Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
1
N:0 6.
Ank. till Biksd. Kansli den 4 Mars 1879, kl. 2 e. m.
Memorial, i fråga om understöd åt aflidne Kamreraren J. G. de
Marés dotter A. H. C. de Maré.
I oraförmälda hänseende hafva fullmäktige i Riksbanken hos Utskottet
gjort följande framställning:
»Då efter Bankoombudet vid Rikets Ständers lånekontor i Malmö,
Kamreraren Jakob Gustaf de Marés den 15 Mars 1834 inträffade frånfälle,
uppå ansökning af hans efterlemnade enka Henriette Charlotte de
Maré, född Reddewigh, framställning gjordes af Bankofullmäktige till
1834 års Riksdags Banko-Utskott och af Utskottet till Rikets det året
församlade Ständer, att något understöd måtte bemälda enka och hennes
sju minderåriga barn af bankens medel beredas, blef, vid de upplysta
och styrkta förhållanden, att skulderna i boet väsentligen öfverstego tillgångarne,
att enkan till sitt och de många barnens uppehälle icke egde
annan tillgång än en årlig pension af allenast 150 rdr banko uti bankostatens
enke- och pupillkassa, samt att Kamreraren de Maré med särdeles
nit och skicklighet fullgjort sin befattning såsom bankens ombud
vid förenämnda kontor, åt hans enka och barn, i enlighet med Utskottets
förslag, af Rikets Ständer beviljad en, från det af Bankofullmäktige
underställnings vis anslagna beloppet af 222 rdr 10 sk. 8 rst. banko till
333 rdr 16 sk. samma mynt förhöjd årlig gratifikation, att från och
med den 1 April 1834 med 83 rdr 16 sk. banko i hvarje qvartal af
bankens medel utbetalas.
Bih. till Biksd. Prof. 1879. 6 Sami 1 Afd. å Häft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
Sedan till följd af enkan de Marés i början af nästlidne år 1878
timade död detta anslag icke vidare utgår, har uti en till fullmäktige
ingifven skrift hennes ogifta dotter Aurora Henrietta Carolina de Hare
anhållit, att för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af enahanda
understöd, som modern fått sig i lifstiden tilldeladt, eller, om hela detta
belopp ansåges icke kunna billigtvis sökanden tillerkännas, att så stor
del, som pröfvades skälig, måtte varda henne anslagen.
Till stöd för denna sin begäran har sökanden hufvudsakligen anfört,
att hon, som icke egde annan tillgång än eu årlig pension af 150
kronor från bankostatens enke- och pupillkassa, vore den enda bland
ännu qvarlefvande syskonen, som vid numera framskriden ålder saknade
tillräckliga medel för sitt nödtorftiga uppehälle, till hvilket hon i följd
af åkommen ögonsjukdom icke vidare kunde i någon nämnvärd mån
bidraga; varande dessa förhållanden bestyrkta af ett utaf två personer
afgifvet intyg, förutom hvilket sökanden vid ansökningsskriften fogat
intyg dels af Pastoren i Sfi Jakoks församling här i hufvudstaden, Teologie
Doktor J. G. Lundberg, utvisande att hon är född den 26 Mars
1821, således i det närmaste 58 år gammal, och befinner sig i torftiga
vilkor, dels ock af Kirurgie Professorn C. J. Rossander, enligt hvilket
sökanden »lider af börjande grå starr, hvarigenom hennes arbetsförmåga
är i högst väsentlig mån inskränkt.»
