Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

Nto 5.

Auk. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1879, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående Riksgäld skontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 1878 års riksdag.

(R. A.)

Sedan Stats-Utskottet numera tagit kännedom om den utaf Riksdagens
år 1878 församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen
af Riksgäldskontor^^ tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till
Utskottet remitterats och bland Kamrarnes ledamöter i tryck utdelats,
samt genomläst de protokoll, hvilka blifvit hos fullmäktige i Riksgäldskontor
förda efter den 14 Augusti 1878, med hvilken dag revisorernes
protokollsgranskning slutade, till och med den 23 Januari 1879, å hvilken
dag fullmäktiges berättelse till innevarande års Riksdag blifvit afgifven,
får Utskottet härmed meddela yttrande öfver hvad revisorerne uti sin
berättelse i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit samt hvad i
öfrigt vid berörda, af Utskottet verkstälda granskning förekommit.

l:o.

Angående konvertering af äldre statsobligationer.

(Rev.-ber. sid. 42—49. Fullm. uti. sid. 203—208.)

Efter en å sid. 42—44 af revisionsberättelsen förekommande redogörelse
för fullmäktiges den 19 Mars 1878 fattade beslut att medgifva
Bill. till Riksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Herrar von Erlanger & Söbne i Frankfurt ain Main och die AngloOesterreichische
Bank i Wien begagnandet af den enligt 11 § af lånekontraktet
den 28 December 1877 dem tillförsäkrade optionsrätt till
öfvertagande af de omkring elfva millioner Tyska Riksmark, som af
1875 års låns andra emission återstodo osålda, hafva revisorerne å sid.
44—47 af deras berättelse meddelat åtskilliga uppgifter om berörda
lånemedels indragning och användande till konvertering af obligationer
tillhörande 1855, 1861 och 1870 års lån, i den mån en sådan konvertering
vid revisionsberättelsens afgifvande egt rum; hvarefter revisorerne,
å sid. 47—49, om hvad sålunda förekommit, gjort en framställning, deri
de, uppå angifna orsaker, dels förklarat det synas dem angeläget,
att, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut, de för andra
emissionen af 1875 års lån influtna medel blefve, innan något annat lån
för jernvägsbyggnader upptoges, till det i obligationerna omförmälda
ändamål, jernvägsbyggnader, använda, dels ock, med förmälan, att de
ej ville inlåta sig på frågan, huruvida fullmäktige rätt tolkat § 36 i
Riksgäldskontorets reglemente af år 1877, då de till »konvertering» hänfört
de af dem med afseende å 1870 års ännu ej till ovilkorlig inlösen
uppsägbar^ obligationer vidtagna åtgärder, likväl, på det att icke liknande
händelser i framtiden måtte inträffa, ansett det nödigt, att i blifvande
reglementen begreppet »konvertering» måtte sålunda bestämmas, att det
ej kunde tillämpas på andra lån än dem, som vid konverteringsbeslutets
fattande vore uppsägbar.!

Öfver revisorernes omförmälda framställning hafva fullmäktige å
sid. 203—208 af deras vid revisionsberättelsen fogade utlåtande yttrat
sig. Då det skulle leda till en allt för stor utförlighet att här upprepa
revisorernes samt fullmäktiges vidlyftiga, å ofvan angifna sidor af berättelsen
förekommande framställningar, angående ifrågavarande låneoperation,
tillåter sig Utskottet att härmed till dem hänvisa.

Vid pröfning af så väl revisorernes som fullmäktiges yttranden
anser Utskottet sig ej ega skäl tillstyrka Riksdagen att, på sätt revisorerne
föreslagit, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut,
lemna någon särskild föreskrift beträffande användandet af de medel,
som för ifrågavarande försålda obligationer af 1875 års låns andra emission
influtit. Som emellertid den nuvarande tidpunkten synes vara föga lämplig
för verkställande af en konvertering och det vid sådant förhållande för
det närvarande ej torde vara skäl att bibehålla det i § 39 af nu gällande
reglemente för Riksgäldskontoret förekommande stadgande, som berättigar
fullmäktige att försälja obligationer för beredande af tillgång till konvertering
af äldre statslån, hemställer Utskottet,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

att stadgandet om rätt för fullmäktige att försälja
obligationer för beredande af tillgång till konvertering
af äldre statslån må ur det blifvande reglementet för
Riksgäldskontor uteslutas.

2:o.

Angående 1818 års lån.

(Rev.-ber. sid. 50—55. Fullm. uti. sid. 208—210.)

Efter att hafva redogjort för fullmäktiges beslut om upptagande
af 1878 års lån, hafva revisorerne å sid. 54 och 55 af sin berättelse
derom gjort en framställning, hvilken blifvit å sid. 208—210 af fullmäktiges
utlåtande af dem bemött på ett, enligt Utskottets åsigt, fullt
nöjaktigt sätt. Då emellertid denna revisorernes framställning ej i och
för sig innehåller något förslag, att af Riksdagen pröfvas, har Utskottet
ansett något vidare yttrande derom ej från Utskottets sida erfordras.

