandena uppgifves,
att landthandlare till stor del lefva på inkomsten af denna förderfliga rörelse;
och dels, i afseende på tredje frågan, att likaledes i nästan alla utlåtandena
uttalas den åsigten, att landthandlare böra absolut förbjudas att handla
med bränvin, vin och maltdrycker.»
65
Uti särskilt utlåtande af den 21 januari 1878 öfver de af komitén framstälda
frågor:
l:o. »Beträffande första frågan åberopar länsstyrelsen dels hvad i dess senaste
femårsberättelse rörande missbruket af starka drycker blifvit anfördt och
dels de af samtlige kommuner, kronofogdar och länsmän samt åtskillige kyrkoherdar
i länet afgifna utlåtanden j ämnet, hvilka innehålla eu detaljerad redogörelse
för tillståndet uti förevarande afseende inom länets skilda delar*; och
har länsstyrelsen härvid intet annat att tillägga än att länsstyrelsen tror sig
kunna vitsorda, att, efter den tid då förenämnda utlåtanden afgåfvos, missbruket
af starka drycker icke tilltagit, men ej heller torde kunna anses hafva
i nämnvärd mån aftagit, om också någon minskning i förbrukningen af starka
drycker inträdt, hvartill anledningen lärer få sökas dels i den tryckta ekonomiska
ställningen och, såsom en följd af denna, den betydligt minskade invandringsströmmen
af främmande lösa arbetare, särdeles från Finland.
2:o. — — — — — —
3:o. Vidkommande åter tredje frågan, så framgår både af femårsberättelsen
och af ofvan omförmälda utlåtanden, att lönkrögeriet bedrifves i stor utsträckning
i de flesta delar af länet; och kan länsstyrelsen för sin del icke undertrycka
den öfvertygelsen, att detta beklagliga förhållande till väsentlig del har
sin grund i den totala frånvaron af lofliga försäljningsställen.
4:o. Slutligen, och med anledning af fjerde frågan, tror sig länsstyrelsen
ega fog för uttalandet af den åsigt, att bränvinsförsäljningens öfverlåtande till
bolag verkat välgörande så väl i sedligt hänseende som till ordningens befrämjande.
»
23) Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Måhända skall den, som tillfälligtvis besökt Jemtlands enda stad eller
af företeelserna under torgdagar och vid marknadstillfällen derstädes tror sig
kunna bedöma folkets vanor, vilja ifrågasätta riktigheten af det vitsord om
nykterhet, som K. M. Beflde anser sig kunna uttala. Men de undantag, som vid
sådana tillfällen och i afseende å stadens arbetarebefolkning förekomma, bevisa,
enligt K. M. Befides tanke, intet emot landets befolkning, om icke det, att ovanan
vid starka drycker i hemmen — inom hela Jemtland finnes, utom Östersund,
intet utminuterings- eller utskänkningsställe för hela året medgifvet — alstrar
ringare förmåga att tåla spirituösa, då sådan tillfälligtvis förbrukas. Samma
omdöme om folkets nykterhet har i föregående femårsberättelser blifvit uttaladt;
och i stället för bränvin förbrukas icke allmänneligen några andra
rusgifvande drycker.»
* Då ofvan åberopade utlåtanden äro för vidlyftiga att här införas, hänvisas till den i K.
M:ts Befhdes femårsberättelse gjorda sammanfattning af desammas innehåll.
Bihang till bränvinslagstift,-komiténs betänkande.
5
66
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Instämmande i det fördelaktiga omdöme, som i förra femårsberättelse:!!
uttalades om folkets nykterhet, torde böra upplysas, att icke heller under
sistförfluten fem år något minuterings- eller utskänkningsställe, utom Östersund,
varit inom länet för hela året medgifvet.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Det fördelaktiga omdöme om befolkningens nykterhet, som i föregående
berättelse uttalats, eger lyckligtvis ännu sin fulla giltighet. Men anledningar
saknas likväl icke till en farhåga, att den större frihet i försäljning af vin
till förtäring på stället, som genom 1866 års författning i ämnet medgifvits,.
torde kunna i berörda hänseende menligt inverka, enär den såsom vin försålda
varan ofta lärer ega vida mera rusgifvande beskaffenhet än den borde,
hvarutinnan kontrollen är särdeles svår, samt ökade tillfällen till rusgifvande
dryckers förtäring alltid måste medföra fara för nykterheten.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»I föregående berättelser har ett fördelaktigt omdöme om befolkningens
nykterhet kunnat med fog uttalas. I den sista framhölls dock tillika en farhåga,
att den större frihet i försäljning af vin till förtäring på stället, som
genom 1866 års författning i ämnet medgifvits, kunde i berörda hänseende
menligt inverka, enär den såsom vin försålda varan ofta egde vida mera rusgifvande
beskaffenhet än den borde, hvarutinnan kontrollen syntes vara särdeles
svår, samt ökade tillfällen till rusgifvande dryckers förtäring alltid
måste medföra fara för nykterheten.
Dess värre synes erfarenheten under ifrågavarande period hafva i någon
mån bekräftat berörda farhåga. Om också befolkningen i allmänhet och särskildt
inom många delar af länet fortfarande är förtjent af det hedrande vitsord
om nykterhet, som ofvan är anfördt, så torde, på grund af den klagan,
som inom vissa delar af detta län, likasom inom do flesta öfriga delar af
riket, allt starkare gjort sig hörd, man näppeligen kunna förneka, att nykterheten
äfven här inom flere orter i större eller mindre grad aftagit, dock blott
väsentligen bland den lösa befolkning, som till åtskilliga delar af länet inlockats
af den under periodens första år ovanligt stegrade skogsrörelsen.
Orsakerna till denna beklagansvärda företeelse, hvars omfattning och
styrka dock af nykterhetsifrarne antagligen öfverdrifvas, äro helt visst flere
och mera djupt liggande än man vid den offentliga behandlingen inom pressen
och bland allmänheten af frågan om botemedlen mot den tilltagande fyllerilasten
vanligen framhåller; men här torde ej vara stället att inlåta sig på.
det vanskliga försöket att närmare utreda berörda orsaker och angifva botemedlen.
»
Uti särskildt utlåtande af den 31 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Do. Har missbruket af starka drycker på sista tiden tilltagit inom länet
och, om så skett, hvilka äro de sannolika anledningarna dertill?
67
Uti femårsberättelsen för 1871—1875 har K. Majrts Befallningshafvande
anfört, att om också länets befolkning i allmänhet och särskildt inom några
delar af länet fortfarande vore förtjent af det uti föregående femårsberättelser
uttalade vitsord om nykterhet, det likväl ej kunde förnekas, att nykterheten
äfven här inom ilera orter i större eller mindre grad aftagit, dock blott väsentligen
bland den lösa befolkningen, som till åtskilliga delar af länet inlockats
af den under periodens första år ovanligt stegrade skogsrörelsen.
Under de två år, som sedermera förflutit, har någon anmärkningsvärd
förändring härutinnan ej egt rum. Väl har en minskad penningetillgång
verkat återhållande, men å andra sidan det påbörjade jernvägsarbetet inom
orten med deraf framkalladt tillopp af löst arbetsfolk icke kunnat undgå att
här, liksom annorstädes, medföra sitt vanliga onda.
Inskränkes emellertid begreppet starka drycker till hvad vanligen benämnes
spritdrycker, kan missbruket deraf icke anses hafva så synnerligen
tilltagit, hvilket deremot otvifvelaktigt blifver förhållandet, om derunder äfven
hänföras de icke obetydligt rusgifvande drycker, som i landthandeln vanligen
förekomma under benämning vin.
Anledningen åter till detta missbruk, som, på sätt antydt är, likväl med
få undantag inskränker sig till den lösa arbetaren, har från början varit rik
arbetsförtjenst jemte det oordnade lefnadssätt, skogsafverkningsarbetet medfört,
i förening med en lätt tillgång å det så kallade vinet, hvarefter begäret
qvarstod äfven sedan den rika arbetsförtjensten upphört.
2:o. — — — — — — — — — — — ~~
3:o. I hvad mån han såsom sannolikt antagas, att lönhrogar finnas
inom länet och hafva sådana funnits äfven på de orter, der loflig bränvinsförsäljning
idkats?
Inom Östersunds stad har lönkrögeri icke försports. Å landsbygden deremot,
synnerligast der skogsrörelse eller jernvägsarbete pågått, har tyvärr
sådan icke så sällan förekommit. .
4:o. Hvilka resultat han man anse att bränvinsförsäljningens öfverlåtande,
jemlikt § 10 i gällande bränvinsför säljning slag, åt bolag inom särskilda
kommuner medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande?
Inom
Östersund har utskänkningen, ehuru i viss mån stäld i öfverensstämmelse
med åberopade §, likväl ej varit så ordnad, att någon synnerlig
fördel deraf i sedlighetens intresse kunnat vinnas, enär de personer, hvilka
handhaft utskänkningen, deraf sjelfva haft inkomsten.»
68
24) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län anför uti
femårsberättelsen för åren 1856—1860:
»Ett öfverflödigt förbrukande af kaffe är rådande bland allmogen och don
arbetande klassen, hvaremot förbrukandet af spritdrycker åtminstone på landsbygden,
aftagit.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Bruket af spritdrycker har under de senare åren något förminskats, synnerligast
på landsbygden, hvartill i sin mån bidragit, att på endast två ställen
å landet tillåten försäljning af spritdrycker eger rum. Så kalladt lönkrögeri
eller otillåten försäljning af spritdrycker bedrifves visserligen här och der och
kan svårligen alldeles utrotas, oaktadt kronobetjeningen i allmänhet söker i
dofta afseende göra hvad möjligt är. Bajerskt Öl har deremot blifvit mera
allmänt och förtäres med begärlighet både i städerna och å landet. Yin begagnas
endast undantagsvis vid festliga tillställningar.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
»Förbrukningen af spritdrycker synes småningom blifva mindre allmän,
helst bland den yngre befolkningen. Oloflig försäljning och utskänkning af
sådana drycker eger väl ännu rum i vissa delar af länet, ehuru kronobetjeningens
och öfrige åklagares nit och verksamhet i och för stäfjande af ifrågavarande
oskick dock i någon mån hejdat detsamma.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Sedan den 1 november 1874, då den rättighet till minuthandel med
bränvin, som utöfvats dels i Lefvarby i Nordmalings socken och dels i Lycksele
kyrkobv, upphörde, har å landsbygden inom länet ej idkats annan loflig
handel med eller utskänkning af spritdrycker än den utskänkningsrörelse, som
sedan längre tid tillbaka bedrifvits vid Nybyns gästgifveri i Nysätra socken,
samt den utskänkningsrörelse, som egt rum å Gumboda lägerplats under
Yesterbottens Fältjägarecorps årliga möten derstädes. Någon s. k. mindre
partihandel med bränvin är ej beviljad vare sig i städerna eller på landet.
Derigenom att all försäljning af starka drycker under 100 kannor sålunda
blifvit, med nyssnämnda undantag, hänvisad till städerna, har förbrukningen
af spritdrycker a landet aftagit. Oloflig försäljning af dessa drycker eller
s. k. lönkrögeri har likväl under perioden bedrifvits såsom förut och synes
vara en handtering, svår att utrota, ehuru kronobetjeningen inom länet i allmänhet
med nit söker hämma densamma.
Det är emellertid af nöden, att lagstiftningen fortgår på den inslagna
vägen för bränvinsförbrukningens inskränkning, emedan de flesta förbrytelser,
som begås, i mer eller mindre mån äro föranledda af rusdryckers förtärande.
Och hvem kan uppskatta dryckenskapens alla sorgliga verkningar för öfrigt i
sedligt och ekonomiskt hänseende? Nykterhetens befrämjande torde med allt
skäl böra räknas till en af de vigtigaste samhällsangelägenheterna. Till
fyllerilastens minskande har i någon män bidragit den af köpmännen i Umeå
.stad och handelsmännen i de flesta af första fögderiets socknar vidtagna åt
-
69
gärd att upphöra med det sedan äldre tider tillbaka vanliga bruket att, både
före och efter handelns uppgörande med allmogen, särdeles då de levererat
plankor och andra skogseffekter, rikligen undfägna kunderna med spritdrycker.
Men om början till ett bättre sålunda visat sig beträffande förtärande af
egentliga spritdrycker, så bar ett motsatt förhållande under perioden beklagligtvis
egt rum i afseende å förbrukningen i vissa trakter på landsbygden af
Öl och isynnerhet af vin, som i mängd och, hvad den senare varan beträffar,
af ytterst dålig och för helsan skadlig beskaffenhet tillhandahålles och dels
lofligen och dels olofligen försäljes bos handlande på landet. Man må erkäna
gagnet af hvad som i lagstiftningsväg är gjordt för att hålla Öl- och vinförsäljningen
inom lagliga gränser, men ännu återstår mycket i den vägen
att önska; ty, ehuru både kommunalnämnd och kronobetjening kraftigt uppträdt
för hämmande af den olaga och oordningar föranledande Öl- och vinhandeln,
har sådant haft föga framgång. Böterna för öfverträdelser emot
Kong! förordningen den 18 september 1874 angående vilkoren för försäljning
till förtäring på stället af vin- och maltdrycker anses vara alldeles för låga
för att kunna verka afskräckande, särdeles som den handelsvinst, som tages
på det usla vinet, i de flesta fall är högst betydlig.»
Uti särskildt utlåtande af den 8 december 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Om äfven missbruket af rusdrycker inom länet, enligt den erfarenhet
K. M:ts Befallningshafvande derom eger och de meddelanden i ämnet, som
inkommit från städernas styrelser och från vederbörande kronofogdar, under
de senare åren snarare af- än tilltagit, åtminstone om man med »rusdrycker»
endast afser bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker,
fortfar likväl missbruket i nämnda hänseende i betänklig grad.
Att förhållandet är sådant torde komitén finna deraf, att, ehuru folkmängden
inom länet endast uppgår till omkring 100,000 menniskor, hafva, enligt
tulljournalerna, under innevarande år till länet införts 180,741 kannor
bränvin, 13,491 kannor konjak, 980 kannor arrack, 1,028 kannor rom, 7,641
kannor punsch och 877 kannor sprit, eller tillsammans 154,758 kannor bränvin
och andra spirituösa drycker.
Enär införsel af bränvin och andra spritdrycker ej får ega rum i lappmarken,
med undantag af Lycksele socken, bör från länets hela folkmängd,
då fråga är om dem, för hvilka rusdrycker blifvit importerade, rätteligen afräknas
antalet af de i öfriga lappmarkssocknarne befintliga, till 16,000 menniskor
uppgående inbyggarne; hvadan de länets invånare, för hvilka ifrågavarande
import egentligen är afsedd, endast utgör ett antal af omkring 84,000
personer, kvinnor och barn deri inberäknade. Och då dessutom, enligt K. M.
Bef:des åsigt, till rusdrycker jemväl bör hänföras den stora mängd usla, af fårgadt
bränvin eller andra för helsan mer eller mindre skadliga ämnen bestående
viner, som ofta till höga priser tillhandahållas allmänheten å landet af de
många der bosatte eller kringresande handelsmännen; så lärer riktigheten af
70
ofvanberörda yttrande, att missbruket af rusdrycker ännu i hög grad fortfar
inom länet, svårligen kunna bestridas.
Hvad nu beträffar orsakerna till detta missbruk, så lära de få sökas:
dels i en gammal plägsed, särdeles hos befolkningen på landet, att, då
större eller mindre samling af menniskor eger rum, spritdrycker, om de finnas
att tillgå eller kunna anskaffas, skola bjudas och förtäras, hvilket isynnerhet
inträffar vid bröllop och begrafningar;
dels uti försummad barnauppfostran så till vida, att föräldrar och målsmän
icke nog allvarsamt för barn och ungdom framhålla och till och med ej alls
framhålla de menliga följderna af rusdryckers förtärande, hvilket genom vana
öfvergår till begär och ofta sker till öfverdrift och då är orsaken till de flesta
brott och förbrytelser, som i landet begås;
dels i stundom inträffande rika tillfällen till arbetsförtjenst och deraf
föranledd större tillgång på penningar, med hvilka den med kroppsligt arbete
sysselsatta delen af befolkningen i allmänhet icke hushållar såsom sig bör,
hvilket isynnerhet är händelsen med den lösa befolkningen, som nästan kan
sägas lefva för dagen, utan synnerlig tanke på framtiden;
dels i den allt för vidt utsträckta handelsfriheten, som här i länet åstadkommer
stor skada, särskildt derigenom, att den stora skaran på landsbygden
bosatte eller der kringresande köpmän föryttra ej mindre bränvin i både
tillåten och otillåten mängd, hvarvid i förra fallet så kallad salning eger rum,
än ock viner, som vanligen äro af ganska tvetydig beskaffenhet och mera
skadliga än bränvin; och
dels, hvad angår befolkningen i och i närheten af städerna, uti lättheten
att derstädes åtkomma spritdrycker.
Det torde dock höra till undantagen, att den bofasta befolkningen å landet
dagligen eller i hvardagslag förtär spritdrycker.
Genom Kong! brefven den 29 november 1839 och 15 december 1848
är, på sätt här ofvan blifvit antydt, »införsel och försäljning» i lappmarken
af bränvin, konjak, rom och arrack förbjuden, hvarifrån dock undantag för
Lycksele socken sedermera blifvit gjordt genom Kongl. brefvet den 21 december
1860. Om ock ifrågavarande förbud, på sätt sig visar af förstberörda
Kongl. bref, ursprungligen tillkommit för att söka från sedeförderf skydda
den lappska befolkningen, hvilken numera utgör en ringa del af invånarne
i länets lappmarksförsamlingar, och om man äfven kan ifrågasätta, huruvida
det må vara fullt rättvist, att inbyggarne i lappmarken icke skola uti ifrågavarande
hänseende vara likstälda med länets öfriga befolkning, så är det dock
K. M:ts Befallningshafvandes, på erfarenhet och kännedom om de goda verkningarna
af nämnda förbud grundade, bestämda öfvertygelse, att detsamma
bör fortfara.
Fredrika socknemän gjorde år 1872 hos Kongl. Maj:t underdånig framställning
derom, att berörda förbud måtte, hvad Fredrika socken anginge,
blifva till all kraft och verkan upphäfdt; men, sedan såväl länsstyrelsen i
71
skrifvelse den 10 april 1873 som konsistorium i Hernösand i underdånighet
afstyrkt bifall till framställningen, blef densamma af Kongl. Maj:t ogillad.
Innan länsstyrelsen afgaf sitt utlåtande i berörda fråga, blefvo öfriga lappmarkskommunor,
förutom Lycksele socken, äfvensom länsmännen i ämnet
hörde; hvarvid, med undantag af en kapellförsamling, alla dessa kommuner
och samtlige länsmännen mer eller mindre varmt förordade bibehållandet af
ifrågakomna förbud. K. M. Bef:de är förvissad, att resultatet skulle blifvit detsamma,
om tiden nu medgifvit vederbörande kommuners och kronobetjentes
hörande i anledning af komiténs ofvanberörda skrifvelse.
De nådiga brefven om förbud emot spritdryckers införande i lappmarken
lära emellertid af domstolarne ofta tolkas på så sätt, att beslag å bränvin
och åtal för införsel deraf i lappmarken ogillas, för så vidt ej åklagaren jemväl
kan åstadkomma bevisning derom, att försäljning af den införda varan
äfven egt rum, en tolkning, som möjligen kan vara föranledd af ordaställningen
i Ivongl. brefvet den 29 november 1839, men icke torde vara öfverensstämmande
med andan och meningen af samma Kongl. bref och i hög grad
förringar de välgörande verkningarne af deri förekommande stadganden. Det
vore derföre af behof påkalladt, att en sådan förklaring öfver Kongl. brefven
den 29 november 1839 och 15 december 1848 blefve i nåder meddelad, att
endast införsel i lappmarken (hvarest någon bränvinsbränning ej får ega rum)
af spritdrycker, åtminstone utöfver en viss mindre qvantitet, exempelvis 72
eller 1 kanna för hvarje resande person, äfven om försäljning af varan icke
sker, är med ansvar belagd. Derigenom skulle, efter K. M. Bef:des förmenande,
den olofliga införsel till lappmarken af spritdrycker, hvilken, oaktadt kronobetjeningen
gör hvad af den skäligen kan fordras att förekomma densamma, likväl
eger rum, isynnerhet från Ångermanland till de södra lappmarkssocknarne,
lättare kunna hämmas.
I afseende å komiténs frågor får K. M. Bef:de lemna följande upplysningar:
l:o. Missbruket af starka drycker har på sista tiden icke tilltagit inom
länet, utan har tvärtom något aftagit, såväl i städerna som på landsbygden,
med undantag af Nordmalings socken.
Till detta i någon mån tillfredsställande förhållande har bidragit:
att under flera af de senare åren såväl i Umeå som i Skellefteå stad
all niskänkning af bränvin och andra spritdrycker, med undantag af bränvin
åt spisande gäster vid ordentliga måltider, under sön- och helgdagar varit
förbjuden;
att vid så kallade liqvidationsmöten, som egentligen äro marknader och
hållas å tider och ställen, hvilka köpmän och näringsidkare efter öfverenskommelse,
bestämma och i tidningarna kungöra, äfvensom vid större helger,
då en mängd allmoge vanligen infinner sig i städerna, hvarvid isynnerhet
ungdom brukar talrikt besöka utskänkningsställena, försäljning och utskänkning
af bränvin och andra spirituösa drycker varit förbjuden på eftermiddagen
å dagen före helgens ingående; samt
72
att, man sökt i möjligaste måtto inskränka utskänknings- och försäljningsställenas
antal på landsbygden, hvarigenom, i följd af svårigheten att
erhålla spritdrycker, mången nästan tvingas att afhålla sig från deras förtärande.
2:o. — — — — — — — —
3:o. Lönkrogar finnas ej i städerna; men deremot, oaktadt kronobetjeningen
i allmänhet nitiskt verkar för dessa krogars utrotande, förekomma de
ännu på åtskilliga ställen å landet, ehuru till mindre antal än tillförene; hvithet
sistnämnda omdöme icke är tillämpligt på Nordmalings socken, der en
mängd lönkrögare och bland dem förestandarne för flera handelsföreningar
bedrifva sitt ofog, som hufvudsakligen föranledt antagandet af en extra polistjensteman
i berörde socken; och hafva lönkrogar ej saknats och kanske funnits
i lika stor mängd äfven å de orter eller i närheten af de ställen på
landsbygden, der loflig bränvinsutskänkning eller minutering utöfvats.
4.o. De bolag i staden Umea, åt hvilka bränvinsförsäljningsrättigheten
under fleia treårsperioder varit, pa grund af § 10 mom. 2 i gällande bränvinsföisäljningslag,
upplåten, hafva icke drifvit denna rörelse för egen räkning,
utan förbundit sig att lemna all af rörelsen uppkommen behållen vinst till
staden, samt haft till ändamål, att söka hämma ett omättligt supande, att
åstadkomma ordning och snygghet å försäljningsställena, äfvensom att söka
verka för en noggrann efterlefnad af författningar och påbud i afseende å försäljning
af spritdrycker; och, ehuru resultaten af bolagens verksamhet icke
varit allt för framstående, får man dock antaga, att densamma i någon mån
bidragit till sedlighetens och ordningens befrämjande.»
25) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län anför uti femårsberättelsen
för åren 1856—1860:
»Bruket af starka drycker har märkbart under qvinqvenniet aftagit, hvaremot
förbrukningen af kaffe är i starkt tilltagande. Under de fyra åren 1847
1850 infördes i länet nära 200,000 kannor bränvin, arrack, konjak och rom
mera än under ifrågavarande fem åren, då 525,603 kannor deraf, enligt tull—
kamrarnes uppgifter, inkommit.»
Uti femårsberättelsen för åren 1861—1865:
»Förtärandet af rusgifvande drycker förekommer mest i städerna och
deras granskap, hvaremot sådana drycker på landsbygden äro mera sällsynta.
Inom Piteå socken finnes icke bränvinsutskänkning vid något gästgifveri
och icke heller vid landtgästgifverierna i Torneå fögderi. I lappmarkerna
är bränvinsinförsel fortfarande förbjuden. Förbrukningen af kaffe
har under de senaste tiderna öfvergatt till missbruk, så att kaffe finnes nästan
i hvarje koja, äfven om der är brist på föda.»
Uti femårsberättelsen för åren 1866—1870:
73
»Förtärandet af rusgifvande drycker har icke tilltagit och allmogen lefver
i allmänhet måttligt och nyktert i sina hem; det är endast vid besök i städerna,
som undantag härifrån ega rum, i det att den vid spritdrycker ovane
ej alltid så noga beräknar verkan af den qvantitet, han vid sådana tillfällen
intager.»
Uti femårsberättelsen för åren 1871—1875:
»Förtärandet af rusdrycker har visserligen under perioden tilltagit och
införseln af dessa drycker har varit störst under de år, som arbetet varit
bäst betaldt. De goda arbetsförtjensterna och de goda skördarna hafva här,
som på andra ställen, haft denna följd; men om än vid stadsresor, vid helger,
vid bröllop med flera tillfällen förtärandet af rusdrycker icke hållit sig inom
måttlighetens gränser, så förekommer det knappast bland allmogen i dagligt
bruk. För att förhindra superiet vid kyrkorna hållas utskänkningslokalerna
och andra försäljningsställen för spritdrycker, der sådana finnas, stängda från
kl. 12 på lördag eller dag före helgdag till kl. 8 på morgonen följande söknedag,
och för att minska det i städerna äro spritförsäljningslokalerna stängda
från kl. 6 e. m. på lördag eller dag före helgdag till kl. 8 f. m. derpå följande
söknedag; och hafva dessa åtgärder visat sig verksamma. Hvarken i
Pite eller Torne fögderi finnas några utskänknings- och utminuteringsställen,
och antalet af de gästgifverier, der personlig utskänkningsrätt gästgifvare tillkommer,
är numera inskränkt till tre. Uti lappmarkerna är införsel af spritdrycker
förbjuden, men det är svårt att i dessa vidsträckta distrikt hålla vård
öfver författningens efterlefnad. Befolkningen uti Torne lappmark och Gellivare
af Lule lappmark kan emellertid kallas nykter, hvilket omdöme äfven
Torne fögderis öfriga invånare förtjena. Hägra ställen, der vin- och maltdrycker
hållas till förtäring på stället, finnas numera ej på landet, ity att det
ena efter det andra af dessa under perioden blifvit stängda Deremot försälja
landthandlare i myckenhet vin från handelsbod, till afbemtning, hvilken
rörelse mycket menligt inverkar så väl i ekonomiskt som moraliskt hänseende.
Förbrukningen af kaffe är mycket stor, dock störst inom lappmarkerna.»
Uti särskildt utlåtande af den 26 november 1877 öfver de af komitén
framstälda frågor:
»Länsstyrelsen har intet att tillägga till det allmänna omdöme, som är
uti senaste femårsberättelser lemnadt om förtärandet af rusdrycker och missbruket
af sådana. De orsaker, som angifvas verka ett ökadt förtärande af
rusdrycker, goda arbetsförtjenster och goda skördar, hafva nemligen bevisats
vara verkliga. Importen af bränvin, som var mycket stor under de goda åren
1873 och 1874, har under 1876 utgjort 200,872 och innevarande år 182,700
kannor; och är förbrukningen af spritvaror således nu ej obetydligt mindre
än under nyssnämnda goda år, hvartill orsaken utan tvifvel i främsta*rummet
får sökas uti de minskade tillfällena till arbetsförtjenst och dessutom för innevarande
år uti den felslagna skörden. Länsstyrelsen tillåter sig derföre,
rörande det af komitén begärda, på erfarenheten inom länet grundade om
-
74
dömet om tillståndet derstädes i afseende på missbruket af rusdrycker, hänvisa
till femårsberättelserna för såväl perioden 1866—1870 som 1871—1875,
såvidt de icke varda besvarade genom svaren på de frågor, komitén framstält,
och hvilka länsstyrelsen nu går att afgifva.
l:o. Af det ofvan anförda framgår, att förbrukningen af starka drycker
på sista tiden minskats inom länet; och är orsaken dertill dels ofvan angifna,
dels den inskränkning, som meddelats rörande tiden, under hvilken försäljning
får ega rum, hvarigenom den stora förbrukningen och det verkliga missbruket
af starka drycker, som under de stora kyrkohelgerna förut egt rum vid
kyrkostäderna, blifvit nästan helt och hållet hämmadt och hvarigenom under
söndags- och helgdagsdygnen uti städerna den tillförene stora förbrukningen
af rusdrycker helt och hållet upphört.
2:0.'' ____________
3:o. De många vid häradsrätterna inom vissa tingslag förekommande
åtal för lönkrögeri och öfverträdelser af bränvinsförsäljningsförfattningen visa,
att lönkrögeri öfvas och öfvats i ganska stor omfattning inom vissa delar af
länet. I största utsträckning har lönkrögeri öfvats inom Neder-Kalix, och de
åtgärder, som deremot vidtagits, hafva icke kunnat stäfja ofoget. I samma
mån som lönkrögeriet aftagit på andra orter inom länet, har det tilltagit inom
Neder-Kalix. Importen af spritvaror till denna plats har under de senare
åren utgjort omkring 30,000 kannor årligen, och som hvarken någon laglig
utskänkning eller något tillstånd till mindre partihandel funnits inom floddalen,
kan antagas, att allra största delen af detta parti bränvin årligen blifvit
på olagligt sätt utspridd bland befolkningen. Först med innevarande försäljningsår
har en laglig utskänkning derinom kommit till stånd, ehuru detta
mött stort motstånd från många samhällsmedlemmars sida; och länsstyrelsen
hyser det hoppet, att det hädanefter skall bättre lyckas få bugt med de laglösa
lönkrögarne inom denna floddal, huru svårt det än kan blifva att få en
inrotad vana och en under decennier utöfvad förderflig och olaglig bränvinshandel
stäfjad. Länsstyrelsen kan i öfrigt icke annat än gifva kronobetjeningen
det vitsord, att den med sällspordt nit arbetar på utrotandet af lönkrögeriet
och att den har lyckats dermed inom andra ställen af länet, der
den haft den förståndigare delen af befolkningen på sin sida och till sitt bistånd,
utan hvilket det svårligen lyckas den fåtaliga kronobetjeningen och de
af länsstyrelsen särskild! förordnade bränvinsfiskalerna att få makt med detta
onda, som hotat att undergräfva samhällena i deras grundvalar. Länsstyrelsen
är derföre af den åsigten, då förtärandet af rusdrycker icke torde genom
några lagstadganden kunna komma att upphöra, att det är i sin ordning å
orter, der konsumtion af rusdrycker till någon nämnvärd myckenhet försiggår,
inrätta lagliga försäljningar af spritdrycker; ty derigenom skall utan
tvifvel de mer laglydiga bland befolkningen tillhandla sig sitt behof af sådana
varor på dessa ställen, det förderfliga lönkrögeriet till afbräck, samt derigenom
detta så småningom minskas och försvinna. En laglig bränvinshandel kan
75
öfvervakas, hvarjemte genom den inkomsterna tillflyta så väl kommunerna som
landstingen och hushållningssällskapen, hvilka i de flesta fall torde använda
dessa inkomster till allmänt nyttiga ändamål.
4:o. Någon erfarenhet har icke länsstyrelsen om de resultat, som bränvinsförsäljningens
öfverlåtande, jemlikt § 10 i gällande bränvinsförsäljningslag,
åt bolag medfört såväl i sedligt afseende som till ordningens befrämjande,
då visserligen ett sådant bolag några år funnits uti Luleå, men detta bolag
egentligen icke gjort något annat än öfverlemnat sin förvärfvade rättighet på
person, som haft bränvinshandeln om hand mot att han betalat till bolaget
dels den afgift, för hvilken bolaget erhållit försäljningsrätten, dels derutöfver
den summa, som bolaget af honom kunnat sig betinga. Länsstyrelsen vågar
dock tro, att ett bolag, som sjelf öfvervakar försäljningen af spritdrycker och
tillika att ordning hålles på försäljningslokalerna, skall kunna inverka godt
uti ifrågavarande afseenden.
II.
Utlåtande af Kongl. Medicinalstyrelsen angående det inflytande,
som missbruk af rusdrycker utöfvat på sjukdoms
formerna.
Genom skrifvelse af den 21 December 1877 har den af Kongl. Maj:t
i nåder tillsatta komité för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning anhållit,
att Kongl. Sundhets-Kollegium måtte från vederbörande provincial-,
stads-, lasaretts- och hospitalsläkare i riket infordra upplysningar om den
erfarenhet, som under de senaste fem åren kan vara vunnen rörande det inflytande,
som missbruk af rusdrycker, och särskildt dessa dryckers förorening
med finkelolja eller andra för helsan skadliga ämnen må hafva utöfvat på
sjukdomsformerna, samt vid berörda upplysningars aflemnande till komitén
tillkännagifva sin egen åsigt i ämnet.
Kör att gå denna komiténs önskan till mötes hafva de begärda upplysningarna
från ifrågavarande läkare blifvit infordrade samt de inkomna svaren
till komitén redan aflemnats.
Till ledning för Medicinalstyrelsens eget yttrande i ämnet hafva läkarne
blifvit anmodade att i sammanhang med de af komitén begärda upplysningar
besvara följande frågor, hvilka jemte ett kort sammandrag af svaren här
meddelas:
76
1. Har dryckenskapslasten under de senare fem åren till- eller aftaga
uti eder verkningskrets? hvaruppå uti 26 svar säges, att den tilltagit, uti 150,
att den aftagit, och uti 36, att den förhållit sig såsom förut. Dryckenskapslastens
sålunda uppgifna aftagande anses bero till en del, ehuru ringa, på stigande
upplysning och å flera orter tilltagande religiös rörelse, men hufvudsakligen
och å de flesta orter på försvårad åtkomst af rusdrycker jemte minskad
arbetsförtjenst.
2. Hafva delirium tremens, alkoholismus chronicus och sådan sjukdom,
som härrör af dryckenskap, visat till- eller aftagande under denna tid?
Enligt 24 svar skola dessa sjukdomar hafva tilltagit, enligt 39 »icke
ökats», enligt 68 aftagit och enligt 61 »vara sällsynta.»
3. Kan missbruk af spritdrycker anses hafva framkallat tilltagande freqvens
af sinnessjukdomar ? Besvaras med 171 nej mot 5 ja och äfven dessa
få ja icke alla ovilkorliga.
4. Hafva andra sjukdomar såsom lunginflammation, frossa o. s. v. visat
någon modifikation, som antydt, att missbruk af spirituösa tilltagit eller allmänt
förekommer? Frågan är af de allra flesta besvarad med nej. De, som
derutöfver haft något att anföra, hafva i allmänhet endast påpekat det sedan
gammalt kända förhållande, att prognosen i dessa sjukdomar är sämre äfvensom
förloppet plägar vara långsammare hos supare, hvilkas motståndskraft
emot sjukdomar i allmänhet är förminskad.
5. Hafva några särskilda slag af rusdrycker t. ex. konstgjorda s. k.
viner o. s. v. visat sig företrädesvis skadliga och hvilka?
Äfven häruppå hafva de flesta svaren utfallit nekande; men några läkare,
isynnerhet från rikets sydliga delar, uppgifva såsom särskildt skadlig den
stora förbrukningen af bäjerskt Öl, och särdeles, då detta förtäres blandadt
med bränvin. Andra åter, företrädesvis de i norrland bosatta, anse de konstgjorda,
s. k. vinerna, som allmänt lära finnas till salu i handelsbodarne, vara
synnerligen skadliga för helsan, dels emedan de skola högst menligt inverka
på matsmältningsorganen, dels emedan de uppgifvas framkalla ett svårare och
längre ihållande rus. Dessa s. k. viner uppgifvas äfven i det afseende vara
förderfliga, att de begärligt förtäras af qvinnorna, hvilka hittills dragit i betänkande
att åtminstone öppet supa bränvin.
För sin egen del får Medicinalstyrelsen tillkännagifva, att enligt de från
rikets samtliga delar inkomna årliga redogörelserna, under de senast förflutna
fem åren icke visat sig några sådana förändringar i de gängse sjukdomarnes
freqvens eller form, som häntyda på ökadt — redan förut allt för stort —
missbruk af rusdrycker eller kunna härledas från dessa dryckers förorening
med finkelolja eller andra för helsan skadliga ämnen. I det senare afseendet
och hvad särskildt angår bränvin, synes icke heller någon anledning förefinnas
hvarföre detsammas finkelhalt under de sista åren skulle vara större än
för fem år sedan. Till man åter jemföra bränvinets beskaffenhet numera och
för längre tid sedan, lärer det under nu gällande bränvinslagstiftning tillver
-
77
kade råbränvinet på grund af dervid begagnade apparaters konstruktion otvifvelaktigt
innehålla mindre finkelolja än det, som producerades medelst de
förut använda små husbekofspannorna.
Beträffande den i bränvin förekommande finkeloljans, och särskild! dess
hufvudbeståndsdel amylalkoholens, för helsan menliga verkningar hafva olika
åsigter velat göra sig gällande så väl i afseende på dessa verkningars art som
på deras grad. Eu namnkunnig svensk läkare, som noggrant studerat de
af starka dryckers missbruk förorsakade sjukdomsformer och deröfver utgifvit
ett högt uppskattadt arbete, antager visserligen, att finkeloljan är för helsan
skadlig, men att dess verkan är så olika den finkelfria alkoholens, att finkeloljan
visar, sig verksam mot åtskilliga vid kronisk alkoholism uppträdande
symptomer, och uti hvilken omständighet, men icke i den starkare, rifvande
smaken, man får söka gamla bränvinssupares större begär efter finkelhaltigt
än efter finkelfritt bränvin. Bland utländske experimentatorer hafva några
funnit amylalkohol i samma mängd som vanlig alkohol frambringa samma verkningar;
andra hafva funnit verkningarne något olika, men angifva olika qvantiteter
såsom erforderliga för åstadkommande af samma verkan. Emellertid
och ehuru det icke torde kunna bestridas, att äfven ren sprit kan, i tillräcklig
mängd förtärd, förorsaka samma verkningar, tillskrifver man numera temligen
allmänt den i rusdrycker befintliga finkeloljan de olika, öfvergående eller kvarstående
sjukliga symptomer, som åtfölja ett kortare eller långvarigare missbruk
af finkelhaltigt bränvin. Men huru stor myckenhet af finkelolja, som
dertill erfordras eller som kan motsvara en viss mängd sprit, känner man
icke med någon tillförlitlighet; ty de försök, som på sista tiden blifvit anstälda
i Frankrike och hvaraf man velat draga slutsatser om de olika, i finkeloljan
ingående beståndsdelars och vanlig alkohols relativa giftighet, uttryckt
i siffertal, torde böra med varsamhet bedömas, till dess man hunnit öfvertyga
sig om de använda undersökningsmetodernas säkerhet.
Med förbigående af tvänne rusdrycker, nemligen genever och whisky,
hvilka innehålla en icke obetydlig mängd finkelolja och deraf hafva sina utmärkande
egenskaper, anhåller Medicinalstyrelsen att få fästa komiténs särskilda
[uppmärksamhet på den spritblandning, som under namn af vin i betydlig
mängd försäljes och förtäres mångenstädes i norrland och särdeles i
lappmarken. Under mer än tio år beklaga sig dessa orters provincialläkare
i sina årsberättelser öfver dessa s. k. viners menliga verkan så väl på folkets
nykterhet som på dess helsa. Hvad dessa blandningar innehålla utom bränvin
är obekant och beståndsdelarne torde variera med vinets namn. Möjligen
bidrager till de menliga verkningarna utom sprithalten äfven tillsatta färgoch
kryddämnen.
Stockholm den 23 September 1878.
III.
Sammandrag af de utaf läkarnc afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor
angående missbruket af rusdrycker.
Län |
Distrikt |
Har dryckenska-pen under de |
Hafva delirium |
Kan missbruk af |
Hafva andra sjuk-domar, såsom |
Hafva några sär-skilda slag af |
Adolf Fredriks församling (Wetterstrand)... |
Af tagi t |
Aftagit |
_ 1 |
Nej |
||
Johannis o. Adolf Fredriks församl. (Cassén) |
Oföräudradt |
Tilltagit |
— |
_ 2 |
— |
|
Ladugårdslandet (Martin) ..................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
— |
— |
|
Stockholms |
Stockholms hospital (Öhrström) ............ |
— |
— |
Ja |
— |
— |
Stockholms försörjningsinrättn. (Strandberg) |
— |
Tilltagit |
— |
— |
— |
|
Lifgardet till häst (C. Sandahl) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Andra gardet (Hulphers) .................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
— |
— |
|
Pontonier-Bataljonen (Beckman) ............ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Flottan (Lilljebjörn) ........................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
— |
— |
|
Hela staden....................................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
— |
— |
— |
|
Drottningholms distrikt (Thomseus)......... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
||
Stockholms » (Rydberg) ......... |
Aftagit |
Aftagit |
— |
— |
— |
|
Sotholms » (Gagner)............ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
OlUl/IMIUIIIIö |
Östhammars » (Hofvander)......... |
Aftagit |
Aftagit |
— |
_ 2 |
— |
län |
Södertelge » (Martin) ......... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
— |
— |
Norrtelje » (Isander)............ |
Aftagit |
— |
Nej |
— |
— |
|
Sigtuna » (Drake) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
_ 2 |
— |
|
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
— |
Upsala (Schultz) .............................. |
Aftagit |
Aftagit |
— |
Nej |
— |
||
Upsala distrikt (Lundblad) ............... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
— |
— |
||
Söderfors » (Tham)..................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Löfsta » (Bakström)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Upsala län |
Tibble » (Vagner) .................. |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Dannemora » (Malmgren) ............... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Enköpings » (Stiegler) .................. |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Tierps » (Egerström)............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
_2 |
— |
||
Hela länet....................................... |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Nyköping (Granberg)........................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
— |
— |
||
Mariefred (Wiedberg)........................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Eskilstuna (Mossberg) ........................ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Aftagit Oförändradt |
Nej Nej |
Nej Nej |
_ |
||||
Söderman- |
Malmköping (Bränn)........................... |
Oförändradt |
Körsbärsvin af stark |
||||
lands iän |
Strengnäs (Pontén. Hallström)............... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Eskilstuna distrikt (lhrman).................. |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Nyköpings » (Lundqvist)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Vingåkers » (Granholm)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Daga » (Mahn) .................. |
Tilltagit Oförändradt |
Tilltagit Oförändradt |
Nej Nej |
Nej Nej |
Nej |
||
Norrköping (Guilletmot) .....................- |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Norrköping (Aberg) ........................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
T. , . | Aman. Arpi |
Aftagit |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
__ |
||
* ° 1 Varin. Segerdahl j |
|||||||
Söderköping (Nyström) ........................ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Vadstena hospital (Hjertstedt) ............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
— |
— |
||
Östergötlands |
Söderköpings distrikt (Bottiger) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
|
lön |
Motala » (Bohnsack)............ |
Tilltagit |
OförändiHut |
Nej |
— |
_ |
|
Kisa » (Ljnngberg) ......... |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Torpa » (Åppelberg)............ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Aftagit Aftagit |
_ |
Nej Nej 3 |
_2 |
_ |
|||
Boxbolm » (Gods).................. |
— |
Nej |
Nej |
||||
Valdemarsvik » (Norstedt) ............ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
in.
Sammandrag af de utaf läkarne afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor
angående missbruket af rusdrycker. (Forts.)
Lön |
Distrikt |
Har dryckenska-pen under de till- eller af-tagit? |
Hafva delirium |
Kan missbruk af |
Hafva andra sjuk-domar, såsom |
Kafva några sär-skilda slag af |
|
tagit eller allmänt |
liga och hvilka? |
||||||
Jönköping (Engstrand) ........................ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Bränvin, dåligt Öl och porter |
||
Jönköping (Ljungman) ........................ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Jönköpings |
Grenna (Qvennerstedt) ........................ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
|
lön |
Eksjö distrikt (Möller) ..................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Vernamo » (Nordenström) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Gislaved » (Varenius) .................. |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Vexiö (Goldkuhl) .............................. |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
_ |
||
_ |
_ |
Nej Nej |
__ |
— |
|||
Hallsnäs (Bergman) ........................... |
Aftagit |
— |
— |
— |
|||
Kronobergs |
Ljungby (Knös) ................................. |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
||
län |
Ekeberga distrikt (Nilsson) .................. |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
Aftagit |
Nej |
Nej |
Dåligt bier, konst- |
||||
gjorda viner |
|||||||
Ljungby » (Hjelmqvist) ............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
||
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs betänkande.
Oi
Kalmar (Engdahl) .............................. |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Vestervik (v. Fries en) ........................ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Vimmerby (Cimmerdahl) ..................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Alfvestad (Engström)—........................ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Borgholm (Areen) .............................. |
Något aftagit |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Kalmar distrikt (Tengvall)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Kalmar |
0 |
||||||
län |
Oskarshamn » (Aström) ............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
och körsbärsvin |
|
Tjust » (Hacksell)............... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
_ 2 |
Konstgjorda viner |
||
Söderåkra » (Dahlberg) ............ |
Något aftagit |
— |
— |
Nej |
— |
||
Ölands södra » (Sillén).................. |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
-- |
||
Vimmerby » (Christiernsson) ...... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Högsby ii (Moberger) ......... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Visby (Bärling) ................................. |
Oförändradt |
Något tilltagit |
— |
— |
— |
||
Visby (Leijer).................................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Gotlands |
Visby distrikt (Pontin) ........................ |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
län |
Slite » (Kolmodin)..................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Hemse » (Hansson) ..................... |
Aftagit |
Oförändradt |
— |
_ 2 |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Carlskrona (Lnndbergh)........................ |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
— |
— |
||
Carlskrona (Forsberg) ........................ |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
— |
|||
Carlskrona (Vestring)........................... |
Tilltagit |
Oförändradt |
— |
— |
— |
||
Carlskrona (Carlsson).......-................... |
Tilltagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Carlskrona (Först).............................. |
Något aftagit |
— |
— |
— |
— |
||
Carlshamn (Frykman) ........................ |
Oförändradt |
— |
— |
— |
— |
||
Carlskrona distrikt (Neyber).................. |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
Maltdrycker |
||
Ronneby » (Södervall) ............... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Ronneby » (Jerling).................. |
Något aftagit |
— |
_ 3 |
_ 2 |
— |
||
Jemshög » (Forslund) ............... |
Oförändradt |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
— |
— |
— |
||
Kristianstad (Holmer) ........................ |
Tilltagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Kristianstads |
Kristianstad (Blomberg)........................ |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
län |
Simrishamn (Ribbing) ........................ |
Något tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Engelholm (Wendt) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Sammandrag af de utaf läkarne afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor
angående missbruket af rusdrycker. (Ports.)
Hafva delirium |
Hafva andra sjuk- |
||||||
tremens, alkoho- |
domar, såsom |
Hafva några sär- |
|||||
Har dryckenska-pen under de |
lismus chronicus |
Kan missbruk af |
lunginflammation, |
skilda slag af |
|||
och sådan sjuk- |
spritdrycker an- |
frossa o. s. v., |
rusdrycker t. ex. |
||||
Län |
Distrikt |
dom, som härrör |
ses hafva fram- |
visat någon modi- |
konstgjorda s. k. |
||
åt dryckenskap, |
kallat tilltagande |
fikation, som an- |
viner o. s. v. |
||||
tagit? |
visat till- eller |
frequens af |
tydt, att missbruk |
visat sig före- |
|||
aftagande under |
sinnessjukdomar? |
af spirituösa till- |
trädesvis skad- |
||||
tagit eller allmänt |
liga och hvilka? |
||||||
förekommer? |
|||||||
Engelholm (Nyländer) ........................ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
||
Kristianstads distrikt (Virgin) ............... |
Oförändradt |
Oförändradt |
— |
Nej |
— |
||
Simrishamn » (Almgren) ............ |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Konstgjorda viner t. |
||
Kristianstads |
Engelholm » (Scholander) ......... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Konstgjorda viner |
|
län |
Brohy » (Sjöberg)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
— |
— |
|
Klippan » (Runstedt) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Hessleholm » (Hagberg) ............ |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
— |
— |
||
Brösarp » (Törnqvist) ............ |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Oförändradt |
Aftagit |
Nej |
|||||
Lund (Gadde).................................... |
Oförändradt |
Tilltagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Lund (Theorin) ................................. |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Körsbärsvin |
||
Malmöhus |
Lund (Eick) .................................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
län |
Lund (J. C. Andersson) ..................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
Ystad (Andersson) .............................. |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Ystad (Frost).................................... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
||
Malmö (Nordström) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
— |
— |
||
Malmö hospital (Salomon) .................. |
— |
— |
Nej 3 |
— |
— |
Malmöhus lön |
Malmö (Möller)................................. Helsingborg (Thysenius) ..................... Landskrona (Brnzelins)........................ Landskrona (Bjerkander) ..................... Skånska Dragon-Regementet (Aberg) ...... Norra Skånska Infanteri-Regem. (Lagrelius) Helsingborgs distrikt (Appelgren)............ Eslöf » (Ström) ............... Malmö » (N. L. Andersson) ... Trelleborg » (G. F. Möller) ...... Höganäs » (Gernandt) ............ Hörby » (Eneroth) ............ Åsum » (Lundgren)............ Skurup » (Rotb).................. Hela länet ....................................... |
Aftagit Aftagit Aftagit Aftagit Något aftagit Oförändradt Aftagit Aftagit Aftagit Aftagit Aftagit Något aftagit |
Aftagit Aftagit Aftagit Aftagit Aftagit Oförändradt Aftagit Tilltagit Något aftagit |
Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej |
Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej |
Bier Nej Nej Bränvin, Öl, Körsbärsvin Kaffe & bränvin |
Labolm (Flygare) .............................. |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
|||
Halmstad (Nordström) ........................ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
—* |
|
Halmstad (Sjöstrand)........................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Kongsbacka (Thulin)........................... |
Något aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
län |
Halmstads distrikt (Lind)..................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
Kongsbacka » (Ekman) .................. |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Göteborg (Ljungberg)........................... |
Tilltagit |
Oförändradt |
_ |
Nej |
||
Göteborg (Thunberg)........................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
— |
— |
|
Göteborg (Settervall)........................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
— |
— |
— |
|
Göteborgs hospital (Anjou) .................. |
Något aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
Göteborgs |
Göteborg (Kullberg) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
— |
— |
— |
och Bohus |
Uddevalla (Appeltofft) ........................ |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
län |
Uddevalla (Lönner) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Marstrand (Hörlin) ........................... |
Oförändradt |
Tilltagit |
Nej |
— |
— |
|
Strömstad (Cederström)........................ |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
Nej |
Nej |
|
Göta Artilleri (Vestman) ..................... |
Något aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Håby distrikt (Lindvall) ..................... |
Något aftagit |
Oförändradt |
Troligen 8 |
— |
— |
III.
Sammandrag af de utaf läkarne afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor
angående missbruket af rusdrycker. (Forts.)
CO
Län |
Distrikt |
Har dryckenska-pen under de till- eller af-taga? |
Hafva delirium |
Kan missbruk af |
Hafva andra sjuk-domar, såsom |
Hafva några sär-skilda slag af |
Uddevalla distrikt (Ahlström) ............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
||
Göteborgs |
Lysekil » (Rehnberg) ................ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Viner |
och Bohus |
Jörlanda » (Nilsson) .................. |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
län |
Oroust » (Pihl) ..................... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
_2 |
Konstgjorda viner |
Kela länet ....................................... |
Något aftagit |
Något afiagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Venersborg (Bylund)........................... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Nej |
_2 |
— |
|
Venersborg (Danelius) ........................ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Alingsås (Högselius) ........................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Elfsborgs |
Ulricehamn (Belfrage) ........................ |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
— |
län |
A in ål (Waldenström)........................... |
Tilltagit |
Något tilltagit |
Nej |
— |
— |
Marks distrikt (Priman) ............... |
Tilltagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Venersborgs » (Drougge) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Konstgjorda viner |
|
Norra Dals » (Blnme) ............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Hela länet ....................................... |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Sköfde (Sylvén) ................................. |
Oförändradt |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
|
Skaraborgs |
Mariestad (Södermark) ........................ |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Namns distrikt (Grenander) ............ |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|
Lidköpings » (liosborg) ............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Vermlands
län
Carlstad (Eneström, Ramström) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
Kristinehamn (Berg) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Arvika (Vestergren) ........................... |
— |
Tilltagit |
— |
_2 |
— |
Arvika distrikt (Borgström)...... |
Tilltagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
Öfre Fryksdalen » (Kumlien) ...... |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
— |
Nedre » » (Piscator) ------ |
Aftagit |
Aftagit |
— |
— |
— |
Filipstads » (Örtengren)...... |
Aftagit |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
Kristinehamn » (Bohm) ......... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Dalby » (Friberg)......... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Hela länet ....................................... |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
|
Örebro (Fallenius).............................. |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
Örebro distrikt (Schram)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
Ljusnarsbergs » (Svederus) ........... |
Tilltagit |
Tilltagit |
— |
_2 |
— |
Nora » (Gihl).................. |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Askersnnds » (Ohrman) ............ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
_2 |
— |
Karlskoga » (Reuterman) ......... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
Grythytte » (Loenbom)........— |
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Ramsbergs » (Bjurhäck) ............ |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
Vesterås (Claréus).............................. |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Vesterås (Lind) ................................. |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
Arboga (Vettergren) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Strömsholm (Zetterstrand)..................... |
Oförändradt |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
Sala (Svederus) ................................. |
Aftagit |
— |
Nej |
— |
— |
Vesterås distrikt (Vesterherg) ............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Ramnäs » (Pallin) ..................... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Våla » (Landgren).................. |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Falun (Åkerberg) .............................. |
Något aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Falun (Psilander) .............................. |
Aftagit |
Oförändradt |
— |
— |
— |
Tona (Mellgren)................................. |
Aftagit |
— |
— |
— |
— |
Fåla distrikt (Kiisel)..................... |
Något aftagit |
— |
— |
— |
— |
Leksand » (Landgren) .............. |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
Grangärde » (Wessén).................. |
Aftagit |
— |
— |
— |
— |
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Aftagit |
— |
— |
— |
Örebro
län
Vestmanlands
län
Kopparbergs
län
oo
Ox
m.
