Banko-Utskottets Memorial N:o 17.

9

■JÄ*

N:0 17-

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1879, kl 12 nödd.

Memorial, angående instruktion för nästa Riksdags Bankoutskott.

Jemlikt den för Banko-Utskottet gällande instruktion åligger det
Utskottet att före riksdagens slut, med fästadt afseende å de angående
bankoverket vidtagna författningar, hos Riksdagen föreslå instruktionen
för Banko-Utskottet vid nästa riksdag.

Utskottet, som i. anledning häraf genomgått och granskat nu
gällande instruktion, har i sammanhang dermed till behandling förehaft
eu al Herr Charles Dickson inom Riksdagens Andra Kammare
väckt motion, NT:r 12, hvaruti, på anförda skäl, blifvit hemstäldt, att
det Utskottet i första paragrafen af förenämnde instruktion meddelade
åliggande att ^ så fort sig göra låter afgifva yttrande och förslag om
användande af den under föregående året upplupna bankovinsten måtte
ändras derhän, “att pröfningen och beslut om bankovinstens användande
icke må företagas för än utgifterna under hufvudtitlarne blifvit
af Riksdagen fastställa.“

I anledning af denna motion får Utskottet till en början erinra,
att uti den instruktion, deri Banko-Utskottet första gången af Riksdagen
erhöll uppdrag att afgifva yttrande om bankovinstens användande,
eller uti den åt Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag
för detta Utskott utfärdade instruktion, föreskriften var så affattad,
att Utskottet borde, så fort sig göra läte, till Rikets Ständer inkomma
med uppgift, huruvida någon del af bankovinsten erfordrades för bauBih.
till Riksd. Brok 1879. 6 Smil. 1 Afd. 11 Raft. 2

10

Banko-Utskottets Memorial B:o 17.

kens konsoliderande. Denna föreskrift bibehölls sedermera oförändrad
till riksdagen 1856—1858, då den förändrades derhän, att Utskottet
borde i sammanhang med det förslag till reglering af bankens låneoch
kreditrörelse, som Utskottet hade att till Riksdagen afgifva, meddela
yttrande och förslag om användandet af sagda vinst. Men redan
när denna senare föreskrift vid 1859—1860 årens riksdag skulle törsta
gången tillämpas, fann sig Utskottet af förekommen anledning böra
begära och erhöll äfven Riksdagens tillåtelse att särskildt behandla
frågan om bankovinsten; och vid 1867 års riksdag måste enahanda
undantag å nyo göras. Enär sålunda erfarenheten visat, hurusom
den vid 1856—1858 årens riksdag bestämda senare tidpunkten under
riksdagen för afgifvande af yttrande om bankovinstens användande
för en ändamålsenlig behandling af ärendena inneburit ett hinder,
hvilket vid 1867 års riksdag ansågs för framtiden böra desto hellre
undanrödjas, som Riksdagarne sannolikt merendels blefve i behof att
sä tidigt som möjligt få del af Banko-Utskottets åsigt och förslag iförande
bankovinstens användande, under det Utskottet icke kunde
hinna att, förr än riksdagen längre framskridit, afgifva förslag rörande
alla detaljer vid låne- och kreditivrörelsen, blef, på hemställan åt BankoUtskottet
vid sist nämnda riksdag och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad ursprungligen fans i omtormälda hänseende stadgadt,
af Riksdagen beslutadt, att Utskottet skulle, så fort sig göra
läte, meddela yttrande om användandet af den under föregående året
upplupna vinst af bankens rörelse; och har vid denna föreskrift sedermera
förblifvit. — Det nu väckta förslaget, att yttrande om användande
af denna vinst först längre fram under riksdagen borde utgöra föremål
för Utskottets och Riksdagens pröfning, stöder motionären derpå, att
Riksdagen icke förr än utgifterna under hufvudtitlarne blifvit af Riksdagen
faststälda kan med någon visshet bedöma, i huru hög grad statens
inkomster kunna förslå till betäckande af dess utgifter och således
icke heller om och i hvad mån bankovinsten må för detta ändamål
böra anlitas.. Det torde dock för denna frågas bedömande böra uppmärksammas,
hurusom den omständighet, att just Banko-Utskottet haft
och har sig ålagdt att afgifva yttrande om bankovinstens användande,
tydligen i sig innebär, att dervid hufvudsakligt afseende bör fästas vid
Riksbankens ställning, huruvida för dess konsoliderande eller för främjande
af dess jemna och tryggade förkofran i det allmännas intresse
och i jembredd med penningerörelsens ökade kraf det må finnas behöfligt
och nyttigt att bankovinsten, vare sig i sin helhet eller till större
eller mindre del, bibehålies åt Riksbanken för att i dess rörelse ingå.
I betraktande häraf, och då de uppgifter, som för en sådan pröfning

Banko-Utskottets Memorial N:o 17.

11

erfordras, blifva kända redan vid början af hvarje riksdag genom de
berättelser angående Riksbanken, Utskottet från fullmäktige i Riksbanken
och styrelserna för dess afdelningskontor samt Riksdagens revisorer
hafva att bekomma, finner Utskottet det vara desto fördelaktigare att
frågan om bankovinstens användande och fördelning i regel varder, så
fort sig göra låter, af Utskottet och Riksdagen behandlad, som derigenom
i god tid visshet vinnes om det belopp statsverket har att utaf
bankovinsten påräkna, hvilket i och för statsregleringens uppgörande
och bestämmande af de bevillningar, som må finnas behöfliga för att
fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra, icke
kan vara annat än önskvärdt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet af de
fyra senaste Riksdagarnes sammanstämmande beslut i fråga om bankovinstens
användande tror sig ega all anledning antaga, att fördelningsgrunden
mellan Riksbanken och statsverket af samma vinst blifvit till
fördel för hvardera, för så vidt ske kan, för framtiden bestämd, har
Utskottet icke af nämnda motion funnit sig föranlåtet föreslå någon
ändring i Utskottets instruktion, den Utskottet jemväl i öfriga delar
anser böra fortfarande gälla.

Utskottet hemställer derför:

l:o

att Herr Dicksons motion icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o

att den nu för Utskottet gällande instruktion
må lör nästa Riksdags Banko-Utskott få tjena till
efterrättelse.

Stockholm den 13 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.