Deremot hafva, omedelbart efter berörda framställning, revisorerne,
å sid. 55 af berättelsen, förklarat att, då 39 § i Riksgäldskontorets nu
gällande reglemente syntes lemna rum för olika tydning i frågan om,
huruvida fullmäktige vore berättigade att utan särskildt bemyndigande
af Riksdagen upplägga lån på högre belopp, än som enligt de för kontoret
gällande bestämmelssr finge försäljas, så hade revisorerne ansett
sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på nödvändigheten att berörda
tvetydighet blefve i ett blifvande reglemente undanröjd.

Utskottet, som ansett revisorernes berörda framställning ej nu, i
sammanhang med den förevarande granskningen af Riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, böra föranleda något Utskottets yttrande, skall
vid framläggande af förslag till blifvande reglemente för Riksgäldskontoret
taga denna fråga i öfvervägande.

3:o.

Angående förräntande af Riksgäldskontorets kontanta behållningar.

I detta ämne hafva revisorerne å sid. 62 och 63 af deras berättelse
framlagt ett förslag, öfver hvilket fullmäktige å sid. 210—212 af deras
utlåtande yttrat sig.

Då Stats-Utskottet funnit nödigt att för detta ärendes handläggning
begära sammanträde med Banko-Utskottet, kommer Sammansatt Stats D -

4

Stats- Utskottets Utlåtande N;o 5.

och Banko-Utskott att framdeles meddela yttrande angående revisorernes
omförmälda förslag, äfvensom angående en i samma ämne inom Andra
Kammaren väckt motion;

hvilket Utskottet härmed får för Riksdagen anmäla.

4:o.

Angående Riksgäldskontorets hufvudbok.

o

A sid. 63 af berättelsen hafva revisorerne anmält, att vid granskning
åt Riksgäldskontorets hufvudbok ingen annan anmärkning förekommit.
, än att i den vid hufvudboken fogade uppgift å de i Riksgäldskontoret
deponerade obligationer för bildande af en fond för framtida
större reparationer å Strörnsholms kanal summan af dessa obligationer
uppgifves vara 120,000 kronor, då den rätteligen räknad utgör 131,700
kronor.

Utskottet har gjort sig förvissadt derom, att denna rättelse blifvit
å behörigt ställe i nämnda, vid hufvudboken fogade uppgift antecknad;

hvilket Utskottet härmed fär för Riksdagen anmäla.

5:o.

Angående upphörande af föreskrifterna om insändande till Riksgäldskontoret
af exemplar utaf markegångstaxor och revisionsberättelser
rörande sjukvårds anstalter.

(Rev.-ber. sid. 64. Fullm. uti. sid. 212.)

Revisorerne hafva vid dels läsningen af fullmäktiges protokoll, dels
tagen ° kännedom af det hos fullmäktige år 1877 förda diarium inhemtat,
att från åtskillige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit insända revisionsberättelser
rörande sjukvårdsanstalter samt markegångstaxor.

Insändandet till Riksgäldskontoret af revisionsberättelserna rörande
sjukvårdsanstalter grundar sig på ett stadgande i Kongl. kungörelsen
•nu 2? AuSusti. 1873> som tillika innehåller att dessa berättelser skola
tillhandahållas Riksdagens revisorer och Bevillnings-Utskott.

^dstingen numera ej mindre bestämma beloppet för året af
sjukvårdsafgifterna än äfven granska dess användande, har det synts
statsrevisorerne icke vidare behöfligt, att ett exemplar af ifrågavarande
revisionsberättelser insändes till Riksgäldskontoret, och de hafva förden -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

skull hemstält, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att berörda stadgande måtte varda upphäfdt.

Skulle åter af skäl, som revisorerne icke kunnat utröna, det vara
erforderligt att samma stadgande fortfarande bibehålies, så, och då dylika
berättelser icke från alla län inkommit, t. ex. för år 1877 endast
från 11 län, hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla, det åtgärd måtte vidtagas för behörigt fullgörande af berörda
stadgande.

Hvad åter vidkomme insändandet till Riksgäldskontoret af de årliga
markegångstaxorna, hvilka för år 1877 inkommit från endast 12 län,
syntes detta icke vidare vara behöfligt, så mycket mindre, som enligt
en från Kong!. Finansdepartementet meddelad föreskrift ett exemplar
deraf från och med år 1870 insändes till Riksdagens bibliotek. Revisorerne
hafva derför hemstält, att föreskriften om dessa taxors insändande
till Riksgäldskontoret måtte varda upphäfd, eller, om den ansåges böra
fortfarande qvarstå, att den behörigen fullgjordes.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande meddelat den upplysning att
nämnda hnndlingars erhållande ej vore för Riksgäldskontoret behöfligt.