Sammandrag af de utaf läkarne afgifna svar å Medicinalstyrelsens frågor
angående missbruket af rusdrycker. (Ports.)
Go
C5
Län |
Distrikt |
Har dryckenska-pen under de till- eller af-taga? |
Hafva delirium |
Kan missbruk af |
Hafva andra sjuk-domar, såsom |
Hafva några sär-skilda slag af |
|
tagit eller allmänt |
liga och hvilka? |
||||||
förekommer? |
|||||||
Gefle (Sandberg)................................. |
Aftagit |
_ |
Nej |
Nej |
_ |
||
Gefle (v. Sydow) .............................. |
— |
Aftagit |
— |
— |
— |
||
Hudiksvall (Ekman) ........................... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Bollnäs (Bergman).............................. |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Gefleborgs |
Bollnäs distrikt (Rogstadius)............... |
Oförändradt |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|
Söderhamn » (Beskow).................. |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
län |
Gysinge distrikt (Ljunggren)............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Nej |
|
Hofors » (Hesselgren) ............ |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
Konstgjorda viner |
||
Alfta » (Beckman)............... |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
_2 |
— |
||
Jerfsö » (Öhrn) .................. |
Aftagit |
Oförändradt |
Ja |
— |
Konstgjorda viner |
||
Hudiksvall » (Fineman) ............... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Hela länet ....................................... |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Sundsvall (Mossberg)........................... |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Konstgjorda viner |
||
Sundsvall (Cbristiernin)........................ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||
Vesternorr- |
Hernösand (Prick).............................. |
Aftagit Aftagit Aftagit |
— |
Nej Nej |
Nej (Illa ren. bränvin |
||
lands län |
Örnsköldsvik (Vallmark) ..................... |
— |
Nej |
||||
Ytter Lännäs distrikt (Kempe)............... |
Tilltagit |
Tilltagit |
Ja |
_Q |
Konstgjorda viner |
||
Hernösands » (Bergström) ......... |
Aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
Vesternorr- |
Vifsta varfs » Bo dum » Torps » Sollefteå » Sundsvall » Hela länet ........... |
(Söderbaum) ......... (Malmberg)............ (Littke) ............... |
Aftagit Aftagit Aftagit Något aftagit |
Oförändradt Oförändradt |
Nej Nej Nej Nej |
Nej Nej Nej Nej |
Viner, Cognac |
lands län |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
|||
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
||||
Jemtlands län |
Östersund (Hernblom) ........................ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|
Umeå (Valdenström) |
Aftagit Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
— |
||
Aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
||||
Något aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
|||
Vesterbottens län |
— |
— |
Nej |
— |
|||
Asele » Nordmalings » Umeå M Hela länet .......... |
— |
Nej |
Nej |
— |
|||
(Comstedt) ............ |
Aftagit Aftagit Aftagit |
— |
Nej Nej |
Nej Nej |
— |
||
Aftagit |
Nej |
Nej |
|||||
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|||
Norrbottens län |
Aftagit Aftagit Något aftagit |
— |
Nej |
Nej |
— |
||
Oförändradt |
Nej |
_ 2 |
Konstgjorda viner |
||||
Unlo IHnat |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
|||
1
2
3
Då intet svar finnes utsatt, antydes, att frågan i rapporten lemnats obesvarad af ett eller annat skål.
I flera rapportör omnämnas några få sjukdomar, som blifvit modifierade genom missbruk af starka drycker, utan att dock derigenom
angifves, »att dryckenskapen tilltagit eller allmänt förekommer». Så med sjukdomar i digestionsorganerna, svarare yttre skador, lnng
inflammation och i allmänhet inflammatoriska sjukdomar, hvilka hos supare antaga svårare karaktär.
Supares barn blifva vanligen »psykiskt degenererade».
OO
III a. Länssammandrag af läkarnes rapporter.
L ii n
Har dryckenskapen
under de senare
fem åren till- eller
aftagit?
Stockholms stad ..........
Stockholms län
Upsala h
Södermanlands »
Östergötlands »
Jönköpings »
Kronobergs »
Kalmar »
Gotlands »
Blekinge »
Kristianstads »
Malmöhus »
Hallands »
Göteborgs och Bohus »
Elfsborgs »
Skaraborgs »
Yermlands »
Örebro »
Vestmanlands »
Kopparbergs »
Gefleborgs »
Vesternorrlands »
Jemtlands »
Yesterbottens »
Norrbottens »
Hela riket..................
Hafva delirium tremens,
alkoholismus
chronicus och sådan
sjukdom, som härrör
åt dryckenskap,
visat till- eller aftagande
under
denna tid?
Kan missbruk åt
spritdrycker anses
hafva framkallat
tilltagande frequens
af sinnessjukdomar?
Hafva andra sjukdomar,
såsom lunginflammation,
frossa
o. s. v., visat någon
modifikation, som
antydt, att missbruk
af spirituösa tilltagit
eller allmänt
förekommer?
Hafva några särskilda
slag af rusdrycker
t. ex. konstgjorda
s. k. viner
o. s. v. visat sig
företrädesvis skadliga
och hvilka?
Oförändrad! |
Oförändradt |
|||
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
_ |
_ |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
Nej |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
__ |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Oförändradt |
Oförändradt |
— |
_ |
|
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Oförändradt |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
Nej |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
|
Aftagit |
Aftagit |
— |
— |
_ |
Aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
_ |
Aftagit |
Aftagit |
Nej |
Nej |
_ |
Något aftagit |
Oförändradt |
Nej |
Nej |
— |
Något aftagit |
Något aftagit |
Nej |
Nej |
— |
89
in b.
Å länslasaretten, särskilda sjukvårdsinrättningar, Stockholms garnisonskaserner
samt militärsjukhusen vårdade och döde till följd af delirium
tremens och alkoholismus chronicus.
År |
Delirium |
tremens |
Alkoholismus chronicus |
Summa vårdade |
Summa döde |
Vid helsobrun-nar, bad- och anstalter för |
|
Vårdade |
Döde |
Vårdade |
Döde |
alkob. cbron. vårdade |
|||
1867__________________ |
256 |
24 |
149 |
i |
405 |
25 |
23 |
1868.................. |
126 |
16 |
82 |
2 |
208 |
18 |
20 |
1869__________________ |
175 |
31 |
SO |
5 |
255 |
36 |
15 |
1870__________________ |
180 |
20 |
98 |
10 |
278 |
30 |
20 |
1871__________________ |
264 |
20 |
131 |
6 |
395 |
26 |
26 |
1872.................. |
340 |
18 |
166 |
13 |
506 |
31 |
28 |
1873__________________ |
442 |
27 |
221 |
9 |
663 |
36 |
19 |
1874__________________ |
387 |
27 |
221 |
11 |
608 |
38 |
26 |
1875.................. |
533 |
34 |
298 |
11 |
831 |
45 |
Ej uppgifvet |
1876.................. |
451 |
19 |
462 |
11 |
913 |
30 |
d:o |
IV.
Anförande uti komiténs sammanträde den 2 2 oktober 18 78.
Åf Professor STEN STENBERG.
För att, om möjligt, komma till någon visshet uti frågan om den renhetsgrad,
man bör fordra af det bränvin, som är afsedt till förtäring, har jag
dels verkstält åtskilliga fysiologiska försök på djur med bränvin af olika
renhet, dels ock sökt att finna någon användbar metod för bestämmandet af
renhetsgraden hos olika bränvinssorter.
De fysiologiska försöken hade till ändamål att utröna, å ena sidan,
huruvida bränvin af olika renhet kan hafva en olika verkan till framkallandet
af kronisk alkoholförgiftning, samt å den andra, huruvida den akuta
alkoholförgiftningen eller ruset är till sin styrka, varaktighet och beskaffenhet
i öfrigt olika, allt efter renhetsgraden hos det bränvin, hvarigenom det
åstadkommits.
De först nämnda försöken eller de, som afsågo den kroniska alkoholförgiftningen,
verkstäldes, utom af mig på Karolinska Institutet, till en del äfven
af professor Lindqvist vid Veterinärinstitutet. Till dem användes hundar, 8
till antalet, hvilka under en längre tid dagligen fingo efter kroppsvigten bestämda
doser af de olika bränvinssorterna, hvilkas verkan skulle pröfvas och
jemföras, nemligen rent bränvin och s. k. dubbelrenadt (kolrenadt). En tid
bortåt gick det ganska lätt att bibringa djuren och få dem att behålla de
bestämda bränvinsqvantiteterna; men slutligen blef detta omöjligt, och försöken
måste derföre upphöra. Med några af hundarne kunde visserligen försöken
fortsättas omkring 2 månaders tid, innan de, af nyss nämnda orsak,
måste afbrytas, utan att dock hos dessa djur, lika så litet som hos de öfriga,
med hvilka försöken redan förut upphört, några tydliga tecken till kronisk
alkoholism kunde iakttagas. Dessa försök lemnade således icke allenast icke
något resultat, utan de visade äfven, att, med den begränsade tid, som för
ytterligare försök stod mig till buds, jag ej kunde tänka på att påbörja en
ny försöksserie för samma ändamål.
Jag öfvergick derföre till de, jemförelsevis mindre tid fordrande experiment,
som hade till ändamål att studera den akuta förgiftningen med
bränvin af olika renhet. Dessa försök, 37 till antalet, verkstäldes på kaniner
med tre olika bränvinssorter, nemligen råbränvin af potatis, s. k. dubbelrenadt
samt rent bränvin, och de äro utförligt beskrifna uti Bil. V, hvarest
jag äfven lemnat en öfversigt af hvad man redan förut, genom olika forskares
91
försök ock iakttagelser, i föreliggande fråga känner. Åf hvad der finnes anfördt
framgår:
l:o att, på grund af de sammanstämmande resultaten af olika vetenskapsmäns
på olika sätt verkstälda försök, det kan antagas som afgjordt, att de såsom
hufvudbeståndsdelar uti potatisfinkeloljan förekommande alkoholerna, nemligen
amyl-, butyl- och propylalkohol, i rent tillstånd och vid akut förgiftning
verka häftigare än den rena etylalkoholen (vanlig alkohol), och att den
relativa giftigheten hos dessa komologa alkoholer tilltager med deras molekularvigt,
gastäthet och kokpunkt — från etylalkoholen upp till amylalkoholen
— om ock graden af deras olika giftighet ej kan anses vara så
noggrant bestämd;
2:o att frågan om den relativa giftigheten eller skadligheten hos de i
handeln förekommande spritvaror, som af allmänheten förtäras, visserligen
behöfver ännu ytterligare utredas; men att de af mig verkstälda försöken
göra sannolikt, att de uti råbränvin af potatis samt uti s. k. dubbelrenadt
bränvin befintliga föroreningarne, i den myckenhet de deruti finnas, ej hafva
något märkbart inflytande på den akuta alkoholförgiftningens eller rusets
styrka och varaktighet; samt
3:o att det ännu måste anses outredt, om, och i sådant fall huru mycket,
finkelhalten uti orent bränvin bidrager till framkallandet af kronisk alkoholförgiftning.
Endast få hållpunkter erbjuda sig således för bestämmandet af den renhetsgrad,
hvilken bör fordras hos bränvin, som är afsedt till förtäring;
och enligt mitt förmenande, är det för närvarande ej möjligt att i denna
fråga uttala ett omdöme, som, på samma gång det är bestämdt, tillika är
fullt motiveradt af de resultat, hvilka på erfarenhetens och försökens väg
hittills vunnits. Yill man det oaktadt för sådant bränvin stadga en viss
renhetsgrad — hvilken då, på grund af hvad nyss nämndt är, måste blifva
mer eller mindre godtycklig — så kan dock ett dylikt stadgande endast
under den förutsättning blifva af praktisk nytta, att någon användbar metod
finnes för pröfning af bränvinets renhet.
Vanligen bedömer man denna med tillhjelp af lukt- och smaksinnet;
men alla prof af detta slag, ehuru de genom tid efter annan gjorda förbättringar
blifvit bragta till en rätt stor känslighet, hafva dock det felet,
att de äro allt för subjektiva och ej tillåta någon, om ock blott relativ,
bestämning af bränvinets finkelhalt. För att upptäcka och bedöma denna,
hafva äfven blifvit föreslagna och försökta åtskilliga reagenser, hvilka på
ett eller annat framstående sätt förändrande inverka på finkeloljans beståndsdelar;
men nästan alla sådana reagenser hafva ej motsvarat det med
dem afsedda ändamålet. Ett bland dem förtjenar dock att närmare uppmärksammas.
Detta reagens är koncentrerad svafvelsyra, med hvilken fullkomligt
ren sprit, äfven om han är ganska stark, kan till lika volum med
syran blandas utan att blandningen, som af sig sjelf uppvärmes, det ringaste
92
färgas, till och med om densamma ytterligare till en viss grad upphettas;
under det att mer eller mindre finkelhaltig sprit, på samma sätt behandlad,
antager en starkare eller svagare gul till rödbrun färg, allt efter halten af
finkelolja deruti. Då likväl finkeloljans olika beståndsdelar i olika grad bidraga
till den på detta sätt uppkommande fårgningen af vätskan, och då
de qvantitativa förhållandena mellan dessa finkeloljans särskilda beståndsdelar
äro vexlande, kan intensiteten af den färgning, som inträder uti en
blandning af finkelhaltig sprit och koncentrerad svafvelsyra, naturligtvis ej
vara något noggrant mått på spritens halt af finkelolja, — hvilket deremot
borde vara händelsen, om finkeloljan bestode blott af ett enda ämne, t. ex.
amylalkohol, med egenskap att färgas i beröring med svafvelsyra. Fastän
den nyss nämnda amylalkoholen således ej kan tjena till mått på den absoluta
mängden finkelolja i bränvin, så är densamma, såsom varande den hufvudsakligaste
beståndsdelen af potatisfinkeloljan samt dessutom lätt att erhålla
i rent tillstånd, dock ganska lämplig att användas såsom mätare af bränvins
relativa finkeloljehalt. Om man nemligen förfärdigar blandningar af amylalkohol
och fullkomligt ren sprit, med en stigande procenthalt af den förra,
och derefter låter svafvelsyra på förut nämnda sätt inverka på hvar och en
af dessa blandningar, erhåller man en färgskala, uti hvilken hvarje färgintensitet
motsvarar en viss procent amylalkohol i blandningen; och denna
färgskala kan man sedermera begagna såsom norm vid bränvins pröfning på
samma sätt med svafvelsyra samt genom jemförelse med densamma erfara
bränvinets orenhet, uppskattad i procent amylalkohol.
Ehuru, af ofvan anförda skäl, denna procent ej får anses vara alldeles
densamma som den verkliga procenten finkelolja uti det pröfvade bränvinet,
torde dock ej någon stor skilnad dem emellan förefinnas; men huru dermed
än må vara, så har dock metoden det företräde framför andra, endast
på lukt och smak grundade, att den hvilar på en mer objektiv grundval
samt att resultatet af densamma, d. v. s. den relativa finkelhalten i det
pröfvade bränvinet, kan i siffror uttryckas.
För att metoden skall vara användbar, måste dock vid densammas begagnande
flera på resultatet inverkande omständigheter uppmärksammas.
Sålunda måste vid färgskalans förfärdigande och sedermera vid bränvinets
pröfning med ledning af densamma noggrant iakttagas:
l:o att bränvinet, som pröfvas, alltid har en och samma alkoholhalt,
lämpligast 46 vol. procent;
2:o att den vid färgskalans förfärdigande och den till sjelfva profvet använda
svafvelsyran är af alldeles samma specifika vigt samt fullkomligt ren;
3:o att bränvinet och svafvelsyran alltid blandas med hvarandra i ett
och samma qvantitativa förhållande;
4:o att, i händelse särskild uppvärmning utöfver den, som vid blandandet
af syran och bränvinet sjelfmant uppkommer, användes, den alltid måste
stiga till samma temperaturgrad och städse fortsättas under lika lång tid;
93
5:o att den till profvet afmatta qvantiteten bränvin, ifall den ej upphemtas
omedelbart från destilleringspannan, måste uti en liten, för ändamålet
lämplig apparat omdestilleras ända till torrhet, för att befrias från icke
flygtiga, svafvelsyran färgande föroreningar, hvilka från förvaringskärlen,
från kolen vid kolrening, eller på annat sätt deruti inkommit;
6:o att vid denna destination ej det minsta af destillatet går förloradt
och att ej heller återstoden uti destillationskärlet genom för stark upphettning
vidbrännes; hvarjemte bör ihågkommas
7:o att, om bränvinet är försatt med vissa flygtiga ämnen, t. ex. flygtiga
oljor m. fl., hvilka färgas af koncentrerad svafvelsyra och hvilka icke kunna
genom destination fullständigt aflägsnas, metoden ej är på sådant bränvin
användbar.
Utom den inskränkning uti metodens användbarhet, som uppkommer
genom det nyss under 7:o nämnda förhållandet, uppstår äfven en annan
sådan derigenom, att det endast är vid en relativt ringa halt af finkelolja uti
bränvinet och dermed följande svagare färgning af detsamma i beröring med
svafvelsyran, som man med tillräcklig skärpa kan urskilja små olikheter uti
färgintensiteten, under det att detta deremot ej är möjligt, då, vid en högre
finkeloljehalt, den uti blandningen uppkomna färgningen är stark. I sådant
fall fordras derföre betydliga skiljaktigheter i finkeloljehalten, för att de
skola gifva sig tillkänna genom olika färgintensitet uti blandningen af bränvinet
med svafvelsyran. Tid förfärdigandet af den förut nämnda färgskalan,
förmedelst blandningar af rent bränvin och amylalkohol i olika proportioner,
är det derför ej lämpligt att gå längre än till 0,4 procent amylalkohol; och
skalan kommer då att omfatta endast 4 olika fårgintensiteter, motsvarande
en halt af resp. 0,1, 0,2, 0,3 och 0,4 procent amylalkohol.
Visserligen borde, detta oaktadt, äfven bränvin af större finkeloljehalt
kunna pröfvas med tillhjelp af denna inskränkta färgskala, nemligen på det
sätt, att detsamma först utspädes med en viss qvantitet rent bränvin af
samma styrka som dess egen, så att dess färgning i beröring med svafvelsyran
kommer att falla inom den nyss nämnda färgskalans område, och derefter
underkastas profvet, hvars utslag då naturligtvis måste, i mån af utspädningen,
beräknas tillbaka på det outspädda bränvinet; men detta sätt
att gå till väga, för att pröfva bränvin af orenare beskaffenhet, lemnar ej
alltid säkra resultat af det skäl, att bränvin af större finkelhalt, äfven efter
utspädning, ofta ger med svafvelsyra upphof till en färgton, som är skiljaktig
från den uti färgskalan och dermed ej rätt jemförbar.
Det är väl möjligt, att metoden kan förbättras och gränserna för dess
användbarhet utvidgas; men äfven i dess nu varande skick kan den dock
med fördel användas, dels för bestämmande af den relativa renhetsgraden hos
sådant bränvin, hvars renhet redan är så pass stor, att intensiteten af dess
färgning med svafvelsyra ligger inom den förut nämnda färgskalan, dels ock
för att afgöra, om ett bränvin är ännu orenare än detta, — om ock i sådant
94
==rrmTniTIinnilii
fall, af förut anförda skäl, graden af dess orenhet ej så noggrant kan bestämmas.
Om för bränvin, som är afsedt till förtäring, en viss renhet, motsvarande
en af graderna uti den nyss nämnda färgskalan, stadgas såsom don minsta
tillåtna, så ställer sig pröfningen af ett bränvins lagliga renhet enligt den i
fråga varande metoden ganska enkel.
De apparater och reagonsor m. m., som dertill erfordras, äro:
l:o en liten destillationsapparat a af glas (höjd 7,5 centim., största tvärlinie
4,5 centim.) med tillhörande inslipad termometer x, proppar och ledningsrör
samt af don beskaffenhet, som nedan stående figur visar;
2:o en hållare &, för att uppbära apparaten;
3:o ett litet sandbad g af jern, messing eller koppar, (djup 5 centim.,
tvärlinie 7 centim.) med fotställning;
95
4:o ett mindre vattenbad t af koppar eller messing (största tvärlinie 12
centim., djup 8 centim.) med fotställning;
5:o tvenne gas- eller spritlampor;
6:o fyra stycken profrör af fullkomligt lika storlek och kaliber (längd 12 centim.
, tvärlinie 18 millim.) samt försedda med ett på utsidan af hvarje rör anbragt
märke vid den punkt, till hvilken röret fylles af jemnt 5 kub.centimeter vätska;,
7:o en profrörsställning;
8:o två stycken klämmkranar o och f;
9:o en glasbägare i, rymmande omkring 0,5 liter;
10:o tvenne mätpipetter, en å 5 kub.centim. k, och en å 1 kub.centim, k'';.
ll:o eu glascylinder w, rymmande 100 kub.centimeter, med inslipad glaspropp
och graderad i hela kub.centimeter;
12:o två stycken glasflaskor n och v! med tubulatur upptill och nedtill
samt förmedelst en kautschukslang och ett par korta glasrör med ungefär 0,5
millimeters öppning kombinerade till en aspirator;
13:o en vanlig bränvinsprofvare, för bestämning af bränvinets styrka;
14:o ren, koncentrerad svafvelsyra af 1,s3 sp. v., eller något deröfver;.
15:o destilleradt vatten;
16:o fullkomligt rent, 46 %-tigt bränvin, försatt med 0, i vol.-procent
ren amylalkohol, i fall en deremot svarande renhetsgrad skulle blifva stadgad,
eller med 0,2, 0,3 eller 0,4 vol.-procent, i fall en mot någon af dessa procent
svarande mindre renhetsgrad skulle komma att fordras. Yi antaga här exempelvis
det först nämnda alternativet.
Sjelfva profvet utföres på följande sätt:
Först tillses, att bränvinet är af vederbörlig styrka, d. v. s. att det innehåller
46 vol.-procent vattenfri alkohol vid + 15 0 C. Skulle detsamma befinnas
starkare, utspädes det uti glascylindern u med rent, destilleradt vatten
till nämnda styrka. Destillationskärlet a med tillhörande ledningsrör, val rengjordt
och torrt, fastsättes uti hållaren b; och derefter afmätas 5 kub.centimeter
bränvin förmedelst pipetten k. Denna qvantitet får, sedan termometern
x blifvit borttagen från destillationskärlet, nedrinna uti detta genom den öppning,
hvaruti termometern annars är placerad och uti hvilken denna, hvars
nedre ende är omlindad med ett tunt platinableck y, som af densamma
tryckes mot botten af destillationskärlet, genast derefter åter insattes.
Sedan detta skett, inhälles uti ett af de väl rengjorda och torra profrören
så mycket svafvelsyra (5 kub.centimeter) att den, då röret hålles i lodrät
ställning, når jemnt upp till märket utanpå detsamma, hvarvid ock bör
tillses, att den öfverstå delen af rörets insida ej kommer i beröring med
svafvelsyran. Detta profrör, hvilket vi vilja beteckna med l, fogas derefter
genast till kautschukproppen c, med iakttagande deraf, att ledningsröret d ej
sänkes ned uti syran djupare än 1 — 2 millimeter.
Ett annat rent och torrt profrör li fogas nu, tomt som det är, till proppen
e, dock så, att ledningsröret s med sin spets ej når fullt ned till det
96
utanpå röret befintliga märket; klämmaren f sättes på kautschukröret r, och
hela apparaten sänkes förmedelst hållaren b, hvaruti den är fästad, så att destillationskärlet
a kommer att ända upp till afledningsröret stå ned uti kärlet
g, som derefter fylles med sand, samt profröret h uti den med kallt vatten
fylda glasbägaren i, hvarigenom hela apparaten kommer att intaga den ställning,
som afbildningen utvisar.
Nu uppvärmes sandbadet försigtigt med en liten lamplåga, hvarvid innehållet
uti destillationskärlet, efter att hafva kommit i kokning, öfverdestillerar
uti det afkylda profröret h, och de spår af destillatet, hvilka tilläfventyrs der
ej skulle kondenseras, upptagas af svafvelsyran uti profröret Z. När nästan
all vätska öfvergått, under det termometern småningom stigit till 100°, sättes
röret m i förbindelse med aspiratorn n ri, och klämmarne o och f öppnas eller
borttagas. Under det att sålunda en luftström af måttlig hastighet kommer
att stryka igenom apparaten, regleras uppvärmningen så, att termometern
fortfarande kommer att visa nyss nämnda eller en endast obetydligt högre
värmegrad. Innan den öfra aspiratorsflaskan runnit tom, föres lamplågan fram
och tillbaka omkring destillationskärlets öfverstå, af sanden ej betäckta del samt
utefter ledningsrören, på det att sista spåret vätska må, såväl från den förra,
som de senare, drifvas ned uti profrören h och Z. På detta sätt och med någon
vana kan destillationen, äfven om bränvinet innehåller en betydlig mängd
mn yl alkohol och oaktadt dennes ganska höga kokpunkt, inom kort föras ända
till torrhet utan förlust och utan att återstoden i destillationskärlet för starkt
upphettas.
Sedan apparaten fått kallna, under det att luft fortfarande strömmat
igenom densamma, löstagas pröfrören h och Z. Under tiden har uti två
andra torra profrör, hvilka vi kunna beteckna med p och q, afmätts: i det
ena 5 kub.centimeter svafvelsyra och i det andra 5 kub.centimeter af det med
0,1 procent amylalkohol försatta rena bränvinet. Innehållet uti profröret
p hälles nu försigtigt till det uti profröret q — hvarvid en stark värmeutveckling
eger rum — och blandningen af de båda vätskorna fullbordas
genom att ett par gånger hälla dem fram och tillbaka från det ena profröret
till det andra. På samma sätt blandas ock innehållet uti profrören Z och h.
De tvenne profrör, hvaruti de båda blandningarna slutligen kommit att
stanna, nedsättas derefter genast och samtidigt uti det under tiden till full
kokning bragta vattenbadet t, hvarest de få qvarblifva jemnt 15 minuter.
De upptagas derefter och hållas i upprätt ställning mot ett hvit! underlag.
Om man då ser ned ofvan ifrån igenom vätskorna uti de både rören, kan
man lätt bedöma, om den ena vätskan är starkare färgad än den andra. Beiinncs
detta vara händelsen med den vätska, som uppkommit genom blandning
af innehållet i profrören h och Z (destillatet af bränvinet och svafvelsyra),
så eger det profvade bränvinet ej den stadgade renhetsgraden; men är
deremot samma vätska lika eller svagare färgad än den uti det andra profröret,
så har bränvinet den föreskrifna renheten eller en ännu större.
97
Handhafvandet af de båda tubulerade flaskorna n hvilka tillsammans
tjena som aspirator, är helt enkelt. Så snart den högre stående flaskan runnit
torn, uttages proppen v utur densamma och hon nedflyttas på golfvet, hvaremot
den der förut stående fylda flaskan uppflyttas på bordet i den förras
ställe samt tilltäppes med proppen v; och så omvexlande.
Slutligen torde böra tilläggas, att den här beskrifna pröfningsmetoden
ej är tillämplig på drufbränvin (konjak) och naturligtvis ej heller på andra
sådana spritvaror, hvilkas egendomliga beskaffenhet och värde just bero på
deras halt af åtskilliga vid jäsningen och destillationen bildade biprodukter,
hvaribland finnas sådana, som färgas i beröring med koncentrerad svafvelsyra.
V.
Några experimentella bidrag
till belysande af frågan om
det inflytande, som bränvinets föroreningar hafva på dess
fysiologiska verkningar.
Af Professor STEN STENBERG.
Då sockerhaltiga vätskor försättas i jäsning förmedelst jäst, d. v. s. vid
den vanliga alkohol jäsningen, bildas, som kändt är, under utveckling af kolsyra,
etylalkohol såsom hufvudprodukt, men derjemte äfven mindre qvantiteter
af andra, rätt talrika ämnen, hvilka, allt efter de sockerhaltiga vätskornas ursprung
och bibeståndsdelar, kunna till myckenhet och beskaffenhet vara
ganska olika. Bland dem träffas sålunda:
l:o alkoholarter, dels enatomiga, hörande till samma homologa serie som
etylalkoholen, men med större halt af kol och väte och med högre kokpunkt
än denna, såsom propyl-, butyl- och amylalkohol m. fl., dels ock fleratomiga
alkoholer, såsom glycerin och kanske äfven mannit;
2:o aldehyder, förnämligast acetaldehyd;
3:o syror, hufvudsakligen tillhörande de s. k. fettsyrornas klass, t. ex.
ättiksyra, smörsyra, kapron-, kapryl- och kaprinsyra samt oenantsyra, men
dessutom äfven bernstenssyra in. fl.
4:o sammansatta eterarter, uppkomna genom vexelverkan mellan de förut
nämnda alkoholarterna och syrorna, t. ex. ättiketer, oenanteter och smörsyreeter;
samt
Bihang till Bränvinslagstift.-komiténs betänkande.
7
98
5:o åtskilliga andra ämnen, som genom sin egendomliga lukt eller smak
tillkännagifva sin närvaro, men hvilka, då man ej ännu lyckats isolera dem,
ej äro till sin beskaffenhet närmare kända.
Af dessa olika ämnen äro de flesta mer eller mindre flygtiga och öfvergå
derföre till större eller mindre del med etylalkoholen, då denna afdestilleras
från de jästa vätskorna; i följd hvaraf ock den vid destillationen erhållna
spriten blir af dem förorenad. Det är dessa uti råspriten befintliga föroreningar,
som man plägar beteckna med den kollektiva benämningen finkelolja,
i detta ords vidsträcktaste betydelse.
Som redan förut blifvit antydt, är beskaffenheten och sammansättningen
af denna finkelolja olika i spirituösa vätskor, beredda af olika materialier;
och man talar derför om vinfinkelolja, potatisfinkelolja, sädesfinkelolja, om
finkeloljan uti rom, uti arrak o. s. v. Yissa af dessa finkeloljor hafva en behaglig
lukt och smak, hvarföre de ock gifva de spirituösa vätskor, hvaruti
de finnas, ett särskildt och jemförelsevis högre värde såsom njutningsmedel.
Så är t. ex. förhållandet med vin och deraf destillerad sprit (konjak, drufbränvin),
rom, arrak, m. fl. andra allmänt begagnade spirituösa. Om från
dessa den för hvar och en af dem egendomliga finkeloljan aflägsnas, så sjunker
följaktligen deras värde ned till det af ren sprit. Andra finkeloljor, t. ex.
den uti bränvin, beredt af potatis, af hvitbetor eller hvitbetsockermelass,
och äfven den uti sädesbränvin, hafva en obehaglig, ja rent af vidrig, såväl
lukt som smak och meddela dessa åt den sprit, hvaruti de förekomma. Sådan
sprit måste derför i allmänhet renas, innan den kan begagnas, och dess
värde stiger med dess renhet och styrka. Men dessa elakartade finkeloljor
•— finkeloljor i inskränktare mening, »finkel», »fusel», »mauvais godt» — göra
de spritvaror, hvaruti de finnas, ej endast för lukt- och smaksinnet motbjudande,
utan den af dem förorenade spriten anses äfven af många hafva på
den lefvande organismen ett förderfligare inflytande, än så väl ren sprit, som
ock de spirituösa, hvilkas finkelolja består af ämnen, egande en behaglig lukt
och smak, såsom förhållandet t. ex. är med vin och deraf destillerad sprit,
m. fl. andra. Till denna åsigt har man kommit, dels genom jemförande iakttagelser
på befolkningarne i särskilda länder eller landsdelar, der olika rusdrycker
förtäras, dels ock genom direkta försök på djur.
Tillfälle till iakttagelser af först nämnda art erbjuder sig särskildt i
Frankrike, hvarest uti de mellersta och sydliga departementen de spritdrycker,
som förbrukas, hufvudsakligen utgöras af vin och drufbränvin, då deremot
uti åtskilliga af de nordliga departementen den vanliga spritdrycken är
ett i allmänhet otillräckligt renadt bränvin, beredt af hvitbetor eller hvitbetsockermelass,
potatis eller säd. Man tror sig sålunda hafva funnit, att i de
sist nämnda departementen, der ett orenare bränvin förbrukas, antalet af för
fylleri tilltalade samt af hastiga dödsfall, sinnesrubbning och sjelfmord, tillkomma
genom missbruk af rusdrycker, är på samma antal innevånare betyd
-
99
ligt större, än i de först nämnda departementen, der vin och ett deraf beredt
renare bränvin äro de så godt som uteslutande gängse spritdryckerna.*
Uti detta förhållande kan visserligen ligga en antydan, att intensiteten
af spritdryckers verkan på den lefvande organismen är i viss mån beroende
af deras beskaffenhet och de föroreningar, som uti dem finnas; men man bör
dervid ej förglömma, att äfven åtskilliga andra omständigheter, alldeles oberoende
af dessa dryckers beskaffenhet och renhet, kunna på mångfaldigt sitt modifiera,
förstärka eller försvaga deras, såväl akuta som kroniska, verkningar på
organismen. Så t. ex. kan man redan i dagliga lifvet, och ännu mer vid
försök på djur, iakttaga huru olika verkningarne af spritdrycker visa sig hos
olika individer. Särskildt hos menniskan äro i detta hänseende olika race,
temperament, kroppskonstitution, bildningsgrad, lefnadssätt, sysselsättning och
vanor m. m. af ovedersägligt och stort inflytande, hvilket från individerna
sedermera öfvergår till och visar sig hos hela befolkningar. Hvad särskildt
beträffar antalet af för fylleri tilltalade, så måste detta naturligtvis vara i
hög grad beroende af den större eller mindre vaksamheten och det olika
nitet hos polisen och de allmänna åklagarne på skilda tider och ställen. Det
torde derföre, då det är fråga om tvenne befolkningar, hvilka äro hvarandra
så olika som den i några af Frankrikes nordliga och den uti dess sydliga
departement, utan tvifvel vara mycket vanskligt att endast på grund af statistiska
data afgöra, om och i hvad mån den olika renheten hos de af dessa
befolkningar begagnade spritdrycker är orsaken till de förderfligare verkningar
man funnit dessa drycker medföra för den ena af dessa befolkningar,
än för den andra.
Säkrare torde deremot den större eller mindre skadligheten af de uti
spritvaror förekommande föroreningarne kunna på experimentel väg bestämmas,
ehuru äfven vid begagnande af detta förfaringssätt många svårigheter
möta och stor försigtighet fordras, för att undvika oriktiga slutsatser. Det
är några i denna riktning af mig verkstälda försök, som utgöra föremålet för
denna uppsats och för hvilka jag således i det följande skall redogöra, sedan
jag likväl först tagit en öfversigt af de vigtigaste förut gjorda försök af dylik
beskaffenhet.
Bland de förut omnämnda biprodukterna, hvilka vid jäsning af sockerhaltiga
vätskor —• och sannolikt äfven till en del vid de jästa vätskornas destillation
— bildas jemte etylalkohol och utgöra beståndsdelar af den s. k. finkeloljan,
äro de med etylalkoholen homologa alkoholarterna, såsom föroreningar
betraktade, de vigtigaste, och bland dem är det hufvudsakligen amyl-, butyl- och
propylalkohol, som till sina fysiologiska verkningar blifvit noggrannare studerade.
Redan år 1826 anstälde Pelletan** försök på djur med finkelolja utur
potatisbränvin och fann dervid, att densamma egde giftiga egenskaper och
* Ltjnier: De la production et consommation des boissons alcooliques en France et de
leur influence sur la santé physique et intellectuelle des population. Paris 1877, sid. 213 ff.
** Journal de chimie, méd. Ser. I, T. I, sid. 81. — Cit. fr. Bult général de thérapeutique
T. LXXXIX, sid. 171.
100
att den kunde medföra döden genom asfyxi. Vidare ansåg Pelletan det
vanliga bränvinets skadlighet hufvudsakligen bero pa linkeloljan i detsamma.
PkBST*, som omkring 20 år senare ånyo pröfvade finkeloljans toxiska
egenskaper, uppgifver densamma i smärre doser verka liksom etylalkoholen,
först irriterande på nervsystemets centra, derefter deprimerande och i större
doser dödande.
Uti M. Huss’ allmänt kända och berömda arbete öfver den kroniska
alkoholssjukdomen** omtalas (sid. 180) ett af professor Dahlström vid veterinärskolan
i Stockholm anstäldt försök på en hund, för att söka utreda finkeloljans
verkan på djurorganismen. Åt denna hund gafs potatisfinkelolja, gjord
till piller med hvetebröd, under loppet af 6—7 veckor, från 4 droppar dagligen
ända till 120 droppar, utan att något tecken till förgiftning, ej ens
efter ingifningen af de större doserna under de två sista veckorna, kunde
iakttagas. Det enda anmärkningsvärda, som visade sig, var en stegrad törst,
en då och då påkommande hicka, jemte någon heshet vid skällandet; men
appetiten förblef god, och några tecken till darrning och muskelsvaghet instälde
sig ej. Efter försökets slut syntes hunden fullkomligt frisk; och då
han några veckor derefter dödades och obducerades, kunde ej någon sjuklig
förändring i något organ upptäckas.
Mot detta enstaka stående försök kan visserligen med skäl anmärkas,
att vid detsamma ej finnes angifvet, om den använda finkeloljan var s. k. rå
finkelolja, eller om den utgjordes af amylalkohol i renare eller rent tillstånd,
vidare att doserna ej blifvit med tillräcklig noggrannhet bestämda samt att
uppgift saknas om djurets kroppsvigt; men jag har dock trott mig bär böra
anföra försöket, emedan det, oaktadt sina brister, tycks antyda, att, åtminstone
under vissa förhållanden, finkelolja kan under ett par veckors tid dagligen
gifvas i en ej alldeles så obetydlig dos utan att framkalla några förgiftningssymptomer.
På menniskor har Huss anstalt flera försök med finkelolja, dock endast
i smärre doser och under kortare tid, hvarvid han funnit: att den, i doser
af V8—Va graib antingen ej åstadkommer någon verkan, eller ock endast en
känsla af värme i magen; att densamma, i doser af 1—2 gran, förorsakar
äckel, qval under bröstet samt en egen, snart öfvergående känsla af yrhet i
hufvudet, stundom med skymmel för ögonen; att den, i doser af 3—4 gran,
verkar som ett starkt irritans på mage och tarmkanel, orsakar känsla af hetta
och bränning i epigastrium, kräkningar, kolikplågor och diarrhé; samt att
densamma derefter blir för de intagande så vidrig, att de redan af lukten
få äckel, hvarför det ock ej är möjligt att fortsätta med dess bruk, äfven i
smärre doser. På personer, hvilka i följd af missbruk af spirituösa redan
lida af darrning, oro, känsla af allmän svaghet, qval under bröstet, myrkryp
*
Canstatts Jahresbericht 1844, Bd. 4, sid. 271.
** Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholssjukdom. Ett bidrag till dyskrasiernas kännedom;
enligt egen och andras erfarenhet. Af Dr. M. Huss. Stockholm 1849.
101
ningar i huden — allt symptomer af alkoholismens prodromatiska form —
verkar deremot finkelolja^ i mindre dos, upphäfvande eller mildrande dessa
symptomer. »Nu hör ihågkommas», tillägger Huss, »att den qvantitet finkelolja,
som finnes uti bränvinet, är ganska ringa, att suparen sannolikt på sin
höjd uti 12—15 supar bekommer 1 å 2 gran, kanske ock vida mindre, allt
efter bränvinets beskaffenhet af mer eller mindre renadt eller orenadt, hvarföre
det ej synes mig, som man i jemförelse med de stora doser, Indika don
ofvan anförda hunden utan menliga följder fördrog, borde kunna tillskrifva
denna olja någon väsendtlig del uti framkallandet af de chroniska nerfsymptomer,
hvilka hos suparen förekomma. Dessutom har jag ock samlat åtskilliga
exempel, att personer, hvilka ej förtärt bränvin, utan endast missbrukat
cognac, rhum eller arrak, dock företett alldeles enahanda symptomer, som bränvinssuparen.
»
Till hufvudsakligen samma resultat som Först (se sid. 100) kom ännu senare
Cros *, hvilken vid sina ganska talrika försök på olika slags djur dessutom
fann, att amylalkohol förorsakar en betydlig sänkning af kroppstemperaturen
samt att af densamma fordras en vida mindre qvantitet än af etylalkohol,
för att framkalla symptomer af förgiftning. Han pröfvade äfven
amylalkoholens verkningar på menniskor och iakttog dervid, att 1 gram af
densamma i ett spetsglas (petit verre) god rom efter 2 minuter gaf upphof till
en häftig hufvudvärk, åtföljd af en plågsam tryckande känsla öfver tinningarne.
Dessa symptomer voro dock redan efter 1 timmes förlopp åter försvunna.
År 1870 anstälde Rabuteau** en följd af försök, för att utröna den relativa
giftigheten hos åtskilliga alkoholarter, nernl. etyl-, butyl- och amylalkohol.
Dessa försök, hvilka verkstäldes på grodor, utfördes på det sätt, att djuren
nedsänktes i vatten, som blifvit försatt med de särskilda alkoholarterna i bestämda
proportioner, t. ex. xööc», toöu °- s- t- Rabuteau iakttog då hufvudsakligen
följande:
l:o. Uti vatten, försatt med amylalkohol, blefvo djuren känslolösa
efter 20 minuter. Deras hud antog en mycket mörk färg, hvarjemte äfven
blodet syntes mörkare än förut. På samma gång minskades ock hjertslagens
freqvens betydligt. Sedan djuren upptagits utur vätskan, hemtade de sig
åter. Uti vatten, innehållande amyalkohol, dogo djuren inom 10—15
minuter, sedan nyss nämnda symptomer förutgått.
2:o. Uti vatten, innehållande t0?öq butylalkohol, visade sig hos djuren
samma företeelser, som nyss nämndes; men ännu efter 24 timmars förlopp
voro djuren vid lif och hemtade sig snart och fullständigt, sedan de upptagits
utur vätskan. I vatten, innehållande butylalkohol, dogo djuren, men
mycket senare, än uti vatten med lika stor halt amylalkohol.
* Action de Valcool amylique sur Vorganisme. Thése de Strasbourg 1863. Då jag ej lyckats
förskaffa mig denna Ckos’ afhandling, har jag anfört ofvan stående efter Makvaud : Les
aliments d’épargne. Paris 1874.
** Union médicale, 1870, sid. 165.
102
3:o. Uti vatten, innehållande etylalkohol framträdde hos djuren visserligen
äfven de förut nämnda symptomerna, men knappt märkbart, och försvunno
åter ganska hastigt, efter det djuren blifvit förflyttade uti rent vatten.
Häraf slöt Rabuteau:
att amylalkohol verkar på grodor minst 15 gånger starkare än etylalkohol,
och 3—4 gånger starkare än butylalkohol; samt
att intensiteten af de nämnda homologa alkoholernas verkan ökas i samma
mån som de innehålla mer af atomkomplexen CE2, således i följande ordning:
etylalkohol = C2 H6 O, butylalkohol = C4 H10 O, amylalkohol = C5 H12 O. Till
samma resultat skall ock, enligt Rabuteau, Dogiel i Kasan sedermera hafva
kommit *.
Mot dessa Rabuteaus försök har blifvit anmärkt: dels att man af de i
fråga varande alkoholernas verkningar på grodor svårligen kan med visshet
sluta till deras verkningar på menniskor; och dels, att det sätt, hvarpå försöken
verkstäldes, ej tillät någon säker bestämning af de utaf djuren verkligen
absorberade qvantitetema af de särskilda alkoholerna, och följaktligen ej
heller någon uppskattning af dessas relativa giftighet. Dessutom vore det ju
möjligt, ja sannolikt, att den retning öfver hela kroppsytan, som åstadkoms
af de alkoholhaltiga vätskorna, då djuren uti dem nedsänktes, kunnat verka
störande på resultaten. Men fastän dessa invändningar med fog kunna göras
mot Rabuteaus försök, hafva likväl de dervid erhållna resultaten, om ock ej
i alla enskildheter, dock i hufvudsak beki’äftats genom andra forskares sedermera
verkstälda undersökningar.
Richabdson** har sålunda, vid försök på djur af olika slag, funnit de
giftiga verkningar, som de i fråga varande alxoholarterna utöfva på organismen,
tilltaga med alkoholernas molekularvigt, så att de äro störst hos arnylalkoholen,
mindre hos butyl-, och ännu mindre hos etylalkoholen. Vidare har
han ock iakttagit, att företeelserna och förloppet af den akuta intoxikationen
med såväl etyl-, som butyl- och amylalkohol, i det hela äro desamma. Vid
alla visar sig nemligen intoxikationens verkan först på det vasmotoriska nervsystemet,
derefter på ryggmärgen och slutligen på hjernan, med följande
symptomer: i början stegrad, men derefter åter aftagande respiration- och
pulsfreqvens; vidare slapphet i de voluntära musklerna, med åtföljande oregelbundenhet
i deras rörelser; allt mer och mer utbildad paralysi och deraf
följande oförmögenhet att stå på benen; aftagande känsel och sjunkande kroppstemperatur;
slutligen fullkomlig oförmåga af frivilliga rörelser, försvinnande
af känsel och medvetande, besvärad respiration; samt, vid högsta grad af intoxikation,
hjertverksamhetens afstannande och död. Amyl- och butylalkohol
åstadkomma dessutom fibrillära muskelryckningar (darrning), hvilket, enligt
Richabdson, deremot ej skall vara förhållandet med etylalkoholen, åtminstone
om den ej gifves i mycket stor dos.
* Bull, general de thérapeutique, T. LXXXIX, sid. 872.
** Med. Times and Gazette, 1869, Dec. — On Alcohol: a course of six cantor lectures.
Twenty-second thousand. London 1878.
103
Dujaedin-Beaumetz’ och Audigbs undersökningar öfver alkoholarternas
toxiska egenskaper, hvilka, såvidt jag känner, äro de senaste öfver detta ämne
verkstälda, påkalla slutligen vår synnerliga uppmärksamhet, dels för deras
stora omfattning, dels ock emedan man af de vid dem erhållna, i flera hänseenden
anmärkningsvärda resultat velat draga vissa, i praktiskt hänseende
vigtiga slutsatser. Jag anser mig derför höra utförligare redogöra för dem.
Det ursprungliga syftet med dessa forskares undersökningar var:
l:o att för hvar och en af de s. k. jäsningsalkoholerna, genom försök på
djur, bestämma deras relativa giftighet samt de företeelser, som visa sig vid
akut förgiftning med dem;
2:o att i samma hänseenden studera olika slag af spritvaror, sådana de
i handeln förekomma och af allmänheten förtäras (alcools eommerciaux); samt
3:o att likaledes på experimentel väg utröna de särskilda alkoholarternas
och spritvarornas verkningar på djurorganismen, då de gifvas under en längre
tid i mindre doser och dervid framkalla kronisk förgiftning.
Endast till de tvenne första af dessa punkter hafva D.-B. & Au. hittills
hunnit utsträcka sina undersökningar, hvilka således ej ännu berört den tredje
och allra svåraste punkten. Sjelfva undersökningarne och deras resultat hafva
de nämnde forskarne, i den mån undersökningarne framskridit, offentliggjort*,
men nu slutligen samlat dem alla uti ett arbete med titel: Eecherches exporimentales
sur la puissance toxique des alcools, hvilket ännu ej är fullkomligt
färdigtryckt, men af hvars första, redan färdiga del författarne välvilligt
stält ett exemplar till min disposition.
Uti inledningen till detta arbete betona författarne särskild^ att ändamålet
med de försök, som uti arbetet beskrifvas, endast varit att utröna den
relativa giftigheten hos de alkoholarter, hvilka försöken omfattat, genom att
för hvar och en af dem bestämma dess »dose toxique limitei>, hvarmed de
förstå den qvantitet af hvarje alkohol i rent tillstånd, som pr. kilogram af
försöksdjurets kroppsvigt fordras för att åstadkomma döden inom loppet af
24—36 timmar, under ett ständigt aftagande af kroppstemperaturen. Försöken,
hvilka alla verkstälts på hundar, hafva omfattat ej allenast etvl-, propyl-,
butyl- och amylalkohol (författarnes »alcools monatomiques par fermentation»),
utan äfven oenantyl-, kapryl- och cetylalkohol, metylalkohol och aceton, aldehyd,
ättiketer och glycerin, blandningar af de ursprungliga alkoholerna samt
slutligen olika i handeln förekommande spritvaror, som af allmänheten förbrukas.
Noggrant afvägda qvantiteter af dessa olika produkter, dels oblandade,
dels utspädda med vatten eller med glycerin, bibringades försöksdjuren
genom insprutning under huden förmedelst en Pravas’ spruta. Vid några försök
infördes visserligen de vätskor, hvilkas relativa giftighet skulle pröfvas,
* Dujardin-Bbaumetz & Audigk: Des propriétés toxiques des alcools par fermentation.
Paris 1875. I sammandrag äfven uti Bulletin general de thérapeutique, T. LXXXIX samt i
Comptes rend. de 1’Académie des Sciences för samma år. — Comptes rend. (1876) Tom. LXXXIII,
sid. 80. — La Tempérance, Tom. V (1877), sid. 49.
104
uti magsäcken förmedelst en oesophagus-sond, hvarefter, till förekommande
af maginnehållets uppkräkning, matstrupen genast underbands; men vid dessa
sist nämnda försök vilja författarne dock ej fästa något afseende, emedan matstrupens
underbindning är en så ingripande operation, att densamma, isynnerhet
genom sina följder, i väsendtlig grad grumlar försökens resultat och
gör dem osäkra.
Af den akuta intoxikationen med etylalkohol gifva D.-B. & Au. ungefär
samma bild som den här förut, enligt Richabdson, anförda; — och för öfrigt
hafva de funnit:
att den sänkning af kroppstemperaturen, som åtföljer intoxikationen, är
större hos unga djur, än hos äldre, och dessutom naturligtvis beroende af dosens
storlek samt till en viss grad äfven af den omgifvande luftens temperatur;
att kräkning inträder ej allenast då alkoholen införes uti djurens magsäck,
utan äfven då den insprutas under huden;
att den akuta intoxikationen förmedelst propyl-, butyl- och amylalkohol i
det hela företer samma bild som intoxikationen med etylalkohol, dock så, att
den sist nämnda alkoholen verkar minst intensivt och att, i öfverensstämmelse
med föregående forskares (Rabuteau, Richabdson) försök, de i fråga varande
homologa alkoholernas giftighet är större i samma mån som deras molekular ■
vigt och dermed äfven deras gastäthet är större och deras kokpunkt högre;
att sålunda, då den relativa dödande dosen (dose toxique lirnite) för etylalkohol
är 7,7 5 gram pr. kilogram af kroppsvigten, densamma för propylalkohol*
är 3,80, för butylalkohol 1,80 och för amylalkohol endast 1,5o gram;
att i fråga varande alkoholer i blandning med hvarandra ej upphäfva eller
minska hvarandras toxiska egenskaper; samt
att de patologiska förändringar, hvilka träffas hos djur, som dött i följd af alkoholintoxikation
— hufvudsakligen bestående uti hypersemier, stundom stegrade
till hsemorrhagi, i tarmkanalen och bukens öfriga viscera, i lungor och hjerna —-äro de samma för alla de i fråga varande alkoholerna, blott af olika intensitet,
och i allmänhet oberoende af den väg, på hvilken dessa införts i organismen.
Hvad beträffar metyl-, oonantyl-, kapryl- och cetylalkohol, så hafva D.-B.
& Au. funnit den sist nämnda, som vid vanlig temperatur är fast samt olöslig
i vatten, oaktadt sin höga molekularvigt helt och hållet sakna toxiska egenskaper,
under det de uppgifva den relativa dödande dosen för metylalkohol
vara 7 gram, för oenantylalkohol 8 gram (knappa) och för kaprylalkohol 7—7,5
gram, allt pr. kilogram af kroppsvigten. De anse sig ock hafva funnit, att
oenantyl- och kaprylalkohol, hvilkas giftighet, som af ofvan stående synes,
oaktadt deras högre molekularvigt, föga skiljer sig från etylalkoholens, blifva
mycket giftigare i blandning med denna, och detta i samma mån som oenantyleller
kaprylalkoholens qvantitet i blandningen är ringa. Sålunda skall en
blandning af lika delar etyi- och oenantylalkohol, i en dos af 6,8 8 gram pr.
* Isopropylalkohol har af D.-B. & Au. befunnits i toxiskt hänseende förhålla sig lika med
vanlig propylalkohol.
105
kilogram af kroppsvigten, icke alltid medföra döden, under det att deremot
en dos af endast 5,80—5,90 gram utaf en blandning af samma alkoholer, som
blott innehåller 10—13 procent oenantylalkohol, är tillräcklig att åstadkomma
nämnda verkan. Vidare skall ock eu blandning af lika delar etyl- och kaprylalkohol,
gifven i dos af 7,2 6 gram pr. kilogram af kroppsvigten, först efter
några dagar medföra döden, under det att af en dylik blandning, innehållande
blott 10—13 procent kaprylalkohol, endast fordras 5,89—5,93 gram pr. kilogram
för att hastigt åstadkomma samma verkan.
