10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

*

N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1879, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
eftergift af Kronofogden A. M. Dryselius och
Häradsskrifvaren E. J. Augustin ålagd skyldighet att
gälda 1868 års ränta för Trysunda fiske i Vesternorrlands
län.

(I. A.)

Enligt livad af förenämnda, till Riksdagen den 31 sistlidne Januari
aflåtna nådiga proposition (N:o 24) inhemtas, hade Kammarkollegium i
anledning af Kongl. Maj:ts på Rikets Ständers beslut grundade nådiga
bref den 30 December 1856 för Nät ra och Själevads socknemän den
28 April 1857 utfärdat skattebref å kronofiske! vid Trysunda hamn
med dertill hörande skär, holmar och fiskevatten, beläget i Nätra socken,
och Ångermanlands norra fögderi af Vesternorrlands län, deruti stadgats,
bland annat, skyldighet för socknemän att årligen utgöra den
ränta, som, enligt grunderna i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855,
motsvarade 94 tunnor saltad strömming och hvilken ränta, omsatt i
räntepersedel!! hö, motsvarade 994 centner 20 skålpund. Då socknemännen
genom inträffad stegring i sistnämnda räntepersedels markegångsvärde
tillskyndades känbar förlust, hade Kongl. Maj:t, på. framställning
af socknemännen, föreslagit 1867 års Riksdag, att ifrågavarande
ränta måtte från och med 1868 nedsättas till det belopp hö,
som svarade mot 94 tunnor strömming efter medelpriset för de tio
åren 1856—1865, och uti underdånig skrifvelse den 4 April 1867 hade
Riksdagen bifallit framställningen i så måtto, att Riksdagen medgaf
räntans nedsättande från och med år 1868 till det belopp hö, som motsvarade
94 tunnor strömming efter medelpriset för de tjugu sista åren,
hvithet belopp Riksdagen antog uppgå till omkring 680 centner. Sedan
Kongl. Majt i nådigt bref den il April 1867 meddelat Kammarkollegium
Riksdagens beslut, hade Kollegiet, i enlighet med den sålunda bestämda
grunden, låtit verkställa uträkning å räntan och genom utslag den 23

11

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

December samma år fastsiält berörda ränta att, såsom orden lydde,
“från och med år 1868 utgöras till 719 centner 40 skålpund hö å

1 R:dr 50 öre centnern ............................................................... 1 079: 10.

“penningar ..................................................................... . g j

“Summa 1,079: 41.“

t det för år 1868 upprättade fögderi-jordeboks-förändringsextrakt,
hvaruti kolumnen för Kronans behållna räntor vore afdelad i eu underkolumn
för hö och en för penningar, hade under rubriken “afgånget“
upptagits gamla räntan af fisket 994 centner 20 skålpund hö, som utförts
i kolumnen för höräntor, hvaremot under rubriken “tillkommet“
antecknats, att tisket enligt Kammarkollegii utslag den 23 December

1867 påförts nya räntan 719 centner 40 skålpund hö å 1 riksdaler
50 öre — 1,079 riksdaler 10 öre, penningar 31 öre, med 1,079 riksdaler
41 öre, h vilket. sistnämnda belopp utförts i kolumnen för penningeräntor.
1 fögderiets specialräkning samt i landsboksräkenskapen
för år 1868 hade räntan af Trysunda fiske upptagits till redovisning
med ett penningebelopp af 1,079 riksdaler 41 öre. Vid granskning af

1868 års. landsboksräken skaper för Vesternorrlands län i Kammarrättens
Ofverrevisionsdepartements provinsräkenskapskontor hade revisionen den
30 December 1870 anmärkt, att jordeboksförändringsextrakt ej funnes
räkenskapen bilagdt, och sedan i anledning häraf sådant extrakt bli fy i t
infordradt, hade revisionen uti skrifvelse till Kammarrätten den 17
Juni 1871 anmält, att, som det äskade förändringsextraktet dåmera inkommit,
erfordrades icke vidare yttrande i anledning af anmärkningen.
Den.4 Juni 1872 hade likväl revisionen till Kammarrätten ingifvit eu
skrift, deii revisionen anmärkt, att, enär det i räntan ingående beloppet
liö utgjort eu sådan persedelränta, som bort af räntegifvare lösas med
penningar efter det hvarje år för de nästförflutna tio åren bestämda
medelpris, hvilket för år 1868 utgjort 2 riksdaler 98 öre för hvarje centner
hö, och således räntan för berörda år bort utgöras med värdet i penningar
af 719 centner 40 skålpund hö efter 2 riksdaler 98 öre för
centnern, utgörande 2,143 riksdaler 81 öre, med tillägg af penningeräntan
31 öre eller tillsammans med 2,144 riksdaler 12 öre, men samma
ränta vore i räkenskaperna upptagen med endast 1,079 riksdaler 41
öre, skiinaden mellan dessa två belopp, eller 1,064 riksdaler 71 öre,
matte varda till betalning faststäld. I anledning häraf hade Kammarrätten
genom utslag den 10 December 1872, enär revisionens anmärkning
blifvit till Kammarrätten ingifven först den 4 Juni 1872, eller
efter den tid, hvarunder reservationskraf för 1868 års ränta kunnat
hos de skattskyldige lagligen verkställas, förklarat revisionens påstående