Med anledning häraf och då Bevillnings-Utskottet ej lärer sakna
utväg att erhålla nämnda revisionsberättelser rörande sjukvårdsanstalterna,
om de någon gång skulle vara för Bevillnings-Utskottet behöfliga,
samt markegångstaxorna finnas i Riksdagens bibliotek för Riksdagen tillgängliga,
hemställer Utskottet,

att, med bifall till detta revisorernes förslag, Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att stadgandena angående insändande till Riksgäldskontoret
af revisionsberättelserna rörande sjukvårdsanstalterna
samt af de årliga markegångstaxorna
måtte varda upphäfda.

6:o.

Angående riksdagsmannaarf''voden.

(Rev.-ber. sid. 67).

Vid läsningen af fullmäktiges protokoll och granskning af riksdagskostnaderna
hafva revisorerne fästat sin uppmärksamhet dervid, att

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

samma grund för beräkning och utbetalning af arfvode till Andra Kammarens
ledamöter icke alltid blifvit tillämpad.

De hafva å sid. 67 af revisionsberättelsen anfört åtskilliga exempel,
som utvisa att, särskildt vid hinder i följd af sjukdom för inställelse
vid riksdagen, olika grunder för beräkningen af Andra Kammarens ledamöters
arfvoden gjort sig gällande.

Enär hvarken Riksdagsordningen eller Andra Kammarens arbetsordning
innehåller någon föreskrift om huru skall förfaras med bestämmandet
af beräkningen utaf arfvodet för Kammarens ledamöter, hafva
revisorerne ansett sig böra härpå fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Utskottet har inhemtat, att medel till utbetalning af de Andra
Kammarens ledamöter tillkommande arfvoden hos Riksgäldskontoret reqvireras
i enlighet med i Kammarens kansli upprättade listor. Någon
granskning af dessa listor och af deras öfverensstämmelse med verkliga
förhållandet i afseende å den tid, då en ledamot vid Riksdagen sig inställer,
kan ej annat än undantagsvis ske i Riksgäldskontoret, som saknar
alla materialier till en sådan granskning, utan måste det bero på Kammaren
sjelf att tillse, det ej större belopp från Riksgäldskontoret reqvireras
än som, med iakttagande af 23 § sista momentet Riksdagsordningen,
rätteligen bör Kammarens ledamöter tillgodokomma.

På grund häraf och då till följd af en inom Andra Kammaren
väckt motion erforderliga föreskrifter i ifrågavarande afseende lära blifva
meddelade, kan Utskottet ej tillstyrka något Riksdagens beslut i anledning
af det anmärkta förhållandet, utan hemställer,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

7:o.

Angående utbetalning å det för inköp af Bergslagernas jernväg saktiebolags
5 procent-obligationer anvisade anslag.

(Rev.-ber. sid. 70 och 71. Fullm. uti. sid. 212—214).

Beträffande utbetalningarne under år 1878 af det utaf samma års
Riksdag beviljade anslag för inköp af obligationer å 6,753,600 kr., tillhörande
Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 procent-lån å 36,000,000 kr.,
hafva revisorerne å sid, 71 af deras berättelse meddelat, att i enlighet

Stats-Utskottets Utlåtande N:o S.

med Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 Juni 1878 Riksgäldskontoret intill
tiden för revisionens början till bolaget utbetalt:

den 2 sistlidne Juli för obligationer till nominelt belopp af kronor

1,109,700 å 90 procent ........................ Kr. 998,730: —

med afdrag af den å obligationerna den

15 i samma månad förfallande ränta » 2,003: 62. ggg 726- 38

den 1 Augusti för obligationer till nominelt belopp af

1,109,700 kr., å 90 procent ............. Kr. 998,730: —

med tillägg af den å obligationerna från

den 15 Juli upplupna ränta.............. » 2,620: 13. 1 001 350- 13

och den 1 Oktober för obligationer till nominelt belopp

af 1,109,700 kr., å 90 procent ......... Kr. 998,730: —

med tillägg af den å obligationerna från

den 15 Juli upplupna ränta ............... » 11,713: 50. 1 010 443- 50

samt, enligt revisorernes åsigt, följaktligen för nämnda
obligationer å nominelt belopp af 3,329,100 kronor
utbetalt en summa af ................................................... Kr. 3,008,520: 01.