Då den relativa dödande dosen af ren metylalkohol, såsom förut blifvit
nämndt, af D.-B. & Au. blifvit bestämd till 7 gram pr. kilogram af kroppsvigten,
så skall deremot samma alkohol i orent tillstånd vara ännu giftigare.
Af handelns »trädspiritus» är derför, enligt D.-B. & Au., den relativa dödande
dosen endast 5,7 5 gram och af aceton — eu vanlig förorening uti metylalkoholen
— omkring 5 gram, allt pr. kilogram af kroppsvigten.
Metylalkohol, äfven den fullkomligt rena, skulle således, oaktadt sin lägre
molekularvigt, vara något giftigare än såväl etylalkohol som oenantyl- och
kaprylalkohol, hvilka sist nämnda deremot, såsom förut blifvit nämndt, oaktadt
sin högre molekularvigt, ej äro i någon anmärkningsvärd grad giftigare
än etylalkoholen. Den regeln, som man velat uppställa, att de med etylalkoholen
homologa alkoholerna äro giftigare i den män deras molekularvigt är
större och deras kokpunkt högre, håller således ej streck genom hela den
homologa serien, om den ock gäller för etyl-, propyl-, butyl- och amylalkohol.
Här bör dock nämnas, att såväl Rabuteau som Richardson, i motsats till
D.-B. & Au., funnit metylalkoholen mindre giftig, än alla de sist nämnda alkoholerna.
De symptomer, hvilka uppträda vid förgiftning med metylalkohol och
med aceton säga D.-B. & Au. vara likartade med dem, som åstadkommas af
etylalkohol, endast skiljande sig från dessa genom den hastighet, hvarmed de
utvecklas; men de, som åstadkommas af oenantyl- och kaprylalkohol, hafva
de funnit afvikande från de förra deruti, att den cerebrala excitationen der
träder tillbaka för en viss dåsighet och domning samt att temperatursänkningen
i början af förgiftningen är ringa, men deremot de sedermera uppträdande
konvulsiva symptomerna mer i ögonen fallande. De patologiska förändringar,
som påträffas hos djur, hvilka blifvit till döds förgiftade med såväl metylalkohol
och aceton, som med oenantyl- och kaprylalkohol, äro hufvudsakligen
desamma, som de, hvilka åstadkommas af de förut nämnda s. k. jäsningsalkoholerna.
Efter förgiftning med oenantyl- och kaprylalkohol skall dock dessutom
blodig urin understundom anträffas uti blåsan.
Det synes, som skulle D.-B. & Au. vid början af sina försök hafva ansett
glycerinet vara fullkomligt oskadligt, ty uti deras första afhandling om alkoholernas
toxiska egenskaper säga de sig, efter åtskilligt sökande, hafva uti
glycerinet funnit ett passande utspädningsmedel för de alkoholarter, hvarmed
de experimenterade, — ett utspädningsmedel, som på intet sätt inverkade på
106
dessa alkoholers toxiska egenskaper, men i väsentlig grad minskade deras
lokalt irriterande verkan *. De använde derför ock glycerin såsom utspädningsmedel
vid den första och vigtigaste försöksserien, som de anstälde och
som omfattade etyl-, propyl-, butyl- och amylalkohol. Omkring ett år efter
offentliggörandet af dessa försök hade de likväl kommit till en annan åsigt
om glycerinets toxiska egenskaper. De hade nemligen då funnit, att glycerin,
insprutadt under huden i dos af 8,5-—10 gram pr. kilogram af kroppsvigten,
verkar dödande; och sammanfattningen af de dervid uppträdande symptomerna
benämnde de »akut glycerinism». Den relativa dödande dosen för glycerinet
hafva D.-B. & Au. sedermera närmare bestämt till 8,5—9 gram pr. kilogram.
Vid denna dos likna de uppträdande symptomerna ganska mycket dem, som
åstadkommas af oenantyl- och kaprylalkohol, men vid ännu större doser träda
de konvulsiva symptomerna skarpt i förgrunden, temperaturen stiger några
grader, i stället för att falla, och förgiftningens förlopp, hvarunder intelligensen
förblir orubbad, är snabbt. Liksom understundom vid förgiftning med oenantyl-
och kaprylalkohol, blir urinen vid den akuta glycerinismen ■— men der
nästan alltid -— blodig; och öfriga patologiska förändringar, som dervid tillika
uppkomma, äro äfven i det hela desamma, som vid förgiftning med de nyss
nämda alkoholerna
De försök, som D.-B. & Au. verkstält med aldehya och ättiketer, äro
endast få till antalet. Den relativa dödande dosen för aldehyden antaga de
emellertid vara omkring 1 gram och den för ättiketern vidpass 4 gram pr.
kilogram af kroppsvigten. De symptomer, som uppträda vid förgiftning med
dessa tvenne ämnen, likna hvarandra, bestående i båda fallen först uti en mycket
stark exaltation, med påskyndad respiration och cirkulation, hvarefter konvulsiva
symptomer visa sig, och känslolöshet i större eller mindre grad inträder.
Förloppet af förgiftningen är, isynnerhet hvad aldehyden beträffar,
särdeles snabbt, och giftet elimineras mycket hastigt.
Öfver de toxiska egenskaperna hos aldehyden och ättiketern, m. fl. eterarter,
samt etylalkoholen hafva Albertoxi och Lussåna redan före D.-B. &
Au. anstalt försök **. Hvad aldehyden beträffar stämma deras resultat temligen
öfverens med D.-B:s & Au:s, men deremot ej hvad beträffar ättiketern, hvilken
de ej anse ega några toxiska egenskaper.
Fastän, såsom förut blifvit nämndt, D.-B. & Au. funnit de olika jäsningsalkoholerna
i blandning med hvarandra i allmänhet verka hvar och en med
sin ursprungliga giftighet, tro de sig dock hafva iakttagit, att uti blandningar
af etyl- och amylalkohol denna senare verkar med större relativ giftighet, då
halten af densamma i blandningen är jemförelsevis ringa. Ett likartadt förhållande
skulle således här ega rum, som det D.-B. & Au. anse sig hafva iakttagit
vid oenantyl- och kaprylalkohol och hvarom på sidd. 104 och 105 blifvit taladt.
* Bulletin general de thérapeutique, T. LXXXIX, sid. 211.
** Lo Sperimentale, 1874, s. 782.
107
Detta har gifvit D.-B. & Au. anledning till följande yttrande, som med deras
egna ord här må anföras: »Quoique uous reconnaissions combien il est difficile
de rapporter å un alcool type Faction nocive d’autres alcools qui en
different par leur composition chimique, par leur origine et leur effets toxiques,
nous avons pensé cependant qu’il serait intéressant de signaler ees faits,
car ils jettent une certaine lumiere sur le pouvoir toxique des alcools commerciaux,
en nous montrant qu’il suffit, pour augmenter dans des proportions
considérables le pouvoir toxique de 1’alcools étylique, de faibles quantités d’alcools
plus élevés dans la série atomique» *.
Denna tanke, ehuru under en annan form, hade D-B. & Au. redan 1876
uttalat uti en note till Académie des Sciences**; och Lunier föranläts derigenom
till det mer än djerfva antagandet, som innehålles i premissen till följande
utur hans här förut citerade arbete hemtade slutledning: »Si d’un autre
coté, l’on considere que les rectifications successives. qu’on est ohligé de faire
suhir aux alcools d’industrie pour les débarrasser de leur mauvais gout, ont
pour effet de les rendre de moms en moms assimilables et de plus en plus
dangereux pour 1’organisme dans lequel ils ont été introduits, on est effrayé des
ravages que doivent produire et que producent en réalité ees alcools»***. —
Resultaten af D.-B:s & Au:s försök med åtskilliga i handeln förekommande
spritvaror, som af allmänheten förtäras, för att utröna deras relativa skadlighet,
då de på ett eller annat sätt införas uti organismen, skulle innefattas
uti senare delen af deras här förut citerade arbete; men då denna del ej ännu
blifvit färdigtryckt och offentliggjord, känna vi dessa försök endast genom en
kortare uppsats af D.-B. & Au. uti tidskriften La Tempérance med titel: Considérations
générales sur la puissance toxique des aleoolsf. Såvidt man deraf
kan finna, begagnade de vid dessa försök samma metod som vid de förutnämnda
med de rena alkoholarterna, och de funno dervid, att till åstadkommande
(hos hundar) af förgiftning med dödlig utgång efter eu tid af högst
36 timmar fordrades pr. kilogram af kroppsvigten:
vinsprit (alcool de vin, dit de Montpellier) ________________________ 7,90 gram; yf
sprit af mjölk (kournys, alcool de lätt).............................. 6,90 »
» » drufrester efter vinberedning (alcool de
marc) ......................................................... 6,so »
» » cider (alcool de cidre)....................................... 6,80 »
» » melass, rektificerad (alcool de mélasses rectifié)...... 6,6o »
» » hvitbetor, d:o (alcool de betteraves rectifié) ... 6,60 »
* Dujabdin—Beaumetz & Audigé • Recherches expérimentales sur la puissance toxique
des alcools, s. 148.
*® Comptes rend. de l’Académie des seienees (1876). T. LXXXIII. s. 80.
*''-* A. St. Sid. 211.
f La Tempérance, T. V (1877), s. 49.
tf Detta tal, äfvensom de efterföljande, betecknar naturligtvis den qvantitet vattenfri alkohol,
som fans uti den pr. kilogram af kroppsvigten gifna dosen.
108
sprit af säd (alcool de blé) ............................................. 6,55 gram
lank af melass (flegmes de mélasses) .................................. 6,4 5 »
» » k vitbetor (flegmes de betteraves)........................... 6,4 5 »
» » säd (flegmes de grains) ....................................... 6,40 »
sprit för tekniska ändamål (alcool pour les arts) __________________ 6,40 »
» af potatis, rektificerad ............................................. 6,3 0 »
bränvin, särdeles dåligt (débit de vin) .................................. 6,25 »
råsprit af potatis ............................................................ 6,20 » .—
Dessa äro i korthet resultaten af D.-B:s Au:s försök, mot hvilka likväl
högst väsentliga anmärkningar kunna göras.
Att den hypodermatiska applikationen är fullt lämplig och berättigad vid
toxikologiska experiment med kraftigt verkande ämnen, af hvilka, för åstadkommande
af allmänna verkningar, fordras endast så små qvantiteter, att den lokala
irritationen och dess följder äro af ingen eller försvinnande ringa betydelse, —
derom kan ej vara något tvifvel; men helt annorlunda blir förhållandet, då,
såsom uti ett stort antal af D.-B:s & Au:s försök, mängden af den under huden
insprutade, mer eller mindre irriterande vätskan är betydlig, uppgående
till 200 å 300, ja t. 0. in. 400 gram. I sådant fall måste, för inbringandet
af hela denna qvantitet, ett stort antal —• 30 till 60, ja, kanske ännu flera
•— insprutningar omedelbart efter hvarandra göras på olika ställen af kroppsytan.
Yerkningarne deraf inses lätt. Närmast torde de kunna jemföras med
dem, som förorsakas af en mer utbredd brännskada å huden. Den smärta och
den choc på nervsystemet, som derigenom åstadkommas, måste vara betydliga;
och följderna af den lokala irritationen äro, som af D.-B:s & Au:s försök nogsamt
framgår, uppkomsten af flegmonösa härdar, hvilka öfvergå till suppuration,
med åtföljande förstörelse af den subkutana bindväfven.
Häremot invända D.-B. & Au.: »Quant aux désordres locaux, déterminés
dans le tissu cellulaire par la présence du liquide injecté, ils ne sont
capables ä eux seulsi d’entrainer la mort; nous verrons, eu effet, dans le cours
de ce travail, un certain nombre de faits dans lesquels des phlegmons souscutanés,
dus ä des doses énormes de substance irritante administrée (15 grammes
et plus par kilogramme du poids du corps) ont pu se terminer par la
guérison. Nous reconnaissons toutefois que, dans les cas 011 les animaux ne
succombent que dans les cinq å six jours qui suivent le debut de 1’expérience,
les inflammations diffuses du tissue cellulaire doivent contribuer, dans une certaine
mesure, å l’état de déperissement qui precéde les accidents mortels, mais
elles sont loin d’en étre la cause principale, car 1’autopsie nous révele dans
les viscéres des lésions capables, ä elles seules, d’expliquer karret des fonctions
vitales.»—IVIen månne ej dessa »lésions dans les viscéres» kunna härröra
ej så mycket från alkoholen, som fast mer just från den irritation och de
deraf förorsakade flegmonösa processerna i den subkutana bindväfven, hvilka
der åstadkommits genom injektionen af de spirituösa vätskorna? Bör min del
anser jag detta vara mycket sannolikt: ty just ett sådant kongestionstillstånd
109
i tarmkanalen* ock öfriga buk-kavitetens viscera, i lungor ock kjerna, som
D.-B. & Au. vid sina försök iakttagit ock som kan stegras ända till ksemorrkagi,
uppträder ock, som kändt är, mycket ofta efter på annat sätt, t. ex.
genom förbränning, åstadkomna mer utbredda skador å kuden, såsom följder
af den kammade kudcirkulationen; ock i sådant fall blir ju den vid D.-B:s &
Au:s försök genom injektionerna framkallade sjukliga processen uti den subkutana
bindväfven ej en obetydlig, utan en högst väsentlig orsak till den dödliga
utgången. Det af D.-B. & Au. vidare åberopade förhållandet, att i några
af deras försök, der stora doser af den irriterande vätskan blifvit subkutant
insprutade, försöksdjuren ej dött ock de flegmonösa abscesserna efter någon
tid åter läkts, bevisar naturligtvis blott, att under gynsamma förhållanden
denna lyckliga utgång kan ega ruin, men ingalunda, att de sjukliga processerna
uti den subkutana bindväfven, i händelse af dödlig utgång, ej hafva
i någon väsentlig grad dertill bidragit.
D.-B. & Au. mena för öfrigt, att, om ock de sjukliga processerna i den
subkutana bindväfven i någon män skulle kafva inflytande på intoxikatio''
nens förlopp och utgång, detta inflytande dock alltid måste vara lika uti
deras, på ett och samma slags djur och städse på samma sätt verkstälda
försök samt således ej inverkande på resultaten, då det blott varit fråga om
att bestämma de relativa dödande doserna af olika alkoholarter ock andra
spirituösa vätskor. Denna slutledning skulle ock kunna låta köra sig, i fall
ej individuella olikheter ock olika motståndskraft hos försöksdjuren funnes;
men då just detta i hög grad är förhållandet, så blir den ej giltig.
Det är dock icke vid alla D.-B:s & Au:s försök qvantiteterna af de subkutant
injicerade vätskorna varit så stora som de ofvan anförda; ty vid en
del af försöken kafva vätskeqvantiteterna ej öfverstigit 50 gram, ja understundom
t. o. in. varit ännu mindre. Då likväl de allra flesta af dessa försök
verkstälts med de rena, ej utspädda ock således särdeles starkt irriterande
alkoholerna, så har den subkutana retningen ock dess följder äfven
i dessa försök varit betydlig. Sålunda finnes bland dem: ett der 47.6 3 gram
vattenfri etylalkohol, subkutant injicerade, åstadkommit »décollements de la
peau dans une assez grande étendue»; ett annat, der 25.02 gram vattenfri
propylalkokol förorsakat »suffusions sanguines dans les parties du tissu cellulaire
ou ont été pratiquées les injections»; ett tredje, der 23.13 gram vattenfri
amylalkohol gifvit upphof till »plusieurs foyers de suppuration» uti
cellväfven; en fjerde, der sedan en blandning af 8.4 4 gram ren kaprylalkokol
ock 32.7 8 gram ren etylalkohol (tillsammans 41.2 2 gram) blifvit insprutad
under huden, djuret efter några dagar »funt par succomber avec
d’uno série d’abcös dans les points du tissu cellulaire qui ont servi å l’injection»
o. s. v. Äfven dessa försök träffas således af den här förut gjorda
anmärkningen.
* Ribhakdsson (Med. Times and Gazette, 1869, Dee. sid. 708 ff.) har deremot hos djur,
som dött i följd af alkoholförgiftning, ej kunnat finna någon sjuklig förändring uti tarmkanalen,
nedan om magsäcken.
no
En annan sådan måste ock rigtas mot det användande, som D.-B. & Au.
gjort af glycerin, såsom utspädningsmedel för de alkoholer, hvarmed de experimenterade.
Som förut blifvit nämndt, synas D.-B. & Au. först sedan de
redan verkstält en stor del af sina försök, nemligen de med etyl-, propyl-,
hutvl- och amylalkohol, hafva kommit under fund med, att glycerinet, ensamt
för sig subkutant injiceradt, kan framkalla sjukliga företeelser och verka
dödande. Sedan de vunnit denna erfarenhet, hade de naturligtvis bort förkasta
alla de försök, vid hvilka glycerin blifvit användt såsom utspädningsmedol,
enär vid fysiologiska försök det alltid gäller som första regel, att, så
vidt möjligt är, eliminera alla faktorer, som befinnas kunna verka störande
på försöken och göra deras resultat osäkert. Detta hafva dock D.-B. & Au.
ej aktat nödigt, utan endast vid några af försöken, der den använda glycerinqvantiteten
varit mycket stor, anmärkt, att dessa försök derigenom blifvit
mindre tillförlitliga. Pyra å 5 gram glycerin pr. kilogram af kroppsvigten,
använda såsom vehikel för andra alkoholarter, anse D.-B. & Au. ej hafva
något väsendtligt inflytande på försökens resultat; men då af deras egna försök
med glycerin framgår, att 7,62 gram deraf pr. kilogram, insprutade under
huden, kunna enbart för sig gifva upphof till »accidents graves» et »mort au
bout de quatre jours», tror jag ej att 4—5 gram kunna antagas hafva endast
»un faible part dans les accidents toxiques.»
Redan länge har man känt, att glycerinet, appliceradt på en blottad nerv,
är för densamma ett bland de allra häftigaste retningsmedel; och man kunde
derför redan på förhand vänta, att, vid insprutning af stora qvantiteter deraf
under huden, de symptomer skulle uppträda, hvilka D.-B. & Au. sammanfattat
under benämningen »akut glycerinism.» Glycerinets verkan dervid synes
dock ej bero på någon för detsamma specifik giftighet; ty Catillon*, som
äfven experimenterat med glycerin, omtalar, att han gifvit en hund 500—800
gram deraf (fördelade i flera mindre dosor) invärtes dagligen under 1 månads
tid utan att djuret synts lida det allra minsta deraf. Om likväl stora qvantiteter
glycerin, t. ex. 15 gram pr. kilogram af kroppsvigten, på en gång gifvas
invärtes, skola, enligt Catillon, sjukliga företeelser med dödlig utgång deraf
kunna förorsakas **. I detta sist nämnda fall, liksom då glycerinet kommer i
direkt beröring med nerverna, verkar det troligtvis hufvudsakligen genom
den kraft, hvarmed det från omgifningen drager till sig och upptager vatten.
Af dessa anmärkningar, hvilka jag, med allt erkännande af det stora intresse
och den ihärdighet D.-B. & Au. ådagalagt vid sina besvärliga och tidsödande
undersökningar, ansett mig hafva grundad anledning att emot samma
undersökningar framställa, och hvilka jag funnit mig ännu mer uppfordrad
att göra, sedan jag vid den i Paris detta år hållna s. b. alkoholkongressen
varit i tillfälle att sjelf so D.-B. & Au. utföra några af sina försök, följer
naturligtvis, att jag ej kan tillmäta deras försök den bevisningskraft, de, på
* Archives de physiologie, 1877, 1. — Bull. général de thérapeutique, T. XCII, s. 130.
*" Jemf. Plösz: Arch. f. d. gesammt. physiologie, XVI, sid. 153.
in
grund af sitt stora antal, annars skulle ega. Sant är, att D.-B. & Au., i
likhet med föregående forskare, funnit de enatomiga s. k. jäsningsalkoholernas
giftighet ökas med deras molekularvigt och kokpunkt; men att detta resultat
framgått af deras undersökningar har troligtvis berott derpå, att skilnaden i
giftighet mellan dessa alkoholer uti rent tillstånd i verkligheten är så betydlig,
att densamma, trots de fel, hvarmed, som jag tror mig hafva visat, D.-B:s
& Au:s försök äro behäftade, ändock förmått göra sig gällande.
Annorlunda blir deremot förhållandet, då D.-B:s & Au:s försöksmetod
användes för utrönande af den relativa skadligheten hos i handeln förekommande
spritvaror. Af dessa måste då ganska stora qvantiteter subkutant
injiceras; och de sjukliga förändringar uti den subkutana bindväfven, hvilka
deraf framkallas, måste, som förut blifvit visadt, i så hög grad inverka på
försökens utgång, att en skilnad i giftighet mellan dessa olika spritvaror,
hvilken, der den finnes, påtagligen måste vara ofantligt mycket mindre än
mellan de rena alkoholerna, ej kan på det sättet med någon säkerhet bestämmas.
Enligt den här förut på sidd. 107 och 108 meddelade, från D.-B. & Au. hemtade
tabellen, skulle rektificerad sprit, beredd af potatis, vara ej allenast lika
giftig, utan t. o. m. något giftigare, än den vid destination af såväl sädessom
melassbränvin erhållna länken, uti hvilken likväl flera af de, bränvinet
förorenande och relativt giftigare, högre alkoholarterna (butyl- och amylalkohol
m. fl.) företrädesvis böra finnas; — och samma rektificerade sprit af
potatis skulle vara nästan lika giftig som råbränvinet af samma material.
För öfrigt synes skilnaden i giftighet mellan de uti tabellen upptagna spritvarorna
vara ganska ringa, ja, hvad flera af dem beträffar, så godt som ingen.
Störst visar den sig mellan vinspriten och de öfriga spritvarorna; men äfven
denna skilnad (1''—1.70 gram pr. kilogram af kroppsvigten) är ej större, än
att, vid särskilda försök med en och samma spritsort, eu lika stor skilnad ej
sällan kan iakttagas. D.-B. & Au. medgifva ock sjelfva, att skilnaden mellan
de uti tabellen angifna talen är ganska ringa, men de vilja det oaktadt tillmäta
dem eu rätt stor betydelse. De säga nemligen: »Ees différences qui
séparent les deux points opposés de notre echelle, ne sont pas tres-marquées,
puisqivil s’agit å peine de 1 gramme*, rnais cependant lorsqu’on examine,
d’une part, les conditions experimentales dans lesquelles nous nous trouvions
et, de 1’autre, les alcools que nous expérimentions, cette différence minime est
encore considérable.» Tvärtom, skulle jag tro, borde denna högst ringa skilnad
(différence minime), just i följd af fqrsöksmetodens beskaffenhet, blifva,
om möjligt, ännu mindre och intet bevisande.
Den iakttagelse D.-B. & Au. anse sig hafva gjort, att såväl oenantyl- och
kapryl- som amylalkohol, i blandning med etyalalkohol, uppträda med en
relativt större giftighet, då halten af dem uti blandningen minskas, är ganska
egendomlig. Yäl kan man förstå, att ett giftigt ämne, som är olösligt eller
* Rätteligen 1,7 gram.
112
svårlösligt i vatten, men lättlösligt i sprit, kan, då detsamma genom detta
lösningsmedel blifvit försatt i fullständig lösning, hastigare resorberas och
derigenom åstadkomma större verkan, än då det, i en blandning med vatten,
är endast ofullständigt upplöst; men svårare är det att förklara, huru oenantyl-,
kapryl- och amylalkohol, redan losta i sprit, kunna få en större giftighet,
då halten af dem i spritlösningen minskas. Mot de försök, hvaraf
D.-B. & Au. dragit denna slutsats, kunna emellertid, i afseende på den vid
dem använda metoden, göras samma anmärkningar, som här förut blifvit
framstälda mot deras försök i allmänhet; och slutsatsens giltighet blir derigenom
högst tvifvelaktig, äfvensom riktigheten af D.-B:s & Au:s derpå grundade
förklaring af den stora skadlighet, som de anse de vanliga bränvinssorterna
(alcools commerciaux) ega.
Af den redogörelse, som nu blifvit lemnad för hittills verkstälda undersökningar
öfver olika alkoholarters och spritvarors verkningar på den lefvande
organismen, i ändamål att utröna deras relativa giftighet, framgår, att,
på grund af de sammanttämmande resultaten af olika forskares på olika sätt
verkstälda försök, det kan antagas såsom afgjordt, att ren etylalkohol är
mindre giftig än propyl-, butyl- och amylalkohol, likaledes i rent tillstånd,
samt att den relativa giftigheten hos dessa homologa alkoholer tilltager med
deras molekularvigt, gastäthet och kokpunkt •— från etylalkoholen upp till
amylalkoholen —- om ock graden af deras olika giftighet ej ännu kan anses
vara så noggrant bestämd; men att deremot frågan om den relativa giftigheten
eller skadligheten hos de i handeln förekommande spritvaror, som af
allmänheten förbrukas, ännu måste, från experimentel synpunkt, betraktas
såsom outredd.
För att bidraga till besvarandet af denna fråga, har jag, som förut nämdt
är, verkstält en följd af försök öfver den akuta intoxikationen med bränvin
af olika renhet*.
De bränvinssorter, som vid dessa försök blifvit använda, hafva varit:
l:o rent bränvin, d. v. s. eu blandning af ren etylalkohol med destillerad
t vatten i sådant förhållande, att densamma vid + 15° C. innehöll 46
vol. procent vattenfri alkohol;
2:o s. k. dubbelrenadt (kolrenadt) bränvin från Stockholms utskänkningsbolags
försäljningsställe JST:o 22, äfvenledes innehållande vid + 15° C. 46
vol. procent vattenfri alkohol; och
3:o råbränvin af potatis, utspädt till 46 vol. procent.
Dessutom hafva några försök blifvit verksälda med blandningar, i olika
förhållanden, af rent bränvin med ren, vattenfri amylalkohol.
Såsom försöksdjur hafva kaniner användts. Mot valet af dessa djur
* Vid utförandet af dessa försök har med. fil. kandidaten C. O. Lindstköm lemnat mig
verksamt biträde.
113
torde kanske anmärkas, att man från dem, såsom ej stående särdeles
högt uti djurens kedja och såsom lefvande uteslutande på vegetabilier, ej kan
draga slutsatser, som äro tillämpliga på menniskan. Jag skulle dock tro,
att i detta fall en sådan anmärkning ej vore fullt berättigad. Om man nemligen
tager i betraktande resultaten af det betydliga antal försök, som olika
forskare verkstält öfver etylalkoholens verkan på den lefvande organismen,
så finner man, att symptomerna af den akuta förgiftningen med denna alkohol
hos djur af olika slag, äfven temligen lågt stående, och hos menniskan, om
ock i vissa enskildheter något afvikande från hvarandra, dock i hufvudsak
äro desamma, neml. de, hvilka här förut på sid. 102 blifvit anförda. Om
man härtill lägger, att, som vi af det föregående redan känna, de akuta
verkningarne på organismen af såväl arayl-, som propyl- och butylalkohol,
hvilka finnas såsom beståndsdeler uti finkeloljan, äro likartade med dem af
etylalkohol och endast genom olika intensitet och duration skilja sig från
dessa, så är det utan tvifvel berättigadt, ej allenast att, för utrönande af
nämnda alkoholarters relativa giftighet, såsom försöksdjur använda kaniner,
utan äfven att anse denna gällande äfven för menniskan. De nämnda djuren,
förutom att de äro lätt anskaffade och lätta att handtera, erbjuda dessutom
den väsentliga fördelen, att man vid försök med dem ej behöfver tillgripa
den hypodermatiska metoden, hvars olägenheter och osäkerhet här förut
blifvit påvisade. Som kändt är, kräkas nemligen kaniner aldrig; och det blir
derigenom lätt att på den vanliga vägen genom svalget bibringa dem och
få dem att behålla skarpt afmatta doser af de särskilda spirituösa vätskorna,
utan att matstrupen behöfver, efter ingifvandet, underbindas, till förekommande
af ventrikelinnehållets uppkrökande.
Fastän de individuella olikheterna hos kaniner ej äro på långt när så
stora, som hos högre stående djur, t. ex. hundar, så äro de dock äfven hos
dem så pass betydliga, att hos tvenne individer af samma kroppsvigt, samt
för öfrigt friska och väl utvecklade, samma dos af samma spirituösa vätska
kan åstadkomma en mycket olika grad af intoxikation. Under det nemligen
det ena djuret endast föga åverkas af alkoholen, kan deremot hos det andra
en mycket stark alkoholnarkos utveckla sig. Derför är det, vid försök för
utrönande af olika alkoholers och spritvarors relativa giftighet eller skadlighet,
alldeles nödvändigt att på ett och samma djur pröfva den ena efter den
andra af dessa vätskor, med så långa mellanskof, att djuret under tiden hinner
fullkomligt hemta sig och återgå till sitt normala tillstånd. På det sättet
har jag äfven vid mina försök gått till väga; och jag har dervid naturligtvis
gifvit de olika spirituösa vätskorna i icke dödande doser. Af de vid försöken
använda bränvinssorterna hafva bestämda qvantiteter, förmedelst en graderad
glasspruta, genom en oesophagus-sond nedförts uti djurens magsäck. Symptomerna
och förloppet af intoxikationen hafva, för bedömandet af dennas intensitet,
noggrant antecknats. Då hvart och ett af försöksdjuren successivt
utsattes för intoxikation med flera olika bränvinssorter, kunde naturligtvis de
Bihang till Bränvinslagstift.-komiténs betänkande. o
114
patologiska förändringar, som derigenom möjligen åstadkommits ock Indika
utan tvifvel varit desamma, som de redan kända af akut förgiftning med etylalkohol,
ej lemna någon upplysning om de använda bränvinssorternas relativa
giftighet; och det hade således, med fästadt afseende på försökens syfte, som
just var utrönandet af denna relativa giftighet, varit ändamålslöst att, för
verkställande af eu patologisk-anatomisk undersökning, döda djuren. De fingo
derför lefva och syntes ej hafva lidit något af de försök, till hvilka de begagnats.
Försök I.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,81 kilogram.
D. 24/5 78.
kl. 8 f. m. Temperatur i rectum 39 °*). Erhöll 25 kub.centim. (= 13,81
k.e. pr. kilogram) rent bränvin.
kl. 8.10. Respirationen ytterst hastig; svårt att räkna andetagen. Djuret har
fallit på sidan och ligger orörligt. Reflexen trög.
kl. 8.4 0. Respirationen ej fullt så hastig som vid förra observationen. För
öfrigt tillståndet oförändradt.
kl. 9.30. Djuret har försökt att röra sig, men dervid endast obetydligt ändrat
läge.
kl. 9.5 5. Kraftigare försök att röra sig göras af djuret. Det faller dock städse
tillbaka på endera sidan, och benen vägra att gorå tjenst. Darrning, isynnerhet uti
extremitetorna. Ternp. 37,5 °.
. kl. 10.15. Kan nu höja hufvudet, ehuru endast obetydligt.
kl. 2 e. m. Ligger ännu mer orörlig än förut, på sidan, med krökt rygg.
Darrningen fortfar. Respirationens hastighet ytterligare minskad: 72. Reflexen något
förbättrad. Temp. 37,1 °.
kl. 4.20. Ligger mer än förut på buken och gör, med långa uppehåll, svaga
försök att ännu mer resa sig upp från sidoläget, men lyckas ej dermed. Darrningen
något minskad. Temp. 37,5 °.
kl. 6.30. Har nu rest sig upp från sidoläget och återvunnit bruket af extremiteterna,
ehuru dessa ännu äro veka och osäkra. Hoppar omkring i rummet. Darrningen
försvunnen. Temp. 37,9 °.
Försök II.
Försöksdjur: detsamma som i försöket I.
D. !7/6 78.
kl. 7.35 f. m. Temp. 38,7 °. Erhöll 25 kub.centim. (= 13,SI k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8. Har fallit på sidan. Ligger orörlig. Respirationen ytterst hastig; svårt
att räkna andetagen. Reflexen ytterst trög.
kl. 8.20. Svag darrning i bakdelen af kroppen.
*) Alla de i det följande angifna värmegraderna äro ock bestämda i rectum med Celsii termometer.
115
kl. 9.1S. Darrningen ökad.
kl. 10. Temp. 36,5 °. Tillståndet för öfrigt detsamma som vid förra obser
vationen.
kl. 1.45 e. in. Reflexen något förbättrad och respirationen ei så hastig som
förut: 80.
kl. 3. Ligger fortfarande på sidan, för det mesta orörlig, men gör understundom
svaga, misslyckade försök att resa sig. Darrningen fortfar. Temp. 37 l 0
kl. 4.10. Ligger nu på buken, men benen äro ännu otjenstbara. Reflexen betydligt
förbättrad. Darrningen minskad. Respirationen 70.
kl. 5.30. Sitter nu i vanlig ställning. Vid försök att förflytta sig ramlar dock
djuret omkull och benen vilja ej göra rigtig tjenst.
kl. 7.3 0. Kan nu, ehuru vacklande, hoppa omkring i rummet. Sitter dock
för det mesta stilla och söker gerna stöd för hufvudet. Respirationen jemn och
lugn: 40.
kl. 9. Darrningen alldeles försvunnen. Förtär föda. Med undantag af qvarstående
dåsighet, synes tillståndet åter vara fullkomligt normalt.
Försök III.
Försöksdjur: detsamma som i försöken I och II
D. 31/5 78.
kl. 8.20 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 25 kub.eentim. (= 13,81 k.c. pr. kilogram)
räbränvin.
kl. 8.5 0. Ligger på sidan. Respirationen ytterst hastig; svårt att med säkerhet
räkna andetagen. Reflexen trög.
kl. 10. Respirationen mycket lugnare: 63. Reflexen ytterst trög. Svag darrning
i bakdelen.
kl. 10.25. Darrningen betydligt ökad, sträckande sig äfven till framdelen af
kroppen. Reflexen ej fullt så trög som vid förra observationen. Temp. 34,9 °.
kl. 2.15 e. m. Ligger fortfarande stilla på sidan, men gör understundom misslyckade
försök att resa sig. Temp. 35,5 °.
kl. 3.45. Darrningen något minskad.
kl. 5.15. Ligger nu på buken, med utsträckta framtassar. Ögonen halfslutna.
Hufvudet, som hålles upprätt, vill dock gerna sjunka ned mot golfvet. Har, ehuru
med stor svårighet, kraflat sig fram några alnar och derefter förblifvit liggande halfsofvande
i samma ställning som förut. Reflexen något förbättrad. Respirationen
lugn och jemn: 50.
kl. 6.3 0. Kan nu utan särdeles svårighet hålla sig i vanlig ställning och, ehuru
med stor osäkerhet, förflytta sig.
D. 7,
kl- 8 f. in. Ännu något dåsig. Sitter för det mesta stilla. Tillståndet företer
för öfrigt ej något abnormt.
Försök IT.
Försöksdjur: kaninhane, vägande 1,8 5 kilogram.
D. 26/5 78.
kl. 8 f. m. Temp. 38,5 °. Erhöll 22 kub.eentim. (= 11,92 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 9. Hoppar omkring i rummet, men har mycket svårt att hålla sig uppe
på benen; vacklar än åt den ena, än åt den andra sidan. Reflexen endast obetydligt
trögare än vanligt. Respirationen 52.
116
kl. 10.30. Har blifvit ännu mer ostadig i benen och raglande än förut, men
håller sig dock fortfarande i vanlig ställning. Respirationen 44. Temp. 88,3 °.
kl. 2 e. m. Har nu återvunnit stadighet i benen, och tillståndet synes åter
normalt, med undantag- möjligen af en ringa qvarstående dåsighet. Förtär föda.
Temp. 38,7 °.
Försök T.
Försöksdjur: detsamma som i försöket IY.
Erhöll 22 kub.eentim. (= 11,92 k.c. pr. kilo -
D. 29/6 78.
kl. 8.25 f. m. Temp. 37,7
gram) dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.45. Sitter i vanlig ställning, men faller, vid försök att förflytta sig, på
sidan, och har då rätt svårt att åter komma upp. Reflexen något trög. Respirationen
60.
kl. 11.15. Sitter för det mesta stilla och ser dåsig ut. Förflyttar sig dock
understundom, men är osäker på benen. Förtär föda. Temp. 38,5 °.
kl. 12 m. Har återvunnit stadighet i benen och hoppar omkring utan att
vackla. Reflexen god. Tillståndet synes åter fullkomligt normalt.
Försök YL
Försöksdjur: detsamma som i försöken IY och Y.
D. 7e 78.
kl. 7.45 f. m. Temp. 39,5 °. Erhöll 22 kub.cemtim. (= 11,92 k.c. pr. kilogram)
råbränvin.
kl. 8.3 0. Kan, ehuru endast med svårighet, sitta i vanlig ställning. Ligger
för det mesta på buken. Faller, vid försök att förflytta sig, alltid omkull. Reflexen
ej i anmärkningsvärd grad trög. Respirationen 74.
kl. 8.50. Reflexen något trögare än vid sista observationen,
kl. 10.15. Sitter nu obehindradt i vanlig ställning. Hoppar understundom omkring
i rummet rätt stadigt; endast bakbenen falla dervid ibland undan. Förtär föda.
kl. 11. Bakbenen stadigare än vid förra observationen. Respirationen 60.
Temp. 39,1 °.
kl. 12.40 e. m. Har återvunnit fullkomlig säkerhet i benen,
kl. 2.15. Temp. 38,2 °. Tillståndet synes åter normalt, med undantag af
någon qvarstående dåsighet.
Försök YII.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,5 6 kilogram.
D. 26/5 78.
kl. 8.15 f. m. Temp. 38,3 °. Erhöll 18,75 kub.eentim. (= 12,02 k.c. pr.
kilogram) dubbelrenadt bränvin.
kl. 9.15. Hoppar omkring i rummet, men bär dervid svårt att bibehålla jemnvigten
och faller derför ofta omkull. Reflexen obetydligt fördröjd. Respirationen 44.
kl. 9.4 5. Ligger merendels på buken, med utsträckta extremiteter. Kan ej
förflytta sig långt utan att falla omkull. Reflexen något trögare än vid förra observationen.
Respirationen 48. Temp. 38,1 °.
kl. 2 e. m. År nu åter stadig i benen. Förtär föda. Temp. 38,7 °. Med
undantag af någon qvarstående dåsighet, är tillståndet normalt.
117
Försök Till.
Försöksdjur: detsamma som i försöket VII.
D. 276 78.
kl. 8.30 f. m. Temp. 38,9 °. Erhöll 18,75 kub.centim. (— 12,02 k.c. pr.
kilogram) rent bränvin.
kl. 8.5 5. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning. Kan dock förflytta
sig obehindradt. Reflexen ej anmärkningsvärdt trögare än vanligt. Förtär föda.
Respirationen 56.
kl. 11.15. Hoppar lifligt och säkert omkring i rummet. Temp. 39,3 °. Tillståndet
synes åter vara normalt.
Försök IX.
Försöksdjur: detsamma som i försöken VII och VIII.
D. 7, 78.
kl. 7.5 0 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 18,7 5 kub.centim. (= 12,02 k.c. pr.
kilogram) råbränvin.
kl. 8.35. Sitter i vanlig ställning, men hoppar emellanåt ledigt och säkert omkring
i rummet. Reflexen endast obetydligt trögare än vanligt. Respirationen 50.
kl. 8.5 0. Sitter mer stilla än förut. Tillståndet för öfrigt detsamma som vid
förra observationen.
kl. 11. Temp. 38,9 °. Respirationen 80.
kl. 2.10 e. m. Temp. 38,7 °. Tillståndet åter normalt.
Försök X.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,4 9 kilogram.
D. ”4 78.
kl. 8.35 f. m. Temp. 37,7 °. Erhöll 17,8 kub.centim. (= 11,95 k.c. pr.
kilogram) råbränvin.
kl. 9.3 5. Hoppar omkring i rummet, men har dervid svårt att bibehålla jemnvigten
och raglar derför ofta omkull. Reflexen något trögare än vanligt. Respirationen
49.
kl. 11. Stadigare på benen än förut. Reflexen förbättrad. Temp. 38,3 °.
Förtär föda.
kl. 2 e. m. Temp. 38,3 °. Tillståndet nu åter normalt, med undantag af en
ringa, qvarstående dåsighet.
Försök XI.
Försöksdjur: detsamma som i försöket X.
D. 276 78.
kl. 8.15 f. m. Temp. 38,7 °. Erhöll 17,8 kub.centim. (= 11,95 k.c. pr.
kilogram) rent bränvin.
kl. 8.4 0. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning, men förflyttar sig dock
understundom, ehuru långsamt och något osäkert. Faller dock dervid ej omkull.
Reflexen något trögare än vanligt. Respirationen påskyndad, omkring 90.
kl. 11.15. Ser nu temligen liflig ut och hoppar emellanåt rätt stadigt omkring
i rummet. Respirationen 48. Temp. 38,9 °. Förtär föda.
kl. 12 m. Hoppar nu fullkomligt stadigt och säkert omkring i rummet. Tillståndet,
för öfrigt detsamma som vid förra observationen, synes nu åter fullkomligt
normalt.
118
Försök XII.
Försöksdjur: detsamma som i försöken X och XI.
D. V6 78.
kl. 7.30. Tern!).'' 38,3 °. Erhöll 17,8 kub.centim. (= 11,95 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.15. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning. Förflyttar sig dock
understundom kortare sträckor, men faller dervid lätt omkull. Reflexen ej i någon
anmärkningsvärd grad trögare än vanligt. Respirationen 62.
kl. 8.4 5. Lindrig, vaggande rörelse i kroppen, då djuret sitter stilla,
kl. 10. Ligger på buken, med utspärrade ben och sänkt hufvud. Kraflar sig
litet emellanåt omkring i rummet, men benen vilja ej göra tjenst, och djuret tumlar
derför oupphörligt omkull.
kl. 11.30. Temp. 37,9 °. Respirationen 60. Tillståndet för öfrigt detsamma
som vid förra observationen.
kl. 1,15 e. m. Sitter nu i vanlig ställning, med något sänkt hufvud. Då djuret
gör försök att förflytta sig, glida dess ben vanligen utåt sidorna och det blir liggande
på buken, för att snart åter intaga sittande ställning. Reflexen något, ehuru
ej betydligt, trögare än förut. Respirationen 60. Förtär föda.
kl. 2.20. Hoppar nu ganska ofta rätt långa sträckor, men vinglar dervid än
hit, än dit, och faller understundom omkull. Reflexen åter förbättrad. Respirationen
50.
kl. 3.40. Förflyttar sig med större säkerhet än förut. Temp. 37,7 °.
kl. 7. Fullkomligt stadig i benen. Temp. 37,9 °. Tillståndet synes åter normalt.
Försök XIII.
Försöksdjur: kaninhane, vägande 2,2 4 kilogram.
D. SV5 78.
kl. 8.5 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 8,9 3 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 8.40. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning, men gör emellanåt försök
att förflytta sig, hvarvid djuret likväl alltid vacklar och faller omkull. Respirationen
ytterst hastig, så att andetagens antal ej med säkerhet kan räknas. Reflexen
ej i någon anmärkningsvärd grad försvagad.
kl. 9.35. Respirationen nu lugn och jemn : 56. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 10.40. Ligger på sidan, med halfupprättadt hufvud. Reflexen trög. Obetydlig,
dock skönjbar darrning i bakdelen. Temp. 37,7 °.
kl. 12.3 5 e. m. Sitter nu åter i vanlig ställning och håller sig för det mesta
stilla. Vid försök att förflytta sig, vacklar djuret och faller vanligtvis omkull. Reflexen
förbättrad. Darrningen nästan alldeles försvunnen.
kl. 2.5. Kan nu hoppa omkring kortare sträckor utan att falla. Reflexen ytterligare
förbättrad. Temp. densamma som kl. 10.40. Förtär föda.
kl. 6.2 0. Kan nu förflytta sig ledigt och säkert, men sitter dock för det
mesta stilla.
kl. 7.3 5. Temp. oförändrad. Qvarstående dåsighet. Tillståndet för öfrigt normalt.
Försök XIV.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XIII.
D. s/6 78.
kl. 7.45 f. m. Temp. 39,5 °. Erhöll 20 kub.centim. ( = 8,93 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
119
kl. 8.3 5. Ligger i hälft sidoläge. Tumlar omkull vid försök att resa sig.
Reflexen ej särdeles försvagad. Respirationen 70.
kl. 10.3 0. Kan förflytta sig kortare stycken, men ramlar dervid oupphörligt
omkull. Reflexen något trögare än vid förra observationen. Lindriga ryckningar
samt svag darrning i bakbenen. Temp. 38,1 °.
kl. 11.3 0. Sitter nu i vanlig ställning, men nedhukad, med sänkt hufvud och
dåsig. Hoppar dock emellanåt omkring i rummet, något stadigare än förut.
Darrningen upphörd.
kl. 12.30 e. m. Reflexen något förbättrad.
kl. 2.30. Ser något dåsig ut, men hoppar stadigt och utan att vackla omkring
i rummet. Förtär föda. Temp. 38,5 °.
kl. 3.45. Respirationen 50. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 5.30. Tillståndet åter fullkomligt normalt,
kl. 7. Likaledes. Temp. 38,7 °.
Försök XY.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XIII och XIY.
D. V, 78.
kl. 8.3 5 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 8,9 3 k.c. pr. kilogram)
råbränvin.
kl. 9. Kan sitta i vanlig ställning och äfven förflytta sig temligen obehindradt,
men ligger för det mesta stilla på buken. Reflexen ej i någon anmärkningsvärd grad
försvagad. Respirationen 64.
kl. 9.3 0. Ligger nu på sidan, med halfupplyftadt hufvud. Kan ej förflytta
sig utan att ramla omkull och förblir derefter liggande som förut.
kl. 11. Ligger stilla som förut, men med slutna ögon. Darrning i hela kroppen.
Temp. 37,3 °. Respirationen 64.
kl. 12.40 e. m. Kan nu emellanåt sitta i vanlig ställning samt krafla sig fram
ett stycke, men faller dervid lätt omkull. Darrningen något minskad. Reflexen
temligen trög.
kl. 2. Sitter med sänkt hufvud och slutna ögon. Då djuret tvingas att röra
på sig, förflyttar det sig mer obehindradt och stadigt än förut. Darrningen ytterligare
minskad.
kl. 3.2 0. Kan nu förflytta sig utan att vackla, men sitter dock för det mesta
stilla. Reflexen mycket förbättrad. Temp. 38,3 °. Respirationen 50. Äter och dricker,
kl. 5.30. Hoppar lifligt och stadigt omkring i rummet,
kl. 7. Temp. densamma som kl. 3.2 0. Tillståndet åter normalt.
Försök XYI.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,79 kilogram.
D. sl/6 78.
kl. 8 f. m. Temp. 38,9 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 11,17 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 8.3 0. Ligger på sidan. Benen obrukbara. Reflexen endast obetydligt fördröjd.
Respirationen 76.
kl. 10. Darrning i bakre delen af kroppen.
kl. 10.25. Söker understundom lyfta hufvudet något, men detta sjunker genast
åter ned. Reflexen något trögare än förut. Temp. 37,3 °.
kl. 12.25 e. m. Darrningen har nu utsträckt sig till hela kroppen. Respirationen
66.
120
kl. 2. Temp. 86,7 °. Respirationen 56. Tillståndet för (ifrigt oförändradt.
kl. 3.35. Gör emellanåt misslyckade försök att resa sig. Reflexen något förkättrad.
Darrningen nu inskränkt till bakdelen af kroppen och endast svag.
kl. 5.15. Sitter nu i vanlig ställning, ehuru något nedhukad, med halfslutna
ögon och mycket dåsig. Kan, ehuru endast med svårighet, krafla sig fram kortare
stycken. Sitter dock för det mesta stilla.
kl. 6.20. Förflyttar sig emellanåt kortare stycken, men faller dervid vanligen
omkull. Reflexen ytterligare förbättrad.
kl. 7.35. Säkerheten i benen nu återvunnen. Endast qvarstående dåsighet.
Temp. 38,5 °.
Försök XV!i.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XVI.
D. s/6 78.
kl. 8 f. m. Temp. 38,9 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 11,17 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.40. Har fallit på sidan och ligger stilla i denna ställning. Reflexen ännu
rätt god. Respirationen 78.
kl. 10.30. Darrning och svaga ryckningar, företrädesvis i bakre delen af kroppen.
Reflexen trög. Temp. 36,5 °. Respirationen 90.
kl. 12.35 e. m. Ryckningarna upphörda, darrningen minskad. Lyfter emellanåt
på hufvudet, hvilket dock genast faller tillhaka i sitt förra läge.
kl. 2.3 5. Har rest sig upp från sidoläget med främre kroppsdelen, så att djuret
med denna hvilar på buken. Darrningen svag, endast då och då påkommande. Reflexen
förbättrad. Temp. 36,7 °. Respirationen 80.
kl. 3. Kan nu sitta i vanlig ställning, men ej förflytta sig.
kl. 3.50. Försöker nu ofta att förflytta sig, men ramlar dervid alltid omkull.
Darrningen upphörd. Förtär föda.
kl. 5.30. Har återvunnit stadighet i henen och hoppar omkring i rummet utan
att vackla. Reflexen god. Någon qvarstående dåsighet.
kl. 7.10. Temp. 38,7 Tillståndet synes åter vara fullkomligt normalt.
Försök XVIII.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XVI och XVII.
D. 76 78.
kl. 8.30 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 11,17 k.c. pr. kilogram)
råbränvin.
kl. 9. Har fallit på sidan och ligger stilla i denna ställning. Reflexen ännu
ganska god. Respirationen 60.
kl. 9.4 5. Svag darrning i bakdelen.
kl. 11.45. Darrning i hela kroppen. Reflexen något trög. Temp. 36,5 °.
kl. 2 e. m. Reflexen något förbättrad. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 2.10. Gör emellanåt försök att förflytta sig, men faller dervid alltid omkull.
Ligger nu för det mesta på buken.
kl. 3.5. Sitter i vanlig ställning, med sänkt hufvud och slutna ögon. Osäkerheten
i benen fortfar. Temp. 37,7 °. Respirationen 70.
kl. 5.3 0. Kan nu hoppa omkring i rummet utan att falla omkull. Sitter dock
för det mesta stilla. Darrningen upphörd.
kl. 7. Temp. 37,9 °. Tillståndet åter normalt.
121
Försök XIX.
Försöksdjur: kaninhane, vägande 1,6 kilogram.
D. 3,/6 78.
ki. 9.15 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 12,5 k.c. pr. kilogram)
råbränvin.
kl. 10.4 6. ■ Djuret, som ända till kl. 10 hoppat omkring i rummet lifligt och
utan att vackla, har derefter småningom blifvit osäkert på benen och faller nu, vid
tidt och ofta upprepade försök att förflytta sig, omkull. Ligger deremellan stilla på
buken. Reflexen temligen god. Temp. 37,9 °.
kl. 12.45 e. m. Kan nu förflytta sig temligen långa sträckor utan att falla. Då
djuret sitter stilla, vaggar hela kroppen. Reflexen ännu rätt god. Respirationen 80.
kl. 2.2 5. Har blifvit stadigare på benen, än vid sista observationen. Temp.
37,5 °.
kl. 6.2 0. Hoppar ledigt och stadigt omkring i rummet. Reflexen god. Temp.
38,7 °. Respirationen 56. Tillståndet synes nu åter normalt.
Försök XX.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XIX.
D. 7c 78.
kl. 7.6 5 f. m. Temp. 38,5 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 12,5 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.40. Ligger på sidan, men gör tidt och ofta misslyckade försök att resa
sig upp. Reflexen rätt god. Respirationen mycket hastig; ej möjligt att med säkerhet
räkna andetagen.
kl. 11.15. Reflexen trög. Lindrig darrning, isynnerhet i bakdelen. Temp. 36,9°.
kl. 12.40 e. m. Ligger nu för det mesta på buken. Darrningen mycket svag.
Reflexen särdeles trög. Respirationen 80.
kl. 1. Sitter nu i vanlig ställning och hoppar rätt ofta omkring i rummet, men
faller dervid en och annan gång omkull.
kl. 2.30. Kan hoppa omkring utan att falla, ehuru benen ej ännu återvunnit
fullkomlig stadighet. Reflexen god. Temp. 38 °. Respirationen 68. Förtär föda.
kl. 3.40. Förflyttar sig obehindradt och säkert. Något dåsig. Respirationen 50.
kl. 5.3 0. Dåsigheten i det närmaste försvunnen,
kl. 7.5. Temp. 37,7 °. Ingå vidare qvarstående symptomer af ruset.
Försök XXI.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XIX och XX.
D. 7, 78.
kl. 8.15 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 12,5 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 8.5 0. Ligger stilla på sidan. Är oförmögen att förflytta sig. Respirationen
ytterst hastig; andetagen’’ kunna ej med säkerhet räknas. Reflexen något trögare än
vanligt, dock ej mycket.
kl. 9. Kan nu ligga på buken och förflytta sig kortare sträckor, men faller
dervid oupphörligt omkull. Kraflar sig på det sättet omkring i rummet.
kl. 11. Något stadigare på benen än förut; kraflar sig nu fram längre stycken,
men faller tidt och ofta. Sitter emellanåt stilla i vanlig, men något nedhukad ställning.
Reflexen temligen trög. Temp. 38,1 °. Respirationen 90.
122
kl. 12.25 e. m. Sitter för det mesta i vanlig ställning, med något vaggande
kropp, men hoppar emellanåt omkring ganska ledigt och säkert. Reflexen förbättrad.
