Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

M:0 8.

Ant. till Eiksd. Kansli den 7 Maj 1879, kl. 2 e. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af veidet motion
om ändring af 30 § Regeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet öfverlemnad
motion (H:o 132) har Herr S. Wieselgren, med anledning deraf att, sedan,
i sammanhang med väckt förslag om utsträckning jemväl till de så kallade
konsistoriella gällen af rättigheten att kalla fjerde profpredikant, ifrågasatts att
de fall, då denna rätt utöfvades, med kyrkoherdebeställningens tillsättande
skulle förfaras så, som om regal kyrkoherdetjenst funnes stadgadt, tvifvel
uppstått, huruvida en dylik anordning vore förenlig med stadgandet i 30 §
Regeringsformen, föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta följande
förändrade lydelse af nämnda paragraf:

“Konungen--— — pastorater. De så kallade konsistoriella gäll

vare vid deras valrätt bibehållna i de fall, der vid valet ifrågakomma endast
å lagligen upprättadt förslag uppförde prestmän;”

Och har motionären derjemte hemstält att, i händelse den föreslagna
lydelsen af paragrafen icke syntes tillfredsställande, Utskottet ville föreslå
sådan ändring deri, som kunde finnas vara för det af motionären afsedda
ändamål lämpligast.

Yid granskning af motionärens förslag har Utskottet funnit detsamma
icke vara så affattadt, att det bör af Riksdagen antagas. Hvad först sjelfva
de af motionären begagnade ordalag beträffar, synas de lemna åtskilligt
öfrigt att önska. Det kan sålunda med skäl ifrågasättas, huruvida icke beBill.
till Riksd. Prof. 1870. 3 Sami. 7 Raft.

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

stämraelsen “lagligen upprättadt" är helt och hållet öfverflödig, då grundlagen
skäligen ej bör förutsätta eu utöfning af valrätt vid förslag, det der
icke i laglig ordning upprättats. Skulle åter meningen vara att dermed
beteckna förslaget, sådant det i konsistoriel^ gäll för närvarande alltid är
och måste vara, så länge rätt att kalla fjerde profpredikant icke åt dessa
församlingar inrymts, så kan uttrycket blifva vilseledande. Såsom bekant,
säges nemligen i nu gällande prestvalsstadga om fjerde profpredikant, att han
"å förslag uppföres", och samma uttryck återfinnes i det förslag till förordning
angående tillsättande af presterliga tjenster, som af Kongl. Maj:t blifvit för
innevarande Riksdag framlagdt. Derest nu detta häfdvunna uttryck framgent
bibehölles, under det att åt församlingarne i konsistoriella gäll medgåfves
rätt att kalla fjerde profpredikant, så kunde tydligtvis fjerde profpredikanten
med lika rätt sägas vara “å lagligen upprättad t förslag uppförd",
som de ursprungligen derå uppförde, och 30 § Regeringsformen finge
ett helt annat innehåll, än motionären antagligen åsyftat. Härtill kommer,
att motionären, då han i orden “å lagligen upprättadt förslag uppförde
prestman" begagnat flertalsformen, tyckes hafva förbisett det enligt gällande
lag möjliga fall, att endast en prestman å förslaget uppföres -— något som
kan inträffa om, sedan föreskrifna åtgärder till fyllande af ofullständigt förslag
icke ledt till önskad utgång, församlingen på tillfrågan förklarat sig
med det ofullständiga förslaget åtnöjas.

Men det af motionären framstälda förslaget lider, enligt Utskottets
förmenande, af ännu eu annan och mera väsentlig bristfällighet. Om nemligen,
såsom motionären yrkat, till det allmänna stadgandet, att konsistoriella
gäll vid sin valrätt bibehållas, fogas tillägget: "i de fall, der vid valet
ifrågakomma endast å lagligen upprättadt förslag uppförde prestman", så
synes detta tillägg svårligen kunna fattas annorlunda än såsom innebärande
en inskränkning. Ty då man säger, att något gäller i ett visst, uppgifvet
fall, så förutsättes dermed rimligtvis, att andra fall gifvas, då det icke gäller.
Nu behöfver dock icke påminnas derom, att, enligt gällande lag, församlingarne
i konsistoriella pastorat icke ega att vid sitt val gå utom förslaget.
Motionärens formulering innefattar alltså en antecipation af en förändring
i lagstiftningen, som ännu blott är en möjlighet och hvarom för
närvarande icke något förslag föreligger. Men den icke blott förutsätter,
att en förändring i lagstiftningen framdeles kan komma att ske, utan den
antyder tillika den retning, hvari denna förändring skulle komma att gå.
Den nödvändiga tankefyllnaden till det positiva stadgandet i 30 § Regeringsformen
måste nemligen, så vidt Utskottet kan finna, blifva, att i andra fall
än de i paragrafen angifna, konsistoriella gäll icke skulle bibehållas vid sin
valrätt, hvilken då icke kunde öfvergå till någon annan än kyrkostyrelsen.
Utan att nu ingå i bedömande, huruvida den sålunda antydda rigtningen är

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

(len lämpligaste, vill Utskottet endast erinra derom, att den ingalunda är
den enda tänkbara och möjliga. Men det torde medgifvas, att om man
anser nödigt att på förhand genom en grundlagsändring undanröja hvarje
på grundlagen beroende betänklighet vid eu förändrad anordning i fråga
om tillsättande af kyrkoherdetjenster i konsistoriella gäll, så bör en dylik
grundlagsändring icke affattas i sådana ordalag, att derigenom sättet för
nyssnämnda anordning antydes, helst då fullständig enighet i detta stycke
emellan de lagstiftande myndigheterna ännu icke blifvit uppnådd.

Då Utskottet alltså, i betraktande af hvad ofvan anförts, ansett sig
icke kunna tillstyrka hvad motionären föreslagit, samt Utskottet ej heller
funnit det vara lämpligt att nu, sedan tiden för Riksdagens sammanvaro så
långt framskridit, för egen del framlägga ''något förslag i ämnet, dertill,
om så skulle finnas nödigt, lämpligare tillfälle måhända framdeles under
innevarande riksdagsperiod torde erbjuda sig, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:

M AGN US HALLEN BORD.