Jemte meddelande af ofvanstående uträkning hafva revisorerne
förmält, att, ehuru Riksdagen vid beviljandet af ifrågavarande obligationsköp
föreskrifvit, att af den dertill efter en kurs af 90 procent utaf
obligationernas nominella belopp anvisade summa, 6,078,240 kronor,
skulle under år 1878 få utbetalas endast 3,000,000 kronor, så hafva dock
fullmäktige, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj;ts åberopade nådiga
bref, utbetalt en summa, som med 8,520 kronor 1 öre öfverstiger hvad
Riksdagen, enligt 11 § i 1878 års reglemente för Riksgäldskontoret,
föreskrifvit skulle få under detta år utbetalas, hvarförutom Riksgäldskontoret
för berörda utbetalda 3,000,000 kronor endast fått mottaga obligationer
å 3,329,100 kronor, som med nominelt 4,233 kronor 33 öre understege
hvad som bort lemnas; hvilket revisorerne ansett sig böra för Riksdagen
anmäla.

Fullmäktige hafva i sitt utlåtande häremot erinrat, att de ingalunda,
såsom revisorerne omförmält, utbetalt 3,008,520 kronor 1 öre
endast för obligationer å nominelt 3,329,100 kronor, utan hade dessa
3,008,520 kronor 1 öre godtgjorts bolaget såsom liqvid för obligationer
å 3,329,100 kronor med dertill hörande icke förfallna räntekuponger, som
bort jemte obligationerna öfvertagas.

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o S.

Då 1878 års Riksdag beslutat inköp af ifrågavarande obligationer
å 6,753,600 kronor efter en kurs af 90 procent å nominella beloppet,
motsvarande ett pris af 6,078,240 kronor, att öfvertagas och utgå med
3,000,000 kronor under år 1878 och med återstoden under år 1879, utvisade
dessa siffror, med hvarandra jemförda, otvetydigt, att de till utgående
under år 1878 anvisade 3,000,000 kronor afsett betalningen för
obligationernas kapital; och af revisorernes egen uträkning framginge,
att i de utbetalta 3,008,520 kronor 1 öre kapitalbeloppet utgjordes
af endast 2,996,190 kronor, således ett belopp, som understege de
anvisade 3,000,000 kronor. För dessa 2,996,190 kronor hade Riksgäldskontoret
erhållit obligationer å 3,329,100 kronor, således ingalunda ett
obligationsbelopp, som understege hvad som för nämnda köpeskilling
bort erhållas, utan ett obligationsbelopp, som efter den bestämda kursen
af 90 procent jemnt motsvarade samma köpeskilling.

För så vidt Riksgäldskontoret skulle blifva i tillfälle att å förfallodagarne
lyfta den å de öfvertagna obligationerna upplöpande ränta, måste
jemväl de icke förfallna kupongerna erhållas, hvilket åter, beträffande
den kupong, hvarå redan före öfvertagandet ett belopp upplupit, påkallade
en särskild liqvid. I afseende härå föreskref, efter fullmäktiges
hörande och i enlighet med vanlig coutume, Kongl. Maj:t, åt hvilken
Riksdagen uttryckligen öfverlemnat att bestämma de närmare vilkoren
vid obligationernas öfvertagande, i nådiga brefvet den 27 Juni 1878, att
å de obligationerna tillhörande, icke förfallna räntekuponger den vid
tidpunkten för de anvisade summornas utbetalande upplupna ränta skulle
bolaget särskildt godtgöras.

Det förhållande, som revisorerne ansett sig böra för Riksdagen
anmäla, innefattade ingenting annat än att vid de liqvider, som skett den
1 Augusti och den 1 Oktober 1878, Riksgäldskontoret, i öfverensstämmelse
med ofvanberörda föreskrift, som blifvit af Kongl. Maj:t, på grund
af Riksdagens beslut, meddelad, enligt vanlig praxis godtgjort bolaget
den å de icke föidallna kupongerna upplupna räntan med ett belopp,
som den 15 instundande Januari, då kupongerna förfalla till betalning,
komme att, på sätt nu ock egt rum, till Riksgäldskontoret återbetalas.

Vid den liqvid, som egde rum den 2 nästlidne Juli, påyrkade bolaget
icke sin rätt att på detta sätt erhålla godtgörelse för den upplupna
kupongräntan, utan hade, med anledning af de få dagar, som återstode
till dess att de den 15 i samma månad förfallande kupongerna borde af
bolaget infrias, sjelft afklipp! dessa kuponger, vid hvilket förhållande
kupongräntan för tiden från den dag, då obligationerna af Riksgäldskontoret
öfvertogos, till och med den dag, då dessa afklippta kuponger

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 5.

9

komme att förfalla, blef Riksgäldskontor godtgjord genom afdrag å
köpeskillingen för obligationernas kapital. Emellertid kunde enligt fullmäktiges
åsigt denna omständighet ej inverka på bolagets rätt att vid
de följande två liqviderna, den 1 Augusti och den 1 Oktober, då förhållandet
var ett annat, erhålla godtgörelse för den då upplupna räntan i
enlighet med Kongl. Maj:ts föreskrift.