Förtär föda.
kl. 3. Reflexen endast obetydligt fördröjd. Temp. densamma som kl. 11.
Respirationen 60. Tillståndet för öfrigt normalt.
Försök XXII.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,8 kilogram.
D. 28/6 78.
kl. 8.5 f. m. Temp. 38,4 °. Erhöll 25 kub.centim. (= 13,8 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 8.30. Sitter i vanlig ställning. Djuret vacklar, då det försöker förflytta
sig. Reflexen ännu god. Respirationen mycket påskyndad, omkring 100.
kl. 8.4 0. Gör oupphörliga försök att förflytta sig, men faller dervid på sidan.
Kan dock ännu i stillhet hålla sig i vanlig ställning.
kl. 10.30. Vid de tidt och ofta upprepade försöken att förflytta sig, faller
djuret ej så lätt på sidan som förut. Temp. 38,9 °. Andetagens antal kan ej med
säkerhet bestämmas, till följd af djurets oupphörliga försök att förflytta sig och deraf
härrörande, i hög grad påskyndade respiration.
kl. 12.10 e. m. Hoppar omkring i rummet, något säkrare på benen än förut.
Respirationen omkring 100.
kl. 2. Styrkan och säkerheten i benen hafva ytterligare betydligt ökats. Reflexen
fortfarande rätt god. Förtär föda. Temp. 39,1 °. Respirationen omkring 90.
kl. 6.3 0. Tillståndet åter fullkomligt normalt.
Försök XXIII.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXII.
D. 7a 78.
kl. 7.40 f. m. Temp. 38,9 °. Erhöll 25 kub.centim. (= 13,3 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.20. Ligger på sidan, men gör oupphörliga försök att resa sig upp. Faller
dock dervid tillbaka och rullar omkring några hvarf. Reflexen mycket trög. Respirationen
så hastig, att andetagens antal ej med säkerhet kan bestämmas. Lindriga
sträckningar i bakbenen.
kl. 8.4 5. Ligger mer stilla än förut. Ryckningarne i bakbenen hafva upphört,
kl. 10.15. Ligger för det mesta orörlig på sidan. Sparkar emellanåt med bakbenen
och lyfter något litet på hufvudet. Svag darrning i hela kroppen,
kl. 11. Temp. 37,9 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.10 e. m. Gör emellanåt rätt kraftiga bemödanden att resa sig upp från
sidoläget, men lyckas ej, utan tumlar blott öfver på andra sidan.
kl. 3.2 0. Börjar nu, liggande på buken, kunna krafla sig fram. Darrningen
något minskad.
kl. 3.4 5. Kan nu sitta i vanlig ställning och hoppar emellanåt omkring i rummet,
hvarvid likväl benen tidt och ofta falla undan. Reflexen ännu temligen trög.
Temp. 37,7 °. Respirationens hastighet har aftagit, men är dock ännu rätt betydlig,
omkring 100.
kl. 5.40. Hoppar nu omkring utan att vackla. Åter och dricker,
kl. 7. Reflexen ungefär som vanligt. Temp. 38,1 °. Med undantag af qvarstående
dåsighet, kan nu hos djuret ej något abnormt iakttagas.
123
Försök XXXY.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,3 3 kilogram.
D. s/6 78.
kl. 8.30 f. m. Temp. 38,6 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 15,04 k.c. pr. kilogram)
dubbelrenadt bränvin.
kl. 8.4 6. Ligger stilla på buken. Kan ej förmås att förflytta sig. Reflexen
temligen god. Respirationen mycket hastig.
kl. 11. G-ör oupphörliga försök att förflytta sig, men faller dervid alltid omkull.
Temp. 36,9 °.
kl. 11.3 0. Sitter nu i vanlig ställning, men nedhukad, med sänkt hufvud och
dåsig. Gör dock emellanåt försök att förflytta sig, men mindre ofta än förut.
kl. 12.4 6 e. m. Reflexen trög. Respirationen 88.
kl. 1.10. Sitter alldeles stilla i vanlig ställning. Faller vid minsta knuffning
omkull och har sedan svårt att åter intaga den förra ställningen.
kl. 2.45. Temp. 37,7 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 5.30. Har återvunnit stadighet i benen och hoppar omkring i rummet utan
att vackla. Reflexen god.
kl. 7. Temp. 38,6 °. Med undantag af en ringa qvarstående dåsighet, är tillståndet
åter normalt.
Försök XXY.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXIV.
D. 7, 78.
kl. 8.20 f. m. Temp. 38,6 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 15,04 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 8.50. Ligger stilla på sidan, med halfslutna ögon. Kan ej flytta sig. De
bakre extremiteterna dragas emellanåt, med temligen lika mellantider, upp emot
buken. Reflexen trög. Respirationen ytterst hastig; andetagen kunna ej med säkerhet
räknas.
kl. 11.4 6. Ligger stilla som förut. Sträcker emellanåt på benen och lyfter
hufvudet något. Reflexen förbättrad. Temp. 35,5 °. Respirationen 72.
kl. 2 e. m. Svag darrning i extremiteterna.
kl. 3.10. Temp. 36,5 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 5.30. Ligger nu på buken och förflyttar sig emellanåt kortare stycken, men
med svårighet. Ramlar dervid lätt omkull. Darrningen upphörd.
kl. 7. Temp. 37,5 °. Qvarstående dåsighet. Tillståndet för öfrigt normalt.
Försök XXYI.
Försöksdjur: kaninhane. vägande 2,0 2 kilogram.
D. •/, 78.
kl. 10 f. m. Temp. 37,8 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 9,9 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 11.7. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning, något nedhukad. Svag
i benen; kan endast med svårighet förflytta sig kortare sträckor. Reflexen något trög.
Respirationen 40.
kl. 12 m. Temp. 37,3 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 12.20 e. m. Börjar hoppa omkring i rummet, säkrare på benen än förut,
dock ännu raglande.
124
kl. 3.45. Hoppar omkring i rummet utan att ragla. Reflexen god. Temp.
38,2 °. Respirationen lika som förut. Förtär föda. Tillståndet synes åter vara
fullkomligt normalt.
Försök XXVII.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXYI.
D. % 78.
ld. 10.4 5 f. in. Temp 38,9 °. Erhöll 20 kub.centim. ( = 9,9 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 90 kub.centim, rent bränvin och 10 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 11.20. Ligger stilla på buken, med utsträckta ben och nosen stödd mot
golfvet. Benen alldeles otjenstbara. Reflexen trög. Respirationen 40.
kl. 11.30. Ligger som förut, men hufvudet har fallit på sidan,
kl. 12 m. Lyfter emellanåt något litet på hufvudet och har äfven för öfrigt
rört sig något, men fallit tillbaka i förra läget.
kl. 12.15 e. m. Har rest sig upp och sitter halfsofvande i vanlig ställning,
ehuru med buken hvilande mot golfvet.
kl. 1. Reflexen förbättrad. Svag darrning i hela kroppen. Temp. 34,9 °.
kl. 3. Sitter liksom förut stilla, men vaken. Synes olustig och dåsig. När
djuret tvingas att röra sig, kan det hoppa omkring i rummet utan att ragla. Darrningen
upphörd. Reflexen god. Förtär föda. Temp. 37,1 °. Respirationen 44.
Med undantag af den ännu qvarstående dåsigheten och den något låga kroppstemperaturen,
synes tillståndet åter normalt.
Försök XXYIII.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XXVI och XXVII.
D. 19/7 78.
kl. 10.40 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 20 kub.centim. (= 9,9 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 96 kub.centim, rent bränvin och 4 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 11.10. Sitter stilla i vanlig ställning, men nedhukad. Kan, dertill tvingad,
förflytta sig, ehuru mycket långsamt, men utan att falla omkull. Reflexen ej i någon
anmärkningsvärd grad trögare än vanligt. Respirationen 36.
kl. 11.5 0. Temp. 37,1 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.10 e. m. Börjar nu understundom röra på sig. Förflyttar sig, om ock
långsamt, doek obehindradt och utan att ragla. Reflexen fortfarande rätt god. Respirationen
40. Förtär föda.
kl. 1.3 5. Sitter fortfarande för det mesta stilla i vanlig ställning och förflyttar
sig endast då och då. Temp. 37,9 °.
kl. 2.45. Tillståndet åter normalt.
Försök XXIX.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,5 2 kilogram.
D. 19/7 78.
kl. 11.10 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 15 kub.centim. (= 9,87 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 11.40. Sitter i vanlig ställning. Sjunker dock småningom ihop och sänker
hufvudet. Gör då och då försök att förflytta sig, hvilket äfven går ganska obehindradt,
ehuru långsamt. Reflexen rätt god. Respirationen 75.
125
kl. 12.40 e. m. Förflyttar sig nu ganska ofta, men är dervid osäker på benen
och raglar emellanåt.
kl. 1. Temp. 37 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 4.45. Har nu återvunnit stadighet i benen. Temp. 38 °. Eespirationen
46. Någon qvarstående dåsighet. För öfrigt tillståndet normalt.
Försök XXX.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXIX.
D.27/7 78.
kl. 10.50 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 15 kub.centim. (= 9,87 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 96 kub.centim. rent bränvin och 4 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 11.5. Sitter helst stilla i vanlig ställning, men kan dock förflytta sig alldeles
obehindradt, om ock något långsamt. Beflexen god. Eespirationen 80.
kl. 11.35. Då djuret sitter, vilja benen gerna glida undan, så ock, då det förflyttar
sig. Eespirationen 50.
kl. 12.5 e. m. Sitter stundtals i vanlig ställning, men ligger emellanåt på
buken. Eaglar och faller lätt omkull vid försök att förflytta sig.
kl. 1.20. Temp. 38,1 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.40. Då djuret sitter, faller det ibland på sidan, men reser sig åter lätt.
Förflyttar sig ofta. Eaglar dervid något, men faller ej så lätt omkull som förut.
kl. 3. Sitter och rör sig nu fullkomligt obehindradt och säkert, endast något
långsamt. Beflexen god. Temp. 38,5 °. Eespirationen 60.
Försök XXXI.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XXIX och XXX.
D. 31/7 78.
kl. 10.25 f. m. Temp. 89,3 °. Erhöll 15 kub.centim. (= 9,87 k.c. pr. kilogram),
af en blandning, innehållande 90 kub.centim. rent bränvin och 10 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 10.50. Sitter i vanlig ställning, något nedhukad, men faller för minsta påkänning
lätt på sidan. Kan förflytta sig temligen säkert, ehuru långsamt. Beflexen
obetydligt fördröjd. Eespirationen hastig, omkring 100.
kl. 11.3 0. Ligger på sidan, med framdelen af kroppen något upprättad. Eaglar
vid försök att förflytta sig och faller omkull. Eespirationen 50.
kl. 12 m. Temp. 36,5 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.45 e. m. Kan nu förflytta sig obehindradt och säkert, men sitter dock
för det mesta stilla i vanlig ställning. Beflexen god. Förtär föda.
kl. 3. Temp. 38 °. Eespirationen 48. Tillståndet åter normalt.
Försök XXXII.
Försöksdjur: kaninhane, vägande 1,8 7 kilogram.
D. 19/7 78.
kl. 10.35 f. m. Temp. 38,9 °. Erhöll 15 kub.centim. (= 8,02 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 11.5. Sitter för det mesta stilla i vanlig ställning, men nedhukad. Kan
dock förflytta sig, ehuru långsamt och osäkert, men faller dervid ej omkull. Beflexen
ej i anmärkningsvärd grad trögare än vanligt. Eespirationen 40.
126
kl. 11.5 0. Temp. 37,8 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.45. e. ra. Förflyttar sig understundom obehindradt och utan att ragla,
men långsamt. Sitter dock för det mesta stilla. Reflexen fortfarande rätt god.
Temperaturen den samma som kl. 11.5 0. Förtär föda.
kl. 2.40. Tillståndet åter normalt, med undantag af någon qvarstående tröghet.
Försök XXXIII.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXXII.
D. 24/7 78.
kl. 11.15 f. m. Temp. 39,5 °. Erhöll 15 kub.centim. (= 8,02 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 96 kub.centim. rent bränvin och 4 kub.centim.
ren amylalkoliol.
kl. 11.4 5. Sitter i vanlig ställning, något nedhukad. Förflyttar sig vid påstötning,
ehuru något långsamt och osäkert, men faller dervid ej omkull. Reflexen god.
Respirationen 38.
kl. 12.30 e. m. Flyttar sig ofta och ganska säkert,
kl. 1. Temp. 37,8 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.40. Hoppar tidt och ofta omkring i rummet och visar sig dervid ganska
säker på benen.
kl. 4.10. Temp. 38,5 °. Tillståndet åter normalt.
Försök XXXIV.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XXXII och XXXIII.
D. 31/7 78.
kl. 10.10 f. m. Temp. 39,1 °. Erhöll 15 kub.ceutim. (= 8,02 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 90 kub.centim. rent bränvin och 10 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 10.4 5. Ligger orörlig på sidan med halfslutna ögon. Reflexen något trög.
Respirationen 40.
kl. 11.30. Ligger som förut, men höjer då och då på hufvudet. Reflexen
förbättrad.
kl. 11.50. Har nu rest sig upp från sidoläget och ligger på buken, med utsträckta
ben. Reflexen ytterligare förbättrad. Temp. 35,6 °.
kl. 1.45 e. m. Kan nu sitta i vanlig ställning och förflytta sig ganska stadigt,
om ock något långsamt. Reflexen god.
kl. 3.5. Temp. 38 °. Respirationen 46. Tillståndet åter normalt.
Försök XXXY.
Försöksdjur: kaninhona, vägande 1,9 7 kilogram.
D. 24/7 78.
kl. 11 f. m. Temp. 41,7 °. Erhöll 17,5 kub.centim. (= 8,88 k.c. pr. kilogram)
rent bränvin.
kl. 11.3 0. Ligger orörlig på buken. Reflexen ytterst trög. Respirationen
mycket hastig; andetagens antal kan ej med säkerhet bestämmas.
kl. 12.30 e. m. Ligger som förut. År omöjlig att få att röra sig. Benen
tyckas dock ej vara svaga. Respirationen 96.
kl. 1. Svag darrning i hela kroppen inträder emellanåt. Temp. 37,4 °.
127
kl. 1.40. Respirationen 76. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 2. Ligger nu på buken. Om djuret vändes på ryggen, återtager det af sig
sjelft nyss nämnda läge. Reflexen något förbättrad.
kl. 4.10. Sitter i vanlig ställning, men hoppar vid beröring hastigt undan.
Synes ej vara det ringaste ostadig på benen, men ganska rädd. Reflexen ännu något
trögare än vanligt. Temp. 38,7 °. Respirationen 90.
Försök XXXVI.
Försöksdjur: detsamma som i försöket XXXV.
D. 27, 78.
kl. 10.45 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 17,5 kub.centim. (= 8,88 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 96 kub.centim, rent bränvin och 4 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 11. Sitter i vanlig ställning, med något vaggande kropp. Kan förflytta sig
obehindradt, men långsamt. Reflexen ej i anmärkningsvärd grad trögare än vanligt.
Respirationen så hastig, att andetagen ej med säkerhet kunna räknas.
kl. 11.3 0. Hoppar rätt ofta omkring i rummet utan att vackla. Respirationen
96.
kl. 12 m. Då djuret förflyttar sig, faller det understundom omkull, men reser
sig genast upp igen. Respirationen 74.
kl. 1.3 0 e. m. Temp. 38,5 °. Tillståndet för öfrigt oförändradt.
kl. 1.45. Är nu åter fullkomligt stadig på benen. Reflexen god. Respirationen
60.
kl. 3. Temp. 38,7 °. Tillståndet åter normalt.
Försök XXXVII.
Försöksdjur: detsamma som i försöken XXXV och XXXVI.
D. 37, 78.
kl. 10.30 f. m. Temp. 39,3 °. Erhöll 17,5 kub.centim. (= 8,88 k.c. pr. kilogram)
af en blandning, innehållande 90 kub.centim. rent bränvin och 10 kub.centim.
ren amylalkohol.
kl. 11. Sitter i vanlig ställning, men hoppar vid påstötning hastigt och säkert
undan. Reflexen ej i anmärkningsvärd grad trögare än vanligt. Respirationen mycket
hastig; andetagen kunna ej med säkerhet räknas.
kl. 11.3 0. Ligger för det mesta på buken, men förflyttar sig emellanåt, i början
något vacklande, men derefter med ganska stor säkerhet.
kl. 12 m. Temp. 38 °. Respirationens hastighet något minskad.
kl. 1.4 5 e. m. Reflexen god. Respirationen 90. Någon qvarstående dåsighet.
kl. 3. Temp. 38,8 °. Respirationen 86. Tillståndet för öfrigt normalt.
128
Om vi nu taga dessa försök i närmare skärskådande, finna vi, att uti
dem alla symptomerna af intoxikationen hos kaninerna varit alldeles desamma,
som de, hvilka uppträda vid akut alkoholförgiftning, ej allenast hos andra
djur, utan äfven hos menniskan, och hvilka redan i det föregående (sid. 102)
blifvit till sina hufvuddrag angifna. Hvad särskild! beträffar den sänkning af
kroppstemperaturen, som åtföljer denna intoxikation, så har den i dessa försök
i allmänhet varit ringa, i följd deraf, att de spirituösa vätskorna der
blifvit gifna i måttlig och aldrig i dödande dos. Dertill torde äfven den omständigheten
hafva bidragit, att temperaturen uti det rum, hvaruti försöken
verkstäldes, var temligen hög, omkring +20° C, med vexlingar af endast ett
par grader deröfver eller derunder. I några försök, der intoxikationen varit
ytterst lindrig, har icke allenast icke någon sänkning af kroppstemperaturen
egt rum, utan tvärtom en ringa förhöjning af densamma kunnat iakttagas.
För en lättare öfversigt af försöken torde det vara lämpligt att fördela
dem i grupper sålunda, att hvarje grupp kommer att omfatta de försök, som
blifvit verkstälda mod ett och samma djur. De särskilda grupperna komma
då att omfatta:
Gruppen A försöken I, II och III;
»
»
»
»
»
»
»
»
» IV, V och VI;
» VII, VIII och IX;
X, XI och XII;
XIII, XIV och XV;
XVI, XVII och XVIII;
XIX, XX och XXI;
XXH och XXIII;
XXIV och XXV;
XXVI, XXVII och XXVIII;
XXIX, XXX och XXXI;
XXXII, XXXIII och XXXIV;
XXXV, XXXVI och XXXVII.
I gruppen A se vi då det rena bränvinet hafva åstadkommit en något
svagare intoxikation än det dubbelrenade och råbränvinet, hvilka båda deremot
tyckas hafva verkat lika intensivt. Råbränvinet åstadkom dock en något
större sänkning af kroppstemperaturen, (4,4°) än det dubbelrenade bränvinet,
(2,2°).
B
C
D
E
F
G
H
I
K
L
X
I de till gruppen B hörande försök var intoxikationen lindrig och snart
öfvergående samt ungefär lika i alla tre försöken. Äfven här åstadkom dock
råbränvinet en, om ock obetydligt, större sänkning af kroppstemperaturen (1,3°)
än det rena och dubbelrenade bränvinet (0,2° för båda).
Försöken uti gruppen C förete ock en mycket lindrig intoxikation, hvilken
i försöken VIII och IX, med rent och med råbvänvin, var så godt som
ingen, under det densamma i försöket VII, med dubbelrenadt bränvin, var
ganska tydligt framträdande. I alla tre försöken voro, i följd af intoxikatio
-
129
nens ringa intensitet, förändringarne i kroppstemperaturen så obetydliga, att
man vid dem ej kan fästa något afseende. I försöket Till föll ej ens temperaturen,
utan steg tvärtom 0,4°.
Hvad beträffar de till gruppen D hörande försöken, så var intoxikationen
i försöken X och XI, med resp. råbränvin och rent bränvin, mycket lindrig,
men i försöket XII, med dubbelrenadt, deremot starkare. I försöken X och
XI föll ej heller kroppstemperaturen, utan steg tvärtom något, neml resp 1 4°
och 0,2°.
Försöken uti gruppen E visa en temligen intensiv, för dem alla i det
närmaste lika stark intoxikation. I försöket XV, med råbränvin, torde dock
ruset kunna anses hafva varit något starkare, än i försöken XTTT och XIV
med resp. rent och dubbelrenadt bränvin, eftersom darrningen der var mer
utpreglad och ihållande, än i de sist nämnda.
I gruppen P erbjuda försöken XVII och XVIII, med'' resp. dubbelrenadt
och råbränvin, sins emellan ej någon skilnad uti intoxikationens styrka, hvaremot
denna uti försöket XVI, med rent bränvin, var större än i de två förstnämnda
försöken.
Försöken uti gruppen G förete alla en temligen stark intoxikation, hvilken
likväl uti försöket XX, med dubbelrenadt bränvin, var betydligt starkare,
än i försöken XIX och XXI, med resp. råbränvin och rent bränvin, der ruset
i båda var af ungefär lika intensitet.
Af de till gruppen H hörande två försök visar försöket XXIII, med dubbelrenadt
bränvin, en starkare intoxikation, än försöket XXII, der rent bränvin
begagnades.
De tvenne försöken uti gruppen I förete deremot en starkare intoxikation
i det försök (XXV), der rent bränvin användes, än i det (XXIV), der dubbelrenadt
begagnades.
Uti de försök, som omfattas af gruppen K, gaf det med 10 procent amylallcohol
försatta bränvinet (försöket XXVII) ett betydligt starkare rus, än det
som innehöll blott 4 procent amylalkohol (försök XXVIII), och likaledes mycket
starkare än det rena bränvinet (försök XXVI), vid hvilka båda sist nämnda
intoxikationen var lika stark.
De försök, som innefattas i gruppen L, förete sins emellan föga skilnad
i intoxikationens styrka; dock torde denna uti försöken XXX och XXXT
med bränvin, innehållande resp. 4 och 10 procent amylalkohol, hafva varit
något starkare, än i försöket XXIX, med rent bränvin.
I gruppen M visar försöket XXXIV, med bränvin, innehållande 10 procent
amylalkohol, en starkare intoxikation, än försöken XXXII och XXXIII
med resp. rent bränvin och sådant, som blifva försatt med 4 procent amylalkohol,
der intoxikationen i båda var lika stark
Uti gruppen X se vi slutligen icke någon anmärkningsvärd skilnad i styrkan
af intoxikationen, vare sig den astadkoms med rent bränvin, eller med sådant,
som innehöll 4, ja t. o. m. 10 procent amylalkohol, om ej möjligen den, att
Bihang till bränvirislagstift.-komiténs betänkande.
130
reflexen i förra fallet (försök XXXV) visade sig ytterst trög, hvilket deremot
ej var händelsen i de senare (försöken XXXVI och XXXVII).
Utaf denna öfversigt af de förut beskrifna försöken framgår, att såväl
råbränvin af potatis, som s. k. dubbelrenadt och rent bränvin, uti en del af
försöken ej visat någon skilnad, hvad beträffar beskaffenheten och intensiteten
af den intoxikation, som med dem framkallats; men att deremot i en en annan
del försök än den ena, än den andra af dessa bränvinssorter åstadkommit eu
starkare intoxikation, än de öfriga. Då likväl i detta sist nämnda fall den
större relativa giftighet, som då visat sig hos någon af dem, i jemförelse med
de öfriga, kunnat, i olika försök, iakttagas ej endast hos råbränvinet och det
dubbelrenade, utan äfven hos det rena bränvinet, så följer deraf, att denna
större relativa giftighet ej kan hafva berott på den större eller mindre renheten
hos dessa bränvinssorter, utan på tillfälliga omständigheter. De försök,
som blifvit verksfälda med blandningar af rent bränvin och amylalkohol i
olika proportioner, tyda ock på, att halten af denna senare uti blandningen
kan vara rätt betydlig (ända till 4 procent) utan att densamma vid intoxikation
en ger sig tillkänna genom förgiftningssymptomernas större intensitet och
duration.
Härmed kan dock ej frågan om den större eller mindre skadligheten hos
bränvin af olika renhet anses alldeles afgjord, ty dertill fordras ännu mer omfattande
och på flerahanda sätt modifierade försök, särskild! sådana, som åsyfta
utrönandet af olika bränvinssorters verkan till åstadkommande af kronisk alkoholförgiftning;
men de af mig verkstälda och här beskrifna försöken torde
dock visa, att de uti råbränvin af potatis samt uti s. k. dubbelrenadt bränvin
befintliga föroreningarne, i den myckenhet de der finnas, ej hafva något märkbart
inflytande på den akuta alkoholintoxikationens eller rusets styrka och
varaktighet.
TABELLBILAGOR
133
Tab. n:o I. Tillverkning och förbrukning af bränvin och andra starka drycker i
Sverige åren 1861—1876, jemförde för åren 1872—1876 med en del
främmande länder.
År |
Tillverkning |
Förbrukning |
Folkmängd |
Förbrukning |
Kannor |
Kannor |
Kannor |
||
1861 .............................. |
14,007,108 |
15,124,058 |
3,917,339 |
3,86 |
1862 ._................-.......... |
14,376,299 |
15,275,332 |
3,965,899 |
3,85 |
1863 .............................. |
16,215,103 |
17,603,240 |
4,022,564 |
4,3 7 |
1864 .............................. |
14,999,060 |
15,798,775 |
4,070,061 |
3,88 |
1865 ______________________________ |
16,768,250 |
17,657,726 |
4,114,141 |
4,29 |
1866 ..................-.......... |
15,438,648 |
16,288,784 |
4,160,677 |
3,91 |
1867 .............................. |
12,215,785 |
13,067,326 |
4,195,681 |
3,11 |
1868 ______________________________ |
10,183,527 |
11,903,478 |
4,173,080 |
2,85 |
1869 .............................. |
12,215,257 |
13,010,340 |
4,158,757 |
3,03 |
1870 .............................. |
15,710,313 |
16,432,581 |
4,168,525 |
3,94 |
1871 .............................. |
15,794,187 |
16,785,390 |
4,204,177 |
3,99 |
1872 .............................. |
16,678,365 |
17,621,986 |
4,250,412 |
4? 15 |
1873 .............................. |
18,064,544 |
19,222,188 |
4,297,972 |
4,47 |
1874 ............................. |
17,876,850 |
22,340,406 |
4,341,559 |
5,14 |
1875 .........-................... |
19,330,354 |
20,621,871 |
4,383,291 |
4,70 |
1876 .............................. |
19,547,878 |
20,971,269 |
4,429,713 |
4,73 |
1872—76 i medeltal: |
||||
Sverige ........................... |
18,299,598 |
20,155,544 |
4,316,945 |
4,6 |
Norge.............................. |
2,338.007 |
4,076,605 |
1,772,437 |
2,3 |
Finland. ........................... |
4,117,252 |
4,117,252 |
1,871,478 |
2,2 |
Danmark ...................... |
13,563,492 150,124,570 |
13,822,782 121,486,435 |
1,862,746 |
7,4 |
Norra Tyskland ............... |
33,500,000 |
3,7 |
||
Frankrike ........................ |
125,075,445 |
71,599,220 |
36,504,355 |
2,0 |
Belgien ........................... |
16,922,354 |
14,280,176 |
5,258,343 |
2,7 |
Holland ........................... |
23,391,937 |
12,970,577 |
3,751,368 |
3,5 |
Storbritannien och Irland ... |
74,390,431 |
79,641,843 |
33,805,419 |
2,4 |
Europeiska Ryssland ......... |
289,489,815 |
271,741,199 |
71,730,980 |
3,8 |
Anm. Med de i denna tabell angifna kannor förstås kannor bränvin af 60 procent styrka vid
+ 15° Celsius. Förbrukningen är beräknad genom att till tillverkningen lägga skilnaden emellan inocli
utförseln. Se i öfrigt hvad angående denna tabell anföres i komiténs betänkande.
Tält). n:o II. Antalet sakfälde för fylleri åren 1856—1876.
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
||||||||
m. |
qv. |
m. |
qy. |
m. |
qv. |
m. |
qy. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
|
Stockholms stad ...... |
2,033 |
179 |
1,797 |
183 |
2,048 |
283 |
2,355 |
281 |
2,147 |
294 |
2,216 |
280 |
1,883 |
113 |
Stockholms län......... |
87 |
— |
107 |
1 |
256 |
— |
168 |
2 |
185 |
1 |
202 |
1 |
159 |
|
XJpsala län............... |
66 |
1 |
37 |
— |
69 |
2 |
84 |
1 |
94 |
1 |
87 |
91 |
||
Södermanlands län ... |
289 |
1 |
168 |
1 |
253 |
— |
354 |
1 |
366 |
2 |
322 |
2 |
277 |
|
Östergötlands län...... |
912 |
7 |
1,058 |
7 |
1,058 |
11 |
1,255 |
15 |
1,349 |
17 |
1,300 |
22 |
1,091 |
12 |
Jönköpings län......... |
554 |
1 |
504 |
— |
441 |
— |
657 |
— |
543 |
2 |
597 |
2 |
''843 |
1 |
Kronobergs län_________ |
316 |
2 |
297 |
— |
244 |
— |
226 |
— |
210 |
— |
198 |
_ |
227 |
|
Kalmar län ............ |
574 |
7 |
645 |
6 |
604 |
3 |
632 |
4 |
759 |
5 |
634 |
8 |
674 |
5 |
Gotlands län............ |
36 |
— |
30 |
1 |
24 |
— |
32 |
— |
23 |
_ |
21 |
17 |
||
Blekinge län____________ |
429 |
2 |
485 |
1 |
444 |
— |
408 |
6 |
514 |
1 |
271 |
_ |
289 |
6 |
Kristianstads län ...... |
60 |
— |
55 |
— |
64 |
— |
51 |
— |
43 |
_ |
53 |
_ |
92 |
1 |
Malmöhus län ......... |
206 |
1 |
247 |
2 |
278 |
1 |
286 |
1 |
306 |
1 |
398 |
2 |
375 |
2 |
Hallands län............ |
242 |
— |
283 |
— |
276 |
1 |
280 |
— |
330 |
1 |
306 |
310 |
||
Göteborgs o. Bohus län |
3,193 |
25 |
3,343 |
50 |
3,263 |
60 |
3,824 |
30 |
3,751 |
34 |
2,337 |
29 |
1,974 |
12 |
Elfsborgs län ......... |
587 |
3 |
574 |
1 |
622 |
6 |
373 |
3 |
703 |
5 |
777 |
7 |
883 |
2 |
Skaraborgs län......... |
337 |
2 |
285 |
1 |
322 |
— |
402 |
4 |
333 |
1 |
280 |
3 |
433 |
1 |
Yermlands län......... |
419 |
3 |
365 |
— |
327 |
— |
345 |
1 |
324 |
— |
395 |
2 |
445 |
1 |
Örebro län............... |
264 |
2 |
309 |
2 |
289 |
1 |
346 |
1 |
389 |
4 |
471 |
392 |
||
Yestmanlands län...... |
190 |
8 |
148 |
— |
122 |
4 |
160 |
5 |
232 |
2 |
275 |
4 |
209 |
4 |
Kopparbergs län ...... |
166 |
5 |
201 |
4 |
198 |
3 |
192 |
4 |
272 |
7 |
300 |
4 |
246 |
3 |
Gefleborgs län ......... |
339 |
4 |
334 |
6 |
305 |
2 |
381 |
3 |
424 |
7 |
396 |
11 |
620 |
4 |
Yesternorrlands län... |
175 |
2 |
330 |
— |
280 |
— |
413 |
2 |
549 |
2 |
449 |
1 |
369 |
8 |
Jemtlands län ......... |
17 |
— |
14 |
— |
62 |
— |
124 |
— |
no |
1 |
169 |
_ |
121 |
|
Yesterbottens län...... |
79 |
— |
171 |
— |
195 |
— |
149 |
1 |
152 |
1 |
153 |
2 |
264 |
3 |
Norrbottens län ...... |
21 |
— |
54 |
— |
32 |
1 |
48 |
— |
29 |
1 |
30 |
34 |
||
Summa |
11,591 |
255 |
11,841 |
266 |
12,076 |
378 |
13,545 |
365 |
14,137 |
390 |
12,637 |
380 |
12,318 |
178 |
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1868 |
1869 |
||||||||
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
|
Stockholms stad ...... |
2,171 |
137 |
1,902 |
129 |
1,918 |
118 |
2,269 |
138 |
1,660 |
112 |
1,484 |
106 |
1,398 |
95 |
Stockholms län......... |
145 |
— |
112 |
— |
112 |
— |
122 |
2 |
113 |
— |
71 |
1 |
65 |
— |
Upsala län__............. |
101 |
— |
77 |
2 |
77 |
— |
121 |
1 |
80 |
— |
59 |
2 |
41 |
— |
Södermanlands län ... |
289 |
— |
285 |
2 |
199 |
5 |
196 |
3 |
124 |
1 |
97 |
— |
119 |
1 |
Östergötlands län______ |
952 |
— |
766 |
13 |
688 |
2 |
672 |
11 |
677 |
4 |
696 |
4 |
670 |
13 |
Jönköpings län......... |
877 |
— |
1,170 |
1 |
946 |
7 |
493 |
5 |
390 |
3 |
456 |
1 |
398 |
2 |
Kronobergs län......... |
290 |
— |
296 |
— |
216 |
— |
217 |
— |
178 |
— |
120 |
80 |
— |
|
Kalmar län ............ |
759 |
6 |
596 |
11 |
422 |
5 |
358 |
5 |
277 |
2 |
237 |
2 |
259 |
4 |
Gotlands län............ |
29 |
— |
25 |
— |
23 |
— |
30 |
— |
30 |
1 |
27 |
1 |
25 |
1 |
Blekinge län............ |
286 |
4 |
228 |
1 |
201 |
2 |
134 |
— |
137 |
— |
123 |
2 |
201 |
5 |
Kristianstads län ...... |
106 |
1 |
103 |
1 |
93 |
1 |
72 |
— |
65 |
— |
47 |
3 |
68 |
— |
Malmöhus län ......... |
365 |
3 |
471 |
5 |
457 |
4 |
499 |
5 |
339 |
3 |
383 |
1 |
466 |
7 |
Hallands län............ |
261 |
— |
412 |
— |
179 |
— |
204 |
1 |
171 |
—• |
178 |
3 |
120 |
— |
Göteborgs o. Bohus län |
2,229 |
43 |
2,574 |
29 |
2,286 |
33 |
1,605 |
35 |
1,585 |
24 |
1,494 |
25 |
1,626 |
34 |
Elfsborgs län............ |
549 |
3 |
481 |
1 |
277 |
— |
355 |
— |
277 |
1 |
308 |
— |
311 |
1 |
Skaraborgs län ......... |
460 |
5 |
514 |
— |
453 |
6 |
421 |
4 |
463 |
4 |
406 |
5 |
277 |
4 |
Vermlands län ......... |
386 |
6 |
518 |
2 |
483 |
10 |
627 |
15 |
492 |
8 |
330 |
8 |
347 |
1 |
Örebro län............... |
409 |
3 |
399 |
3 |
202 |
3 |
245 |
1 |
261 |
— |
238 |
4 |
311 |
— |
Vestmanlands län...... |
210 |
5 |
270 |
3 |
177 |
3 |
188 |
9 |
86 |
3 |
124 |
— |
168 |
3 |
Kopparbergs län ...... |
288 |
5 |
289 |
7 |
219 |
2 |
199 |
1 |
241 |
7 |
156 |
2 |
153 |
— |
Gefleborgs län ......... |
715 |
13 |
1,051 |
7 |
482 |
5 |
549 |
7 |
373 |
8 |
398 |
5 |
489 |
4 |
Yesternorrlands län... |
407 |
2 |
420 |
8 |
340 |
6 |
273 |
4 |
214 |
2 |
226 |
2 |
328 |
6 |
Jemtlands län ......... |
178 |
1 |
139 |
— |
71 |
— |
53 |
2 |
51 |
— |
22 |
— |
17 |
— |
Vesterbottens län...... |
188 |
1 |
215 |
4 |
101 |
1 |
107 |
— |
71 |
4 |
38 |
2 |
39 |
— |
Norrbottens län ...... |
66 |
— |
36 |
— |
46 |
— |
24 |
— |
12 |
— |
24 |
— |
25 |
— |
Summa |
12,716 |
238 |
13,349 |
229 |
10,618 |
213 |
10,033 |
249 |
8,367 |
187 |
7,742 |
180 |
8,001 |
181 |
Forts, å nästa sida.
Tab. n:o II. Antalet sakfälde för fylleri åren 1856—1876. (Forts.)
Stockholms stad ...... Stockholms län...... Upsala län.......... Södermanlands län ... Jönköpings län_____ Kronobergs län........ Kalmar län ...... Gotlands län...... Blekinge län........... Kristianstads län____ Malmöhus län ____ Hallands län....... Göteborgs o. Bohus län Elfsborgs län ____ Skaraborgs län......... Verinlands län ........ Örebro län............ Vestmanlands län Kopparbergs län ...... Geåeborgs län ......... Vesternorrlands län... Jemtlands län ____ Yesterbottens län...... Norrbottens län ...... |
1870 |
1871 |
1872 |
1873 |
1874 |
1875 |
1876 |
||||||
m. |
qv. |
in. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
m. |
qv. |
1,431 73 61 202 661 417 117 301 33 173 50 410 115 1,594 276 332 203 417 150 151 14 72 54 |
132 2 6 3 2 1 1 5 30 2 3 1 8 11 3 |
2,294 106 192 202 892 484 99 317 15 163 413 137 1,760 248 287 192 542 164 17 99 54 |
118 4 9 5 1 1 1 2 7 2 8 2 2 6 6 3 |
2,621 109 281 211 825 626 153 323 7 224 57 484 189 1,860 277 327 288 678 214 231 595 587 61 146 87 |
166 6 10 6 3 6 11 1 4 2 8 10 11 2 |
2,683 96 354 246 933 673 135 413 13 285 124 562 235 2,042 351 304 450 778 327 339 718 939 63 132 103 |
214 3 14 3 3 1 2 4 3 1 2 2 11 17 1 |
2,816 109 352 526 802 647 206 452 35 295 87 1,307 269 2,470 383 349 479 874 402 649 951 1,251 41 181 125 |
246 10 6 5 2 6 14 3 1 4 5 5 2 4 26 13 2 2 |
3,319 102 484 484 801 491 204 606 71 284 74 1,502 314 2,624 424 460 627 718 443 745 1,844 1,252 113 174 96 |
244 1 9 7 6 1 7 2 1 19 1 86 2 3 15 6 1 2 26 32 1 2 9 |
5,399 120 336 639 735 736 89 575 136 1,541 300 2,709 405 478 601 707 481 489 1,966 1,036 74 115 122 |
325 1 34 3 12 4 1 10 4 2 2 12 5 79 5 14 7 3 21 29 2 1 4 |
Summa |
8,420 |
210 |
10,105 | |
178 111,461 |
257 J 13,298 | |
297 116,058 |
364118,256 |
4831 20,512 |
580 |
Tab. n:o III. Fördelning emellan städer och landet åt sakfälde för fylleri åren 1856, 1860, 1865, 1870 och 1875.
1856 |
1860 |
1865 |
1870 |
1875 |
||||||
städer |
landet |
städer |
landet |
städer |
landet |
städer |
landet |
städer |
landet |
|
Stockholms stad........................ |
2,212 |
— |
2,441 |
— |
2,036 |
— |
1,563 |
— |
3,563 |
— |
Stockholms län ........................ |
47 |
40 |
151 |
35 |
77 |
35 |
44 |
29 |
69 |
34 |
Upsala län .............................. Södermanlands län..................... |
53 |
14 |
83 |
12 |
67 |
10 |
49 |
12 |
480 |
13 |
258 |
32 |
340 |
28 |
193 |
11 |
186 |
18 |
457 |
27 |
|
Östergötlands län —................. |
840 |
79 |
1,254 |
112 |
655 |
35 |
614 |
53 |
723 |
85 |
Jönköpings län ........................ |
480 |
75 |
457 |
88 |
901 |
52 |
368 |
52 |
437 |
60 |
Kronobergs län ...............—...... |
170 |
148 |
80 |
130 |
131 |
85 |
BO |
37 |
156 |
49 |
Kalmar län ........................-..... |
447 |
134 |
532 |
232 |
260 |
167 |
211 |
92 |
467 |
146 |
Gotlands län ........................... |
30 |
6 |
19 |
4 |
21 |
2 |
31 |
3 |
52 |
21 |
Blekinge län ........................... |
350 |
81 |
457 |
58 |
174 |
29 |
73 |
100 |
239 |
46 |
Kristianstads län........................ |
41 |
19 |
21 |
22 |
77 |
17 |
33 |
18 |
48 |
26 |
Malmöhus län........................... |
173 |
34 |
241 |
66 |
409 |
52 |
403 |
12 |
1,492 |
29 |
Hallands län ........................... |
220 |
22 |
309 |
22 |
170 |
9 |
109 |
6 |
313 |
2 |
Göteborgs och Bohus län............ |
3,142 |
76 |
3,670 |
115 |
2,274 |
45 |
1,592 |
32 |
2,658 |
52 |
Elfsborgs län ........................... Skaraborgs län ........................ |
388 |
202 |
508 |
200 |
219 |
58 |
235 |
41 |
330 |
96 |
304 |
35 |
288 |
46 |
403 |
5(3 |
303 |
31 |
405 |
58 |
|
Ver mlands län........................... |
390 |
32 |
292 |
32 |
416 |
27 |
188 |
18 |
55‘J |
83 |
Örebro län .......-...................... |
220 |
46 |
359 |
34 |
167 |
38 |
389 |
28 |
626 |
98 |
Vestmanlands län ..................... |
162 |
36 |
196 |
38 |
172 |
8 |
134 |
17 |
395 |
49 |
Kopparbergs län........................ Gefleborgs län..........................- Vesternorrlands län .................. |
113 260 |
58 83 |
191 358 |
88 73 |
141 384 |
80 103 |
71 799 |
80 49 |
531 1,719 |
216 151 |
145 |
32 |
528 |
23 |
325 |
21 |
261 |
23 |
1,229 |
55 |
|
Jemtlands län........................... |
12 |
5 |
80 |
31 |
45 |
26 |
10 |
4 |
67 |
47 |
Vesterbottens län ..................... |
42 |
37 |
122 |
31 |
62 |
40 |
38 |
34 |
62 |
114 |
Norrbottens län ......................... |
8 |
13 |
18 |
12 |
17 |
29 |
10 |
47 |
31 |
74 |
Summa |
10,507 |
1,339 |
12,995 |
1,532 |
9,796 |
1,035 |
7,794 |
836 |
17,108 |
1,631 |
11,846 14,527 10,831 8,630 18,739
138
Tab. n:o IT. Antalet sakfälde för olaga försäljning af bränvin samt för
CO o o |
CO o |
C3 |
CO 0: p- 2 |
O: CO CD |
C* OS B |
P O |
w |
O |
|||
£ o B GQ |
& tf- O B CD |
►tf DO P p" 5» |
B P 3^ P* 3 P. |
CTQ c: p" B P |
pr 0: ►tf. 3* er? GQ |
B O er 5 er? CD |
p B p |
P B P- CD |
|||
CD |
0 |
GQ |
p: |
B |
|||||||
P- |
3 |
PS B |
p: B |
B |
B |
||||||
Åt. TOST |
( Olaga försäljning............... |
71 |
53 |
49 |
47 |
204 |
191 |
157 |
301 |
38 |
|
| Annan förbrytelse ............ |
53 |
1 |
3 |
— |
1 |
3 |
— |
5 |
1 |
||
1858 |
1 Olaga försäljning............... |
79 |
51 |
49 |
23 |
173 |
168 |
184 |
294 |
34 |
|
( Annan förbrytelse ............ |
42 |
2 |
— |
— |
3 |
8 |
— |
— |
— |
||
1859 |
1 Olaga försäljning............... |
57 |
52 |
45 |
41 |
178 |
150 |
137 |
217 |
73 |
|
j Annan förbrytelse ............ |
* |
5 |
2 |
— |
4 |
1 |
— |
2 |
— |
||
1860 |
1 Olaga försäljning............... |
44 |
59 |
41 |
35 |
116 |
100 |
104 |
153 |
27 |
|
| Annan förbrytelse ............ |
47 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
||
1861 |
1 Olaga försäljning............... |
30 72 |
41 |
41 10 |
30 |
106 2 |
57 13 |
71 1 |
152 1 |
20 |
|
)) |
j Annan förbrytelse ............ |
6 |
|||||||||
1862 |
| Olaga försäljning............... |
44 91 |
34 |
33 |
19 |
80 |
55 23 |
54 4 |
82 |
8 |
|
» |
j Annan förbrytelse ............ |
||||||||||
1863 |
Olaga försäljning............... |
6 |
40 |
50 |
15 |
67 |
58 |
71 |
88 |
12 |
|
Annan förbrytelse ............ |
114 |
1 |
1 |
1 |
4 |
4 |
5 |
3 |
— |
||
1864 |
f Olaga försäljning............... |
36 |
38 |
38 |
23 |
65 |
65 |
54 |
93 |
6 |
|
Annan förbrytelse ............ |
142 |
2 |
— |
— |
0 O |
8 |
— |
— |
— |
||
» |
1865b |
Olaga försäljning............... Annan förbrytelse ............ |
j 25 |
50 |
33 |
16 |
50 |
46 |
39 |
102 |
13 |
» |
1866b |
Olaga försäljning............... Annan förbrytelse ............ |
!31 |
26 |
28 |
20 |
54 |
59 |
59 |
105 |
8 |
» |
1867+ |
Olaga försäljning............... Annan förbrytelse ............ |
43 39 |
44 1 |
j 28 |
12 |
50 |
47 |
65 |
102 |
5 |
» |
1868b |
Olaga försäljning............... Annan förbrytelse ............ |
16 67 |
j 24 |
31 |
17 |
43 |
55 |
43 |
83 |
21 |
» |
1869b |
Olaga försäljning............... Annan förbrytelse ............ |
13 89 |
} 24 |
33 |
21 |
57 |
78 |
46 |
94 |
9 |
1870 |
Olaga försäljning............... |
13 |
12 |
26 |
12 |
50 |
89 |
44 |
99 |
12 |
|
Annan förbrytelse ............ |
81 |
2 |
6 |
— |
20 |
4 |
3 |
1 |
— |
||
1871 |
Olaga försäljning............... |
6 |
20 |
11 |
35 |
50 |
74 |
50 |
84 |
9 |
|
Annan förbrytelse ............ |
58 |
1 |
21 |
7 |
7 |
12 |
1 |
9 |
5 |
||
1872 |
Olaga försäljning............... |
12 |
25 |
27 |
11 |
31 |
41 |
79 |
63 |
1 |
|
Annan förbrytelse ............ |
40 |
3 |
13 |
7 |
15 |
30 |
— |
10 |
— |
||
1873 < |
Olaga försäljning............... |
7 |
13 |
27 |
23 |
27 |
35 |
56 |
76 |
10 |
|
Annan förbrytelse ............ |
46 |
4 |
26 |
3 |
12 |
6 |
3 |
7 |
— |
||
1874 | |
Olaga försäljning............... |
12 |
7 |
50 |
34 |
21 |
18 |
22 |
68 |
10 |
|
Annan förbrytelse ............ |
36 |
5 |
2 |
10 |
4 |
4 |
4 |
— |
— |
||
1875 j |
Olaga försäljning............... |
8 |
12 |
27 |
11 |
20 |
27 |
13 |
49 |
10 |
|
Annan förbrytelse ............ |
35 |
1 |
2 |
12 |
17 |
5 |
14 |
9 |
—- |
||
1876 | |
Olaga försäljning............... |
26 |
20 |
22 |
27 |
39 |
30 |
18 |
38 |
12 |
|
Annan förbrytelse ............ |
23 |
1 |
2| |
13 |
19 |
2 |
2| |
8 |
3 |
* I Just. Statsministerns berättelse saknas uppgift för detta år.
f I Just. Statsministerns berättelse är icke skilnad gjord för detta år mellan »olaga försäljning»
och »annan förbrytelse».
139
annan förbrytelse mot gällande förordning om bränvinsförsäljning åren 1857—1876.
Blekinge län |
Kristianstads län |
Malmöhus län |
Hallands län |
Göteborgs o. Bohus län |
Elfsborgs län |
Skaraborgs län |
<1 CD P* P t» so: P |
Örebro län |
Vestmanlands län |
Kopparbergs län |
Gefleborgs län |
Vesternorrlands län |
Jemtlands län |
Yesterbottens tän |
Norrbottens län |
Summa för hela riket |
147 |
226 |
230 |
48 |
161 |
280 |
262 |
343 |
132 |
60 |
156 |
99 |
64 |
39 |
105 |
54 |
3,517 |
10 |
1 |
7 |
— |
16 |
7 |
1 |
2 |
7 |
— |
2 |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
125 |
146 |
231 |
194 |
69 |
133 |
341 |
309 |
265 |
120 |
51 |
151 |
99 |
67 |
60 |
89 |
41 |
3,421 |
— |
10 |
— |
9 |
— |
2 |
1 |
2 |
13 |
1 |
23 |
5 |
1 |
— |
— |
122 |
|
152 |
287 |
171 |
66 |
90 |
379 |
260 |
242 |
88 |
31 |
121 |
90 |
86 |
37 |
64 |
29 |
3,143 |
3 |
— |
32 |
2 |
49 |
2 |
1 |
2 |
— |
19 |
2 |
1 |
4 |
4 |
— |
— |
135 |
135 |
195 |
168 |
66 |
76 |
317 |
230 |
294 |
67 |
32 |
146 |
79 |
63 |
48 |
56 |
30 |
2,681 |
6 |
4 |
41 |
— |
6 |
— |
— |
1 |
4 |
2 |
9 |
1 |
— |
2 |
127 |
||
93 |
177 |
140 |
47 |
48 |
238 |
148 |
236 |
56 |
33 |
129 |
85 |
73 |
45 |
58 |
53 |
2,207 |
4 |
2 |
36 |
— |
55 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
9 |
— |
11 |
3 |
— |
— |
227 |
75 |
148 |
102 |
31 |
33 |
177 |
163 |
166 |
44 |
13 |
128 |
76 |
77 |
44 |
72 |
35 |
1,793 |
1 |
1 |
7 |
— |
72 |
5 |
2 |
6 |
— |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
222 |
70 |
in |
141 |
20 |
53 |
130 |
131 |
118 |
16 |
8 |
168 |
68 |
55 |
25 |
70 |
52 |
1,641 |
6 |
— |
67 |
3 |
— |
13 |
— |
2 |
2 |
7 |
3 |
— |
— |
1 |
237 |
||
62 |
78 |
140 |
33 |
103 |
149 |
87 |
115 |
24 |
13 |
130 |
97 |
50 |
48 |
77 |
69 |
1,693 |
— |
1 |
14 |
1 |
142 |
1 |
— |
7 |
— |
14 |
2 |
23 |
19 |
— |
— |
— |
379 |
78 |
70 |
95 |
34 |
79 |
161 |
97 |
121 |
44 |
18 |
128 |
86 |
84 |
50 |
71 |
64 |
1,654 |
in |
80 |
106 |
36 |
84 |
170 |
160 |
139 |
37 |
17 |
135 |
107 |
83 |
41 |
in |
56 |
1,863 |
116 |
85 |
109 |
31 |
132 |
158 |
157 |
119 |
15 |
25 |
120 |
117 |
61 |
32 |
102 |
39 |
1,854 |
78 |
63 |
82 |
36 |
60 |
208 |
189 |
126 |
41 |
12 |
100 |
87 |
41 |
11 |
63 |
23 |
1,620 |
108 |
98 |
104 |
40 |
106 |
200 |
216 |
120 |
33 |
14 |
93 |
102 |
75 |
24 |
59 |
53 |
1,909 |
76 |
74 |
94 |
48 |
81 |
165 |
174 |
90 |
55 |
15 |
133 |
97 |
155 |
34 |
no |
57 |
1,815 |
2 |
48 |
30 |
— |
6 |
3 |
3 |
52 |
n |
1 |
14 |
2 |
1 |
— |
— |
2 |
292 |
99 |
68 |
138 |
55 |
101 |
183 |
124 |
116 |
38 |
23 |
143 |
106 |
113 |
31 |
62 |
66 |
1,805 |
7 |
50 |
17 |
i |
11 |
— |
27 |
33 |
2 |
3 |
2 |
37 |
7 |
1 |
58 |
9 |
386 |
82 |
99 |
117 |
48 |
71 |
166 |
102 |
121 |
38 |
11 |
106 |
139 |
123 |
32 |
44 |
88 |
1,677 |
5 |
5 |
16 |
2 |
8 |
4 |
24 |
7 |
3 |
2 |
5 |
2 |
3 |
— |
67 |
1 |
272 |
69 |
89 |
101 |
35 |
77 |
141 |
68 |
120 |
36 |
14 |
121 |
181 |
119 |
59 |
no |
98 |
1,712 |
4 |
6 |
22 |
1 |
13 |
7 |
8 |
27 |
5 |
3 |
7 |
25 |
4 |
~ |
— |
8 |
247 |
39 |
51 |
83 |
27 |
62 |
95 |
55 |
105 |
23 |
14 |
89 |
134 |
133 |
63 |
89 |
90 |
1,394 |
4 |
3 |
8 |
1 |
9 |
2 |
8 |
9 |
10 |
8 |
— |
— |
5 |
2 |
14 |
26 |
174 |
33 |
47 |
63 |
27 |
62 |
96 |
35 |
61 |
25 |
10 |
31 |
120 |
144 |
52 |
94 |
78 |
1,155 |
6 |
— |
31 |
— |
5 |
9 |
23 |
30 |
— |
4 |
34 |
20 |
20 |
11 |
1 |
2 |
291 |
39 |
49 |
37 |
18 |
47 |
82 |
43 |
70 |
24 |
7 |
67 |
101 |
142 |
71 |
74 |
59 |
1,162 |
5 |
4 |
24 |
— |
11 |
2 |
15 |
19 |
7 |
2 |
8 |
7 |
35 |
2 |
3 |
2 |
219 |
140
Tal). n:o V. Antal försäljningsrättigheter under försäljningsåren från och med 1855—56
till och med 1876—77.