Vid behandling af detta ärende hafva fullmäktige, i betraktande
af sökandens ålder, sjuklighet och bristande arbetsförmåga och ekonomiska
omständigheter samt med hänsyn till hvad tillförene i likartadt
fall egt rum, å hennes förevarande ansökning så till vida fäst afseende,
att fullmäktige funnit sig böra härmed hos Banko-Utskottet göra framställning
om öfverflyttning på sökanden af så stor del utaf det hennes
moder i lifstiden af Rikets Ständer tilldelade anslag, att sökanden genom
densamma och hrad hon, på sätt ofvan förmälts, i pension åtnjuter må
för sina återstånde dagar varda skyddad mot verklig nöd och få derföre
vördsamt hemställa,
att Banko-Utskottet måtte hos Riksdagen göra framställning derom,
att afiidne Kamreraren J. G. de Marés dotter Aurora Henrietta
Charlotta de Maré må af Riksbankens medel bekomma ett årligt understöd
af 250 kronor, att från och med innevarande år med 62 kronor
50 öre i hvarje qvartal till henne utbetalas.»
Enligt ett berörda framställning bifogadt protokollsutdrag var vid
frågans förehafvande hos fullmäktige en bland dem, Herr Liss Olof
Larsson, af skiljaktig mening och ansåg att, då sökanden innehade en,
om ock mindre betydande pension samt hennes fader icke mer än i 18
Banko-Utskottets Memorial N:o 6. 3
år vant i Riksbankens tjenst anstalt!, och modren af bankens medel åtnjutit
understöd i icke mindre än 44 år, från Riksbankens sida blifvit
nog gjordt för ifrågavarande . tjensteman^ efterlefvande samt att till följd
häi af anledning saknades till bifall a berörda ansökning, synnerligast
då af handlingarna ej heller kunde anses otvetydigt framgå, att sökanden
befunne sig i utblottadt tillstånd.
Med afseende å de i fullmäktiges förberörda skrifvelse anförda
ömmande omständigheter och förhållanden, har Utskottet väl funnit sig
hora hos Riksdagen förorda sökanden till erhållande af något understöd
hvilket dock, då hon redan åtnjuter pension af 150 kronor från bankostatens
enke- och pupillkassa, synts Utskottet kunnat nedsättas till enahanda
belopp; hemställande Utskottet alltså,
att aflidne Kamreraren J. G. de Marös dotter Aurora
Henrietta Charlotta de Maré må af Riksbankens medel
bekomma ett årligt understöd af 150 kronor, att
från och med innevarande år med 37 kronor 50 öre
i hvarje qvartal till henne utbetalas.
Stockholm den 4 Mars 1879.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
Reservation:
V / .71 So1’1'' Fn^erre Åkerhielm, med hvilken Herrar Lyttkens, Evers
och Ola Månsson sig förenat: .Vid det förhållande, att sökandens fader
framlidne Kamreraren de Hare, blott 18 år varit i Riksbankens tjenst
anstånd, hvilken tid jernjord med hvad § 89 i gällande bankoreglemente
angående pensionsålder innehåller, måste anses kort,
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
då vidare icke dess mindre de Marés efterlefvande, utöfver den
pension, hvartill de i enke- och pupillkassan varit berättigade, allt sedan
den 16 April 1834 och till enkefru de Marés död 1878, eller under
44 år, åtnjutit en af Riksdagen särskildt beviljad gratifikation af 500
kronor årligen,
samt då slutligen den å enke- och pupillkassan anslagna pensionen,
så till vida som det för denna kassa gällande reglemente sådant medgifver,
öfvergått till sökanden såsom enda qvarvarande ogifta, mer än
femtioåriga dotter,
kan jag ej bättre förstå, än att i förevarande fall allt är gjordt,
som kunnat och bort göras ur den enda synpunkt utöfver den strängt rättsliga,
jag inom Banko-Utskottet anser kunna tagas i betraktande, nemligen
den af Riksbankens välförstådda intresse, att så behandla dem, som
varit i dess tjenst anstälde, att skickligt, säkert och godt folk alltid ma
finnas hugade att åt sagda tjenst egna sig.
Öfverflyttande af eu gratifikation 44 år efter en tjenstemans död
på en då till äfventyrs ännu lefvande efterkommande, är åter ur nämnda
synpunkt långt gånget och förvandlar, om prejudikatet gifves och följes,
Riksbanken till en välgörenhetsinrättning.
Jag afstyrker alltså hvarje afseende å ansökningen».
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1879.