Utskottet har funnit det godtgörande af den upplupna kupongräntan,
hvarigenom, såsom af revisorernes uträkning framgår, Riksgäldskontorets
kassautgift under år 1878 för ifrågavarande obligationers inköp
öfverskridit 3,000,000 kronor, vara fullt nöjaktigt förklaradt ej blott
af vanligt bruk vid obligationers öfvertagande, utan jemväl genom den
åberopade föreskriften af Kongl. Maj:t, åt hvilken Riksdagen öfverlemnat
att förordna om de närmare viikoren vid obligationernas öfvertagande.
Vid sådant förhållande och då häihill kommer, att någon förlust för staten
i följd af kupongernas öfvertagande ej varit möjlig, enär Riksgäldskontoret,
om så skulle hafva erfordrats, egt rätt att å de återstående
arislagsbeloppen qvitta den godtgjorda kupongräntan, hemställer Utskottet,

att revisorernes ifrågavarande anmälan ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

8:o.

Angående bevillning för ett fideikommiss.

(Rev.-ber. sid. 72).

Med anledning af fullmäktiges förklaring öfver den af 1877 års
revisorer gjorda framställning angående bevillning för ett fideikommiss
(se 1877 års berättelse sid. 44—45 och 134—135) hafva de år 1878 församlade
statsrevisorer tagit i förnyadt öfvervägande frågan om ersättningsskyldighet
för dem, som må hafva varit vållande till försummelse
vid indrifningen af ifrågavarande bevillning, samt hafva lika med 1877
års revisorer ansett tiden redan vara inne för vidtagande af de åtgärder,
som kunde erfordras för att bringa till verkställighet Riksdagens
den 8 Mars 1875 åt fullmäktige lemnade uppdrag i berörda hänseende.
För sådant ändamål hafva de bilagt sin berättelse en bestyrkt afskrift
af Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 13 April 1877 (Bil. Lutt. L),
hvaraf inhemtas:

Bill. till Biksd. Prof. 1879. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft.

2

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 5.

att vederbörande fideikommissarie fått tillträda fideikommissegendomen
den 14 Mars 1863, för hvilken han enligt gällande bevillningsförordning
varit skyldig att senast den 14 Mars 1864 erlägga belöpande
bevillning,

att staten i afräkning å nämnda bevillning fått uppbära,

den 8 Februari 1871 ...................... kr. 33,300: —

och den 19 Juni 1875 ................... > 81,816: 35,

och att Kongl. Maj:t ogillat å statens sida framstäldt anspråk på
ränta å bevillningsbeloppet.

Den förlust, som genom dröjsmålet med ärendets behandling enligt
revisorernes åsigt drabbat staten, utgjordes af räntan å bevillningsbeloppet
från den dag, detsamma bort erläggas, till de dagar, då det
inbetalts. Då denna ränteförlust vore temligen betydlig, och då utsökandet
af ersättning derför icke syntes böra göras beroende af det slutliga
afgörandet af den tvist, som fortfarande hos öfverståthållareembetet
vore anhängig rörande ett återstående mindre belopp af ifrågavarande
bevillning, hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen — med förklarande
att anspråket på ersättning af vederbörande, utan afseende på huru tvisten
om återstående bevillningsbeloppet kunde komma att utfalla, inskränktes
till godtgörandet af den ränteförlust, som med stöd af berörda
Kongl. resolution kunde bestämmas — måtte uppdraga åt fullmäktige i
Riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten af
Riksdagens härom meddelade beslut kunde erfordras.

Beträffande fullföljden af förevarande bevillningsärende har Utskottet
inhemtat, att sedan Kongl. Maj:ts resolution angående ränteanspiåkets
ogillande den 6 Juni 1877 kommit Statskontoret till hända och
skriftvexling sedermera under två månader pågått mellan Friherre C. E.
De Geer och t. f. Ombudsmannen rörande ifrågasatt uppgörelse i godo,
hade t. f. Ombudsmannen, på samma gång ärendet anmälts till återupptagande
hos öfverståthållareembetet, uti skrift den 20 September 1877
yrkat åläggande för Friherre De Geer att inkomma med åtskilliga upplysningar
och handlingar, hvilka före slutpåståendes afgifvande ansågos
nödiga. Friherre De Geer afled sedermera den 8 påföljde Oktober, hvarefter
och sedan krafvet delgifvits hans arfvingar, dessa, under förmälan
hurusom de infordrade upplysningarne och handlingarne först efter boutredning
och lagfart kunnat anskaffas, den 20 December 1878 med förklaring
till Öfverståthållareembetet inkommit. öfverståthållareembetet
har sedermera i resolution, som den 3 Januari 1879 kommit Kongl.
Statskontoret till hända, gifvit föreläggande att inom två månader derefter
afgifva slutpåstående.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

11

1875 års Riksdag uppdrog åt fullmäktige i Riksgäldskontoret att,
när den förlust blifvit känd, som genom ifrågavarande bevillningsärendes
fördröjda behandling uppkommit, hos dem, sorn densamma föranledt, derför
utsöka ersättning. Utskottet anser skäl ej förefinnas att föreslå Riksdagen
att, utan afvaktan af detta ärendes slutliga handläggning, vidtaga
den ändring i Riksdagens år 1875 fattade beslut, som af bifall till revisorernes
framställning skulle blifva en följd, och hemställer fördenskull,

att revisorernes ifrågavarande förslag ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

9:o.