Försäljningsår |
H e |
1 a |
rit |
e t |
F örsäljningsår |
||||||
Minuthandelsrättigheter |
Utskänkningsrättigheter |
g 5 eu <-t CD *d p B p d eu CD |
GG B B p h p: et- ''§* CD CD |
||||||||
►H 0 O •d p eu cd *ö p» p d K* et- O* Ö |
o« Mi < P» d CD po er*- O* O P* CR |
GG d B B p |
d P M et- P O CD D« P* |
Stän O* < CD p S- CT3 Ö CD po |
diga CD ^ g o- c o 2 c2. w d£ B* |
CG d B B p |
H3 H» p: do* p |
||||
1855-56...... |
606 |
142 |
648 |
428 |
136 |
1.099 |
1,663 |
290 |
_ |
2,601 |
......1855-56 |
1856-57...... |
668 |
94 |
662 |
472 |
131 |
1,043 |
1,646 |
336 |
— |
2,644 |
......1856-57 |
1857-58...... |
693 |
97 |
690 |
464 |
162 |
994 |
1,620 |
394 |
— |
2,704 |
......1857-58 |
1858-59...... |
638 |
102 |
640 |
431 |
192 |
946 |
1,569 |
441 |
— |
2,650 |
......1858-59 |
1859-60...... |
512 |
in |
623 |
416 |
218 |
911 |
1,544 |
409 |
— |
2,576 |
......1859-60 |
1860-61...... |
611 |
84 |
595 |
427 |
229 |
897 |
1,553 |
402 |
— |
2,550 |
......1860-61 |
1861-62...... |
462 |
136 |
598 |
412 |
260 |
845 |
1,517 |
434 |
— |
2,549 |
......1861-62 |
1862-63...... |
471 |
130 |
601 |
414 |
266 |
826 |
1,506 |
401 |
— |
2,508 |
......1862-63 |
1863-64...... |
461 |
126 |
577 |
423 |
261 |
806 |
1,490 |
396 |
1 |
2,464 |
......1863-64 |
1864-65...... |
368 |
160 |
528 |
370 |
289 |
765 |
1,424 |
408 |
1 |
2,361 |
......1864-65 |
1865-66...... |
341 |
154 |
495 |
294 |
334 |
704 |
1,332 |
392 |
1 |
2,220 |
......1865-66 |
1866-67...... |
309 |
150 |
459 |
265 |
384 |
645 |
1,294 |
441 |
2 |
2,196 |
......1866-67 |
1867-68...... |
313 |
163 |
476 |
227 |
411 |
619 |
1,257 |
436 |
2 |
2,171 |
......1867-68 |
1868-69...... |
281 |
164 |
435 |
247 |
414 |
543 |
1,204 |
412 |
2 |
2,053 |
......1868-69 |
1869-70...... |
289 |
153 |
442 |
249 |
416 |
516 |
1,181 |
408 |
1 |
2,032 |
......1869-70 |
1870-71...... |
275 |
134 |
409 |
290 |
382 |
499 |
1,171 |
461 |
2 |
2,043 |
......1870-71 |
1871-72...... |
269 |
137 |
406 |
297 |
384 |
481 |
1,162 |
459 |
1 |
2,028 |
......1871-72 |
1872-73...... |
282 |
103 |
385 |
301 |
391 |
475 |
1,167 |
463 |
1 |
2,016 |
......1872-73 |
1873-74...... |
275 |
80 |
355 |
292 |
404 |
447 |
1,143 |
444 |
1 |
1,943 |
......1873-74 |
1874-75...... |
237 |
104 |
341 |
283 |
397 |
415 |
1,095 |
473 |
150 |
2,059 |
......1874-75 |
1875-76...... |
207 |
121 |
328 |
274 |
406 |
393 |
1,073 |
471 |
147 |
2,019 |
......1875-76 |
1876-77...... |
203 |
141 |
344 |
244 |
430 |
365 |
1,039 |
491 |
128 |
2,002 |
......1876-77 |
Tab. n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter under försäljningsåren från och med 1855 56 till och med 1876 77
Försäljningsår |
S t |
ä d |
ernå |
L 3j |
n d s |
b y |
g d |
e n |
Försäljningsår |
||||||||||||
Minuthandels- rättigheter |
TJtskänkningsrättigheter |
Mindre partihandel |
Summa rättigheter |
Minuthandels- rättigheter |
TJtskänkningsrättigheter |
Mindre partihandel |
Summa rättigheter |
||||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Summa |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Summa |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Med burskap el. privilegium |
CQ C B B so |
Inropade på auktion |
öfverlåtne åt bolag |
Med privilegium |
Summa |
||||||||||||||
1855—56 |
444 |
140 |
584 |
352 |
130 |
688 |
1,170 |
158 |
1,912 |
62 |
2 |
64 |
76 |
6 |
411 |
493 |
132 |
— |
689 |
1855-56 |
|
1856—57 |
498 |
92 |
590 |
393 |
125 |
661 |
1,179 |
188 |
— |
1,957 |
70 |
2 |
72 |
79 |
6 |
382 |
467 |
148 |
—• |
687 |
1856—57 |
1857—58 |
507 |
95 |
602 |
380 |
158 |
642 |
1,180 |
236 |
— |
2,018 |
86 |
2 |
88 |
84 |
4 |
352 |
440 |
158 |
— |
686 |
1857—58 |
1858—59 |
465 |
100 |
565 |
351 |
188 |
618 |
1,157 |
260 |
— |
1,982 |
73 |
2 |
75 |
80 |
4 |
328 |
412 |
181 |
— |
668 |
1858—59 |
1859—60 |
428 |
109 |
537 |
337 |
214 |
692 |
1,143 |
236 |
— |
1,916 |
84 |
2 |
86 |
78 |
4 |
319 |
401 |
173 |
— |
660 |
1859—60 |
1860—61 |
416 |
82 |
498 |
341 |
225 |
582 |
1,148 |
256 |
— |
1,902 |
95 |
2 |
97 |
86 |
4 |
315 |
405 |
146 |
— |
648 |
1860—61 |
1861—62 |
356 |
132 |
488 |
328 |
255 |
558 |
1,141 |
271 |
— |
1,900 |
106 |
4 |
no |
84 |
5 |
287 |
376 |
163 |
— |
649 |
1861—62 |
1862—63 |
359 |
126 |
485 |
325 |
261 |
542 |
1,128 |
228 |
— |
1,841 |
112 |
4 |
116 |
89 |
6 |
284 |
378 |
173 |
— |
667 |
1862—63 |
1863-64 |
334 |
122 |
456 |
339 |
256 |
523 |
1,118 |
227 |
— |
1,801 |
117 |
4 |
121 |
84 |
5 |
283 |
372 |
169 |
i |
663 |
1863—64 |
1864—65 |
248 |
155 |
403 |
294 |
282 |
495 |
1,071 |
244 |
— |
1,718 |
120 |
5 |
125 |
76 |
7 |
270 |
353 |
164 |
i |
643 |
1864—05 |
1865—66 |
221 |
148 |
369 |
221 |
326 |
442 |
989 |
223 |
— |
1,581 |
120 |
6 |
126 |
73 |
8 |
262 |
343 |
169 |
i |
639 |
1865—66 |
1866—67 |
179 |
144 |
323 |
183 |
375 |
389 |
947 |
254 |
— |
1,524 |
130 |
6 |
136 |
82 |
9 |
256 |
347 |
187 |
2 |
672 |
1866—67 |
1867—68 |
181 |
158 |
339 |
163 |
402 |
369 |
934 |
229 |
— |
1,502 |
132 |
5 |
187 |
64 |
9 |
250 |
323 |
207 |
2 |
669 |
1867—68 |
1868—69 |
173 |
149 |
322 |
182 |
405 |
297 |
884 |
230 |
— |
1,436 |
108 |
6 |
113 |
65 |
9 |
246 |
320 |
182 |
2 |
617 |
1868—69 |
1869—70 |
170 |
148 |
318 |
185 |
407 |
273 |
865 |
232 |
— |
1,415 |
119 |
5 |
124 |
64 |
9 |
243 |
316 |
176 |
1 |
617 |
1869—70 |
1870—71 |
163 |
129 |
292 |
226 |
374 |
263 |
863 |
256 |
i |
1,412 |
112 |
5 |
117 |
64 |
8 |
236 |
308 |
205 |
1 |
631 |
1870—71 |
1871—72 |
157 |
130 |
287 |
231 |
375 |
250 |
856 |
275 |
— |
1,418 |
112 |
7 |
119 |
66 |
9 |
231 |
306 |
184 |
1 |
610 |
187i—72 |
1872—73 |
166 |
97 |
263 |
234 |
382 |
242 |
858 |
270 |
— |
1,391 |
116 |
6 |
122 |
67 |
9 |
233 |
309 |
193 |
1 |
625 |
1872—73 |
1873—74 |
167 |
74 |
241 |
226 |
396 |
224 |
846 |
256 |
— |
1,343 |
108 |
6 |
114 |
66 |
8 |
223 |
297 |
188 |
1 |
600 |
1873—74 |
1874—75 |
131 |
99 |
230 |
225 |
389 |
201 |
815 |
280 |
42 |
1,367 |
106 |
5 |
in |
58 |
8 |
214 |
280 |
193 |
108 |
692 |
1874—7f> |
1875—76 |
118 |
116 |
234 |
221 |
399 |
192 |
812 |
290 |
45 |
1,381 |
89 |
5 |
94 |
53 |
7 |
201 |
261 |
181 |
102 |
638 |
1875—76 |
1876-77 |
107 |
136 |
243 |
203 |
424 |
174 |
801 |
290 |
17 |
1,351 |
96 |
5 |
101 |
41 |
6 |
191 |
238 |
201 |
in |
651 |
1876—77 |
142
Tal). n:o T. (Ports.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
Stockholm
Sigtuna
O: rt co p: P B er; co |
Minut- handels |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels |
TJtskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
||||||||||||
B H 0 p 01 •ö so» p B PT O 0 |
O» Hl < (0 H p» B ce po O* O P* er? |
Ständiga |
H3 H> p: er?’ p |
B H O *Ö P Öl ce •ö po p B pr o" B |
O» H» -1 CD H po efr B ce so» ct- O* O P er? |
Ständiga |
Hj Hi p: er?'' p |
B H 0 01 ce •ö po p B tv o’ B |
O» ce P» et- B ce po ct- O* o p* er? |
Ständiga |
H B ew’ p |
||||||||||
M B g 3 Er. oj po |
a Hi Sfs? er? £ CD SO» ct- |
“k ■S& KS ® g e» 3 v |
B sg. o ce so» |
O ◄ a sr» p et- 01? B po ct- |
."k *0 sL H S? B1 er? pr B ^ |
M B EL»ö o ce po |
C» Hl < O B so» |
ce rg KS <2. pr |
|||||||||||||
1855-56 |
62 |
— |
53 |
— |
451 |
37 |
— |
— |
i |
2 |
— |
i |
i |
_ |
2 |
_ |
1 |
_ |
i |
_ |
_ |
1856-57 |
62 |
— |
65 |
— |
435 |
44 |
— |
— |
i |
3 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1857-58 |
62 |
— |
70 |
— |
430 |
90 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
i |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1858-59 |
62 |
— |
79 |
— |
421 |
108 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
i |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1859-60 |
62 |
— |
86 |
— |
414 |
73 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
i |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1860-61 |
18 |
— |
95 |
— |
405 |
96 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1861-62 |
41 |
— |
101 |
— |
399 |
120 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1862-63 |
41 |
— |
104 |
— |
396 |
78 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1863-64 |
44 |
— |
in |
— |
389 |
75 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1864-65 |
40 |
— |
100 |
— |
372 |
85 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1865-66 |
36 |
— |
81 |
— |
334 |
63 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1866-67 |
36 |
— |
86 |
— |
304 |
90 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1867-68 |
36 |
— |
94 |
— |
275 |
65 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
-— |
— |
— |
|
1868-69 |
33 |
— |
103 |
— |
224 |
67 |
— |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1869-70 |
35 |
— |
115 |
— |
208 |
71 |
— |
— |
i |
— |
~ |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1870-71 |
35 |
— |
125 |
— |
201 |
74 |
— |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1871-72 |
35 |
— |
133 |
— |
189 |
68 |
— |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1872-73 |
34 |
— |
139 |
— |
182 |
78 |
— |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1873-74 |
34 |
— |
146 |
— |
168 |
62 |
— |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1874-75 |
31 |
— |
140 |
— |
155 |
84 |
i |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1875-76 |
30 |
— |
126 |
— |
148 |
92 |
i |
1 |
— |
—- |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
|
1876-77 |
30 |
— |
128 |
— |
140 |
84 |
i |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 1 |
— |
- |
— |
— |
Öregrund
143
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77.
C: P= B OQ co |
Södertelge |
Norrtelge |
Östhammar |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B & CD *B n et- E? P B Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B B- ►1 CD *B P •-< E? p B Bo |
|||||||||||||
b *-< o *B P Oj CD >B po P w o B |
O < CD P° c+ B CD po O* o p TO |
Ständiga |
H3 B TO p |
B & CD -B P n tr p B & CD |
M B ►-i O •B P Oj CD *B po p p Q* O* B |
O p° c+ B CD po er o 5" TO |
Ständiga |
H p: TO P |
M B •i O XJ P Bo CD X} po p B £ o B |
O 3* CD po et- B CD po er o P TO |
Ständiga |
Hä B to'' p |
|||||||||
B p <-i B O O 0^ po |
O < « I po |
CD r K 3S- I? "w- B B |
B i« O CD po |
O* 0*5 &5S P et-TO B CD po et- |
CD g ua < er CD £2 |
w B 2 o O CD B w |
O» P g CD po |
CD ~g o o- 1! |
|||||||||||||
1855—56 |
2 |
_ |
2 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1856 -57 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1857-58 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1858-59 |
— |
2 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1859-60 |
— |
2 |
— |
3 |
X |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1860-61 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1861-62 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1862-63 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1863-64 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
1864-65 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
1865-66 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
X |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
|
1866-67 |
— |
2 |
— |
S |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
X |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
1867-68 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
1868-69 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
1869-70 |
— |
2 |
— |
0 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
||||
1870-71 |
2 |
— |
5 |
1 |
— |
3 |
1 |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
|||||
1871-72 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
X |
— |
3 |
1 |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1872-73 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1873-74 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1874-75 |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
l |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
|
1875-76 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
2 |
~ |
2 |
— |
— |
— |
— |
1876-77 |
1 — |
2 |
—■ |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
4 |
— |
l |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
144
Tab. n:o V. (Forts.) Anta! försäljningsrättigheter i städerna under
O: ce P: » B 09 CD po |
V axholm |
Uppsala |
Enköping |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P* Oj 1 ce *0 P i er B p p Oj ce |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj 1 ce •d p i Ct B p p Oj ce |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj 1 ce *d p H et B p p & o |
|||||||||||||
►H P ►1 O *d p Oj ce •d p« P £ W o'' P |
O < o >i B p ce so- O* O P* 09 |
Ständiga |
H3 Hl 8K <*T P |
p i o >d p EP ce •d p° p P pr o" p |
O* ce ti P" P ce po er o o 09 |
Ständiga |
H3 p: 09* P |
p H 0 •d p Oj ce p. p P W et O P |
O» Hl < ce ►i P^ et P ce po et O* O B 09 |
Ständiga |
H Hl p: 09 P |
||||||||||
P to >1 II O- Oj p» |
C» H* < O-H o - SO et 09 P po et- |
ce •ö p, !§■ |
w p p i c 5 £ p o ce P m |
O» Hi <1 © Zz sr 2! P et 09 P P° ct- |
eg 2? ®> tf |
M P P £ P £ Sp po |
O* < er i ££ 09 P po Ct |
© •d 2 m 1 C P |
|||||||||||||
1855-56 |
i |
— |
3 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
29 |
_ |
9 |
17 |
3 |
_ |
_ |
2 |
_ |
_ |
13 |
1 |
_ |
1856-57 |
i |
— |
3 |
29 |
— |
10 |
16 |
4 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
|||||
1857-58 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
29 |
— |
11 |
15 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
7 |
1 |
— |
1858-59 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
30 |
— |
12 |
14 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1859-60 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
29 |
— |
12 |
12 |
4 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1860-61 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
— |
12 |
12 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1861-62 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
26 |
— |
8 |
15 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1862-63 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
26 |
— |
8 |
15 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1863-64 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
27 |
— |
8 |
16 |
7 |
__ |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1864-65 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
26 |
— |
9 |
14 |
7 |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
1 |
— |
1865-66 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
23 |
— |
6 |
12 |
8 |
— |
— |
2 |
— |
— |
7 |
1 |
— |
1866-67 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
3 |
9 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1867-68 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
4 |
6 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1868-69 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
2 |
6 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1869-70 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
15 |
1 |
6 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1870-71 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
— |
7 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1871-72 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1872-73 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
16 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
— |
— |
6 |
1 |
— |
1873-74 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
15 |
— |
5 |
— |
1 |
__ |
— |
— |
6 |
1 |
|
1874-75 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
1 |
— |
|
1875-76 |
i |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
15 |
— |
4 |
— |
1 |
— |
4 |
~ |
— |
1 |
— |
1876-77 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
15 |
- |
5 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
1 |
— |
145
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
N yköping
Eskilstuna
Strengnäs
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
Utskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855—56
1856—57
1857-1
1859-60
1860-61
1861-62
1862-63
1863-64
1864-65
1865-66
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1872-73
1873-74
1874-75
1875-76
1876-77
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs betänkande.
10
Mindre partihandel
146
Tal). 11:0 Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
Försäljningsår |
Torshälla |
Mariefred |
Trosa |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
K |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 0 Oj CD Ti P rj P4 P B Oj CD |
Minut- landels- |
Utskänknings- |
g 5’ Oj Ti P H B4 P B Oj CD |
|||||||||||||
r-t p h o Ti SO cd Ti p° p 0 pr er O a |
03 cd *-s P° 0 CO p° 04 p CT5 |
Ständiga |
Hj p: <£T p |
0 Oj CD Ti P r< & P 0 Oj |
0 H O •ö p Oj CD Ti po p 0 pr o 0 |
Cr- < CD H P° er 0 CD po er o4 O p crc |
Ständiga |
g p: p |
0 i-i O Ti P CD Ti po p 0 w4 o B |
O» H> < CD rj P» er 0 CD po O4 O P crcj |
Ständiga |
g p: 0Q P |
|||||||||
er p II Oj po |
O < ° £ CTQ 0 CD po |
CD K CD H 0 P Bn |
M 54 p O CD po |
o < o a P er CD po |
CD r* g ■a s. < o4 o CD $ “S.& g-d |
w B © It O CD po |
o* ◄ — ® p er; 0 CD po er |
CD “g ■gs. 5'' er £5 B. K- s p |
|||||||||||||
1855—56 |
i |
_ |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1856-57 |
i |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
|
1857-58 |
2 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
|||
1858-59 |
2 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
|||
1859-60 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1860-61 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
|
1861-62 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
~ |
||
1862-63 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
'' |
— |
||
1863-64 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
|||
1864-65 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
1865-66 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
|
1866-67 |
— |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
|
1867-68 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
|
1868-69 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
~~ |
|
1870-71 |
— |
X |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
|
1871-72 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
|||
1872-73 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
|
1873-74 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
||||
1874-75 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
_ |
1875-76 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
||
1876-77 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
147
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Försäljnings år |
Linköping |
N orrköping |
Söderköping |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oi ►1 CD •d p h P* p P Oi CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oi H CD ►d P H t? P P Oi CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oi CD HJ P H P* P P Oi CD |
|||||||||||||
o h 0 01 HJ P° P 0 g; o’ C! |
O» Hl o h P» et- ta CD P° et- ta* o p öq |
Ständiga |
Hj H> Pt cd p |
p h c ta p Oi CD HJ pa P O tH et- O* P |
o= ◄ CD H P° CD pa et- ta'' o p CD |
Ständiga |
Hj p: er)’ p |
P H 0 P 01 HJ pa P P tH o" P |
Os Hj < CD H po et- P CD Pa et- ta* o p er; |
Ständiga |
H3 Hi p: CD P |
||||||||||
i— M. O c« . & |
a Hi <1 as P et- ert) p CD po et- |
CD «g, < O- m g |
P g o M. O CD pc |
O < 0*5 a p et-er; P CD po er |
CD •ss. er CD % sv |
t— P S o S.13 äg. O CD B« P1 |
g tf _ CD fS CD P pa et- |
CD “K är £3 ‘g.w eg B*3 |
|||||||||||||
1855-56 |
4 |
— |
1 |
— |
9 |
3 |
— |
12 |
— |
26 |
_ |
10 |
12 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
|
1856-57 |
4 |
— |
1 |
— |
9 |
3 |
— |
12 |
— |
26 |
— |
10 |
11 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1857-58 |
4 |
— |
1 |
7 |
2 |
— |
12 |
— |
26 |
— |
10 |
12 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
|
1858-59 |
4 |
— |
1 |
— |
7 |
2 |
— |
12 |
— |
19 |
— |
9 |
13 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1859-60 |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
17 |
— |
7 |
13 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
|
1860-61 |
‘4 |
— |
4 |
— |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
17 |
— |
7 |
10 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1861-62 |
— |
4 |
— |
4 |
4 |
1 |
— |
12 |
— |
16 |
— |
7 |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1862-63 |
— |
4 |
— |
4 |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
10 |
— |
6 |
8 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1863-64 |
— |
4 |
4 |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
10 |
— |
4 |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
||
1864-65 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
8 |
— |
4 |
8 |
_ |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
|
1885-66 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
2 |
— |
12 |
— |
7 |
— |
3 |
10 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
1866-67 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
1 |
— |
12 |
— |
8 |
— |
3 |
9 |
— |
2 |
—- |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1867-68 |
— |
— |
— |
5 |
3 |
2 |
— |
12 |
— |
8 |
— |
3 |
9 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1868-69 |
— |
— |
— |
5 |
3 |
2 |
— |
12 |
— |
8 |
— |
3 |
10 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
1869-70 |
— |
— |
— |
5 |
3 |
3 |
— |
11 |
— |
8 |
— |
3 |
9 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
1870-71 |
— |
— |
— |
5 |
3 |
5 |
— |
10 |
— |
8 |
— |
3 |
8 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
1871-72 |
— |
— |
— |
5 |
2 |
6 |
— |
10 |
— |
8 |
— |
3 |
9 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
1872-73 |
— |
— |
— |
5 |
2 |
7 |
— |
10 |
— |
8 |
— |
3 |
10 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
1873-74 |
— |
— |
— |
ö |
1 |
2 |
— |
10 |
— |
— |
8 |
3 |
10 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
1874-75 |
— |
— |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
7 |
— |
8 |
3 |
10 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
-- |
1875-76 |
— |
— |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
7 |
— |
8 |
3 |
13 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1876-77 |
— |
— |
— |
5 |
1 |
3 |
— |
— |
6 |
— |
8 |
3 1 |
8 |
- |
— |
— |
— |
3 |
— |
1 |
-1 |
148
Tab. n:o V. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
F ö r s ä I j n i n g s å r |
Vadstena |
Skeninge |
Jönköping |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g |
Minut- handels- |
Utskunknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Stäudiga |
Tillfälliga |
indre partihandel |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
indre partihandel |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt 1 bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855—58 |
2 |
_ |
_ |
— |
7 |
3 |
— |
2 |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
18 |
— |
4 |
6 |
4 |
— |
1856-57 |
2 |
— |
— |
— |
7 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
16 |
— |
4 |
6 |
7 |
— |
1857-58 |
2 |
— |
— |
— |
7 |
4 |
— |
2 |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
14 |
— |
4 |
5 |
7 |
— |
1858-59 |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
15 |
— |
4 |
5 |
7 |
— |
1859-60 |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
15 |
~ |
9 |
— |
7 |
— |
1860-61 |
2 |
— |
3 |
— |
2 |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
15 |
— |
9 |
— |
7 |
— |
1861-62 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
15 |
— |
9 |
— |
7 |
— |
1862-63 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
~ |
— |
6 |
— |
9 |
— |
6 |
— |
1863-64 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
7 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
9 |
— |
6 |
— |
1864-65 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
0 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1865-66 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1866-67 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1867-68 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1868-69 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1869-70 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
9 |
— |
4 |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
— |
5 |
— |
1872-73 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
10 |
— |
5 |
— |
1873-74 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
4 |
5 |
— |
10 |
— |
4 |
— |
|||||
1874-75 |
— |
1 |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
10 |
— |
4 |
6 |
1875-78 |
— |
1 |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
10 |
— |
3 |
3 |
1876-77 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
4 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
- |
3 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
149
försäljningsåren från och med 1855—58 till och med 1876—77. (Forts.)
Eksj ö
Minut handels -
Utskänknings -
Ständiga
_ o*
p ct — 2
05 g ® 3
S\fi
K
■o g.
Gr enna
Minut handels -
Utskänknings -
Ständiga
V e xj ö
Minut handels -
Ständiga |
||
a co i-i C © |
O g& |
r* g CD |
p S- |
2. g |
|
O Q P „ |
CD |
“3. w |
c+- |
I5 |
Utskänknings -
1855- 56
1856- 57
1857- 58
1858- 59
1859- 60
1860- 61
1861-62
1862- 63
1863- 64
1864- 65
1865- 66
1866- 67
1867- 68
1868- 69
1869- 70
1870- 71
1871- 72
1872- 73
1873- 74
1874- 75
1875- 76
1876- 77
3—5
3—5
3—5
3—5
3—5
3—5
3—5
3— 5
4— 5
1 — 4
1—4
1 — 4
Mindre partihandel
150
Tal). n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
hrj O: p: P B er? po •-S |
Kalmar |
V estervik |
Vimmerby |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
1 Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Oj p CD •ö P £ P P & CD |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
|||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855-56 |
8 |
_ |
— |
8 |
3 |
i |
— |
— |
3 |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1856-57 |
8 |
— |
— |
8 |
3 |
i |
— |
— |
3 |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1857-58 |
8 |
— |
— |
8 |
3 |
i |
— |
— |
3 |
— |
4 |
2 |
1 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1858—59 |
8 |
— |
— |
8 |
3 |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
X |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1859—60 |
8 |
— |
— |
8 |
3 |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1860-61 |
8 |
— |
— |
7 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1861-62 |
7 |
— |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1862—63 |
8 |
— |
— |
9 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1863-61 |
8 |
— |
— |
9 |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1864-65 |
8 |
— |
— |
9 |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1865-66 |
8 |
— |
— |
8 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1866-67 |
8 |
— |
— |
8 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
.— |
1867-68 |
8 |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
■— |
— |
— |
1868-69 |
6 |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
|
1869-70 |
6 |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1870-71 |
6 |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
—■ |
1871-72 |
. 6 |
— |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
6 |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1872-73 |
— |
5 |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
—• |
1873-74 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1874-75 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1875-76 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
— |
2 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
|
1876-77 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
1 |
1 — |
1- |
2 |
— |
5 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
O: 03 93: P P Ciq 03 po |
Borgholm |
Oskarshamn |
Visby |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Qj H CD ►d P •-< B P P Pj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oi •-! CD •ö P >-t B p p Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5'' Oi »-{ CD •Ö P ct- P* P P Oi CD |
|||||||||||||
p H O •ö p Qi O n P> P C vt o P |
O» r-b < CD P° P CD P° ct- D* O P 05 |
Ständiga |
H3 p: 05 P |
HH P >S O >d p eu CD •ö P Vt o* p |
Os < CD ►i P° p CD P« Ct O* O P 05 |
Ständiga |
jj3 P? 05* P |
p ►i o *ö p eu *d P° p P Vt ct- O P |
O* < CD £ P CD P« ct- O* O P 05 |
Ständiga |
H3 p: 05" P |
||||||||||
M P S| br-^d O CD c« P° |
o-- t-h -4 0*5 P ct-05 P CD P° |
CD ►d a HJ ^ gg1 |
p p o ° Er. eu O CD P « |
O ht» < O gt y- P° 05 P CD Po ct- |
CD •d p, å* CD 03 <2 vt |
p4 51 M- Oi O CD *d po |
0= < al P ?+ 05 P CD po ct- |
CD r K gc o 3 B 10 |
|||||||||||||
1855—56 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
7 |
— |
— |
4 |
— |
1856-57 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
7 |
— |
— |
4 |
— |
1857-58 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
8 |
— |
— |
2 |
— |
1858-59 |
— |
1 |
— |
X |
— |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
3 |
— |
1859-60 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
3 |
— |
1860-61 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
— |
3 |
— |
1861-62 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
9 |
— |
— |
3 |
— |
1862-63 |
— |
1 |
— |
X |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
9 |
— |
— |
3 |
— |
1863-64 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
3 |
— |
1864-65 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
X |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
2 |
— |
1865—66 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
4 |
— |
1866-67 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
1 |
3 |
— |
1867-68 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
8 |
— |
1 |
6 |
— |
1868-69 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
1 |
3 |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
1 |
3 |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
— |
5 |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
— |
7 |
— |
1872-73 |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
7 |
— |
— |
7 |
— |
1873-74 |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
4 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
1874-75 |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
4 |
— |
7 |
— |
3 |
2 |
1875-76 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
4 |
— |
7 |
— |
5 |
2 |
1876-77 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
4 |
— |
7 |
— |
7 |
1 |
152
Tab. n:o T. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
O: DO p: P 05 |
Karlskrona |
Karlshamn |
Sölvesborg |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g p Di ro n p c+ t? p p Di ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Di •-1 ro •ö P N c+ t? P P Di ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
be* P Di •d p i-S P* p P Di ro |
|||||||||||||
p I-S o *ö P ro *ö P° P P K* o" p |
O* < o H P° ct- P CD P° C* O p 05 |
Ständiga |
H3 H> P- 05’ P |
M P O •ö p Di ro po P P K* c4- O* P |
O <1 ro h P« P ro po Ct- a" 0 B 05 |
Ständiga |
jjj p: 05 P |
p h 0 »o p ro W po p p tf 0 p |
0 l-h < ro P ro er 0 p 05 |
Ständiga |
H3 p: 05" P |
||||||||||
P 2 3 So. o ro |
O < ? 2-5*S 05 P c+ |
ro •ö a !§■ «.*■ |-p |
p || |
0 < as P Ct-05 P po C+ |
® K ^ Qi 3* g* ro 2 Äg* p ,2 |
p p i-i p 0 Er pj po |
O H» < IT ro po ct- |
ro r1 g ■S& ga ro g13 |
|||||||||||||
1855—56 |
— |
22 |
— |
8 |
3 |
9 |
_ |
8 |
_ |
_ |
5 |
4 |
_ |
_ |
3 |
_ |
3 |
_ |
2 |
1 |
_ |
1856—57 |
21 |
— |
10 |
— |
3 |
12 |
— |
8 |
— |
— |
5 |
4 |
2 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
1857-58 |
21 |
— |
10 |
— |
3 |
12 |
— |
8 |
— |
— |
5 |
4 |
1 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
2 |
2 |
— |
1858-59 |
21 |
— |
10 |
— |
3 |
10 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
1859-60 |
21 |
— |
10 |
— |
3 |
12 |
— |
10 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1860-61 |
21 |
— |
10 |
— |
3 |
13 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
1 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1881-62 |
21 |
— |
11 |
— |
2 |
6 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
2 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1862-63 |
22 |
— |
12 |
— |
3 |
4 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
2 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1863-64 |
22 |
— |
12 |
— |
2 |
4 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
2 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1864-65 |
— |
18 |
— |
10 |
2 |
3 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
1 |
— |
1865-66 |
— |
15 |
— |
8 |
2 |
3 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
1 |
— |
1866-67 |
— |
15 |
— |
9 |
2 |
3 |
— |
10 |
— |
— |
5 |
4 |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
1 |
— |
1867-68 |
— |
15 |
— |
11 |
— |
6 |
— |
10 |
— |
— |
0 |
4 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
2 |
1 |
— |
1868-69 |
— |
15 |
— |
11 |
— |
6 |
— |
10 |
— |
— |
7 |
2 |
— |
— |
1 |
—- |
2 |
— |
2 |
1 |
— |
1869-70 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
0 |
— |
10 |
— |
— |
7 |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
1870-71 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
4 |
— |
— |
8 |
— |
7 |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
1871-72 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
5 |
— |
— |
8 |
— |
7 |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
1872-73 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
5 |
— |
— |
8 |
— |
7 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
1873-74 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
5 |
— |
— |
8 |
— |
7 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
1874-75 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
5 |
1 |
— |
8 |
— |
7 |
1 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
3 |
1 |
1 |
2 |
1875-76 |
— |
14 |
— |
11 |
— |
5 |
— |
— |
8 |
— |
7 |
1 |
3 |
1 |
— |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1876-77 |
— |
14 |
— |
13 |
— |
4 |
— |
8 |
— |
— |
7 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
153
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Ports.)
Försäljnings n r |
Kristianstad |
Engelholm |
Simrishamn |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5'' Di ce *ö & H B* P B Di ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g ti Di H ce p >-i c? p ti Di ce |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5’ Di d ce *d p er er p B |
|||||||||||||
M ö i-s o p Di O £0 P C pr o ti |
O’ Hi < ro H P» B o po r-t- o* o p 05 |
Ständiga |
H p: ds p |
B >1 O •c1 p ce *ö po p PT o* B |
O’ H> *4 ce P« ti ce po o* 05 |
Ständiga |
H P? 05 P |
M B H O *d so Di ce •d po p C pr o ti |
O ¥ ce d po d- ti po er o p 05 |
Ständiga |
H3 Hs p: 05" P |
||||||||||
b p H M S Di P po |
O* < ro §> |
ce r* g •B Öl m %■ 3\g 3* |
ti p i-i Ö © Sp M. Di po |
O* < SS P d-05 ti po Cl- |
ce r g « ro <T o* ro $ 5’ g« |
B p >-! C © 5. p H. Di B Ht |
O Hs < 0*8 O Hi P s po er |
ce r- g ro Q. d ^ || °3.** B 8® B ^ |
|||||||||||||
1855—56 |
IT |
— |
12 |
— |
3 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
i |
— |
— |
1856-57 |
17 |
— |
12 |
— |
3 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
i |
— |
— |
1857-58 |
18 |
— |
— |
12 |
3 |
7 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
i |
— |
— |
1858-59 |
19 |
— |
— |
12 |
3 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
o |
— |
3 |
— |
i |
— |
— |
1859—60 |
20 |
— |
— |
12 |
3 |
14 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1860-61 |
— |
1 |
— |
12 |
3 |
14 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
i |
— |
— |
1861-62 |
— |
1 |
— |
12 |
4 |
7 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
i |
— |
— |
1862-63 |
— |
1 |
— |
12 |
3 |
12 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1863-64 |
— |
1 |
— |
12 |
2 |
10 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1864-65 |
— |
1 |
— |
12 |
1 |
13 |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1865—66 |
— |
1 |
— |
12 |
1 |
7 |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1866-67 |
— |
1 |
— |
12 |
1 |
15 |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1867-68 |
— |
1 |
— |
12 |
1 |
17 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1868-69 |
— |
1 |
— |
12 |
1 |
10 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
11 |
1 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
11 |
1 |
12 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
11 |
1 |
15 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
i |
— |
— |
1872-73 |
— |
— |
— |
14 |
1 |
10 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
i |
— |
— |
1873-74 |
— |
— |
— |
14 |
1 |
15 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
i |
— |
— |
1874-75 |
— |
— |
— |
13 |
1 |
13 |
2 |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
i |
4 |
— |
— |
4 |
i |
— |
1 |
1875—76 |
1 |
— |
12 |
— |
1 |
11 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
1 |
— |
i |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
1876-77 |
— |
1 |
— |
10 |
1 |
11 |
— |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
154
Tab. n:o V. (Ports.) Äntå! försäljningsrättigheter i städerna under
Ystad
Landskrona
Malmö
Minut handels -
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
TJtskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855—56
1856-57
1857-58
1858-59
1859-60
1860-61
1861-62
1862-63
1863-64
1864-65
1865-66
1866-67
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1873-74
1874-75
1875-76
1876-77
155
försäljningsåren från och med 1855—56 til! och med 1876—77. (Forts.)
O: cn P P aq po |
Lund |
Helsingborg |
Skanör o. Falsterbo |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt | bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855—56 |
12 |
— |
10 |
— |
2 |
— |
— |
15 |
— |
7 |
— |
6 |
i |
||||||||
1856-57 |
17 |
— |
16 |
— |
2 |
— |
— |
15 |
— |
7 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
|
1857-58 |
21 |
— |
18 |
— |
2 |
— |
— |
15 |
— |
7 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
|
1858-59 |
20 |
— |
18 |
— |
2 |
— |
— |
15 |
— |
7 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1859—60 |
18 |
— |
18 |
— |
2 |
— |
— |
15 |
— |
7 |
— |
6 |
i |
||||||||
1860-61 |
18 |
— |
18 |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1861-62 |
— |
12 |
— |
18 |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1862-63 |
— |
12 |
— |
18 |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
— |
i |
||||||
1863-64 |
— |
12 |
— |
18 |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1864-65 |
8 |
— |
18 |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
1865-66 |
8 |
— |
11 |
— |
1 |
i |
— |
— |
i |
— |
7 |
6 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
—* |
— |
— |
1886-67 |
— |
4 |
— |
12 |
1 |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1867-68 |
— |
4 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1868-69 |
— |
4 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
||||||
1869-70 |
— |
2 |
— |
12 |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
||||||
1870-71 |
— |
2 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
||||||
1871-72 |
— |
2 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
||||||
1872-73 |
8 |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
8 |
5 |
i |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1873-74 |
8 |
— |
— |
12 |
9 |
5 |
i |
— |
i |
||||||||||||
1874-75 |
8 |
— |
— |
12 |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
9 |
5 |
— |
5 |
i |
||||||
1875-76 |
8 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
4 |
— |
7 |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1876-77 |
1 8 |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
13 |
1 |
— |
5 |
i |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
156
Tal). n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrätiigheier i städerna under
Försäljnings är |
Trelleborg |
Halmstad |
Varb erg |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g P >-i CD *d p a P4 p P 2* |
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g P eu CD ►d p >-4 £ P P & CD |
Minut- handels- |
Utskänknings |
||||||||||||||
p I-S o •d p eu Q *0 pa P PV c4* o" |
C» < CD i-i P° P O pa c+ C4 O P er? |
Ständiga |
H3 pj ti?* p |
p »-i O •d p & CD *d pa P Pt o’ P |
O < CD -4 pa a- p CD pa O4 O P tf} |
Ständiga |
g Hl p: oT P |
p h o •d p eu CD -d pa P iv o* p |
O 3° CD H pa c+- P pa a- O4 O P* tf? |
Ständiga |
|||||||||||
M P P i-j P o •d pa |
O* < CD p a-0 CD pa |
CD " K b~i ° 3’ g CD* 3 <2 t* 5''p |
M pg P o g» *d |
O l-h < er o 2. pa |
CD r4 g CD 2 B* ? § B ^ |
M P g''» -d pa |
o- < ? a pa-0 pa a- |
Sg s? »3 §''* |
|||||||||||||
1855-56 |
__ |
1 |
6 |
_ |
i |
3 |
2 |
5 |
|||||||||||||
1856-57 |
— |
I |
6 |
— |
i |
3 |
— |
_ |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||||||||
1857-58 |
— |
1 |
6 |
— |
i |
3 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
_ |
|||||||||
1858—59 |
2 |
— |
— |
6 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||||||||
1859-60 |
2 |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
||||||||||
1860-61 |
Trellebor |
; var under denna |
2 |
— |
— |
5 |
— |
5 |
— |
— |
o |
— |
5 |
— |
|||||||
1861-62 |
tid köping; |
2 |
— |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
— |
||||||||
1862-63 |
2 |
— |
—- |
8 |
— |
■ 4 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
— |
|||||||||
1863-64 |
— |
1 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||||||||
1864-65 |
— |
2 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
— |
|||||||||
1865—68 |
— |
2 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
__ |
|||||||||
1866-67 |
— |
2 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
__ |
5 |
_ |
|||||||||
1867-68 |
4 |
— |
2 |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||
1868-69 |
4 |
— |
2 |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||
1869-70 |
4 |
— |
2 |
i |
i |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
_ |
|||
1870-71 |
4 |
— |
2 |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
_ |
|||
1871-72 |
4 |
— |
2 |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
||||
1872-73 |
4 |
— |
2 |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
||||
1873-74 |
4 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
5 |
— |
2 |
_ |
5 |
_ |
|||
1874-75 |
4 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
|||
1875-76 |
4 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
7 |
4 | |
2 |
— |
5 |
_ |
_ |
||
1876-77 |
4 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
7 |
2 |
— |
5 |
— |
— |
Mindre partihandel
157
försäljningsåren från och med 1855—56 tii! och med 1876—77. (Forts.)
O: *1 55: P aq ce po |
Laholm |
Falkenberg |
Kungsbacka |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
P* & CD *d p - ct- P* P P CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
K P Di H CD •d p t-< et- P* P P Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
s p D. ►J CD ►d P >-< B p p Di c |
|||||||||||||
M p H O •d P CD *d p C w o'' P |
O» < cd h P et- p CD P« et- er* o p" oq |
Ständiga |
Jjä p: CD P |
P o •d p Di’ *d po p B o P |
Oo < CD Po CD P° O* o p CD |
Ständiga |
H3 p: oq’ p |
M p ■-i o *d p D< CD >d p« p p tf e* o" P |
O- <1 CD *1 Po et- P CD et- er o p oq |
Ständiga |
jjj p: oq p |
||||||||||
p P o P ® |
O < 2. po 0(3 O |
CD r* g ►t < er CD l~i P P P d |
M pg P o §§■ po |
Oo t-b < er£ 2. p ct- CD P CD po |
•ö 5 < er Ii- B* |
tH P P H P O ct- p g» *d po |
o= t-b O as P et- 03 ro et- |
CD t-1 g 3 °- 0 l« |
|||||||||||||
1855—56 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
1856-57 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
1857-58 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
1858-59 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
1859-60 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
-- |
— |
— |
1860-61 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1861-62 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1882-63 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1883-64 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1884—65 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1865-66 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1866-67 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
- |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1867-68 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1868-69 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1889-70 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1870-71 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
i |
1 |
1871-72 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
1872-73 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
4 |
— |
1 |
— |
1873-74 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1874-75 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
i |
4 |
X |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1875-76 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
i |
4 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1876-77 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
158
Tal). n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
Försäljnings å r |
Göteborg |
U dde valla |
Marstrand |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B Bi d CD •a p d d- B4 P B Bi o |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
& B d CD *d P d er B4 P B Bi CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B CD *d p er B4 P B Bi CD |
|||||||||||||
B d O ►d P & CD •d po p w o'' B |
o* CD d P° er B CD po O* O p era |
Ständiga |
H P? OQ P |
B d O •d p Bi CD •d po p B pr er o" B |
O Ha CD d P» B CD po O* o p era |
Ständiga |
Hj Ha p: era p |
B d O *d p Bi CD •d po p B pr er o'' B |
O Hl <1 CD d P° d- B CD po O4 O p era |
Ständiga |
Hj Ha p: era'' p |
||||||||||
M B P d §» *d po |
o- H» CD ga er? B CD po |
CD "K d 4-4 7 c- £ m B £ |
M pS B O d- P g» *d po |
O Ha < CD P £ CD po d- |
>d ^ d & 7 & H. B ®2 pr g* |
p g B O S* V po |
o 7 — CD o 3. S?5 era b CD po er |
?■% d 2 g-»2 B™ |
|||||||||||||
1855—56 |
72 |
— |
7 |
— |
19 |
9 |
— |
20 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
i |
— |
3 |
_ |
2 |
_ |
1856-57 |
62 |
— |
9 |
— |
17 |
12 |
— |
25 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1857—58 |
61 |
— |
12 |
— |
15 |
12 |
— |
25 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1858-59 |
59 |
— |
11 |
— |
11 |
12 |
— |
25 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
2 |
— |
1859-60 |
61 |
— |
17 |
— |
10 |
17 |
— |
22 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
2 |
— |
1860-61 |
60 |
— |
21 |
— |
38 |
16 |
— |
22 |
— |
6 |
— |
3 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
1861-62 |
60 |
— |
26 |
— |
31 |
16 |
— |
22 |
— |
6 |
— |
3 |
3 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1862-63 |
60 |
— |
30 |
— |
29 |
15 |
— |
18 |
— |
5 |
— |
3 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1863-64 |
60 |
— |
37 |
— |
22 |
10 |
— |
16 |
— |
4 |
— |
3 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1864-65 |
52 |
— |
10 |
— |
19 |
12 |
— |
16 |
— |
4 |
— |
3 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1865-66 |
16 |
— |
10 |
39 |
11 |
12 |
— |
16 |
— |
i |
— |
3 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1868-67 |
45 |
— |
3 |
16 |
10 |
12 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
2 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1887-68 |
58 |
— |
— |
19 |
22 |
8 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
2 |
4 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1868-69 |
50 |
— |
— |
61 |
10 |
9 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
2 |
4 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1869-70 |
50 |
— |
— |
61 |
7 |
10 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
2 |
4 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
1870-71 |
15 |
— |
— |
61 |
7 |
9 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
1 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
1871-72 |
10 |
— |
— |
61 |
7 |
9 |
— |
— |
16 |
— |
4 |
1 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
1872-73 |
35 |
— |
— |
61 |
7 |
8 |
— |
10 |
— |
— |
3 |
1 |
6 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
1873-74 |
25 |
— |
— |
61 |
6 |
11 |
— |
10 |
— |
— |
3 |
1 |
7 |
- |
— |
2 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
1874-75 |
— |
20 |
— |
61 |
6 |
15 |
— |
10 |
— |
— |
3 |
1 |
7 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
1875-76 |
— |
20 |
— |
61 |
6 |
ii |
— |
— |
9 |
— |
3 |
1 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
1876-77 |
— |
20 |
— |
61 |
6 |
12 |
- |
— |
9 |
— |
3 |
1 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
159
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Försäljningsår |
Kungelf |
Strömstad |
Venersborg |
||||||||||||||||||
Minut-1 |
Utskänknings- |
P Oj >-t CD >Ö P P* P P Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj >-i CD *d p h P5 p P Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
s 5’ Di •d p >i c? p P Di CD |
|||||||||||||
M p i-i o •ö p Oj CD ►d P° P C pr Ct“ o* P |
o» < *1 p» ct- P O po o* o p 39 |
Ständiga |
H p? 39 P |
p >-i o •d p Di CD ►P P« P P t»r ct- o’ P |
O» CD i-l Po ct- P CD Po er o p 39 |
Ständiga |
B 39 P |
P O -d p Di CD *d P« p p pr ct- o’ P |
O < CD P° P O Po er o p* 39 |
Ständiga |
g B 09’ p |
||||||||||
M P P •S C o g» >d po |
O* < p ct-39 CD P° ct- |
-t s:r o 2 5'' p |
,5 P o § ® |
O» t-h ap. CD P° |
a g 3 & « fn-5 ^ |
c o ct- p i * *d P° |
C» Ha ra p £ CD P° ct- |
“g k? cd ''-t Öl CS. pt |
|||||||||||||
1855-56 |
_ |
4 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
19 |
— |
n |
— |
2 |
— |
— |
1856-57 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
17 |
— |
n |
— |
2 |
— |
— |
1857- 58 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
19 |
— |
10 |
— |
2 |
— |
— |
1858-59 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
0 |
— |
— |
1 |
— |
20 |
— |
10 |
— |
2 |
— |
— |
1859-60 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
8 |
— |
2 |
— |
— |
1860-61 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
15 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
1861-02 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
15 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
1862-63 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
18 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1863-64 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
18 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1864-65 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
— |
12 |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1865—66 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
— |
12 |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1866-67 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1867-68 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
- |
1 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1868-69 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1869-70 |
— |
2 |
— |
ö |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1870-71 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1871-72 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1872-73 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1873-74 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1874-75 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
1875-76 |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1876-77 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
6 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
— |
— |
3 |
— |
4 |
— |
1 |
— |
160
Tält). n:o T. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
hrj O: ►”S CD p: P P Oq CD po l-t |
Borås |
Ulricehamn |
Alingsås |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj CD P H ct- t? P P Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj CD ►p p 1-1 p* p p & CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P & CD *d P B p p Oj O |
|||||||||||||
p o *ö P eu CD •ö po P P tv o'' p |
O* l-h -1 O <-l p° ct- P CD po ct- CT O P* 33 |
Ständiga |
H3 Hl p: 03 P |
p H O *Ö P Oj CD po P P o'' p |
o* < CD po p CD po er o p 03 |
Ständiga |
H p: 03* P |
i-i p H C p CD po p pr o'' p |
O < CD H po Ct- P CD po ct- cr o p 03 |
Ständiga |
i-3 *-b 8K 03" P |
||||||||||
M p p <-i 2 o S? d. Cj P ~ po |
O 3* o* ® 03 P CD po er |
CD r1 g h-i CD 2 ? “3. tv P E° |
w P g 2 d. & O CD P IH po |
Oa l-h cf ►-* srg 03 P CD po ct- |
CD ss. §§* 2. tv P 53 B v |
M P g 3 O CD P M po |
O < l-o P d-° CD po |
O «£ CD 2 2. tv |
|||||||||||||
1855—5ö |
4 |
— |
5 |
— |
1 |
_ |
_ |
_ |
5 |
_ |
3 |
1 |
_ |
_ |
4 |
_ |
4 |
_ |
i |
_ |
_ |
1856-57 |
8 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
— |
5 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
_ |
— |
— |
— |
1857-58 |
6 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
— |
7 |
— |
3 |
1 |
— |
— |
10 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
1858—59 |
6 |
— |
B |
— |
1 |
i |
~ |
— |
2 |
— |
6 |
1 |
— |
— |
10 |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
1859—CO |
6 |
— |
— |
B |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1860-61 |
6 |
— |
— |
6 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1861-62 |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1862-63 |
— |
6 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1863-64 |
— |
6 |
— |
5 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1864—65 |
— |
6 |
— |
5 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1865-66 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1866-67 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
— |
— |
1867-68 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1868-69 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1869-70 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1870-71 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
1871-72 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
1872-73 |
— |
o |
— |
4 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
|
1873-74 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
1874-75 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1875-76 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1876-77 |
— |
2 |
— |
4 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
161
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Os *1 oo ö ö CF3 ce po |
Åmål |
Mariestad |
Lidköping |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||||
Inropade på auktion |
öfverlåtne åt bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855-56 |
10 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
10 |
_ |
6 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
21 |
12 |
3 |
|||
1856-57 |
13 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
10 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
15 |
— |
12 |
_ |
_ |
4 |
_ |
1857-58 |
12 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
10 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
15 |
— |
12 |
_ |
_ |
4 |
_ |
1858-59 |
12 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
_ |
_ |
2 |
_ |
1859-60 |
14 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
6 |
_ |
10 |
_ |
_ |
2 |
_ |
1860-61 |
14 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
_ |
_ |
2 |
_ |
1861-62 |
7 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
_ |
_ |
2 |
_ |
1862-63 |
14 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
6 |
__ |
10 |
_ |
_ |
1 |
_ |
1863-64 |
12 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
_ |
6 |
_ |
10 |
_ |
2 |
_ |
1864-65 |
10 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
_ |
1 |
_ |
1865-66 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
10 |
_ |
2 |
_ |
1866-67 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
6 |
_ |
10 |
_ |
3 |
_ |
1867-68 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
6 |
_ |
10 |
_ |
2 |
_ |
1868-69 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
6 |
_ |
10 |
_ |
2 |
_ |
1869-70 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
_ |
7 |
_ |
9 |
_ |
3 |
_ |
1870-71 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
_ |
— |
_ |
_ |
7 |
_ |
9 |
3 |
||
1871-72 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
_ |
7 |
_ |
9 |
_ |
3 |
_ |
1872-73 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
10 |
4 |
||
1873-74 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
10 |
_ |
3 |
_ |
1874-75 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
10 |
_ |
3 |
|
1875-76 |
— |
i |
— |
3 |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
10 |
_ |
2 |
_ |
||||||
1876-77 |
— |
i |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
7 |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
_ |
Bihang till Bränvinslagsti/t.-komiténs betänkande.