12 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

icke i då förekommen ordning kunna bifallas, utan skulle handlingar^
öfverlemnas till Kammarrättens advokatfiskalsembete för utförande af den
talan hvartill förhållandet kunde föranleda; hvilket utslag, som hos Kong!.
Makt öfverklagats af Revisionskommissarien J. Brander, genom nådigt
beslut den 2 April 1875 endast på det sätt ändrats, att revisionens anmärkning
förklarats ej i målets dåvarande skick, och innan advokatfiskal
halt tillfälle att deri’sig yttra, bort blifva föremål för pröfning. Advokatfiskalsembetet
i Kammarrätten hade anstält åtal mot Häi adsskrifv aren
i fögderiet E. J. Augustin, Kronofogden derstädes A. M. Dryselius och
Revisorn i Kammarrättens Öfverrevisionsdepartement A. Hallgren och
vrkat dels att, då 1868 års ränta vore i räkenskapen redovisad med
ott belopp af 1,064 riksdaler 71 öre mindre än vederbort, Augustin
och Dryselius, Indika underskrift fögderiets specialräkning och således
vore för omförmälda felaktighet ansvarige, måtte förpligtas ersätta
kronan samma belopp 1,064 riksdaler 71 öre, dels ock att, enär Hallgren
hvilken haft sig anförtrodd granskningen af 1868 års landsboksräkenskaper
och jemväl undertecknat skrifvelsen till Kammarrätten den
17 Juni 1871. bort hafva varit i tillfälle upptäcka ifrågavarande felaktighet
i räkenskapen så tidigt, att reservationskraf kunnat emot de
skattskyldige anställas inom utgången af den för sådant kraf stadgade
tid men anmärkningen angående den förelupna felaktigheten först eftei
utgången af berörda tid blifvit framstäld, Hallgren måtte fällas till ansvar
för sålunda ådagalagd vårdslöshet och försummelse i tjensten.
På dessa yrkanden hade genmälts af Augustin: att han af lydelsen i
Kammarkollegii utslag den 23 December 1867 ep kunde finna annat, än
att ränteförvandlingen blifvit åt Kammarkollegium verkstäld så, att
1 079 riksdaler 41 öre vore det belopp, som bort debiteras, samt att det
i allt fall vore revisionens dröjsmål att framställa anmärkningen, som
vållat att reservationskraf hos de skattskyldige ej kunnat i laga tid
anställas; och Dryselius: att det författningsenligt åiåge häradsskrifvaren
att upprätta och underskrifva såväl jordeboksförändrings-extraktet
som specialräkningen, samt att den omständigheten att jemväl kionofogden
skulle underteckna specialräkningen icke medförde skyldighet
för honom att ansvara för de af häradsskrifvaren i samma räkning
verkstälda debiteringsåtgärder. Sedan jemväl Hallgren i afgifven förklaring
bestndt det mot honom väckta påståendet, hade Kammar! ätten
uti utslag den 21 April 1876 yttrat fatt, emedan hvarken genom. Kong],
Maj:ts ofvanberörda bref den 11 April 1867 eller Kammarkollegii derpå
grundade utslag den 23 December samma ar, enligt hvilket gamla
räntan af Trysunda fiske, utgörande 94 tunnor strömming, blifvit omsatt
till ny ränta af 719 centner 40 skålpund hö och 31 öre i pennm -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