Angående Gefle—Dala jernväg saktiebolag.

(Rev.-ber. sid. 134—141. Uti. sid. 219—221).

Revisorerne hafva å sid. 138 och 139 af sin berättelse lemnat en
utredning af Gefle—Dala jernvägsaktiebolags behållna inkomst under eu
följd af år samt — på grund såväl häraf som af hvad i föregående revisionsberättelser
i detta ämne blifvit anfördt och med förmälan, att
revisorerne erfarit, hurusom Kongl. Maj:t den 14 December 1877, i enlighet
med bolagsstyrelsens förslag, faststält ny taxa och reglemente för
trafiken under följande 3 år, utan att ökad amortering blifvit påbjuden
— hemstält det Riksdagen måtte hos Kongl. Magt anhålla, att Kongl.
Maj:t ville på grund af innehållet i 6 § af det mellan staten och bolaget
den 26 Maj och 16 Juli 1855 afslutade kontrakt taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke eu ytterligare ökad amortering af det nämnda bolag
beviljade lån borde föreskrifvas, på det att detsamma så fort som
möjligt måtte varda gäldadt.

Utskottet underkänner för ingen del giltigheten af de skäl, revisorerne
anfört för önskvärdheten och billigheten deraf att ifrågavarande
lån blefve genom en ytterligare förstärkt amortering snarast möjligt slutbetaldt.
Då emellertid Riksdagen vid samma ärendes behandling under
flera föregående år ej velat genom eu underdånig skrifvelse i det af revisorerne
angifna syfte söka framkalla ett begagnande af den uteslutande
åt Kongl. Maj:t öfverlemnade rätt att bestämma eu ökad amortering af
detta lån, anser sig Utskottet ej böra tillstyrka en dylik underdånig anhållan,
utan hemställer,

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

att Revisorernes ifrågavarande förslag ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

10:o.

Angående tillämpning af den för åtskilliga jernväg saktiebolag under viss
förutsättning stadgade skyldighet till ökad amortering af erhållet statslån.

(Rev.-ber. sid. 153—156. Uti. sid. 216—218, 221—238.),

Beträffande de Helsingborg—Landskrona --Eslöfs jernvägsaktiebolag,
Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag, Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag,
Vexiö—Alfvestads jernvägsaktiebolag och Köping—Uttersbergs
jernvägsaktiebolag beviljade statslån hafva revisorerne erinrat, att
för alla dessa lån Rikets Ständer föreskrifvit, hvad äfven funnes intaget
i alla om lånen till nämnda jernvägsföretags utförande mellan staten
och bolagen afslutade kontrakt, att, om behållna inkomsten af jernvägen,
efter afdrag af den årliga inbetalningen å det af staten erhållna lånet,
skulle öfverstiga 6 procent å det belopp aktieegarne tillskjutit, ankomme
på Kongl. Maj:t att, utom begagnande af Kong!. Maj:t förbehållen rätt
att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifterna, föreskrifva,
huru stor del af detta öfverskott skulle afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond
eller ock användas till ökande af den för lånet stadgade
amortering.

Vidare hafva revisorerne anfört, att de medel, som till ifrågavarande
jernvägsbyggnaders utförande blifvit lemnade, af staten upplånats
mot en effektiv ränta, öfverstigande 5 procent årligen. Då staten, förutom
räntefrihet under vissa år, lemna! förenämnda jernvägsbolag lån
till en ränta, som med mera än en procent understege den ränta, staten
sjelf finge vidkännas, syntes afsigten med den rättighet, staten förbehållit
sig att vid en viss behållen årlig inkomst af jernvägen föreskrifva
ökad amortering å statslånet, hafva varit att, då ett bolag kommit i åtnjutande
af eu större inkomst än 6 procent å sitt aktiekapital, äfven bereda
staten möjligheten och fördelen att af det belopp, hvarmed behållna
inkomsten öfverstege nämnda procenttal, tidigare än eljest återfå den
försträckning, som staten lemna!. Häraf syntes äfven följa, att hvarje
år, under hvilket det gynsamma förhållandet med inkomsten af någon
utaf nämnda jernvägar inträffade, att behållningen deraf öfverstigit 6

Stats■ Utskottets Utlåtande N:o 5.