11
162
Tal). n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
O: ►X ce p: P P CF5 CD po >x |
Skara |
Hjo |
Sköfde |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g B Bi •X © *ö p ►X er B P B & |
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g B Bi ►X © •ö p ►X p* p B Bi © |
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g B B> IX © P •X B p B Bi © |
|||||||||||||
b •X O p Öl © •ö po p B K* r+ o B |
O rt> < ra >x P“ P © po er O* O p CKJ |
Ständiga |
H3 Mj oq p |
B ►X o *0 p Bi © •ö po p B £ O* B |
O» —> © ►X P« B © po O* O p oq |
Ständiga |
Hj SK oq p |
B ►X O •ö p Bi © •ö po p B 1^ o" B |
O < » *x P° er B © po er C O P oq |
Ständiga |
H3 p: öq" p |
||||||||||
W P g ° So. O © po |
O3 M» Sfs. oq P po |
© ■a g, >X *■" © ^ |
B 5 o o © a« po |
O5 < åfs. p S-0 oq B po er |
© So B 50 B v |
i-i £ Bi po |
O5 rh <F © o S. oq b po er |
© s s. »3 B''3 |
|||||||||||||
1855 -56 |
8 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
1856-57 |
8 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
i |
— |
1 |
~ |
5 |
i |
— |
|
1857-58 |
8 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
1858-59 |
2 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1859-60 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1860-61 |
2 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1861-62 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1862-63 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1863-64 |
2 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
i |
— |
1864-65 |
2 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
i |
— |
1865-66 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
i |
— |
2 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
l |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
1866-67 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
1867-68 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
1868-69 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
X |
— |
6 |
— |
i |
— |
1872-73 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1873-74 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1874-75 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1875-76 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
i |
— |
1876-77 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
163
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Falköping
Karlstad
Kristinehamn
Minut handels -
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
TJtskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855 -56
1856-57
1857-58
1858-59
1859-60
1860-61
1861-62
1862-63
1863-64
1864-65
1865-66
1866-67
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1871-72
1872-73
1873-74
1874-75
1875-76
1876-77
Mindre partihandel
164
Tält). n:o T. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
O: CD p: P P OS CD pso ►1 |
Filipstad |
Örebro |
Askersund |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Dj i-t CD xs p t* t? p Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P* Oj CD *Ö P Er p P Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P* Oj •-i CD d P ■-* et- B P P Oj CD* |
|||||||||||||
p ►i O *ö P Oj CD •ö P° p c K o’ P |
O < CD H P° et- P CD P° ct- CT o p os |
Ständiga |
H SK os" p |
p o •d p Oj CD •ö P° P P s* er © P |
o« t-t> < CD Po et- P po et- CT O p* os |
Ständiga |
H H» p: ds p |
p o d p Oj CD •d P* p P tv o P |
o» < a >-t po p CD P» ct- CT o p os |
Ständiga |
H3 pi ds p |
||||||||||
P M 2. p M- & O o Bw po |
O» < Zz srs OS P CD P« et- |
CD « a ►i gs* I" |
p p H P ° Oj p ° po |
O’ < CD Sf£ OS P CD P» et- |
CD f g CD *"* *s. s- p 50 B* |
M P § 3 8- b B« Po |
o= Ht> < CD 5*? OS P CD P° |
CD « a !§■ B. x |
|||||||||||||
1855-56 |
__ |
2 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
14 |
1 |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
C |
2 |
— |
1856-57 |
— |
2 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
14 |
1 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
2 |
— |
1857-58 |
— |
2 |
— |
3 |
1 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
14 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1858-59 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1859-60 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
1 |
|
1860-61 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
6 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1861-62 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1862—63 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1863-64 |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
15 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1864-65 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1865—66 |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1866-67 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
1867-68 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
1868-69 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
13 |
1 |
4 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
9 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
9 |
1 |
4 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1872-73 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
9 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1873-74 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
9 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1874-75 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
9 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1875-76 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
9 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
5 |
— |
— |
— |
1876-77 |
1 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
9 |
1 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
— |
— |
— |
165
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Försäljnings år |
Nora |
Lindesberg |
t Vesterås |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5 eu H CD *Ö P H er er so p pi CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g p* CL *-< CD •d p *i er p P CL ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P CL *-i ro XS P er p P CL ro |
|||||||||||||
HH H O *0 p CL CD *d 50'', P P pr o" p |
o= < CD ►i P° P CD 5co er o oq |
Ständiga |
HJ H» ge dq P |
p ri O >0 P P* CD •ö po p 0 pr o P |
O CD >-i P« er P CD po er o P crq |
Ständiga |
H BK dq SO |
M P »-i O *o P CL ro >ö p» P P pr o’ p |
o= ro >-i p° er P CD 500 o* O P oq |
Ständiga |
Hj Pj dq p |
||||||||||
0 P H c o er £ O CD p-p po |
O* < CD p s oq p CD P° |
CD •Ö pj S 2* ro g “3. w1 |
p p i-i P ° er f3 CL P ^ po |
O* < rå p t+ CD po er |
ro r1 g ro S “3. pr |
p p H pr v er P Qj P° •ö po |
O* < rå ses crq P po er |
sr w U. pt |
|||||||||||||
1855-56 |
5 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
8 |
— |
0 |
— |
12 |
3 |
— |
1856-57 |
5 |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
0 |
— |
— |
— |
8 |
— |
6 |
— |
11 |
3 |
— |
1857-58 |
5 |
— |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
8 |
— |
6 |
— |
10 |
3 |
— |
1858-59 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
6 |
1 |
6 |
10 |
3 |
— |
1859-60 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
7 |
9 |
3 |
— |
1860-61 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
7 |
9 |
3 |
— |
1861-62 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
O |
— |
— |
— |
6 |
— |
11 |
— |
1 |
6 |
— |
1862-63 |
— |
. i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
6 |
— |
11 |
— |
1 |
4 |
— |
1863-64 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
6 |
— |
11 |
— |
1 |
4 |
— |
1864-65 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
3 |
— |
1865-66 |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
3 |
— |
1866-67 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
3 |
— |
1867-68 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
3 |
— |
1868-69 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
4 |
— |
1869-70 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
O |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
4 |
— |
1870-71 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
5 |
— |
1871-72 |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
6 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
4 |
— |
1872-73 |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
11 |
— |
— |
6 |
— |
1873-74 |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
11 |
— |
5 |
— |
1874-75 |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
11 |
— |
5 |
— |
1875-76 |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
11 |
— |
4 |
— |
1876-77 |
— |
i |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
11 |
— |
B |
— |
166
Tab. n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
O: oo p: P P er, ce po |
Arboga |
Köping |
Sala |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 0 Di N CD *0 P N (T P P 0 Di |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 0 Di n o •0 P ►i Er p 0 Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5’ Di © *0 P et- Er p 0 Di © |
|||||||||||||
M a H O •d £0 Di © *0 pc p 0 I*?* ct- o" 0 |
C» © ►1 pi er 0 O po et- CT o p er, |
Ständiga |
H SK era p |
0 rf C *0 P Di CD •0 P 0 K* er O* 0 |
O* < CD p» c*- 0 CD po et- CT o p4 er, |
Ständiga |
g SK 09 P |
0 ►i c *0 p Di © *0 po P 0 tV o" 0 |
O» -7 "1 P« et- 0 © p. et- CT o p er, |
Ständiga |
Hj M> p: crc p |
||||||||||
M 0 O et- p g» po |
O < er, 0 po |
CD i ^ ä? CD £ <2. tV B w |
M et- p r- *0 p. |
O* < o 2. p w |
CD « S. ® 3 gW |
w p g c o et- p 0 ® po |
O* < —. © JT 500 po |
© ■“K fi ^ äg »5 c» |
|||||||||||||
1855-56 |
1 |
— |
4 |
— |
2 |
i |
— |
6 |
— |
— |
4 |
2 |
2 |
_ |
4 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
_ |
1856-57 |
1 |
— |
7 |
— |
2 |
i |
— |
6 |
— |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
i |
— |
1857-58 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
6 |
— |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
i |
— |
1858-59 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
— |
6 |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
i |
— |
1859-60 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
— |
6 |
— |
4 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
i |
— |
1860-61 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
— |
6 |
— |
5 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
3 |
— |
1861-62 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
— |
7 |
— |
5 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
— |
5 |
1 |
3 |
— |
1862-63 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
— |
7 |
— |
5 |
2 |
2 |
— |
— |
4 |
5 |
1 |
3 |
— |
|
1863-64 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
2 |
— |
7 |
— |
5 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
6 |
— |
— |
3 |
— |
1864-65 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
3 |
— |
— |
7 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
6 |
— |
— |
3 |
— | |
1865-66 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
6 |
— |
— |
4 |
— |
1866-67 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
1 |
— |
—- |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
1867-68 |
— |
1 |
— |
8 |
2 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
1868-69 |
— |
1 |
— |
8 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
— |
— |
1869-70 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1870-71 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
1871-72 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
3 |
_ |
1872-73 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
1873-74 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
>—t oc 1 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
1875-76 |
— |
1 |
— |
7 |
1 |
I |
— |
1 |
1 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
1876-77 |
— |
1 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
- |
1 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
167
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
O: CO pa: P P Oq po |
Falun |
Hedemora |
Säter |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på. auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
P & H (D *Ö 8» ►1 B SB p & CD |
Inropade på auktion |
öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
|||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855-56 |
_ |
4 |
_ |
6 |
4 |
5 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
i |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1856-57 |
— |
2 |
— |
8 |
4 |
6 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
i |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1857-58 |
— |
2 |
— |
7 |
5 |
7 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
i |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1858-59 |
i |
— |
— |
7 |
4 |
8 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1859-60 |
i |
— |
i |
7 |
3 |
6 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1860-61 |
6 |
— |
i |
7 |
3 |
6 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
''— |
— |
1861-62 |
5 |
— |
i |
7 |
3 |
8 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1862-63 |
5 |
— |
2 |
6 |
2 |
7 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1863-64 |
4 |
— |
3 |
6 |
1 |
8 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
i |
— |
1864-65 |
— |
4 |
— |
9 |
1 |
8 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1865-66 |
— |
4 |
— |
9 |
1 |
7 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1866-67 |
— |
4 |
— |
9 |
1 |
4 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1867-68 |
— |
4 |
— |
9 |
1 |
5 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1868-69 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
4 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
—* |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1869-70 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
— |
i |
— |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1870-71 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1871—72 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1872-73 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
i |
— |
— |
1873-74 |
— |
4 |
— |
9 |
— |
6 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
—* |
— |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
—• |
1874-75 |
— |
4 |
— |
6 |
— |
6 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1875-76 |
— |
4 |
— |
6 |
— |
5 |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1876-77 |
— |
4 |
— |
6 |
— |
6 |
i |
i |
— |
2 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
168
Tab. n:o T. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
Gefle
Hudiksvall
Söderhamn
Minut handels -
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
Utskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855-56
1856-57
1857-58
1858-59
1859-60
1860-61
1861-62
För motstående åj
saknas uppgifter.
1862-63
1863-64
1864-65
1865-66
1866-67
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1871-72
1872-73
1873-74
1874-75
1875-76
Mindre partihandel
169
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
O: So: ö a er? CD »so |
Hernösand |
Sundsvall |
Ö stersund |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag j |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Med burskap el. privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med burskap |
|||||||||||||
1855-56 |
8 |
— |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
i |
7 |
— |
i |
3 |
_ |
_ |
i |
4 |
_ |
i |
_ |
_ |
1856-57 |
8 |
— |
5 |
— |
— |
5 |
— |
— |
i |
7 |
— |
i |
4 |
— |
— |
i |
4 |
— |
i |
— |
— |
1857-58 |
8 |
— |
5 |
— |
— |
6 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
i |
4 |
— |
— |
i |
4 |
— |
i |
— |
— |
1858-59 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
4 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
i |
5 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1859-60 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
6 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
i |
5 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1860-61 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
6 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
3 |
5 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1861-62 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
6 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
3 |
5 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1862-63 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
5 |
— |
8 |
— |
6 |
— |
3 |
4 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
—• |
1863-64 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
5 |
— |
6 |
— |
6 |
— |
3 |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1864-65 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
6 |
— |
6 |
— |
3 |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1865-66 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
6 |
— |
6 |
i |
6 |
i |
3 |
5 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1866-67 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
7 |
— |
— |
i |
— |
i |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
|
1867-68 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
7 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1868-69 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
8 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1869-70 |
— |
4 |
— |
3 |
— |
6 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
10 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1870-71 |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
9 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
11 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1871-72 |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
10 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
11 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1872-73 |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
9 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
13 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
— |
— |
1873-74 |
— |
3 |
— |
3 |
—• |
12 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
14 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
_ |
— |
1874-75 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
10 |
i |
— |
i |
— |
i |
— |
9 |
— |
— |
i |
— |
i |
i |
i |
— |
1875-76 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
10 |
— |
— |
i |
— |
i |
— |
10 |
— |
— |
i |
_ |
— |
i |
3 |
— |
1876-77 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
12 |
2 |
— |
4 |
— |
4 |
— |
10 |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
1 |
— |
170
Tab. n:o T. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter i städerna under
Luleå
Skellefte
Umeå
Minut handels -
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
Utskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855-56
1856-57
1857-58
1858-59
1859-60
1860-61
1861-1
1862—63
1863-64
1864-65
1865-66
1866-67
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1871-72
1872-73
1873-74
1874-75
1875-76
1876-77
Mindre partihandel
171
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77.
hej O: *1 03 p: P P Oq ce po 1-1 |
Piteå |
Haparanda |
||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 0 Di i-i CD *0 P i-i er £■ p p Pa CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5’ Di 1-1 CD <0 P i-i t? P P Di CD |
|||||||||
P >-i o 0 8» Di CD 0 8=o P 0 W O 0 |
o> < ce *-i po er p CD P« er er o p oq |
Ständiga |
H H> p: os’ p |
M P i-i O 0 P Cu CD 0 po p 0 pr er O 0 |
o« < CD P° B CD P° er O* O p crq |
Ständiga |
H3 H> p: os’ p |
|||||||
ö P H 0 O E? E° g» *0 po |
O» l-h < — ® _ jo o P er CD po |
CD ■“g p £ |
w a p *-i 0 o P ® *d po |
O» ro» < CD fa P er-os B CD P° er |
CD •~K •-i ^ a 3 ‘B. W s’3 |
|||||||||
1855-56.................. |
1 |
_ |
1 |
— |
i |
i |
— |
4 |
— |
_ |
— |
1 |
— |
_ |
1856-57.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
2 |
— |
|
1857-58.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
1858-59.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
1859-60.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
i |
— |
2 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
1860-61.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
i |
1 |
— |
1861-62.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
1 |
|
1862-63.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
i |
1 |
— |
1863-64.................. |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
1 |
— |
1864-65.................. |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1865-66.................. |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
2 |
|
1866-67.................. |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1867-68.................. |
— |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1868-69.................. |
— |
i |
— |
2 |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1869-70......... ......... |
— |
i |
— |
2 |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1870-71.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1871-72.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
3 |
— |
1872-73.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1873-74.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
2 |
— |
1874-75.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
i |
3 |
— |
1875-76................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
i |
1 |
2 |
— |
— |
— |
i |
3 |
— |
1876-77.................. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
i |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
172
Tab. n:o Y.
(Forts.) Antal försäljningsrättigheter på landsbygden under
Hd C: >-t ce p: P B CT<5 ce po |
Stockholms län |
Uppsala län |
Södermanlands län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Pj ►1 CD P H ct- E? P P Pj |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Pj CD ►d p <-t B* p p Pj |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5’ Pj rf CD ►d p tf P tf Pj |
|||||||||||||
p ►i O *0 p o* (6 *0 po p tf g* ct- o* tf |
C» < CD P» ct- P CD P° c* cr o p 09 |
Ständiga |
Hä H» p: P |
►H P f-t O •tf P Pi CD •d po p tf K* e+ o’ P |
C» < CD >-< po ri- ts CD P° O* O P 09 |
Ständiga |
g P? 09 P |
p >-< o *d p Pj CD ►d po p tf K* o’ tf |
O* CD H po tf CD po O* O p 09 |
Ständiga |
H p: 09 P |
||||||||||
c M Ss. O CD tf m |
O» §■§. CD P* |
•d ® CD tf’ B |
tf st •— Qj O O po |
O* < cf p4 09 p CD po C+ |
>d »-< esS CD CD B |
w p II 2". Pj PO |
O» < oi p £ CD po cl- |
*-< Sk ä» B |
|||||||||||||
1855-56 |
4 |
— |
18 |
— |
39 |
25 |
— |
— |
— |
2 |
— |
14 |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
11 |
6 |
— |
1856-57 |
4 |
— |
17 |
— |
33 |
27 |
— |
— |
— |
2 |
— |
14 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
11 |
4 |
— |
1857-58 |
4 |
— |
17 |
— |
29 |
24 |
— |
— |
— |
2 |
— |
14 |
4 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
17 |
16 |
— |
1858-59 |
4 |
— |
17 |
— |
29 |
30 |
— |
— |
— |
2 |
— |
13 |
6 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
15 |
16 |
— |
1859-60 |
3 |
— |
15 |
— |
29 |
28 |
— |
— |
— |
2 |
— |
13 |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
15 |
16 |
- |
1860-61 |
3 |
— |
14 |
— |
29 |
22 |
— |
— |
— |
1 |
— |
13 |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
13 |
16 |
— |
1861-62 |
4 |
— |
18 |
— |
24 |
28 |
— |
— |
— |
1 |
— |
10 |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
1 |
13 |
17 |
— |
1862-63 |
3 |
— |
18 |
— |
23 |
26 |
— |
— |
— |
1 |
— |
10 |
4 |
— |
2 |
1 |
— |
1 |
12 |
19 |
— |
1863-64 |
3 |
— |
20 |
— |
22 |
23 |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
3 |
— |
2 |
1 |
— |
1 |
12 |
22 |
— |
1864-65 |
3 |
— |
16 |
— |
19 |
18 |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
2 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
12 |
23 |
— |
1865-66 |
3 |
— |
16 |
— |
18 |
19 |
— |
1 |
— |
— |
— |
7 |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
11 |
21 |
— |
1866-67 |
3 |
— |
16 |
— |
18 |
20 |
— |
1 |
— |
— |
— |
7 |
2 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
11 |
22 |
— |
1867-68 |
1 |
— |
5 |
— |
17 |
14 |
— |
1 |
— |
— |
— |
6 |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
11 |
16 |
— |
1868-69 |
1 |
— |
5 |
— |
17 |
11 |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
2 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
10 |
22 |
— |
1869-70 |
— |
— |
5 |
— |
17 |
14 |
— |
1 |
— |
— |
— |
6 |
2 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
8 |
16 |
— |
1870-71 |
1 |
— |
4 |
— |
17 |
16 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
7 |
19 |
— |
1871-72 |
1 |
— |
4 |
— |
16 |
16 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
7 |
18 |
— |
1872-73 |
1 |
— |
4 |
— |
16 |
11 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
7 |
20 |
— |
1873-74 |
1 |
— |
3 |
— |
14 |
16 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
7 |
16 |
— |
1874-75 |
1 |
— |
4 |
— |
10 |
11 |
2 |
1 |
— |
— |
— |
3 |
3 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
6 |
15 |
1 |
1875-76 |
1 |
— |
4 |
— |
9 |
14 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
3 |
3 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
6 |
15 |
3 |
1876-77 |
1 |
— |
4 |
— |
8 |
17 |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
4 |
15 |
5 |
173
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
O: CD p: P P Oq ce po *-< |
Östergötlands län |
Jönköpings län |
Kronobergs län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj CD •d p >-t Er p P Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Oj i-< CD >d p *-< Er p P Oj CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P‘ Oj r* *d P >-< B p p Oj CD |
|||||||||||||
B O P Pj CD *Ö po p P tv er O* P |
O» H> -1 CD H P“ eT P CD po er o p oq |
Ständiga |
H3 p: oq'' P |
p H O w P Oj •ö po p p K o" P |
O sr CD H P° P CD P* O4 O p oq |
Ständiga |
Hj BK oq P |
P ►i o p Oj CD po p p g; o'' p |
O» < CD P° P CD P» er o1 o P Oq |
Ständiga |
Hj BK oq’ p |
||||||||||
M B 5 g Oj po |
O» CD _J po P er oq P CD po |
*0 >1 TO Oj p B |
M P EL*§ r+ P Bw po |
O* l-h < _j CD ga oq P CD po |
•ö >-< gK & oq. pj p* 3 |
i—i P p >-< &! 0 w po |
O l-h < II P er oq p CD po |
*p >1 åg Oq. Qj p’ B |
|||||||||||||
1855-56 |
1 |
— |
— |
— |
35 |
6 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
25 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
19 |
4 |
— |
1856-57 |
1 |
— |
1 |
— |
22 |
8 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
19 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
15 |
7 |
— |
1857-58 |
1 |
— |
2 |
— |
19 |
6 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
18 |
6 |
— |
i |
— |
— |
— |
13 |
6 |
— |
1858—59 |
2 |
— |
5 |
— |
23 |
11 |
— |
— |
— |
1 |
— |
17 |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
13 |
4 |
— |
1859-60 |
2 |
— |
6 |
— |
20 |
16 |
— |
— |
— |
1 |
— |
17 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
13 |
3 |
— |
1860-61 |
2 |
— |
3 |
— |
19 |
14 |
— |
— |
— |
1 |
— |
15 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
13 |
5 |
— |
1861-62 |
1 |
— |
2 |
— |
13 |
11 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
1 |
— |
i |
— |
1 |
13 |
4 |
— |
|
1862-63 |
4 |
— |
4 |
— |
16 |
18 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
1 |
— |
i |
— |
1 |
— |
13 |
4 |
— |
1863-64 |
4 |
— |
3 |
— |
16 |
15 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
1 |
— |
i |
— |
1 |
— |
13 |
4 |
— |
1864-65 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
17 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
12 |
5 |
— |
1865-66 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
14 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
12 |
6 |
— |
1866-67 |
4 |
i |
2 |
2 |
16 |
11 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
2 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
12 |
4 |
— |
1867-68 |
4 |
i |
2 |
2 |
16 |
14 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
2 |
— |
9 |
— |
1 |
— |
11 |
5 |
— |
1868-69 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
15 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
5 |
— |
2 |
— |
11 |
4 |
— |
1869-70 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
9 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
10 |
4 |
— |
1870-71 |
3 |
i |
1 |
2 |
16 |
21 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
14 |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
10 |
3 |
— |
1871-72 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
16 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
10 |
4 |
— |
1872-73 |
4 |
i |
1 |
2 |
16 |
16 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
5 |
— |
2 |
— |
10 |
4 |
— |
1873-74 |
5 |
i |
2 |
2 |
14 |
13 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
14 |
1 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
10 |
5 |
— |
1874-75 |
4 |
i |
2 |
2 |
13 |
14 |
75 |
— |
— |
1 |
— |
13 |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
10 |
5 |
4 |
1875-76 |
4 |
i |
3 |
2 |
10 |
13 |
64 |
— |
— |
1 |
— |
10 |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
9 |
5 |
3 |
1876-77 |
5 |
— |
4 |
— |
9 |
12 |
61 |
— |
— |
1 |
— |
9 |
2 |
3 |
2 |
— |
- |
— |
8 |
7 |
2 |
174
Talj. n:o T. (Ports.) Antal försäljningsrättigheter på landsbygden under
Försäljningsår |
Kalmar län |
Gotlands län |
Blekinge län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g p’ p H CD *d P H er P* P P P CD |
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g P P M CD *d p »-< P'' P P P CD |
Minut- handels- |
TJtskänknings- |
g 5’ P M CD *d p M er B p p p CD |
|||||||||||||
p h c >d P P CD *d p° p P ** er O P |
O Ml < CD M P° er P CD P° er D* O P er? |
Ständiga |
Hj H> Pj Öq'' p |
p H O •a p pi CD •d P° P P PC er o’ P |
0 3* CD M P» er P CD po er 01 O p er? |
Ständiga |
H3 CS £ er?’ p |
p* M o *d p p CD ►d po p p PC er o’ P |
O* < o ►i po er p CD po er O* O P er? |
Ständiga |
g § er?’ p |
||||||||||
M Ss. O CD B« P° |
O» < STS? 0? p CD er |
•d CD CD B |
p § 3 M- P P MC |
O’ M> <1 P° P er er? d CD po |
•d M äg CD CD er? P P B |
w P p M P o m P P° |
O3 Ml < CD p s er? p CD po |
•d M §£ °3. 01 p B |
|||||||||||||
1855-56 |
3 |
i |
— |
2 |
32 |
6 |
— |
— |
— |
1 |
— |
2 |
i |
— |
4 |
— |
4 |
— |
16 |
— |
— |
1856-57 |
5 |
i |
— |
2 |
27 |
5 |
— |
— |
— |
4 |
— |
2 |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
17 |
i |
— |
1857-58 |
2 |
i |
1 |
1 |
20 |
5 |
— |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
6 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
17 |
i |
— |
1858-59 |
1 |
i |
1 |
1 |
13 |
4 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
6 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
17 |
i |
— |
1859-60 |
1 |
i |
1 |
1 |
10 |
4 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
1 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
17 |
i |
— |
1860-61 |
1 |
i |
1 |
1 |
6 |
3 |
— |
5 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
— |
4 |
— |
2 |
— |
17 |
i |
— |
1861-62 |
3 |
i |
2 |
1 |
6 |
3 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
17 |
i |
— |
1862-63 |
2 |
i |
2 |
1 |
5 |
6 |
— |
6 |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
17 |
— |
— |
1863-64 |
2 |
i |
2 |
1 |
6 |
3 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
2 |
4 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
17 |
— |
— |
1864-65 |
1 |
i |
2 |
1 |
5 |
2 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
4 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
17 |
i |
— |
1865-66 |
1 |
i |
2 |
1 |
5 |
2 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
i |
— |
1 |
17 |
i |
— |
1866-67 |
1 |
i |
2 |
1 |
5 |
6 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
2 |
5 |
— |
— |
i |
1 |
1 |
17 |
i |
— |
1867-68 |
2 |
i |
2 |
1 |
5 |
5 |
— |
7 |
— |
1 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
i |
— |
1 |
17 |
i |
— |
1868-69 |
1 |
i |
2 |
1 |
5 |
6 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
i |
— |
1 |
17 |
2 |
— |
1869-70 |
2 |
i |
2 |
1 |
5 |
3 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
5 |
— |
— |
i |
— |
1 |
17 |
2 |
— |
1870-71 |
3 |
i |
2 |
1 |
5 |
5 |
— |
5 |
— |
2 |
— |
2 |
4 |
— |
— |
i |
— |
1 |
15 |
4 |
— |
1871-72 |
3 |
2 |
1 |
2 |
5 |
4 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
6 |
— |
— |
i |
— |
1 |
15 |
4 |
— |
1872-73 |
4 |
1 |
2 |
1 |
5 |
3 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
2 |
7 |
— |
— |
i |
— |
1 |
15 |
4 |
— |
1873-74 |
4 |
1 |
2 |
1 |
5 |
5 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
7 |
— |
— |
i |
— |
1 |
15 |
2 |
— |
1874-75 |
i |
1 |
1 |
1 |
5 |
8 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
2 |
4 |
3 |
1 |
i |
— |
1 |
15 |
3 |
— |
1875-76 |
3 |
2 |
— |
2 |
4 |
6 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
4 |
4 |
— |
i |
— |
1 |
14 |
4 |
— |
1876-77 |
3 |
1 |
— |
1 |
4 |
5 |
1 |
4 |
— |
3 |
— |
2 |
6 |
4 |
— |
i |
— |
1 |
14 |
3 |
— |
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
O: ►1 CD p: 0 0 crq po >1 |
Kristianstads län |
Malmöhus län |
Hallands län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P Di 1 CD •Ö P »1 ct- P* P P Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5 Di ►1 CD *0 P i-l C+ 0 P P Di CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g P D. *1 CD ►ö P »1 rr P1 P P Di CD |
|||||||||||||
M P 1 O « P Dj CD P» P P PT o'' p |
O» < CD ►i Po P CD po ct- C* O p" er? |
Ständiga |
g pi er?’ P |
P o •ö p Di CD Po P P pr e+ o’ P |
O» M» < CD 1 po p CD po O* O p* 01? |
Ständiga |
H SK oq" P |
P -j o p Di CD •ö Po P P pr o" p |
O» CD £ Po P CD P° er o p oq |
Ständiga |
Hj H> p: oq" p |
||||||||||
, M » 3 C O et *° §» *ö po |
O < ° P» oq P CD po C+ |
•ö *1 ås CD ® 5’ 3 |
pS et p p ® po |
O3 Ht, < er? 2* po oq p CD P« rt- |
•d 1 ås CD » oq Di 3 |
= 5 P O et & p ® •ö po |
O Zz P^ er? p CD P° |
*0 CD CD oq Di P B |
|||||||||||||
1855-56 |
14 |
— |
8 |
— |
43 |
31 |
— |
2 |
— |
24 |
— |
27 |
4 |
— |
i |
— |
— |
— |
18 |
i |
— |
1856-57 |
15 |
— |
10 |
— |
46 |
33 |
— |
3 |
— |
23 |
— |
28 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
17 |
i |
— |
1857-58 |
25 |
— |
7 |
— |
46 |
31 |
— |
3 |
— |
25 |
— |
28 |
7 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
17 |
i |
— |
1858—59 |
21 |
— |
6 |
— |
40 |
45 |
— |
4 |
— |
22 |
— |
28 |
8 |
— |
2 |
— |
— |
— |
17 |
2 |
— |
1859-60 |
24 |
— |
5 |
— |
40 |
53 |
— |
4 |
— |
22 |
— |
27 |
6 |
— |
2 |
— |
— |
— |
17 |
2 |
— |
1860-61 |
26 |
— |
7 |
— |
40 |
34 |
— |
5 |
— |
24 |
— |
27 |
4 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
16 |
2 |
— |
1861-62 |
34 |
— |
7 |
— |
38 |
36 |
— |
4 |
— |
23 |
— |
27 |
5 |
— |
2 |
— |
4 |
— |
15 |
2 |
— |
1862-68 |
36 |
— |
7 |
— |
38 |
36 |
— |
5 |
— |
25 |
— |
26 |
6 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
15 |
2 |
— |
1862-64 |
38 |
— |
5 |
— |
36 |
31 |
— |
6 |
— |
25 |
— |
26 |
5 |
— |
2 |
— |
3 |
— |
15 |
2 |
— |
1864-65 |
42 |
— |
6 |
— |
37 |
35 |
— |
5 |
— |
24 |
— |
26 |
5 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
15 |
2 |
— |
1865-66 |
39 |
— |
5 |
— |
34 |
40 |
— |
7 |
— |
24 |
— |
26 |
5 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
15 |
2 |
— |
1866-67 |
43 |
— |
10 |
— |
31 |
37 |
— |
5 |
— |
26 |
— |
26 |
10 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
15 |
2 |
— |
1867-68 |
44 |
— |
9 |
— |
31 |
43 |
— |
7 |
— |
21 |
— |
26 |
20 |
— |
1 |
- |
4 |
— |
15 |
3 |
— |
1868-69 |
41 |
— |
11 |
— |
31 |
38 |
— |
6 |
— |
32 |
— |
27 |
9 |
— |
1 |
— |
4 |
— |
15 |
3 |
— |
1869-70 |
43 |
— |
12 |
— |
31 |
40 |
— |
6 |
— |
31 |
— |
26 |
12 |
— |
2 |
— |
2 |
— |
15 |
2 |
— |
1870-71 |
42 |
— |
14 |
— |
31 |
50 |
— |
7 |
— |
31 |
— |
26 |
12 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
15 |
2 |
— |
1871-72 |
38 |
— |
13 |
— |
30 |
35 |
— |
9 |
— |
34 |
— |
26 |
13 |
- |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
2 |
— |
1872-73 |
42 |
— |
12 |
— |
30 |
41 |
— |
9 |
— |
35 |
— |
26 |
8 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
15 |
2 |
— |
1873-74 |
39 |
— |
14 |
— |
29 |
39 |
— |
9 |
— |
32 |
— |
25 |
8 |
— |
2 |
— |
1 |
— |
15 |
2 |
— |
1874-75 |
41 |
— |
13 |
— |
29 |
42 |
— |
11 |
— |
26 |
— |
27 |
7 |
11 |
4 |
— |
2 |
— |
15 |
2 |
4 |
1875-76 |
38 |
— |
8 |
— |
29 |
39 |
— |
8 |
— |
25 |
— |
26 |
8 |
9 |
8 |
— |
1 |
— |
15 |
2 |
4 |
1876-77 |
37 |
— |
7 |
— |
28 |
46 |
— |
12 |
— |
19 |
— |
26 |
6 |
15 |
6 |
— |
— |
— |
15 |
1 |
5 |
176
Tab. n:o V. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter på landsbygden under
Os H p: P P a<5 ce pjO |
Göteborgs o. Bobus län |
Elfsborgs län |
Skaraborgs län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5'' CU H O *d p t? p p CU cd |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
s p eu •i ct> *d p d p: p P eu CD |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
s p eu CD >d p d £ p P eu CD |
|||||||||||||
p ►i o *d P eu CD •d po P p pr o* d |
o> < CD £ P ® po O* O p er? |
Ständiga |
H3 M> p: er?'' SO |
M p ►i O •d p eu cd *d po p p pr o p |
O < CD d P« P cd P« et- d* O P er? |
Ständiga |
£ K> JK ro p |
p ►i o •d p eu CD *d po P P pr o p |
O» < (0 d P« P CD po a“ o p er? |
Ständiga |
Hj H> p: ro p |
||||||||||
p 2 o B« po |
O < rå P et-Oq P O po |
*d ås c'' B |
p p d i! M. CU B« |
O» -t 0*5 a po P et-CT? p (t> po et- |
*d ås CD CD er? pj 5* B |
M P P ^ e o £ eu O CD B« po |
O H> < få fS er? p CD po |
•d ►i ås CD CD ro eu B |
|||||||||||||
1855-56 |
16 |
_ |
13 |
— |
n |
4 |
— |
5 |
— |
— |
— |
44 |
8 |
— |
i |
—- |
3 |
— |
26 |
3 |
— |
1856-57 |
19 |
— |
13 |
— |
10 |
4 |
— |
2 |
— |
— |
— |
37 |
3 |
— |
i |
— |
4 |
— |
15 |
4 |
— |
1857-58 |
15 |
— |
13 |
— |
10 |
4 |
— |
4 |
— |
— |
— |
31 |
5 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
11 |
5 |
— |
1858-59 |
16 |
— |
14 |
— |
10 |
4 |
— |
2 |
— |
— |
— |
30 |
5 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
9 |
5 |
— |
1859-60 |
16 |
— |
14 |
— |
10 |
5 |
— |
6 |
— |
— |
— |
29 |
5 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
9 |
4 |
— |
1860-61 |
15 |
— |
22 |
— |
10 |
5 |
— |
6 |
— |
— |
— |
28 |
3 |
— |
6 |
— |
3 |
— |
9 |
4 |
— |
1861-62 |
15 |
— |
17 |
— |
10 |
6 |
— |
7 |
— |
— |
— |
27 |
4 |
— |
5 |
— |
3 |
— |
7 |
3 |
— |
1862-63 |
14 |
— |
17 |
— |
10 |
6 |
— |
8 |
— |
1 |
— |
27 |
3 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
7 |
4 |
— |
1863-64 |
15 |
— |
15 |
— |
10 |
6 |
— |
5 |
— |
1 |
— |
26 |
4 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
7 |
4 |
— |
1864-65 |
16 |
— |
15 |
— |
10 |
6 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
25 |
4 |
— |
8 |
— |
2 |
— |
7 |
4 |
— |
1865-66 |
16 |
— |
15 |
— |
10 |
6 |
— |
3 |
— |
2 |
— |
24 |
4 |
— |
8 |
— |
1 |
— |
n |
5 |
— |
1866-67 |
16 |
— |
14 |
— |
10 |
8 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
26 |
4 |
— |
12 |
— |
1 |
— |
6 |
7 |
— |
1867-68 |
17 |
— |
14 |
— |
9 |
8 |
— |
7 |
— |
2 |
— |
24 |
6 |
— |
9 |
— |
1 |
— |
6 |
3 |
— |
1868-69 |
1 |
— |
2 |
— |
9 |
8 |
— |
4 |
— |
2 |
— |
23 |
7 |
— |
13 |
— |
— |
— |
6 |
3 |
— |
1869-70 |
— |
— |
2 |
— |
9 |
10 |
— |
5 |
— |
— |
— |
22 |
5 |
— |
12 |
— |
— |
— |
6 |
3 |
— |
1870-71 |
— |
— |
2 |
— |
8 |
10 |
— |
4 |
— |
— |
— |
22 |
4 |
— |
11 |
— |
— |
— |
6 |
4 |
— |
1871-72 |
2 |
— |
2 |
— |
8 |
11 |
— |
6 |
— |
2 |
— |
21 |
5 |
— |
9 |
— |
— |
— |
6 |
5 |
— |
1872-73 |
1 |
— |
3 |
— |
8 |
11 |
— |
7 |
— |
2 |
1 |
22 |
10 |
— |
9 |
— |
— |
— |
5 |
5 |
— |
1873-74 |
— |
— |
3 |
— |
8 |
10 |
— |
11 |
— |
1 |
1 |
21 |
8 |
— |
7 |
— |
— |
— |
4 |
7 |
— |
1874-75 |
— |
— |
3 |
— |
8 |
10 |
— |
4 |
— |
— |
1 |
21 |
9 |
— |
7 |
— |
— |
— |
4 |
9 |
4 |
1875-76 |
1 |
— |
2 |
— |
8 |
10 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
21 |
8 |
— |
7 |
— |
— |
— |
4 |
6 |
6 |
] 1876-77 |
3 |
— |
— |
— |
8 |
13 |
— |
2 |
i |
1 |
1 |
21 |
8 |
2 |
7 |
— |
— |
— |
4 |
— |
7 |
177
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
F ö rs äl j n in gs år |
Yermlands län |
Örebro län |
Vestmanlands län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B Di >-t ro *ö SB N tT P D Di ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g 5'' Di H ro *0 p E5 p EJ Di ro |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
g B Di n ro ►d p i-i £ p B Di ro |
|||||||||||||
B i-i c ►ö - Oj ro *ö P° P C K CT o'' EJ |
O» < (0 >-< P« EJ ro p. o* o p W3 |
Ständiga |
H3 H» sb: er?'' p |
EJ >-i o *0 Di •ö po p C IV er o'' EJ |
O* l-b < O H P» B ro p« er O* O P er? |
Ständiga |
H SK er?'' p |
EJ H O *d p ro *ö p. P P W o EJ |
O» < ro po er B ro p. er o* o p* er? |
Ständiga |
H3 P? er?'' P |
||||||||||
B p ^ c o g P M. Di o ro P« |
O l-h < |§ po |
tJ äg cd ro b'' 3 |
M EJ p £ D ,2 5* o'' ro* po |
O ◄ -i po er? EJ po er |
w l-l. å-S ro ro 5* B |
B p i-i B© il. eu |
O M» o EL P £r er? 0 p. er |
•-1 ås er?. Di 3 |
|||||||||||||
1855-56 |
2 |
1 |
i |
1 |
10 |
17 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
l |
__ |
__ |
3 |
7 |
3 |
|
1856—57 |
5 |
1 |
l |
1 |
8 |
14 |
— |
— |
— |
— |
— |
23 |
10 |
— |
i |
— |
— |
3 |
4 |
5 |
— |
1857-58 |
5 |
1 |
i |
1 |
6 |
9 |
— |
l |
— |
— |
— |
20 |
n |
— |
l |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
— |
1858-59 |
3 |
1 |
l |
1 |
2 |
10 |
— |
l |
— |
— |
— |
17 |
8 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
— |
1859-60 |
4 |
1 |
l |
1 |
3 |
7 |
— |
l |
— |
— |
— |
17 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
3 |
3 |
— |
1860-61 |
5 |
1 |
l |
1 |
2 |
8 |
— |
l |
— |
— |
— |
16 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
3 |
4 |
— |
1861-62 |
3 |
1 |
2 |
1 |
2 |
10 |
— |
l |
— |
— |
— |
13 |
8 |
— |
3 |
— |
—- |
2 |
2 |
7 |
— |
1862-63 |
3 |
1 |
1 |
1 |
3 |
10 |
— |
l |
— |
— |
— |
12 |
9 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
7 |
i |
1863-64 |
6 |
1 |
1 |
1 |
2 |
9 |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
6 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
4 |
l |
1864-65 |
4 |
1 |
— |
1 |
2 |
9 |
— |
l |
— |
— |
— |
11 |
4 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
5 |
i |
1865-66 |
5 |
1 |
— |
1 |
2 |
11 |
— |
l |
— |
— |
— |
10 |
3 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
5 |
l |
1866-67 |
7 |
1 |
— |
1 |
1 |
11 |
— |
l |
— |
— |
— |
8 |
3 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
2 |
6 |
i |
1867-68 |
8 |
1 |
— |
1 |
1 |
12 |
— |
l |
— |
— |
— |
7 |
5 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
2 |
9 |
l |
1868-69 |
9 |
1 |
— |
1 |
1 |
11 |
— |
i |
— |
— |
— |
6 |
4 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
6 |
l |
1869-70 |
11 |
1 |
— |
1 |
1 |
9 |
— |
l |
— |
— |
— |
6 |
3 |
— |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
5 |
— |
1870-71 |
9 |
1 |
1 |
1 |
1 |
12 |
— |
2 |
— |
— |
— |
6 |
4 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
2 |
6 |
— |
1871-72 |
9 |
1 |
1 |
1 |
1 |
13 |
— |
2 |
— |
— |
— |
6 |
4 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
2 |
7 |
— |
1872-73 |
10 |
1 |
— |
1 |
1 |
15 |
— |
2 |
— |
— |
— |
6 |
3 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
2 |
6 |
— |
1873-74 |
3 |
1 |
1 |
1 |
1 |
16 |
— |
1 |
— |
— |
— |
6 |
3 |
— |
2 |
— |
— |
1 |
2 |
7 |
— |
1874-75 |
6 |
1 |
— |
2 |
1 |
12 |
— |
1 |
— |
— |
— |
6 |
3 |
—- |
2 |
— |
— |
— |
2 |
8 |
— |
1875-76 |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
10 |
i |
1 |
— |
— |
— |
6 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
8 |
— |
1876-77 |
2 |
1 |
— |
2 |
1 |
12 |
3 |
1 |
— |
— |
— |
5 |
3 |
— |
1 |
— |
— |
— |
2 |
11 |
— |
Bihang till bränvinslagstift.-komiténs Isänkande.
12
178
Tab. n:o Y. (Forts.) Antal försäljningsrättigheter på landsbygden under
Vesternorrlands län
Gefleborgs län
Kopparbergs län
Minut handels -
Minut handels -
Minut handels -
Utskänknings -
Ständiga
Ständiga
Ständiga
1855-56
1856-57
1857-58
1858-59
1859-60
1860-61
1861-62
1862-63
1863-64
1864-65
1865-66
1866-67
1867-68
1868-69
1869-70
1870-71
1871-72
1872-73
1873-74
1874-75
1876-77
Mindre partihandel
försäljningsåren från och med 1855—56 till och med 1876—77. (Forts.)
Försäljningsår |
Jemtlands län |
Vesterbottens län |
Norrbottens län |
||||||||||||||||||
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
Minut- handels- |
Utskänknings- |
Mindre partihandel |
|||||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Ständiga |
Tillfälliga |
||||||||||
Inropade på auktion |
Öfverlåtne åt bolag |
Med privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med privilegium |
Inropade på |
Öfverlåtne åt |
Med privilegium |
|||||||||||||
1855—56 |
i |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
X |
— |
3 |
_ |
_ |
_ |
7 |
_ |
_ |
1856-57 |
i |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
XI |
— |
— |
1857-58 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
9 |
— |
— 1 |
1858-59 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
i |
— |
3 |
— |
— |
— |
9 |
— |
— '' |
1859-60 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
x |
— |
2 |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
1860-61 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
i |
— |
2 |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
1861-62 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
7 |
— |
— |
1862-68 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
X |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
9 |
— |
— |
1863-64 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
9 |
— |
— |
1864-65 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
2 |
—: |
1865—66 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
2 |
— |
1866-67 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
X |
— |
1867-68 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
X |
— |
1868-69 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
2 |
— |
1869-70 |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
4 |
— |
— |
— |
i |
—'' |
8 |
2 |
— |
1870-71 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
2 |
—1 |
1871-72 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
i |
i |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
2 |
— |
1872-73 |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
— |
i |
i |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
2 |
— |
1873-74 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
i |
i |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
8 |
3 |
— |
1874-75 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
— |
i |
■— |
6 |
3 |
— |
1875-76 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
i |
— |
5 |
3 |
5 |
1876-77 |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
X |
— |
1 |
— |
i |
— |
3 |
2 |
2 |
180
Tab. 11:0 TT. Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Hela riket........................ |
837,898 |
1,000,123 |
1,077,885 |
1,248,107 |
1,286,161 |
1,372,836 |
1,466,261 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
131,819 |
174,099 |
178,140 |
216,992 |
214,636 |
228,309 |
246,029 |
» städer ..................... |
573,881 |
665,190 |
740,098 |
860,490 |
906,930 |
973,052 |
1,043,473 |
» landskommuner ......... |
124,959 |
154,595 |
152,061 |
163,176 |
156,881 |
162,663 |
167,914 |
» provisioner ............... |
7,207 |
6,239 |
7,686 |
7,449 |
7,714 |
8,812 |
8,845 |
Stockholms stad ............... |
170,653 |
175,729 |
190,888 |
208,721 |
219,433 |
231,060 |
235,582 |
deraf behållen andel ......... |
165,474 |
171,312 |
185,678 |
203,405 |
213,976 |
224,539 |
229,202 |
» provisioner ............... |
5,179 |
4,417 |
5,210 |
5,316 |
5,457 |
6,521 |
6,380 |
Stockholms län.................. |
24,498 |
22,424 |
22,624 |
31,666 |
29,123 |
29,882 |
30,219 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
4,912 |
4,488 |
2,774 |
8,642 |
5,975 |
6,014 |
6,258 |
» städer ..................... |
9,691 |
9,898 |
11,400 |
13,368 |
13,400 |
15,288 |
15,154 |
» landskommuner ......... |
9,844 |
7,991 |
8,403 |
9,607 |
9,566 |
8,518 |
8,746 |
» provisioner ............... |
51 |
47 |
47 |
59 |
182 |
62 |
61 |
Uppsala län ..................... |
24,723 |
25,565 |
29,252 |
31,330 |
30,320 |
29,063 |
30,047 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
5,134 |
6,223 |
5,861 |
6,630 |
5,918 |
5,879 |
5,837 |
» städer ..................... |
16,436 |
17,163 |
20,025 |
20,635 |
20,639 |
20,032 |
21,048 |
» landskommuner ......... |
2,994 |
2,974 |
3,155 |
3,933 |
3,560 |
2,938 |
2,949 |
» provisioner ............... |
159 |
205 |
211 |
232 |
203 |
214 |
213 |
Södermanlands län............ |
29,982 |
36,001 |
34,645 |
43,418 |
46,240 |
45,503 |
52,345 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
5,595 |
7,088 |
8,012 |
8,708 |
9,462 |
9,214 |
9,634 |
» städer ..................... |
18,879 |
23,553 |
25,473 |
27,445 |
29,226 |
28,723 |
33,255 |
» landskommuner ......... |
5,420 |
5,288 |
1,079 |
7,179 |
7,452 |
7,473 |
9,360 |
» provisioner ............... |
88 |
72 |
81 |
86 |
100 |
93 |
96 |
Östergötlands län ............ |
59,472 |
71,197 |
94,830 |
107,019 |
105,381 |
99,228 |
104,068 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
11,442 |
14,850 |
18,462 |
22,029 |
20,828 |
18,579 |
18,304 |
» städer ..................... |
37,627 |
46,091 |
63,800 |
69,140 |
68,325 |
67,249 |
75,330 |
» landskommuner ......— |
9,964 |
9,968 |
12,359 |
15,603 |
16,034 |
13,230 |
10,249 |
» provisioner ............... |
449 |
288 |
209 |
247 |
194 |
170 |
185 |
181
fördelning under kalenderåren 1856—69.
