Forsla Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1879, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2,
i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med hemställan att kostnader, föranledda
af framställningar till främmande regeringar rörande
förbrytares utlemnande, mätte bestridas af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet remitterad
motion (N:o 4) har Herr Friherre Hoclischild föreslagit:

»att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte hemställa,
att de kostnader, hvilka föranledas af framställningar till främmande
regeringar angående extradition af personer, anklagade eller dömde
för sådant brott, som enligt svensk lag utgör föremål för allmän åklagares
åtal, måtte bestridas af de såsom förslagsanslag till fångars vård
och underhåll till Kongl. Maj:ts förfogande stälda medel».

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört, att
ett samhälles goda ordning fordrar att lagbrytare straffas och att, då en
förrymd lagbrytares vistelseort är känd samt en traktat berättigar till
begäran om extradition, hans bestraffning icke bör vara beroende af enskilda
medborgares förmåga eller benägenhet att för ändamålet offra
tillgångar, men att, i strid med denna grundsats, då personer lyckats
för groft brott rymma ur riket, på de genom brottet lidande blifvit
stäldt det anspråk, att de af egna tillgångar skulle bestrida de med
extradition förenade kostnader.

Bih. till Riksd. Prot. 1879. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.

1

2

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

Till upplysning i fråga derom, för hvilka fall förbrytares utlemnande
är genom gällande konventioner tillförsäkradt, anser sig Utskottet
först böra meddela hvad en af de senast afslutade konventionerna af
detta slag, nemligen den med Österrike den 2 Juni 1868 afslutade, i
nämnda hänseende innehåller.

Enligt andra artikeln af denna konvention skall utlemnandet beviljas
för nedan nämnda straffbara handlingar, så vida de kunna beläggas
med två års straffarbete eller med ett svårare straff enligt svensk eller
norsk lag, eller då de kunna hänföras till »Verbrechen» enligt den österrikiska
lagen, eller beläggas med svårt straff enligt den ungerska lagen:
Fadermord, barnamord, mord, förgiftning, dråp; ouppsåtligt dråp, svårare
misshandel, sorn förorsakat sjukdom eller oförmögenhet till arbete under
mer än tjugo dagar; tvegifte, våldsamt bortröfvande af qvinna, våldtägt,
fördrifvande af foster, minderåriga personers förförande eller förledande
af föräldrar eller af dem, under hvilkas uppsigt de äro stälda, blodskam;
bortröfvande, döljande, undanskaffande, förbytande, understickande
eller utsättande af barn; mordbrand, uppsåtlig skada å jernvägar, telegrafer
eller å annan persons egendom, åverkan å annan persons fasta
egendom, våldsamt bortförande af en person, olaglig inskränkning i den
personliga friheten, hotelser, som medföra fara för personer eller egendom,
utpressning; röfveri, stöld; efterapning eller försämring af mynt,
införsel eller utprångling af falskt eller förfalskadt mynt; eftergörande
eller förfalskning af pappersmynt, räntebärande statspapper, obligationer,
banksedlar eller andra statspapper, införsel eller bruk af förfalskade dylika
papper; eftergörande af handling utgifven i Regentens namn, af
statens eller offentlig myndighets sigill, stampar, stämplar och märken,
och bruk af eftergjorda dylika föremål; förfalskning af offentliga eller
autentiska, enskilda, handels- eller bankhandlingar, äfvensom bruk af
dylika förfalskade handlingar; falskt vittnesbörd eller falsk edgång inför
rätta, falsk värdering eller besigtning, förledande af vittnen och af värderings-
eller besigtningsman, falsk angifvelse, anstiftande af och delaktighet
uti dessa brott; försnillning begången af embetsman eller offentlig
innehafvare af förtrodt gods, bedrägligt förfarande af offentliga embetsman;
bedrägeri, bedräglig konkurs, äfvensom delaktighet deruti; svekfullt
förfarande af fartygsbefälhafvare, myteri ombord å fartyg, för den
händelse att personer tillhörande besättningen medelst svek eller våld
satt sig i besittning af fartyget, äfvensom i det fall att de öfverlemnat
detsamma åt sjöröfvare.

Den grundsats motionären uppstält torde icke kunna frånkännas
en stor betydelse. Det är ock på grund deraf, som staten bekostar

Första Kammarens

Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 3.

brottslingar efterspanande och grip^de inom sitt eget område, enär den

allmänna rättskänslan. obehagligt beröres deraf, att grofva brott blifva
ostraffade och att möjligheten för en genom brott lidande att återvinna

dhii?nT frn*h / ran 1komT att blifva beroende af hans förmåga

att bestrida kostnaden för brottslingens tillrättaskaffande. Men då allmänna
rättskänsla^ fordran af straff å en brottsling icke synes kunna tillerkännas
samma tillämpning sedan brottslingen upphört att finnas i det
samhälle mot hvars lagar han brutit, då kostnaderna för förrymd brottslings
efterspanande och gripande å utländsk ort, enligt hvad Utskottet

UuTtffl’ -nSxT uUPPgå •t1*1 betydande belopp — så t. ex. i ett fall år

_ Kl kron°V annat år 1874 till 4,380 kronor o. s. v

och det skäligen ej bör kunna ifrågasättas, att staten skulle i alla de
fall, som motionen afser göra måhända stora uppoffringar, finner Ut Stk°3

W ^ii" nämnda "rundsat®en icke kunna eller höra vinna eu så vids
råc<t tillämpning, som ett bifall till motionen skulle innebära. Då dertill
kommer att förslaget, sådant det är affattadt, icke synes stå väl tillsammans
med Riksdagens beslutande rätt i afseende på de ändamål som
genom

att fatal''beslut i" fJam8t?lla .ett försla/’ ''s]ora kuade föranleda Riksdagen
Z1:Z SJÄ* ** “—de anslagets

att motionen icke
föranleda.

må till någon Kammarens åtgärd

Stockholm deri 22 April 1879.

På Utskottets vägnar:

F. F. CARLSON.