13

procent, ett bestämmande å statens sida öfver användandet af detta öfverskott
borde ifrågakomma.

Efter att å sid. 154 och 155 af revisionsberättelsen hafva lemnat
upplysning angående ofvannämnda fem jernvägsaktiebolags behållna inkomst
och sättet för dess användande under åren 1873—1877, hafva
revisorerne ytterligare firmält, att ett uteblifvet begagnande af berörda
statens rätt, förutom det att stadgandet om denna rätt sålunda blefve
illusoriskt, ledde derhän i ena fallet att, der utdelningen hölle sig inom
den medgifna gränsen, de Överskjutande medlen samlades till fonder,
hvarigenom bolagen erhölle medel till deltagande i andra jernvägsföretag
och möjligen sålunda försvagade sin egen ställning, och i andra fallet,
der utdelningen till aktieegarne mer eller mindre öfverstege det medgifna
procentantalet, att aktierna blefve föremål för spekulation, hvilket
sedermera anfördes såsom skäl emot att staten måtte begagna sin rätt
att öka amorteringen, när sådant ifrågasattes.

Ett oundgängligt vilkor för pröfningen, huruvida statens ifrågavarande
rätt borde begagnas, syntes vara, att revisionsberättelser och föreskrifna
sammandrag af bolagens räkenskaper inkomme till Kong]. Civildepartementet
i så god tid att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna skäligt
förfoga öfver hvad af årets behållning öfverstege 6 procent a*f aktieegarnes
tillskott, sådant måtte kunna ske, innan bolagen beslutat öfver hela
årsbehållningens användande.

På grund af det anförda hafva revisorerne hemstält, att Riksdagen
ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t, efter tagen kännedom
af revisionsberättelser och sammandrag af räkenskaper hos ofvan
omförinälda bolag, täcktes hvarje år taga under ompröfning, huru vida
skäl vore för handen att tillämpa den i kontrakten med jernvägsbolagen
under angifven förutsättning stadgade skyldighet för dem att underkasta
sig ökad amortering å det erhållna statslånet.

Utskottet tillåter sig i minnet återkalla, hurusom i en likartad
fråga Riksdagen i underdånig skrifvelse den 4 Mars 1876 yttrat, att för
ett rigtigt bedömande, om och i hvad man skäl kunde förefinnas för begagnande
af ofvan berörda, enligt kontrakten Kongl. Maj:t tillerkända
rätt, kunde det enligt Riksdagens åsigt ej vara nog att känna ett bolags
ställning för ett enstaka år, sådan den af detta års räkenskaper framginge,
utan det måste vara nödigt att ega kännedom om bolagets inkomster,
utgifter med mera under så lång tid i ett sammanhang, att ett
mera stadigvarande förhållande deraf kunde utrönas. Det vore jemväl
af vigt att känna, huru stor del af den behållna inkomsten, som blifvit
använd för utvidgningar och förbättringar, anskaffning af förlag, inköp

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

af ny materiel, afsättningar till reservfond, inköp af aktier eller andra
utgifter för nya banor och bandelar, emedan genom inkomsters användande
till dylika utgifter dels kapitalvärdet af bolagets egendom och derigenom
äfven statens säkerhet för det till bolaget lemnade lån måste
hafva ökats och dels anledningen att föreskrifva afsättning till underhållsoch
ombyggnadsfond måste hafva minskats.

I öfverensstämmelse med denna åsigt och uppå Riksdagens i nyssnämnda
skrifvelse gjorda underdåniga anhållan har ock Kongl. Maj:t den 23
Mars 1877 för de ombud, som å statens vägnar deltaga i årliga granskningen
af enskilda med statsbidrag understödda jernvägsaktiebolags förvaltning
och räkenskaper, utfärdat instruktion.

Beträffande särskilt ett af de ifrågavarande bolagen, Yexiö—
Alfvestads jernvägsaktiebolag, meddelade 1878 års Riksdags Stats-Utskott
i § 4 af sitt utlåtande N:o 16, att en på nämnda bolags behållna inkomst
väsentligen inverkande fråga, angående antingen upphörande den 31
December 1882 af det mellan Styrelsen för statens jernvägstrafik och
styrelsen för nyssnämnda bolag den 20 Februari 1864 upprättade kontrakt
eller ock förhöjd ersättning från och med år 1878 för användandet
af statens lokomotiv å bolagets jernväg in. m., då vore under vederbörlig
handläggning. Utskottet har inhemta!, att denna fråga ännu ej
kunnat af Kongl. Maj:t slutligen afgöras.