1863 |
1864 |
1865 |
1886 |
1867 |
1868 |
1869 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kroöor |
Kronor |
Kronor |
|
1,496,577 |
1,584,586 |
1,663,156 |
1,663,778 |
1,676,336 |
1,682,679 |
1,595,996 |
Hela riket |
16,348 |
159,685 |
218,496 |
221,209 |
214,318 |
212,238 |
200,060 |
deraf landsting |
260,049 |
240,188 |
238,024 |
247,863 |
246,410 |
251,083 |
243,550 |
>| hushållningssällskap |
1,062,185 |
1,023,221 |
1,057,502 |
1,043,479 |
1,060,675 |
1,077,767 |
1,045,779 |
>| städer |
169,074 |
151,458 |
135,103 |
132,751 |
136,251 |
107,368 |
95,658 |
» landskommuner |
8,921 |
10,034 |
14,031 |
18,486 |
18,682 |
14,223 |
10,949 |
» provisioner |
241,996 |
304,021 |
411,035 |
392,826 |
404,879 |
370,370 |
342,722 |
Stockholms stad |
235,667 |
296,878 |
399,533 |
376,493 |
388,921 |
359,308 |
334,220 |
deraf behållen andel |
6,429 |
7,143 |
11,502 |
16,333 |
15,958 |
11,062 |
8,502 |
» provisioner |
31,102 |
37,614 |
35,493 |
35,125 |
34,880 |
29,538 |
22,970 |
Stockholms län |
— |
7,180 |
6,371 |
6,436 |
6,467 |
5,805 |
3,018 |
deraf landsting |
6,687 |
7,178 |
6,371 |
6,436 |
6,467 |
5,805 |
3,018 |
» hushållningssällskap |
14,968 |
13,767 |
13,596 |
13,902 |
14,177 |
13,107 |
12,782 |
» städer |
9,383 |
9,419 |
9,086 |
8,286 |
7,703 |
4,761 |
4,094 |
» landskommuner |
64 |
70 |
69 |
65 |
66 |
60 |
58 |
» provisioner |
29,520 |
33,889 |
35,388 |
36,507 |
38,326 |
46,142 |
33,516 |
Uppsala län |
— |
1,674 |
7,066 |
7,287 |
7,650 |
9,210 |
6,690 |
» landsting |
5,896 |
7,023 |
7,066 |
7,287 |
7,650 |
9,210 |
6,690 |
» hushållningssällskap |
20,500 |
22,891 |
19,197 |
19,695 |
20,281 |
25,591 |
18,564 |
ii städer |
2,917 |
2,084 |
1,988 |
2,165 |
2,668 |
2,039 |
1,505 |
» landskommuner |
208 |
217 |
71 |
73 |
77 |
92 |
67 |
» provisioner |
51,520 |
59,818 |
65,139 |
66,615 |
72,226 |
62,452 |
60,442 |
Södermanlands län |
— |
3,941 |
12,283 |
13,500 |
13,787 |
12,659 |
11,959 |
deraf landsting |
9,361 |
8,914 |
11,868 |
13,521 |
14,311 |
12,944 |
11,959 |
» hushållningssällskap |
35,391 |
34,834 |
34,338 |
35,396 |
35,914 |
30,485 |
31,494 |
» städer |
6,686 |
12,006 |
6,545 |
4,092 |
8,036 |
6,284 |
4,859 |
» landskommuner |
82 |
123 |
105 |
106 |
178 |
80 |
171 |
» provisioner |
125,188 |
129,079 |
126,984 |
122,985 |
119,450 |
108,765 |
91,347 |
Östergötlands län |
— |
19,909 |
19,573 |
18,985 |
18,020 |
15,497 |
12,679 |
deraf landsting |
20,351 |
19,877 |
19,573 |
18,985 |
18,020 |
15,497 |
12,679 |
» hushållningssällskap |
90,920 |
75,452 |
78,592 |
77,501 |
74,940 |
70,412 |
58,700 |
» städer |
13,720 |
13,663 |
8,666 |
7,314 |
8,302 |
6,503 |
6,839 |
» landskommuner |
197 |
188 |
560 |
180 |
168 |
856 |
450 |
» provisioner |
182
Tat». n:o Yl. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Jönköpings län ............... |
20,646 |
21,617 |
21,910 |
23,673 |
26,756 |
28,572 |
28,909 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
4,226 |
4,271 |
4,187 |
4,722 |
4,902 |
5,017 |
5,770 |
» städer ..................... |
10,181 |
11,984 |
12,826 |
13,374 |
15,976 |
17,313 |
17,389 |
» landskommuner ......... |
6,198 |
5,319 |
4,855 |
5,529 |
5,829 |
6,192 |
5,692 |
» provisioner ............... |
42 |
43 |
42 |
48 |
49 |
50 |
58 |
Kronobergs län ............... |
6,753 |
6,585 |
8,632 |
9,237 |
9,370 |
9,163 |
9,953 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
1,348 |
1,315 |
1,722 |
1,850 |
1,870 |
1,829 |
1,987 |
» stad ........................ |
2,582 |
2,495 |
3,630 |
4,253 |
4,457 |
4,393 |
4,393 |
» landskommuner ......... |
2,815 |
2,764 |
3,263 |
3,116 |
3,024 |
2,923 |
3,553 |
» provisioner ............... |
8 |
11 |
17 |
19 |
19 |
18 |
20 |
Kalmar län ..................... |
40,451 |
45,120 |
44,581 |
51,832 |
53,282 |
69,432 |
75,772 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
9,402 |
9,264 |
9,626 |
10,772 |
10,295 |
14,114 |
15,773 |
» städer ..................... |
15,263 |
22,936 |
24,664 |
28,658 |
35,617 |
41,946 |
41,917 |
» landskommuner ......... |
15,702 |
12,827 |
10,296 |
12,294 |
7,267 |
13,231 |
17,924 |
» provisioner ............... |
94 |
93 |
96 |
108 |
103 |
141 |
158 |
Gotlands län..................... |
4,739 |
5,913 |
6,147 |
8,628 |
8,771 |
9,806 |
25,463 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
946 |
1,180 |
1,227 |
1,722 |
1,751 |
1,957 |
5,082 |
»> stad ........................ |
3,544 |
3,609 |
3,600 |
5,470 |
5,533 |
5,599 |
18,525 |
» landskommuner ......... |
240 |
1,113 |
1,308 |
1,419 |
1,469 |
2,230 |
1,805 |
» provisioner ............... |
9 |
11 |
12 |
17 |
18 |
20 |
51 |
Blekinge län..................... |
25,974 |
35,681 |
44,336 |
51,829 |
52,470 |
49,853 |
50,878 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
5,105 |
7,013 |
8,708 |
10,327 |
10,643 |
9,966 |
10,155 |
» städer ..................... |
15,300 |
23,335 |
29,584 |
35,282 |
36,546 |
34,623 |
35,189 |
» landskommuner ......... |
5,517 |
5,263 |
5,957 |
6,117 |
5,174 |
5,164 |
5,432 |
» provisioner ............... |
52 |
70 |
87 |
103 |
107 |
100 |
102 |
1S3
fördelning under kalenderåren 1856—69. (Forts.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1868 |
1869 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
34,012 |
46,154 |
38,815 |
35,024 |
29,928 |
30,771 |
34,549 |
Jönköpings län |
— |
3,953 |
7,692 |
7,376 |
6,031 |
6,112 |
6,896 |
deraf landsting |
G,789 |
8,121 |
7,692 |
7,376 |
6,031 |
6,112 |
6,896 |
» hushållningssällskap |
19,801 |
27,537 |
18,838 |
16,600 |
11,120 |
15,013 |
17,877 |
» städer |
7,351 |
6,162 |
4,516 |
3,598 |
3,386 |
3,382 |
2,811 |
» landskommuner |
68 |
81 |
77 |
71 |
60 |
62 |
69 |
, provisioner |
11,835 |
12,182 |
10,188 |
8,637 |
9,639 |
9,801 |
9,015 |
Kronobergs län |
— |
578 |
2,031 |
1,721 |
1,727 |
1,977 |
1,801 |
deraf landsting |
2,370 |
2,511 |
2,031 |
1.721 |
1,727 |
1,977 |
1,801 |
» hushållningssällskap |
1,383 |
3,835 |
2,137 |
2,137 |
3,113 |
3,113 |
3,113 |
» stad |
5,058 |
5,203 |
3,963 |
3,035 |
3,015 |
2,723 |
2,285 |
» landskommuner |
21 |
25 |
20 |
17 |
27 |
11 |
15 |
» provisioner |
76,350 |
66,090 |
66,418 |
65,621 |
63,152 |
54,445 |
60,175 |
Kalmar län |
7,161 |
11,819 |
13,285 |
13,071 |
12,177 |
10,860 |
12,102 |
deraf landsting |
15,256 |
11,992 |
13,285 |
13,071 |
12,177 |
10,860 |
12,102 |
» hushållningssällskap |
13,775 |
36,513 |
33,803 |
31,119 |
32,209 |
28,150 |
31,919 |
» städer |
9,705 |
5,616 |
5,912 |
1,929 |
6,167 |
1,166 |
3,925 |
» landskommuner |
153 |
120 |
133 |
131 |
122 |
109 |
127 |
» provisioner |
25,218 |
25,234 |
24,839 |
25,078 |
23,701 |
20,998 |
21,333 |
Gotlands län |
— |
2,500 |
1,958 |
1,926 |
1,731 |
1,191 |
4,258 |
deraf landsting |
5,031 |
5,037 |
1,958 |
1,926 |
1,731 |
1,191 |
4,258 |
» hushållningssällskap |
18,198 |
16,116 |
13,652 |
13,620 |
12,962 |
11,110 |
11,367 |
» stad |
1,636 |
1,531 |
1,221 |
1,557 |
1,230 |
1,131 |
1,407 |
« landskommuner |
50 |
50 |
50 |
19 |
17 |
12 |
13 |
» provisioner |
53,370 |
48,009 |
52,651 |
46,997 |
26,565 |
26,384 |
32,711 |
Blekinge län |
— |
— |
10,527 |
9,387 |
5,300 |
5,052 |
6,568 |
deraf landsting |
10,166 |
10,988 |
10,527 |
9,396 |
5,300 |
5,052 |
6,668 |
» hushållningssällskap |
36,176 |
30,611 |
26,100 |
22,915 |
11,119 |
11,761 |
11,203 |
» städer |
6,322 |
6,300 |
5,092 |
5,208 |
1,793 |
1,168 |
5,306 |
» landskommuner |
106 |
no |
105 |
91 |
53 |
51 |
66 |
» provisioner |
184
Tal). n:o VI. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Kristianstads län............... |
25.405 |
25,431 |
27,243 |
28,204 |
30,181 |
36,101 |
41,739 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap ... |
4,962 |
5,147 |
5,532 |
5,459 |
5,969 |
7,052 |
8,412 |
» städer ..................... |
12,181 |
11,890 |
12,055 |
14,039 |
14,397 |
18,467 |
19,002 |
» landskommuner ......... |
8,209 |
8,342 |
9,601 |
8,666 |
9,766 |
10,511 |
14,241 |
» provisioner ............... |
53 |
52 |
55 |
40 |
59 |
71 |
84 |
Malmöhus län .................. |
73,742 |
85,543 |
76,598 |
97,381 |
94,674 |
117,021 |
130,020 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
15,240 |
19,047 |
15,804 |
19,216 |
19,560 |
24,863 |
26,373 |
» städer ..................... |
48,547 |
66,191 |
48,961 |
64,816 |
64,401 |
80,967 |
92,581 |
» landskommuner ......... |
9,802 |
10,128 |
11,675 |
13,150 |
10,516 |
10,942 |
10,802 |
» provisioner ............... |
153 |
177 |
158 |
199 |
197 |
249 |
264 |
Hallands län..................... |
18,755 |
21,022 |
23,360 |
26,432 |
30,112 |
35,081 |
42,122 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
3,942 |
4,223 |
4,902 |
5,542 |
6,275 |
8,627 |
7,772 |
» städer ..................... |
11,510 |
13,225 |
13,925 |
16,335 |
19,916 |
21,380 |
29,522 |
» landskommuner............ |
3,214 |
3,541 |
3,908 |
4,452 |
3,888 |
4,988 |
4,750 |
» provisioner ............... |
89 |
33 |
625 |
103 |
33 |
86 |
78 |
Göteborgs o. Holms län ... |
71,197 |
126,616 |
131,822 |
155,176 |
169,467 |
177,458 |
176,897 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
14,211 |
25,274 |
26,312 |
30,975 |
33,826 |
35,421 |
35,309 |
» städer ..................... |
47,010 |
73,646 |
78,274 |
94,179 |
107,063 |
117,252 |
118,847 |
» landskommuner ......... |
9,834 |
27,451 |
26,973 |
29,712 |
28,240 |
24,431 |
22,387 |
» provisioner ............... |
142 |
245 |
263 |
310 |
338 |
354 |
354 |
Elfsborgs län ................. |
41,720 |
49,680 |
56,034 |
52,558 |
55,329 |
58,773 |
65,046 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
8,474 |
10,502 |
10,939 |
10,533 |
12,217 |
12,069 |
12,572 |
» städer ..................... |
25,140 |
26,774 |
34,355 |
33,357 |
33,350 |
37,762 |
41,659 |
» landskommuner ......... |
8,021 |
12,291 |
10,630 |
8,562 |
9,640 |
8,821 |
10,689 |
» provisioner ............... |
85 |
113 |
no |
106 1 |
122 1 |
121 |
126 |
185
fördelning under kalenderåren 1856—69. (Forts.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1888 |
1889 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
45,160 |
37,296 |
41,933 |
36,976 |
38,618 |
41,619 |
40,854 |
Kristianstads län |
— |
3,995 |
8,393 |
7,361 |
7,708 |
8,307 |
8,168 |
deraf landsting |
8,876 |
8,351 |
8,393 |
7,361 |
7,708 |
8,307 |
8,168 |
» hushållningssällskap |
21,003 |
12,688 |
12,207 |
12,067 |
12,397 |
14,049 |
13,888 |
» städer |
16,192 |
12,181 |
12,856 |
10,113 |
10,728 |
10,873 |
10,548 |
» landskommuner |
89 |
81 |
84 |
74 |
77 |
83 |
82 |
» provisioner |
120,447 |
144,516 |
137,814 |
156,337 |
174,201 |
166,395 |
138,371 |
Malmöhus län |
— |
24,551 |
26,539 |
31,775 |
34,873 |
33,232 |
27,172 |
deraf landsting |
27,628 |
24,551 |
26,539 |
31,775 |
34,873 |
33,232 |
27,172 |
» hushållningssällskap |
90,012 |
87,426 |
76,072 |
82,696 |
93,561 |
90,308 |
71,971 |
» städer |
11,644 |
7,742 |
8,402 |
9,780 |
10,550 |
9,296 |
9,784 |
» landskommuner |
263 |
246 |
262 |
311 |
344 |
327 |
272 |
» provisioner |
38,607 |
35,945 |
28,853 |
28,828 |
28,808 |
24,801 |
27,331 |
Hallands län |
2,833 |
5,658 |
6,762 |
5,706 |
4,734 |
5,232 |
6,280 |
deraf landsting |
7,092 |
5,658 |
5,762 |
5,706 |
4,734 |
6,232 |
5,280 |
» hushållningssällskap |
24,118 |
21,458 |
13,925 |
14,077 |
13,757 |
10,728 |
13,202 |
» städer |
4,385 |
3,114 |
3,346 |
3,282 |
3,534 |
3,564 |
3,516 |
» landskommuner |
179 |
57 |
58 |
57 |
47 |
45 |
53 |
» provisioner |
178,876 |
181,833 |
168,667 |
176,009 |
198,027 |
240,897 |
273,340 |
Göteborgs o. Bohus län |
— |
10,361 |
12,574 |
12,187 |
10,216 |
8,547 |
11,136 |
deraf landsting |
36,704 |
36,294 |
33,666 |
35,132 |
39,526 |
48,083 |
64,599 |
» hushållningssällskap |
120,216 |
115,951 |
105,514 |
109,127 |
123,046 |
179,365 |
203,367 |
» städer |
22,699 |
18,864 |
16,677 |
19,212 |
24,844 |
4,421 |
3,892 |
» landskommuner |
357 |
363 |
336 |
351 |
395 |
481 |
346 |
» j ro visioner |
59,346 |
56,064 |
48,056 |
48,464 |
49,217 |
50,609 |
50,684 |
Elfsborgs län |
5,400 |
8,796 |
10,419 |
5,858 |
9,154 |
9,267 |
9,670 |
deraf landsting |
10,929 |
8,763 |
10,419 |
6,858 |
9,154 |
9,267 |
9,670 |
» hushållningssällskap |
34,301 |
31,659 |
21,089 |
29,227 |
24,383 |
26,390 |
26,816 |
» städer |
8,606 |
6,757 |
6,027 |
7,464 |
6,435 |
5,595 |
4,451 |
» landskommuner |
no |
89 |
102 |
57 |
91 |
90 |
77 |
» provisioner |
186
Tal). n:o TI. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Skaraborgs län.................. |
34.543 |
46,726 |
51,098 |
51,740 |
60,932 |
65,380 |
59,630 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
6,779 |
12,168 |
9,478 |
11,500 |
12,018 |
12,798 |
13,613 |
» städer ..................... |
21,443 |
29,333 |
36,338 |
34,212 |
43,878 |
46,922 |
39,916 |
» landskommuner ......... |
6,249 |
6,150 |
6,193 |
5,921 |
4,940 |
5,534 |
5,967 |
» provisioner ............... |
72 |
86 |
89 |
107 |
96 |
126 |
144 |
Yermlands lätt.................. |
20,670 |
25,541 |
28,999 |
36,812 |
36,514 |
38,641 |
42,139 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap------ |
4,662 |
5,135 |
6,235 |
7,543 |
7,341 |
8,001 |
8,427 |
» städer ..................... |
12,996 |
12,759 |
16,539 |
26,471 |
26,029 |
26,833 |
29,887 |
» landskommuner ......... |
2,987 |
7,695 |
6,170 |
2,725 |
3,054 |
3,726 |
3,741 |
» provisioner ............... |
42 |
52 |
55 |
73 |
90 |
81 |
84 |
Örebro lätt........................ |
23,334 |
38,670 |
35,251 |
36,178 |
37,413 |
42,785 |
46,364 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
_* |
8,853 |
6,000 |
7,579 |
8,159 |
8,000 |
11,294 |
» städer ..................... |
23,334 |
24,894 |
22,744 |
23,909 |
24,523 |
29,986 |
28,942 |
» landskommuner ......... |
_* |
4,870 |
6,420 |
4,612 |
4,649 |
4,714 |
6,041 |
» provisioner ............... |
_* |
53 |
87 |
78 |
82 |
85 |
87 |
Yestmanlands län ............ |
29,104 |
29,548 |
29,660 |
35,331 |
36,873 |
47/505 |
64,885 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
6,279 |
6,158 |
6,028 |
7,230 |
7,416 |
9,569 |
13,047 |
» städer ..................... |
19,029 |
20,480 |
21,614 |
25,486 |
27,130 |
35,410 |
49,700 |
» landskommuner ......... |
3,621 |
2,883 |
2,004 |
2,599 |
2,311 |
2,520 |
2,105 |
» provisioner ............... |
276 |
27 |
14 |
16 |
16 |
6 |
33 |
Kopparbergs län.............- |
33,865 |
38,112 |
35,365 |
57,303 |
49,474 |
49,327 |
55,298 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
6,790 |
7,851 |
7,313 |
11,820 |
9,859 |
9,784 |
11,003 |
» städer ..................... |
16,602 |
18,491 |
16,585 |
32,958 |
24,560 |
24,378 |
28,171 |
» landskommuner ......... |
10,616 |
11,703 |
11,404 |
12,414 |
14,961 |
15,072 |
16,019 |
» provisioner ............... |
68 |
67 |
63 |
in |
94 |
93 |
105 |
* Uppgifter saknas å hushållningssällskapets och landskommunernas andelar samt å provisioner.
187
fördelning under kalenderåren 1856—69. (Forts.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1868 |
1869 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
62.362 |
57,216 |
74,776 |
63,983 |
54,196 |
65,887 |
61,879 |
Skaraborgs län |
— |
6,485 |
13,558 |
11,164 |
10,643 |
13,134 |
12,295 |
deraf landsting |
13,120 |
13,524 |
13,558 |
13,452 |
11,123 |
13,134 |
12,295 |
» hushållningssällskap |
42,146 |
31,483 |
41,158 |
32,759 |
26,474 |
33,908 |
33,169 |
» städer |
6,982 |
5,576 |
6,378 |
6,437 |
6,833 |
5,593 |
3,981 |
» landskommuner |
114 |
148 |
124 |
151 |
123 |
118 |
139 |
» provisioner |
42,354 |
46,826 |
42,125 |
43,638 |
46,934 |
54,887 |
54,053 |
Yermlands lön |
— |
8,024 |
7,810 |
8,110 |
9,319 |
10,994 |
10,792 |
deraf landsting |
8,469 |
8,024 |
7,810 |
8,110 |
9,319 |
10,994 |
10,792 |
» hushållningssällskap |
29,834 |
27,796 |
23,334 |
23,300 |
24,828 |
28,594 |
28,687 |
» städer |
3,966 |
2,902 |
3,093 |
4,037 |
3,375 |
4,195 |
3,674 |
» landskommuner |
86 |
80 |
78 |
81 |
93 |
no |
108 |
» provisioner |
42,042 |
44,944 |
33,331 |
48,795 |
38,021 |
37,012 |
37,256 |
Örebro län |
— |
7,139 |
4,486 |
12,285 |
7,409 |
6,864 |
7,676 |
deraf landsting |
7,878 |
11,223 |
4,486 |
12,285 |
7,409 |
6,864 |
7,676 |
» hushållningssällskap |
26,842 |
20,752 |
19,934 |
19,607 |
19,450 |
19,112 |
18,508 |
» städer |
7,232 |
5,743 |
4,343 |
4,535 |
3,674 |
4,093 |
3,275 |
» landskommuner |
90 |
87 |
82 |
83 |
79 |
79 |
121 |
» provisioner |
70,062 |
68,864 |
71,657 |
71,156 |
81,680 |
82,128 |
82,194 |
Yestmanlands län |
— |
10,179 |
14,361 |
14,267 |
16,290 |
16,415 |
16,493 |
deraf landsting |
15,212 |
10,179 |
14,361 |
14,267 |
16,290 |
16,415 |
16,493 |
» hushållningssällskap |
51,546 |
44,801 |
39,667 |
39,777 |
46,308 |
46,301 |
46,615 |
» städer |
3,279 |
3,146 |
3,242 |
2,845 |
2,310 |
2,714 |
2,591 |
» landskommuner |
25 |
559 |
26 |
— |
482 |
283 |
2 |
» provisioner |
57,980 |
60,213 |
52,264 |
54,216 |
52,867 |
49,451 |
46,070 |
Kopparbergs län |
654 |
7,302 |
11,154 |
10,822 |
10,554 |
9,867 |
9,199 |
deraf landsting |
11,873 |
12,890 |
11,154 |
10,822 |
10,554 |
9,867 |
9,199 |
» hushållningssällskap |
29,373 |
23,029 |
12,832 |
16,222 |
16,130 |
15,473 |
15,249 |
» städer |
15,947 |
16,877 |
17,022 |
16,234 |
15,534 |
14,145 |
12,331 |
» landskommuner |
113 |
115 |
102 |
116 |
95 |
99 |
92 |
» provisioner |
188
Tab. n:o VI. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Gefleborgs län .................. |
20,378 |
27,581 |
38,792 |
45,082 |
47,904 |
43,245 |
42,581 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
3,972 |
5,700 |
8,755 |
9,885 |
9,281 |
9,078 |
8,102 |
» städer ..................... |
16,370 |
19,754 |
26,458 |
33,770 |
36,533 |
31,839 |
32,419 |
» landskommuner ......... |
_ * |
2,121 |
3,578 |
2,409 |
1,988 |
2,268 |
1,944 |
» provisioner ............... |
31 |
6 |
1 |
18 |
102 |
70 |
116 |
Yesternorrlands län ......... |
10,851 |
12,219 |
19,042 |
29,272 |
29,374 |
30,243 |
26,608 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
2,169 |
2,443 |
3,808 |
5,854 |
5,874 |
6,064 |
5,321 |
» städer ..................... |
6,797 |
7,188 |
13,578 |
22,219 |
22,142 |
22,693 |
19,896 |
» landskommuner ......... |
1,883 |
2,582 |
, 1,652 |
1,196 |
1,365 |
1,482 |
1,388 |
» provisioner ............... |
2 |
6 |
4 |
4 |
3 |
4 |
3 |
Jemtlands län ................. |
3,231 |
,366 |
3,709 |
3,894 |
3,918 |
3,910 |
3,920 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
615 |
672 |
740 |
777 |
782 |
780 |
782 |
» stad ........................ |
2,224 |
2,471 |
2,810 |
3,008 |
3,034 |
3,034 |
3,034 |
» landskommuner ......... |
353 |
216 |
152 |
101 |
94 |
88 |
96 |
» provisioner ............... |
9 |
7 |
7 |
8 |
8 |
8 |
8 |
Yesterbottens län ............ |
12,053 |
13,881 |
12,883 |
12,647 |
13,130 |
15,801 |
11,461 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
3,524 |
4,033 |
3,413 |
3,827 |
3,358 |
2,691 |
1,699 |
» städer —................ - |
8,506 |
9,825 |
9,429 |
8,797 |
9,749 |
9,752 |
9,754 |
» landskommuner ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
3,435 |
— |
» provisioner ............... |
23 |
23 |
21 |
23 |
23 |
23 |
8 |
Norrbottens län ............... |
11,156 |
10,354 |
10,204 |
11,744 |
9,720 |
10,003 |
14,315 |
deraf landsting .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
» hushållningssällskap...... |
2,101 |
2,211 |
2,303 |
3,950 |
1,067 |
1,043 |
3,503 |
» städer ..................... |
7,326 |
5,892 |
6,853 |
5,914 |
6,530 |
6,672 |
8,741 |
» landskommuner ......... |
1,687 |
2,215 |
1,026 |
1,862 |
2,104 |
2,242 |
2,044 |
» provisioner ............... |
42 |
36 |
22 |
18 |
19 |
46 |
27 |
Uppgift saknas å landskommunernas andel.
189
fördelning under kalenderåren 1856—69. (Ports.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1887 |
1868 |
1869 |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
37,286 |
37,437 |
44,449 |
46,145 |
52,121 |
44,498 |
35,670 |
Gefleborgs län |
— |
8,300 |
8,693 |
9,539 |
9,778 |
9,404 |
7,626 |
deraf landsting |
8,329 |
7,433 |
8,865 |
8,517 |
10,489 |
9,500 |
7,665 |
» hushållningssällskap |
27,794 |
20,133 |
23,858 |
25,423 |
29,655 |
23,683 |
19,175 |
» städer |
1,100 |
1,529 |
2,988 |
2,620 |
2,126 |
1,858 |
1,177 |
» landskommuner |
63 |
42 |
45 |
46 |
73 |
53 |
37 |
» provisioner |
26,828 |
24,835 |
29,188 |
23,662 |
19,338 |
20,693 |
18,848 |
Yesternorrlands län |
— |
2,747 |
5,837 |
4,732 |
3,867 |
4,139 |
3,769 |
deraf landsting |
5,365 |
6,354 |
5,837 |
4,732 |
3,867 |
4,139 |
3,769 |
» hushållningssällskap |
19,129 |
14,743 |
16,083 |
13,130 |
10,030 |
10,278 |
10,142 |
» städer |
2,329 |
1,986 |
1,428 |
1,066 |
1,571 |
2,137 |
1,166 |
» landskommuner |
5 |
5 |
3 |
2 |
3 |
— |
2 |
» provisioner |
3,947 |
3,999 |
3,999 |
4,073 |
4,148 |
4,318 |
4,179 |
Jemtlands län |
— |
798 |
798 |
813 |
828 |
862 |
834 |
deraf landsting |
788 |
798 |
798 |
813 |
828 |
862 |
834 |
» hushållningssällskap |
3,034 |
2,275 |
2,275 |
2,275 |
2,377 |
2,377 |
2,307 |
» stad |
117 |
120 |
120 |
164 |
107 |
208 |
196 |
» landskommuner |
8 |
8 |
8 |
8 |
8 |
9 |
8 |
provisioner |
6,668 |
7,065 |
5,413 |
8,008 |
4,953 |
4,717 |
5,898 |
Yesterbottens län |
— |
742 |
1,540 |
591 |
1,061 |
981 |
1,566 |
deraf landsting |
2,870 |
3,030 |
1,094 |
1,699 |
1,051 |
981 |
1,566 |
» hushållningssällskap |
3,790 |
3,284 |
2,770 |
2,770 |
2,842 |
2,746 |
2,746 |
» städer |
— |
— |
2,939 |
— |
— |
— |
» landskommuner |
|
8 |
9 |
9 |
9 |
9 |
9 |
20 |
» provisioner |
15,521 |
15,444 |
13,703 |
18,113 |
12,463 |
15,101 |
12,589 |
Norrbottens län |
— |
3,054 |
2,783 |
3,307 |
2,004 |
3,600 |
2,413 |
deraf landsting |
3,707 |
2,445 |
1,908 |
4,602 |
3,071 |
2,528 |
2,411 |
» hushållningssällskap |
8,768 |
7,280 |
6,700 |
8,344 |
7,381 |
6,045 |
5,698 |
» städer |
3,015 |
2,647 |
2,292 |
1,839 |
— |
2,916 |
2,045 |
» landskommuner |
31 |
18 |
20 |
21 |
7 |
12 |
22 |
» provisioner |
190
Tal). n:o VII. Städernas behållna andelar af bränvins -
Städer |
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Stockholms stad ............... |
165,474 |
171,312 |
185,678 |
203,405 |
213,976 |
224,539 |
229,202 |
Stockholms län |
|||||||
Sigtuna ........................... |
1,317 |
1,465 |
1,389 |
1,329 |
1,329 |
986 |
846 |
Oregrund ........................ |
878 |
878 |
878 |
1,175 |
1,175 |
1,175 |
1,210 |
Södertelge ........................ |
2,070 |
2,130 |
2,563 |
4,200 |
4,242 |
5,929 |
5,610 |
Norrtelge ........................ |
2,966 |
2,966 |
3,181 |
3,393 |
3,393 |
3,609 |
3,825 |
Östhammar ..................... |
1,055 |
1,064 |
1,433 |
1,369 |
1,369 |
1,832 |
1,832 |
Vaxholm........................... |
1,405 |
1,405 |
1,956 |
1,892 |
1,892 |
1,757 |
1,831 |
Uppsala län |
|||||||
Uppsala ........................... |
14,573 |
15,220 |
15,082 |
14,775 |
15,000 |
15,000 |
15,731 |
Enköping ........................ |
1,863 |
1,943 |
4,943 |
5,860 |
5,639 |
5,032 |
5,317 |
Södermanlands län |
|||||||
Nyköping ........................ |
7,046 |
10,602 |
11,106 |
12,295 |
13,103 |
12,915 |
15,053 |
Eskilstuna........................ |
6,115 |
6,102 |
7,073 |
7,209 |
7,688 |
8,157 |
7,838 |
Strengnäs ........................ |
2,977 |
2,073 |
2,008 |
2,092 |
2,093 |
2,092 |
2,093 |
Torshälla ........................ |
1,080 |
2,098 |
2,440 |
2,641 |
1,868 |
1,075 |
2,283 |
Mariefred ......-................. |
1,023 |
1,888 |
1,888 |
1,888 |
2,887 |
2,887 |
3,593 |
Trosa .............................. |
638 |
790 |
958 |
1,320 |
1,597 |
1,597 |
2,395 |
Östergötlands län |
|||||||
Linköping ........................ |
10,527 |
10,516 |
11,801 |
12,189 |
16,797 |
15,172 |
15,866 |
Norrköping........................ |
17,120 |
24,764 |
36,961 |
41,142 |
37,828 |
39,043 |
43,231 |
Söderköping ..................... |
3,154 |
3,727 |
6,996 |
5,621 |
4,327 |
4,698 |
6,931 |
Vadstena........................... |
4,131 |
4,315 |
5,368 |
6,841 |
6,026 |
3,967 |
4,911 |
Skeninge........................... |
2,695 |
2,769 |
3,674 |
4,347 |
4,347 |
4,369 |
4,391 |
Jönköpings län |
|||||||
Jönköping ........................ |
6,467 |
7,305 |
7,305 |
7,963 |
10,347 |
10,347 |
10,347 |
Eksjö.............................. |
2,739 |
3,323 |
3,932 |
3,806 |
4,024 |
4,123 |
4,199 |
Grenna ........................... |
975 |
1,356 |
1,589 |
1,605 |
1,605 |
2,843 |
2,843 |
Kronobergs län |
|||||||
Vexjö.............................. |
2,582 |
2,496 |
3,630 |
4,253 |
4,457 |
4,393 |
4,393 |
191
försäljningsafgifterna under kalenderåren 1856—69.
1863 |
1864 |
1865 |
1868 |
1867 |
1868 |
1869 |
Städer |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
235,567 |
296,87S |
399,533 |
376,493 |
388,921 |
359,308 |
334,220 |
Stockholms stad Stockholms län |
918 |
656 |
623 |
623 |
727 |
832 |
832 |
Sigtuna |
1,208 |
1,058 |
1,052 |
1,052 |
1,052 |
772 |
772 |
Öregrund |
5,781 |
5,637 |
4,822 |
4,790 |
5,090 |
5,090 |
5,090 |
Södertelge |
3,825 |
3,560 |
4,251 |
4,252 |
3,244 |
2,245 |
2,245 |
Norrtelge |
1,603 |
696 |
696 |
1,025 |
1,025 |
1,129 |
804 |
Östhammar |
1,633 |
2,160 |
2,152 |
2,160 |
3,039 |
3,039 |
3,039 |
Vaxholm Uppsala län |
14,786 |
15,380 |
11,621 |
13,072 |
13,658 |
19,303 |
12,412 |
Uppsala |
5,714 |
7,511 |
7,576 |
6,623 |
6,623 |
6,288 |
6,152 |
Enköping Södermanlands län |
18,216 |
16,649 |
15,020 |
16,092 |
15,588 |
12,299 |
9,514 |
Nyköping |
7,838 |
6,877 |
8,670 |
8,751 |
10,587 |
10,571 |
14,116 |
Eskilstuna |
2,093 |
1,931 |
1,687 |
1,687 |
1,687 |
1,688 |
2,142 |
Strengnäs |
1,256 |
3,989 |
4,016 |
3,516 |
2,702 |
2,096 |
2,096 |
Torshälla |
3,593 |
3,593 |
3,033 |
3,033 |
3,033 |
1,719 |
1,718 |
Mariefred |
2,395 |
1,795 |
1,912 |
2,317 |
2,317 |
2,112 |
1,908 |
Trosa Östergötlands län |
16,659 |
16,478 |
16,609 |
17,453 |
17,387 |
17,571 |
17,573 |
Linköping |
49,374 |
40,859 |
45,475 |
43,535 |
39,539 |
31,693 |
23,222 |
Norrköping |
5,867 |
1,006 |
1,006 |
1,006 |
4,417 |
4,282 |
4,202 |
Söderköping |
14,629 |
15,019 |
14,616 |
14,621 |
12,711 |
15,980 |
12,817 |
Vadstena |
4,391 |
2,090 |
886 |
886 |
886 |
886 |
886 |
Skeninge Jönköpings län |
12,743 |
12,636 |
9,445 |
9,429 |
9,461 |
9,557 |
12,391 |
Jönköping |
4,215 |
13,008 |
7,500 |
5,278 |
3,066 |
3,593 |
3,593 |
Eksjö |
2,843 |
1,893 |
1,893 |
1,893 |
1,893 |
1,893 |
1,893 |
Grenna Kronobergs län |
4,383 |
3,835 |
2,137 |
2,137 |
3,113 |
3,113 |
3,113 |
Vexjö |
192
Tält). n:o YII. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvins -
Städer |
185G |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Kalmar liin |
|||||||
Kalmar ........................... |
11,070 |
12,097 |
10,275 |
10,174 |
14,691 |
17,729 |
16,431 |
Vestervik ........................ |
2,077 |
2,201 |
2,136 |
6,989 |
8,315 |
6,299 |
7,374 |
Vimmerby ........................ |
1,457 |
1,457 |
3,616 |
3,616 |
3,616 |
8,613 |
8,613 |
Borgholm ........................ |
649 |
2,596 |
3,951 |
2,737 |
2,990 |
2,994 |
3,081 |
Oskarshamn ..................... |
— |
4,686 |
4,586 |
5,142 |
6,005 |
6,311 |
6,418 |
Gotlands län |
|||||||
Visby .............................. |
3,544 |
3,609 |
3,600 |
5,470 |
5,533 |
5,699 |
18,525 |
Blekinge län |
|||||||
Karlskrona........................ |
8,018 |
15,385 |
20,177 |
23,288 |
23,745 |
23,577 |
24,505 |
Karlshamn........................ |
3,844 |
4,213 |
4,921 |
6,708 |
8,274 |
7,450 |
7,168 |
Sölvesborg........................ |
3,438 |
3,737 |
4,486 |
5,286 |
4,527 |
3,596 |
3,516 |
Kristianstads län |
|||||||
Kristianstad ..................... |
6,334 |
6,075 |
6,724 |
7,559 |
7,588 |
10,840 |
10,957 |
Engelholm........................ |
2,040 |
2,040 |
2,340 |
2,635 |
2,635 |
3,425 |
4,248 |
Simrishamn ..................... |
3,807 |
3,775 |
2,991 |
3,845 |
4,174 |
4,202 |
3,797 |
Malmöhus län |
|||||||
Malmö ........................... |
22,919 |
27,840 |
16,983 |
30,088 |
26,946 |
36,573 |
40,810 |
Landskrona........................ |
3,693 |
3,693 |
3,693 |
5,429 |
5,429 |
5,429 |
11,284 |
Ystad.............................. |
8,828 |
11,017 |
12,988 |
12,682 |
13,766 |
16,028 |
14,345 |
Land .............................. |
7,491 |
7,600 |
8,943 |
8,974 |
8,411 |
10,982 |
13,373 |
Helsingborg ..................... |
5,436 |
5,881 |
6,194 |
7,483 |
9,689 |
11,795 |
12,609 |
Skanör och Falsterbo ......... |
180 |
160 |
160 |
160 |
160 |
160 |
160 |
Trelleborg ........................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Hallands län |
|||||||
Halmstad ........................ |
5,497 |
5,695 |
6,347 |
7,658 |
9,337 |
10,463 |
10,116 |
Varberg ........................... |
2,197 |
2,714 |
2,850 |
2,850 |
3,992 |
4,298 |
4,298 |
Laholm ........................... |
1,118 |
1,118 |
1,150 |
1,150 |
1,150 |
1,150 |
2,395 |
Falkenberg........................ |
1,418 |
1,418 |
1,418 |
1,477 |
1,477 |
1,477 |
6,294 |
Knngsbacka ..................... |
1,280 |
2,280 |
2,160 |
3,200 |
3,960 |
3,992 |
6,419 |
193
försäljningsafgifterna under kalenderåren 1850—69. (Forts.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1868 |
1859 |
Städer |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
14,408 |
10,109 |
13,509 |
13,573 |
13,525 |
11,916 |
15,360 |
Kalmar län Kalmar |
10,462 |
12,168 |
8,230 |
8,719 |
8,711 |
8,759 |
8,822 |
Vestervik |
8,613 |
4,929 |
3,398 |
3,398 |
2,148 |
898 |
898 |
Vimmerby |
3,350 |
3,545 |
2,874 |
2,937 |
2,811 |
2,802 |
2,810 |
Borgholm |
6,942 |
5,802 |
5,792 |
6,792 |
5,014 |
4,075 |
4,029 |
Oskarshamn |
18,498 |
16,116 |
13,652 |
13,620 |
12,962 |
11,140 |
11,367 |
Gotlands län Visby |
25,125 |
21,658 |
19,222 |
16,175 |
4,354 |
4,040 |
4,311 |
Blekinge län Karlskrona |
7,200 |
6,366 |
5,683 |
5,372 |
5,491 |
5,363 |
6,657 |
Karlshamn |
4,151 |
2,587 |
1,495 |
1,368 |
1,274 |
2,358 |
3,235 |
Sölvesborg |
13,369 |
8,979 |
8,613 |
8,377 |
8,707 |
8,720 |
8,618 |
Kristianstads län Kristianstad |
4,247 |
2,145 |
2,145 |
2,145 |
2,145 |
3,784 |
3,785 |
Engelholm |
3,387 |
1,564 |
1,449 |
1,545 |
1,545 |
1,545 |
1,485 |
Simrishamn |
36,265 |
35,330 |
43,164 |
46,403 |
54,041 |
50,160 |
31,918 |
Malmöhus län Malmö |
11,284 |
9,780 |
9,860 |
8,463 |
8,463 |
8,559 |
8,654 |
Landskrona |
16,245 |
19,690 |
3,082 |
3,641 |
3,752 |
4,088 |
3,856 |
Ystad |
13,373 |
11,477 |
10,247 |
14,247 |
16,467 |
16,167 |
16,176 |
Lund |
12,685 |
11,089 |
9,595 |
9,713 |
10,077 |
10,033 |
10,073 |
Helsingborg |
160 |
160 |
124 |
229 |
322 |
247 |
240 |
Skanör och Falsterbo |
— |
— |
— |
— |
439 |
1,054 |
1,054 |
Trelleborg |
6,933 |
4,703 |
4,080 |
4,096 |
4,096 |
4,104 |
6,020 |
Hallands län Halmstad |
2,377 |
1,946 |
2,010 |
2,146 |
2,066 |
2,126 |
3,203 |
Varberg |
2,096 |
2,097 |
898 |
898 |
898 |
898 |
898 |
Laholm |
6,293 |
6,293 |
1,988 |
1,988 |
1,988 |
1,324 |
1,374 |
Falkenberg |
6,419 |
6,419 |
4,949 |
4,949 |
4,709 |
2,276 |
1,707 |
Kungsbacka |
Bihang till Bränvinslagstift.-komité™ betänkande.
194
Tält). n:o YII. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvins -
Städer |
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Göteborgs och Bohus län |
|||||||
Göteborg ........................ |
37,723 |
48,498 |
55,966 |
66,899 |
80,600 |
86,358 |
88,120 |
Uddevalla ........................ |
3,539 |
18,308 |
14,211 |
14,917 |
17,011 |
18,641 |
17,622 |
Marstrand ........................ |
1,018 |
978 |
1,194 |
1,477 |
1,892 |
2,180 |
2,132 |
Kungelf ........................... |
679 |
3,930 |
3,126 |
4,401 |
5,190 |
5,190 |
5,190 |
Strömstad ........................ |
4,051 |
1,932 |
3,787 |
6,485 |
2,370 |
4,983 |
5,783 |
Elfsborgs län |
|||||||
Venersborg........................ |
11,743 |
11,603 |
13,273 |
17,985 |
15,857 |
20,721 |
18,540 |
Borås............................... |
6,096 |
6,606 |
10,556 |
5,210 |
6,839 |
7,067 |
7,040 |
Ulricehamn........................ |
1,607 |
2,452 |
2,696 |
2,234 |
2,893 |
1,999 |
4,248 |
Alingsås........................... |
2,780 |
3,820 |
4,497 |
4,733 |
4,519 |
4,519 |
4,518 |
Amål .............................. |
2,914 |
3,393 |
3,333 |
3,195 |
3,242 |
3,456 |
7,313 |
Skaraborgs län |
|||||||
Mariestad ........................ |
4,827 |
4,827 |
4,827 |
5,200 |
5,200 |
5,200 |
5,200 |
Lidköping ........................ |
7,091 |
14,382 |
13,318 |
14,353 |
18,069 |
20,681 |
14,420 |
Skara .............................. |
2,517 |
2,517 |
4,148 |
4,407 |
4,491 |
4,612 |
4,612 |
Hjo................................. |
2,400 |
2,276 |
2,669 |
3,085 |
2,236 |
2,970 |
3,232 |
Sköfde ........................... |
2,848 |
3,572 |
8,066 |
3,327 |
9,087 |
8,764 |
7,657 |
Falköping ........................ |
1,760 |
1,760 |
2,320 |
3,840 |
4,795 |
4,795 |
4,795 |
Yermlands län |
|||||||
Karlstad........................... |
6,152 |
6,207 |
6,212 |
12,714 |
13,023 |
13,044 |
16,111 |
Kristinehamn..................... |
3,586 |
3,686 |
7,183 |
10,781 |
10,030 |
9,703 |
9,784 |
Filipstad........................... |
3,257 |
2,966 |
3,144 |
2,976 |
2,976 |
4,086 |
3,992 |
Örebro län |
|||||||
Örebro ........................... |
19,022 |
19,924 |
17,415 |
18,097 |
18,870 |
21,347 |
20,303 |
Askersnnd ........................ |
2,106 |
2,136 |
2,305 |
2,219 |
2,060 |
1,996 |
1,996 |
Nora .............................. |
2,206 |
2,834 |
3,024 |
3,693 |
3,593 |
3,593 |
3,593 |
Lindesberg* ..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
3,050 |
3,050 |
Yestmanlands län |
|||||||
Yesterås........................... |
8,801 |
9,106 |
7,765 |
11,866 |
12,501 |
13,213 |
27,014 |
Arboga ........................... |
5,263 |
6,873 |
6,057 |
6,111 |
6,078 |
6,110 |
6,227 |
Köping ........................... |
2,900 |
3,000 |
5,152 |
5,184 |
5,911 |
5,911 |
6,283 |
Sala .............................. |
2,075 |
2,601 |
2,640 |
2,325 |
2,640 |
10,176 |
10,176 |
För åren 1856—60 saknas uppgifter.
195
försäljningsafgifterna under kalenderåren 1856—69. (Forts.)
1863 |
1864 |
1865 |
1866 |
1867 |
1868 |
1869 |
Städer |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
91, 144 |
94,927 |
84,368 |
91,780 |
110,469 |
158,144 |
173,850 |
Göteborgs och Bohus län Göteborg |
15,684 |
11,715 |
11,745 |
7,779 |
3,266 |
11,810 |
20,310 |
Uddevalla |
2,156 |
1,617 |
1,629 |
1,631 |
1,645 |
1,617 |
1,609 |
Marstrand |
6,190 |
3,211 |
2,822 |
2,919 |
2,725 |
2,530 |
2,335 |
Knngelf |
6,142 |
4,481 |
4,950 |
5,018 |
4,941 |
5,264 |
5,263 |
Strömstad |
11,798 |
9,122 |
9,972 |
16,353 |
11,036 |
11,036 |
11,036 |
Elfsborgs län Venersborg |
7,036 |
6,854 |
3,026 |
5,662 |
5,666 |
5,662 |
6,088 |
Borås |
3,717 |
3,186 |
696 |
696 |
696 |
1,212 |
1,212 |
Ulricehamn |
3,638 |
5,765 |
6,521 |
5,521 |
5,991 |
7,486 |
7,486 |
Alingsås |
8,112 |
6,732 |
1,874 |
995 |
994 |
994 |
994 |
Amål |
5,200 |
5,312 |
4,894 |
4,894 |
6,460 |
10,893 |
10,937 |
Skaraborgs län Mariestad |
11,829 |
10,105 |
9,691 |
11,063 |
9,920 |
9,785 |
9,793 |
Lidköping |
4,612 |
4,046 |
3,408 |
3,341 |
2,729 |
2,579 |
2,994 |
Skara |
3,232 |
2,424 |
1,297 |
982 |
868 |
1,460 |
2,887 |
Hjo |
11,869 |
4,192 |
16,464 |
8,751 |
2,754 |
5,449 |
5,120 |
Sköfde |
5,404 |
5,404 |
5,404 |
3,728 |
3,743 |
3,742 |
1,438 |
Falköping |
16,058 |
15,951 |
13,324 |
13,272 |
13,520 |
15,914 |
16,032 |
Yermlands län Karlstad |
9,784 |
8,352 |
6,920 |
6,920 |
5,260 |
3,596 |
3,593 |
Kristinehamn |
3,992 |
3,493 |
3,090 |
3,108 |
6,048 |
9,084 |
9,062 |
Filipstad |
19,351 |
14,057 |
13,549 |
13,147 |
12,692 |
12,346 |
11,750 |
Örebro län Örebro |
1,746 |
1,834 |
1,834 |
1,834 |
1,908 |
1,916 |
1,908 |
Askersund |
2,695 |
2,695 |
2,695 |
2,770 |
2,994 |
2,994 |
2,994 |
Nora |
3,050 |
2,166 |
1,856 |
1,856 |
1,856 |
1,856 |
1,856 |
Lindesberg |
27,230 |
26,821 |
21,246 |
21,278 |
21,270 |
21,326 |
21,190 |
Yestinanlands län Vesterås |
6,291 |
4,647 |
4,643 |
4,543 |
4,527 |
4,456 |
4,970 |
Arboga |
7,732 |
8,521 |
9,078 |
9,078 |
9,078 |
9,078 |
9,078 |
Köping |
10,293 |
4,812 |
4,800 |
4,878 |
11,433 |
11,441 |
11,377 |
Sala |
196
Tal). u:o VII. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvins -
Städer |
1856 |
1857 |
1858 |
1859 |
1860 |
1861 |
1862 |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Kopparbergs län |
|||||||
Falun.............................. |
11,362 |
13,280 |
11,307 |
22,111 |
13,009 |
13,389 |
14,641 |
Hedemora ........................ |
1,726 |
1,797 |
1,864 |
7,847 |
7,697 |
7,159 |
9,560 |
Säter ..........-................... |
3,414 |
3,414 |
3,414 |
3,000 |
3,854 |
3,830 |
3,970 |
Gefleborgs län |
|||||||
Gefle .............................. |
11,470 |
11,562 |
18,366 |
19,379 |
20,541 |
17,571 |
17,926 |
Hudiksvall........................ |
2,869 |
2,833 |
2,733 |
7,427 |
7,407 |
7,267 |
6,759 |
Söderhamn........................ |
2,031 |
6,359 |
5,359 |
6,964 |
8,585 |
7,011 |
7,734 |
YesternoiTlands län |
|||||||
Hernösand ........................ |
2,876 |
3,356 |
3,532 |
5,755 |
5,377 |
5,642 |
2,217 |
Sundsvall ........................ |
3,921 |
3,832 |
10,046 |
16,464 |
16,765 |
17,051 |
17,679 |
Jemtlands län |
|||||||
Östersund ........................ |
2,224 |
2,471 |
2,810 |
3,008 |
3,034 |
3,034 |
3,034 |
Yesterbottens län |
|||||||
Umeå.............................. |
6,214 |
6,854 |
6,706 |
6,321 |
7,273 |
7,274 |
7,273 |
Skellefteå ........................ |
2,292 |
2,971 |
2,723 |
2,476 |
2,476 |
2,478 |
2,481 |
Korrbottens län |
|||||||
Luleå.............................. |
1,837 |
1,372 |
1,318 |
1,373 |
1,773 |
2,438 |
3,153 |
Piteå .............................. |
2,993 |
2,987 |
2,430 |
1,552 |
1,556 |
1,524 |
2,334 |
Haparanda........................ |
2,496 |
1,533 |
3,105 |
2,989 |
3,201 |
2,710 |
3,254 |
197
försä!jningsafgifterna under kalenderåren 1856—63. (Forts.)
1863 |
1864 |
1805 |
1806 |
1887 |
1868 |
1869 |
Städer |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
15,744 |
9,247 |
7,513 |
10,903 |
10,811 |
10,632 |
10,444 |
Kopparbergs län Falun |
9,560 |
9,528 |
2,636 |
2,636 |
2,636 |
2,626 |
2,590 |
Hedemora |
4,069 |
4,254 |
2,683 |
2,683 |
2,683 |
2,215 |
2,215 |
Säter |
15,627 |
9,899 |
14,094 |
15,611 |
20,003 |
13,823 |
9,107 |
Gefleborgs län Gefle |
6,752 |
5,922 |
4,789 |
4,820 |
4,852 |
4,868 |
5,076 |
Hudiksvall |
5,415 |
4,312 |
4,975 |
4,992 |
4,800 |
4,992 |
4,992 |
Söderhamn |
3,358 |
1,793 |
3,002 |
3,372 |
3,451 |
3,435 |
3,388 |
Ye st ernorr lands län Hernösand |
15,771 |
12,950 |
13,081 |
9,758 |
6,579 |
6,843 |
6,754 |
Sundsvall |
3,034 |
2,275 |
2,275 |
2,275 |
2,377 |
2,377 |
2,307 |
Jenitlands län Östersund |
1,309 |
1,114 |
910 |
910 |
982 |
886 |
886 |
Yesterbottens län Umeå |
2,481 |
2,170 |
1,860 |
1,860 |
1,860 |
1,860 |
1,860 |
Skellefteå |
2,759 |
1,680 |
2,365 |
2,389 |
2,389 |
967 |
1,010 |
Norrbottens län Luleå |
2,590 |
1,990 |
1,991 |
1,990 |
1,990 |
1,990 |
1,991 |
Piteå |
3,419 |
3,610 |
2,344 |
3,965 |
3,002 |
3,088 |
2,697 |
Haparanda |
198
Tab. 11:0 Till. Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning
1889-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Hela riket................................. |
1,803,938 |
21 |
1,808,589 |
69 |
1,867,139 |
28 |
2,013,043 |
56 |
deraf landsting ........................... |
201,652 |
20 |
237,642 |
96 |
230,035 |
29 |
230,764 |
10 |
» hushållningssällskap............... |
251,121 |
74 |
290,985 |
69 |
299,637 |
78 |
320,727 |
21 |
» städer .............................. |
1,012,288 |
08 |
1,137,184 |
17 |
1,186,962 |
71 |
1,308,975 |
03 |
» landskommuner .................. |
98,754 |
96 |
107,139 |
50 |
111,985 |
73 |
114,357 |
95 |
» provisioner ........................ |
40,116 |
23 |
35,637 |
47 |
38,517 |
77 |
38,219 |
27 |
Stockholms stad*......................- |
348,773 |
16 |
350,407 |
Öl |
365,946 |
18 |
405,635 |
75 |
deraf behållen andel |
309,581 |
94 |
318,150 |
21 |
330,339 |
26 |
370,628 |
35 |
» provisioner m. m................ |
37,191 |
22 |
32,256 |
80 |
35,606 |
92 |
35,107 |
40 |
Stockholms län......................— |
28,842 |
88 |
27,891 |
28 |
28,986 |
19 |
30,681 |
32 |
deraf landsting ..............-............ |
5,758 |
68 |
5,567 |
10 |
5,785 |
33 |
6,124 |
Öl |
» hushållningssällskap............... |
5,758 |
68 |
5,567 |
10 |
5,785 |
35 |
6,124 |
Öl |
» städer .............................. |
13,065 |
94 |
12,307 |
25 |
13,102 |
36 |
13,887 |
03 |
» landskommuner .................. |
4,201 |
90 |
4,394 |
16 |
4,193 |
79 |
4,4S4 |
99 |
» provisioner ........................ |
67 |
68 |
65 |
67 |
59 |
36 |
61 |
28 |
Uppsala län .............................. |
38,526 |
82 |
33,828 |
78 |
31,444 |
22 |
52,763 |
44 |
deraf landsting ........................... |
7,689 |
95 |
6,752 |
52 |
6,276 |
27 |
10,531 |
58 |
» hushållningssällskap............... |
7,689 |
95 |
6,752 |
52 |
6,276 |
27 |
10,531 |
68 |
» städer .............................. |
20,693 |
73 |
17,319 |
82 |
17,471 |
78 |
30,241 |
46 |
» landskommuner .................. |
2,376 |
14 |
2,938 |
20 |
1,357 |
Öl |
1,353 |
29 |
» provisioner ........................ |
77 |
05 |
65 |
72 |
62 |
89 |
105 |
53 |
Södermanlands län..................... |
83,947 |
32 |
60,119 |
83 |
63,146 |
46 |
62,323 |
09 |
deraf landsting ........................... |
12,763 |
95 |
13,197 |
52 |
12,604 |
04 |
12,439 |
69 |
» hushållningssällskap............... |
12,763 |
95 |
13,197 |
52 |
12,604 |
04 |
12,439 |
69 |
» städer .........-.................... |
32,206 |
08 |
34,298 |
85 |
33,192 |
32 |
33,248 |
67 |
» landskommuner .................. |
6,085 |
66 |
5,293 |
70 |
4,619 |
76 |
4,070 |
40 |
» provisioner ........................ |
127 |
68 |
132 |
24 |
126 |
30 |
124 |
64 |
Östergötlands län ...................- |
68,551 |
38 |
105,938 |
29 |
102,556 |
52 |
105,317 |
52 |
deraf landsting ........................... |
13,207 |
71 |
21,045 |
51 |
20,495 |
18 |
15,522 |
75 |
» hushållningssällskap............... |
13,207 |
71 |
21,045 |
51 |
.20,495 |
18 |
20,919 |
23 |
» städer .............................. |
33,061 |
17 |
56,103 |
34 |
53,968 |
05 |
60,869 |
78 |
» landskommuner ........-......... |
6,544 |
80 |
7,021 |
11 |
7,417 |
35 |
7,849 |
68 |
» provisionel* ........................ |
529 |
99 |
722 |
82 |
190 |
76 |
156 |
08 |
* Uppgifterna rörande Stockholm äro för åren 1869—75, i likhet med hvad Kontrollbyran i dess underdåniga
berättelse meddelat, hämtade nr den angående Stockholms kommunalförvaltning utgifva berättelse och afse
således det närmaste kalenderåret; hvaremot uppgifterna för åren 1875 77 afse försäljningsar.
199
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77.