13

gar, att från och med 18G8 utgöras, något undantag blifvit medgifvet
från den uti 1 § af Kongl. kungörelsen angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande den It Maj 1855 meddelade allmänna föreskrift,
att kronans behållna räntor skulle af de skattskyldige få lösas
med penningar efter ett, hvarje år för de nästförflutna tio åren, bestämdt
medelpris; samt omförmälda nya ränta, såsom varande kronan behållen,
följaktligen bort för år 1868 debiteras och af de skattskyldige utgöras
efter det för samma år å artikeln hö faststälda medelmarkegångspris
med tillägg af de kontanta penningarne, eller med sammanlagdt 2,144
riksdaler 12 öre; ty och som ifrågavarande ränta blifvit uti fögderiets
specialräkning för år 1868 redovisad med allenast 1,079 riksdaler 41
öre, eller det belopp, som enligt 11 punkten mom. B uti Kammarkollegii
kungörelse den 27 Oktober 1856 utgjorde räntans till införande i de
nya jordeböckerna afsedda värde efter medelpriset för de 20 åren 1834
—1853; samt Kongl. Maj:t och kronan till följd häraf lidit en förlust af
1,064 riksdaler 71 öre, hvilket belopp, i anseende dertill att den i författningarne
stadgade preskriptionstid för reservationskrafs anställande
tilländagå^., icke kunnat hos de skattskyldige utkräfva»; alltså och- då
berörda förlust varit eu följd af redogörarnes uraktlåtenhet att vid
räntans debitering och redovisning ställa sig gällande författningar till
efterrättelse; samt redogörarnes ansvarsskyldighet icke, på sätt desse
förmenat, förringades af den omständighet, att Kammarrättens revision
underlåtit att emot deras berörda origtiga förfarande framställa anmärkning
före utgången af ofvan omförmälda preskriptionstid, pröfvade,
med stöd af grunderna för Kammarkollegii cirkulär den 22 November
1815, K ammarrätten rättvist förpligta redogörarne, Dryselius och Augustin,
Indika gemensamt underskrifvit 1868 års specialräkning för fögderiet
och följaktligen vore ansvarige för debiteringen af utskylderna inom
fögderiet under nämnda år, att samfäldt eller hvilkendera gälda gitte
ersätta Kongl. Maj:t och kronan det belopp, hvarmed räntan af Trysunda
fiske för nyssnämnda år blifvit för ringa debiterad och redovisad,
eller 1,064 kronor 71 öre; hvarjemte revisorn Hallgren, som ansågs
hafva visat vårdslöshet i sin tjenst, jemlikt 25 kap. 1 7 § strafflagen,
dömdes till böter. Öfver Kammarrättens utslag hade besvär
blifvit anförda hos Kongl. Maj ds Högsta Domstol af Dryselius, Augustin
och Hallgren, men Högsta Domstolen hade uti utslag den 4 Juni 1877
funnit klaganderne icke hafva anfört skäl, ledande till ändring i Kammarrättens
utslag. Sedan uti en till Kongl. Majd i underdånighet ingifven
skrift Kronofogden Dryselius och Häradsskrifvaren Augustin anhållit
att, då den i kronoräkenskaperna för år 1868 debiterade räntan
vore påförd i god tro och i öfverensstämmelse med innehållet i KamBih.
till Riksd. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afl. 22 Raft. 3

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82.

markollegii utslag den 2?» December 1867, samt anmärkningen mot den
felaktiga debiteringen först så sent tillkommit, att reservationskraf med
laga verkan mot de skattskyldige ej kunnat anställas, Kong! Magt
måtte antingen af gunst och nåd eftergifva hvad Dryselius och Augustin
till följd af Kongl. Maj:ts utslag den 4 Juni 1877 måst till kronans
kassa inbetala eller ock om dylik eftergift hos Riksdagen göra framställning,
har nu Kongl. Maj:t, efter det Kammarrätten afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, och då ordalydelsen i Kam markollegii ofvannämnda
utslag den 23 December 1867 vore i viss mån skiljaktig från
den, som af Kollegium i dylika fall eljest begagnats, och icke tydligen
utmärkt, att Kongl. kungörelsen den il Maj 1855 skulle vid utgörandet
af den ifrågavarande räntan tillämpas, samt redogörare vid sådant
förhållande egt anledning antaga att i förevarande fall, der ränteförvandlingen
egt rum icke på grund af allmän författning utan i följd af
Kongl. Maj ds och Riksdagens särskilda beslut, Kammar kollega utslagborde,
på sätt som skett, tillämpas strängt efter dess ordalydelse, föreslagit
Riksdagen, att det genom Kongl. Majds utslag den 4 Juni 1877
Kronofogden A. M. Dryselius och Häradsskrifvaren E. J. Augustin till
gäldande ålagda och af dem redan levererade beloppet 1,064 kronor
71 öre måtte varda efterskänkt, dock efter afdrag af 159 kronor 71
öre, utgörande det Kammarrättens advokatfiskalsembete och revision
tillkommande, på ersättningssumman belöpande och redan uppburna
aktorats- och anmärkningsarfvode.

Efter erhållen remiss har Stats-Utskottet detta ärende till behandling
förehaft; Och får Utskottet, med afseende å hvad sålunda
blifvit anförd t och i öfrig! i ärendet förekommit samt i betraktande
deraf, att döt till stöd för ifrågavarande framställning åberopade förhållande
synts vara af den beskaffenhet, att ett efterskänkande i detta
fall af det ådömda beloppet icke torde kunna innebära eu fara för
framtiden i fråga om anspråk å eftergift af belopp, som på grund af
tjentsteförsummelse blifvit tjensteman till gäldande ålagdt, hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
i förevarande hänseende täckts föreslå.

Stockholm den 21 Mars 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKER, I-AKTIE BOLAG, 1879.