Då, i följd af ofvan omförmälda nådiga instruktion, till Kongl.
Maj:t aflemnas sådana uppgifter att vederbörande jernvägsaktiebolags
ställning deraf fullständigt kan bedömas, men Utskottet ej kunnat finna
det vara behöfligt eller lämpligt att frågan om bestämmandet af en ökad
amortering, såsom revisorerne föreslagit, hvarje år toges under ompröfning,
utan sådant synts lämpligen kunna ske i sammanhang med det på
Kongl. Majrt beroende fastställande af taxor för trafiken, hvilket i regeln
lärer ske hvart femte år, får Utskottet hemställa,

att revisorernes ifrågavarande förslag må på det
sätt bifallas, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t, efter tagen kännedom af revisionsberättelser
och sammandrag af räkenskaper hos
ofvan omförmälda bola;?, täcktes i sammanhang med
fastställande af trafiktaxor för bolagen taga under ompröfning,
huru vida skäl är för handen att tillämpa
den i kontrakten med jernvägsbolagen under angifven
förutsättning stadgade skyldighet för dem att underkasta
sig ökad amortering å det erhållna statslånet.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

15

ll:o.

Hvad revisorerne i öfrigt i sin berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning anfört och framstäf har Utskottet
ej funnit böra föranleda någon Utskottets hemställan.

12:o.

Angående ansvarsfrihet för Riksgäldskontorets styrelse.

Då Stats-Utskottet, vid den nu verkstälda granskningen af Riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, funnit fullmäktige i nämnda
kontor hafva med nit och omsorg uppfylt sitt vigtiga och ansvarsfulla
kall, tillstyrker Utskottet,

att fullmäktige må tillerkännas full ansvarsfrihet för
alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti
deras protokoll från den 22 Januari 1878 till och med
den 23 Januari 1879.

Stockholm den 19 Februari 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

vid l:a punkten (angående konvertering af äldre statsobligationer): af

Herrar C. Ekman, L. M. Nordenfelt, R. Montgomery Cederhielm,
Grefve G. Sparre, F. Hederstjerna, Grefve A. Mörner, Grefve S. Lagerberg,
G. de Ätare, Friherre C. F. L. Hochschild, F. von Strokirch och A.
Kock, hvilka ansett, att Utskottets yttrande i denna del bort hafva följande
innehåll:

»Vid pröfning af detta ärende har Utskottet för sin del funnit
fullmäktige hafva på ett tillfredsställande sätt förklarat hvad i förevarande
hänseende blifvit af revisorerne mot dem anmärkt. Utskottet anser sig

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.

ej heller ega skäl att tillstyrka Riksdagen, vare sig att, på sätt revisorerne
föreslagit, med upphäfvande af fullmäktiges konverteringsbeslut,
lemna någon särskild föreskrift beträffande användandet af de medel, som
för ifrågavarande försålda obligationer af 1875 års låns andra emission
influtit, '' eller att, i öfverensstämmelse med revisorernes här ofvan angifna
hemställan, inskränka den rätt till konvertering af äldre statslån,
som Rikdagen redan lemnat fullmäktige. Ett upphäfvande af fullmäktiges
konverteringsbeslut skulle nemligen innefatta ett ingripande i Riksgäldskontorets
förvaltning, hvartill enligt Utskottets åsigt ej något skal
förefinnes; en inskränkning åter i den fullmäktige gifna konverteringsrätt
skulle kunna omöjliggöra mången åtgärd, ledande till besparing i
statens utgifter för statsskulden.

Utskottet hemställer alltså,

att revisorernes ifrågavarande framställning ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda».

vid Hide pupkten (angående bevillning för ett fideikommiss):

af Herrar P. O. Hörnfeldt, Liss O. Larsson, O. B. Olsson, S. Nilsson
i Efveröd, Ola Andersson i Burlöf, Sv. Andrea sson, J E. .Johansson i
Forneby, O. A. Larsson, B. Pettersson i Buntorp, LL. Andersson och 1.
Månsson, Indika ansett, att Utskottets yttrande i denna del bort hafva
följande innehåll:

»Utskottet har, lika med revisorerne, ansett, verkställigheten åt det
af 1875 års Riksdag i detta ämne fattade beslut ej längre böra uppskjutas,
helst måhända genom preskription ett års ränta å denna statsverkets
fordran går förlorad med hvarje år som ärendet fördröjes, och hemställer,

att Riksdagen, med förklarande att anspråket på ersättning
af vederbörande, utan afseende på huru tvisten
om återstående bevillningsbeloppet kan komma att utfalla,
inskränkes till godtgörandet af den ränteförlust,
som med stöd af Kongl. resolutionen den 13 April
1877 kan bestämmas — må uppdraga åt fullmäktige
i Riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder, som för
verkställigheten af Riksdagens härom meddelade beslut
kunna erfordras».

vid 9:de punkten (angående Gefle-Dala jernvägs-aktiebolag):

af Herrar L. M. Nordenfelt och G. de Maré (i afseende å motiveringen).
______