1873—74 |
1874-75 |
1875-76 |
1870-77 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
2,189,800 |
28 |
3,002,504 |
n |
4,391,753 |
74 |
5,349,283 |
40 |
Hela riket |
246,755 |
58 |
377,836 |
36 |
538,161 |
78 |
732,981 |
52 |
deraf landsting |
355,935 |
32 |
554,384 |
60 |
713,004 |
12 |
939,021 |
49 |
» hushållningssällskap |
1,416,003 |
52 |
2,535,689 |
85 |
2,933,554 |
82 |
3,426,675 |
83 |
» städer |
134,700 |
25 |
161,320 |
11 |
175,692 |
90 |
216,947 |
24 |
» landskommuner |
36,405 |
61 |
33,273 |
19 |
31,340 |
12 |
33,657 |
32 |
» provisioner |
408,030 |
22 |
495,331 |
12 |
500,587 |
40 |
632,967 |
95 |
Stockholms stad |
373,665 |
83 |
467,343 |
08 |
541,780 |
41 |
606,948 |
89 |
deraf behållen andel |
32,964 |
39 |
27,986 |
04 |
24,806 |
99 |
26,019 |
06 |
» provisioner in. in. |
31,858 |
10 |
29,018 |
73 |
31,467 |
80 |
65,829 |
25 |
Stockholms län |
6,359 |
Öl |
5,792 |
35 |
6,281 |
— |
13,133 |
80 |
deraf landsting |
6,359 |
Öl |
5,792 |
34 |
6,281 |
— |
13,133 |
80 |
» hushållningssällskap |
14,268 |
70 |
14,282 |
67 |
15,354 |
11 |
35,547 |
91 |
» städer |
4,818 |
18 |
3,093 |
39 |
3,488 |
78 |
3,853 |
42 |
» landskommuner |
63 |
26 |
57 |
98 |
62 |
91 |
160 |
32 |
» provisioner |
54,510 |
43 |
163,119 |
23 |
171,137 |
88 |
194,210 |
Öl |
Uppsala län |
10,880 |
27 |
10,689 |
92 |
34,202 |
24 |
38,815 |
96 |
deraf landsting |
10,880 |
27 |
10,689 |
92 |
34,202 |
24 |
38,815 |
95 |
n hushållningssällskap |
31,036 |
06 |
140,046 |
53 |
101,319 |
65 |
114,154 |
90 |
» städer |
1,604 |
80 |
1,583 |
74 |
1,287 |
05 |
2,293 |
— |
» landskommuner |
109 |
03 |
109 |
12 |
126 |
70 |
130 |
20 |
“ provisioner |
74,317 |
49 |
138,511 |
45 |
. 155,687 |
71 |
152,420 |
98 |
Södermanlands lön |
14,833 |
67 |
27,646 |
88 |
31,074 |
77 |
30,423 |
53 |
deraf landsting |
14,833 |
67 |
27,646 |
88 |
31,074 |
77 |
30,423 |
53 |
»> hushållningssällskap |
39,580 |
42 |
78,456 |
34 |
88,329 |
86 |
86,146 |
26 |
» städer |
4,921 |
10 |
4,484 |
32 |
4,902 |
05 |
5,124 |
32 |
» landskommuner |
148 |
63 |
277 |
03 |
306 |
26 |
303 |
34 |
» provisioner |
178,150 |
88 |
289,518 |
82 |
349,039 |
35 |
383,070 |
07 |
Östergötlands län |
19,218 |
95 |
17,646 |
28 |
17,943 |
il |
36,745 |
17 |
deraf landsting |
35,558 |
94 |
34,414 |
12 |
34,797 |
33 |
76,500 |
13 |
» hushållningssällskap |
100,069 |
50 |
218,458 |
04 |
277,310 |
79 |
233,450 |
40 |
» städer |
22 947 |
19 |
18,656 |
55 |
19,239 |
45 |
35,816 |
96 |
» landskommuner |
356 |
30 |
344 |
83 |
348 |
67 |
663 |
41 |
» provisioner |
200
Tal). 11:0 Till. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning
1869-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Jönköpings län ........................ |
36,092 |
_ |
38,729 |
67 |
44,168 |
89 |
57,024 |
44 |
deraf landsting ........................... |
7,203 |
97 |
7,730 |
46 |
8,771 |
81 |
11,382 |
08 |
» hushållningssällskap............... |
7,203 |
97 |
7,730 |
45 |
8,771 |
81 |
11,382 |
08 |
» städer .............................. |
18,324 |
46 |
17,797 |
90 |
22,734 |
35 |
29,549 |
S4 |
» landskommuner .................. |
3,287 |
44 |
5,393 |
40 |
3,802 |
58 |
4,596 |
39 |
» provisioner ........................ |
72 |
16 |
77 |
46 |
88 |
34 |
114 |
05 |
Kronobergs län ........................ |
9,146 |
82 |
10,685 |
41 |
10,874 |
16 |
10,560 |
41 |
deraf landsting ........................... |
1,825 |
69 |
2,132 |
so |
2,170 |
49 |
2,107 |
86 |
» hushållningssällskap............... |
1,825 |
70 |
2,132 |
so |
2,170 |
49 |
2,107 |
86 |
»> stad ................................. |
3,113 |
76 |
3,113 |
76 |
3,113 |
76 |
3,113 |
76 |
o landskommuner .................. |
2,363 |
38 |
3,284 |
68 |
3,397 |
68 |
3,209 |
81 |
» provisioner ........................ |
18 |
29 |
21 |
37 |
21 |
74 |
21 |
12 |
Kalmar län ............................. |
61,764 |
40 |
66,103 |
42 |
67,766 |
92 |
56,869 |
69 |
deraf landsting ........................... |
12,328 |
18 |
13,194 |
26 |
13,526 |
29 |
11,351 |
21 |
" hushållningssällskap............... |
12,328 |
18 |
13,194 |
26 |
13,526 |
29 |
11,351 |
21 |
» städer .............................. |
32,589 |
67 |
34,533 |
85 |
32,427 |
14 |
27,231 |
74 |
» landskommuner .................. |
4,394 |
85 |
5,048 |
86 |
8,151 |
65 |
6,821 |
86 |
» provisioner ........................ |
123 |
52 |
132 |
19 |
135 |
55 |
113 |
67 |
Gotlands län........................... |
21,269 |
43 |
20,648 |
03 |
21,393 |
Öl |
21,616 |
52 |
deraf landsting ........................... |
4,245 |
38 |
4,120 |
84 |
4,270 |
04 |
4,314 |
65 |
» hushållningssällskap............... |
4,245 |
38 |
4,120 |
84 |
4,270 |
04 |
4,314 |
67 |
» stad ................................. |
11,307 |
78 |
11,119 |
73 |
11,139 |
70 |
11,155 |
67 |
» landskommuner .................. |
1,428 |
36 |
1,245 |
33 |
1,670 |
45 |
1,788 |
SO |
» provisioner ........................ |
42 |
53 |
41 |
29 |
42 |
78 |
43 |
23 |
Blekinge län.............................. |
33,008 |
57 |
33,972 |
77 |
33,546 |
32 |
61,211 |
98 |
deraf landsting ........................... |
6,588 |
Öl |
6,785 |
52 |
6,695 |
85 |
12,217 |
92 |
» hushållningssällskap............... |
6,588 |
51 |
6,785 |
52 |
6,695 |
85 |
12,217 |
92 |
» städer .............................. |
13,980 |
78 |
13,828 |
82 |
13,871 |
99 |
30,066 |
92 |
» landskommuner .................. |
5,784 |
76 |
6,504 |
97 |
6,215 |
54 |
6,586 |
80 |
» provisioner ........................ |
66 |
Öl |
67 |
94 |
67 |
09 |
122 |
42 |
201
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873-74 |
1874-75 |
1875—76 |
1876—77 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
55,291 |
50 |
87,567 |
77 |
111,960 |
07 |
120,449 |
79 |
Jönköpings län |
11,036 |
18 |
17,478 |
53 |
22,347 |
23 |
24,041 |
78 |
deraf landsting |
11,036 |
18 |
17,478 |
53 |
22,347 |
23 |
24,041 |
78 |
» hushållningssällskap |
28,742 |
41 |
47,954 |
17 |
63,257 |
28 |
68,610 |
37 |
» städer |
4,366 |
15 |
4,481 |
41 |
3,784 |
42 |
3,514 |
96 |
» landskommuner |
no |
58 |
175 |
13 |
223 |
91 |
240 |
90 |
* provisioner |
12,489 |
21 |
13,339 |
58 |
15,035 |
— |
60,661 |
33 |
Kronobergs län |
2,491 |
04 |
2,662 |
98 |
3,000 |
98 |
12,108 |
03 |
deraf landsting |
2,491 |
04 |
2,662 |
98 |
3,000 |
98 |
12,108 |
03 |
» hushållningssällskap |
3,997 |
Öl |
3,996 |
98 |
3,996 |
98 |
29,968 |
SO |
» stad |
3,476 |
16 |
3,989 |
93 |
5,005 |
96 |
6,355 |
24 |
» landskommuner |
24 |
96 |
26 |
71 |
30 |
10 |
121 |
23 |
» provisioner |
57,748 |
20 |
144,176 |
63 |
211,487 |
96 |
290,179 |
04 |
Kalmar län |
11,526 |
13 |
28,789 |
81 |
42,213 |
— |
57,943 |
53 |
deraf landsting |
11,526 |
13 |
2S,789 |
81 |
42,213 |
— |
57,943 |
53 |
» hushållningssällskap |
27,769 |
07 |
66,583 |
49 |
108,766 |
84 |
155,471 |
48 |
» städer |
6,809 |
39 |
19,785 |
96 |
17,886 |
— |
18,359 |
10 |
» landskommuner |
115 |
48 |
227 |
56 |
409 |
12 |
461 |
40 |
» provisioner |
15,804 |
10 |
61,325 |
— |
63,564 |
69 |
72,455 |
04 |
Gotlands län |
3,154 |
53 |
12,258 |
51 |
12,705 |
Öl |
14,481 |
64 |
deraf landsting |
3,154 |
53 |
12,258 |
51 |
12,705 |
Öl |
14,481 |
64 |
» hushållningssällskap |
8,121 |
76 |
35,716 |
52 |
35,510 |
27 |
40,971 |
32 |
» stad |
1,341 |
74 |
1,059 |
02 |
2,604 |
75 |
2,473 |
62 |
» landskommuner |
31 |
60 |
32 |
44 |
39 |
65 |
46 |
82 |
» provisioner |
47,125 |
13 |
89,529 |
20 |
113,195 |
50 |
125,291 |
62 |
Blekinge lön |
9,406 |
19 |
17,874 |
69 |
22,593 |
82 |
24,109 |
41 |
deraf landsting |
9,406 |
19 |
17,874 |
69 |
22,593 |
83 |
24,109 |
41 |
» hushållningssällskap |
21,683 |
96 |
43,848 |
65 |
57,146 |
78 |
63,302 |
70 |
» städer |
6,534 |
54 |
9,775 |
41 |
10,634 |
68 |
13,535 |
54 |
» landskommuner |
94 |
25 |
155 |
76 |
226 |
39 |
234 |
66 |
» provisioner |
202
Taft. n:o Till. (Forts.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning
1859-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Kristianstads län...._____________________ |
4-0,095 |
50 |
41,129 |
25 |
40,685 |
45 |
41,243 |
79 |
deraf landsting ........................... |
8,122 |
82 |
8,209 |
39 |
8,120 |
81 |
8,232 |
26 |
» hushållningssällskap ............ |
8,122 |
82 |
8,209 |
39 |
8,120 |
82 |
8,232 |
26 |
» städer .............................. |
13,408 |
19 |
13,709 |
— |
13,794 |
39 |
13,881 |
02 |
» landskommuner .................. |
10,960 |
29 |
10,919 |
20 |
10,568 |
06 |
10,815 |
SO |
» provisioner ........................ |
81 |
38 |
82 |
27 |
SI |
37 |
82 |
45 |
Malmöhus län _________________________ |
136,130 |
24 |
159,305 |
52 |
148,784 |
52 |
182,109 |
53 |
deraf landsting ........................... |
27,171 |
64 |
31,797 |
40 |
18,479 |
59 |
20,045 |
Öl |
» hushållningssällskap-............. |
27,171 |
64 |
31,797 |
39 |
29,697 |
38 |
32,357 |
06 |
» städer .............................. |
71,730 |
83 |
85,152 |
73 |
84,801 |
19 |
94,359 |
Öl |
» landskommuner .................. |
9,783 |
86 |
10,239 |
38 |
15,508 |
79 |
15,024 |
26 |
» provisioner ........................ |
272 |
27 |
318 |
62 |
297 |
57 |
324 |
19 |
Hallands län.............................. |
27,636 |
08 |
38,130 |
88 |
44,972 |
31 |
44,134 |
09 |
deraf landsting ........................... |
5,516 |
17 |
7,610 |
93 |
8,976 |
50 |
8,793 |
41 |
» hushållningssällskap............... |
5,516 |
16 |
7,610 |
92 |
8,976 |
49 |
8,793 |
41 |
» städer .............................. |
13,118 |
— |
19,727 |
24 |
23,846 |
37 |
23,589 |
11 |
» landskommuner..................... |
3,430 |
49 |
3,105 |
55 |
3,083 |
05 |
2,870 |
09 |
» provisioner ........................ |
55 |
26 |
76 |
24 |
89 |
90 |
88 |
07 |
Göteborgs och Bohus län ......... |
287,994 |
78 |
307,519 |
87 |
334,463 |
41 |
403,855 |
79 |
deraf landsting ........................... |
8,314 |
24 |
8,038 |
31 |
8,385 |
80 |
8,355 |
03 |
» hushållningssällskap............... |
57,483 |
76 |
61,380 |
96 |
66,770 |
46 |
80,609 |
62 |
» städer .............................. |
218,248 |
42 |
234,296 |
95 |
255,732 |
60 |
310,978 |
05 |
» landskommuner .................. |
3,372 |
35 |
3,18S |
61 |
2,928 |
74 |
3,105 |
38 |
» provisioner ........................ |
575 |
99 |
615 |
04 |
645 |
81 |
807 |
71 |
Elfsborgs län ............................ |
44,395 |
40 |
51,005 |
21 |
53,978 |
42 |
45,113 |
90 |
deraf landsting ........................... |
8,859 |
74 |
10,180 |
64 |
10,774 |
09 |
9,004 |
73 |
» hushållningssällskap............... |
8,859 |
74 |
10,180 |
64 |
10,774 |
09 |
9,004 |
73 |
» städer .............................. |
21,933 |
40 |
25,726 |
62 |
26,784 |
BO |
21,281 |
37 |
» landskommuner .................. |
4,653 |
77 |
4,815 |
31 |
5,537 |
79 |
5,732 |
84 |
» provisioner ........................ |
88 |
75 |
102 |
— |
107 |
95 |
90 |
23 |
203
under försäljningsåren från och med 1889—70 till och med 1876—77. (Ports.)
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876-77 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
44.353 |
39 |
52,439 |
34 |
84,987 |
30 |
92,853 |
65 |
Kristianstads län |
8,852 |
94 |
10,466 |
89 |
16,963 |
46 |
18,533 |
58 |
deraf landsting |
8,852 |
94 |
10,466 |
89 |
16,963 |
46 |
18,533 |
58 |
» hushållningssällskap |
14,637 |
61 |
15,068 |
87 |
34,917 |
24 |
37,995 |
20 |
» städer |
12,021 |
21 |
16,331 |
82 |
15,973 |
17 |
17,605 |
53 |
» landskommuner |
88 |
69 |
104 |
87 |
169 |
97 |
185 |
76 |
» provisioner |
180,769 |
96 |
248,467 |
41 |
211,590 |
»w |
375,091 |
56 |
Malmöhus län |
22,047 |
76 |
23,846 |
44 |
30,080 |
82 |
49,647 |
89 |
deraf landsting |
36,084 |
18 |
49,198 |
03 |
42,234 |
63 |
74,910 |
51 |
» hushållningssällskap |
111,181 |
46 |
158,812 |
34 |
126,034 |
62 |
235,591 |
57 |
» städer |
11,107 |
55 |
14,134 |
32 |
12,823 |
08 |
14,402 |
69 |
» landskommuner |
349 |
Öl |
476 |
28 |
417 |
18 |
538 |
90 |
» provisioner |
38,388 |
02 |
67,234 |
33 |
107,433 |
50 |
114,938 |
76 |
Hallands län |
7,662 |
43 |
13,419 |
97 |
21,443 |
74 |
22,941 |
78 |
deraf landsting |
7,662 |
43 |
13,419 |
97 |
21,443 |
74 |
22,941 |
78 |
» hushållningssällskap |
19,779 |
75 |
35,706 |
16 |
58,998 |
64 |
63,304 |
09 |
» städer |
3,206 |
64 |
4,553 |
76 |
5,332 |
60 |
5,521 |
23 |
» landskommuner |
76 |
77 |
134 |
47 |
214 |
88 |
229 |
88 |
m provisioner |
441,434 |
40 |
730,083 |
85 |
851,051 |
20 |
875,591 |
25 |
Göteborgs och Hokus län |
9,306 |
96 |
11,299 |
62 |
26,031 |
53 |
33,745 |
53 |
deraf landsting |
88,110 |
28 |
145,728 |
40 |
171,865 |
82 |
174,767 |
91 |
» hushållningssällskap |
339,996 |
45 |
567,587 |
88 |
656,790 |
29 |
658,581 |
79 |
» städer |
3,137 |
90 |
4,026 |
18 |
4,641 |
45 |
6,744 |
73 |
» landskommuner |
882 |
81 |
1,441 |
77 |
1,722 |
11 |
1,751 |
30 |
» provisioner |
47,966 |
85 |
145,654 |
28 |
232,165 |
47 |
271,116 |
86 |
Elfsborgs län |
9,574 |
18 |
18,690 |
68 |
46,340 |
43 |
52,421 |
77 |
deraf landsting |
9,574 |
18 |
18,690 |
68 |
46,340 |
43 |
52,421 |
75 |
» hushållningssällskap |
22,263 |
88 |
102,785 |
96 |
128,615 |
75 |
152,270 |
68 |
» städer |
6,458 |
68 |
6,170 |
25 |
10,405 |
53 |
13,698 |
67 |
» landskommuner |
95 |
93 |
316 |
71 |
464 |
33 |
304 |
09 |
»> provisioner |
204
Tab. n:o Till. (Ports.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning
1869-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
S&araborgs läa........................... |
62,375 |
54 |
53,051 |
42 |
63,194 |
17 |
63,355 |
92 |
deraf landsting ........................... |
12,450 |
16 |
10,589 |
07 |
12,613 |
82 |
12,645 |
86 |
» hushållningssällskap............... |
12,450 |
16 |
10,589 |
07 |
12,613 |
82 |
12,645 |
86 |
» städer .............................. |
31,923 |
25 |
25,235 |
95 |
32,525 |
78 |
30,226 |
92 |
» landskommuner .................. |
5,427 |
24 |
6,531 |
25 |
5,314 |
35 |
7,710 |
62 |
» provisioner ........................ |
124 |
73 |
106 |
08 |
126 |
40 |
126 |
66 |
Yermlands län........................... |
51,286 |
06 |
51,175 |
09 |
53,030 |
24 |
52,739 |
73 |
deraf landsting ........................... |
10,235 |
97 |
10,214 |
60 |
10,584 |
94 |
10,526 |
96 |
» hushållningssällskap............... |
10,235 |
97 |
10,214 |
60 |
10,584 |
94 |
10,526 |
96 |
» städer .............................. |
28,455 |
36 |
27,143 |
53 |
27,153 |
90 |
27,241 |
72 |
» landskommuner .................. |
2,256 |
18 |
3,500 |
28 |
4,600 |
93 |
4,339 |
15 |
» provisioner ........................ |
102 |
58 |
102 |
08 |
105 |
53 |
104 |
94 |
Örebro län................................. |
38,428 |
23 |
44,611 |
68 |
45,678 |
43 |
45,095 |
— |
deraf landsting ........................... |
7,271 |
08 |
8,904 |
53 |
9,117 |
45 |
9,001 |
Öl |
» hushållningssällskap............... |
7,271 |
08 |
8,904 |
53 |
9,117 |
45 |
9,001 |
Öl |
» städer .............................. |
18,944 |
99 |
23,686 |
55 |
23,714 |
53 |
23,275 |
36 |
» landskommuner .................. |
2,868 |
26 |
3,027 |
10 |
3,637 |
86 |
3,727 |
68 |
» provisioner ........................ |
72 |
85 |
88 |
97 |
91 |
14 |
89 |
94 |
Yestmanlands län ..................... |
83,523 |
47 |
86,989 |
14 |
88,811 |
28 |
88,838 |
63 |
deraf landsting ........................... |
16,675 |
85 |
17,359 |
14 |
17,727 |
15 |
17,732 |
52 |
» hushållningssällskap............... |
16,675 |
85 |
17,359 |
16 |
17,727 |
16 |
17,732 |
52 |
» städer .............................. |
47,425 |
58 |
49,989 |
39 |
50,101 |
15 |
50,315 |
23 |
» landskommuner .................. |
2,593 |
85 |
2,087 |
94 |
3,080 |
28 |
2,882 |
25 |
» provisioner ........................ |
152 |
34 |
173 |
51 |
175 |
54 |
176 |
11 |
Kopparbergs lön........................ |
47,140 |
90 |
45,818 |
97 |
46,423 |
97 |
48,941 |
16 |
deraf landsting ........................... |
9,409 |
32 |
9,145 |
48 |
9,266 |
22 |
9,369 |
45 |
» hushållningssällskap............... |
9,409 |
32 |
9,145 |
47 |
9,266 |
23 |
9,369 |
44 |
» städer .............................. |
15,361 |
26 |
15,377 |
43 |
15,656 |
87 |
15,664 |
89 |
» landskommuner .................. |
12,866 |
73 |
12,059 |
Öl |
12,141 |
83 |
12,443 |
52 |
» provisioner ........................ |
94 |
27 |
91 |
58 |
92 |
82 |
93 |
86 |
205
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873-74 |
1874-75 |
1875—76 |
1876-77 |
|||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
64,478 |
74 |
134,661 |
42 |
111,992 |
68 |
215,579 |
79 |
Skaraborgs län |
12,870 |
— |
26,878 |
42 |
22,303 |
61 |
42,988 |
56 |
deraf landsting |
12,870 |
— |
26,878 |
42 |
22,303 |
61 |
42,988 |
66 |
» hushållningssällskap |
29,752 |
98 |
74,610 |
49 |
58,759 |
83 |
122,070 |
76 |
» städer |
8,857 |
— |
6,024 |
77 |
8,395 |
09 |
7,195 |
58 |
» landskommuner |
128 |
76 |
269 |
32 |
230 |
54 |
336 |
33 |
» provisioner |
43,805 |
68 |
53,882 |
11 |
51,209 |
65 |
206,258 |
59 |
Termlands län |
8,743 |
72 |
10,754 |
88 |
10,221 |
45 |
41,194 |
22 |
deraf landsting |
8,743 |
72 |
10,754 |
89 |
10,221 |
45 |
41,194 |
22 |
» hushållningssällskap |
21,536 |
86 |
21,987 |
91 |
21,820 |
26 |
104,862 |
83 |
» städer |
4,694 |
30 |
10,276 |
67 |
8,844 |
02 |
18,743 |
48 |
» landskommuner |
87 |
08 |
107 |
76 |
102 |
47 |
263 |
84 |
» provisioner |
70,476 |
66 |
183,496 |
77 |
197,053 |
12 |
181,864 |
44 |
Örebro län |
14,067 |
14 |
14,592 |
76 |
23,763 |
Öl |
36,300 |
14 |
deraf landsting |
14,067 |
14 |
14,592 |
76 |
23,763 |
— |
36,300 |
13 |
» hushållningssällskap |
37,566 |
71 |
149,195 |
Öl |
142,739 |
63 |
100,506 |
76 |
» städer |
4,634 |
72 |
4,970 |
04 |
6,549 |
37 |
8,393 |
68 |
» landskommuner |
140 |
95 |
146 |
20 |
238 |
11 |
363 |
73 |
» provisioner |
80,203 |
93 |
121,327 |
64 |
156,832 |
84 |
199,346 |
— |
Yestmanlands län |
16,008 |
72 |
24,233 |
50 |
31,328 |
53 |
39,827 |
54 |
deraf landsting |
16,008 |
72 |
24,233 |
50 |
31,328 |
53 |
39,827 |
54 |
» hushållningssällskap |
44,718 |
92 |
69,489 |
76 |
87,250 |
46 |
114,091 |
13 |
» städer |
3,307 |
22 |
3,210 |
73 |
6,735 |
18 |
5,391 |
49 |
» landskommuner |
160 |
35 |
160 |
15 |
190 |
14 |
208 |
30 |
» provisioner |
50,674 |
16 |
90,262 |
50 |
103,597 |
26 |
129,219 |
79 |
Kopparbergs län |
10,114 |
56 |
18,029 |
02 |
20,692 |
30 |
25,810 |
54 |
deraf landsting |
10,114 |
57 |
18,029 |
03 |
20,692 |
30 |
25,810 |
55 |
» hushållningssällskap |
15,415 |
10 |
38,000 |
84 |
43,106 |
77 |
59,108 |
44 |
» städer |
14,928 |
60 |
16,086 |
25 |
18,980 |
57 |
18,307 |
92 |
» landskommuner |
101 |
33 |
117 |
36 |
125 |
32 |
182 |
34 | |
» provisioner |
206
Tak n:o Till. (Ports.) Bränvinsförsäljningsafgifterna och deras fördelning
1869-7 |
0 |
1870-7 |
1 |
1871-72 |
1872-73 |
|||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Gefleborgs län ................—...... |
33,632 |
82 |
101,836 |
92 |
103,159 |
75 |
57,352 |
59 |
deraf landsting ........................... |
6,717 |
Öl |
20,331 |
48 |
[20,595 |
so |
11,451 |
97 |
» hushållningssällskap—........... |
6,717 |
04 |
20,331 |
48 |
20,595 |
50 |
11,451 |
95 |
» städer ...... -....................... |
19,197 |
57 |
59,866 |
85 |
60,706 |
15 |
33,703 |
79 |
» landskommuner .................. |
963 |
20 |
1,143 |
21 |
1,096 |
16 |
667 |
81 |
» provisioner ........................ |
38 |
— |
163 |
90 |
166 |
44 |
77 |
07 |
Yesternorrlands län .................. |
19,140 |
23 |
33,258 |
33 |
33,815 |
76 |
58,981 |
28 |
deraf landsting ........................... |
3,781 |
67 |
6,657 |
44 |
6,749 |
63 |
11,374 |
47 |
» hushållningssällskap............... |
3,781 |
67 |
6,657 |
44 |
6,749 |
63 |
11,374 |
47 |
» städer .............................. |
10,283 |
93 |
18,726 |
85 |
18,986 |
60 |
32,614 |
84 |
» landskommuner .................. |
1,129 |
90 |
1,150 |
09 |
1,262 |
29 |
1,508 |
55 |
» provisioner ........................ |
163 |
06 |
66 |
51 |
67 |
61 |
108 |
95 |
Jemtlands län ..........-.............. |
4,280 |
Öl |
3,973 |
67 |
4,082 |
40 |
4,222 |
— |
deraf landsting ........................... |
864 |
29 |
793 |
15 |
814 |
85 |
842 |
71 |
» hushållningssällskap............... |
854 |
29 |
793 |
15 |
814 |
85 |
842 |
71 |
» stad ...............................- |
2,276 |
44 |
2,275 |
44 |
2,275 |
44 |
2,275 |
44 |
» landskommuner .................. |
2S7 |
43 |
104 |
— |
169 |
11 |
252 |
70 |
» provisioner ........................ |
8 |
56 |
7 |
93 |
8 |
15 |
8 |
44 |
Yesterbottens län ..................... |
11,347 |
92 |
16,928 |
— |
16,121 |
— |
17,824 |
74 |
deraf landsting ........................... |
2,265 |
37 |
3,382 |
44 |
3,218 |
17 |
3,558 |
40 |
» hushållningssällskap............... |
2,265 |
37 |
3,382 |
44 |
3,218 |
17 |
3,558 |
40 |
» städer ............................ |
6,309 |
12 |
9,024 |
74 |
9,025 |
12 |
9,812 |
07 |
» landskommuner .................. |
487 |
— |
1,108 |
24 |
629 |
40 |
863 |
10 |
» provisioner ........................ |
21 |
06 |
30 |
14 |
30 |
14 |
32 |
77 |
Norrbottens län ........................ |
11,998 |
25 |
19,551 |
25 |
20,109 |
— |
19,231 |
25 |
deraf landsting ........................... |
2,394 |
85 |
3,902 |
43 |
4,015 |
47 |
3,838 |
56 |
» hushållningssällskap............... |
2,394 |
85 |
3,902 |
43 |
4,015 |
47 |
3,838 |
56 |
» städer ............................. |
5,747 |
43 |
8,671 |
37 |
10,447 |
41 |
9,862 |
99 |
» landskommuner .................. |
1,437 |
12 |
3,035 |
92 |
1,598 |
98 |
1,652 |
68 |
» provisioner ........................ |
24 |
— |
39 |
10 |
31 |
67 |
38 |
46 |
207
der försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873—74 1874-75 1875-76 1876—77
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
101,485 |
24 |
220,919 |
69 |
209,561 |
18 |
218,638 |
95 |
20,273 |
13 |
44,096 |
69 |
41,829 |
26 |
43,642 |
30 |
20,273 |
13 |
44,096 |
69 |
41,829 |
26 |
43,642 |
29 |
60,179 |
36 |
130,528 |
21 |
124,248 |
67 |
128,014 |
61 |
671 |
81 |
1,793 |
95 |
1,272 |
— |
2,946 |
— |
87 |
81 |
404 |
15 |
381 |
99 |
393 |
75 |
57,034 |
13 |
62,483 |
71 |
194,999 |
14 |
233,196 |
38 |
11,384 |
91 |
12,471 |
75 |
38,929 |
44 |
46,572 |
85 |
11,384 |
91 |
12,471 |
76 |
38,929 |
44 |
46,572 |
85 |
32,796 |
42 |
33,629 |
71 |
112,646 |
74 |
136,626 |
16 |
1,358 |
35 |
3,785 |
52 |
4,141 |
62 |
3,092 |
46 |
109 |
54 |
124 |
97 |
351 |
90 |
332 |
04 |
2,933 |
60 |
3,860 |
95 |
4,317 |
70 |
37,808 |
16 |
5S5 |
56 |
770 |
64 |
861 |
81 |
7,546 |
so |
585 |
56 |
770 |
64 |
861 |
81 |
7,546 |
51 |
1,538 |
90 |
2,157 |
59 |
2,?23 |
34 |
22,353 |
76 |
217 |
72 |
154 |
33 |
262 |
10 |
285 |
78 |
5 |
86 |
7 |
75 |
8 |
64 |
75 |
61 |
13,257 |
38 |
12,843 |
80 |
46,035 |
— |
64,210 |
— |
2,640 |
26 |
2,563 |
82 |
9,188 |
92 |
12,816 |
57 |
2,640 |
26 |
2,563 |
83 |
9,188 |
92 |
12,816 |
57 |
7,475 |
36 |
7,397 |
44 |
27,062 |
78 |
38,065 |
72 |
466 |
50 |
294 |
— |
504 |
— |
384 |
— |
35 |
— |
24 |
71 |
90 |
38 |
127 |
.14 |
18,623 |
96 |
24,443 |
78 |
29,163 |
— |
36,028 |
15 |
3,717 |
34 |
4,881 |
33 |
5,822 |
31 |
7,189 |
02 |
3,717 |
34 |
4,881 |
33 |
5,822 |
31 |
7,189 |
02 |
8,339 |
04 |
12,045 |
21 |
15,466 |
94 |
18,659 |
20 |
2,813 |
— |
2,598 |
79 |
1,999 |
99 |
2,907 |
84 |
37 |
24 |
42 |
12 |
51 |
45 |
83 |
07 |
Geflehorgs län
deraf landsting
» hushållningssällskap
» städer
» landskommuner
» provisioner
Yesternorrlands län
deraf landsting
» hushållningssällskap
» städer
» landskommuner
» provisioner
Jemtlands län
deraf landsting
» hushållningssällskap
» stad
» landskommuner
»« provisioner
Yesterbottens län
deraf landsting
» hushållningssällskap
» städer
» landskommuner
» provisioner
Norrbottens län
deraf landsting
*> hushållningssällskap
» städer
» landskommuner
» provisioner
208
Talj. n:o IX. Slädarnas behållna andelar af faränvl
Städer |
1869—TO |
1ST0-T1 |
1871—72 |
1872-70 |
|||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
|
Stockholms stad ........................ |
309,581 |
94 |
318,150 |
21 |
330,339 |
26 |
370,528 |
Stockholms län |
|||||||
Sigtuna .................................... |
832 |
34 |
1,162 |
45 |
1,162 |
45 |
1,162 |
Oljegrund ................................. |
771 |
56 |
682 |
64 |
682 |
64 |
682 |
Södertelge ................................. |
5,089 |
80 |
2,994 |
— |
3,892 |
20 |
3.S92 |
Norr tel ge ................................. |
2,529 |
55 |
2,750 |
49 |
2,751 |
33 |
2,750 |
Östhammar .............................. |
803 |
60 |
1,681 |
14 |
1,681 |
14 |
1,573 |
Vaxholm.................................... |
3,039 |
09 |
3,036 |
53 |
2,992 |
60 |
3,825 |
Uppsala län |
|||||||
Uppsala .................................... |
14,541 |
67 |
12,289 |
90 |
12,441 |
86 |
24,612 |
Enköping ................................. |
6,152 |
06 |
5,029 |
92 |
5,029 |
92 |
6,628 |
Södermanlands län |
|||||||
Nyköping ................................. |
10,283 |
39 |
12,448 |
65 |
12,191 |
58 |
12,197 |
Eskilstuna ................................. |
14,203 |
52 |
14,195 |
54 |
12,391 |
14 |
12,423 |
Streugnäs ................................. |
2,108 |
43 |
2,145 |
70 |
3,010 |
SO |
3,027 |
Torsliälla ................................. |
2,095 |
80 |
2,095 |
80 |
2,185 |
62 |
2,185 |
Mariefred ................................. |
1,718 |
54 |
1,257 |
48 |
1,260 |
— |
1,260 |
Trosa.............-......................... |
1,796 |
40 |
2,155 |
68 |
2,153 |
18 |
2,155 |
Östergötlands län |
|||||||
Linköping ................................. |
1,652 |
71 |
20,313 |
70 |
1S.256 |
76 |
20,119 |
Norrköping................................. |
24,689 |
20 |
25,503 |
05 |
25,520 |
69 |
30,593 |
Söderköping .............................. |
4,202 |
09 |
6,320 |
32 |
6,320 |
32 |
6,320 |
Vadstena.................................... |
1,630 |
95 |
2,768 |
67 |
2,662 |
68 |
2,638 |
Skeninge.................................... |
886 |
22 |
1,197 |
60 |
1,197 |
60 |
1,197 |
Jönköpings lön |
|||||||
Jönköping ................................. |
12,502 |
94 |
12,423 |
10 |
17,279 |
55 |
17,165 |
Eksjö....................................... |
3,928 |
12 |
3,449 |
08 |
3,449 |
08 |
10,371 |
Grenna .................................... |
1,893 |
40 |
1,925 |
72 |
2,005 |
72 |
2,013 |
Kronobergs län |
|||||||
Vexjö....................................... |
3,113 |
76 |
3,113 |
76 |
3,113 |
76 |
3,113 |
ör
45
64
20
4
3
9
7
7
O 1 2 6 6 -
6
07
2
5
209
nder försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77.
1873-74 1874-75 1875-76 1876-77
_______ Städer
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
373,665 |
83 |
467,343 |
08 |
541,780 |
41 |
606,948 |
89 |
Stockholms stad Stockholms län |
832 |
33 |
832 |
34 |
1,023 |
94 |
2,300 |
44 |
Sigtuna |
839 |
52 |
839 |
52 |
1,197 |
60 |
1,953 |
59 |
Oregrund |
4,191 |
60 |
4,191 |
60 |
4,191 |
60 |
15,482 |
29 |
Södertelge |
3,058 |
89 |
3,058 |
89 |
3,086 |
82 |
7,940 |
— |
Norrtelge |
1,199 |
10 |
1,199 |
10 |
1,396 |
70 |
3,529 |
93 |
Östhammar |
4,137 |
26 |
4,161 |
22 |
4,457 |
45 |
4,341 |
66 |
Vaxholm Uppsala län |
24,617 |
67 |
131,689 |
25 |
87,592 |
73 |
100,404 |
02 |
Uppsala |
6,418 |
39 |
8,357 |
28 |
13,726 |
92 |
13,750 |
88 |
Enköping Södermanlands län |
16,207 |
51 |
16,435 |
06 |
24,239 |
41 |
24,311 |
28 |
Nyköping |
12,415 |
70 |
41,491 |
17 |
43,556 |
45 |
43,556 |
45 |
Eskilstuna |
3,023 |
04 |
9,113 |
98 |
9,094 |
97 |
9,052 |
65 |
Strengnäs |
2,185 |
62 |
2,724 |
64 |
4,771 |
23 |
3,162 |
99 |
Torshälla |
3,592 |
88 |
3,592 |
80 |
3,592 |
80 |
2,994 |
— |
Mariefred |
2,155 |
67 |
3,068 |
89 |
3,075 |
3,068 |
89 |
Trosa Östergötlands län |
|
15,121 |
68 |
14,970 |
— |
52,928 |
61 |
36,479 |
40 |
Linköping |
65,369 |
90 |
169,507 |
12 |
191,927 |
45 |
158,854 |
38 |
Norrköping |
6,987 |
19 |
6,987 |
19 |
7,114 |
94 |
15,998 |
69 |
Söderköping |
2,954 |
07 |
17,347 |
07 |
15,693 |
79 |
7,934 |
10 |
Vadstena |
9,646 |
66 |
9,646 |
66 |
9,646 |
14,183 |
83 |
Skeninge Jönköpings län |
|
17,165 |
60 |
34,801 |
79 |
33,615 |
16 |
36,319 |
70 |
Jönköping |
9,796 |
38 |
9,839 |
— |
26,120 |
94 |
27,106 |
59 |
Eksjö |
1,780 |
43 |
3,313 |
38 |
3,521 |
18 |
5,184 |
08 |
Grenna Kronobergs län |
3,997 |
1 Öl |
3,996 |
98 |
3,996 |
98 |
29,968 |
80 |
Vexjö |
Bihang till bränvinslag stift.-komité ns betänkande.
14
210
Tab. n:o IX. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvinsförsäljningsafgifterna
Städer |
1889-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Kalmar län |
||||||||
Kalmar .................................... |
15,359 |
37 |
14,209 |
67 |
14,209 |
67 |
10,167 |
62 |
Vestervik ................................. |
8,822 |
32 |
8,931 |
63 |
6,798 |
36 |
6,806 |
34 |
Vimmerby ................................. |
898 |
20 |
3,952 |
08 |
3,952 |
08 |
2,664 |
66 |
Borgholm ................................. |
3,353 |
28 |
3,353 |
28 |
3,380 |
22 |
3,380 |
22 |
Oskarshamn .............................. |
i,156 |
50 |
4,087 |
29 |
4,086 |
81 |
4,212 |
90 |
Gotlands län |
||||||||
Visby ....................................... |
11,307 |
78 |
11,119 |
73 |
11,139 |
70 |
11,155 |
67 |
Blekinge län |
||||||||
Karlskrona................................. |
3,979 |
76 |
3,930 |
78 |
3,940 |
89 |
19,791 |
52 |
Karlshamn................................. |
6,920 |
18 |
6,817 |
20 |
6,826 |
32 |
6,826 |
32 |
Sölvesborg................................. |
3,080 |
84 |
3,080 |
84 |
3,104 |
78 |
3,449 |
08 |
Kristianstads län |
||||||||
Kristianstad .............................. |
8,138 |
75 |
8,439 |
56 |
8,524 |
95 |
8,499 |
31 |
Engelholm................................. |
3,784 |
42 |
3,784 |
42 |
3,784 |
42 |
3,880 |
2 |
Simrishamn ............................. |
1,485 |
02 |
1,485 |
02 |
1,485 |
02 |
1,501 |
4 |
Malmöhus län |
||||||||
Malmö .................................... |
31,918 |
19 |
44,994 |
06 |
44,871 |
12 |
49,248 |
3 |
Landskrona................................. |
8,654 |
53 |
8,654 |
65 |
8,607 |
46 |
8,617 |
91 |
Ystad ....................................... |
3,696 |
59 |
3,995 |
99 |
3,884 |
22 |
3,884 |
21 |
Land ....................................... |
16,175 |
58 |
16,167 |
60 |
16,167 |
60 |
21,272 |
3 |
Helsingborg .............................. |
9,932 |
66 |
10,084 |
76 |
10,068 |
71 |
10,132 |
66 |
Skanör och Falsterbo .................. |
299 |
40 |
127 |
24 |
148 |
20 |
149 |
70 |
Trelleborg ................................. |
1,053 |
88 |
1,128 |
43 |
1,053 |
88 |
1,053 |
88 |
Hallands län |
||||||||
Halmstad ................................. |
6,900 |
18 |
5,876 |
22 |
6,011 |
96 |
6,169 |
71 |
Varberg .................................... |
3,243 |
10 |
3,338 |
91 |
3,402 |
79 |
3,027 |
63 |
Laholm .................................... |
898 |
20 |
898 |
20 |
898 |
20 |
898 |
20 |
Falkenberg................................. |
1,369 |
94 |
7,458 |
23 |
7,320 |
04 |
7,320 |
04 |
Kungsbacka .............................. |
1,706 |
58 |
2,156 |
68 |
6,213 |
38 |
6,173 |
63 |
211
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873-74 |
1874-75 |
1875-76 |
1876-77 |
Städer |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
10,167 |
62 |
38,910 |
02 |
65,561 |
92 |
58,719 |
48 |
Kalmar län Kalmar |
6,823 |
04 |
16,911 |
03 |
25,448 |
17 |
26,960 |
58 |
Yestervik |
2,664 |
66 |
2,664 |
66 |
2,664 |
66 |
18,264 |
56 |
Vimmerby |
3,380 |
23 |
3,380 |
23 |
10,047 |
20 |
11,886 |
30 |
Borgholm |
4,733 |
52 |
4,717 |
65 |
6,044 |
89 |
39,640 |
56 |
Oskarshamn |
8,121 |
76 |
35,716 |
52 |
35,510 |
27 |
40,971 |
32 |
Gotlands län Visby |
11,253 |
88 |
26,010 |
66 |
31,158 |
26 |
34,697 |
24 |
Blekinge län Karlskrona |
6,981 |
— |
14,077 |
63 |
16,838 |
85 |
19,761 |
— |
Karlshamn |
3,449 |
08 |
3,760 |
46 |
9,149 |
67 |
8,854 |
46 |
Sölvesborg |
8,437 |
34 |
8,537 |
46 |
26,797 |
52 |
27,736 |
90 |
Kristianstads län Kristianstad |
4,698 |
78 |
5,029 |
92 |
5,029 |
92 |
7,168 |
50 |
Engelbolm |
1,501 |
49 |
1,501 |
49 |
3,089 |
80 |
3,089 |
80 |
Simrishamn |
56,145 |
81 |
101,406 |
37 |
48,615 |
26 |
101,050 |
57 |
Malmöhus län Malmö |
8,954 |
06 |
8,683 |
— |
8,762 |
44 |
26,792 |
80 |
Landskrona |
3,944 |
10 |
3,944 |
10 |
4,023 |
94 |
15,433 |
52 |
Ystad |
21,272 |
36 |
21,272 |
37 |
28,535 |
82 |
28,535 |
82 |
Lund |
19,134 |
41 |
21,928 |
06 |
24,658 |
58 |
52,102 |
26 |
Helsingborg |
613 |
80 |
181 |
14 |
181 |
14 |
179 |
64 |
Skanör ocli Falsterbo |
1,116 |
92 |
1,397 |
30 |
11,257 |
44 |
11,496 |
96 |
Trelleborg |
6,006 |
34 |
16,925 |
70 |
27,107 |
83 |
34,739 |
34 |
Hallands län Halmstad |
2,950 |
10 |
2,838 |
31 |
16,182 |
04 |
12,756 |
43 |
Varberg |
1,317 |
36 |
2,364 |
36 |
2,130 |
88 |
2,335 |
32 |
Laholm |
3,428 |
13 |
3,667 |
65 |
3,667 |
66 |
3,562 |
86 |
Falkenberg |
6,077 |
82 |
9,910 |
14 |
9,910 |
14 |
9,910 |
14 |
Kungsbacka |
212
Tab. n:o IX. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvinsförsäljningsafgifterna
Städer |
1869-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Göteborgs och Bohus län |
||||||||
Göteborg ................................. |
196,771 |
02 |
213,370 |
60 |
233,538 |
63 |
289,018 |
34 |
Uddevalla ................................. |
11,865 |
23 |
11,913 |
13 |
12,014 |
91 |
11,967 |
02 |
Marstrand ................................. |
1,773 |
12 |
1,773 |
12 |
2,962 |
07 |
3,021 |
94 |
Kungelf .................................... |
2,335 |
32 |
2,335 |
32 |
2,335 |
32 |
2,335 |
32 |
Strömstad ................................. |
5,503 |
73 |
4,904 |
78 |
4,881 |
67 |
4,635 |
43 |
Elfsborgs län |
||||||||
Venersborg................................. |
12,041 |
86 |
12,041 |
86 |
12,081 |
78 |
6,586 |
80 |
Borås........................................ |
6,091 |
96 |
6,091 |
96 |
7,109 |
92 |
7,101 |
77 |
Ulricehamn................................. |
1,209 |
58 |
1,209 |
60 |
1,209 |
60 |
1,209 |
60 |
Alingsås.................................... |
1,596 |
— |
6,389 |
20 |
5,389 |
20 |
5,389 |
20 |
Amål ....................................... |
994 |
— |
994 |
— |
994 |
— |
994 |
— |
Skaraborgs län |
||||||||
Mariestad ................................. |
10,954 |
06 |
3,768 |
46 |
3,752 |
49 |
3,880 |
24 |
Lidköping ................................. |
9,860 |
55 |
9,852 |
26 |
9,852 |
26 |
9,796 |
37 |
Skara....................................... |
2,994 |
— |
2,994 |
— |
3,293 |
40 |
3,293 |
40 |
Hjo.......................................... |
1,826 |
34 |
2,335 |
32 |
2,335 |
36 |
2,514 |
96 |
Sköfde .................................... |
4,838 |
30 |
4,838 |
30 |
4,854 |
28 |
2,234 |
49 |
Falköping ................................. |
1,450 |
— |
1,447 |
61 |
8,437 |
99 |
8,507 |
46 |
Verinlands län |
||||||||
Karlstad................................... |
15,688 |
94 |
15,576 |
78 |
15,616 |
70 |
15,480 |
97 |
Kristinehamn.............................. |
3,632 |
70 |
5,429 |
13 |
5,389 |
20 |
5,612 |
75 |
Filipstad.................................... |
9,133 |
70 |
6,137 |
62 |
6,148 |
— |
6,148 |
— |
Örebro län |
||||||||
Örebro .................................... |
12,186 |
53 |
13,724 |
52 |
13,744 |
51 |
13,724 |
50 |
Askersuiid ................................. |
1,908 |
18 |
6,111 |
75 |
5,119 |
74 |
4,999 |
98 |
Nora ....................................... |
2,994 |
— |
2,994 |
— |
2,994 |
— |
2,754 |
48 |
Lindesberg ................................. |
1,856 |
28 |
1,856 |
28 |
1,856 |
28 |
1,796 |
40 |
Yestmanlands län |
||||||||
Vesterås...........................!........ |
21,285 |
97 |
21,978 |
48 |
22,002 |
44 |
22,192 |
03 |
Arboga .................................... |
5,604 |
77 |
5,516 |
95 |
5,516 |
95 |
5,509 |
49 |
Köping .................................... |
9,093 |
76 |
10,366 |
26 |
10,454 |
07 |
10,486 |
02 |
Sala ....................................... |
11,441 |
08 1 |
12,127 |
70 |
12,127 |
69 |
12,127 |
69 |
213
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873-74 |
1874*—75 |
1875—70 |
1876-77 |
Städer |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
315,213 |
29 |
537,715 |
13 |
583,337 |
16 |
564,089 |
91 |
Göteborgs och Bolras län Göteborg |
12,025 |
90 |
12,120 |
93 |
53,862 |
11 |
55,956 |
99 |
Uddevalla |
2,994 |
80 |
7,348 |
66 |
9,364 |
02 |
10,500 |
54 |
Marstrand |
3,607 |
78 |
4,248 |
48 |
4,164 |
15 |
22,187 |
07 |
Knngelf |
6,164 |
68 |
6,154 |
68 |
6,062 |
85 |
5,847 |
28 |
Strömstad |
6,586 |
80 |
59,470 |
96 |
54,021 |
48 |
64,768 |
41 |
Elfsborgs lön Venersborg |
7,126 |
20 |
21,161 |
52 |
31,073 |
71 |
38,293 |
95 |
Borås |
1,209 |
60 |
5,550 |
88 |
8,897 |
70 |
8,880 |
— |
Ulricehamn |
5,389 |
20 |
14,650 |
52 |
17,699 |
86 |
18,561 |
84 |
Alingsås |
1,962 |
08 |
1,952 |
08 |
16,923 |
— |
21,766 |
38 |
Amål |
3,656 |
68 |
3,904 |
18 |
3,904 |
18 |
25,958 |
06 |
Skaraborgs län Mariestad |
9,876 |
30 |
33,481 |
75 |
9,600 |
— |
9,600 |
— |
Lidköping |
3,293 |
40 |
18,415 |
Öl |
22,810 |
23 |
24,265 |
46 |
Skara |
2,215 |
56 |
8,098 |
62 |
3,891 |
84 |
7,466 |
54 |
Hjo |
2,203 |
58 |
2,203 |
58 |
2,203 |
58 |
31,009 |
38 |
Sköfde |
8,507 |
46 |
8,507 |
45 |
16,350 |
— |
23,771 |
32 |
Falköping |
10,059 |
83 |
10,502 |
95 |
10,179 |
60 |
52,996 |
94 |
Verinlands län Karlstad |
5,628 |
43 |
5,740 |
48 |
5,868 |
24 |
19,689 |
67 |
Kristinehamn |
5,848 |
60 |
5,744 |
48 |
5,772 |
42 |
32,176 |
22 |
Filipstad |
28,015 |
SB |
101,257 |
38 |
107,389 |
10 |
63,317 |
12 |
Örebro län Örebro |
4,999 |
98 |
11,999 |
98 |
4,999 |
98 |
10,480 |
30 |
Askersund |
2,754 |
48 |
34,141 |
25 |
18,562 |
80 |
16,167 |
60 |
Nora |
1,796 |
40 |
1,796 |
40 |
11,787 |
75 |
10,641 |
74 |
Lindesberg |
13,154 |
15 |
28,458 |
69 |
32,803 |
13 |
45,225 |
27 |
Yestmanlands län Yesterås |
6,508 |
96 |
5,556 |
86 |
10,922 |
11 |
25,865 |
80 |
Arboga |
13,870 |
23 |
23,336 |
53 |
31,387 |
54 |
30,628 |
85 |
Köping |
12,186 |
68 |
12,137 |
68 |
12,137 |
68 |
12,371 |
21 |
Sala |
214
Tal>. u:o IX. (Forts.) Städernas behållna andelar af bränvinsförsäljningsafgifterna
Städer |
1869-70 |
1870-71 |
1871-72 |
1872-73 |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
Kopparbergs län Falun....................................... |
10,531 |
94 |
10,631 |
94 |
10,811 |
39 |
10,819 |
39 |
Iledemora ................................. |
2,613 |
76 |
2,449 |
09 |
2,449 |
08 |
2,449 |
10 |
Säter ....................................... |
2,215 |
56 |
2,396 |
40 |
2,396 |
40 |
2,396 |
40 |
Gefleborgs län |
||||||||
Gefle ....................................... |
9,337 |
67 |
45,858 |
85 |
46,554 |
15 |
19,839 |
79 |
Hudiksvall ................................. |
4,868 |
— |
7,816 |
— |
7,912 |
— |
7,624 |
— |
Söderhamn................................. |
4,992 |
— |
6,192 |
— |
6,240 |
— |
6,240 |
— |
Yesternorrlands lätt |
||||||||
Hernösand................................. |
3,529 |
47 |
11,780 |
78 |
11,944 |
72 |
12,773 |
61 |
Sundsvall ................................. |
6,754 |
46 |
6,946 |
07 |
7,041 |
88 |
19,841 |
23 |
Jemtlandss län |
||||||||
Östersund .............................. |
2,275 |
44 |
2,275 |
44 |
2,275 |
44 |
2,275 |
44 |
Yesterbottens län |
||||||||
Umeå............................... |
4,449 |
08 |
4,305 |
— |
4,305 |
38 |
5,101 |
77 |
Skellefteå ................................. |
1,860 |
04 |
4,719 |
74 |
4,719 |
74 |
4,710 |
30 |
Norrbottens län |
||||||||
Luleå ....................................... |
1,010 |
18 |
1,014 |
96 |
2,475 |
44 |
2,520 |
94 |
Piteå ....................................... |
2,076 |
98 |
6,502 |
97 |
5,502 |
97 |
5,502 |
98 |
Haparanda................................. |
2,660 |
27 |
2,153 |
44 |
2,469 |
— |
1,839 |
07 | |
215
under försäljningsåren från och med 1869—70 till och med 1876—77. (Forts.)
1873—74 |
1874—75 |
1875-76 |
1876-77 |
Städer |
||||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
|
10,823 |
90 |
33,420 |
02 |
38,395 |
81 |
39,734 |
34 |
Kopparbergs lön Falun |
2,196 |
— |
2,185 |
62 |
2,196 |
— |
14,790 |
36 |
Hedemora |
2,395 |
20 |
2,395 |
20 |
2,614 |
96 |
4,583 |
74 |
Säter |
19,849 |
36 |
90,183 |
09 |
83,411 |
55 |
91,709 |
59 |
Gefleborgs län Gefle |
15,892 |
— |
15,956 |
— |
16,448 |
— |
16,856 |
— |
Hudiksvall |
24,438 |
— |
24,389 |
12 |
24,389 |
12 |
19,449 |
02 |
Söderhamn |
12,971 |
33 |
13,548 |
96 |
13,459 |
41 |
41,542 |
67 |
Yesternorrlands län Hernösand |
19,825 |
09 |
20,080 |
75 |
99,187 |
33 |
95,083 |
49 |
Sundsvall |
1,638 |
90 |
2,157 |
59 |
2,323 |
34 |
22,353 |
76 |
Jemtlands län Östersund |
5,262 |
78 |
6,173 |
62 |
24,850 |
20 |
24,802 |
30 |
Yesterbottens län Umeå |
2,212 |
58 |
2,223 |
82 |
2,212 |
58 |
13,263 |
42 |
Skellefteå |
2,520 |
94 |
6,614 |
10 |
5,691 |
53 |
5,691 |
53 |
Norrbottens län Luleå |
4,125 |
74 |
4,197 |
59 |
4,269 |
44 |
10,479 |
— |
Piteå |
1,692 |
36 |
2,233 |
52 |
5,505 |
97 |
2,488 |
67 |
Haparanda |